Kyrkorna i Sverige ger sig alltmer in i politiken. De talar dock mest i egenintresse. De bryr sig lite eller inget om att hjälpa nödställda utan de söker en återgång till gamla dagar när kyrkan hade makten i samhället.
För att uppnå sina personliga fördelar samarbetar kyrkorna emellanåt med vänsterextremisterna, trots att säkert ganska få av dem (särskilt inte de värsta och farligaste) är medlemmar i någon kyrka.
Kyrkorna och vänsterextremisterna har dock en del gemensamt. Inte minst att ekonomi aldrig ens är en faktor att beakta överhuvudtaget i migrationsfrågor.
Kyrkorna verkar alltså inte i varken Sveriges eller dess medborgares intresse, men inte ens i de utsattas intresse.
Det är uppseendeväckande att även Annie Lööf (C), Ebba Busch Thor (KD) och Jan Björklund (L) skrivit under kyrkornas upprop.
Centerns Annie Lööf var först, tätt följd av Jonas Sjöstedt (V) och Gudrun Schyman (FI) samt KD:s Ebba Busch Thor. Alltså ingen som är i regeringsställning.
Ingen av politikerna har något svar på hur det skulle gå till rent praktiskt att genomföra det som de skrivit under, eller vad det kommer att kosta, eller vilka konsekvenser det får för välfärden, skolan, sjukvården, bostäder, säkerheten och mycket annat! Det handlar bara för dem att utge sig för att vara ”goda”!
Staffan Danielsson (C), riksdagsledamot, skriver under rubriken ”Kyrkornas Julupprop glömmer de svagaste” (men borde vara ”Kyrkornas Julupprop skiter i de svagaste”):
2005=160 000 namnunderskrifter, 2016=33 000 namnunderskrifter
Sveriges olika kyrkor samlade 2005 in ca 160.000 namnunderskrifter för en humanare flyktingpolitik i det s.k. Påskuppropet.
I november förra året startade man Juluppropet för att de som får asyl i Sverige snabbt ska kunna få hit sina anhöriga. Uppropet slutar sista januari, hittills har ca 33.000 personer undertecknat uppropet däribland 5 partiledare.
Red’s kom:
År 2005 krävde 5 partier att uppskattningsvis 10 000 (enl. Migrationsverket) utländska medborgare som fått avvisningsbeslut och som olagligen vistades i Sverige, plus 10 000 asylsökande som väntade på besked, skulle få amnesti, trots att de saknade skyddsbehov. Dvs de skulle få uppehållstillstånd och försörjas av Sverige. Partierna var Kristdemokraterna, Centerpartiet, Folkpartiet (idag Liberalerna) samt (naturligtvis) Vänsterpartiet och Miljöpartiet (Gustav Fridolin). Dvs samma partiledare som idag undertecknat kyrkornas julupprop (minus Fridolin, som väljer att inte gå emot sig själv).
Trots att riksdagen sa nej till partiernas motion (liknande en motion om amnesti som bl a Anna Kinberg Batra lagt tidigare) om detta så genomfördes amnestin i stora delar av den moderatledda regeringen.
Med ditt medlemskap i Svenska kyrkan finansierar du bl a EU-migranternas tiggeri
Jag tycker att Juluppropet bara är halvt och har inte undertecknat det, trots att jag är med i Svenska Kyrkan med över 6 miljoner medlemmar som ju är drivande i uppropet. Jag har mött kritik för detta i starka ord.
Red’s kom:
Antalet medlemmar i Svenska kyrkan minskar stadigt för varje år, men särskilt under 2016.
Kombinationen av okunniga politiker som inte behärskar sitt uppdrag, utan bara försöker sopa problemen under mattan, och kyrkorna (främst Svenska kyrkan) får svåra konsekvenser för alla, på många olika sätt.
Ju fler som lämnar Svenska kyrkan, desto mindre pengar går till att bl a finansiera EU-migranternas tiggeri i Sverige, även om det mesta av pengarna som används för detta är skattemedel som delas ut av okunniga politiker.
Se: Svenska folket flyr Svenska kyrkan – Skälet: kyrkans politisering
BEGÄRA UTTRÄDE UR SVENSKA KYRKAN
Efter att en tjänst införts på Internet som gjorde det lättare att gå ur Svenska kyrkan bestämde Svenska kyrkan att inte längre acceptera utträden via BankID. Ett regelverk de själva sätter. Mellan 2016-09-24 och 2016-12-21 hann 18 595 personer begära utträde via denna tjänst Internet, alltså innan Svenska kyrkan ändrade sitt regelverk.
För att lämna Svenska kyrkan måste du nu fylla i en av följande blanketter och posta till din församling:
Hur mycket generösare kan Sverige vara än alla andra EU-länder?
Migrationsdebatten de närmaste åren kommer att mycket handla om hur långt före Sverige kan ligga övriga EU-länder i sina asylregler, och hur Sverige bäst kan agera för att bistå flyktingar i flyktinglägren och som söker asyl i EU och Sverige. Eftersom resurserna är begränsade handlar det ofrånkomligen om avvägningar.
Sverige som litet land i EU måste ofrånkomligen anpassa sina asylregler i EU-riktning.
Ett upprop, och Sveriges migrationspolitik, borde utformas för att se till flyktingars situation i sin helhet.
Red’s kom:
Kyrkorna agerar som politiska kampanjorganisationer utan ansvar för samhället. Men det är riksdag och regering som måste ta det ansvar kyrkorna inte vill eller kan ta.
Partiledare för V, Fi, C, L, KD samt Maria Ferm (MP) vill ha en ännu generösare ”flyktingpolitik”
DN, Aftonbladet och ledarna för V, FI, C, L och KD samt Maria Ferm, MP, och många andra, skriver på.
Red’s kom:
Att partiledare som varit överens om en skärpning av regelverket skriver under på att regelverket ska mjukas upp visar tydligt att de talar med kluvna tungor.
Att just DN (Peter Wolodarski?) och Aftonbladet (Anders Lindberg/Lena Melin?) skrivit under är inte förvånande med tanke på deras politiska agenda, men man kan fråga sig hur en tidning kan skriva på ett upprop.
Minskning av ”ekonomiska flyktingar”
Tack vare att EU, inklusive Sverige, nu stoppar asylsökande och ekonomiska migranter vid gränsen mot t ex Turkiet kommer allt färre migranter till EU och till Sverige.
Godhet eller hyckleri?
Då, menar juluppropet, kan Sverige återgå till betydligt mer generösa asylregler än övriga EU-länder. Är det godhet eller handlar det också om lite hyckleri?
Varför ska de som olagligen tar sig till Sverige belönas med att få hit sina familjer för att försörjas av Sverige?
Jag har svårt att få ihop ett ja till att EU stänger gränsen för migranter och flyktingar vid t ex Turkiet med att alla asylsökande som ändå lyckas ta sig till Sverige ska omgående kunna få hit sina familjer.
Red’s kom:
Med aktuellt system, där det – fortfarande idag – är 2-4 EU-länder av 28 som tar emot nästan alla migranter (i olika former) blir belastningen väldigt stor på de svenska medborgarna.
Det är i praktiken väldigt få – eller ingen? – av dem som söker asyl i Sverige som har rätt till asyl, men Sveriges regering struntar i regelverket!
Se;
• Dublinförordningen tolkas idag av Sverige helt annorlunda jämfört med igår
• Moderaterna föreslår att Dublinförordningen ska följas med stopp för asylsökande
Att det inte blivit en folkstorm mot att Sverige bryter mot regelverken är märkligt.
Sverige sänder signaler till alla fattiga i Afrika och Mellanöstern att komma till Sverige
Eftersom övriga EU-länder är mer restriktiva innebär detta en mycket kraftig signal till flyktingar som lyckas ta sig till EU att välja Sverige.
Red’s kom:
Därav att Sveriges S+MP-regering bär det allra tyngsta ansvaret i EU för de migranter som dör på vägen till Sverige.
Undrar om de sover bra på nätterna med tanke på hur många liv de har på sina samveten?
Kan Sverige försörja världens 65 miljoner flyktingar – Och en miljard fattiga?
Världens 65 miljoner flyktingar lever under erbarmliga förhållanden i krigens närområden och ofta i flyktingläger som FN har svårt att förse ens med mat och mediciner. Debatten i Sverige handlar i huvudsak om den lilla minoritet som har kraft och resurser att ta sig till EU och Sverige.
Red’s kom:
För vänsterextremister/kyrkor är det enkelt att lobba för öppna gränser eftersom de inte behöver ta något ansvar för konsekvenserna. De flesta av dessa är säkert inte mer korkade än att de förstår att det är omöjligt, men de vill väldigt gärna ge sken av att de är goda och att alla som inte tycker som dem är onda.
För kyrkor/vänsterextremister är alltså migranterna endast en bricka i spelet. Det handlar inte om att de har medkännande för utsatta människor.
Vad finns det att berömma?
Vi ömmar naturligtvis för dem som är här och som vi möter och ska naturligtvis göra allt för att de ska integreras bra och få arbete och bostäder osv. Alla Sveriges och civilsamhället insatser är berömvärda.
Red’s kom:
Vilka insatser är berömvärda?
• Att Sveriges regering placerat nästan 1 miljon människor i utanförskap (i 130 utanförskapsområden)?
• Att ”civilsamhället” – dvs kyrkor/vänsterextremister – lockar migranter i olika former till Sverige och fördummar debatten?
Sverige misslyckas fatalt
Tyvärr lyckas Sverige trots stora insatser dåligt med detta, antalet långtidsarbetslösa och antalet utanförskapsområden växer samtidigt som de initiala kostnaderna är mycket stora.
Red’s kom:
Väldigt motsägelsefullt av Staffan Danielsson (C). Om han förstår detta, varför berömmer han då regeringen?
”Ensamkommande flyktingbarn” kostar MINST en miljon kr per person och år
T ex har ett ensamkommande flyktingbarn kostat ca 1 miljon per år fram till ca 20 år.
Red’s kom:
Kostnaden lär bli högre än så eftersom man inte räknar in samtliga kostnader, t ex alla kostnader för deras brottslighet.
Se: Ensamkommande flyktingbarn kostar 34 miljarder kr/år, minst
40% av ”ensamkommande flyktingbarn” väljer Sverige framför alla andra EU-länder
År 2015 valde hela 40 % av alla ensamkommande uppgivna barn till EU att ta sig till Sverige med 2 % av EUs befolkning.
Red’s kom: Uppgivna? Barn?
Tiotals miljarder kr/år i kostnader enbart för ”flyktingbarn”
Det innebär tiotals miljarder i kostnader per år under många år.
Red’s kom:
Bara de 70 000 ”flyktingbarn” som kom föregående år kommer alltså att kosta minst 70 miljarder kr/år.
Detta samtidigt som de som kom fram till slutet av november 2015 också har rätt att efter asylbeslut ta hit sina familjer.
Kyrkorna bryr sig inte om de mest utsatta
Juluppropet koncentrerar sig helt på detta, att de flyktingar som lyckas ta sig till Sverige åter ska få ta hit sina familjer. Det säger inte ett ord om den överväldigande majoritet som är kvar i närområdena och i flyktinglägren, och där de allra svagaste utan några resurser alla finns.
SIDA:s bidrag till Aleppo motsvarar årskostnaden av max 40 flyktingbarn i Sverige
SIDA anslog nyligen 40 miljoner kronor till människorna i Aleppo. Det motsvarar årskostnaden för 40 flyktingbarn som kommit till Sverige.
Sveriges bistånd går inte till de som behöver det mest
Sveriges radio ställde den kritiska frågan om detta kommer att drabba biståndet till andra länder och ändamål i världen.
Den frågan är mer relevant kring hur Sverige prioriterar sitt stöd mellan människor på flykt i närområdet respektive de som lyckats ta sig till EU och Sverige. Sverige är ju en humanitär stormakt inte bara genom att ha tagit emot relativt sett flest flyktingar av alla EU-länder utan också genom att ge 1 % av sin BNI till utvecklings- och humanitärt bistånd.
Trots halvering av bistånd till andra länder ligger Sverige i topp
När 163.000 asylsökande kom till Sverige 2015 så skars Sveriges bistånd till andra länder ner med över 8 miljarder kr både 2015 och 2016. OECDs biståndskommitté beräknar att närmare hälften av Sveriges bistånd år 2015 stannade kvar i Sverige, mest av alla länder. Men visst, Sverige ligger ändå högt upp i bistånd och flyktinghjälp.
OECD = Organisation for Economic Co-operation and Development / Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling.
Bistånd är en ekonomisk prioriteringsfråga
Regeringen har sagt att pengar ur biståndsbudgeten till flyktingmottagning i Sverige max får bli 30 %, ca 13 miljarder kr.
Red’s kom:
Eftersom enbart barnen (eller de som utger sig för att vara barn) kostar 70 miljarder kr/år, så undrar man var alla andra pengar ska tas från? Är det ens möjligt att försämra välfärden mer än idag utan att orsaka en systemkollaps?
Detta visar att det oundvikligen är en avvägning mellan hur Sverige ska hjälpa flyktingar, genom att de flyr till Sverige eller genom stora biståndsinsatser i närområdena.
Kyrkor/vänsterextremister bryr sig bara om de personer de kan se framför sig
Genom att juluppropet fokuserar endast på det lilla fåtal som tar sig till Sverige glömmer man den överväldigande delen som är kvar i flyktinglägren, de som är allra svagast men som vi inte kan se i ögonen eftersom de är en bit bort.
Sverige måste ha tydliga gränser
Visst borde alla flyktingar som vill ges asyl i Sverige och visst borde de som kommer hit omgående få ta hit sina familjer.
Men Sverige kan inte ge asyl till alla som skulle vilja söka skydd i Sverige, när det är 65 miljoner på flykt och när andra länder, och EU, sluter sina gränser. Tyvärr.
Red’s kom:
Man får inte glömma bort att de allra fattigaste i världen uppgår till en miljard. Alltså några fler än de som flyr från krig och förföljelse. De vill också ta sig till Sverige. Och de som kommer hit är kanske övervägande ekonomiska flyktingar?
Juluppropet syftar till att ännu fler ska välja att försörjas av Sverige framför andra länder
Därför är det tyvärr inte självklart med omedelbar rätt till familjeåterförening för t ex de ensamkommande ungdomar som får asyl här, så länge som övriga EU-länder ställer krav som skjuter detta flera år framåt, eller mer.
Resultatet skulle oundvikligen bli att en stor del av de som söker asyl i något EU-land åter kommer att vilja göra det i Sverige.
Det är möjligt att vi klarar av detta så länge som EU, med Sveriges stöd, stänger sina gränser för asylsökande och ekonomiska migranter. Skulle flyktingströmmen åter växa kommer situationen dock snabbt att bli ohållbar.
Red’s kom:
Problemet är att varken EU:s eller Sveriges gränser är stängda. Dessutom är situationen redan ohållbar, även om S+MP-regeringen gör allt för att försöka mörka detta.
Resurser ska läggas i närområdet
Det världens länder, FN, EU och Sverige borde prioritera är att skapa fred och bekämpa terror, att kraftigt öka resurserna till flyktingar i närområdet och i flyktingläger och att ge flyktingar och flyktingfamiljer asyl som kvotflyktingar från flyktinglägren.
Red’s kom:
Ett kvotflyktingsystem innebär bara att Sverige tar emot fler kvotflyktingar än något annat land samtidigt som övriga EU-länder tar emot inga eller få kvotflyktingar.
Detta, gärna tillsammans med att Europas och världens länder också bör ta emot fler flyktingar som kommer av egen kraft, är det Upprop jag skulle vilja underteckna.
Red’s kom:
Ta emot flyktingar som kommer av egen kraft?
Ett upprop om vad andra länder och världen ska göra?
Sverige lockar migranter till Sverige och att därigenom riskera sina liv
Att som Sverige rätt ensidigt fokusera på att uppmuntra till flykt över hav och stängda gränser genom att lova snabb återförening till dem som har kraft, mod och resurser till detta är säkert vällovligt och humanistiskt.
Red’s kom:
På vilket sätt är det ”vällovligt och humanistiskt” att Sveriges regering ger morötter för migranter att dö på vägen till Sverige?
Men det bidrar också till att många familjer splittras och att många lider svårt och även dör under vägen.
Red’s kom:
Alltså finns det inget ”vällovligt och humanistiskt” i det Sveriges regering (eller vänsterextremister/kyrkor) gör.
Vänsterextremister/kyrkor saknar helt förmåga att se frågor i helhetsperspektiv
Frågan är komplicerad och vi som också är varma humanister men som anser att frågan måste ses i ett helhetsperspektiv kan också ha starka poänger.
Jag har all respekt för den goda viljan hos Juluppropet och de som undertecknar det men jag är kritisk till dess ensidighet och när vi som inte undertecknar det ibland hängs ut som mindre goda eller ”onda”, typ.
Källa: Staffan Danielsson (C)
Kyrkornas julupprop
Juluppropet – för en human migrationspolitik
Under 2016 har det skett en drastisk förändring i svensk asyl- och flyktingpolitik. En förändring som drabbar barn och unga hårdast.
Under 2015 sökte över 70 000 barn skydd i vårt land (enligt Migrationsverket). De kom med eller utan familj från våld och krig till ett nytt liv i Sverige.
Red’s kom:
Väldigt få kom med sin familj. Det är därför de kallas ”ensamkommande flyktingbarn”.
De flesta kom från Afghanistan (ibland via Irak), från områden utan ”våld och krig”.
Se: ”Ensamkommande flyktingbarn” – Statistik, 70% Afghanistan
Även om vi inte har så många IS-attentat i Sverige så är säkert bl a Malmö och Göteborg (där de flesta migranter landar) farligare att vistas i än i stora delar av Afghanistan.
Här möttes de av generositet och konkret omsorg: hos politiker och tjänstemän, hos lärare och skolpersonal, hos socialsekreterare och gode män, hos företag, föreningar och kyrkor.
Tusentals människor har delat med sig av tid och engagemang i fotbollsträning, språkklasser och lekgrupper. Det är lätt att förstå varför. Man vill bidra. Hjälpa till. Vara en medmänniska.
Red’s kom:
På bekostnad av Sveriges skattebetalare och en kraftigt försämrad välfärd som bara kommer att försämras alltmer, och utan att de som bäst behöver hjälp får detta.
Under 2016 har det skett en drastisk förändring i svensk asyl- och flyktingpolitik.
Red’s kom:
Särskilt drastisk förändring är det verkligen inte! Det är enbart en mild normalisering och en absolut nödvändig anpassning till övriga EU-länder.
I juni röstade riksdagen för en ny och restriktiv asyllagstiftning. Men inte bara lagen, utan också myndigheternas tillämpning har stramats åt. Människor på flykt riskerar att beskrivas som en social och ekonomisk belastning och ett problem som bör lösas utanför Sveriges gränser.
Red’s kom:
Ja, det finns en risk att det blir en beskrivning som är knuten till verkligheten, istället för hur vänsterextremisterna och självgoda kyrkorepresentanter vill att resonemanget ska föras.
Vi är många som är djupt oroliga över den teknifiering, empatilöshet och avhumanisering som kommer till uttryck i den nuvarande asylpolitiken och i diskussionen kring den.
Red’s kom:
Vi är väldigt många fler som är oroade över de svåra konsekvenser som vi redan idag vet att Sveriges migrationspolitik kommer att leda till, och som vi har otvetydiga exempel på.
Det finns ingen empati och inget humant i kyrkornas resonemang.
Särskilt drabbade är barn och unga, som berövas hopp och framtidstro. Vi ser förtvivlade unga människor som riskerar att utvisas till osäkra och konfliktdrabbade länder – ungdomar som ofta ser Sverige som sitt enda möjliga hem. Vi ser barn som inte vet om deras familjer ska få stanna mer än 13 månader i det land där de nu har börjat skolan och fått nya vänner.
Red’s kom:
Man ser vad man vill se, och kyrkorna blundar gärna för verkligheten.
Vi ser föräldrar i Sverige som desperat försöker finna vägar för att kunna återförenas med sina barn som finns i konfliktområdet eller längs flyktvägen, men där lag eller byråkrati reser hinder. Rätten till familjeliv är en grundläggande mänsklig rättighet som har fastställts i internationella överenskommelser.
Red’s kom:
Har inte Sveriges medborgare några rättigheter?
Vilka ”internationella överenskommelser” ger människor rätt att försörjas av just Sverige, men inte av andra länder?
Gemensamt för alla på flykt är att de lever i plågsam väntan, ovisshet och oro.
Red’s kom:
Gemensamt för alla som är betydligt mer utsatta än de som kommer till Sverige är att de lever i en avsevärt sämre situation.
Om man verkligen flyr från ”våld och krig” så skulle man skatta sig lycklig över att bli försörjd av Sverige och inte gnälla över något!
Se bl a:
• Migranter som fått asyl vägrar lämna buss, vill själva bestämma var de ska bo
• Varför ska samhället anpassa sig efter islam och muslimska hederskulturen?
Medkänsla och viljan att engagera sig för andra är grundläggande mänskliga egenskaper.
Red’s kom:
Kyrkor och vänsterextremister har det gemensamt att de mest bara har medkänsla och vilja att engagera sig för de som de kan se framför sig.
Detta knyter an till en bärande tanke i kristen tro om att vi människor är skapade för att leva tillsammans. Som medmänniskor är vi varandras angelägenhet.
Villkoren för de barn, unga och familjer som drabbas av den nya asyllagstiftningen angår oss alla.
Red’s kom:
Men ”alla” är inte vänsterextremister eller kyrkliga företrädare. Vi är t o m en majoritet som inte är det. På vilket sätt är det medmänskligt att prioritera bort dem som bäst behöver hjälp?
Genom att underteckna Juluppropet uppmanar vi regeringen att:
– ge barn och unga rätt till trygghet och framtidstro
– ge alla som beviljas asyl i Sverige rätt till familjeliv
– undanröja praktiska hinder mot familjeåterförening
Red’s kom:
Kan något bli luddigare?
Varför är det ingen kyrklig representant som tycker att vi kanske först borde ge svenska barn och unga den rätt till trygghet och framtidstro de förtjänar? Innan vi lyckas med detta kanske vi inte ska försöka uppnå det omöjliga genom att börja med all världens barn och unga?
Alla som beviljas asyl i Sverige har rätt till familjeliv, men då kanske vissa måste ha detta familjeliv i sitt hemland, om de inte kan försörja sig på hederligt arbete i Sverige.
Hur ska ”praktiska hinder mot familjeåterförening” undanröjas? Vem ska betala för detta?
Kyrkoledare, Sveriges kristna råds styrelse:
Antje Jackelén, ärkebiskop Svenska kyrkan.
Karin Wiborn, generalsekreterare Sveriges kristna råd.
Dioscoros Benyamin Atas, ärkebiskop Syrisk-ortodoxa kyrkan.
Lasse Svensson, kyrkoledare Equmeniakyrkan.
Stefan Holmström, missionsföreståndare EFS.
Bernth-Åke Ottosson, tf missionsdirektor, Evangeliska Frikyrkan.
Johnny Kleman, kommendör Frälsningsarmén.
Daniel Alm, föreståndare Pingst – fria församlingar i samverkan.
Anders Arborelius, biskop Stockholms katolska stift.
Kjell Larsson, missionsföreståndare, Svenska Alliansmissionen.
Jean Mansour, arkimandrit, Grekisk-ortodoxa kyrkan av Antiokia.
Maie Martinson, församlingsföreståndare, Estniska evangelisk-lutherska kyrkan.
Red’s kom:
Ingen muslimsk företrädare är med, trots att det är huvudsakligen muslimer som kommer till Sverige.
Notera avsaknaden på fakta i Juluppropet.
Ärkebiskop Antje om #Juluppropet i P1 morgon 14 december (cirka 7 minuter)
Se bl a;
Tror Svenska kyrkan att Gud löser migrations- och integrationsproblemen?
Under rubriken ”Läs på om flyktingpolitiken innan ni gör fler upprop” kritiserar Stefan Olsson (M) kyrkornas julupprop:
Sveriges kristna ledare ber mig skriva på ett upprop för en human flyktingpolitik. De gillar inte de nya regler som Sverige antog under året. De vill gå tillbaka till den gamla politiken med generösare regler för uppehållstillstånd och anhöriginvandring.
Jag är troende kristen och när min kyrkas ärkebiskop, Antje Jackelén, ber mig om hjälp lyssnar jag. När hon också har stöd av nästa alla andra kyrkoledare blir jag än mer angelägen. Men jag är också politiker, förtroendevald i landstinget i Uppsala län. Som sådan har jag lärt mig att det sällan är en bra idé att skriva under på ett upprop utan att först granska vad det vill säga.
Här föreslår Sverige främsta kyrkoledare en återgång till den gamla flyktingpolitiken.
Hur har de tänkt? Har de bedömt kostnaderna? Har de granskat om deras förslag behandlar alla människor lika? Kommer det att hjälpa de mest utsatta? Och finns det stöd för förslaget hos allmänheten?
Red’s kom:
Svaren är givna;
• Kyrkorna har inte tänkt.
• Kyrkorna har helt bortsett från kostnaderna.
• Kyrkorna bryr sig inte om att deras krav leder till särbehandlingar.
• Kyrkorna bryr sig inte om de mest utsatta.
• Det finns bara stöd för kyrkornas julupprop bland en försumbar andel av Sveriges befolkning.
Hur ska flyktingpolitiken finansieras? Vilka försämringar i välfärden är acceptabla?
• Hur är det tänkt att en återgång till den gamla flyktingpolitiken ska finansieras?
Vi har haft skenande kostnader. Det gick inte att ha det på det viset.
Om då kyrkoledarna vill backa tillbaka politiken, vilka andra ändamål är det de tycker ska stå tillbaka? Till största delen är flyktingpolitiken finansierad genom en minskad biståndsbudget.
Red’s kom:
Det stämmer inte alls att flyktingpolitiken till största delen är finansierad genom ett minskat bistånd. Men flyktingpolitiken leder till en kraftig minskning av biståndet.
Är det så kyrkoledarna tänker sig att det ska göras? Minskat bistånd?
70 % män av migranterna
• Min andra fråga är hur kyrkoledarna tänker sig att säkerställa att flyktingpolitiken behandlar alla lika, och säkerställer att just de svagaste får en chans att komma till Sverige.
Den gamla flyktingpolitiken byggde uteslutande på att människor skulle komma till Sverige på egen hand. Av dem som kom var cirka 70 procent män och som kunnat betala stora summor till flyktingsmugglare.
De som inte kom till Sverige var kvinnor och fattiga. Hur kan kyrkoledarna mena att detta var en rättvis ordning?
Folkets stöd saknas för kyrkornas julupprop
• Slutligen undrar jag hur kyrkoledarna ser på problemet med att den gamla flyktingpolitiken saknade bred folklig förankring.
Ingen kan vara blind för att det har vuxit fram ett kraftigt motstånd mot den tidigare invandringspolitiken.
En klok politik kan inte bara bygga på goda intentioner utan måste ha ett brett folkligt stöd för att kunna genomföras.
Det tillhör det demokratiska livet till att man måste ta hänsyn till folkopinionen även om man själv är övertygad om man vet vad som är bäst.
I annat fall växer det fram en motståndsrörelse med en helt annan politik. Den kan växa sig stark och vinna i politiskt inflytande. Om detta sker sitter vi till slut med en långt mer restriktiv invandringspolitik än vad någon egentligen hade tänkt sig från början.
En återgång till den gamla flyktingpolitiken skulle på två röda sekunder göra Sverigedemokraterna till Sveriges näst största, eller kanske till och med största parti. Aldrig mer skulle Sverige efter det vara ett land med en generös flyktingpolitik. Är kyrkoledarna villiga att riskera detta?
Se: Sentio och YouGov pålitligaste opinionsinstitut – SD största parti
Har kyrkorna en ”god vilja”?
I politik räcker det aldrig med att bara ha en god vilja. Som förtroendevald får man ofta höra att man inte gör tillräckligt, att man är oengagerad, att man inte förstår hur viktig en fråga är att driva. Men jag har insett att det är min lott i livet att stå för denna tråkiga linje. Gud har gett oss alla olika uppgifter och min är att varna för ogenomtänkta förslag.
Istället för att skriva under kyrkoledarnas upprop kommer jag därför att be för dem i hopp om att Gud ska inspirera dem till att lära sig mer om flyktingpolitikens svåra dilemman tills det är dags för nästa upprop.
Källa: SVT Opinion
Staffan Danielsson (C) skrev 2016-12-15 under rubriken ”Kyrkornas julupprop – ett slag i luften?”:
Sveriges kyrkor vill återgå till den tidigare asylpolitiken, liksom Vänsterpartiet, i en namninsamling kallad juluppropet.
Vänsterpartiets ekonomiska politik för att klara Sveriges ekonomi om flyktingströmmen till Sverige åter ökar har jag inget förtroende för (Höjda skatter och mer statliga företag och mer bidrag).
Kyrkorna vill det bästa för de asylsökande som haft kraft och resurser för att ta sig till Sverige. Det jag problematiserar är om detta kan medföra att Sveriges resurser för att hjälpa den överväldigande majoriteten och de allra svagaste flyktingarna i närområdet minskar kraftigt. Jag försöker se till helheten, men jag har ju förståelse för att vårt engagemang lätt blir starkast för de som kommer hit och som vi ser i ögonen.
Jag tycker att juluppropet har en stor brist i att fokusera endast på de flyktingar som har kraft och resurser för att ta sig till EU och Sverige medan den överväldigande majoritet som lider i närområdet och i flyktinglägren inte nämns.
I vår globaliserade värld tolkar jag Bibelns budskap att den gäller både de flyktingar som lyckas ta sig till EU och Sverige, men också den överväldigande majoritet som är kvar i närområdet.
Om Sverige, som kyrkorna vill, återgår till regelverken från 2014 kommer åter en stor del av asylsökande till EU att välja Sverige. Klarar vi det på ett rimligt sätt, och hur kan det åter påverka våra resurser för humanitärt bistånd till FN och flyktinglägren?
Om Sverige som enda EU-land ger alla som får asyl omedelbar rätt till familjeåterförening i Sverige så kommer detta att göra att en stor andel av asylsökande till EU åter kommer att ta sig till Sverige.
Jag har all respekt för att medborgare och organisationer och kyrkor osv driver på i ömmande och aktuella samhällsfrågor. Hur regering och riksdag sedan väljer att agera utifrån ett helhetsperspektiv är en balansgång. Skulle Kyrkornas linje bli svensk politik är jag starkt orolig för att resultatet skulle kunna bli ännu större svårigheter med bostäder och arbetslöshet och integration , och en stor risk för opinionsvängningar i negativ riktning.
Jag har fått väldig kritik från några engagerade i Svenska kyrkan. Jag är typ ond och borde lämna riksdagen.
Låt mig först säga att självfallet ska kyrkorna driva de frågor de vill, all respekt för det. Men gör de politiska ställningstaganden må de också tåla att kritiseras.
Sveriges resurser räcker inte till allt, inte till att både att ta emot flera 100.000 asylsökande per år samtidigt som vi ska betala 1 % av vår BNP i i utvecklings – och humanitärt biståndsinsatser t ex till de svagaste och mest utsatta flyktingarna i närområdet som ibland inte ens får mat och mediciner av FNs länder.
Om det omöjliga är möjligt…
Om Sverige följer Kyrkornas linje att ha betydligt mer generösa asylregler än övriga EU-länder, och resultatet blir att alltfler asylsökande söker sig till Sverige, och vi klarar av integration, att få i arbete och boende osv allt sämre samtidigt som vi kan betala allt mindre i humanitärt bistånd och hjälpa allt färre på plats i närområdet, då kan resultatet bli sämre för både de flyktingar som lyckas ta sig till Sverige och för den överväldigande majoritet som är kvar i närområdet. I så fall kan vår vilja att främst hjälpa de som lyckas ta sig till EU och Sverige leda till sämre resurser för att hjälpa flyktingar samtidigt som spänningarna i Sverige kan stiga och opinionen svänga.
Red’s kom:
Opinionen har redan svängt, det är bara att S?MP-regeringen och politiker inte verkar i Sveriges intresse och låter vänsterextremister/kyrkor styra Sverige… ner i avgrunden.
I ett sådant läge bär de som ville för mycket i Sverige ett tungt ansvar.
Jag säger inte att de då är mindre goda än andra som insåg behovet av en mer balanserad politik, för vem är jag att döma vem som är ond eller god, det är det så många andra som gör.
Källa: Staffan Danielsson
Anders Lindbom, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet och expert på bostadspolitik, skriver:
Rapporterna om att kommunerna inte klarar av att ordna boende åt de som får uppehållstillstånd duggar tätt. Dagens Samhälle har sammanställt information som visar att många kommuner några veckor innan 2017 inte ens klarat av hälften av sina åtaganden för 2016.
Genom förra höstens flyktingvåg kan uppåt 100 000 personer förväntas få uppehållstillstånd inom kort och då behöver de en bostad. Inom något år kommer många av dem att ta hit sina anhöriga. Enligt Migrationsverkets prognoser handlar det om kanske 300 000 personer till, detta trots att regelverket har skärpts.
Trots hårdare regler tog Sverige också emot nya 27 000 asylsökande under årets första elva månader 2016.
Det tar 8-10 år att gå från initiativ till färdig bostad i Sverige så det löser inga problem på kort sikt.
Stockholms Stad har mot bakgrund av detta vädjat till allmänheten om hjälp. Men för en tid sedan hade enligt ETC bara 70 personer anmält sitt intresse för att ta emot en flykting i sitt hem mot en ersättning på upp mot 12 000 kronor i månaden för den som kan erbjuda boende för en hel familj.
Min fråga till Juluppropets undertecknare är därför: Var har ni tänkt att flyktingarna skall bo?
Om Svenska kyrkan och de andra samfunden hade uppmanat sina medlemmar att hyra ut rum eller källare i sina bostäder hade jag kunnat ta dess kampanj på allvar. Det som behövs i dag är inte att svenskarna öppnar sina hjärtan, utan att de förstår att de behöver öppna sina bostäder.
Samfunden har resurserna, legitimiteten och en öppen kommunikationskanal till många människor. Det är väldigt enkelt att skriva under en till intet förpliktigande namninsamling, men våra politiker behöver hjälp att ordna fram bostäder i områden där de nya svenskarna också har en chans att få ett jobb.
Källa: Expressen
Samhällsdebattören Josefin Utas är både medlem i Svenska Kyrkan och i Medborgerlig Samling (tidigare MP) och ser mycket allvarligt på kyrkornas kampanj:
För att få hållbarhet i systemen krävs att vi ser hur varje del hänger ihop med helheten, tänker efter och agerar på rätt saker i rätt tid.
Medkänsla eller att vilja väl räcker inte som verktyg för att bedriva politik. Politik handlar om att hitta det minst dåliga i varje situation sett utifrån ett helhetsperspektiv. För att åstadkomma det behövs förutom ett gäng grundläggande värderingar även kunskap, eftertanke, logik, avvägningar och prioriteringar.
Vårt samhälle är fantastiskt i att vi kan – utanför politiken – engagera oss i det vi vill. Göra vad vi vill med vår tid, med det vi har. Det är hit vår strävan lett oss. Men det är inte tillräckligt för kyrkan, som säger åt regeringen vad den ska göra. Välvilja för stunden i enskilda politiska frågor är motsatsen till långsiktigt förvaltande av ett stort system med chans till idog, ständig förbättring.
Sverige har inte blivit så rikt och välmående för att en kyrka eller trosinriktning har fått sätta agendan, utan snarare för att kyrkan/kyrkorna har tagit ett steg tillbaks för att tydliggöra skillnaderna där emellan. Kyrkan har sin roll och politiken har sin.
Ska vi tolka utvecklingen som att kyrkan vill ta steg tillbaks? Har kyrkan planer på att framöver uttala sig om skattepolitik och annat?
Min kyrka blir allt mer politiserad, och det gör ont. Jag vill kunna vara med i min kyrka, utan att känna att mitt politiska engagemang i dess ögon gör mig till en dålig människa. Min religion och gemenskapen inom en kyrka är inte samma sak som politik. Det är två olika saker som måste hållas isär anser jag som värnar en sekulär stat.
Se även bl a;
Svenska kyrkan bedriver partipolitik för fler asylsökande och anhöriga till Sverige
Expressen vill byta ut politiker mot präster och ha öppna gränser
SDS driver drevet vidare mot Ann Heberlein – ”Godhetsapostlar”
Övermäktigt att integrera afrikaner i det svenska samhället?
För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
