Ny tvångsavgift för Public Service via skatt – Protestera!

De borgerliga partierna har nu visat sig eniga med de socialistiska partierna i att det svenska folket ska beläggas med en tvångsavgift för Public Service (som alltså ersätter TV-licensen) från och med 2019-01-01, till en kostnad av 8,5 miljarder kr per år (och uppåt). Detta beslutade riksdagen 2018-11-14 (Kulturutskottets betänkande 2018/19:KrU2).

Du måste betala Public Service-avgift:
• vare sig du har TV eller inte
• vare sig du tittar på TV eller inte.

Det har t o m fastställts att du ska betala Public Service-skatten även efter din död. Dvs för den som avlider i januari månad måste dödsboet fortsätta att betala avgift till Public Service fram till den siste december.

Public Service som system är bra, men denna organisation måste reduceras kraftigt och omstruktureras från den lekstuga den blivit sedan kommunisterna marscherade in på redaktionerna med FNL-vänstern 1968, och sedan aldrig kom ut.

SVERIGE, DET NYA NORDKOREA
I Danmark har de nyligen kraftigt skurit ner på kostnaden för Public Service för att därmed få bort produktioner som inte tillför något. Budgeten reduceras med 20%. I Sverige gör politikerna motsatsen, i hopp om att på detta sätt kunna kontrollera folket.

Politikerna vill säkra sitt stöd från Public Service
Den nya Public Service-avgiften gör ofrånkomligen Public Service (Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion) än mer regimvänlig.

Istället för att höja kvaliteten säkrar man avgiften
I SVT:s egen Public Service-redovisning för 2017 anges andelen som har stort eller mycket stort förtroende för SVT till 68 procent. Då räknat enbart på de som betalat sin TV-licens. 2014 låg motsvarande andel på 83 procent. En förtroendesänkning med 15 % på bara tre år.

Enligt Förtroendebarometern är siffrorna ännu lägre än vad Public Service redovisar: 60 % för SVT och 64% för SR, som har ganska stort eller mycket stort förtroende.

Att Public Service inte får ännu lägre förtroendesiffror beror bl a på att frågan inte ställts tillräckligt specifikt (samt på en utbredd okunnighet).

Mångfald i åsikter saknas i Public Service
Ingen skattefinansiering kan rädda Public Service från att förtroendet fortsätter sjunka. Endast mer åsiktsjämlikhet i nyheter och debatter kan vända trenden.

Dessutom krävs att Public Service måste införa konsekvensneutral journalistik i sin verksamhet, om de någonsin ska börja närma sig de krav som ställs på dem i deras sändningstillstånd.

Propagandakanal
Rapporteringen från Public Service är särskilt oseriös när det gäller två stora och samhällsviktiga områden; invandring och klimat. Det faller sig kanske ganska naturligt när man vet vilken politisk hemvist som dominerar inom Public Service (83% rödgrönt och 0% SD i SVT).

Teknologie dr Lars Bern kallar SVT för en ren propagandakanal som ägnar sig åt fake news.

GÖR DIN RÖST HÖRD
Nedan följer några argument till varför tvångsavgiften för statsfinansierad media inte är bra och varför du bör skriva under följande namninsamling:
PROTESTLISTA: RIV UPP skattefinansieringen av Public Service Vad går avgiften för Public Service till?

Är statsfinansierad media bra eller dåligt?

Henrik Jönsson tar upp bl a följande problem:
• Statens beslut om avgiften för Public Service har inte föregåtts av några som helst reformkrav eller prestationskrav.

• Det har inte specificerats hur Public Service ska använda pengarna eller hur folket – som nu skattefinansierar Public Service – ska kunna påverka organisation eller utbud. Det saknas en mekanism för oss som finansierar Public Service att kunna påverka det vi betalar för.

• Det finns ingen ägarstyrning, dvs folket har ingen rätt eller möjlighet att påverka det Public Service som folket tvingas betala för.
Ska Public Service fortsätta att spendera pengar på t ex lekprogram, idrott, matlagningsprogram, allsång, etc? Ska vissa program begränsas i omfattning?
Ska underhållningssegmentet lämnas till de privata aktörerna för att spara skattemedel?

• Det finns ingen process för utvärdering eller granskning av Public Service.
Granskningsnämnden tillsätts av regeringen och tenderar att domineras av personer som själva roterar mellan Public Service-bolagen och politiskt färgade uppdrag.
Granskningsnämnden tar endast upp enskilda ärenden som anmälts av folket.

• Det finns ingen som gör en samlad utvärdering av hur Public Service bolagen presterar som helhet.

• Den som dristar sig till att granska, försöka påverka eller kritisera Public Service utsätts direkt för hårda anklagelser om att vara företrädare för en polariserad debatt och ett hårdare samhällsklimat. Varje kritiker till hur Public Service bedrivs, och som framför sakliga åsikter, förminskas till att vara ”demokratifientlig”.

Moderater och Liberaler borde skämmas!

Att Socialisterna och Centerpartiet vill påtvinga folket denna skatt för något som folket inte kan påverka är en sak men att Moderaterna och Liberalerna stödjer detta är en skam för dem och deras påstådda politiska inriktning.

Vi kan bara hoppas att Sverige någon gång i framtiden får en regering (trots Björklövsblockets försök att stoppa detta) och att denna regering då tar sitt förnuft till fånga och river upp beslutet, där krav börjar ställas på objektivitet och kvalitet, med reella konsekvenser om det inte följs.
Public Service, SVT

Exempel på viktiga och nödvändiga åtgärder för Public Service

I artikeln Journalisters uppgift att förtiga och försköna fakta? ges bl a följande tips på förbättringar som Public Service är i behov av;

Regeringen klargör att Public Service förlorar sitt sändningstillstånd om inte situationen radikalt förändrats innan det är dags att förnya sändningstillståndet.
Det innebär att nya skriftliga direktiv tas fram för alla som jobbar inom Public Service, övergripande t ex;
• Allt mångfaldstänk förbjuds när det gäller anställdas ursprung. Kompetens och språkkunskaper ska vara av samma betydelse vid anställningar som inom den privata sektorn.
• Tydligt uttalat krav att spegla mångfald i medborgarnas åsikter. Målet måste vara att de som kommer till tals ska motsvara andelen hur svenska folket röstar på höger-vänsterskalan.
• Ett absolut förbud mot inslag där Public Service går ut på stan för att höra vad ”vanligt folk” tycker (eftersom de som får komma till tals ”råkar” bli de med åsikter som stämmer överens med journalisternas åsikter).
• Problem inom rättsväsende/brottslighet, vårdomsorg, skola, och boende har högsta prioritet att rapporter om (sakligt).
• Nyhetsrapportering ska koncentreras på samhällsproblem i Sverige (inkl. korruption i olika former) och tänkbara realistiska lösningar.
• Nyhetsrapportering ska endast i undantagsfall, och endast när så särskilt är befogat, innehålla redovisning av känslor.
• Avsevärt mer fokus ska ligga på ekonomi i politiska frågor.
• När statistik presenteras ska bakgrund ges till hur statistiken tagits fram, alldeles särskilt om det kan finnas någon politisk styrning, och hur statistiken finansierats.
• Under tre månader innan val får Public Service inte ta fram opinionsundersökningar över hur svenska folket tänker rösta.
• Vid rapportering om brottslig verksamhet ska huvudregeln vara att ursprung uppges på gärningsmän.
• Vid beskrivningar av gärningsmän och misstänkta på flykt får inga uppgifter mörkas om utseende.
• Förenkling för medborgare av anmälan om opartiskhet.
• Ett ovillkorligt förbud måste finnas för att ge epitet och kategorisering av politiker och politiska partier. T ex att SD är ”populistiskt”, ”främlingsfientligt” eller ”främlingskritiskt”!!! Det är journalister som med extrem tydlighet för fram sina egna personliga och subjektiva åsikter och på detta sätt stödjer extrema grupper i Sverige, vilket enbart förstärker polariseringen i landet.
• I de fall som ord i stil med ”rasist”, ”fascist”, ”nazist” slinker igenom i Public Service ska den eller de som anklagelsen riktas mot ges möjlighet att bemöta detta, och i andra hand av någon som inte håller med om anklagelserna.
• Under vissa perioder är Jonas Sjöstedt – liksom Göran Greider – mer eller mindre permanent gäst i Public Service för att uttala sig om allt mellan himmel och jord. Sjöstedt är partiledare för ett av landets minsta partier, och kan orimligen framhävas av Public Service på detta sätt framför alla andra partiledare. Även pyttepartiet Fi får uttrycka sina extrema åsikter orimligt mycket i Public Service. Det måste ändras.
• Vissa extremister – som alltid enbart tar fokus från sakfrågorna – måste svartlistas helt från att tillåtas yttra något om politik i Public Service. Kanske främst Henrik Arnstad, Christina Höj Larsen, Anders Lindberg och Alexandra Pascalidou. De kan förpassas till alla skvallerblaskor som inte är intresserade av att rapportera om vad folket vill veta eller av fakta.
• Brott mot direktiven leder till avsked av ansvariga medarbetare.

Ovanstående punktlista kan säkert göras längre och specificeras bättre, men är i alla fall något att utgå från.

Till ovanstående kan kompletteras att ett ovillkorligt krav måste ställas på medarbetarna i Public Service att sluta använda sig av missvisande vänsterretorik. Som exempel kan nämnas att Public Service kallar vänsterextremister som stör demokratiska möten för aktivister eller ”den autonoma vänstern”, medan andra som försöker bedriva en demokratisk valrörelse eller hålla möten i demokratisk ordning kallas högerpopulister, högerextremister, fascister och ibland ännu värre smutskastningar.

Myndigheten för press, radio och TV uppger krav och regler för bl a opartiskhet samt saklighet. I inledningen till det nuvarande sändningstillståndet för SVT, SR och UR står det:

Verksamheten ska präglas av oberoende och stark integritet och bedrivas självständigt i förhållande till såväl staten som olika ekonomiska, politiska och andra intressen och maktsfärer i samhället.

Men hur väl fungerar detta?
Public Service TV-avgift

Varför Public Service inte ska skattefinansieras

Henrik Jönsson ger följande tips att ta upp med makthavarna:

1. Anklaga inte – visa på din kompetens
Anklaga inte Public Service för att vara en vänsterkonspiration för det kan inte beläggas och du avfärdas som en foliehatt!
Säg istället:
Public Service klarar inte objektivitetsuppdraget, detta är ett stort problem.
Visa sedan konkreta exempel på otillbörligt beteende från deras sida.
Hundratals artiklar i denna blogg handlar om media (eftersom Public Service och övriga media är ett av huvudämnena). I länklistan i slutet av denna sida finns en sammanställning över några av de viktigaste artiklarna om Public Service.

2. Statsmedia är demokratiskt farligt
Säg ifrån om någon hävdar att Public Service tjänar demokratin.
Tryck på att en stor mediekoncern utgör en demokratisk fara, bl a eftersom den lätt kan kapas av en totalitär regim.

T o m SR & UR skräms av den Public Service-skatt som riksdagen nu beslutat om. De menar att med detta system så garanteras Public Service inte oberoende vilket eroderar förtroendet för Public Service. Sveriges Radios och Utbildningsradions vd:ar och ordföranden skrev 2017 på SvD Debatt:
Oberoendet för public service måste garanteras och bäst görs det genom att medierna även i framtiden finansieras av en avgift som är skild från statens övriga budget, inte via exempelvis skattsedeln.
Ju närmare statsbudgeten finansieringen ligger, desto större risk för politisk styrning och minskat oberoende från staten.
Public Service-företagen är inte ”fria och oberoende” idag. De tar ofta mer eller mindre uppenbart ställning i olika frågor i nyhetssändningar och ägnar sig, inom vissa politiska områden, åt rapportering som bäst kan beskrivas som indoktrinering. Riksdagen har nu sett till att Public Service kommer att vara än mindre fria och oberoende från och med 2019.

3. Statsmedia ökar polariseringen
Acceptera inte premissen att Public Service utgör en motvikt till polarisering. Public Service ökar polariseringen eftersom den politiska skattefinansierade kopplingen misstänkliggör innehållets integritet och ger upphov till misstro och konspirationsteorier.
Flera fristående privata aktörer med tydligt redovisade ideologiska hemvister är ett betydligt mer realistiskt alternativ än en teoretisk och ofrivilligt skattefinansierad objektivitet.

4. Statsmedia skadar mångfalden
Säg stopp om någon påstår att SVT säkrar mångfald.
Tvärtom, Public Service skadar mediemarknaden med sin dominanta ställning då den slår undan benen på privata investeringar.

5. Skattefinansiering är orättvis
Acceptera inte devisen att skattefinansiering är rättvis.
Det är aldrig rätt att ta folks pengar mot deras vilja. I synnerhet inte för att finansiera medieproduktion som många inte vill ta del av.

6. Programmen behöver inte statsmedia. Programmen blir kvar ändå
Prata med dina vänner och redogör för problemen med Public Service.
De flesta har inte tid att sätta sig in i frågan och tror att deras favoritprogram är beroende av just Public Service. Så är inte fallet.
Populära TV-format som Melodifestivalen och Allsång på Skansen skulle direkt köpas upp av TV4 eller andra privata aktörer om de fasades ut från SVT:s programtablå.
Förklara att det inte handlar om att lägga ner Public Service utan om att omstrukturera och effektivisera organisationen så att den blir mer objektiv, sanningsenlig, meningsfull och kostnadseffektiv.

Skattefinansiering av Public Service är DUMT, DYRT OCH DESTRUKTIVT:

RIV UPP skattefinansieringen av Public Service

Lågt i tak i trollfabriken Public Service

Jens Ganman skriver på Facebook bl a följande till Public Service:
Ni gömmer er bakom (ett allt ihåligare) prat om ”värdegrund” och ”skrämselbilder om Sverige”.
Ni kommer att sålla bort mig som ”alarmist” – möjligen ”brun” – men: head’s up – folket vänder sig bort från er i allt större utsträckning. Och det går fort.
Ju mer ni försöker uppfostra tittarna/lyssnarna till att tänka ”rätt” desto djupare gräver ni er egen grav. Ni driver folk rätt i famnen på ”alternativ media” och som det ser ut just nu är det inte bara logiskt utan kanske också bra.
Med några få lysande undantag förtjänar ni inte längre allmänhetens förtroende.
Och ni fruktar – mer än nåt annat – den sociala utstötning som ofelbart inträffar för den SR/SVT-medarbetare som påpekar det uppenbara: att det är väldigt lågt i tak här i fabriken… och att det högstämda pratet om att ”gilla olika” bara gäller om man har rätt politisk färg.