Samordnaren mot våldsbejakande extremism är sedan 2016-12-20 Anna Carlstedt (ordförande i Svenska Röda Korset 2015-2016).

Carlstedt efterträdde Mona Sahlin som presterade en 12 sidor lång (6 sidor om alla upprepningar tagits bort) och oanvändbar rapport till en kostnad av 10 miljoner kr.

Varför S+MP-regeringen (Alice Bah Kuhnke) utsåg Anna Carlstedt är okänt. Hon har inga kunskaper inom området och saknar helt meriter för uppdraget. Om regeringen varit intresserad av att tillsätta en expert som samordnare skulle istället t ex Magnus Ranstorp varit rätt val. Men för S+MP-regeringen verkar det räcka med att man röstar rödgrönt för att tillsättas som expert.

JIHADISTER STRIDER PGA NAZISTER?
När Anna Carlstedt utsågs till ny samordnare i december 2016 sa hon till SR att det är pga vit makt-rörelsen som jihadister åker från Sverige till Syrien och Irak för att strida.

PROPAGANDAMATERIAL
Nu har samordnare Anna Carlstedt tagit fram ännu en rapport, av precis lika litet värde som Mona Sahlins rapport.

Om kostnaden för denna tvåsidiga rapport överstiger de 10 miljoner kronor som Mona Sahlins rapport kostade är oredovisat.

MÅL OCH RESULTAT SAKNAS
Inga mål ställs upp och inga konkreta resultat redovisas i samordnarens rapporter. De frågor som ställts av samordnaren till kommunerna är inte resultatinriktade. Anna Carlstedt har inte ens en enda slutsats i sin lilla tvåsidiga rapport.

Det är nu bara ett par månader kvar tills projektet ska slutredovisas (2018-01-12). Hela projektet med Mona Sahlin (som efter diverse skandaler hoppade av sitt uppdrag 2016-05-04) och Hillevi Engström (M) som nationella samordnare var genomgående resultatlöst, och med Anna Carlstedt som nationell samordnare har inget överhuvudtaget uppnåtts.

However beautiful the strategy, you should occasionally look at the results.
– Sir Winson Churchill

INGA SLUTSATSER
Den nationella samordnaren 2017 har inte ens dragit några slutsatser av den enkät som skickats ut till kommunerna. Att dra slutsatser av svaren på enkäten har istället delegerats till en eller två personer i den privata stiftelsen ”Tryggare Sverige”. Utan att någon kompetens för detta finns i denna stiftelse (se ”Slutsatser”).

INGEN LÄGESBILD FÖR PROBLEMOMRÅDEN
• Eftersom den nationella samordnaren inte särskiljer de verkliga problemområdena, dvs främst Malmö, Göteborg, Stockholm och Borås, från resten av Sverige blir det av samordnaren redovisade resultatet kraftigt missvisande.
• Eftersom den nationella samordnaren inte delat upp redovisningen på de få geografiska områden (städer) där kanske 90% eller mer av problemen med våldsbejakande extremism förekommer och övriga geografiska områden (kommuner) blir det alltså omöjligt att få en relevant och rättvisande lägesbild av situationen.

Efter tre år med en nationell samordnare mot våldsbejakande extremism så finns det inte ett spår av redovisning om var i Sverige problem med detta förekommer eller var problemen kan bedömas vara som störst (enl. givna kriterier). Detta har inte redovisats, varken med utgångspunkt från personligt tyckande av kommunrepresentanter eller med utgångspunkt från hur det ser ut i verkligheten.

Endast genom en separat redovisning, var för sig, av ovan nämnda städer och en annan separat redovisning för övriga delar av Sverige, företrädesvis indelat på 3-4 landsdelar, är det möjligt att få en bild av hur läget ser ut i Sverige.

PROBLEM SMETATS UT JÄMNT FÖRDELAT ÖVER 290 KOMMUNER
Inte ens den nationella samordnaren har haft en lägesbild att utgå från där det framgår i vilka kommuner/stadsdelar problemen förekommer. Istället har samordnaren utgått från en generell bild av hela Sverige, som dessutom baserats enbart på personligt tyckande av enskilda personer.

AVSAKNAD AV FAKTA
Samordnarens rapport är kliniskt ren från fakta om problemen. Som vanligt handlar det för vänstern enbart om känslor och personligt tyckande.

MISSVISANDE/FELAKTIGA PROCENTSATSER
I många av de uträkningar/procentsatser som kan kontrolleras så verkar dessa vara fel (förutom att praktiskt taget samtliga procentsatser inte ger en rättvisande bild ens av kontaktpersonernas tyckande). Det ger intryck av att samordnarens matematiska kunskaper ligger i nivå med en tredjeklassare (total okunskap i matematik är signifikativt för vänsterextremister).

ORIKTIGA UPPGIFTER OCH SLUTSATSER
Mycket är fel i samordnarens rapport (vilket enkelt kan konstateras). Frågorna till kommunerna har samordnare Anna Carlstedt inte bifogat rapporten (vilket markant försvårar att upptäcka felaktigheterna), men finns här.

I rapporten jämförs hela tiden äpplen med päron.

FRÅGOR FÖRHALAS GENOM SAMORDNARE
Samordnare tillsätts i regel av regeringen enbart i syftet att förhala frågor och att få det till att se ut som att något görs åt problemen. Endast i de fall en utredning tillsätts med en grupp av för uppdraget kompetenta personer – med relevant tidsavgränsning för resultat – är det seriöst menat.

LUDDIGA OCH IRRELEVANTA ENKÄTFRÅGOR
Med samordnaren mot våldsbejakande extremism blir det dessutom särskilt tydligt att syftet från start (med framtagande av de luddigt formulerade frågorna för kommunerna) varit att sprida propaganda där högern ska skuldbeläggas och smutskastas, utan att behöva involvera fakta. Och de många och omfattande problemen med vänsterextremisterna ska förminskas.

INGET HAR UPPNÅTTS!!!
Efter att samordnaren verkat i snart tre år (uppdraget ska slutredovisas senast den 12 januari 2018) kan ännu ingen peka på att något uppnåtts överhuvudtaget, dvs att man lyckats stävja någon form av extremism.

MEDIA IFRÅGASÄTTER INGET
Eftersom Sveriges vänstervridna media noga undviker konkreta frågor om detta så fortsätter denna löjeväckande process där frågor bara dras i långbänk och ingen ansvarig (särskilt inte S+MP-regeringen) bryr sig om att inga resultat någonsin uppnås… eller ens kommer att uppnås.

RAPPORT ANVÄNDS FÖR ATT SPRIDA DESINFORMATION
Nu används Anna Carlstedts starkt vänstervridna och genomgående felaktiga rapport flitigt av vänstermedia i Sverige för att sprida desinformation och ta fokus från de verkliga problemen.

FEL INFORMATION GER FELSATSADE RESURSER
De verkliga problemen är de facto vänsterextremism och islamism, men vänstern försöker alltid lägga en slöja över dessa problem i syfte att försöka få alla att tro att det istället är högerextremismen som skapar alla problem i Sverige. Resurserna kommer därmed aldrig att landa rätt.

HANDLINGSPLAN FÖRE LÄGESBILD
Nu sitter kommunerna och tar fram handlingsplaner – på direktiv av samordnaren – utan att ens ha en lägesbild, eller med en felaktig lägesbild som grund. Vad är det kommunerna tar fram handlingsplaner för när kommunerna inte ens vet vad det är som behöver handlingsplaner?

RAPPORT 2016 OCH 2017 – ENKÄT OM PERSONLIGT TYCKANDE
Här nedan redovisas rapporterna från både 2016 (samordnare Mona Sahlin) och 2017 (samordnare Anna Carlstedt) så att det enklare går att se bristerna och försöken att manipulera enkätsvaren på samordnarens infantila enkät till kommunerna, så att det passar vänstern så bra som möjligt:

---

Enkät till Sveriges kommuner avseende arbetet mot våldsbejakande extremism

I mars 2016 skickades en enkät till de 290 personer som är kommunernas kontaktpersoner mot våldsbejakande extremism [trots att säkert en majoritet av kommunerna inte ens hade en sådan kontaktperson].

Red’s kom:
Det finns stark anledning att tro att en klar majoritet av dessa ”kontaktpersoner” – precis som den nationella samordnaren själv – röstar rödgrönt och därför besvarat frågor i enlighet med sin politiska syn, fristående från fakta!

PROBLEM MED VÄNSTEREXTREMISTER FÖRMINSKAS
Av naturliga skäl har Regeringskansliet (de 10 personer som lyder under den nationella samordnaren) ett särintresse av att reducera problemen med vänsterextremisterna i mesta möjliga mån. Denna grundläggande tanke går som en röd tråd genom den nationella samordnarens rapport.

82 kommuner (28%) besvarade inte enkäten 2016

208 kontaktpersoner svarade på enkäten [2016].

Red’s kom:
Det kan jämföras med 2017 då 233 av 312 ”kommuner och stadsdelar” besvarade enkäten. Dvs 79 ”kommuner och stadsdelar” – 25% – avstod helt från att svara.

Frågan är om man kan dra några relevanta slutsatser för hela Sverige, och vidta relevanta åtgärder i respektive kommun/stadsdel, utifrån en enkät där 1/4 (eller mer) inte svarar överhuvudtaget?

Vi får inte ens veta vilka kommuner/stadsdelar som svarat 2016 och 2017.

VARFÖR INGA NATIONELLA ÅTGÄRDER?
Nationella åtgärder hade givetvis varit avsevärt mer effektivt (i såväl kostnader som tid), men i vanlig ordning skjuter regeringen ifrån sig sitt ansvar på enskilda kommuner.

18% av 290 kommuner uppgav 2016 att ”våldsbejakande extremism” förekommer i ”någon form” – 54% vet inte om det förekommer

• En fjärdedel av kommunerna anger [2016] att [de tror att] det existerar någon form av våldsbejakande extremism i kommunen.

Red’s kom:
Det var 17,6% (51 st oredovisade) av Sveriges 290 kommuner som 2016 svarade att de trodde att det fanns ”våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” i någon form, enligt den nationella samordnaren 2016. Dvs inkl. opolitiska organisationer som t ex fotbollshuliganism, MC-kriminalitet och maffia, t ex från Balkan, samt besökande från andra länder eller kommuner.
Den nationella samordnaren 2016 skriver: ”51 kommuner angav att det existerar våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen. En kommun avstod att svara.”

VILKA 51 KOMMUNER?
Vilka kommuner (utöver de självklara; Malmö, Göteborg, Stockholm och Borås)?
Varför vill samordnaren inte redovisa de 51 kommunerna, med särredovisning av ovan nämnda städer, trots att dessa uppgifter är helt avgörande för hur resultatet ska tolkas liksom vilka åtgärder som behöver vidtagas?

VARFÖR INGA DEFINITIONER?
Det är uppenbart att definitionerna om vad som är ”våldsbejakande extremism” skiljer sig kraftigt åt från person till person, men ändå definieras inga termer i frågeställningen.

Nacka kommun definierar våldsbejakande extremism så här (tillsammans med nedanstående bild):
Vad är våldsbejakande extremism?
• Att använda våld (hot och trakasserier) för att uppnå ett politiskt eller religiöst syfte.

Dessutom kan de ”kontaktpersoner” som besvarar samordnarens enkätfrågor utgå enbart från vad de läst/hört – eller tror sig ha läst/hört – i media, eller hört ryktesvägen, utan att det behöver stämma.

75% AV DE SVARANDE KOMMUNERNA 2016 SAKNAR VETSKAP OM NÅGRA VÅLDSBEJAKANDE PERSONER
Knappt 40 procent av kommunerna anger [2016] att det inte finns någon våldsbejakande extremism.

Red’s kom:
156 (79+77) kontaktpersoner, dvs 54% av landets 290 kommuner – alternativt drygt 75% av 207 svarande kontaktpersoner/kommuner – svarade 2016 att de inte vet eller inte tror att det finns några ”våldsbejakande individer eller grupper/organisationer”, enligt frågeställningen.
Den nationella samordnaren 2016 skriver: ”79 kommuner angav att det inte förekommer några våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen.”

Drygt en tredjedel av kommunerna [2016] vet inte om det förekommer våldsbejakande extremism i kommunen.

Red’s kom:
Det var 77 av de 207 svarande kontaktpersonerna som 2016 saknade vetskap om några ”våldsbejakande individer eller grupper/organisationer”. Dvs 77 av 290 kommuner.
Den nationella samordnaren 2016 skriver: ”77 kommuner angav att de inte vet om det finns våldsbejakande extremism i kommunen.”.

41 av 51 kontaktpersoner trodde 2016 att ”högerextremism” finns i kommunen

• Av de kommuner [51 kommuners kontaktpersoner] som anger att [de tror att] våldsbejakande extremism finns i deras kommun så är högerextremism den mest förekommande, knappt 50 procent [högerextremistisk aktivitet = 41 kontaktpersoner (14%), vänsterextremistisk aktivitet = 12 kontaktpersoner (4%), islamistisk extremism = 30 kontaktpersoner (10%), enligt vad den nationella samordnaren 2016 skriver].

Red’s kom:
14% av kontaktpersonerna i Sveriges kommuner (dvs 41 oredovisade kommuners kontaktpersoner av totalt 290 kommuner) uppgav 2016 att de tror att det finns ”våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” i någon form (enligt personlig och valfri tolkning) på högerkanten i kommunen.

SKA ÅTGÄRDER BASERAS PÅ PERSONLIGT TYCKANDE OCH FÖRVRÄNGD INFORMATION?
Detta är dock personligt tyckande, helt utan stöd i forskningen. Dessutom är det fristående från antal personer såväl som antal incidenter, och nivå av problem samt behov av åtgärder.

Den av nationella samordnaren här ovan uppgivna procentsatsen är starkt avvikande från hur vi andra uppfattar verkligheten baserat på nyhetsrapportering, fakta och sakliga rapporter.

ANTAL & PROBLEMNIVÅ OVIKTIGT?
Med den nationella samordnarens märkliga sätt att ställa frågor, räkna och resonera kan 100 stenkastande vänsterextremister med ”bangers” och gasbomber/molotovcocktails i en kommun motsvara lika mycket problem och kräva lika mycket åtgärder/resurser som en högerextremist i kommunen.

Genom att helt bortse från bl a antal såväl som den grad av problem som respektive form av extremism skapar (eller riskerar att skapa) kommer enkätresultaten oundvikligen att resultera i helt felaktiga satsningar och åtgärder för att säkra medborgarna, landet och demokratin.

Ingenstans i den nationella samordnarens rapport (eller någon annanstans) presenteras DOKUMENTERADE och bekräftade erfarenheter (t ex polisrapporter) av våldsbejakande extremism i någon form.

14 procent av kommunerna [12 kontaktpersoner av Sveriges 290 kommuner, enligt den nationella samordnaren 2016] anger att det finns vänsterextremism i kommunen.

Red’s kom:
Märklig formulering av den nationella samordnaren 2016 (såväl som av stiftelsen ”Tryggare Sverige” och den nationella samordnaren 2017)! 14%? Finns det en enda kommun i Sverige som är befriad från vänsterextremism?

Varför ändrar samordnaren formuleringen för just denna grupp från antal (”mest förekommande” och ”näst mest förekommande”) till ”finns”?

VÄNSTEREXTREMISTER VANLIGAST OCH FLEST, UTOM I ”KONTAKTPERSONERNAS” ÖGON
Det är alltså endast 4% av kontaktpersonerna i Sveriges 290 kommuner som 2016 uppgav att de tror att det finns ”våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” på vänsterkanten i kommunen. Alla förstår säkert att vänsterextremister finns i långt, långt fler kommuner, förutom att de till antalet är avsevärt fler än högerextremisterna.

POLITISK AGENDA STYR ENKÄTFRÅGOR, ENKÄTSVAR & RESULTAT
Med ovanstående information framgår väldigt tydligt vilken politisk åsikt den nationella samordnaren (som ansvarar för formuleringen av frågorna) såväl som respondenterna har.

Islamistisk extremism är den näst mest förekommande (36 procent). [30 kontaktpersoner]

Red’s kom:
10% av kontaktpersonerna i Sveriges 290 kommuner uppgav alltså 2016 att de tror att det finns ”våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” i form av islamister i kommunen. Dvs islamister skulle då finnas i endast 30 kommuner (där den nationella samordnaren inte vill redovisa vilka dessa kommuner är, även om vi vet att deras starkaste fästen är Malmö, Göteborg, Stockholm och Borås).

HUR MÅNGA ISLAMISTER FINNS I SVERIGE?
Antal islamister är okänt, men Säpo ger en icke exakt uppgift på några tusen kända islamister i Sverige (att jämföra med de ca 50 högerextremisterna i NMR).

72 kontaktpersoner i landets 290 kommuner uppger att någon kommunanställd ”utbildats”

Meningslösa, irrelevanta och oriktiga slutsatser av den nationella samordnaren baserat på felaktigt & ofullständigt material:

• En dryg tredjedel av kommunerna [72 av landets 290 kommuner, enligt den nationella samordnaren 2016, dvs 25% av Sveriges kommuner (inte ”en dryg tredjedel” som stiftelsen ”Tryggare Sverige” uppger)] har [enligt ”Tryggare Sverige” och den nationella samordnaren 2016] genomfört [någon form av] utbildningsinsatser [för minst en person vid något tillfälle i historien] som syftar till att höja kunskapen om våldsbejakande extremism hos de kommunalt anställda.

Red’s kom:
Värdelöst vetande. En ”utbildningsinsats” kan vara en tre minuters allmän genomgång för en av de högre cheferna.

Sedan kan man fråga sig vad det är för utbildning som behövs, som alla vi andra – i alla fall de av oss som är uppdaterade och läser alternativa källor – inte redan känner till?

INGEN UTBILDNING I 218 KOMMUNER?
Resterande [218 (dvs 290-72) eller 136 (dvs 208-72)] kommuner har inte genomfört några utbildningsinsatser [2016 eller någon gång tidigare].

Red’s kom:
Om detta saknas kännedom, men 132 kontaktpersoner (63%) av totalt 208 uppgav 2016 att de trodde att deras kommun inte genomfört någon utbildningsinsats överhuvudtaget, enligt den nationella samordnaren 2016 (”132 kommuner angav att de inte har haft några utbildningsinsatser.”).

Ska denna diskrepans tolkas som att 4 kontaktpersoner (136-132) inte svarat på frågan?

12 av 290 kontaktpersoner 2016 uppgav att kommunen har en ”lägesbild”

Meningslösa, irrelevanta och oriktiga slutsatser av den nationella samordnaren baserat på felaktigt & ofullständigt material:

• 47 procent av kommunerna [97 kontaktpersoner, enligt den nationella samordnaren 2016, dvs 33% av landets 290 kommuner] anger att de inte har en lägesbild över våldsbejakande extremism.

Lika många [97 kontaktpersoner] anger att de har en icke nedskriven lägesbild.

Red’s kom:
De har alltså en ”bild” av läget i någons huvud?
I praktiken innebär detta att 194 kommuner av 208 uppger 2016 att de inte har någon lägesbild.

Det är totalt sett fler kommuner som har någon form av lägesbild än som inte har det [under förutsättning att man räknar in lägesbilder i någons huvud, enligt personligt tyckande].

Red’s kom:
12 (4+8) av Sveriges 290 kommuner (dvs 4%) anser att de har en nedskriven lägesbild, enligt den nationella samordnaren 2016 (två kommuners kontaktpersoner som svarade på enkäten svarade inte på denna fråga om lägesbild). Dvs 206 – 194 kontaktpersoner.

RELEVANT LÄGESBILD?
Men finns det någon kommun som har en relevant och korrekt lägesbild? Speciellt med tanke på att 109 (97+12) av kontaktpersonerna uppgett att kommunen har någon form av lägesbild utan ens tillgång till det absolut mest grundläggande för en dylik lägesbild; SÄPOS uppgifter.

15 kommuner har handlingsplan 2016

Meningslösa, irrelevanta och oriktiga slutsatser av den nationella samordnaren baserat på felaktigt & ofullständigt material:

• Totalt sett har 61 procent av kommunerna en handlingsplan [15 kommuner hade en färdig handlingsplan 2016, enligt den nationella samordnaren 2016, dvs 5% av landets 290 kommuner] – eller är på väg att skaffa en handlingsplan, alternativt har tagit fram riktlinjer för arbetet och inkluderat dem i andra handlingsplaner [112 (30+13+59+10, enligt närmare beskrivning nedan) av 290 kommuner – dvs 39% – ansåg 2016 att deras kommun skulle komma att skapa en handlingsplan i någon form alternativt inkluderat riktlinjer i någon form för detta i andra handlingsplaner.
Alltså totalt 44% (5%+39%) av 290 kontaktpersoner.].

Red’s kom:
Ovanstående formulering av den nationella samordnaren 2017 är ett konkret exempel på hur man manipulerar med statistik för att komma så nära som möjligt till det resultat man vill ska gälla.

Det ska understrykas att media den senaste tiden konstaterat att kommunernas handlingsplaner mot ”våldsbejakande extremism” är kraftigt undermåliga. Inte ens en så här grundläggande sak har den nationella samordnaren lyckats med efter tre år.

15 KOMMUNER HAR FÄRDIG HANDLINGSPLAN
Sju procent av kommunerna [15 kommuner, dvs 5% av landets 290 kommuner, enligt kontaktpersonerna och den nationella samordnaren 2016] har en färdig handlingsplan.

Här följer totalt intetsägande statistik av samordnaren:

• 14 procent [30 kommuner, dvs 10% av landets 290 kommuner] har kommit ganska långt i arbetet med att ta fram handlingsplan och
• sju procent [13 kommuner, dvs 4% av landets 290 kommuner] har kommit halvvägs.
• 28 procent [59 kommuner, dvs 20% av landets 290 kommuner, enligt samordnaren] har precis påbörjat ett arbete med att ta fram en handlingsplan.
• Fem procent [10 kommuner, dvs 3% av landets 290 kommuner] har tagit fram riktlinjer för arbetet och inkluderat dessa i andra handlingsplaner.

* En dryg tredjedel [81 kommuner (70 kommuner som inte påbörjat arbetet med att ta fram en handlingsplan + 10 kommuner som inte kommer att göra en handlingsplan + 1 kommun som inte svarat på frågan), dvs 39% av de ”kontaktpersoner” som besvarat någon del av enkäten] har inte påbörjat ett arbete.

Red’s kom:
DRYGT HÄLFTEN AV LANDETS KOMMUNER KOMMER INTE ATT GÖRA EN HANDLINGSPLAN
Enligt samordnarens redovisning 2016 så är det 127 (15+30+13+59+10) av 290 kommuners kontaktpersoner som uppger att kommunen har eller kommer att göra någon form av handlingsplan (dvs 44% av landets kommuner).

---

Utformning och struktur
Enkätens frågor är konstruerade utifrån de frågor som Samordnarens kansli ber kommunerna att ge svar på inför kommunbesöken. Dessa frågor innehåller de komponenter som bedömts vara centrala i arbetet mot våldsbejakande extremism.

Red’s kom:
• Inte en enda fråga från samordnaren är resultatinriktad!
• Inte ett enda mål har ställts upp i samordnarens rapport!
Därmed är hela undersökningen, bara av dessa anledningar, helt utan värde.

Att sedan fakta inte beaktats gör inte det hela bättre.

Anonyma svar!!!

Av de 208 kontaktpersoner som svarade på enkäten [2016] så angav 180 vilken kommun de representerar [För 2017 har antalet som inte ens velat uppge vilken kommun de representerar inte redovisats].

Red’s kom:
Detta faktum hemlighålls av Sveriges vänstervridna media när de refererar till samordnarens rapport. Varför vågar inte den som svarat uppge sitt namn?
Det innebär att 28 personer (minst) i kommunerna kan ha försökt manipulera resultatet (utöver vad som redan sker med personligt tyckande) vilket kan ge särskilt missvisande resultat med såpass låg svarsfrekvens.
Hur kan anonyma svar från kommunerna accepteras och räknas in i statistiken (i praktiken innebär detta att en person rent teoretiskt kan ha svarat för 29 kommuner)?

Att det inte framgår vem det egentligen är som besvarat frågorna innebär dessutom att respondenten kan vara någon helt annan än kommunens kontaktperson i frågorna samt helt okunnig inom området och att kommunen kanske inte ens känner till att frågorna besvarats.

---

SAMORDNARENS ENKÄT MED RESULTAT

Fråga 1: Jag är kontaktperson för kommun: __________

Fråga 2: Finns det aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen?

Resultat 2016:
• 79 kommuner angav att det inte förekommer några våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen.
• 77 kommuner angav att de inte vet om det finns våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen.
• 51 kommuner angav att det existerar våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen.
• En kommun avstod att svara.

Red’s kom: Dvs som allra minst 54% (79 +77 kontaktpersoner) av landets 290 kommuner saknar vetskap om ”våldsbejakande individer eller grupper/organisationer”.

17,6% av landets kommuner (dvs 51 kontaktpersoner) uppgav att de trodde att dessa förekom.

För 83 (290-207) kommuner (29% av landets kommuner) vet vi inte vad de trodde 2016.

---

2017

Max 45% tror att det förekommer ”våldsbejakande extremism”

Förekomsten av våldsbejakande extremism i kommunerna

Fråga 17. Vilka riktningar av våldsbejakande extremism har förekommit under det senaste året i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ)
• Högerextremistiska individer eller grupper
• Vänsterextremistiska individer eller grupper
• Islamistiska extrema individer eller grupper
• Annat (beskriv: ___)
• Vet ej
• Har inte förekommit
Fråga 18. Hur har den våldsbejakande extremismen tagit sig uttryck under det senaste året i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ)
• Propaganda (skrifter, symboler, bilder)
• Slutna möten
• Öppna möten
• Rekrytering
• Manifestationer
• Brott (attacker, våld, hot, trakasserier, skadegörelse)
• Annat

• 73 % [Den nationella samordnaren har nu noterat att deras tidigare uppgift på 81% var fel. Detta enligt nedan, där det förklaras varför det i verkligheten är max 45% av Sveriges kontaktpersoner] av de svarande uppger att de [tror att de] har lokala våldsbejakande grupperingar eller individer i kommunen.

RÄTTELSE AV DEN NATIONELLA SAMORDNAREN

Totalt uppger 171 unika [unika?] kommuner att de [dvs dessa 171 kontaktpersoner tror att kommunen/stadsdelen] har våldsbejakande extremism generellt [?] i sin kommun. Detta innefattar grupperingar, individer, återvändare och våldsbejakande extremistiska aktiviteter [vilket inte framgår av enkäten, så frågan är hur den nationella samordnaren kommit fram till detta].
Det ger 73% [dvs 171 av 233 kontaktpersoner i 312 ”kommuner och stadsdelar”] vilket är den korrekta siffran istället för 81%.

• Ytterligare 8 % (11 kommuner) uppger att de [tror att de] har tillresande individer som alltså inte är boende i kommunen.

Red’s kom: Fel!!!
Som framgår nedan av den nationella samordnarens svar har man här ovan helt unikt ändrat vad procenttalet baseras på. Istället för att baseras på 233 kommuner och stadsdelar (utav 312) så baseras de 11 kommunerna på de 130 kontaktpersoner som svarat att de tror att det förekommer ”extremistiska aktiviteter” i kommunen.

De 8 procenten (11 kommuner) är alltså del av de 73 procenten av kontaktpersoner som uppgett att de tror att det förekommer ”extremistiska aktiviteter”.

Det kan i sin tur innebära att det i verkligheten är 65% (73% – 8%) av kontaktpersonerna (totalt 130 av 290 kommuner, dvs 45% av Sveriges 290 kommuner) som tror att det bor folk i kommunen som ägnar sig åt ”extremistiska aktiviteter”.

Eftersom det inte framgår av de två enkätfrågorna;
Fråga 17. Vilka riktningar av våldsbejakande extremism har förekommit under det senaste året i den kommun där du är verksam?
Fråga 18. Hur har den våldsbejakande extremismen tagit sig uttryck under det senaste året i den kommun där du är verksam?
om de ”extremistiska aktiviteterna” avser boende i kommunen kan många ha svarat fel (tolkat frågan olika), varför det i verkligheten kan vara t o m avsevärt färre än 65% (enl. ovan) av kontaktpersonerna som tror att kommunen har invånare som ägnar sig åt ”extremistiska aktiviteter”.

RÄTTELSE (?) AV DEN NATIONELLA SAMORDNAREN

130 kommuner har rapporterat att de har våldsbejakande extremistiska aktiviteter i sin kommun. Av dessa 130 kommuner är det 11 som uppger att de har aktivitet i kommunen utan att de har identifierat några våldsbejakande extremistiska grupper. Dessa kommuner har således individer och grupperingar som kommer utifrån till kommunen för att begå de extremistiska aktiviteterna (8%) [11 av 130 ”kommuner och stadsdelar”].

Red’s kom:
MOTSTRIDIGA UPPGIFTER
Det är okänt varför den nationella samordnaren, i sin rättelse, först skriver att det är 171 kontaktpersoner av 233 i 312 ”kommuner och landsting” som uppger att det förekommer våldsbejakande extremism och i nästa mening ändrar detta till 130.

Frågeställningen 2016 var; ”Finns det aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen?”

Frågan har 2017 blivit två där fråga 17 formulerats som:
Fråga 17. Vilka riktningar av våldsbejakande extremism har förekommit under det senaste året i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ) (Högerextremistiska individer eller grupper, Vänsterextremistiska individer eller grupper, Islamistiska extrema individer eller grupper, Har inte förekommit, Vet ej, Annat (beskriv: ___))
Stiftelsens vilseledande resultat:
73% av kommunerna [oavsett om de tagit fram en lägesbild eller ej] uppger [dvs kontaktpersonerna tror] att det förekommit riktningar [i oredovisad form] av våldsbejakande extremism i deras kommun under det senaste året [2017 eller 2016-2017?].

Red’s kom:
Den nationella samordnaren har nu, efter påpekande, uppmärksammat att den tidigare uppgivna procentsiffran på 81% var fel. Den nationella samordnaren säger nu att det handlar om 171 (eller 130?) av 233 kontaktpersoner i 312 ”kommuner och stadsdelar”, men den nationella samordnarens nya uppgift på 73% kan också vara fel.

MAX 59% AV SVERIGES 290 KOMMUNER TROR ATT DET FÖREKOMMER ”EXTREMISM”?
Ska resultatet av Fråga 17 tolkas som;
Det är 171 kontaktpersoner av 233 kontaktpersoner i 288 kommuner + 24 stadsdelsnämnder/stadsdelar – dvs MAX 59% (men kan vara så lågt som 51%, dvs 149/290, alternativt 45% – eller t o m ännu lägre – enligt utredning ovan) AV SVERIGES 290 KOMMUNER – där kontaktpersonerna uppgett att de tror (eftersom uppgiften inte baseras på några fakta!) att det finns ”våldsbejakande grupperingar eller individer” i kommunen i någon form?

Kommentar [av den nationella samordnaren 2017]:
2016 uppgav 25 % av de svarande [25% av 208 = 52 kontaktpersoner, men ska vara 51 enligt den nationella samordnaren 2016] att de uppfattat det som att de hade aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen.

Red’s kom:
Den nationella samordnarens kommentar förvirrar när man som här uppger procentsatser baserade på olika förutsättningar (t ex olika grundtal).
Av de 208 svarande var det 24,5%. Men det var 17,6% av Sveriges 290 kommuner – dvs 51 kontaktpersoner – som uppgav 2016 att de ansåg att det fanns ”aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen”.

HAR VÅLDSBEJAKANDE EXTREMISM ÖKAT FRÅN 25% (17,6%) 2016 TILL 73% (45%) 2017?
Den markanta ökningen beror sannolikt inte enbart på att antalet våldsbejakande grupperingar och/eller individer har ökat utan också på en förhöjd kunskapsnivå och en ökad medvetenhet om frågorna i kommunerna.

Red’s kom:
Eller inte alls på varken ökad kunskap/medvetenhet, utan i stället – förutom en reell, kraftig och för alla märkbar ökning av antalet islamister – pga att frågor formulerats olika (med t ex längre tidsperspektiv 2017) och en förändrad indelning av respondenter från år till år, samt på att fler på vänsterkanten besvarat enkäten 2017 (därav den kraftiga ökningen från 14% till 36% för ”våldsbejakande högerextremism” trots att det inte finns ett tecken någonstans som tyder på den minsta ökning av denna form som snarare knappt ens existerar, förutom de 50 NMR-medlemmarna).

Vem som helst kan spekulera utan någon grund. Men hur relevant är detta personliga tyckande när konkret underlag och fakta saknas som indikerar vad som förändrats och det inte heller finns någon utredning om hur mycket förändringarna spelar in?

2016:

Fråga 2:
Finns det aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen?

51 kommuners kontaktpersoner angav 2016 att de ansåg att det förekommer ”aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” i kommunen.

Fråga 2b)
Om ja, vilka individer eller grupper/organisationer?

Av de 51 kontaktpersoner som 2016 angav att de ansåg att det finns 1 eller flera aktiva ”våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” som bor eller inte bor i kommunen;
• 41 kontaktpersoner (14% av 290 kommuner) angav att de ansåg att det finns ”högerextremistisk aktivitet” i någon form i kommunen.
• 12 kontaktpersoner (4% av 290 kommuner) angav att de ansåg att det finns ”vänsterextremistisk aktivitet i kommunen” i någon form.
• 30 kontaktpersoner (10% av 290 kommuner) angav att de de ansåg att det finns ”islamistisk extremism” i kommunen.
• 2 kontaktpersoner (0,6% av 290 kommuner) svarade ”Annan” (En kontaktperson svarade Mc-kriminalitet och en annan huliganism.)

2017:

Fråga 17. Vilka riktningar av våldsbejakande extremism har förekommit under det senaste året i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ)
• Högerextremistiska individer eller grupper
• Vänsterextremistiska individer eller grupper
• Islamistiska extrema individer eller grupper
• Annat (beskriv: ___)
• Vet ej
• Har inte förekommit

Av de 171 (? En ökning från 51) kontaktpersoner som 2017 angav att de ansåg att det under det senaste året förekommit ”våldsbejakande extremism” i någon form (och ”Annat”?), av 1 eller flera personer som bor eller inte bor i kommunen/stadsdelen;
• 111 kontaktpersoner (36% av 312 kommuner och stadsdelar, en ökning från 14%) angav att de ansåg att det förekommit ”Högerextremistiska individer eller grupper” i kommunen ”under det senaste året”.
• 24 kontaktpersoner (8% av 312 kommuner och stadsdelar, en ökning från 4%) angav att de ansåg att det förekommit ”Vänsterextremistiska individer eller grupper” i kommunen ”under det senaste året”.
• 53 kontaktpersoner (17% av 312 kommuner och stadsdelar, en ökning från 10%) angav att de ansåg att det förekommit ”Islamistiska extrema individer eller grupper” i kommunen ”under det senaste året”.
• 38 kontaktpersoner (12% av 312 kommuner och stadsdelar, en ökning från 0,6%) angav att de ansåg att det förekommit ”Annat” (oredovisat vad detta skulle vara) i kommunen ”under det senaste året”.

---

Fråga 2b: Om ja, vilka individer eller grupper/organisationer?

Resultat 2016:
Av de [51 kontaktpersoner] som angav att [de tror att] det existerar våldsbejakande extremism [Nej, ska vara ”aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer”!] i kommunen;
• 41 uppgav att [de tror att] det finns högerextremistisk aktivitet i kommunen.
• 12 angav att de har uppmärksammat [?] vänsterextremistisk aktivitet i kommunen.
• 30 angav att de har uppmärksammat islamistisk extremism i kommunen.
• En kommun svarade också Mc-kriminalitet och en annan huliganism. Dessa har räknats inom ”annan” (2 procent). [Varför uppges procenttal helt plötsligt? 2% innebär 4 kontaktpersoner av 208; vad har övriga två kontaktpersoner uppgivit?]

Red’s kom:
Den ospecifika redovisningen för 2016 öppnar alltså för minst två ospecifika scenarier som kan tolkas olika;
1. ”det finns högerextremistisk aktivitet” (171 respondenter av 312), och
2. ”har uppmärksammat vänsterextremistisk aktivitet/islamistisk extremism” (130 respondenter av 312).

VEM HAR ”UPPMÄRKSAMMAT” VAD?
Dessutom ingick inte i frågan att kontaktpersonen själv skulle ha ”uppmärksammat” något, utan det är en efterkonstruktion av den nationella samordnaren.

STATISTIK BASERAD PÅ VAD KONTAKTPERSONER I 17,6% AV KOMMUNERNA TROR OCH/ELLER VILL PÅSKINA
Vilka kommuner har svarat vad, hur har svaren fördelats på de 51 kontaktpersonerna och varför vill den nationella samordnaren inte redovisa denna synnerligen viktiga information som är i högsta grad relevant för att kunna tolka svaren/resultatet?

Avgörande info för tolkning av resultatet: Enkätfrågor tolkningsfria

Här är det viktigt att poängtera att svaren inte ska tolkas som att det i 30 kommuner finns våldsbejakande islamistiska extremister eller att det i 41 kommuner finns individer från den högerextrema rörelsen. Då det inte fanns några bundna svarsalternativ var kommunerna fria att tolka frågan.

Red’s kom:
Även med ”bundna svarsalternativ” kvarstår problemet med politiskt påverkade svar och tolkningsfrihet (särskilt eftersom termer inte definierats och eftersom svar inte utgår från bekräftade fakta utan enbart från personligt tyckande)!

ÄPPLEN JÄMFÖRS MED PÄRON
Det innebär att svaren indikerar om kommunerna [dvs enskilda kontaktpersoner] har sett [eller hört om eller läst om eller bara inbillat sig] någon typ av våldsbejakande extremism i kommunen – ett klistermärke från Nordfront eller klotter om Daesh [dvs IS] har räknats på samma sätt som om det finns faktiska anhängare till någon av de tre rörelserna i kommunerna.

Red’s kom:
När vänsterextremister i Österrike sprayar hakkors över valaffischer för partier de ogillar så klassificeras detta tilltag som högerextremism. Motsvarande gäller säkert i de svar som givits till samordnaren.

Svaren ska därmed inte uppfattas som en absolut sanning [eller som någon sanning överhuvudtaget], men det ger [absolut inte] en indikation till lägesbild i landet både avseende utbredning av våldsbejakande extremism samt inbördes förhållande mellan de tre typerna.

Red’s kom:
Svaren kanske istället bara ger en lägesbild över de kommunala respondenternas politiska åsikt?

Enligt vad som redogjorts för här finns i alla fall ingen tillförlitlighet i svaren vad gäller;
• utbredning av våldsbejakande extremism
• inbördes förhållande mellan de tre typerna.

Kommunerna var inte heller låsta av en uttalad avgränsning i tid.

Red’s kom:
För t ex en kommunpolitiker i Sundsvall är naturligtvis en medlem i NMR som synligt viftar en flagga på stan mer aktiv än en IS-terrorist som på sitt statsfinansierade boende planerar ett folkmord eller halshugger hundra ”otrogna” i Syrien. Terrorister har en tendens att inte synas eller märkas särskilt mycket innan de sprider döda människor runt sig.

Vem är mest samhällsfarlig; en flaggviftande NMR-medlem, en fotbollshuligan, en vapenförsedd maffiamedlem/maffiaboss, en skjutglad Hells Angels-medlem, en bangers- och stenkastande vänsterextremist eller en IS-terrorist?

Det enda enkätsvaren kan ge en bild av är möjligen vilka politiska åsikter de anonyma personer som svarat har. Eller, i ”bästa” fall, vad enskilda anonyma personer i kommunerna personligen anser baserat på vad de läst – eller tror sig ha läst – i Sveriges starkt vänsterstyrda media.

Absurd statistik (2016)

Små kommuner (0-10 000 invånare):
5 av 50 kommuner [10% av kontaktpersonerna] uppger att [de tror att] det existerar någon form av våldsbejakande extremism i kommunen.
Samtliga fem kommuner anger att de [tror att de] har högerextremism och två utav dem även har sett islamistisk extremism.

Mindre kommuner (10 000-20 000):
10 av 58 kommuner [17% av kontaktpersonerna] uppger att [de tror att] det finns våldsbejakande extremism.
45 procent [dvs 4 kontaktpersoner] utgörs av högerextremism och 55 procent [dvs 6 kontaktpersoner] av islamistisk extremism.

Red’s kom:
Under 2016 uppgav kontaktpersonerna i 15 (5+10) av 108 (50+58) onämnda kommuner, med upp till 20 000 invånare, således följande;
• 9 (5+4) kontaktpersoner tror att det finns aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer från högern.
• 0 (!!!) kontaktpersoner tror att det finns aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer från vänstern.
• 8 (2+6) kontaktpersoner tror att det finns islamistiska aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer.

Mellankommuner (20 000-50 000):
15 av 41 kommuner [37% av kontaktpersonerna] uppger att [de tror att] det förekommer våldsbejakande extremism i kommunen.
68 procent utgörs av högerextremism, 11 procent av vänsterextremism och 21 procent av islamistisk extremism.

Red’s kom:
Under 2016 uppgav kontaktpersonerna i 15 av 41 kommuner med 20 000-50 000 invånare således följande;
• 10 kontaktpersoner tror att det finns aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer från högern.
• 2 kontaktpersoner tror att det finns aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer från vänstern.
• 3 kontaktpersoner tror att det finns islamistiska aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer.

Mellanstora (50 000-100 000):
12 av 19 kommuner [63% av kontaktpersonerna] anger [att de tror att det finns] någon form av våldsbejakande extremism.
50% utgörs av högerextremism, 9 procent [Ska vara 8,3%?] av vänsterextremism och 41 procent [Ska vara 41,7%?] islamistisk extremism.

Red’s kom:
Dvs 6 kontaktpersoner tror det finns ”högerextremism”. Är det sedan 5 kontaktpersoner (41,7%) som tror det finns ”islamistisk extremism” och en person (8,3%) som tror det förekommer ”vänsterextremism”?

Stora kommuner (100 000-∞):
12 av 12 kommuner anger någon form av våldsbejakande extremism.
26 procent [Det är en uppenbart matematisk omöjlighet, precis som i många andra fall av samordnaren uppgivna procentsatser] utgörs av högerextremism [3 kontaktpersoner?], 37 procent av vänsterextremism [4 kontaktpersoner?] och lika stor andel 37 procent [4 kontaktpersoner?], av islamistisk extremism.

Red’s kom:
Under 2016 uppgav kontaktpersonerna i 24 (dvs 12+12) av 31 (dvs 19+12) kommuner med över 50 000 invånare således följande;
• 9? (6+3?) kontaktpersoner tror att det finns aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer från högern.
• 5? (1+4?) kontaktpersoner tror att det finns aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer från vänstern.
• 9? (5+4?) kontaktpersoner tror att det finns islamistiska aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer.

Not.
Det är en diskrepans mellan vad som uppges här, dvs att 54 kontaktpersoner (5+10+15+12+12) uppgav 2016 att det förekommer ”våldsbejakande extremism” i kommunen, jämfört med vad den nationella samordnaren uppgett tidigare i rapporten, dvs att 51 kontaktpersoner uppgivit att det finns ”aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” i kommunen.

Det är lite märkligt hur de ca 50 personerna i NMR (som bara finns i några få kommuner) kan få så stort genomslag på vad kommunernas kontaktpersoner svarar och i det resultat som den nationella samordnaren presenterar.

Felaktiga slutsatser av den nationella samordnaren

Det övergripande mönstret är att graden av våldsbejakande extremism stiger i takt med invånarantal.

Red’s kom:
Detta mönster stämmer enbart med enkätsvaren för vänsterextremism, men om man istället utgått från verkligheten är detta en självklarhet (i alla fall för vänsterextremism och islamism):

Invånare	Höger	Vänster	Islam
0 – 20k:	9	0	8
20k – 50k:	10	2	3
50k – ∞:	9 (?)	5 (?)	9 (?)

VAR SKA RESURSERNA LÄGGAS?
För att se mönster i hur omfattande islamism är i kommunerna är invånarantalet irrelevant. Det är istället antalet muslimer som är en avgörande faktor att utgå från (men det har samordnaren inte varit intresserad av att utreda och därmed blir resultatet ofrånkomligen klart missvisande). Då talar vi primärt om fyra städer/kommuner; Malmö, Göteborg, Stockholm och Borås. Det behövs inga enkäter för att konstatera att det är i dessa fyra områden som 100% av resurserna ska läggas om man vill uppnå någon form av resultat!!!

Övriga felaktiga slutsatser av samordnaren:
• I stort är högerextremism mer förekommande i kommuner med mindre antal invånare, medan det omvända gäller för vänsterextremism och islamistisk extremism.

I stort förefaller det som att högerextremismen (i relation till de andra två typerna) minskar i takt med stigande invånarantal.

Red’s kom:
Vad en enskild kontaktperson i en kommun tror eller vill ge sken av är inte nödvändigtvis samma som vad som gäller i verkligheten. Dessutom är det inte ens vad som påvisats från enkätsvaren.

I stort förefaller det som att vänsterextremismen (i relation till de andra två typerna) ökar i takt med stigande invånarantal.

I stort verkar den våldsbejakande islamismen öka i takt med stigande invånarantal [Nej, däremot i takt med antalet muslimer].

Red’s kom:
1. För det första handlar enkätfrågan inte om högerextremism, vänsterextremism och våldsbejakande islamism utan (enligt frågeställningen) om ”aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” från höger och vänster samt islamism.

2. För det andra utgör materialet inget underlag för att kunna notera en reell ökning eller minskning av det ena eller andra. Det handlar enbart om vad enskilda kontaktpersoner tror baserat på helt okända faktorer och/eller om vad enskilda kontaktpersoner vill ge eken av baserat på sin politiska åsikt. Därav att det är så extremt få i de vänsterstyrda kommunerna – med de flesta vänsterextremisterna – som vill erkänna vänsterextremismen.

3. För det tredje så finns det inte någon korrelation mellan de svar som givits och av samordnaren angivna slutsatser.

4. Dessutom är underlaget så litet att även om meningsfulla svar givits så hade svaren varit av ringa värde.

5. Avslutningsvis så har samordnaren uppgivit procentsatser (utan decimaler), som nästan genomgående framgår som felaktiga, istället för reellt antal.

UPPREPNING AV INFANTIL SLUTSATS
Som helhet stiger graden av våldsbejakande extremism i takt med invånarantal.

Red’s kom: Och vatten är vått.

2017

Vanligast förekommande miljöer [???]

Fråga 17. Vilka riktningar av våldsbejakande extremism har förekommit under det senaste året i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ)
• Högerextremistiska individer eller grupper
• Vänsterextremistiska individer eller grupper
• Islamistiska extrema individer eller grupper
• Annat (beskriv: ___)
• Vet ej
• Har inte förekommit

Kommunerna [dvs ett okänt och oredovisat antal av 233 ”kontaktpersoner” 2017] uppger att [de tror, tycker eller vill ge sken av att] följande typer av extremism har varit mest framträdande [Vad menar den nationella samordnaren med ”mest framträdande”? Det finns ingen enkätfråga om detta!] under det senaste året [De senaste 12 månaderna eller sedan den 10:e januari?]:
• Högerextremism 48 % [Nordiska Motståndsrörelsen? ”Vit makt”?]
• Islamistisk våldsbejakande extremism: 23 %
• Vänsterextremism: 10 %

FÖRTYDLIGANDE AV DEN NATIONELLA SAMORDNAREN 2017

Förekomsten av våldsbejakande extremism:
111 kommuner [dvs 47,6% av 233 kontaktpersoner i 312 ”kommuner och stadsdelar”] uppger att de har vit makt-miljöer i sin kommun [Var finns enkätfrågan om detta? Inget nämns i enkäten om ”vit maktmiljö”], 24 kommuner [dvs 10,3% av 233 kontaktpersoner i 312 ”kommuner och stadsdelar”] att de har vänsterextrema miljöer och 53 kommuner [dvs 22,7% av 233 kontaktpersoner i 312 ”kommuner och stadsdelar”] att de har islamistiska miljöer.
Utöver detta uppger 38 kommuner [dvs 16,3% av 233 kontaktpersoner i 312 ”kommuner och stadsdelar”] att de identifierat ospecificerad våldsbejakande extremistiska grupperingar i kommunen.

Red’s kom:
Sammanfattningsvis: Utav 288 kommuner och 24 stadsdelar; 111 ”vit makt” + 24 ”vänsterextrema” + 53 ”islamistiska” + 38 ”ospecificerad våldsbejakande extremistiska grupperingar”. Uppgifterna baseras på personligt tyckande av den anonyma ”kontaktpersonen” i gissningsvis totalt 171 (eller 130?) av 312 kommuner och stadsdelar, enligt den nationella samordnarens senaste uppgifter (om än obegripliga).

Det ska noteras att det inte är kommunerna som uppger ovanstående utan okända s k ”kontaktpersoner” (varav vissa anonyma t o m för den nationella samordnaren) i ett okänt antal av gissningsvis 211 (233 – 22 stadsdelsnämnder/stadsdelar) kommuner (av landets 290 kommuner).
Kontaktpersonerna har uppgett sin personliga ståndpunkt i allmänna frågor, där de svarandes politiska åsikter säkert varit avgörande för svaren i väldigt många fall.

Svaren speglar inte hur verkligheten ser ut.

Utan att veta hur många kontaktpersoner i kommunerna respektive de 24 stadsdelarna som svarat på frågan blir det bara av denna anledning svårt att ta det av samordnaren uppgivna resultatet seriöst.

OBS! Den nationella samordnarens uppgifter ovan baseras på Fråga 17 där den nationella samordnaren 2017 nu påstår (efter att samordnaren uppmärksammats av enskild medborgare på att den tidigare uppgivna siffran på 81% var felaktig) att; ”73% av kommunerna [dvs 171 av 233 kontaktpersoner i 312 ”kommuner och stadsdelar”] uppger att det förekommit riktningar av våldsbejakande extremism i deras kommun under det senaste året.”.

Kommentar [av den nationella samordnaren 2017]: 2016 uppgav kommunerna: högerextremism 48 %, islamistisk extremism 36 % och vänsterextremism 14 % [och tydligen 0% ”ospecificerad våldsbejakande extremistiska grupperingar”, vilket 38 kontaktpersoner (av 312) påstås ha uppgett för 2017].

Red’s kom:
Nej! För 2016 (med andra förutsättningar/grundtal, vilket gör en jämförelse mellan 2016 och 2017 meningslös) gäller istället följande;
• 41 kontaktpersoner i 14 % (inte 48 % som samordnaren uppger) av landets 290 kommuner trodde (eller ville ge sken av) 2016 att det fanns aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer från högern.
Denna uppgift kan av ett flertal skäl ej jämföras med 111 kontaktpersoner för 2017.
• 12 kontaktpersoner i 4 % (inte 14 % som samordnaren uppger) av landets 290 kommuner trodde 2016 att det fanns aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer från vänstern.
Denna uppgift kan av ett flertal skäl ej jämföras med 24 kontaktpersoner för 2017.
• 30 kontaktpersoner i 10 % (inte 36 % som samordnaren uppger) av landets 290 kommuner trodde att det fanns islamistiska aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer.
Denna uppgift kan av ett flertal skäl ej jämföras med 53 kontaktpersoner för 2017.

Ovanstående uppgifter för 2016 baseras på endast 51 kontaktpersoner (17,6% av Sveriges 290 kommuner) som 2016 hävdade att de personligen uppfattat det som att de hade ”aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” i någon form i kommunen.

FAKE NEWS
Verkligheten är en himmelsvid skillnad mot den bild samordnaren försöker måla upp och som Sveriges vänstervridna media snabbt anammar utan att ifrågasätta eller kontrollera något.

Vi kan se hur den nationella samordnarens rapport leder till felaktiga rubriker och felaktiga påståenden i media. Här är ett exempel från Aftonbladet (2017):
Högerextrema grupper största problemet
Totalt står dessa grupper och individer för drygt hälften  av den extremism som kommunerna identifierat [Kommunerna har alltså inte ”identifierat” någonting! Aftonbladet nöjer sig inte med den nationella samordnarens förvridna påståenden utan måste förvrida dem t o m ännu mer. Och inte ens om man räknar så vinklat som Aftonbladet gör blir det ”drygt hälften”, vilket framgår av den nationella samordnarens förtydligande i grön text ovan. Ovanpå detta gör Aftonbladet ingen åtskillnad mellan kommuner och stadsdelar utan sväljer samordnarens felaktiga och missvisande terminologi med hull och hår], medan islamistisk våldsbejakande extremism ligger på 23 procent och vänsterextremism 10 procent.
– En förklaring är att den högerextrema miljön är mycket mer synlig och aktiv. De berättar själva vilka medlemmar och aktiviteter de har på ett helt annat sätt än vad den islamistiska extremismen gör, säger Carlstedt till TT.

OMÖJLIGT ATT JÄMFÖRA 2017 MED 2016

Resultaten är dock inte helt jämförbara.

Red’s kom:
Inga resultat är relevanta (eftersom resultaten baseras på personligt tyckande och politiska åsikter istället för på fakta och forskning) och än mindre är resultaten för 2016 och 2017 jämförbara, inte minst eftersom frågeställningar och sätt att räkna samt presentera resultaten förändrats, liksom hur kontaktpersonerna fördelats, mellan 2016 och 2017.

Dessutom; eftersom det är andra ”kommuner” som svarat 2017 jämfört med 2016 blir en jämförelse omöjlig.

Dessutom;
2016 ställdes frågan om vilken typ av extremism som fanns i kommunen utan att samtidigt fråga hur långt tillbaka i tiden det handlade om.

Red’s kom:
Frågan 2016 var (utan förtydligandet som tillkom 2017 om att flera svarsalternativ kan ges och utan svarsalternativen ”Vet ej” samt ”Har inte förekommit”): ”Finns det aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen? Om ja, vilka individer eller grupper/organisationer?”.

För 2017 har frågan (Fråga 17) formulerats som; ”Vilka riktningar av våldsbejakande extremism har förekommit under det senaste året i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ)”.
De sex svarsalternativen 2017 var: ”Högerextremistiska individer eller grupper, Vänsterextremistiska individer eller grupper, Islamistiska extrema individer eller grupper, Har inte förekommit, Vet ej, Annat (beskriv)”.
”Det senaste året” kan tolkas som 2017 (januari, innan enkäten skulle skickas in) eller som de senaste 12 månaderna (där nog få eller ingen kan hålla koll på vad de tror sig uppmärksammat som ligger inom just detta intervall).

Det innebär att 2016 års siffror kan ha varit tilltagna i överkant eftersom kommuner som någon gång tidigare – men inte just nu – haft en eller flera av de tre typerna av extremism kan ha svarat ja på frågan om förekomst.

Red’s kom:
Eller så var siffrorna tilltagna i UNDERKANT pga att 2016 kunde frågan uppfattas som att gälla för ”just nu”, och inte under den längre tidsperioden av ”det senaste året” (som i sig är tolkningsbart). Eller kanske både i underkant och överkant?

INFANTIL SLUTSATS
I likhet med föregående års lägesbild så är förekomsten av våldsbejakande extremism högre i större städer än i mindre.

Red’s kom:
Är det intressant med slutsatser – självklarheter – som vi alla vet? Dessutom utan att behöva några enkätsvar för att förstå detta.

Dessutom kan det noteras att inget resultat redovisas av samordnaren som styrker denna självklarhet. Samordnaren ger istället en lägesbild med siffror som motsäger vad vi alla vet.

Varför presenterar den nationella samordnaren 2017 inte siffror för 2017 som skulle påvisa att ”förekomsten av våldsbejakande extremism” är ”högre i större städer”? Dvs på motsvarande sätt som den nationella samordnaren 2017 presenterat dylik statistik – som dock inte stödde påståendet – för 2016?

Not.
Den nationella samordnaren 2017 presenterar resultat för 2016 indelat på 5 kommunstorlekar;
Små kommuner (0-10 000 invånare), Mindre kommuner (10 000-20 000), Mellankommuner (20 000-50 000), Mellanstora (50 000-100 000), Stora kommuner (100 000-∞).
2017 har denna indelning reducerats till 3 kommunstorlekar enligt enkätens första fråga:
Fråga 1. Hur många invånare bor i den kommun där du är verksam?
• 0 – 20 000 invånare
• 20 000 – 50 000 invånare
• 50 000 invånare eller fler
Men för 2017 (där samordnaren överlåtit till respektive ”kontaktperson” att fastställa hur många invånare som bor i kommunen istället för att utgå från SCB:s statistik) presenteras alltså inget resultat indelat på ”kommunstorlek”.

---

Max 12 kommuner har en lägesbild om våldsbejakande extremism

Fråga 4: Finns det i kommunen en lägesbild om våldsbejakande extremism?

Resultat 2016:
• 8 kommuner angav att de har både en nedskriven- och en icke nedskriven lägesbild.
• 4 kommuner angav att de har en nedskriven.
• 97 kommuner angav att kommunen har en icke nedskriven lägesbild.
• 97 kommuner angav att det i kommunen inte finns en lägesbild över våldsbejakande extremism.
• 2 kommuner valde att inte svara på frågan.

Svaren visar alltså att det i en majoritet av kommunerna finns någon form av lägesbild om våldsbejakande extremism.

Red’s kom:
Ännu en kraftig manipulering av statistik och sanningen. Att max 12 av 290 kommuner år 2016 hade en nedskriven lägesbild (som dessutom i samtliga 12 fall kan vara felaktig) kan knappast betraktas som en majoritet.
En icke nedskriven lägesbild är en icke-lägesbild.

---

2017

Framtagandet av lägesbilder

Fråga 14. Har det under det senaste året tagits fram en lägesbild om förekomsten och omfattningen av våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam?
• Ja
• Nej
• Vet ej

42 % av Sveriges kommuner [dvs 99 kontaktpersoner av 233 i ett oredovisat antal (77-99) kommuner] uppger att de under det senaste året [2017 eller 2016-2017?] tagit fram en lokal lägesbild.

RÄTTELSE AV DEN NATIONELLA SAMORDNAREN

Lägesbilder, handlingsplaner och stöd till avhoppare och anhöriga:
Av de 233 kommunerna rapporterar 99 kommuner (42%) [dvs 99 av kontaktpersonerna i 233 ”kommuner och stadsdelar” av totalt 312] att de har tagit fram en lokal lägesbild medan 103 (44%) [dvs 103 av 233 ”kommuner och stadsdelar” av totalt 312] uppger att de har en handlingsplan mot den våldsbejakande extremismen.

Av kommunerna rapporterar 90 [dvs 90 av 233 ”kommuner och stadsdelar” av totalt 312] att det finns stödinsatser för individer i riskzonen (39%) medan 59 [dvs 59 av 233 ”kommuner och stadsdelar” av totalt 312] rapporterar att de har stöd till anhöriga (25%).
Här har en förväxling av två siffror skett (de som uppger att de har och de som uppger att de inte har) varför det står 50% i materialet. Korrekt uppgift är 25% [!!!].

Red’s kom:
För endast 32% av de under 2017 tillfrågade 312 kommunerna och stadsdelarna är det – utifrån vad kontaktpersonerna anser – känt att en lägesbild i någon form tagits fram. Där ”lokal lägesbild” kan innebära ungefär vad som helst i praktiken och inte ens behöver vara nedtecknad!

Frågan till kommunerna om lägesbild – där det alltså inte ens klargörs att lägesbilden ska vara skriftlig – har formulerats enligt följande 2017:
Fråga 14. Har det under det senaste året tagits fram en lägesbild om förekomsten och omfattningen av våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)
Att jämföra med frågans formulering 2016:
Fråga 4: Finns det i kommunen en lägesbild om våldsbejakande extremism? [Hur svarsalternativen till fråga 4 formulerats 2016 specificeras inte men var gissningsvis Nej och Ja, en nedskriven och Ja, en icke-nedskriven och Ja, både en nedskriven och icke-nedskriven]

Varför den nationella samordnaren 2017, i enkätfrågan, inte velat särskilja en nedskriven lägesbild från en icke-nedskriven vet vi inte.

HANDLINGSPLAN UTAN LÄGESBILD
99 kontaktpersoner uppger 2017 att de har en lägesbild medan 103 kontaktpersoner uppger att de har en handlingsplan. Dvs som allra minst 4 kommuner/stadsdelar har en handlingsplan utan någon som helst form av lägesbild (varken muntlig eller skriftlig).

Den nationella samordnaren redovisar inte hur många kontaktpersoner som svarat att de har en handlingsplan utan skriftlig lägesbild. Det kan vara en stor andel, kanske t o m de flesta.

LÄGESBILD UTAN ATT KÄNNA TILL LÄGET
Hur kan kommuner/stadsdelar ta fram en lägesbild utan att de ens har grundläggande uppgifter om läget?

Det är en fråga som ter sig särskilt intressant med tanke på att det framgår av övriga svar från kontaktpersonerna att kommunerna/stadsdelarna inte känner till hur lägesbilden ser ut – t ex genom att nästan 100% av kommunernas/stadsdelarnas kontaktpersoner 2017 inte har någon vetskap om ”återvändande”, men även genom att kommunerna/stadsdelarna inte känner till SÄPO:s uppgifter om vilka säkerhetsrisker som finns i vilka kommuner/stadsdelar.

OBS! En s k ”lägesbild” kan bestå av några få meningar med allmänna åsikter eller t o m en enda kort mening, t ex ”Kommunen har inte noterat några våldsbejakande individer eller grupper.” (vilket man också kan se är hur det ser ut i verkligheten om man studerar kommunernas ”lägesbilder”).

Nedanstående luddiga påstående av den nationella samordnaren baseras på följande enkätfråga 2017:
Fråga 15. Vilka aktörer har varit involverade i framtagandet av lägesbilden i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ)
• Skolan
• Socialtjänsten
• Polisen
• Hälso- och sjukvården
• Arbetsförmedlingen
• Kommunala bostadsbolag
• Trossamfund
• Föreningar/organisationer

Framtagandet av lägesbilden har i de flesta fall genomförts tillsammans med polis, skola och socialtjänst.

Red’s kom:
”Flesta fall”? Hur många är dessa per alternativ?

Kommentar [av den nationella samordnaren 2017]: 2016 avgavs ingen begränsning bakåt i tid när frågan ställdes. Det innebär att siffrorna inte är riktigt jämförbara.

Red’s kom:
Inga resultat är relevanta eftersom resultaten baseras på personligt tyckande av en person istället för på fakta. Än mindre är siffrorna jämförbara, inte minst eftersom frågeställningar och sätt att räkna och presentera resultaten förändrats, liksom hur kontaktpersonerna fördelats, mellan 2016 och 2017.

Dessutom; eftersom det är andra ”kommuner” som svarat 2017 jämfört med 2016 blir en jämförelse än mer omöjlig.

2016 uppgav 2 % av de kommuner som svarade att de tagit fram en skriftlig lägesbild.

Red’s kom:
Nej, av de 206 kommuner som svarade på frågan 2016 var det 12 kontaktpersoner (8+4) som uppgav att kommunen hade tagit fram en skriftlig lägesbild (”8 kommuner angav att de har både en nedskriven- och en icke nedskriven lägesbild. 4 kommuner angav att de har en nedskriven.”). Dvs 6 % av 206 kontaktpersoner (inte 2 %, som samordnaren uppger).
Av Sveriges 290 kommuner var det alltså 4% som tagit fram en skriftlig lägesbild 2016.

47 % uppgav [2016] att de hade en icke-nedskriven lägesbild.

Red’s kom:
Av de 206 kontaktpersoner som svarade på denna fråga 2016 så var det 97 kontaktpersoner (+ 8 särskilt förvirrade kontaktpersoner som ”angav att de har både en nedskriven och en icke-nedskriven lägesbild”, som vi kanske kan bortse från här) som uppgav att kommunen hade en ”icke nedskriven lägesbild”. Dvs 47% av de som svarade, motsvarande 33% av Sveriges 290 kommuner, uppgav att de hade någon form av lägesbild i någons huvud.

Flera kommuner arbetar även idag med muntliga lägesbilder som diskuteras bland annat på veckovisa samverkansmöten. Dessa är vanligen av mer operativ karaktär.

Red’s kom:
Personligt tyckande helt utan värde i en rapport. Var härstammar denna uppgift från? Hur många är ”flera”?

---

Fråga 5: Hur långt har kommunen kommit med utformande av handlingsplan för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism?

Red’s kom:
Någon fråga om detta har inte ställts 2017, av okänd anledning (se Fråga 20 nedan).

”För att värna demokratin”? Men inte för att skydda svenska medborgare mot terrorattentat och våld, samt vänsterns ständiga och allvarliga hot mot särskilt SD-politiker?

Resultat 2016:
127 kommuner (61 procent [61% av antalet kommuner (207 st) som svarat på enkätfrågan, men 127 kommuner är 44% av Sveriges 290 kommuner]) har – eller är på väg – att skaffa en handlingsplan, alternativt har tagit fram riktlinjer för arbetet och inkluderat dem i andra handlingsplaner.

15 kommuner har en färdig handlingsplan.
10 kommuner har tagit fram riktlinjer för arbetet mot våldsbejakande extremism och inkluderat dem i andra handlingsplaner.
13 kommuner har kommit halvvägs.
30 kommuner har kommit ganska långt i arbetet.
59 kommuner har precis påbörjat ett arbete.
_____
127

70 kommuner har inte påbörjat arbetet med att ta fram en handlingsplan.
10 kommuner kommer inte att göra en handlingsplan.
1 kommun avstod att svara på frågan.

Red’s kom:
Enkäter är meningslösa när den som skapar dessa helt saknar förmåga att utforma enkäter.

---

2017

Framtagandet av handlingsplaner mot våldsbejakande extremism

Formulering av frågan 2017:
Fråga 20. Finns det en beslutad/antagen handlingsplan mot våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam?
• Ja
• Nej
• Vet ej

44 % av kommunerna [uppges av 103 kontaktpersoner i 233 ”kommuner och stadsdelar” utav totalt 312] har en beslutad/antagen handlingsplan mot våldsbejakande extremism.

Red’s kom:
Dvs 103 kontaktpersoner av 233 i ett oredovisat antal (81-103) kommuner (dvs 28%-35% av landets 290 kommuner) uppger att det 2017 finns någon form – muntlig eller skriftlig – av handlingsplan, av oredovisad omfattning.

Vilka kommuner har en handlingsplan 2017 och varför vill samordnaren inte berätta vilka dessa kommuner är och än mindre länka till deras handlingsplaner?

Fråga 10. Är arbetet mot våldsbejakande extremism integrerat med det övriga lokala brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet i den kommun där du är verksam?
• Ja
• Nej
• Vet ej

Fråga 12. Är arbetet mot våldsbejakande extremism integrerat med kommunens krisberedskap med bl.a. risk- och sårbarhetsanalyser (RSA) i den kommun där du är verksam?
• Ja
• Nej
• Vet ej

• I 79 % av kommunerna [dvs enligt 184 av 233 kontaktpersoner i 162-184 kommuner, dvs 56%-63% av landets 290 kommuner] är arbetet mot våldsbejakande extremism integrerat med det övriga brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet.
• I 40% av kommunerna [dvs enligt 93 av 233 kontaktpersoner i 71-93 kommuner, dvs 24%-32% av landets 290 kommuner] är arbetet integrerat med kommunens krisberedskap.

Red’s kom:
Dvs 103 ”kommuner” uppges 2017 ha en handlingsplan, men 184 ”kommuner” – dvs 81 ”kommuner” utan handlingsplan – uppger att arbetet är ”integrerat med det övriga lokala brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet”. Hur går detta ihop?

Hur många kommuner och stadsdelar med respektive utan beslutad/antagen handlingsplan uppger att ”arbetet mot våldsbejakande extremism är integrerat med det övriga lokala brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet”?

Hur många kommuner och stadsdelar med respektive utan beslutad/antagen handlingsplan uppger att ”arbetet mot våldsbejakande extremism är integrerat med kommunens krisberedskap”?

FÖRTYDLIGANDE AV DEN NATIONELLA SAMORDNAREN

Det är 184 kommuner som rapporterar att arbetet mot våldsbejakande extremism är integrerat med övrigt brottsförebyggande arbete (79%) medan 93 kommuner rapporterar att arbetet mot våldsbejakande extremism är del i det övergripande RSA-arbetet (40%).

Red’s kom:
”Integrerat med”? Ett klassiskt sätt att undvika ett klargörande av vad som verkligen gäller. Det fanns två frågor i enkäten som kunnat klargöra vad kontaktpersonerna menar;
Fråga 11. Beskriv kort på vilket sätt arbetet mot våldsbejakande extremism är integrerat med det övriga lokala brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet i den kommun där du är verksam.
Fråga 13. Beskriv kort på vilket sätt arbetet mot våldsbejakande extremism är integrerat med kommunens krisberedskap med bl.a. risk- och sårbarhetsanalyser (RSA) i den kommun där du är verksam.
Men resultatet av fråga 11 och fråga 13 redovisas inte på något sätt av den nationella samordnaren eller av stiftelsen Tryggare Sverige.

De mycket förvirrande siffrorna indikerar såväl enfald/okunskap som genomgående försök till medveten förfalskning av fakta från samordnaren.

Kommentar [av den nationella samordnaren 2017]:
2016 hade 7 % [5%] av kommunerna en nedskriven handlingsplan.

Red’s kom:
Äpplen jämförs med päron. Samordnaren förvillar läsarna med luddiga och meningslösa frågeställningar i enkäten samt genom att byta ut reella siffror mot procentsatser.

År 2016 hävdade samordnaren att 15 kontaktpersoner, dvs 5 % av Sveriges 290 kommuner, uppgav att de hade en ”färdig handlingsplan för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism”.

Not.
7% av de 207 kommuner som svarade på denna fråga 2016 ger 14 kommuner (men ska vara 15).

För 2017 uppger samordnaren (och stiftelsen ”Tryggare Sverige”) att ”44 % av kommunerna har en beslutad/antagen handlingsplan mot våldsbejakande extremism”, vilket inte är riktigt samma sak som frågan 2016 (2016: ”Hur långt har kommunen kommit med utformande av handlingsplan för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism?”. 2017: ”Finns det en beslutad/antagen handlingsplan mot våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam?”).

Ytterligare 14 % uppgav [2016] att de hade kommit ganska långt i arbetet med att ta fram en.

Red’s kom:
För 2016 uppgav dåvarande samordnare att 30 av 207 kommuner kommit ganska långt i arbetet. Dvs 10 % av landets 290 kommuner.

Ytterligare 5 % hade [2016] tagit fram riktlinjer och integrerat handlingsplanen i andra strukturer.

Red’s kom:
För 2016 uppgav dåvarande samordnare att 10 av 207 kommuner ”tagit fram riktlinjer för arbetet mot våldsbejakande extremism och inkluderat dem i andra handlingsplaner”. Dvs 3,4 % av landets 290 kommuner.

Exempel på handlingsplaner 2017:
• Malmö stad (Sveriges mest omfattande, av naturliga skäl)
• Göteborgs stad
• Örebro kommun
• Avesta kommun
• Bromma/Stockholms stad
• Eda kommun
• Fagersta kommun
• Falkenbergs kommun
• Flen kommun
• Grums kommun
• Helsingborgs stad
• Hässleholms kommun
• Järfälla kommun
• Karlskrona kommun
• Katrineholms kommun
• Kristinehamns kommun
• Kumla kommun
• Kungsbacka kommun
• Kungsörs kommun (schema för handlingsplan)
• Laholms kommun – Laholm
• Lekebergs kommun
• Linköpings kommun
• Ljungby kommun
• Ljusnarsberg/Norra Örebro län
• Mölndals stad – Mölndals stad (sammanträdesprotokoll)
• Nacka kommun
• Nordmalings kommun
• Nyköpings kommun
• Osby kommun
• Ronneby kommun
• Sollentuna kommun
• Strängnäs kommun
• Strömstads kommun
• Strömsund kommun
• Sunne kommun
• Surahammars kommun
• Svalövs kommun
• Säters kommun
• Tidaholms kommun
• Tyresö kommun
• Upplands Väsby kommun
• Uppsala kommun
• Vallentuna kommun
• Vellinge kommun
• Västerviks kommun – Västerviks kommun
• Älvsjö/Stockholms stad
• Östersunds kommun
• Österåkers kommun
• Överkalix kommun

Brottsförebyggande Centrum i Värmland

---

Fråga 3: Har kommunen haft utbildningsinsatser syftade till att öka kunskapen om våldsbejakande extremism hos de kommunalt anställda?

Resultat 2016, enligt dåvarande nationella samordnare:
• 132 kommuner angav att de inte har haft några utbildningsinsatser.
• 72 kommuner angav att de har genomfört utbildningsinsatser om våldsbejakande extremism för de kommunalt anställda.
• 4 kommuner avstod att svara.

De som har haft utbildning ombads ange ett procentuellt värde om hur många av de kommunalt anställda som tagit del av informationen. Av de 24 kommuner som svarade på frågan så varierade värdena mellan 0,007- 100 procent och samtliga värden (utom 100 procent) visade 20 procent eller lägre.
Svaren gav två typvärden: 1 och 2 procent samt medianen 2,65 procent.
Bland de kommuner som har haft utbildning är det alltså mest förekommande att ungefär 2 procent av de kommunalt anställda har tagit del av informationen. Här bör det poängteras att kontaktpersonerna inte har ombetts att specificera vilken typ av utbildning som de anställda har tagit del av.

Red’s kom:
Ovanstående enkätfråga 2016 (med oredovisad följdfråga om typ av utbildning) öppnar för så många valfria tolkningar att hela frågeställningen per automatik blir irrelevant.

Men sammanfattningsvis kan sägas att av de 72 kontaktpersoner som 2016 uppgav att utbildning genomförts för de kommunalt anställda så svarade endast 24 kontaktpersoner på frågan om hur många som utbildats (med svar från 7 promille och uppåt). Det finns därmed anledning att misstänka att det i själva verket maximalt var ett 20-tal kommuner som – i bästa fall – genomfört någon form av ”utbildning” värd namnet.

---

2017

Utbildning

Frågan har 2017 formulerats som:
Fråga 22. Har det under det senaste året genomförts någon form av utbildning om våldsbejakande extremism för berörd personal i den kommun där du är verksam?
• Ja
• Nej
• Vet ej

52 % av de kommuner som svarat på enkäten uppger att de har genomfört utbildningsinsatser under det senaste året [2017 eller 2016-2017?].

Red’s kom:
Förtydligande, efter påpekande, av den nationella samordnaren 2017:

Utbildning
121 kommuner uppger att de har genomfört utbildningsinsatser under det senaste året.

Det är alltså 121 kontaktpersoner i 233 kommuner och stadsdelar i ett oredovisat antal (99-121) kommuner, dvs 34%-42% av Sveriges 290 kommuner, som anser att någon form av utbildningsinsats genomförts ”under det senaste året” (där denna period är tolkningsfri).

Enkätfrågan om typ av utbildning som kontaktpersonerna svarat på 2017 lyder:
”Fråga 23. Beskriv kort vilken form av utbildning som genomförts i den kommun där du är verksam.”

Utbildningarna har främst riktats till kommunens chefer och det som ofta kallas för ”första linjens personal”. Innehållet har främst handlat om kunskap om extremistiska miljöer och förebyggande arbete.

Red’s kom:
Hur många kontaktpersoner som svarat på frågan uppges inte (det kan alltså vara en enda person) och därmed är detta personliga tyckande, och uppenbart vilseledande information, helt utan värde!

Vad har utbildningarna resulterat i rent konkret? Något svar på den viktigaste – och enda relevanta – frågan i detta sammanhang får vi inte.

Kommentar [av den nationella samordnaren 2017]:
Enkäten skickades ut [2017-01-10] innan Samordnaren hade påbörjat kunskapsseminarierna, vilka via länsstyrelserna ger utbildning till landets samtliga kommuner. Kunskapsseminarierna fokuserar på hur frågan om våldsbejakande extremism kan hanteras på lokal och regional nivå [Hur kan våldsbejakande extremism ”hanteras” (istället för att motverkas)? Och varför sker inget på nationell nivå? Varför finns inte dessa seminarier på nätet för alla att studera?]. Ytterligare en utbildning som inte hade påbörjats när frågorna ställdes är den uppdragsutbildning som Samordnaren genomför tillsammans med Lunds universitet och som riktar sig till praktiker [?] som arbetar med frågorna på lokal nivå och inom myndigheter [Varför, och till vilken nytta?].

2016 uppgav 35 % av de svarande kommunerna att de hade genomfört utbildningsinsatser [någon gång i historien, för en eller flera personer].

Red’s kom:
25% av landets 290 kommuner (dvs 72 kontaktpersoner) uppgav 2016 att kommunen genomfört någon form av utbildningsinsats (där även en 3 minuters genomgång för en eller ett par personer räknas in).

---

Slutsatser 2016 av dåvarande nationella samordnare:
Denna rapport syftar till att ge en lägesbild över hur kommunernas arbete mot våldsbejakande extremism fortlöper.

Red’s kom:
Eftersom inga mål satts upp och inga konkreta resultat redovisas och inga lägesbilder av aktuell situation finns och nästan allt bara handlar om personligt tyckande av enskild person så ger samordnarens rapport ingen som helst bild av situationen.

Rapporten ger inte heller den minsta ledtråd till vad som behöver göras rent konkret, hur eller var.

Det verkar finnas ett samband mellan graden av våldsbejakande extremism i kommunen och hur mycket kommunerna arbetar emot det.

Red’s kom:
Verkligen? Det framgår emellertid inte av de svar på enkäten som redovisats eller samordnarens rapport. Speciellt med tanke på att graden av våldsbejakande extremism i respektive kommun är okänt och det därför är uteslutet att kunna dra den slutsats som den nationella samordnaren gör.

Det existerar till dags dato ingen utredning om graden av våldsbejakande extremism. Regeringen tycker tydligen det är viktigare att tillsätta utredningar och ta fram rapporter som saknar förutsättningar att kunna leda till något konstruktivt.

Kommuner som anger att det finns liten grad av våldsbejakande extremism i kommunen har mindre arbete, och vice versa.

Red’s kom:
Rena spekulationer, men det skulle vara ganska märkligt om kommuner med liten grad av våldsbejakande extremism i kommunen har större arbete, och vice versa?

Enkäten ger dock inte svar på frågan om de kommuner som anger att det inte finns någon våldsbejakande extremism i kommunen gör så på grund av att de inte har något arbete och därmed inte har upptäckt fenomenet, eller tvärtom: att det inte finns någon våldsbejakande extremism och därmed behövs inget arbete.

Red’s kom:
Svammel. Enkäten ger inte svar på en enda relevant fråga.

VAD BEHÖVS?
Mot bakgrund av detta så förefaller kommuner med färre antal invånare behöva stöd för att initiera ett arbete mot våldsbejakande extremism.

Red’s kom:
Nej! Det finns inte det minsta stöd någonstans för denna personliga åsikt.

Mot bakgrund av hur den verklighet ser ut som vi alla kan se behöver istället regeringen omedelbart vidta kraftfulla nationella åtgärder för att snabbt stoppa vänsterextremismen och den islamistiska extremismen.

Dessa kommuner bör kunna ta hjälp av varandra genom exempelvis samverkan på regional nivå. Vid behov bör den regionala nivån kunna fungera som initiativtagare och ett stöd till mindre kommuner [som saknar behov].

Red’s kom:
Nej, istället måste regeringen börja ta ansvar för landet.

På så sätt skapas förutsättningar för att kommuner, oavsett storlek [alltså oavsett behov], bedriver ett aktivt arbete mot våldsbejakande extremism

Red’s kom:
”På så sätt” fortsätter allt som vanligt, och inga konkreta resultat uppnås.

VAD VISAR ENKÄTEN?
Sammanfattningsvis visar enkäten att, jämfört med när Samordnaren [Mona Sahlin] tillträdde, så har Sverige tagit stora kliv framåt i arbetet mot våldsbejakande extremism, men att mycket arbete återstår att göra.

Red’s kom:
Varken enkäten eller dess svar visar på ett enda resultat! Inte ett enda steg framåt. Inte en enda konkret förbättring kan påvisas. Tvärtom, situationen har enbart blivit värre och värre! Inte ett enda mål har uppställts eller uppnåtts.
Det enda som visats är en oduglig samordnare och att inget löses av att dra dessa frågor i långbänk istället för att göra något konstruktivt åt de reella och synnerligen allvarliga problemen med vänsterextremism och islamister.

Över hälften av kommunerna har en lägesbild över våldsbejakande extremism

Red’s kom:
Den nationella samordnaren 2016 uppgav att 109 kommuner hade en nedskriven lägesbild eller en bild i någons huvud av läget, dvs 38% av Sveriges 290 kommuner, men bara 12 av 206 svarande kommuner hade en nedskriven lägesbild.

2017 (då frågan ändrats så att ingen hänsyn togs till om lägesbilden var skriftlig) uppgav 99 kontaktpersoner av 233 – dvs 32% av 312 kommuner och stadsdelar – att de tagit fram en lokal lägesbild, muntlig eller skriftlig.

och 127 kommuner har, eller är på väg att ta fram en handlingsplan.

Red’s kom:
44% av Sveriges kommuner (127 av 290) uppgav 2016 att de har eller är på väg att ta fram en handlingsplan i någon form.

2017 uppgav 33% (103 kontaktpersoner) av 312 kommuner och stadsdelar att de har en handlingsplan i någon form mot den odefinierade våldsbejakande extremismen.

Samtidigt vet inte många kommuner om det finns någon våldsbejakande extremism i sitt område.

Red’s kom:
Samordnarens ordning på vad som behöver göras känns något felvänd:
1. Ta fram en handlingsplan
2. Ta fram en lägesbild
3. Utbildningsinsatser till ”kommunalt anställda”
4. Ev. utreda vilka behov som finns

En kunskapshöjning verkar nödvändig då endast en dryg tredjedel av kommunerna har haft utbildningsinsatser till de kommunalt anställda [72 kontaktpersoner påstod 2016 att de genomfört utbildning i någon form, dvs en fjärdedel av Sveriges 290 kommuner. För 2017 uppges att 121 av 312 kommuner och stadsdelar genomfört utbildning ”under det senaste året”, dvs 38%].

Red’s kom:
”En kunskapshöjning verkar nödvändig”? Varför? En ”kunskapshöjning” kan endast vara nödvändig baserat på behovet av detta. Inte, som den nationella samordnaren påstår, enbart pga att ett antal kommuner (utan behov) inte genomfört någon utbildning.

Vad löser ”utbildningsinsatser”? Utbildning i vad? Har ett endaste problem med vänsterextremismen eller islamismen lösts så här långt med någon ”utbildningsinsats”? I så fall vilket?

UPPREPNING AV INFANTIL SLUTSATS
Arbetet mot våldsbejakande extremism skiljer sig också mycket åt i landet, där kommuner med färre invånare uppvisar ett mindre arbete än dem med fler antal invånare.

Red’s kom:
Av den självklara anledningen att behov för detta saknas och att det finns viktigare saker att prioritera. Varför tycker den nationella samordnaren att kommuner ska ägna sig åt arbete mot något som inte definierats och som inte ens finns?

HUR HAR ENKÄTEN GETT EN ”LÄGESBILD” OCH PÅ VILKET SÄTT ÄR ENKÄTEN RELEVANT FÖR FRAMTIDA ARBETE?
Enkäten har gett en lägesbild över hur arbetet mot våldsbejakande extremism fortlöper i landet och bör beaktas när det framtida arbetet formuleras.

Red’s kom:
Hur länge ska vi skattebetalare behöva spendera miljontals kr på varje dylik meningslös rapport?

---

Samordnarens tvåsidiga rapport 2017

År 2017 har samordnarens rapport decimerats från den redan innan väldigt anspråkslösa rapporten (Mona Sahlins 12 sidor) till ynka två sidor, även denna kliniskt ren från mål och uppnådda konkreta resultat:

Nationella samordnaren för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism [Anna Carlstedt, 2017] har regeringens uppdrag att ta fram och presentera en bild över kommunernas arbete mot våldsbejakande extremism.

2017 görs det i form av denna lägesbild.

Red’s kom:
Två ynka sidor av den nationella samordnaren. Full av felaktigheter och obegriplig redovisning, precis som Mona Sahlins rapport.

Lägesbilden har sammanställts genom en enkätundersökning bland Sveriges alla kommuner [där gissningsvis 211 av 290 kommuner/städer besvarade enkäten], 14 stadsdelsnämnder i Stockholm och 10 stadsdelar i Göteborg [där den nationella samordnaren inte vill avslöja hur många av dessa 14+10 stadsdelar som besvarade enkäten].

I sammanställningen omnämns dessa som ”kommuner”.

Red’s kom:
Denna omskrivning av stadsdel till kommun resulterar i en total förvirring (tydligen även för den nationella samordnaren själv) av vad som egentligen gäller.

211 av 290 kommuner svarade 2017

Enkäten skickades den 10 januari med sista svarsdatum den 6 februari 2017 [Enligt vad som står i enkäten var deadline istället 2017-02-01].

74 % av de tillfrågade [totalt 312 kommuner/städer och stadsdelar] svarade, dvs. 233 personer.

Red’s kom:
2016 = Upp till 208 okända/anonyma ”kontaktpersoner”, med oredovisad politisk åsikt i 208 av 290 kommuner, svarade.

2017 = Upp till 233 okända/anonyma ”kontaktpersoner” med oredovisad politisk åsikt i gissningsvis 211 kommuner (233 – 22 stadsdelsnämnder/stadsdelar) av totalt 290 kommuner, svarade.

Hur många svar som var anonyma vill den nationella samordnaren 2017 inte redovisa, och inte heller hur många svar som uteblev för olika frågor.

Nya – irrelevanta – frågor för 2017

Utsatthet
I frågeunderlaget ställdes frågan om personen som svarade på enkäten själv hade blivit utsatt eller kände till någon i organisationen som hade blivit utsatt med anledning av arbetet mot våldsbejakande extremism.

Red’s kom: Frågorna till kommunerna 2017;
Fråga 31. Har den lokale samordnaren/kontaktpersonen utsatts för någon form av våld, hot eller trakasserier under det senaste året med anledning av sitt arbete mot våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)

Fråga 33. Har det förekommit att någon annan personalkategori utsatts för någon form av våld, hot eller trakasserier under det senaste året med anledning av deras arbete mot våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)

1 % [av 233 kontaktpersoner i 312 kommuner och stadsdelar] uppger att den lokala samordnaren/kontaktpersonen har utsatts för någon typ av hot, trakasseri eller våld under det senaste året [2017 eller 2016-2017?].

Red’s kom: Efter förfrågan förtydligar den nationella samordnaren 2017:

Utsatthet
2 kommuner uppger att den lokala samordnaren/kontaktpersonen utsatts för någon typ av hot [eller ”trakasserier”].
10 kommuner uppger att någon annan personalkategori utsatts.

Det måste vara betydligt under snittet, sett över hela befolkningen, som utsatts för någon typ av hot och definitivt långt, långt under antalet politiker som utsätts för hot.

4 % [dvs 10 av 233 kontaktpersoner i 312 kommuner och stadsdelar] uppger att [de tror att] någon annan personalkategori har utsatts [på odefinierat sätt].

Reds kom: 4% av 233 kommuner/stadsdelar blir 9,32 personer, men det verkliga antalet uppges nu vara 10 personer som anser detta.

Vilka andra personalkategorier arbetar mot ”våldsbejakande extremism”?

Tillförlitligheten i vad dessa kommuners kontaktpersoner uppgett är okänt. Uppenbarligen har de 10-12 kontaktpersonernas uppgifter inte kontrollerats på något sätt överhuvudtaget.

Detta är en enkätfråga av den nationella samordnaren som inte kan vara av värde för något, så som den har formulerats och utan vare sig följdfrågor eller kontroll.

• Hur många från vilken personalkategori?
• Hur många inom respektive kategori av ”hot”, ”trakasserier” och ”våld”?
• Är ett upprört mejl att klassificera som t ex trakasserier?

Kommentar [av den nationella samordnaren 2017]: Det finns ingen siffra från tidigare år att jämföra med.

Flera [Hur många?] kommuner vittnar [Hur?] dock om mörkertal när det gäller otillåten påverkan, därför finns det anledning att problematisera siffrorna i lägesbilden

Red’s kom:
”Mörkertal” finns alltid – precis som för alla andra resultat i samordnarens rapport – och är förvisso en anledning för att ”problematisera siffrorna i lägesbilden”, men hur?

Hur många polisanmälningar har gjorts (och varför ställs ingen fråga om detta)? Det kan vara så att ovan uppgivna 1% och 4% i själva verket är noll.

Återvändare

Frågan till kommunerna 2017 har formulerats enligt följande:
Fråga 19. Har det förekommit fall av återvändare, dvs. individer som befunnit sig i våldsbejakande extremistmiljöer utomlands och återvänt, under det senaste året i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)

7,3 % [enl. den nationella samordnaren 2017, medan organisationen ”Tryggare Sverige” uppger att siffran är 8%] av kommunerna [Hur många av hur många ”kommuner”?] uppger att det har förekommit fall av återvändare i deras kommun [Den nationella samordnaren skriver i efterskott att det ska vara 18 kommuner eller stadsdelar (dvs 7,7% av 233 kommuner och stadsdelar och 5,8% av tillfrågade 312 kommuner och stadsdelar) där okända kontaktpersoner 2017 uppger att det är deras uppfattning att deras kommuner haft ”fall av återvändare”… ”under det senaste året”].

Red’s kom:
Vilka är dessa 18 kommuner och stadsdelar (utom de självklara; Malmö, Göteborg och Stockholm) och varför vill samordnaren inte redovisa vilka dessa är?

Säpochefen Anders Thornberg tycker att det fokuseras för mycket på återvändare och säger att det viktigaste är att få stopp på tillväxten. Något sådant initiativ har dock inte tagits av varken den nationella samordnaren eller av regeringen.

43,5 % [I de flesta fall uppges inte decimaler i rapporten] uppger att det inte har förekommit några fall av återvändare [dvs gissningsvis 101 kontaktpersoner (43,3% av 233 kommuner och stadsdelar) har – precis som nedanstående grupp på 48,7% – ingen vetskap om det förekommit fall av återvändare].
48,7 % [gissningsvis 113 kontaktpersoner, dvs 48,5%] uppger att de inte vet.

Red’s kom:
Vad tror resterande 0,5% (100 – (7,3+92,2))?
Eller: Vad tror resterande 2 kontaktpersoner (233 – (17+101+113))?

Kommentar [av den nationella samordnaren 2017]:
Det finns ingen motsvarande siffra att jämföra med från föregående år.
Värt att notera är den höga andel [i realiteten minst 92,2% (dvs 43,5%+48,7%)] kommuner som uppger att de inte vet om det har förekommit några fall av återvändare i deras kommun.

Red’s kom:
Ja, gissningsvis 214 (dvs 101+113) eller 215 (92,2%) kontaktpersoner av 233 kommuner och stadsdelar 2017 har ingen vetskap om ”återvändare”.
Kommunerna gör alltså handlingsplaner, men utan att veta för vad (den nationella samordnaren 2017 skriver: ”44% av kommunerna [dvs 103 kommuner och stadsdelar] har en beslutad/antagen handlingsplan mot våldsbejakande extremism”). Rena cirkusen.

Stöd till individer och familjer i riskzonen

Frågan till kommunerna 2017 om stödinsatser har formulerats enligt följande:
Fråga 25. Finns det stödinsatser för individer som befinner sig i riskzonen att rekryteras till våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)

39 % av kommunerna uppger att de har utarbetat stödinsatser till individer i riskzonen.

Red’s kom:
91 kontaktpersoner (enl. den nationella samordnaren) tror, tycker eller vill ge sken av att kommunen ”utarbetat stödinsatser till individer i riskzonen”.
• Vilka ”stödinsatser”?

Frågan till kommunerna 2017 om stödinsatser för familjemedlemmar har formulerats enligt följande:
Fråga 27. Finns det stödinsatser för familjemedlemmar till individer som befinner sig i riskzonen att rekryteras till våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)

25 % av kommunerna [Dvs av 233 av totalt 312 kommuner och stadsdelar. Den nationella samordnaren har efter påpekande upptäckt att tidigare uppgift på 50% var felaktig] uppger att de erbjuder stöd till familjer/anhöriga till individer i riskzonen.

Red’s kom:
Dvs 58 eller 59 (enligt samordnaren) kontaktpersoner (1/4 av 233 kontaktpersoner i 312 ”kommuner och stadsdelar”) anser att deras kommun ”erbjuder stöd till familjer/anhöriga till individer i riskzonen”.
• Vilket stöd erbjuds och sedan när?
• Vilka stöd har antagits av hur många ”familjer/anhöriga”… och varför?

Kommentar [av den nationella samordnaren 2017]:
Det finns inte en motsvarande siffra från föregående år.

Stödinsatserna som kommunerna vittnar om i årets undersökning bottnar främst i redan existerande strukturer.

Red’s kom:
Hur vet samordnaren detta om det inte ens ingått i frågeställningen?
Hur stor del är utöver ”existerande strukturer”?

OBS! I en uppföljning till detta inlägg kommer fortsatt information om samordnarens rapport.

---

Den nationella samordnarens uppdrag

Den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism skriver:

Vårt uppdrag

I juni 2014 tillsattes en Nationell Samordnare med uppdraget att samordna arbetet med att värna demokratin mot våldsbejakande extremism på nationell och lokal nivå. Till detta uppdrag fick samordnaren sitt ursprungliga direktiv (2014: 103) som sammanfattas i fyra punkter:

• stärka och stödja samverkan i arbetet med att värna demokratin mot våldsbejakande extremism på nationell och lokal nivå,
• inrätta en referensgrupp för kunskaps- och informationsutbyte,
• stödja aktörer som identifierar problem med våldsbejakande extremism lokalt, och
• genomföra riktade utbildningsinsatser.

2015 beslutade regeringen att Samordnaren skulle få utökat uppdrag. På så sätt fick Samordnaren tilläggsdirektiv  (2015:27). Den 12 mars 2015 beslutade regeringen att samordnaren skulle:

• förbättra stödet till anhöriga,
• utreda förutsättningarna för en pilotverksamhet med en nationell stödtelefon,
• ta fram och initiera genomförandet av en sammanhållen strategi för arbetet med att värna demokratin mot våldsbejakande extremism,
• uppmuntra till insatser för individer som vill lämna våldsbejakande extremistiska rörelser, och
• inrätta ett nätverk av experter.

Den 13 augusti 2015 beslutade regeringen (2015:86) att Samordnaren skulle ge en etablerad frivilligorganisation, som anmäler sitt intresse, i uppdrag att genomföra en pilotverksamhet med en nationell stödtelefon dit bl.a. anhöriga, kommuner och organisationer kan vända sig för att få information, råd och stöd. Denna så kallade stödtelefonen lanserades november 2015 [och visade sig snabbt bli en total flopp].

Den 2 juni 2016 fick Samordnaren förlängt uppdrag till januari 2018 med tilläggsdirektiven 2016:43. Enligt dessa ska samordnaren:

• vidareutveckla och fördjupa det kunskapsbaserade förebyggande arbetet,
• fortsätta pilotverksamheten med en nationell stödtelefon för information, råd och stöd om våldsbejakande extremism,
• var sjätte månad ta fram underlag om den lokala utvecklingen av det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism i samverkan med berörda myndigheter i referensgruppen och Sveriges Kommuner och Landsting,
• bistå myndigheter, kommuner, organisationer och trossamfund med expertkunskap i arbetet mot våldsbejakande extremism,
• utveckla de expertnätverk som har inrättats och bidra till att stärka och utveckla konkreta insatser och relevant nationell och internationell forskning om våldsbejakande extremism, och
• analysera och föreslå hur det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism bör samordnas och organiseras nationellt från och med januari 2018.

---

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

• Enkät 2016
• 28% besvarade inte enkät 2016
• 54% käner ej till någon våldsbejakande extremism 2016
– Vilka 51 kommuner?
– Varför inga definitioner?
• 75% känner ej till några våldsbejakande personer 2016
• 41 av 51 kontaktpersoner trodde 2016 att ”högerextremism” finns i kommunen
– Ska åtgärder baseras på personligt tyckande och förvrängd information?
– Antal och problem oviktigt?
– Vänsterextremister vanligast/flest, utom i kontaktpersonernas ögon
– Politisk agenda styr enkätfrågor, enkätsvar och resultat
– Hur många islamister finns i Sverige?
• 72 kontaktpersoner uppger 2016 att någon kommunanställd ”utbildats”
– Ingen utbildning i 218 kommuner?
• 12 kontaktpersoner uppgav att kommunen har en ”lägesbild” 2016
– Relevant lägesbild?
• 15 kommuner har handlingsplan 2016
– 15 kommuner har en färdig handlingsplan
– Drygt hälften av landets kommuner kommer inte att göra någon handlingsplan mot våldsbejakande extremism
• Utformning och struktur av enkätfrågor
• Anonyma svar!!!
• Den nationella samordnarens enkät 2016 och 2017, med ”resultat”
– Finns det aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen?
– Resultat 2016
– Resultat 2017 – Max 45% tror att det förekommer ”våldsbejakande extremism” – Förekomsten av våldsbejakande extremism i kommunerna
– Rättelse av den nationella samordnaren 2017 om våldsbejakande extremism
– Rättelse av den nationella samordnaren 2017 om våldsbejakande aktiviteter
– Motstridiga uppgifter
– Max 59% av Sveriges 290 kommuner tror det förekommer ”extremism”?
– Har våldsbejakande extremism ökat från 25% (alt. 17,6%) 2016 till 73% (alt. 45%) 2017?
• Finns det aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen?
– Om ja, vilka individer eller grupper/organisationer?
• Vilka riktningar av våldsbejakande extremism har förekommit under det senaste året i den kommun där du är verksam?
– Om ja, vilka individer eller grupper/organisationer? (2016)
– Vem har ”uppmärksammat” vad?
– Statistik baserad på vad kontaktpersoner i 17,6% av kommunerna 2016 tror och/eller vill påskina
• Avgörande info för tolkning av resultatet: Enkätfrågor tolkningsfria 2016 och 2017
– Äpplen jämförs med päron
• Absurd statistik (2016)
– Små kommuner (0-10 000 invånare)
– Mindre kommuner (10 000-20 000)
– Mellankommuner (20 000-50 000)
– Mellanstora (50 000-100 000)
– Stora kommuner (100 000-∞)
• Felaktiga slutsatser av den nationella samordnaren
– Var ska resurserna läggas?
– Övriga felaktiga slutsatser av den nationella samordnaren
– Upprepning av infantil slutsats
• Vanligast förekommande miljöer 2017
– Förtydligande av den nationella samordnaren 2017
– Fake News
– Omöjligt att jämföra 2017 med 2016
– Infantil slutsats
• Max 12 kommuner har en lägesbild om våldsbejakande extremism 2016
• Framtagandet av lägesbilder 2017
– Rättelse av den nationella samordnaren 2017 om lägesbilder och stödinsatser
– Handlingsplan utan lägesbild
– Lägesbild utan vetskap om läget
• Hur långt har kommunen kommit 2016 med utformande av handlingsplan för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism?
• Framtagandet av handlingsplaner mot våldsbejakande extremism 2017
– Förtydligande av den nationella samordnaren 2017
– Exempel på handlingsplaner 2017
• 2016: Har kommunen haft utbildningsinsatser syftade till att öka kunskapen om våldsbejakande extremism hos de kommunalt anställda?
• Utbildning 2017
• Slutsatser 2016
– Vad behövs?
– Vad visar enkäten?
– Upprepning av infantil slutsats
– Hur har enkäten gett en ”lägesbild” och på vilket sätt är enkäten relevant för framtida arbete?
• Den nationella samordnarens tvåsidiga rapport 2017
• 211 av 290 kommuner svarade 2017
• Nya – irrelevanta – frågor för 2017
– Utsatthet
– Återvändare
– Stöd till individer och familjer i riskzonen
• Den nationella samordnarens uppdrag

---

Källor:
Samordnarens rapport 2016
Samordnarens rapport 2017

Se även bl a;
Stiftelsen Tryggare Sverige sprider desinformation om extremism

---

SVT sprider Fake News om extremister i Sverige – Finns inga vänsterextremister?

---

För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor