Samordnare för EU-migranter och laddstolpar – Regeringen flyr ansvar

Regeringen har utsett samordnare för utsatta EU-medborgare som tillfälligt vistas i Sverige (dvs EU-migranter), för barn och ungdomsvård, för Bromma flygplats och för ”life science-sektorn”. Bara den senaste veckan har listan kompletterats med en samordnare för ”unga utanför” och en för laddstolpar.

Samordnare, för att lura folket att regeringen gör något

Samordnaren är regeringens universalredskap.

I fallet Bromma flygplats skulle samordnaren fylla Miljöpartiets behov av en snuttefilt.

Samordnaren för EU-migranter har gett regeringen avlastning i en politiskt känslig fråga.

Men samordnarnas främsta syfte är att ge intryck av att regeringen faktiskt gör något åt diverse samhällsproblem.

Red’s kom:
Samordnaren har ännu ett syfte: att vara en buffert för regeringen som media och andra kan gnälla på när samordnaren uttrycker regeringens vilja, samt för ha någon att skylla på i efterskott när det visar sig ha gått fel.

I fallet med EU-migranter har regeringen dessutom tillsatt en extra samordnare som ingen känner till och som håller sig helt utanför medias belysning;
Regeringen utser ännu en nationell samordnare för EU-migranter

Samordnare istället för utredning billigt och kräver ingen kompetens

Att utse en samordnare kostar nästan ingenting och kräver ingen som helst tankeverksamhet.

När regeringen fortsättningsvis inte kan svara på frågor kan regeringen hänvisa till den nationella samordnarens påstådda arbete med frågan.

Olika samordnare för ungdomsarbetslöshet

Frågan är vad den delegation mot ungdomsarbetslöshet som regeringen tillsatte i december nu ska ägna sig åt. Den har också ett samordnande uppdrag. Vem ska egentligen samordna alla samordnare? Om samordnarna fortsätter att bli till i nuvarande takt är det nog bara en tidsfråga innan samordnarsamordnaren lanseras.

Nackdel för Sverige med samordnare

Det finns allvarligare problem med institutet.
• Att regeringen försöker maskera sin idélöshet är en sak.
• Värre är att ansvarsutkrävandet försvåras när i grunden politiskt arbete outsourcas till samordnarna.
En av poängerna med att utse samordnare är att de framstår som politiskt neutrala välgörare, oberoende experter som oförtrutet arbetar för samhällets väl. Men i praktiken fungerar de ofta som talespersoner för regeringen på sina områden.

Regeringen kan på så sätt dra nytta av samordnarnas förmenta oberoende samtidigt som den lätt kan distansera sig från dem om det skulle behövas.

Samordnare oftast för politisk känsliga frågor

Det är ingen slump att det ofta är de känsligaste politiska frågorna som läggs i händerna på samordnare. Där har regeringen mycket att vinna på oklara ansvarsförhållanden.

Alliansen flydde också från ansvar

Oppositionen knorrar över regeringens samordnarhysteri. Men alliansregeringen var inte bättre. Det var under den som samordnandet började nå absurda höjder. Trenden är ytterst ett utslag av den flykt från ansvar som både den nuvarande och den förra regeringen har ägnat sig åt.

Varför gå fram med svåra, känsliga och kostsamma politiska förslag när man kan utse en trevlig samordnare i stället? Men ju fler samordnarna blir desto större blir det pedagogiska problemet. Om nu samordnarna är lösningen på alla problem borde ju Sverige redan vara nästintill perfekt.

Samordnare för tiggare

Vi kan konstatera att S+MP-regeringen för fram sitt budskap via Martin Valfridsson, t ex att S+MP-regeringen inte avser att införa det enda som har möjlighet att få en större effekt på de problem och kostnader som EU-migranter orsakar Sverige, dvs tiggeriförbud. Senast låter S+MP-regeringen samordnaren föra upp den känsliga frågan om att Sverige inte ska erbjuda skola för EU-migranters barn.

Samordnare är inte bara något som regeringar använder sig av för att komma undan sitt ansvar. Detta system sprids nu även på kommunal nivå. T ex samordnare för tiggare i Malmö och Lund, etc.
Se även bl a;
Nationell samordnare för utsatta EU-medborgare som tillfälligt vistas i Sverige