Slopandet av mängdrabatt för brott viktigast för polisen

Polisförbundet har bett Novus göra en undersökning som visar hur landets poliser vill bekämpa specifikt den grova organiserade brottsligheten (alltså exkluderat all övrig brottslighet, t ex grova brott av enskilda multikriminella). Här får vi alltså förutsätta att man (av okänd anledning) avgränsat förslagen till specifikt gängkriminaliteten.

Något som kan tyckas konstigt är att ”fler poliser” endast kom på andra plats. Enligt SVT är det en minoritet av poliserna som önskar fler poliser, endast 48%. Inga medier frågar polisen varför en majoritet av dem inte vill förstärka bemanningen.

Polisförbundet uppger att de sju partierna kommit fram till totalt 35 förslag. Det är inte sant. Sammanlagt är det 33 förslag, men 10 av dessa är kopior. Dvs totalt har partierna lyckats komma fram till ynka 23 förslag.

Många fler förslag på åtgärder än de som nämns nedan återfinns här;
10 000 fler ”polisanställda” till år 2024 – Hur löses kriminaliteten?

De 9 högst prioriterade åtgärderna enligt poliserna, utifrån politikernas 33 förslag

1. Slopa dagens form av mängdrabatt för den som begått flera brott.
2. Fler poliser.
3. Slopa straffrabatten för de mellan 18–21 år.
4. Låt poliser fokusera på kärnuppdraget och prioritera bort sådant som poliser inte behöver arbeta med, exempelvis transporter.
5. Bättre utredningsmöjligheter genom sänkt gräns för när hemlig teleavlyssning, kameraövervakning och rumsavlyssning ska kunna ske.
6. Inför en möjlighet till hemlig dataavläsning. [Dvs polisen får rätt att ta del av krypterad trafik mellan misstänktas mobiltelefoner och datorer]
7. Frigör polisiär tid genom att minska polisers administrativa arbetsuppgifter.
8. Förstärk det myndighetsgemensamma arbetet mot grov organiserad brottslighet.
9. Satsa långsiktigt på skolor och socialtjänst i socialt utsatta områden.

Red’s kom:
INVANDRINGSPROBLEM EXKLUDERAS
Eftersom det är en majoritet av invandrarna som begår brotten är det märkligt att den politiska korrektheten fortfarande är så stark att ingen vågar föreslå det mest effektiva botemedlet mot gängkriminalitet/organiserad brottslighet, dvs en mer restriktiv invandring samt att utvisningar ska utdömas avsevärt oftare (endast en av fem utländska våldtäktsmän döms till utvisning) och genomföras utan alla de onödiga fördröjningar som gäller idag.

POLISENS PERSONLIGA INTRESSE
I polisernas åsikter om politikernas förslag måste man beakta att polisens svar påverkas starkt av en önskan om färre arbetsuppgifter, vilket inte nödvändigtvis är bra eller i samhällets intresse. Speciellt gäller detta punkt 4, där polisen vill utnyttja den ökande brottsligheten för att slippa tråkiga uppgifter som fylletransporter.

RIKSPOLISCHEFEN
Det är intressant att notera att rikspolischef Anders Thornbergs fokus ligger på just punkt 4 och att ”samhället” ska ta över polisens ansvar. Anders Thornberg har inte ens bemödat sig med att se till att en utredning gjorts om vad polisstyrkan har för åsikter om vad som krävs.

SEX GIVNA ÅTGÄRDER
Punkt 1-3, 5-6 och 8 är självklara och ett förslag från politikerna som exkluderar någon av dessa sex punkter är ett urvattnat förslag som knappast kommer att sitta väl hos varken poliserna eller allmänheten.

Särskilt med tanke på att förslagen var rejält urvattnade redan i inledningsskedet eftersom inte ett enda av de sju partierna vågade föreslå åtgärder med direkt koppling till S+MP-regeringens ytterst ansvarslösa migrationspolitik.

POLITISKT KORREKT FÖRSLAG
Punkt 9 kan man tycka är självklart, men finns med bara för att det är politiskt korrekt. Många anser nog att det satsas långsiktigt på detta redan idag, så förslaget är värdelöst utan en detaljerad specifikation.

De 5 lägst prioriterade åtgärderna enligt poliserna

• Lagstifta om brottsförebyggande ansvar för kommunerna.
• Bygg ut Statens institutionsstyrelse.
• Inför ett nationellt avhopparprogram.
• Inför ett system med visitationszoner.
• Inför ett system med vistelseförbud.

Red’s kom:
TRE IRRELEVANTA VÄNSTERFÖRSLAG
Vänsterns förslag (V/MP, där S utpressas att backa upp förslag från V/MP) om nationellt avhopparprogram, att lagstifta om brottsförebyggande ansvar för kommunerna och att bygga ut Statens institutionsstyrelse (SiS) faller bort av naturliga skäl. Det är åtgärder som man kan lägga ut ett obegränsat antal miljarder kr på utan att det ger det minsta lilla resultat.

VARFÖR INTE VISITATIONSZONER?
Däremot kan man fråga sig varför polisen inte vill ha visitationszoner (förslag från Moderaterna), med tanke på att det gett effekt i Danmark. Är det för att poliserna påverkats av vänstermedias negativa åsikter om detta? Här saknas motivering från polisen.

VARFÖR INTE VISTELSEFÖRBUD?
Det är också märkligt att poliserna inte är särskilt entusiastiska över vistelseförbud (förslag från M, KD och L) för personer vars brottsliga verksamhet eller nätverk är knutna till en viss plats så att kriminella kan stoppas från att återvända till sitt gamla område. Är det för att polisen är rädd för merarbete?
Socialdemokraternas valreklam: Ett starkare samhälle. Ett tryggare Sverige. Gängkriminalitet, organiserad brottslighet

Polisernas egna förslag

I fritextsvar återkommer bl a följande förslag;
1. Fokusera mer på narkotikabekämpning.
Red’s kom: En självklarhet, men frågan är hur? Fokus måste ligga på tunga droger (dvs inte cannabis)! Exakt vilka resurser behöver tillföras för att kunna bekämpa narkotikainflöde såväl som narkotikaförsäljning i Sverige?

2. Stärk tullen och utöka tulltjänstemännens befogenheter.
Red’s kom: En självklarhet. Här behövs en av de största satsningarna.

3. Stärk gränsbevakningen.
Red’s kom: Ypperligt förslag, men att bara förstärka gränsbevakningen med personal är meningslöst om det inte sker i kombination med förstärkning av regelverk, bl a för vilka som kan stoppas från att komma in i landet.

4. Ökad visitationsrätt för poliser mot villkorligt frigivna.
Red’s kom: Helt obegripligt att polisen har begränsad visitationsrätt av villkorligt frigivna! Hur kan ett samhälle vara så respektlöst mot hederliga medborgare att polisen inte har obegränsad visitationsrätt mot villkorligt frigivna?

5. Utökad punktmarkering.
Red’s kom: En självklarhet. En av de mest effektiva åtgärderna mot gängkriminalitet. De grövst kriminella bör vara punktmarkerade dygnet runt under längre perioder. Det kräver dock mycket personal per punktmarkering. Det fina är två saker; dels att punktmarkeringen inte behöver göras av poliser (det kan anställas privata hederliga människor som har detta som yrke), dels kan varje punktmarkering av kriminella till stor del göras via fotbojor/GPS-spårning. I de straff som utmäts bör det vara obligatoriskt med fotboja/GPS-spårning för grovt kriminella (i gäng eller ej) under ett visst antal år efter att de släpps ut från häkte/fängelse oavsett typ av brott.

6. Minska statusen på att vara gängkriminell genom att bl a ge poliser rätt att beslagta dyrbara föremål från misstänkta gängmedlemmar och låt bevisbördan om hur de fått föremålen ligga hos den misstänkte.
Red’s kom: Absolut nödvändigt! Detta sker bl a i England och polisen i England uppger att detta är oerhört effektivt.

7. Inför jourdomstolar.
Red’s kom: Kanske bra, men vem ska bemanna dessa jourdomstolar i ett land där det tar flera år att avgöra de enklaste fall? Vad som behövs (utöver mer pengar till Domstolsverket och mer personal) är ändrade domstolsrutiner med mindre byråkrati (inkl. försvårande att låta politiska åsikter styra över domsluten) och bättre utbildade domare/rådmän samt avskaffande av politiskt tillsatta nämndemän.

Polischefen i Storgöteborg, Erik Nord, anser att politikerna är faktaresistenta och vill (som alla normala medborgare i Sverige) att IS-terroristernas svenska medborgarskap ska återkallas. Han ger även några förslag på hur gängskjutningar ska bekämpas;
1. Tillåtelse för polisen att följa hur mobiltelefoner och fordon rör sig (utan brottsmisstanke)
2. Hemlig dataavläsning [ett önskemål som verkar återkomma från alla håll, utom från extremvänstern, dvs V/MP]
3. Ett balanserat kronvittnessystem (som förmodligen kräver höjda straff) [önskemål som också verkar återkomma från alla håll, utom från extremvänstern, dvs V/MP]
4. Inkapacitering [att placera brottslingarna bakom lås och bom är en självklarhet (utom för extremvänstern), frågan är hur?]
5. Förstärk lokal polisnärvaro [lite flummigt och i sig självklart, men visst]

Varför saknas några av de viktigaste åtgärderna?

Det är högst anmärkningsvärt att många av de mest effektiva åtgärderna – utöver restriktivare invandring, effektivare utvisningar och utökade inre gränskontroller – inte nämns, t ex elchockpistoler och tårgas (och ev. skyddsväst) som standardutrustning för varje polis ute på gatorna.

En nivå av våld vi inte sett i USA”:

Subjektiva förslag

Endast drygt 1 600 poliser har tillfrågats. Polisförbundet redovisar inte enkäten med förfrågningsunderlaget, hur många av de 1 600 som svarat eller hur många inom vilka kategorier av poliser som svarat. Därav ska man ta resultatet med en stor nypa salt. När underlag mörkas sker det i regel för att någon eller några vill ha ensamrätt på såväl presentationen som tolkningen av resultatet.

År 2019 har Sverige 20 040 poliser och 10 299 civilanställda (varav ca 500 tillfälliga). Att endast fem procent givits möjlighet att svara (med okänt antal svar från okänt antal avdelningar och kanske inte ens anonymt) gör det nog svårt att få ett riktigt meningsfullt resultat.

Enskilda polisers förslag på åtgärder mot gängbrottsligheten enligt hur SVT (”De kriminella skrattar åt våra lagar”) ser på saken:
Polisens förslag på åtgärder mot gängbrottsligheten (organiserad brottslighet/gängkriminalitet) enligt hur Public Service ser på saken
Källa: Polisförbundet

Se även bl a;
Vi har varit naiva: Politikernas eviga ursäkt till varför de inte lyssnat på SD eller folket

Vad är Socialdemokraternas värdegrund? S utestänger SD

Kriminalitetsförnekare Ylva Johansson – Vad har hon uppnått?


Brottslighet i Sverige bland utrikes födda, BRÅ:s statistik

Pressen ökar mot regeringens motvilja till brottsstatistik

Hög brottslighet bland utlandsfödda döljs av media

Minst 15,5% av flyktingar begår brott…


Desinformation från regeringen om invandrare och brottslighet! FAKE NEWS – No-go zoner


Norge chockad över mångkulturalismens våld och hot i Sverige


Asylsökande från länder med högst bifallsandel 2017, märkliga beslut

Migrationsverkets statistik 2014-2016

Migrationsverkets prognoser lika meningsfulla som väderprognos för nästa år Lista över vilka länder asylsökande kommer från till Sverige!

54 år för att utvisa alla illegala migranter som kom till Sverige 2015

”Ensamkommande flyktingbarn” – Statistik, 70% Afghanistan


Stockholmspolisen polisanmäls för vägran att göra inre utlänningskontroll

Polisen utför ingen inre utlänningskontroll pga att den politiska viljan saknas


Rikspolischefen ska vara rikspolischef, hävdar Löfven bestämt


Mariestad polisanmäler ensamkommande som ljugit om sin ålder, S vill inte beivra bidragsfusk


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

10 000 fler ”polisanställda” till år 2024 – Hur löses kriminaliteten?

Samtal mellan Sjuklöverpartierna har inletts på initiativ av Moderaterna (där (S)andlådepartiet, med stöd av hurrarop från de antidemokratiska partierna MP och V, utestänger Sveriges tredje största parti), med diskussion om hur man ska komma tillrätta med den brottslighet som Sjuklövern skapat i Sverige (se Ny statistik bekräftar att med migrationen ökar brottsligheten).

Det är oklart vad agendan är, dvs om samtalen begränsas till den s k ”organiserade brottsligheten” och i så fall hur en sådan definieras. Eller om samtalen handlar om hur man ska lösa de verkliga problemen med den konstant ökande kriminaliteten i Sverige, inte bara gängkriminalitet.
Migrations- och justitieminister Morgan Johansson manifesterar S+MP-regeringens apatiska hållning till den växande kriminaliteten i Sverige
Inför det första ”sjupartisamtalet” (som varade under endast en timme) hade partierna följande opreciserade och lama förslag på åtgärder:

Moderaternas 10 förslag
– Inför visitationszoner [Danmark har infört visitationszoner, en reform som visat sig ha effekt på kampen mot grov brottslighet]
– Pröva system med anonyma vittnen (tidsbegränsat försök)
– Inför ett system med kronvittnen [innebär att polisen får förhandla med kriminella som kan få strafflättnader om de sätter dit sina medkriminella]
Sätt in fler poliser mot gängkriminaliteten [poliser som inte finns]
– Öka polisens rätt till hemlig teleavlyssning och dataavläsning [Ett domslut i EU-domstolen innebar att polisen fick begränsade möjligheter att veta var olika mobiltelefoner befinner sig och vem som har pratat med vem]
– Fler övervakningskameror
– Inför vistelseförbud (så att kriminella kan stoppas från att återvända till sitt gamla område)
– Sänk gränsen för obligatorisk häktning
– Fördubbla straffen för gängkriminella (kriminella som begått gängrelaterad brottslighet)
– Slopa straffrabatten för unga 18–21 år
Inte ett ord om förenklingar, upptrappningar eller uppsnabbningar av utvisningar eller andra åtgärder för att skicka tillbaka kriminella till de länder de kom från.
Vi kan vara säkra på att inget förslag som läggs handlar om att minska antalet kriminella som kommer till och stannar i Sverige.

Not.
En del av Moderaternas tidigare förslag har exkluderats i dessa samtal;
• Moderaterna har i riksdagen drivit igenom ett krav på regeringen att ta fram ett lagförslag där det lägsta straffet för våldtäkt höjs från två till tre års fängelse. Det skulle vara en markering av hur allvarligt samhället ser på våldtäktsbrottet.
• Att den som i dag döms för flera våldtäkter får ett kraftigt rabatterat straff är provocerande. Den här mängdrabatten gör att en våldtäktsman som har begått tre våldtäkter bara döms till det fulla straffet för ett av brotten. För de övriga två våldtäkterna döms han till halva respektive en tredjedel av straffet. Den här formen av mängdrabatt är ett hån mot brottsoffren. Därför vill vi moderater att den slopas.
• Vi vill även förändra den villkorliga frigivningen. Det är inte rimligt att en våldtäktsman som huvudregel släpps efter att ha avtjänat två tredjedelar av straffet. Villkorlig frigivning ska endast kunna komma i fråga undantagsvis och vara helt utesluten vid återfall.
Utvisning på grund av brott bör dessutom komma i fråga oftare än i dag. Har man kommit till Sverige ska man ovillkorligen respektera den lagstiftning som gäller här. Fler sexualbrott bör därför leda till utvisning.
• Skärpta straff för sexualbrott är viktigt av många skäl, men vi måste också förbättra utredningarna och det förebyggande arbetet.

Det är bara gammal skåpmat som partierna nu föreslår (MP:s och V:s förslag kännetecknas som vanligt av att inget förslag är konkret);
Socialdemokraterna, ynka 2-4 förslag:
• Prioritera förslag som ger polisen bättre verktyg [???]
• Hemlig dataavläsning [???]
• Skydd för vittnen [= anonyma vittnen?]
• Brottsförebyggande åtgärder [???]

Miljöpartiet, med endast 2 generella/intetsägande förslag:
• Fortsätta att ”slå mot pengarna”, strypa den svarta ekonomin [???]
• Bryt nyrekryteringen, införa ny brottsrubricering om kriminell rekrytering [???]

Centerpartiet, 4 förslag:
• Skärp straffen för övergrepp i rättssak (dvs när man hotar vittnen) till minst 2 års fängelse och inför obligatorisk häktning
• Strängare straff för organiserad brottslighet [Strängare straff är verkningslöst när domstolarna ändå frikänner förövarna. Strängare straff måste alltså parallellt åtföljas av ändringar av lagparagrafer, inkl. reducerade beviskrav]
• Stärkt vittnesskydd [= anonyma vittnen?]
• Kronvittnessystem

Liberalerna, 4-5 förslag:
• Förbättra det brottsförebyggande arbetet med satsning på skola, socialtjänst och integrationsåtgärder [???]
• Avskaffa två-tredjedelsfrigivning [Detta uppenbart okunniga och ogenomtänkta förslag skulle få synnerligen negativa konsekvenser]
• Vistelseförbud
• Avskaffad ungdomsrabatt
Utred kronvittnen och anonyma vittnen
Liberalernas partisekreterare Juno Blom nämner även utbyggd tullverksamhet för att hindra införsel av specifikt narkotika [inte vapen, bomber, granater, etc] till Sverige och att stoppa [HUR?] rekryteringen av barn och unga till gängen.

Vänsterpartiet, 4 obegripliga/luddiga förslag:
Tillsätt en haverikommission om våldet
• Inför Sluta skjut-projekt i flera städer
• Tydligare samverkan mellan polis och kommun i utsatta områden
Utred ett nytt vittnesskyddsprogram
Mia Sydow Mölleby, gruppledare (V), tror att om ”samhället är inkluderande” så löses brottsligheten i Sverige. Utredningar och omhändertagande/vårdande löser alla världsproblem. Dvs fortsätta på samma linje som tidigare trots att det inte lett någonstans annat än till dagens krissituation. Mer konkret än så blir det inte från Vänsterpartiet.

Kristdemokraterna, 4 förslag (varav 3 kopierats från M):
• Tillträdesförbud för personer som begår brott i butiker
• Vistelseförbud för personer vars brottsliga verksamhet eller nätverk är knutna till en viss plats
• Avskaffa straffrabatterna
• Anonyma vittnen och kronvittnen.

VILKEN KRIMINALITET SKA STÄVJAS?
Ovanstående punkter lär inte resultera i någon 73-punkts-lista från samtalen (trots att 73 konkreta förslag borde vara det minsta som kommer ut av diskussionerna). Om samtalen mellan de sju partierna avgränsas till att komma fram till ”lösningar för att motverka problemen med gängkriminalitet, skjutningar och bombdåd” så hamnar en stor del av kriminaliteten och den grova brottsligheten utanför. T ex problemen med de många våldtäkter som migrationen medfört.

Inget av förslagen från partierna har utgått från BRÅ:s befintliga statistik om brottsligheten. De politiska partierna har alltså inte anpassat sina förslag efter hur verkligheten ser ut.

Staten bör rimligtvis värna mer om brottsoffer och samhället i stort än om gärningsmännen, och visa att rättvisa skipas.

Sverige behöver färre förvånade, chockade och bedrövade politiker som uttalar sig varje gång våldsmän orsakar död och förstörelse av samhället, och fler av politiker som vill göra något konkret åt problemen… istället för att bara ägna sig åt plakatpolitik medan samhället faller sönder.

INGA FÖRSLAG OM FUNGERANDE GRÄNSKONTROLLER
Det är värt att notera att inget av partierna i Sjuklövern har ens en antydan till förslag om att omedelbart tillse att Sverige har fungerande gränskontroller (för såväl ingående som utgående trafik). Trots att effektiva gränskontroller (”inre gränskontroll”) är den kanske enskilt viktigaste åtgärden för att kunna reducera kriminaliteten i Sverige.

Inte ett ord om att förstärka tullpersonalen ytterligare.

INGA FÖRSLAG OM HUR ILLEGALA SKA HANTERAS
Inget parti i Sjuklövern har heller något förslag för att komma tillrätta med alla de som olagligt befinner sig i Sverige (inkl. de som fått utvisningsbeslut men som ändå stannar kvar i landet), och som ofta försörjer sig på brottslighet.

ANDRA SAKNADE FÖRSLAG
• Inget parti har föreslagit polisen ska öka sin närvaron ute i verkligheten, i yttre tjänst. Partierna talar om satsning på polisen, men verkligheten är att antalet poliser som verkligen möter de kriminella minskar. Det hävdas att dessa poliser halverats på senare årtionden i Stockholm.

• Inget parti har föreslagit att krav ska ställas på polisen – såväl som på åklagare – att vässa sin organisation (med ett större antal poliser och åklagare som enbart sysslar med gängkriminaliteten) och att antalet brott som klaras upp måste höjas. Det är hög tid att sluta tycka synd om polisen för att de, precis som åklagare, gör ett undermåligt arbete.
Polismyndigheten måste ägna sig betydligt mindre åt värdegrunder, jämställdhet samt mångfald och betydligt mer åt den tunga kriminalitet som samtidigt bara ökar i Sverige. Rädslan för att kritisera polisen för sina brister och för de fel de begår är tydlig inom den s k Sjuklövern.
Det är inte bara tystnadskulturen bland de kriminella som måste brytas, även tystnadskulturen inom polisen hämmar alla ansträngningar att minska kriminaliteten.

• Inget förslag finns om att rymning från förvar/fängelse ska bli straffbart.

Inget förslag föreligger om att polis och media ska börja utfärda signalement (med hudfärg, hårfärg, ansiktsdrag och språk) på de kriminella som söks och är efterlysta.

• Inget parti har föreslagit att beviskraven ska sänkas, där åklagare anmärkt på att beviskraven är orimligt höga för att få kriminella bakom lås och bom. Det måste börja ställas krav på domstolarna. Om domstolarna inte börjar utdöma straff för dem som begår brott tjänar inte andra åtgärder mycket till.
Som Thomas Ahlstrand, åklagare mot internationell och organiserad brottslighet i Göteborg, säger;

Risken att bli häktad som misstänkt är ganska stor men risken att bli dömd i en domstol är försvinnande liten, och minskar kontinuerligt

där han tillägger;
Domstolarna brukar formulera sig ungefär så här: ”Även om bevisningen med betydande styrka talar för att X begått den åtalade gärningen är det mot hans bestridande ändå inte styrkt att…”

• Inget parti har föreslagit att avveckla systemet med politiskt tillsatta nämndemän, som dömer efter sin politiska övertygelse istället för vad som gäller enligt lag. Det är inte bara Centerpartiets nämndemän som dömer med utgångspunkt efter sharialagar, utan även fler partiers nämndemän resonerar på liknande sätt att döma av många domslut. Många domar för ”hets mot folkgrupp” tycks ha uppkommit pga nämndemän från vänstern som vill utnyttja sin position straffa sina politiska motståndare för deras politiska åsikter.

• Inget parti har föreslagit att koncentrera polisens och domstolarnas resurser (i alla fall under en begränsad period) på de mest gravt kriminella personerna, med särskilt långa frihetsberövanden som konsekvens.

• Inget parti har föreslagit hårdare straff för yrkeskriminella.

• Inget parti har föreslagit straffskärpningar för narkotikabrott. Efter några domar i Högsta Domstolen 2011 har straffen för narkotikabrott minskat avsevärt. 675 g heroin gavs 8 års fängelse tidigare men efter 2011 krävs det 50 kg (70 ggr mer) för att dömas till 8 års fängelse. På motsvarande sätt motsvarar 200 ecstasy-tabletter före 2011 idag straffmässigt 5 000 ecstasy-tabletter.

• Inget parti har föreslagit att längre tidsbestämda straff ska kunna dömas än idag. Det längsta tidsbestämda straff som kan dömas ut är 18 år.

• Inget parti har föreslagit någon straffskärpning så att fler brott rent faktiskt leder till livstids fängelsestraff (t ex för grov allmänfarlig ödeläggelse, grov mordbrand, terroristbrott, människorov). I oktober 2017 avtjänade 144 intagna livstidsstraff i Sverige, alla utom en var dömda för mord.

• Inget parti har föreslagit att även personer yngre än 21 år ska kunna dömas till livstidsstraff. En begränsning är att personer under 21 år aldrig kan dömas till livstids fängelse.

• Inget parti har föreslagit att livstidsstraff ska innebära längre fängelsestraff. Ett livstids fängelsestraff i Sverige är aldrig på livstid. Efter en tid omvandlas livstidsstraff alltid till tidsbestämt fängelsestraff. Idag är den kortaste tiden för livstidsstraff 18 år. Mellan 1965 och 2015 har 353 personer dömts till livstids fängelse i Sverige.

• Inget parti har föreslagit att för den med utländskt medborgarskap så ska utvisning vara huvudregel vid upprepade brott. Detta givetvis utan hänsyn till personens situation i hemlandet. Sverige kan inte vara en fristad för världens brottslingar och Sverige måste sätta de egna medborgarnas säkerhet i första rummet.

• Inget parti har föreslagit att för den med utländskt medborgarskap så ska utvisning vara huvudregel för den som begått våldtäkt och vid övriga grova brott.

• Inget parti har föreslagit att brott som kan ge sex månader (och upp åt) fängelse ska leda till utvisning även då återfallsrisk inte föreligger. Ribban för när utvisning kan bli aktuellt sänkas.

• Inget parti har föreslagit att utvisning vid brott ska bli aktuellt i fler fall och även när det finns anknytning till Sverige. Det rimliga är att människor som kommer hit ska följa svenska lagar och regler. Gör man inte det ska man heller inte kunna räkna med att få stanna i Sverige.

• Inget parti har föreslagit att regelverket för återreseförbud skärps. Begår man ett allvarligt brott bör återreseförbud på livstid bli aktuellt i betydligt fler fall än i dag.

• Inget parti har föreslagit hur klanstrukturerna i utanförskapsområdena ska brytas eller hur klanledarna ska plockas bort och fråntas sin makt.

• Inget parti har föreslagit att göra som i t ex England och förstärka polisen med frivilligpoliser.

• Inget parti har föreslagit fotbojor/GPS-spårning av kriminella och av alla som fått utvisningsbeslut (till den dag de lämnar landet). Även varje asylsökande borde rimligtvis förses med fotboja till den dag slutgiltigt besked ges om asyl beviljats.

• Inget parti har föreslagit att de kriminella som åker hem på semester till det land de säger sig ha flytt från inte ska tillåtas komma tillbaka till Sverige.

• Inget parti har föreslagit att införa en lag som RICO-lagen i USA. Den innebär att om en i ett gäng begår ett brott kan övriga i samma gäng också straffas för detta brott. Polisen hävdar ju att de vet precis vilka som ingår i gängen (vilka i Malmö i huvudsak verkar bestå av zigenare mot araber).

• Polisen klarar i bästa fall upp 20% av morden i kriminella miljöer. Inget parti har föreslagit hur antalet mordutredare ska minst fördubblas med en gående gång för att klara upp fler av de många morden och mordförsöken i Sverige.

• Inget parti har föreslagit att kriminella som är medborgare i andra länder ska sitta av sitt straff i deras hemländers fängelser.

• Inget parti har lagt fram någon plan för attacker mot blåljuspersonal ska stoppas (t ex genom en tydlig lagstiftning som möjliggör generella förordnanden för kommunala ordningsvakter).

• Inget parti har föreslagit konkreta åtgärder för att stoppa – eller i alla fall reducera – muslimernas hedersvåld/hedersmord/hedersförtryck.

• Inget parti har föreslagit konkreta åtgärder mot nordafrikanska/marockanska ”gatubarn” (där ca 90% är mellan 18 och 31 år, även om vissa kan vara ner till 12 år gamla) som nu håller på att ersättas av afghanska ”gatubarn” (med ytterst få, om ens någon, under 18 år). Det måste vara uppenbart för alla att dessa inte ens ska kunna komma in i Sverige. Inte minst eftersom de lever på kriminalitet/droger. Att idag de flesta marockanska ”gatubarn” över 18 år sägs ha lämnat Stockholm (medan de som man tror är under 18 försörjs av skattebetalarna… till synes livet ut) är inget skäl för att inte motverka denna typ av illegala – och gravt kriminella – i Sverige.

• Inget parti har föreslagit hur man ska komma tillrätta med att barn (12-14 år, invandrarbarn) rånar andra barn.

• Inget parti har föreslagit att förse alla gränspoliser med mobila avläsare för fingeravtryck.

• Inget parti har föreslagit en utökning av automatisk avläsning i polisbilar av registreringsskyltar, dvs ANPR-systemet (som i England).

• Inget parti har föreslagit att förenkla och sänka kostnaderna för fängelseplatserna, t ex genom att Sverige hyr ”celler” i andra länder.
Fakta:
Sveriges fängelser är med undantag för mikrostaten San Marino dyrast i världen om du ser till fängslad individ och dygnskostnad. En fängelseplats med säkerhetsklass 1 och 2 kostar i snitt 3 369 kronor per dygn, runt 1,2 miljoner om året per fängslad individ enligt kriminalvårdens statistik. Men om du ser till samtliga kostnader så landar varje plats på 6 362 kr/dygn eller 2 322 130 kr/år.
I ett högsäkerhetsfängelse kostar ett dygn 14 700 kronor eller 5,3 miljoner per fånge och år. Det betyder att en förbrytare som sitter fem år på högsäkerhetsfängelse kostar 26,5 miljoner kronor.

• Inget parti har lagt något förslag om att minska EU:s makt över de lagar Sverige, som autonomt land, stiftar.

• Inget parti har föreslagit åtgärder för att få stopp på bilbränder och de till att de från andra länder/kulturer som sätter bilar i brand på löpande band spärras in på lång tid.

• Inget parti har föreslagit åtgärder för att omöjliggöra ”masskrivningar” på enskilda adresser (i ett fall 590 personer på samma adress i Stockholm). Vad har Sverige en justitie– och migrationsminister till?

VILL INTE VÄRNA OM MEDBORGARNA
Det finns inte ett enda förslag som visar att politikerna i ”sjupartisamtalet” vill börja följa grundlagen och ta beslut i enlighet med folkets vilja, där de egna medborgarna inte alltid ska behöva lida pga andra länders kriminella medborgare.

S+MP-regeringen har inte brottsoffrens perspektiv som utgångspunkt. Dvs att färre ska utsättas för brott och att de som ändå utsätts ska få upprättelse.

REGERINGENS FÖRAKT FÖR FOLKVILJAN
Det är knappast hållbart i längden att de styrande hela tiden sätter andra länders medborgare i första rummet. Det gagnar ingen part.

VAD VILL POLISEN? VAD VILL ÅKLAGARNA?
Man kan fråga sig varför inte det första steget (sedan ett antal år tillbaka) varit att fråga rikspolischefen (idag Anders Thornberg) och riksåklagaren (idag Petra Lundh). Polisen och åklagarna borde väl ha den mest kompletta listan över exakt vad som krävs för att komma tillrätta med kriminaliteten?

Om rikspolischefen, liksom riksåklagaren, saknar en mycket detaljerad och utförlig lista med nödvändiga och konkreta åtgärder måste rimligtvis rikspolischefen och riksåklagaren få avsked på blankt papper med omedelbar verkan.

Vi vet sedan tidigare att polisen i Sverige försöker utnyttja krisläget för att avhända sig tråkiga uppgifter som alla länders poliser hanterar; plocka upp fyllerister (polisen uppger sig hantera 60 000 fyllerister varje år i Sverige, men det avser säkert ”tillfällen”), människor med psykisk ohälsa och bortsprungna djur.

Vilken skillnad gör 10 000 fler poliser?

Att nu i elfte timmen komma med att man vill utöka antalet poliser med 10 000 (dessutom utan att antalet jurister/domstolar eller fängelseplatser utökas med motsvarande del) tillför inte mycket. Var ska alla poliser komma från? Ska man hämta dessa från de kriminella invandrarna?

Även om det någon gång i framtiden skulle bli 10 000 fler poliser (vilket är föga sannolikt inom 10 år) så har då antalet utlänningar ökat såpass mycket att ett behov av kanske ytterligare 10 000 poliser uppkommit. Osv.

25 år för att utöka med 10 000 poliser
Sverige har 2:a lägst polistäthet i Europa (eftersom Danmarks data är från 2015); 203 poliser per 100 000 invånare (208 poliser 2014), enligt Eurostat. EU-snittet 2016 låg på 318 poliser per 100 000 invånare (341 poliser år 2014). Endast Finland har färre poliser.

Regeringen hävdar att det med 850 utbildningsplatser i Sverige blir 10 000 fler poliser redan 2024 (vilket faller på sin egen orimlighet redan rent matematiskt).

Av de 771 nya polisstudenterna i Sverige vårterminen 2019 hoppade 107 av redan tre veckor efter terminsstart. Om 800 nya poliser färdigutbildas varje år från och med 2021 samtidigt som nästan 400 hoppar av/pensioneras varje år kommer det att ta ca 25 år att få 10 000 fler poliser.

Varför inte stämma i bäcken istället?

10 000 fler ”polisanställda”
I det s k Januariavtalet (punkt 69) står det att det ska bli ”10 000 fler polisanställda till 2024”. Dvs politikerna försöker nu komma runt den omöjliga ekvationen genom att säga att det är antalet anställda på polisen som ska bli fler, inte specifikt antalet poliser. Men är det där behovet finns? Fler administratörer? Inga medier i Sverige har ställt frågor om detta till S+MP-regeringen eller polismyndigheten.

2019 = 195 poliser per 100 000 medborgare i Sverige
I december 2018 hade polisen 30 339 anställda varav 20 040 poliser och 10 299 civilanställda (varav ca 500 tillfälliga). Befolkningen i Sverige låg vid samma tidpunkt på 10 230 185 personer (exkl asylsökande, illegala, ”EU-migranter” och turister). Det ger 195 poliser per 100 000 medborgare, inte 203 som Eurostat uppger.

40 339 ”polisanställda” 2024
Enligt Januariavtalet ska alltså polisen ha 40 339 ”polisanställda” 2024, men S+MP-regeringen vill inte säga hur många de 20 040 poliserna ska utökas med och som är stationerade i Sverige. Ej heller här finns det några medier som utkräver svar på detta.

Johan Pehrson (L) hävdar att 7 000 av de till 2024 tillkommande 10 000 polismedarbetarna kommer att bestå av poliser. Det förutsätter att ca 2 300 poliser – exkl de som hoppar av i något läge – utbildas på de 850 utbildningsplatserna varje år fr o m 2019 t o m 2021. Om denna omöjliga ekvation också är S+MP-regeringens åsikt är okänt.

För att komma upp i EU-snittet behöver Sverige minst 10 000 fler utbildade poliser i tjänst, inte ”polisanställda”. Men om fem år räknar SCB med att vi är 10,7 miljoner och då är 10 000 fler poliser otillräckligt.

VARFÖR BEHÖVS FLER POLISER?
Sverige ligger på fjärde plats i Europa för inbrott, enligt Eurostat. Vi ligger i topp avseende skjutningar och sprängningar, och bland de värsta för anmälda bilstölder per capita. I fråga om mordfrekvens låg vi 2016 på samma nivå som Bulgarien, Slovakien och Kroatien. Dessa länder är i snitt nästan dubbelt så polistäta som Sverige, med 389 poliser per 100 000 invånare.

I slutet av augusti 2019 hade redan 28 personer dött i de hittills 195 bekräftade skjutningarna runt om i Sverige.

VAD ÄR REGERINGENS PLAN FÖR DAGENS BROTTSLIGHET?
Om, rent hypotetiskt, ett mirakel skulle inträffa och polisstyrkan utökas i antal med de 13 000 riktiga 2,5 års polisutbildade poliser (gröngölingar) som behövs om fem år (med tillhörande behov av bl a domstolar, jurister, fängelser och fängelseplatser), vad hjälper det oss idag? Vad är regeringens plan fram tills minimum-behovet av poliser uppnåtts?

Kommer regeringen t ex att med omedelbar verkan införa ett totalstopp vid gränsen för alla personer från de länder som står för den högsta kriminaliteten (MENA-länderna) så att Sverige får en i alla fall liten andningspaus?

KRIMINALITETSFÖRNEKARE
Som alltid finns det en vänstergrupp som oförtrutet fortsätter att förneka den kriminalitet som bevisas av statistik och bekräftas av forskningen. Kanske dags att sluta bry sig om dessa ignoranta personer och börja utkräva konkret handling av de handlingsförlamade politikerna?
Kriminalitetsförnekare, bilbränder i Sverige

Polismyndigheten. 10 000 fler polisanställda till 2024

Fakta: Våld bland kriminella ökar

Dödligt våld kopplat till kriminella konflikter har ökat kraftigt i Sverige de senaste åren.
• Två grova våldsdåd i slutet av augusti 2019, i vilka två kvinnor miste livet, fick regeringen att bjuda in samtliga partier utom Sverigedemokraterna till samtal. En 31-årig läkare sköts på öppen gata vid Ribersborg i Malmö, medan hon bar på sin lilla bebis. En 18-årig kvinna dödades av skott genom ett fönster i en lägenhet i Råcksta i Stockholm.
• Totalt har det hittills 2019 inträffat 214 skjutningar, i vilka 29 personer avlidit.
• 2018 sattes ett dystert rekord med 45 ihjälskjutna. Totalt inträffade 306 skjutningar.
• 2017 sköts 43 människor till döds i totalt 324 skjutningar.
• Även antalet sprängningar ökar. Till och med juli 2019 skedde 120 sprängningar, jämfört med 83 i fjol.
• Under 2018 anmäldes totalt 162 sprängningar.
Källa: Polisen, TT

Kostnader

Som en direkt konsekvens av invandringen görs nu följande (långt ifrån tillräckliga) satsningar;
2020, 708 miljoner kr extra:
Domstolarna – 280 miljoner kr [Domstolsverket hade begärt 1,5 miljarder kr]
Kriminalvården – 130 miljoner kr
Polismyndigheten – 120 miljoner kr [I S+MP-regeringens senaste budget valde man att skära ned i polisens budget med hela 232 miljoner kronor i jämförelse med den tidigare M/KD-budgeten]
Åklagarmyndigheten – 61 miljoner kr
Tullverket – 40 miljoner kr
Säkerhetspolisen/SÄPO – 35 miljoner kr [Polismyndigheten och SÄPO har tillsammans 28 miljarder i sin budget]
Rättsmedicinalverket – 15 miljoner kr
Kustbevakningen – 14 miljoner kr
Ekobrottsmyndigheten – 8,6 miljoner kr
SIS – 4 miljoner. (Statens institutionsstyrelse, SiS, är en myndighet som ansvarar för individuellt anpassad tvångsvård och behandling av ungdomar med allvarliga psykosociala problem och vuxna med missbruksproblem)

Liberalerna har fått igenom slopande av värnskatten från årsskiftet. Det kostar uppemot 7 miljarder kronor, ungefär tio gånger mer än satsningarna på rättsväsendet 2020.

Hur kan ett bristande samhällskontrakt och tryggheten i ett land som står i en nationell gängkriminell kris inte vara en större prioritering än de åtta miljarder som nu föreslås läggas på det miljöpartistiska friåret som i kostnad motsvarar 15 802 poliser. Och hur har socialdemokratiska politiker mage till att sitta och twittra ut deras sympatier till de brottsdrabbade när de själva satsar mer pengar på bäversafari [170 miljoner kr] än på polisen i deras senaste budget i jämförelse med den tidigare M/KD-budgeten”, undrar vice ordförande MUF Sundsvall.

Totalt från 2022, 3,7 miljarder extra (1,4 miljarder kr/år):
Kriminalvården – 1608 miljoner kr
Domstolarna – 1004 miljoner kr
Polismyndigheten – 360 miljoner kr
SIS – 222 miljoner kr
Åklagarmyndigheten – 183 miljoner kr
Tullverket – 120 miljoner kr
Säkerhetspolisen/SÄPO – 105 miljoner kr
Rättsmedicinalverket – 45 miljoner kr
Kustbevakningen – 42 miljoner kr
Ekobrottsmyndigheten – 38,7 miljoner kr.

Vad de extra pengarna ska gå till kan ingen svara på. Till t ex fler outbildade välavlönade tolkar? Exklusivare fängelseplatser? Högre löner för redan högavlönade? Någon konsekvensanalys har i sedvanlig ordning inte gjorts och inga krav på resultat har ställts på respektive myndighet. Inga regleringsbrev eller regeringsuppdrag har givits myndigheterna i samband med besluten om tillskott av pengar.

Se även bl a;
Vi har varit naiva: Politikernas eviga ursäkt till varför de inte lyssnat på SD eller folket

Vad är Socialdemokraternas värdegrund? S utestänger SD

Kriminalitetsförnekare Ylva Johansson – Vad har hon uppnått?


Brottslighet i Sverige bland utrikes födda, BRÅ:s statistik

Pressen ökar mot regeringens motvilja till brottsstatistik

Hög brottslighet bland utlandsfödda döljs av media

Minst 15,5% av flyktingar begår brott…


Desinformation från regeringen om invandrare och brottslighet! FAKE NEWS – No-go zoner


Norge chockad över mångkulturalismens våld och hot i Sverige


Asylsökande från länder med högst bifallsandel 2017, märkliga beslut

Migrationsverkets statistik 2014-2016

Migrationsverkets prognoser lika meningsfulla som väderprognos för nästa år Lista över vilka länder asylsökande kommer från till Sverige!

54 år för att utvisa alla illegala migranter som kom till Sverige 2015

”Ensamkommande flyktingbarn” – Statistik, 70% Afghanistan


Stockholmspolisen polisanmäls för vägran att göra inre utlänningskontroll

Polisen utför ingen inre utlänningskontroll pga att den politiska viljan saknas


Rikspolischefen ska vara rikspolischef, hävdar Löfven bestämt


Mariestad polisanmäler ensamkommande som ljugit om sin ålder, S vill inte beivra bidragsfusk


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

KU:s 21 frågor till Löfven/regeringen om IT-skandalen

KU kräver skriftliga svar senast den 7 september på nedanstående frågor till Regeringskansliet:

Regeringskansliet

NÄRINGSDEPARTEMENTET / MIKAEL DAMBERG & ANNA JOHANSSON

1. När fick Näringsdepartementet information om Transportstyrelsens planer alternativt beslut att outsourca myndighetens IT-system?
Vad innehöll informationen och varifrån härrörde den?
Vilka kontakter har därefter ägt rum mellan Näringsdepartementet och Transportstyrelsen samt ev. andra myndigheter i frågan?
Utskottet begär att få ta del av dokumentation från dessa kontakter och den skriftväxling som förekommit mellan Näringsdepartementet och myndigheterna.

2. Förde Näringsdepartementet vidare information man fick från myndigheter till andra departement och Statsrådsberedningen?
När och hur skedde det i så fall?
Förekom andra kontakter mellan Näringsdepartementet och andra departement eller Statsrådsberedningen i frågan? När och hur skedde det i så fall?

3. När fick Anna Johansson information om Transportstyrelsens planer alternativt beslut att outsourca myndighetens IT-system?
Vad innehöll informationen, varifrån härrörde den och vilka åtgärder vidtog hon då och senare?

JUSTITIEDEPARTEMENTET / ANDERS YGEMAN

4. När fick Justitiedepartementet information om Transportstyrelsens planer alternativt beslut att outsourca myndighetens IT-system?
Vad innehöll informationen och varifrån härrörde den?
Vilka kontakter har därefter ägt rum mellan Justitiedepartementet och Säkerhetspolisen samt ev. andra myndigheter i frågan?
Utskottet begär att få ta del av dokumentation från dessa kontakter och den skriftväxling som förekommit mellan Justitiedepartementet och myndigheterna.

5. Förde Justitiedepartementet vidare information man fick från myndigheter till andra departement och Statsrådsberedningen?
När och hur skedde det i så fall?
Förekom andra kontakter mellan Justitiedepartementet och andra departement eller Statsrådsberedningen i frågan? När och hur skedde det i så fall?

6. När fick Anders Ygeman information om Transportstyrelsens planer alternativt beslut att outsourca myndighetens IT-system?
Vad innehöll informationen, varifrån härrörde den och vilka åtgärder vidtog han då och senare?

FÖRSVARSDEPARTEMENTET / FÖRSVARSMINISTER PETER HULTQVIST

7. När fick Försvarsdepartementet information om Transportstyrelsens planer alternativt beslut att outsourca myndighetens IT-system?
Vad innehöll informationen, varifrån härrörde den?
Vilka kontakter har därefter ägt rum mellan Försvarsdepartementet och Försvarsmakten samt ev. andra myndigheter i frågan?
Utskottet begär att få ta del av dokumentation från dessa kontakter och den skriftväxling som förekommit mellan Försvarsdepartementet och myndigheterna.

8. Förde Försvarsdepartementet vidare information man fick från myndigheter till andra departement och Statsrådsberedningen?
När och hur skedde det i så fall?
Förekom andra kontakter mellan Försvarsdepartementet och andra departement eller Statsrådsberedningen i frågan? När och hur skedde det i så fall?

9. När fick Peter Hultqvist information om Transportstyrelsens planer alternativt beslut att outsourca myndighetens IT-system?
Vad innehöll informationen, varifrån härrörde den och vilka åtgärder vidtog han då och senare?

STATSRÅDSBEREDNINGEN

10. När fick Statsrådsberedningen information om Transportstyrelsens planer alternativt beslut att outsourca myndighetens IT-system?
Vad innehöll informationen och varifrån härrörde den?
Vilka kontakter har därefter ägt rum mellan Statsrådsberedningen och olika myndigheter i frågan?
Utskottet begär att få ta del av dokumentation från dessa kontakter och den skriftväxling som förekommit mellan Statsrådsberedningen och myndigheterna.

11. Förde Statsrådsberedningen vidare information man fick från myndigheter till andra departement? När och hur skedde det i så fall?
Förekom andra kontakter mellan Statsrådsberedningen och andra departement i frågan? När och hur skedde det i så fall?

STEFAN LÖFVEN

12. När fick Stefan Löfven information om Transportstyrelsens planer alternativt beslut att outsourca myndighetens IT-system?
Vad innehöll informationen, varifrån härrörde den och vilka åtgärder vidtog han då och senare?

ÖVRIGA STATSRÅD OCH UTRIKESMINISTERN MORGAN JOHANSSON

13. När har övriga statsråd fått information om Transportstyrelsens planer alternativt beslut att outsourca myndighetens IT-system?
Har utrikesministern informerats särskilt (jfr 10 kap. 13 § regeringsformen)?

REGERINGSKANSLIET

14. Har det i informationen som inkommit till Regeringskansliet funnits uppgifter om att Transportstyrelsens upphandling inte gjordes i form av en säkerhetsskyddad upphandling?
När inkom i så fall den informationen och vilka åtgärder vidtogs?

STATSSEKRETERARMÖTE / STRATEGISK SAMORDNING

15. Har Transportstyrelsens outsourcing av IT-system och frågor kopplade till den tagits upp vid statssekreterarmöte, t ex i gruppen för strategisk samordning (11 d § instruktionen för Regeringskansliet)?
Om ja, när skedde det, vilka statssekreterare deltog, vad diskuterades och vilka åtgärder vidtogs?

KRISHANTERINGSRÅDET

16. Har frågor kopplade till Transportstyrelsens outsourcing av IT-system hanterats av krishanteringsrådet inom Regeringskansliet?
Om ja, när skedde det, vilka deltog från Regeringskansliet och olika myndigheter, vad diskuterades och vilka åtgärder vidtogs?
Om nej, vad är skälet till det?

KANSLIET FÖR KRISHANTERING

17. Har frågor kopplade till Transportstyrelsens outsourcing av IT-system hanterats av kansliet för krishantering inom Regeringskansliet?
Om ja, vilka åtgärder har vidtagits och när
Om nej, vad är skälet till det?

SÄKERHETSPOLITISKA RÅDET

18. Har frågor kopplade till Transportstyrelsens outsourcing av IT-system tagits upp i det säkerhetspolitiska rådet?
Om ja, när skedde det, vilka deltog från regeringen, Regeringskansliet och olika myndigheter, vad diskuterades och vilka åtgärder vidtogs?
Om nej, vad är skälet till det?

UTRIKESNÄMNDEN

19. Har Utrikesnämnden informerats om frågor kopplade till Transportstyrelsens outsourcing av IT-system?

TRANSPORTSTYRELSENS GENERALDIREKTÖR

20. Hur bereddes frågan om förflyttning av dåvarande generaldirektören vid Transportstyrelsens?
Hur förhöll sig beredningen till de riktlinjer som anges i SB PM 2012:1 (rev. 2017)?

ÅTGÄRDER FÖR ATT SÄKRA RIKETS SÄKERHET

21. Vilka åtgärder har regeringen vidtagit för att säkerställa att outsourcing av IT-verksamheten vid myndigheter, som hanterar information av betydelse för rikets säkerhet, har skett på ett sätt som uppfyller kraven från säkerhetssynpunkt?

SÄKERHETSPOLISEN

Utskottet begär att få ta del av följande handlingar:
1. Förundersökningen avseende Transportstyrelsens IT-upphandling.
2. Skrivelsen ”Rekommendationer om omedelbara säkerhetsskyddshöjande åtgärder” som skickades till Transportstyrelsen i november 2015.

Källa: Expressen


IT-skandalen och regeringens hantering

TT skriver:
Transportstyrelsen ska byta it-leverantör, men dåvarande generaldirektör Maria Ågren, som tillträdde tjänsten den 1 mars 2015, undertecknade flera beslut om att göra ”avsteg från gällande lagstiftning” och säkerhetsprövningar av personal i utlandet gjordes inte.
Detta ledde till att ett antal sekretessbelagda register blev öppna för icke säkerhetsprövade tekniker i länder i Östeuropa och flera personer har haft full tillgång till system med känslig information.
Säpo får information om att Transportstyrelsen höll på att outsourca en del av sitt it-system till leverantörer i utlandet.

• I april 2015 får IBM uppdraget att ta över Transportstyrelsens IT-drift.
IBM får ett kontrakt på 800 miljoner kronor för att ta över Transportstyrelsens it-drift. Den ska förläggas till underleverantörer i utlandet.

• I maj 2015 undertecknar generaldirektören Maria Ågren på Transportstyrelsen att avsteg kan göras från från lagens krav på säkerhetskontroll av den utländska personalen, dvs från lagar som ska skydda känsliga uppgifter.

• Flera gånger under 2015 beslutar generaldirektör Maria Ågren på Transportstyrelsen att avsteg kan göras från lagar som ska skydda känsliga uppgifter.

• I juni 2015 ifrågasätter internrevisorn om beslutet är rätt. Styrelsen agerar inte.

Flera medarbetare på myndigheten reagerar och protesterar mot lagbrottet.
Sommaren 2015 inleder Säkerhetspolisen en kontroll av överflyttningen av IT-driften.

• I september 2015 informeras justitiedepartementet [av Säpo] om Säpos oro över att känsliga uppgifter kan hanteras fel.
I september 2015 informerades inrikesministerns (Anders Ygeman) statssekreterare, Ann Linde, om att Säpo var ”mycket oroligt” över vad som pågick på Transportstyrelsen och att man skulle inleda en tillsyn.
All information om mötet hålls än i dag hemligt av både Säpo och regeringskansliet. I normala fall leds denna typ av möten av ansvarig statssekreterare, vilket vid tidpunkten var Ann Linde.

• I oktober 2015 har Säpo inledande möte med Transportstyrelsen där man efterfrågar material bestående av säkerhetsskyddsdokumentation – något man får efter en dryg vecka.
I oktober insåg Säpo att situationen var så allvarlig att rikets säkerhet var i fara och kallade till ett hemligt krismöte. I detta möte deltog företrädare för Säpo, Must och Noa.
I oktober 2015 informerades Ann Linde om att SÄPO rekommenderade ett omedelbart stopp för outsourcingen.

Hösten 2015: Polismyndighetens Nationella operativa avdelning (Noa), som arbetar med infiltratörer, informerades och agerade.

I oktober 2015 informeras Försvarsmakten, genom sin underrättelsetjänst Must, om IT-skandalen och säkerhetsbristerna. Must inledde då motåtgärder. Framför allt gällde det att skydda hemliga svenska agenter som arbetar under täckmantel och falska namn, så kallade kvalificerade skyddsidentiteter. Dessa riskerade att röjas via Transportstyrelsens körkortsregister.

• I november 2015 gör Säpo tillsyn med anledning av uppgifterna man fått in – i syfte att identifiera eventuella brister.
Säpo skriver ett särskilt brev (25/11) till Ågren där man rekommenderar omedelbara säkerhetskyddshöjande åtgärder.
Säpo tar kontakt med åklagare – eftersom det finns misstanke om brott.

• 2015-12-18 tar IBM över driften trots Säpos varningar.

• I januari 2016 [2016-01-26] inleds en förundersökning [av åklagare, med anledning av ”vårdslöshet med hemlig handling”] mot Ågren på misstanken att hon som chef tagit beslut som riskerar att röja sekretessbelagda uppgifter. Åklagaren inleder en förundersökning med anledning av att hemliga uppgifter kunde ha röjts då Transportstyrelsen lade ut IT-driften på IBM.
(någon gång i januari 2016) får även inrikesminister Anders Ygeman (S) information om händelsen.

• I februari 2016 får infrastrukturminister Anna Johanssons dåvarande statssekreterare kännedom om läckan.
Protokoll från Säpo visar att Maria Ågren informerade regeringen om sitt beslut, enligt DN. I förhöret ska hon ha sagt att hon inte fick någon ”direkt reaktion” från tjänstemännen men att de lyssnade, enligt tidningen.
Säpo genomför särskilt samtal med Ågren för att påtala allvarligheterna av det man funnit.
Näringsminister Mikael Damberg (S) är sedan 2014 chef för näringslivsdepartementet, och ska därmed ha fått information om IT-läckan i februari 2016, enligt försvarsminister Peter Hultqvist. Det är dock inte bekräftat.
Februari 2016: ÖB fick kunskap om säkerhetsriskerna på Transportstyrelsen och agerade hösten 2015.

• 2016-02-25: Försvarsministerns statssekreterare Jan Salestrand informerades den 25 februari 2016 om att Säpo ansåg att Transportstyrelsens utlokalisering av databaser utomlands var en säkerhetsrisk. Den informationen kom från tjänstemän på justitiedepartementet och näringsdepartementet.

Februari 2016 och augusti 2016: 2017-08-27 avgår Emma Lennartsson (Löfvens ena statssekreterare), med som skäl att hon fått information av Säpo om IT-skandalen på möten i februari 2016 (gissningsvis samtidigt som Jan Salestrand) och augusti 2016.
Dessutom fick hon information 2016-12-22 från tjänstemannaorganisationen i statsrådsberedningen som i sin tur fått den från justitiedepartementet om att ”en generaldirektör eventuellt skulle delgivas misstanke om brott”. 2017-01-09 fick Emma Lennartsson information genom sin statssekreterarkollega i näringsdepartementet. Först 2017-01-09 informerade hon Löfven (om något på något sätt).

2016-03-09 informeras försvarsminister Peter Hultqvist (S) om säkerhetsbristerna.

Våren 2016: Statssekreteraren åt infrastrukturminister Anna Johansson informeras flera gånger, men för inte informationen vidare.

• I maj 2016 meddelar Säpo sina slutsatser, att det finns brister i säkerhetsanalysen.

• I början av januari 2017 får statsminister Stefan Löfven (S) och infrastrukturminister Anna Johansson (S), som ansvarar för myndigheten, vetskap om problemen.

• 2017-01-09: Infrastrukturminister Anna Johansson, S, säger sig ha fått information om haveriet vid Transportstyrelsen av sin nuvarande statssekreterare Mattias Landgren. Samma dag som han först fick information i frågan från departementets tjänstemän.

• I slutet av januari 2017 får Ågren sluta ett år efter att förundersökningen mot Maria Ågren inleddes med motiveringen att ”regeringen och den tidigare generaldirektören har haft olika syn på hur arbetet ska bedrivas”.
2017-01-19: Regeringen skickar ut ett pressmeddelande som lyder: ”Regeringen har i dag utsett Jonas Bjelfvenstam som vikarierande generaldirektör för Transportstyrelsen. Inte ett ord om den tidigare generaldirektören Maria Ågren eller varför hon tvingats avgå.

• 2017-01-20: Säpo förhör Ågren som säger att hon ”… levde i den tron att man kunde göra så inom ramen för lagen. Hon uppger att hon naturligtvis inte hade dokumenterat det hela om hon vetat att det var olagligt. Det hade betraktats som korkat.
Efter sparken från Transportstyrelsen och efter Säpo-förhöret, där hon erkänner lagbrott, får Maria Ågren en tjänst som generaldirektör i regeringskansliet.

• Juni 2017: Ågren får ett strafföreläggande på 70 000 kronor för ”vårdslöshet med hemlig uppgift”.

• 2017-07-06 blir det via medierapporter känt att Ågren erkänt brott angående datahanteringen och godtagit böter på 70 000 kronor för grov oaktsamhet genom att röja sekretessbelagda uppgifter den 30 september 2015 till den 31 mars 2016.

• 2017-07-14: DN går ut med att miljontals svenskars personliga data i körkortsregistret samt känsliga uppgifter om svenska broar, vägar och hamnar har legat öppna för dataexperter, som aldrig säkerhetskontrollerats, i Serbien och Tjeckien. Annan känslig information som kan ha röjts är uppgifter ur det militära fordonsregistret, hemliga agenters identitet, stridspiloters adresser samt polisens hemliga register och myndigheternas hemliga nätverk för kommunikation.

• 2017-07-18 meddelar infrastrukturminister Anna Johansson (S) att myndighetens styrelseordförande Rolf Annerberg, dvs Transportstyrelsens politiskt tillsatte ordförande, får sluta.

• Regeringens hantering KU-anmäls av Mikael Oscarsson (KD).

• 2017-07-19 rapporterar DN att det bland uppgifterna funnits information som möjliggör spårning och registrering av individer med hemliga adresser och skyddad identitet.

• 2017-07-19: Ledamöterna i riksdagens försvarsutskott kallas till krismöte.
2017-07-19: DN avslöjar att det bland Transportstyrelsens röjda uppgifter fanns information som gör det möjligt att spåra och registrera personer som har hemliga adresser och som lever med skyddad identitet.

• 2017-07-20: Ågren sparkas från den högbetalda GD-tjänsten i regeringskansliet.

• 2017-07-21 öppnar oppositionen (partiledarna Anna Kinberg Batra och Jan Björklund) för misstroendeförklaring mot ett eller flera statsråd. Samma dag skrev KD:s Ebba Busch Thor i en debattartikel i Svenska Dagbladet att partiet vill ha en oberoende kriskommission oavsett om det blir fråga om misstroendevotum.
2017-07-21: DN avslöjar att polisens misstanke- och belastningsregister legat åtkomliga för obehöriga. Dessutom kunde tekniker från Serbien följa trafik mellan myndigheter på ett extra säkert nätverk.
Dagen därpå, den 22 juli, öppnar även Sverigedemokraterna för att väcka eller stödja en misstroendeförklaring och den 23 juli ansluter sig även Vänsterpartiet och Annie Lööf (C) till gruppen partier som vill ställa ansvariga ministrar till svars.

2017-07-22: DN avslöjar att Transportstyrelsen underkänner sin egen it-säkerhet i en intern granskning 2017.

• 2017-07-23: Löfven bryter tystnaden och meddelar via sin pressekreterare i en skriftlig kommentar att: ”Det är ett haveri som skett på Transportstyrelsen”.

• 2017-07-24: Stefan Löfven har möte med flera parter, men infrastrukturminister Anna Johansson deltar inte.
Löfven anordnar pressträff tillsammans med Jonas Bjelfvenstam, generaldirektör Transportstyrelsen, Anders Thornberg, generaldirektör Säkerhetspolisen och Micael Bydén, överbefälhavare Försvarsmakten.
Stefan Löfven meddelar att han känt till läckan sedan januari i år och säger att delar av Transportstyrelsens styrelse ska bytas ut. Han förklarar också att han har förtroende för alla ministrar.
SD kritiserar statsminister Stefan Löfven och de ansvariga ministrarna i it-skandalen. SD menar att både infrastrukturminister Anna Johansson och inrikesminister Anders Ygeman måste gå.

2017-07-26: Alliansen meddelar att de avser att väcka misstroendeförklaring mot tre ministrar.

• 2017-07-26: Efter flera informationsmöten med de inblandade ministrarna tycker Alliansen inte att de förklaringar som regeringen Löfven har fört fram håller. Den 26 juli meddelar de att de kommer väcka misstroendeförklaring mot tre ministrar [infrastrukturminister Anna Johansson, inrikesminister Anders Ygeman och försvarsminister Peter Hultqvist. På kvällen kallar regeringen till presskonferens nästkommande dag.].

• 2017-07-27 meddelar Stefan Löfven att regeringen ombildas. Tre statsråd lämnar regeringen: Anders Ygeman, Anna Johansson och Gabriel Wikström. Tomas Eneroth blir ny infrastrukturminister med ansvar över Transportstyrelsen och Heléne Fritzon ny migrations- och biträdande justitieminister. Peter Hultqvist blir kvar. Annika Strandhäll får ett utvidgat ansvar efter sjukvårdsminister Gabriel Wikström som lämnar efter sin sjukskrivning. Anders Ygeman föreslås bli ny gruppledare för Socialdemokraterna i riksdagen. Justitieminister Morgan Johansson tar över rollen som inrikesminister.

2017-07-31: DN avslöjar att uppgifter om svenskars sjukdomar, adhd-diagnoser, alkoholism och psykiska problem ligger i system som hanteras av tekniker i Rumänien utan svensk säkerhetsprövning.

2017-08-03: DN avslöjar att EU- och handelsminister Ann Linde kände till Transportstyrelsens säkerhetsbrister redan i september 2015. Hon var vid tillfället statssekreterare åt inrikesminister Anders Ygeman.

2017-08-17: Konstitutionsutskottet inleder sin granskning av IT-skandalen.

Se även bl a;
Ygeman, Hultqvist och Anna Johansson ryker via misstroendeförklaring

Stefan Löfven chansar, låter misstroendevotum mot Peter Hultqvist röstas om

Regeringens mörkläggning av och lögn om IT-skandalen i TransportstyrelsenRegeringen höjde Maria Ågrens (f.d generaldirektör vid Transportstyrelsen) lön med 3 500 kr/månad (dessutom retroaktivt) under tiden som polisens utredning av henne pågick. Hon behåller dessutom sin nya lön tills vidare, trots att hon till slut, efter medias reaktioner, sparkats.

Löfven ljög. Mörkläggningen av IT-skandalen på Transportstyrelsen fortsätter

Batra: Löfven har skadat Sverige med sin hantering av IT-skandalen

Ann Linde, Ygemans statssekreterare, fortsätter mörka IT-skandalen

Regeringens säkerhetspolitiska råd, endast PR-jippo av Löfven? – Med sammanställning av händelseförloppet för IT-skandalen från april 2015 t o m 27 juli 2017

Är regeringens plan att begrava informationen om IT- och mörkläggningsskandalen?

Lät du dig luras av DN/Ipsos undersökning om IT-skandalen?

Ygeman, Hultqvist, Linde och Löfvens statssekreterare KU-anmäls pga IT-skandalen

Löfven försvarar Peter Hultqvist – Hoppas misstroendevotum dras tillbaka

Försvarsminister Peter Hultqvist kommer att få gå

IT-skandalen: Löfven ligger pyrt till i KU:s granskning

Löfvens statssekreterare får gå pga IT-skandalen


Löfvens nya försök att undvika misstroendevotum, 2 av 3 skattehöjningar dras tillbaka


Förutsägelse om riksdagsvalet 2018

Sentio och YouGov pålitligaste opinionsinstitut – SD största parti


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Regeringens säkerhetspolitiska råd, endast PR-jippo av Löfven?

BT skriver en ledare där man konstaterar att det verkar som om regeringens säkerhetspolitiska råd endast skapats med syfte att lura medborgarna:

Samtidigt som Socialdemokraterna försöker tona ned blir avslöjandena bara värre och värre.

Frågetecknen kring regeringens hantering av säkerhetshaveriet vid Transportstyrelsen fortsätter att bli fler.

Tomas Eneroth (S) som är nytillträdd infrastrukturminister meddelade att regeringen gett Transportstyrelsen själv i uppdrag att utreda hur situationen med läckan kunde uppstå. I övrigt väntar man på Konstitutionsutskottet, KU.

Beskedet gav mest känslan av att regeringen – eller ska vi säga Socialdemokraterna – i sin krishantering helt hamnat efter nyhetsrapporteringen.

Löfven ljuger eller hålls medvetet oinformerad

Samma dag publicerade Svenska Dagbladet ett reportage där källor inne på regeringskansliet menar att det är otroligt att Stefan Löfven inte kände till vad som hänt på Transportstyrelsen. Antingen talar Löfven inte sanning eller så har flera ministrar och statssekreterare gemensamt beslutat sig för att hålla honom utanför, sammanfattade en källa.

Varför informerade Ygemans statssekreterare, Ann Linde (S), varken Ygeman eller övriga i det säkerhetspolitiska rådet?

Dagens Nyheter avslöjade samtidigt att EU-minister Ann Linde känt till läckan sedan september 2015. Hon var då statssekreterare hos inrikesminister Anders Ygeman. Därmed borde hon också ha suttit med vid mötena i det råd som nu alltfler undrar vad det egentligen har sysslat med: det säkerhetspolitiska rådet.

Red’s kom:
Ann Linde kunde alltså, liksom justitiedepartementet (Morgan Johansson & Anders Ygeman), verkat för och sett till att stoppa informationsläckan på Transportstyrelsen som skedde 2015-12-18 (när IBM tog över driften)!

Regeringen kände alltså till – flera månader i förväg – att driften av hemliga personuppgifter skulle hanteras av icke säkerhetsklassad personal i Östeuropa.
* Varför ingrep regeringen inte när Säpo varnat för säkerhetsriskerna?
* Varför valde man att mörka hela IT-haveriet i två år (tills media avslöjade vad som hänt)?

Löfven inrättade det säkerhetspolitiska rådet 2014

Efter ubåtskränkningarna i Stockholms skärgård hösten 2014 inrättade Stefan Löfven ett säkerhetspolitiskt råd [som leds av Stefan Löfven].
Förutom honom själv och vice statsministern som då var Åsa Romson (MP) skulle det bestå av
• inrikesminister Anders Ygeman (S) och
• försvarsminister Peter Hultqvist (S)
• samt deras statssekreterare.

Red’s kom:
Alltså ett säkerhetspolitiskt råd, bestående av 7-8 personer, helt befriat från kompetens och erfarenhet inom området säkerhet (i det fall inte representanter från försvarsmakten och säkerhetspolisen ingick).

Stefan Löfvens motiv för att inrätta det säkerhetspolitiska rådet var för att hantera säkerhetsfrågorna ”på ett mer sammanhållet sätt”.

Säkerhetsskandalen inom Transportstyrelsen har inte dryftats i det säkerhetspolitiska rådet

Med den information vi har nu innebär det att under rådets alla sammanträden efter januari 2016 har Stefan Löfven suttit ned med en krets personer som nästan alla kände till en pågående stor säkerhetsskandal. Men ingen – inte ens försvarsministern [Peter Hultqvist] – kom sig för att säga någonting till honom.

Red’s kom:
Ygemans statssekreterare, Ann Linde, informerades (av okänd person) i september 2015
Ygeman informerades (av okänd person) i januari 2016,
Hultqvist informerades (av okänd person) i mars 2016,
Löfvens statssekreterare – Emma Lennartsson – informerades (av okänd person), enligt Löfven, i december 2016, men måste rimligtvis ha skett tidigare,
Stefan Löfven informerades (av okänd person) i januari 2017,
MP informerades (av okänd person) samtidigt som Löfven, hävdar Gustav Fridolin
• Svar har ej givits på när Hultqvists statssekreterare informerats (eller av vem), men arbetsgången i regeringen är sådan att samtliga statssekreterare (inkl Emma Lennartsson) borde känt till säkerhetsskandalen sedan i alla fall september 2015.

Trots att Löfvens statssekreterare, Emma Lennartsson, informerades om säkerhetsskandalen (som upptäcktes av SÄPO senast i september 2015) i december 2016 så har den största säkerhetsskandalen i modern tid inte varit uppe på dagordningen en enda gång under de ca 13 efterföljande möten som det säkerhetspolitiska rådet ska ha hållits fram till att Löfven slutligen informerades.

Det säkerhetspolitiska rådet var ett PR-jippo?

Det här låter naturligtvis helt galet. Men nu verkar det finnas en möjlig förklaring. Rådet var en bluff.

Enligt källor inne på regeringskansliet som Svenska Dagbladets journalister talat med fanns aldrig det säkerhetspolitiska rådet på riktigt – utan var mer av en ”pr-skapelse” SvD (3/8).

Tanken svindlar, men om det så illa kan det i efterhand förklara varför oppositionen har haft så svårt att få information om hur det säkerhetspolitiska rådet har arbetat.

Riksdagen fick ingen insyn i det säkerhetspolitiska rådet

Riksdagsledamoten och försvarspolitikern Hans Wallmark (M) uppmärksammade redan 2014 bristen på insyn i det Säkerhetspolitiska rådet.

Efter frågor och debatter KU-anmälde Wallmark Stefan Löfven för hindra oppositionen från insyn i säkerhetspolitiska rådet.

Löfven lovade att riksdagen skulle få mötesanteckningarna från det säkerhetspolitiska rådet

Statsministern menade då att det fördes mötesanteckningar och att riksdagen skulle få tillgång till dem. Än så länge har ingen i oppositionen fått se några sådana.

Mötesanteckningar/protokoll hemligstämplade eller så har det säkerhetspolitiska rådet aldrig sammanträtt

Riksdagsledamoten Jan Ericson (M) har på sin blogg ”Ericson i Ubbhult” lagt upp färsk korrespondens med regeringskansliet. Ericson har försökt att få ut handlingar från Säkerhetspolitiska rådet.

Red’s kom:
Ericson skriver:
Svaret var alltså ordagrant detsamma som det tidigare och mina följdfrågor nonchalerades helt. Regeringskansliet vägrar alltså berätta ens om det finns några hemligstämplade handlingar från Säkerhetspolitiska Rådets möten eller inte. Man vill inte ens berätta om när möten hållits eller ens hur många möten man haft – uppgifter som knappast kan vara säkerhetsmässigt problematiska att redogöra för. Jag har aldrig varit med om något liknande hemlighetsmakeri tidigare, man kommer ju inte ifrån känslan av att man verkligen har något att dölja.

Svaret från regeringskansliet är att inga allmänna handlingar i regeringskansliet motsvarar Ericssons begäran. Det borde bero på att minnesanteckningarna inte har gjorts till allmänna handlingar. Men det kan också bero på att rådet aldrig har sammanträtt.

Red’s kom:
Har Stefan Löfven hemligstämplat vilka datum det säkerhetspolitiska rådet sammanträtt?

Tillägg:
2017-08-17 får Jan Ericson (M) ett regeringsbeslut (daterat 2017-08-10) från statsrådsberedningen – undertecknat Morgan Johansson och Per Fabricius – angående handlingar om säkerhetspolitiska rådet där det står;

Begäran att få ta del av allmän handling

Ärendet
Du har begärt att få ta del av samtliga handlingar från det säkerhetspolitiska rådets möten.
Du har informerats om att det inte finns några allmänna handlingar hos Regeringskansliet som motsvarar din begäran.
Du har nu begärt att frågan ska prövas av ett statsråd. Ärendet har överlämnats till regeringen för prövning.

Regeringens beslut
Regeringen avslår din begäran

Skälen för regeringens beslut
Några allmänna handlingar som omfattas av din begäran förvaras inte hos Regeringskansliet. Din begäran ska därför avslås.

Regeringen kommenterar inte Jan Ericsons begäran om att få uppgifter om datum när möten hållits i det aktuella rådet. Eftersom regeringen medvetet undvikit denna fråga har Jan Ericson 2017-08-17 begärt kompletterande beslut även i den delen.

Löfven har lagt locket på om säkerhetspolitiska rådet

Om Stefan Löfven vill ha någon trovärdighet kvar i valrörelsen är det nog dags att han själv stiger fram och försöker kasta så mycket ljus som rikets säkerhet tillåter över vad som egentligen har hänt.

Det duger inte att hänvisa till KU som inte är någon domstol och som inte har rätt att kräva ut information.

Löfven har gett Transportstyrelsen i uppdrag att utreda sig själv

Det räcker inte heller att Transportstyrelsen ska utreda sig själv.

Misstroende mot Löfven, hans regering och demokratin växer

Misstroendet som nu växer gäller Stefan Löfven själv men i förlängningen också den svenska demokratins förmåga att hantera statens kärnuppgifter. Det är en mycket allvarlig situation.

Källa: BT


GP skriver en ledare med rubriken och frågeställningen ”Vad döljer statsministern?”:

Det är fortfarande oklart vad statsministern egentligen visste.

Skandalen med Transportstyrelsen är inte avklarad. Skälen till detta är att det fortfarande inte är klarlagt när representanter för regeringen, däribland Stefan Löfven [och inte minst statssekreterarna], fick reda på läckan.

Statsministern hävdar att han fram tills januari 2017 inget visste.

Ju mer som framkommer om regeringens arbete, ju svårare blir det att förstå hur den överhuvudtaget fungerar internt om det är så att statsministern talar sanning.

Kommunicerar regeringsföreträdare inte med Löfven i kritiska frågor?

Visste statsministern inget fram tills detta år innebär det att regeringsföreträdare inte kommunicerar med statsministern i, för rikets säkerhet, helt avgörande frågor.

Ingen anledning att informera statsministern i frågor om rikets säkerhet?

Den numera före detta inrikesministern Anders Ygeman har för Aftonbladet berättat att han inte berättade för Stefan Löfven om läckan då det inte i ”det läget inte fanns anledning för mig att informera statsministern”. Det var dessutom, enligt Ygeman ingen information man pratar om ”på fikarasten”.

Löfven bildade det säkerhetspolitiska rådet

Efter ubåtsjakten 2014 inrättades av regeringen ett säkerhetspolitiskt råd. I detta råd ingick statsministern, vice statsministern, som då var Åsa Romson (MP), försvarsministern samt inrikesministern. Statsrådens statssekreterare satt även med samt även representanter från försvarsmakten och säkerhetspolisen.

Löfven hävdar att det säkerhetspolitiska rådet sammanträder 1 gång per månad

I en interpellationsdebatt från 2014 förklarade Löfven att rådet sammanträdde en gång i månaden.

Red’s kom:
Stefan Löfven sa då:

Det säkerhetspolitiska rådet har inrättats för att regelbundet kunna diskutera en samordnad hantering av frågor som rör Sveriges säkerhet i bred bemärkelse. Jag har själv lett rådets samtliga möten, där även vice statsministern, utrikesministern, försvarsministern och inrikesministern har deltagit. Även andra statsråd har vid behov kunnat delta i rådets arbete, liksom vissa statssekreterare. Det gäller även företrädare för myndigheter som har vara direkt berörda och som fått göra föredragningar för rådet.

En samordnad hantering”! Regeringen säger nu att det säkerhetspolitiska rådet inte aktiverats med anledning av det som skett på Transportstyrelsen. Trots att det knappast går att finna ett bättre exempel på en fråga kring svensk säkerhet som spänner över så många områden, och därmed myndigheter och departement.

Ett ”beredande och koordinerande organ”

Statsministern beskrev rådet som ett ”beredande och koordinerande organ mellan de statsråd som förväntas ha mest inblandning i den här typen av frågor”. Dvs säkerhetspolitiska frågor.

Trots att rådet träffats omkring femton gånger har alltså statsministern och den vice statsministern inte en enda gång underrättats om läckorna?

MP informerades samtidigt som statsministern

Enligt Gustav Fridolin (MP) visste man i Miljöpartiet inget om läckan innan statsministern visste om den, det vill säga i januari detta år.

Red’s kom:
Men vem informerade vem inom MP?

Fridolin säger:
– Miljöpartiets första information kom i samband med det första formella regeringsbeslutet som var i januari då näringsdepartementet ville entlediga Maria Ågren som generaldirektör. Efter det har vi fått information från statsministerns kansli.

Dags för regeringen att lägga korten på bordet

Vad är syftet med ett säkerhetspolitiskt råd om frågor som rör allvarliga hot mot rikets säkerhet inte diskuteras där? Det är dags att regeringen lägger korten på bordet.Stefan Löfven vägrar svara på frågor om det säkerhetspolitiska rådet

Källa: GP


IT-skandalen och regeringens hantering

TT skriver:
Transportstyrelsen ska byta it-leverantör, men dåvarande generaldirektör Maria Ågren, som tillträdde tjänsten den 1 mars 2015, undertecknade flera beslut om att göra ”avsteg från gällande lagstiftning” och säkerhetsprövningar av personal i utlandet gjordes inte.
Detta ledde till att ett antal sekretessbelagda register blev öppna för icke säkerhetsprövade tekniker i länder i Östeuropa och flera personer har haft full tillgång till system med känslig information.
Säpo får information om att Transportstyrelsen höll på att outsourca en del av sitt it-system till leverantörer i utlandet.

• I april 2015 får IBM uppdraget att ta över Transportstyrelsens IT-drift.
IBM får ett kontrakt på 800 miljoner kronor för att ta över Transportstyrelsens it-drift. Den ska förläggas till underleverantörer i utlandet.

• I maj 2015 undertecknar generaldirektören Maria Ågren på Transportstyrelsen att avsteg kan göras från från lagens krav på säkerhetskontroll av den utländska personalen, dvs från lagar som ska skydda känsliga uppgifter.

• Flera gånger under 2015 beslutar generaldirektör Maria Ågren på Transportstyrelsen att avsteg kan göras från lagar som ska skydda känsliga uppgifter.

• I juni ifrågasätter internrevisorn om beslutet är rätt. Styrelsen agerar inte.

Flera medarbetare på myndigheten reagerar och protesterar mot lagbrottet.
Sommaren 2015 inleder Säkerhetspolisen en kontroll av överflyttningen av IT-driften.

• I september informeras justitiedepartementet [av Säpo] om Säpos oro över att känsliga uppgifter kan hanteras fel.
I september 2015 informerades inrikesministerns (Anders Ygeman) statssekreterare, Ann Linde, om att Säpo var ”mycket oroligt” över vad som pågick på Transportstyrelsen och att man skulle inleda en tillsyn.
All information om mötet hålls än i dag hemligt av både Säpo och regeringskansliet. I normala fall leds denna typ av möten av ansvarig statssekreterare, vilket vid tidpunkten var Ann Linde.

• I oktober 2015 har Säpo inledande möte med Transportstyrelsen där man efterfrågar material bestående av säkerhetsskyddsdokumentation – något man får efter en dryg vecka.
I oktober insåg Säpo att situationen var så allvarlig att rikets säkerhet var i fara och kallade till ett hemligt krismöte. I detta möte deltog företrädare för Säpo, Must och Noa.
I oktober 2015 informerades Ann Linde om att SÄPO rekommenderade ett omedelbart stopp för outsourcingen.

Tillägg:
Hösten 2015: Polismyndighetens Nationella operativa avdelning (Noa), som arbetar med infiltratörer, informerades och agerade.

Tillägg:
I oktober 2015 informeras Försvarsmakten, genom sin underrättelsetjänst Must, om IT-skandalen och säkerhetsbristerna. Must inledde då motåtgärder. Framför allt gällde det att skydda hemliga svenska agenter som arbetar under täckmantel och falska namn, så kallade kvalificerade skyddsidentiteter. Dessa riskerade att röjas via Transportstyrelsens körkortsregister.

• I november 2015 gör Säpo tillsyn med anledning av uppgifterna man fått in – i syfte att identifiera eventuella brister.
Säpo skriver ett särskilt brev (25/11) till Ågren där man rekommenderar omedelbara säkerhetskyddshöjande åtgärder.
Säpo tar kontakt med åklagare – eftersom det finns misstanke om brott.

• 18 december 2015 tar IBM över driften trots Säpos varningar.

• I januari 2016 [2016-01-26] inleds en förundersökning [av åklagare, med anledning av ”vårdslöshet med hemlig handling”] mot Ågren på misstanken att hon som chef tagit beslut som riskerar att röja sekretessbelagda uppgifter. [Åklagaren inleder en förundersökning med anledning av att hemliga uppgifter kunde ha röjts då Transportstyrelsen lade ut IT-driften på IBM.]
[någon gång i januari 2016] får även inrikesminister Anders Ygeman (S) information om händelsen.

• I februari 2016 får infrastrukturminister Anna Johanssons dåvarande statssekreterare kännedom om läckan.
Protokoll från Säpo visar att Maria Ågren informerade regeringen om sitt beslut, enligt DN. I förhöret ska hon ha sagt att hon inte fick någon ”direkt reaktion” från tjänstemännen men att de lyssnade, enligt tidningen.
Säpo genomför särskilt samtal med Ågren för att påtala allvarligheterna av det man funnit.
Näringsminister Mikael Damberg (S) är sedan 2014 chef för näringslivsdepartementet, och ska därmed ha fått information om IT-läckan i februari 2016, enligt försvarsminister Peter Hultqvist. Det är dock inte bekräftat.
Februari 2016: ÖB fick kunskap om säkerhetsriskerna på Transportstyrelsen och agerade hösten 2015.

• Tillägg (komplettering gjord 2017-08-17):
Försvarsministerns statssekreterare Jan Salestrand informerades den 25 februari 2016 om att Säpo ansåg att Transportstyrelsens utlokalisering av databaser utomlands var en säkerhetsrisk. Den informationen kom från tjänstemän på justitiedepartementet och näringsdepartementet.

• Tillägg (komplettering gjord 2017-08-27):
2017-08-27 avgår Emma Lennartsson (Löfvens ena statssekreterare), med som skäl att hon fått information av Säpo om IT-skandalen på möten i februari 2016 (gissningsvis samtidigt som Jan Salestrand) och augusti 2016.
Dessutom fick hon information 2016-12-22 från tjänstemannaorganisationen i statsrådsberedningen som i sin tur fått den från justitiedepartementet om att ”en generaldirektör eventuellt skulle delgivas misstanke om brott”. 2017-01-09 fick Emma Lennartsson information genom sin statssekreterarkollega i näringsdepartementet. Först 2017-01-09 informerade hon Löfven (om något på något sätt).

• I mars 2016 [2016-03-09] informeras försvarsminister Peter Hultqvist (S) om säkerhetsbristerna.

Våren 2016: Statssekreteraren åt infrastrukturminister Anna Johansson informeras flera gånger, men för inte informationen vidare.

• I maj 2016 meddelar Säpo sina slutsatser, att det finns brister i säkerhetsanalysen.

• I början av januari 2017 får statsminister Stefan Löfven (S) och infrastrukturminister Anna Johansson (S), som ansvarar för myndigheten, vetskap om problemen.

• 9 januari 2017: Infrastrukturminister Anna Johansson, S, säger sig ha fått information om haveriet vid Transportstyrelsen av sin nuvarande statssekreterare Mattias Landgren. Samma dag som han först fick information i frågan från departementets tjänstemän.

• I slutet av januari 2017 får Ågren sluta [ett år efter att förundersökningen mot Maria Ågren inleddes] med motiveringen att ”regeringen och den tidigare generaldirektören har haft olika syn på hur arbetet ska bedrivas”.
[19 januari 2017: Regeringen skickar ut ett pressmeddelande som lyder: ”Regeringen har i dag utsett Jonas Bjelfvenstam som vikarierande generaldirektör för Transportstyrelsen. Inte ett ord om den tidigare generaldirektören Maria Ågren eller varför hon tvingats avgå.]

• 20 januari 2017: Säpo förhör Ågren som säger att hon ”… levde i den tron att man kunde göra så inom ramen för lagen. Hon uppger att hon naturligtvis inte hade dokumenterat det hela om hon vetat att det var olagligt. Det hade betraktats som korkat.
Efter sparken från Transportstyrelsen och efter Säpo-förhöret, där hon erkänner lagbrott, får Maria Ågren en tjänst som generaldirektör i regeringskansliet.

• Juni 2017: Ågren får ett strafföreläggande på 70 000 kronor för ”vårdslöshet med hemlig uppgift”.

• Den 6 juli blir det via medierapporter känt att Ågren erkänt brott angående datahanteringen och godtagit böter på 70 000 kronor för grov oaktsamhet genom att röja sekretessbelagda uppgifter den 30 september 2015 till den 31 mars 2016.

• 14 juli 2017: DN går ut med att miljontals svenskars personliga data i körkortsregistret samt känsliga uppgifter om svenska broar, vägar och hamnar har legat öppna för dataexperter, som aldrig säkerhetskontrollerats, i Serbien och Tjeckien. Annan känslig information som kan ha röjts är uppgifter ur det militära fordonsregistret, hemliga agenters identitet, stridspiloters adresser samt polisens hemliga register och myndigheternas hemliga nätverk för kommunikation.

• Den 18 juli meddelar infrastrukturminister Anna Johansson (S) att myndighetens styrelseordförande Rolf Annerberg [dvs Transportstyrelsens politiskt tillsatte ordförande] får sluta.

• Regeringens hantering KU-anmäls av Mikael Oscarsson (KD).

• Den 19 juli rapporterar DN att det bland uppgifterna funnits information som möjliggör spårning och registrering av individer med hemliga adresser och skyddad identitet.

• 19 juli 2017: Ledamöterna i riksdagens försvarsutskott kallas till krismöte.
19 juli 2017: DN avslöjar att det bland Transportstyrelsens röjda uppgifter fanns information som gör det möjligt att spåra och registrera personer som har hemliga adresser och som lever med skyddad identitet.

• 20 juli 2017: Ågren sparkas från den högbetalda GD-tjänsten i regeringskansliet.

• Den 21 juli öppnar oppositionen [partiledarna Anna Kinberg Batra (M) och Jan Björklund (L)] för misstroendeförklaring mot ett eller flera statsråd. [Samma dag skrev KD:s Ebba Busch Thor i en debattartikel i Svenska Dagbladet att partiet vill ha en oberoende kriskommission oavsett om det blir fråga om misstroendevotum.]
21 juli 2017: DN avslöjar att polisens misstanke- och belastningsregister legat åtkomliga för obehöriga. Dessutom kunde tekniker från Serbien följa trafik mellan myndigheter på ett extra säkert nätverk.
Dagen därpå, den 22 juli, öppnar även Sverigedemokraterna för att väcka eller stödja en misstroendeförklaring och den 23 juli ansluter sig även Vänsterpartiet [och Annie Lööf (C)] till gruppen partier som vill ställa ansvariga ministrar till svars.

22 juli 2017: DN avslöjar att Transportstyrelsen underkänner sin egen it-säkerhet i en intern granskning 2017.

• 23 juli 2017: Löfven bryter tystnaden och meddelar via sin pressekreterare i en skriftlig kommentar att: ”Det är ett haveri som skett på Transportstyrelsen”.

• 24 juli 2017: Stefan Löfven har möte med flera parter, men infrastrukturminister Anna Johansson deltar inte.
Löfven anordnar pressträff tillsammans med Jonas Bjelfvenstam, generaldirektör Transportstyrelsen, Anders Thornberg, generaldirektör Säkerhetspolisen och Micael Bydén, överbefälhavare Försvarsmakten.
Stefan Löfven meddelar att han känt till läckan sedan januari i år och säger att delar av Transportstyrelsens styrelse ska bytas ut. Han förklarar också att han har förtroende för alla ministrar.
SD kritiserar statsminister Stefan Löfven och de ansvariga ministrarna i it-skandalen. SD menar att både infrastrukturminister Anna Johansson och inrikesminister Anders Ygeman måste gå.

26 juli 2017: Alliansen meddelar att de avser att väcka misstroendeförklaring mot tre ministrar.

• Efter flera informationsmöten med de inblandade ministrarna tycker Alliansen inte att de förklaringar som regeringen Löfven har fört fram håller. Den 26 juli meddelar de att de kommer väcka misstroendeförklaring mot tre ministrar [infrastrukturminister Anna Johansson, inrikesminister Anders Ygeman och försvarsminister Peter Hultqvist. På kvällen kallar regeringen till presskonferens nästkommande dag.].

• Den 27 juli meddelar Stefan Löfven att regeringen ombildas. Tre statsråd lämnar regeringen: Anders Ygeman, Anna Johansson och Gabriel Wikström. Tomas Eneroth blir ny infrastrukturminister [med ansvar över Transportstyrelsen] och Heléne Fritzon ny migrations- och biträdande justitieminister. [Peter Hultqvist blir kvar. Annika Strandhäll får ett utvidgat ansvar efter sjukvårdsminister Gabriel Wikström som lämnar efter sin sjukskrivning. Anders Ygeman föreslås bli ny gruppledare för Socialdemokraterna i riksdagen. Justitieminister Morgan Johansson tar över rollen som inrikesminister.]

31 juli 2017: DN avslöjar att uppgifter om svenskars sjukdomar, adhd-diagnoser, alkoholism och psykiska problem ligger i system som hanteras av tekniker i Rumänien utan svensk säkerhetsprövning.

3 augusti 2017: DN avslöjar att EU- och handelsminister Ann Linde kände till Transportstyrelsens säkerhetsbrister redan i september 2015. Hon var vid tillfället statssekreterare åt inrikesminister Anders Ygeman.

17 augusti 2017. Konstitutionsutskottet inleder sin granskning av IT-skandalen.

Se även bl a;
Ygeman, Hultqvist och Anna Johansson ryker via misstroendeförklaring

Stefan Löfven chansar, låter misstroendevotum mot Peter Hultqvist röstas om

Regeringens mörkläggning av och lögn om IT-skandalen i Transportstyrelsen

Löfven ljög. Mörkläggningen av IT-skandalen på Transportstyrelsen fortsätter

Batra: Löfven har skadat Sverige med sin hantering av IT-skandalen

Ann Linde, Ygemans statssekreterare, fortsätter mörka IT-skandalen


Förutsägelse om riksdagsvalet 2018

Sentio och YouGov pålitligaste opinionsinstitut – SD största parti


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Den stora bluffen av samordnaren mot våldsbejakande extremism avslöjas här!

Samordnaren mot våldsbejakande extremism är sedan 2016-12-20 Anna Carlstedt (ordförande i Svenska Röda Korset 2015-2016).

Carlstedt efterträdde Mona Sahlin som presterade en 12 sidor lång (6 sidor om alla upprepningar tagits bort) och oanvändbar rapport till en kostnad av 10 miljoner kr.

Varför S+MP-regeringen (Alice Bah Kuhnke) utsåg Anna Carlstedt är okänt. Hon har inga kunskaper inom området och saknar helt meriter för uppdraget. Om regeringen varit intresserad av att tillsätta en expert som samordnare skulle istället t ex Magnus Ranstorp varit rätt val. Men för S+MP-regeringen verkar det räcka med att man röstar rödgrönt för att tillsättas som expert.

JIHADISTER STRIDER PGA NAZISTER?
När Anna Carlstedt utsågs till ny samordnare i december 2016 sa hon till SR att det är pga vit makt-rörelsen som jihadister åker från Sverige till Syrien och Irak för att strida.

PROPAGANDAMATERIAL
Nu har samordnare Anna Carlstedt tagit fram ännu en rapport, av precis lika litet värde som Mona Sahlins rapport.

Om kostnaden för denna tvåsidiga rapport överstiger de 10 miljoner kronor som Mona Sahlins rapport kostade är oredovisat.

MÅL OCH RESULTAT SAKNAS
Inga mål ställs upp och inga konkreta resultat redovisas i samordnarens rapporter. De frågor som ställts av samordnaren till kommunerna är inte resultatinriktade. Anna Carlstedt har inte ens en enda slutsats i sin lilla tvåsidiga rapport.

Det är nu bara ett par månader kvar tills projektet ska slutredovisas (2018-01-12). Hela projektet med Mona Sahlin (som efter diverse skandaler hoppade av sitt uppdrag 2016-05-04) och Hillevi Engström (M) som nationella samordnare var genomgående resultatlöst, och med Anna Carlstedt som nationell samordnare har inget överhuvudtaget uppnåtts.

However beautiful the strategy, you should occasionally look at the results.
– Sir Winson Churchill

INGA SLUTSATSER
Den nationella samordnaren 2017 har inte ens dragit några slutsatser av den enkät som skickats ut till kommunerna. Att dra slutsatser av svaren på enkäten har istället delegerats till en eller två personer i den privata stiftelsen ”Tryggare Sverige”. Utan att någon kompetens för detta finns i denna stiftelse (se ”Slutsatser”).

INGEN LÄGESBILD FÖR PROBLEMOMRÅDEN
Eftersom den nationella samordnaren inte särskiljer de verkliga problemområdena, dvs främst Malmö, Göteborg, Stockholm och Borås, från resten av Sverige blir det av samordnaren redovisade resultatet kraftigt missvisande.
Eftersom den nationella samordnaren inte delat upp redovisningen på de få geografiska områden (städer) där kanske 90% eller mer av problemen med våldsbejakande extremism förekommer och övriga geografiska områden (kommuner) blir det alltså omöjligt att få en relevant och rättvisande lägesbild av situationen.

Efter tre år med en nationell samordnare mot våldsbejakande extremism så finns det inte ett spår av redovisning om var i Sverige problem med detta förekommer eller var problemen kan bedömas vara som störst (enl. givna kriterier). Detta har inte redovisats, varken med utgångspunkt från personligt tyckande av kommunrepresentanter eller med utgångspunkt från hur det ser ut i verkligheten.

Endast genom en separat redovisning, var för sig, av ovan nämnda städer och en annan separat redovisning för övriga delar av Sverige, företrädesvis indelat på 3-4 landsdelar, är det möjligt att få en bild av hur läget ser ut i Sverige.

PROBLEM SMETATS UT JÄMNT FÖRDELAT ÖVER 290 KOMMUNER
Inte ens den nationella samordnaren har haft en lägesbild att utgå från där det framgår i vilka kommuner/stadsdelar problemen förekommer. Istället har samordnaren utgått från en generell bild av hela Sverige, som dessutom baserats enbart på personligt tyckande av enskilda personer.

AVSAKNAD AV FAKTA
Samordnarens rapport är kliniskt ren från fakta om problemen. Som vanligt handlar det för vänstern enbart om känslor och personligt tyckande.

MISSVISANDE/FELAKTIGA PROCENTSATSER
I många av de uträkningar/procentsatser som kan kontrolleras så verkar dessa vara fel (förutom att praktiskt taget samtliga procentsatser inte ger en rättvisande bild ens av kontaktpersonernas tyckande). Det ger intryck av att samordnarens matematiska kunskaper ligger i nivå med en tredjeklassare (total okunskap i matematik är signifikativt för
vänsterextremister).

ORIKTIGA UPPGIFTER OCH SLUTSATSER
Mycket är fel i samordnarens rapport (vilket enkelt kan konstateras). Frågorna till kommunerna har samordnare Anna Carlstedt inte bifogat rapporten (vilket markant försvårar att upptäcka felaktigheterna), men finns här.

I rapporten jämförs hela tiden äpplen med päron.

FRÅGOR FÖRHALAS GENOM SAMORDNARE
Samordnare tillsätts i regel av regeringen enbart i syftet att förhala frågor och att få det till att se ut som att något görs åt problemen. Endast i de fall en utredning tillsätts med en grupp av för uppdraget kompetenta personer – med relevant tidsavgränsning för resultat – är det seriöst menat.

LUDDIGA OCH IRRELEVANTA ENKÄTFRÅGOR
Med samordnaren mot våldsbejakande extremism blir det dessutom särskilt tydligt att syftet från start (med framtagande av de luddigt formulerade frågorna för kommunerna) varit att sprida propaganda där högern ska skuldbeläggas och smutskastas, utan att behöva involvera fakta. Och de många och omfattande problemen med vänsterextremisterna ska förminskas.

INGET HAR UPPNÅTTS!!!
Efter att samordnaren verkat i snart tre år (uppdraget ska slutredovisas senast den 12 januari 2018) kan ännu ingen peka på att något uppnåtts överhuvudtaget, dvs att man lyckats stävja någon form av extremism.

MEDIA IFRÅGASÄTTER INGET
Eftersom Sveriges vänstervridna media noga undviker konkreta frågor om detta så fortsätter denna löjeväckande process där frågor bara dras i långbänk och ingen ansvarig (särskilt inte S+MP-regeringen) bryr sig om att inga resultat någonsin uppnås… eller ens kommer att uppnås.

RAPPORT ANVÄNDS FÖR ATT SPRIDA DESINFORMATION
Nu används Anna Carlstedts starkt vänstervridna och genomgående felaktiga rapport flitigt av vänstermedia i Sverige för att sprida desinformation och ta fokus från de verkliga problemen.

FEL INFORMATION GER FELSATSADE RESURSER
De verkliga problemen är de facto vänsterextremism och islamism, men vänstern försöker alltid lägga en slöja över dessa problem i syfte att försöka få alla att tro att det istället är högerextremismen som skapar alla problem i Sverige. Resurserna kommer därmed aldrig att landa rätt.

HANDLINGSPLAN FÖRE LÄGESBILD
Nu sitter kommunerna och tar fram handlingsplaner – på direktiv av samordnaren – utan att ens ha en lägesbild, eller med en felaktig lägesbild som grund. Vad är det kommunerna tar fram handlingsplaner för när kommunerna inte ens vet vad det är som behöver handlingsplaner?

RAPPORT 2016 OCH 2017 – ENKÄT OM PERSONLIGT TYCKANDE
Här nedan redovisas rapporterna från både 2016 (samordnare Mona Sahlin) och 2017 (samordnare Anna Carlstedt) så att det enklare går att se bristerna och försöken att manipulera enkätsvaren på samordnarens infantila enkät till kommunerna, så att det passar vänstern så bra som möjligt:



Enkät till Sveriges kommuner avseende arbetet mot våldsbejakande extremism

I mars 2016 skickades en enkät till de 290 personer som är kommunernas kontaktpersoner mot våldsbejakande extremism [trots att säkert en majoritet av kommunerna inte ens hade en sådan kontaktperson].

Red’s kom:
Det finns stark anledning att tro att en klar majoritet av dessa ”kontaktpersoner” – precis som den nationella samordnaren själv – röstar rödgrönt och därför besvarat frågor i enlighet med sin politiska syn, fristående från fakta!

PROBLEM MED VÄNSTEREXTREMISTER FÖRMINSKAS
Av naturliga skäl har Regeringskansliet (de 10 personer som lyder under den nationella samordnaren) ett särintresse av att reducera problemen med vänsterextremisterna i mesta möjliga mån. Denna grundläggande tanke går som en röd tråd genom den nationella samordnarens rapport.

82 kommuner (28%) besvarade inte enkäten 2016

208 kontaktpersoner svarade på enkäten [2016].

Red’s kom:
Det kan jämföras med 2017 då 233 av 312 ”kommuner och stadsdelar” besvarade enkäten. Dvs 79 ”kommuner och stadsdelar” – 25%avstod helt från att svara.

Frågan är om man kan dra några relevanta slutsatser för hela Sverige, och vidta relevanta åtgärder i respektive kommun/stadsdel, utifrån en enkät där 1/4 (eller mer) inte svarar överhuvudtaget?

Vi får inte ens veta vilka kommuner/stadsdelar som svarat 2016 och 2017.

VARFÖR INGA NATIONELLA ÅTGÄRDER?
Nationella åtgärder hade givetvis varit avsevärt mer effektivt (i såväl kostnader som tid), men i vanlig ordning skjuter regeringen ifrån sig sitt ansvar på enskilda kommuner.

18% av 290 kommuner uppgav 2016 att ”våldsbejakande extremism” förekommer i ”någon form” – 54% vet inte om det förekommer

En fjärdedel av kommunerna anger [2016] att [de tror att] det existerar någon form av våldsbejakande extremism i kommunen.

Red’s kom:
Det var 17,6% (51 st oredovisade) av Sveriges 290 kommuner som 2016 svarade att de trodde att det fanns ”våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” i någon form, enligt den nationella samordnaren 2016. Dvs inkl. opolitiska organisationer som t ex fotbollshuliganism, MC-kriminalitet och maffia, t ex från Balkan, samt besökande från andra länder eller kommuner.
Den nationella samordnaren 2016 skriver:51 kommuner angav att det existerar våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen. En kommun avstod att svara.

VILKA 51 KOMMUNER?
Vilka kommuner (utöver de självklara; Malmö, Göteborg, Stockholm och Borås)?

Varför vill samordnaren inte redovisa de 51 kommunerna, med särredovisning av ovan nämnda städer, trots att dessa uppgifter är helt avgörande för hur resultatet ska tolkas liksom vilka åtgärder som behöver vidtagas?

VARFÖR INGA DEFINITIONER?
Det är uppenbart att definitionerna om vad som är ”våldsbejakande extremism” skiljer sig kraftigt åt från person till person, men ändå definieras inga termer i frågeställningen.

Nacka kommun definierar våldsbejakande extremism så här (tillsammans med nedanstående bild):
Vad är våldsbejakande extremism?
Att använda våld (hot och trakasserier) för att uppnå ett politiskt eller religiöst syfte.Våldsbejakande extremism

Dessutom kan de ”kontaktpersoner” som besvarar samordnarens enkätfrågor utgå enbart från vad de läst/hört – eller tror sig ha läst/hört – i media, eller hört ryktesvägen, utan att det behöver stämma.

75% AV DE SVARANDE KOMMUNERNA 2016 SAKNAR VETSKAP OM NÅGRA VÅLDSBEJAKANDE PERSONER
Knappt 40 procent av kommunerna anger [2016] att det inte finns någon våldsbejakande extremism.

Red’s kom:
156 (79+77) kontaktpersoner, dvs 54% av landets 290 kommuner – alternativt drygt 75% av 207 svarande kontaktpersoner/kommuner – svarade 2016 att de inte vet eller inte tror att det finns några ”våldsbejakande individer eller grupper/organisationer”, enligt frågeställningen.
Den nationella samordnaren 2016 skriver:79 kommuner angav att det inte förekommer några våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen.

Drygt en tredjedel av kommunerna [2016] vet inte om det förekommer våldsbejakande extremism i kommunen.

Red’s kom:
Det var 77 av de 207 svarande kontaktpersonerna som 2016 saknade vetskap om några ”våldsbejakande individer eller grupper/organisationer”. Dvs 77 av 290 kommuner.
Den nationella samordnaren 2016 skriver:77 kommuner angav att de inte vet om det finns våldsbejakande extremism i kommunen.”.

41 av 51 kontaktpersoner trodde 2016 att ”högerextremism” finns i kommunen

• Av de kommuner [51 kommuners kontaktpersoner] som anger att [de tror att] våldsbejakande extremism finns i deras kommun så är högerextremism den mest förekommande, knappt 50 procent [högerextremistisk aktivitet = 41 kontaktpersoner (14%), vänsterextremistisk aktivitet = 12 kontaktpersoner (4%), islamistisk extremism = 30 kontaktpersoner (10%), enligt vad den nationella samordnaren 2016 skriver].

Red’s kom:
14% av kontaktpersonerna i Sveriges kommuner (dvs 41 oredovisade kommuners kontaktpersoner av totalt 290 kommuner) uppgav 2016 att de tror att det finns ”våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” i någon form (enligt personlig och valfri tolkning) på högerkanten i kommunen.

SKA ÅTGÄRDER BASERAS PÅ PERSONLIGT TYCKANDE OCH FÖRVRÄNGD INFORMATION?
Detta är dock personligt tyckande, helt utan stöd i forskningen. Dessutom är det fristående från antal personer såväl som antal incidenter, och nivå av problem samt behov av åtgärder.

Den av nationella samordnaren här ovan uppgivna procentsatsen är starkt avvikande från hur vi andra uppfattar verkligheten baserat på nyhetsrapportering, fakta och sakliga rapporter.

ANTAL & PROBLEMNIVÅ OVIKTIGT?
Med den nationella samordnarens märkliga sätt att ställa frågor, räkna och resonera kan 100 stenkastande vänsterextremister med ”bangers” och gasbomber/molotovcocktails i en kommun motsvara lika mycket problem och kräva lika mycket åtgärder/resurser som en högerextremist i kommunen.

Genom att helt bortse från bl a antal såväl som den grad av problem som respektive form av extremism skapar (eller riskerar att skapa) kommer enkätresultaten oundvikligen att resultera i helt felaktiga satsningar och åtgärder för att säkra medborgarna, landet och demokratin.

Ingenstans i den nationella samordnarens rapport (eller någon annanstans) presenteras DOKUMENTERADE och bekräftade erfarenheter (t ex polisrapporter) av våldsbejakande extremism i någon form.

14 procent av kommunerna [12 kontaktpersoner av Sveriges 290 kommuner, enligt den nationella samordnaren 2016] anger att det finns vänsterextremism i kommunen.

Red’s kom:
Märklig formulering av den nationella samordnaren 2016 (såväl som av stiftelsen ”Tryggare Sverige” och den nationella samordnaren 2017)! 14%? Finns det en enda kommun i Sverige som är befriad från vänsterextremism?

Varför ändrar samordnaren formuleringen för just denna grupp från antal (”mest förekommande” och ”näst mest förekommande”) till ”finns”?

VÄNSTEREXTREMISTER VANLIGAST OCH FLEST, UTOM I ”KONTAKTPERSONERNAS” ÖGON
Det är alltså endast 4% av kontaktpersonerna i Sveriges 290 kommuner som 2016 uppgav att de tror att det finns ”våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” på vänsterkanten i kommunen. Alla förstår säkert att vänsterextremister finns i långt, långt fler kommuner, förutom att de till antalet är avsevärt fler än högerextremisterna.

POLITISK AGENDA STYR ENKÄTFRÅGOR, ENKÄTSVAR & RESULTAT
Med ovanstående information framgår väldigt tydligt vilken politisk åsikt den nationella samordnaren
(som ansvarar för formuleringen av frågorna) såväl som respondenterna har.

Islamistisk extremism är den näst mest förekommande (36 procent). [30 kontaktpersoner]

Red’s kom:
10% av kontaktpersonerna i Sveriges 290 kommuner uppgav alltså 2016 att de tror att det finns ”våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” i form av islamister i kommunen. Dvs islamister skulle då finnas i endast 30 kommuner (där den nationella samordnaren inte vill redovisa vilka dessa kommuner är, även om vi vet att deras starkaste fästen är Malmö, Göteborg, Stockholm och Borås).

HUR MÅNGA ISLAMISTER FINNS I SVERIGE?
Antal islamister är okänt, men Säpo ger en icke exakt uppgift på några tusen kända islamister i Sverige (att jämföra med de ca 50 högerextremisterna i NMR).

72 kontaktpersoner i landets 290 kommuner uppger att någon kommunanställd ”utbildats”

Meningslösa, irrelevanta och oriktiga slutsatser av den nationella samordnaren baserat på felaktigt & ofullständigt material:

En dryg tredjedel av kommunerna [72 av landets 290 kommuner, enligt den nationella samordnaren 2016, dvs 25% av Sveriges kommuner (inte ”en dryg tredjedel” som stiftelsen ”Tryggare Sverige” uppger)] har [enligt ”Tryggare Sverige” och den nationella samordnaren 2016] genomfört [någon form av] utbildningsinsatser [för minst en person vid något tillfälle i historien] som syftar till att höja kunskapen om våldsbejakande extremism hos de kommunalt anställda.

Red’s kom:
Värdelöst vetande. En ”utbildningsinsats” kan vara en tre minuters allmän genomgång för en av de högre cheferna.

Sedan kan man fråga sig vad det är för utbildning som behövs, som alla vi andra – i alla fall de av oss som är uppdaterade och läser alternativa källor – inte redan känner till?

INGEN UTBILDNING I 218 KOMMUNER?
Resterande [218 (dvs 290-72) eller 136 (dvs 208-72)] kommuner har inte genomfört några utbildningsinsatser [2016 eller någon gång tidigare].

Red’s kom:
Om detta saknas kännedom, men 132 kontaktpersoner (63%) av totalt 208 uppgav 2016 att de trodde att deras kommun inte genomfört någon utbildningsinsats överhuvudtaget, enligt den nationella samordnaren 2016 (”132 kommuner angav att de inte har haft några utbildningsinsatser.”).

Ska denna diskrepans tolkas som att 4 kontaktpersoner (136-132) inte svarat på frågan?

12 av 290 kontaktpersoner 2016 uppgav att kommunen har en ”lägesbild”

Meningslösa, irrelevanta och oriktiga slutsatser av den nationella samordnaren baserat på felaktigt & ofullständigt material:

47 procent av kommunerna [97 kontaktpersoner, enligt den nationella samordnaren 2016, dvs 33% av landets 290 kommuner] anger att de inte har en lägesbild över våldsbejakande extremism.

Lika många [97 kontaktpersoner] anger att de har en icke nedskriven lägesbild.

Red’s kom:
De har alltså en ”bild” av läget i någons huvud?
I praktiken innebär detta att 194 kommuner av 208 uppger 2016 att de inte har någon lägesbild.

Det är totalt sett fler kommuner som har någon form av lägesbild än som inte har det [under förutsättning att man räknar in lägesbilder i någons huvud, enligt personligt tyckande].

Red’s kom:
12 (4+8) av Sveriges 290 kommuner (dvs 4%) anser att de har en nedskriven lägesbild, enligt den nationella samordnaren 2016 (två kommuners kontaktpersoner som svarade på enkäten svarade inte på denna fråga om lägesbild). Dvs 206 – 194 kontaktpersoner.

RELEVANT LÄGESBILD?
Men finns det någon kommun som har en relevant och korrekt lägesbild?
Speciellt med tanke på att 109 (97+12) av kontaktpersonerna uppgett att kommunen har någon form av lägesbild utan ens tillgång till det absolut mest grundläggande för en dylik lägesbild; SÄPOS uppgifter.

15 kommuner har handlingsplan 2016

Meningslösa, irrelevanta och oriktiga slutsatser av den nationella samordnaren baserat på felaktigt & ofullständigt material:

• Totalt sett har 61 procent av kommunerna en handlingsplan [15 kommuner hade en färdig handlingsplan 2016, enligt den nationella samordnaren 2016, dvs 5% av landets 290 kommuner] – eller är på väg att skaffa en handlingsplan, alternativt har tagit fram riktlinjer för arbetet och inkluderat dem i andra handlingsplaner [112 (30+13+59+10, enligt närmare beskrivning nedan) av 290 kommuner – dvs 39% – ansåg 2016 att deras kommun skulle komma att skapa en handlingsplan i någon form alternativt inkluderat riktlinjer i någon form för detta i andra handlingsplaner.
Alltså totalt 44% (5%+39%) av 290 kontaktpersoner.]
.

Red’s kom:
Ovanstående formulering av den nationella samordnaren 2017 är ett konkret exempel på hur man manipulerar med statistik för att komma så nära som möjligt till det resultat man vill ska gälla.

Det ska understrykas att media den senaste tiden konstaterat att kommunernas handlingsplaner mot ”våldsbejakande extremism” är kraftigt undermåliga. Inte ens en så här grundläggande sak har den nationella samordnaren lyckats med efter tre år.

15 KOMMUNER HAR FÄRDIG HANDLINGSPLAN
Sju procent av kommunerna [15 kommuner, dvs 5% av landets 290 kommuner, enligt kontaktpersonerna och den nationella samordnaren 2016] har en färdig handlingsplan.

Här följer totalt intetsägande statistik av samordnaren:

14 procent [30 kommuner, dvs 10% av landets 290 kommuner] har kommit ganska långt i arbetet med att ta fram handlingsplan och
sju procent [13 kommuner, dvs 4% av landets 290 kommuner] har kommit halvvägs.
28 procent [59 kommuner, dvs 20% av landets 290 kommuner, enligt samordnaren] har precis påbörjat ett arbete med att ta fram en handlingsplan.
Fem procent [10 kommuner, dvs 3% av landets 290 kommuner] har tagit fram riktlinjer för arbetet och inkluderat dessa i andra handlingsplaner.

* En dryg tredjedel [81 kommuner (70 kommuner som inte påbörjat arbetet med att ta fram en handlingsplan + 10 kommuner som inte kommer att göra en handlingsplan + 1 kommun som inte svarat på frågan), dvs 39% av de ”kontaktpersoner” som besvarat någon del av enkäten] har inte påbörjat ett arbete.

Red’s kom:
DRYGT HÄLFTEN AV LANDETS KOMMUNER KOMMER INTE ATT GÖRA EN HANDLINGSPLAN
Enligt samordnarens redovisning 2016 så är det 127 (15+30+13+59+10) av 290 kommuners kontaktpersoner som uppger att kommunen har eller kommer att göra någon form av handlingsplan (dvs 44% av landets kommuner).



Utformning och struktur
Enkätens frågor är konstruerade utifrån de frågor som Samordnarens kansli ber kommunerna att ge svar på inför kommunbesöken. Dessa frågor innehåller de komponenter som bedömts vara centrala i arbetet mot våldsbejakande extremism.

Red’s kom:
• Inte en enda fråga från samordnaren är resultatinriktad!
• Inte ett enda mål har ställts upp i samordnarens rapport!
Därmed är hela undersökningen, bara av dessa anledningar, helt utan värde.

Att sedan fakta inte beaktats gör inte det hela bättre.

Anonyma svar!!!

Av de 208 kontaktpersoner som svarade på enkäten [2016] så angav 180 vilken kommun de representerar [För 2017 har antalet som inte ens velat uppge vilken kommun de representerar inte redovisats].

Red’s kom:
Detta faktum hemlighålls av Sveriges vänstervridna media när de refererar till samordnarens rapport. Varför vågar inte den som svarat uppge sitt namn?
Det innebär att 28 personer (minst) i kommunerna kan ha försökt manipulera resultatet (utöver vad som redan sker med personligt tyckande) vilket kan ge särskilt missvisande resultat med såpass låg svarsfrekvens.
Hur kan anonyma svar från kommunerna accepteras och räknas in i statistiken (i praktiken innebär detta att en person rent teoretiskt kan ha svarat för 29 kommuner)?

Att det inte framgår vem det egentligen är som besvarat frågorna innebär dessutom att respondenten kan vara någon helt annan än kommunens kontaktperson i frågorna samt helt okunnig inom området och att kommunen kanske inte ens känner till att frågorna besvarats.


SAMORDNARENS ENKÄT MED RESULTAT

Fråga 1: Jag är kontaktperson för kommun: __________

Fråga 2: Finns det aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen?

Resultat 2016:
• 79 kommuner angav att det inte förekommer några våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen.
• 77 kommuner angav att de inte vet om det finns våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen.
• 51 kommuner angav att det existerar våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen.
• En kommun avstod att svara.

Red’s kom: Dvs som allra minst 54% (79 +77 kontaktpersoner) av landets 290 kommuner saknar vetskap om ”våldsbejakande individer eller grupper/organisationer”.

17,6% av landets kommuner (dvs 51 kontaktpersoner) uppgav att de trodde att dessa förekom.

För 83 (290-207) kommuner (29% av landets kommuner) vet vi inte vad de trodde 2016.


2017

Max 45% tror att det förekommer ”våldsbejakande extremism”

Förekomsten av våldsbejakande extremism i kommunerna

Fråga 17. Vilka riktningar av våldsbejakande extremism har förekommit under det senaste året i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ)
• Högerextremistiska individer eller grupper
• Vänsterextremistiska individer eller grupper
• Islamistiska extrema individer eller grupper
Annat (beskriv: ___)
Vet ej
Har inte förekommit

Fråga 18. Hur har den våldsbejakande extremismen tagit sig uttryck under det senaste året i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ)
• Propaganda (skrifter, symboler, bilder)
• Slutna möten
• Öppna möten
• Rekrytering
• Manifestationer
• Brott (attacker, våld, hot, trakasserier, skadegörelse)
• Annat

73 % [Den nationella samordnaren har nu noterat att deras tidigare uppgift på 81% var fel. Detta enligt nedan, där det förklaras varför det i verkligheten är max 45% av Sveriges kontaktpersoner] av de svarande uppger att de [tror att de] har lokala våldsbejakande grupperingar eller individer i kommunen.

RÄTTELSE AV DEN NATIONELLA SAMORDNAREN

Totalt uppger 171 unika [unika?] kommuner att de [dvs dessa 171 kontaktpersoner tror att kommunen/stadsdelen] har våldsbejakande extremism generellt [?] i sin kommun. Detta innefattar grupperingar, individer, återvändare och våldsbejakande extremistiska aktiviteter [vilket inte framgår av enkäten, så frågan är hur den nationella samordnaren kommit fram till detta].
Det ger 73%
[dvs 171 av 233 kontaktpersoner i 312 ”kommuner och stadsdelar”] vilket är den korrekta siffran istället för 81%.

• Ytterligare 8 % (11 kommuner) uppger att de [tror att de] har tillresande individer som alltså inte är boende i kommunen.

Red’s kom: Fel!!!
Som framgår nedan av den nationella samordnarens svar har man här ovan helt unikt ändrat vad procenttalet baseras på. Istället för att baseras på 233 kommuner och stadsdelar (utav 312) så baseras de 11 kommunerna på de 130 kontaktpersoner som svarat att de tror att det förekommer ”extremistiska aktiviteter” i kommunen.

De 8 procenten (11 kommuner) är alltså del av de 73 procenten av kontaktpersoner som uppgett att de tror att det förekommer ”extremistiska aktiviteter”.

Det kan i sin tur innebära att det i verkligheten är 65% (73% – 8%) av kontaktpersonerna (totalt 130 av 290 kommuner, dvs 45% av Sveriges 290 kommuner) som tror att det bor folk i kommunen som ägnar sig åt ”extremistiska aktiviteter”.

Eftersom det inte framgår av de två enkätfrågorna;
Fråga 17. Vilka riktningar av våldsbejakande extremism har förekommit under det senaste året i den kommun där du är verksam?
Fråga 18. Hur har den våldsbejakande extremismen tagit sig uttryck under det senaste året i den kommun där du är verksam?
om de ”extremistiska aktiviteterna” avser boende i kommunen kan många ha svarat fel (tolkat frågan olika), varför det i verkligheten kan vara t o m avsevärt färre än 65% (enl. ovan) av kontaktpersonerna som tror att kommunen har invånare som ägnar sig åt ”extremistiska aktiviteter”.

RÄTTELSE (?) AV DEN NATIONELLA SAMORDNAREN

130 kommuner har rapporterat att de har våldsbejakande extremistiska aktiviteter i sin kommun. Av dessa 130 kommuner är det 11 som uppger att de har aktivitet i kommunen utan att de har identifierat några våldsbejakande extremistiska grupper. Dessa kommuner har således individer och grupperingar som kommer utifrån till kommunen för att begå de extremistiska aktiviteterna (8%) [11 av 130 ”kommuner och stadsdelar”].

Red’s kom:
MOTSTRIDIGA UPPGIFTER
Det är okänt varför den nationella samordnaren, i sin rättelse, först skriver att det är 171 kontaktpersoner av 233 i 312 ”kommuner och landsting” som uppger att det förekommer våldsbejakande extremism och i nästa mening ändrar detta till 130.

Frågeställningen 2016 var; ”Finns det aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen?

Frågan har 2017 blivit två där fråga 17 formulerats som:
Fråga 17. Vilka riktningar av våldsbejakande extremism har förekommit under det senaste året i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ) (Högerextremistiska individer eller grupper, Vänsterextremistiska individer eller grupper, Islamistiska extrema individer eller grupper, Har inte förekommit, Vet ej, Annat (beskriv: ___))
Stiftelsens vilseledande resultat:
73% av kommunerna [oavsett om de tagit fram en lägesbild eller ej] uppger [dvs kontaktpersonerna tror] att det förekommit riktningar [i oredovisad form] av våldsbejakande extremism i deras kommun under det senaste året [2017 eller 2016-2017?].

Red’s kom:
Den nationella samordnaren har nu, efter påpekande, uppmärksammat att den tidigare uppgivna procentsiffran på 81% var fel. Den nationella samordnaren säger nu att det handlar om 171 (eller 130?) av 233 kontaktpersoner i 312 ”kommuner och stadsdelar”, men den nationella samordnarens nya uppgift på 73% kan också vara fel.

MAX 59% AV SVERIGES 290 KOMMUNER TROR ATT DET FÖREKOMMER ”EXTREMISM”?
Ska resultatet av Fråga 17 tolkas som;
Det är 171 kontaktpersoner av 233 kontaktpersoner i 288 kommuner + 24 stadsdelsnämnder/stadsdelar – dvs MAX 59% (men kan vara så lågt som 51%, dvs 149/290, alternativt 45% – eller t o m ännu lägre – enligt utredning ovan) AV SVERIGES 290 KOMMUNER – där kontaktpersonerna uppgett att de tror (eftersom uppgiften inte baseras på några fakta!) att det finns ”våldsbejakande grupperingar eller individer” i kommunen i någon form?

Kommentar [av den nationella samordnaren 2017]:
2016 uppgav 25 % av de svarande [25% av 208 = 52 kontaktpersoner, men ska vara 51 enligt den nationella samordnaren 2016] att de uppfattat det som att de hade aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen.

Red’s kom:
Den nationella samordnarens kommentar förvirrar när man som här uppger procentsatser baserade på olika förutsättningar (t ex olika grundtal).
Av de 208 svarande var det 24,5%. Men det var 17,6% av Sveriges 290 kommuner – dvs 51 kontaktpersoner – som uppgav 2016 att de ansåg att det fanns ”aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen”.

HAR VÅLDSBEJAKANDE EXTREMISM ÖKAT FRÅN 25% (17,6%) 2016 TILL 73% (45%) 2017?
Den markanta ökningen beror sannolikt inte enbart på att antalet våldsbejakande grupperingar och/eller individer har ökat utan också på en förhöjd kunskapsnivå och en ökad medvetenhet om frågorna i kommunerna.

Red’s kom:
Eller inte alls på varken ökad kunskap/medvetenhet, utan i stället – förutom en reell, kraftig och för alla märkbar ökning av antalet islamister – pga att frågor formulerats olika (med t ex längre tidsperspektiv 2017) och en förändrad indelning av respondenter från år till år, samt på att fler på vänsterkanten besvarat enkäten 2017 (därav den kraftiga ökningen från 14% till 36% för ”våldsbejakande högerextremism” trots att det inte finns ett tecken någonstans som tyder på den minsta ökning av denna form som snarare knappt ens existerar, förutom de 50 NMR-medlemmarna).

Vem som helst kan spekulera utan någon grund. Men hur relevant är detta personliga tyckande när konkret underlag och fakta saknas som indikerar vad som förändrats och det inte heller finns någon utredning om hur mycket förändringarna spelar in?

2016:


Fråga 2:
Finns det aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen?

51 kommuners kontaktpersoner angav 2016 att de ansåg att det förekommer ”aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” i kommunen.

Fråga 2b)
Om ja, vilka individer eller grupper/organisationer?

Av de 51 kontaktpersoner som 2016 angav att de ansåg att det finns 1 eller flera aktiva ”våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” som bor eller inte bor i kommunen;
• 41 kontaktpersoner (14% av 290 kommuner) angav att de ansåg att det finns ”högerextremistisk aktivitet” i någon form i kommunen.
• 12 kontaktpersoner (4% av 290 kommuner) angav att de ansåg att det finns ”vänsterextremistisk aktivitet i kommunen” i någon form.
• 30 kontaktpersoner (10% av 290 kommuner) angav att de de ansåg att det finns ”islamistisk extremism” i kommunen.
• 2 kontaktpersoner (0,6% av 290 kommuner) svarade ”Annan” (En kontaktperson svarade Mc-kriminalitet och en annan huliganism.)


2017:

Fråga 17. Vilka riktningar av våldsbejakande extremism har förekommit under det senaste året i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ)
• Högerextremistiska individer eller grupper
• Vänsterextremistiska individer eller grupper
• Islamistiska extrema individer eller grupper
• Annat (beskriv: ___)
• Vet ej
• Har inte förekommit

Av de 171 (? En ökning från 51) kontaktpersoner som 2017 angav att de ansåg att det under det senaste året förekommit ”våldsbejakande extremism” i någon form (och ”Annat”?), av 1 eller flera personer som bor eller inte bor i kommunen/stadsdelen;
• 111 kontaktpersoner (36% av 312 kommuner och stadsdelar, en ökning från 14%) angav att de ansåg att det förekommit ”Högerextremistiska individer eller grupper” i kommunen ”under det senaste året”.
• 24 kontaktpersoner (8% av 312 kommuner och stadsdelar, en ökning från 4%) angav att de ansåg att det förekommit ”Vänsterextremistiska individer eller grupper” i kommunen ”under det senaste året”.
• 53 kontaktpersoner (17% av 312 kommuner och stadsdelar, en ökning från 10%) angav att de ansåg att det förekommit ”Islamistiska extrema individer eller grupper” i kommunen ”under det senaste året”.
• 38 kontaktpersoner (12% av 312 kommuner och stadsdelar, en ökning från 0,6%) angav att de ansåg att det förekommit ”Annat” (oredovisat vad detta skulle vara) i kommunen ”under det senaste året”.


Fråga 2b: Om ja, vilka individer eller grupper/organisationer?

Resultat 2016:
Av de [51 kontaktpersoner] som angav att [de tror att] det existerar våldsbejakande extremism [Nej, ska vara ”aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer”!] i kommunen;
• 41 uppgav att [de tror att] det finns högerextremistisk aktivitet i kommunen.
• 12 angav att de har uppmärksammat [?] vänsterextremistisk aktivitet i kommunen.
• 30 angav att de har uppmärksammat islamistisk extremism i kommunen.
• En kommun svarade också Mc-kriminalitet och en annan huliganism. Dessa har räknats inom ”annan” (2 procent). [Varför uppges procenttal helt plötsligt? 2% innebär 4 kontaktpersoner av 208; vad har övriga två kontaktpersoner uppgivit?]

Red’s kom:
Den ospecifika redovisningen för 2016 öppnar alltså för minst två ospecifika scenarier som kan tolkas olika;
1. ”det finns högerextremistisk aktivitet” (171 respondenter av 312), och
2. ”har uppmärksammat vänsterextremistisk aktivitet/islamistisk extremism” (130 respondenter av 312).

VEM HAR ”UPPMÄRKSAMMAT” VAD?
Dessutom ingick inte i frågan att kontaktpersonen själv skulle ha ”uppmärksammat” något, utan det är en efterkonstruktion av den nationella samordnaren.

STATISTIK BASERAD PÅ VAD KONTAKTPERSONER I 17,6% AV KOMMUNERNA TROR OCH/ELLER VILL PÅSKINA
Vilka kommuner har svarat vad, hur har svaren fördelats på de 51 kontaktpersonerna och varför vill den nationella samordnaren inte redovisa denna synnerligen viktiga information som är i högsta grad relevant för att kunna tolka svaren/resultatet?

Avgörande info för tolkning av resultatet: Enkätfrågor tolkningsfria

Här är det viktigt att poängtera att svaren inte ska tolkas som att det i 30 kommuner finns våldsbejakande islamistiska extremister eller att det i 41 kommuner finns individer från den högerextrema rörelsen. Då det inte fanns några bundna svarsalternativ var kommunerna fria att tolka frågan.

Red’s kom:
Även med ”bundna svarsalternativ” kvarstår problemet med politiskt påverkade svar och tolkningsfrihet (särskilt eftersom termer inte definierats och eftersom svar inte utgår från bekräftade fakta utan enbart från personligt tyckande)!

ÄPPLEN JÄMFÖRS MED PÄRON
Det innebär att svaren indikerar om kommunerna [dvs enskilda kontaktpersoner] har sett [eller hört om eller läst om eller bara inbillat sig] någon typ av våldsbejakande extremism i kommunen – ett klistermärke från Nordfront eller klotter om Daesh [dvs IS] har räknats på samma sätt som om det finns faktiska anhängare till någon av de tre rörelserna i kommunerna.

Red’s kom:
När vänsterextremister i Österrike sprayar hakkors över valaffischer för partier de ogillar så klassificeras detta tilltag som högerextremism. Motsvarande gäller säkert i de svar som givits till samordnaren.

Svaren ska därmed inte uppfattas som en absolut sanning [eller som någon sanning överhuvudtaget], men det ger [absolut inte] en indikation till lägesbild i landet både avseende utbredning av våldsbejakande extremism samt inbördes förhållande mellan de tre typerna.

Red’s kom:
Svaren kanske istället bara ger en lägesbild över de kommunala respondenternas politiska åsikt?

Enligt vad som redogjorts för här finns i alla fall ingen tillförlitlighet i svaren vad gäller;
• utbredning av våldsbejakande extremism
• inbördes förhållande mellan de tre typerna.

Kommunerna var inte heller låsta av en uttalad avgränsning i tid.

Red’s kom:
För t ex en kommunpolitiker i Sundsvall är naturligtvis en medlem i NMR som synligt viftar en flagga på stan mer aktiv än en IS-terrorist som på sitt statsfinansierade boende planerar ett folkmord eller halshugger hundra ”otrogna” i Syrien. Terrorister har en tendens att inte synas eller märkas särskilt mycket innan de sprider döda människor runt sig.

Vem är mest samhällsfarlig; en flaggviftande NMR-medlem, en fotbollshuligan, en vapenförsedd maffiamedlem/maffiaboss, en skjutglad Hells Angels-medlem, en bangers- och stenkastande vänsterextremist eller en IS-terrorist?

Det enda enkätsvaren kan ge en bild av är möjligen vilka politiska åsikter de anonyma personer som svarat har. Eller, i ”bästa” fall, vad enskilda anonyma personer i kommunerna personligen anser baserat på vad de läst – eller tror sig ha läst – i Sveriges starkt vänsterstyrda media.

Absurd statistik (2016)

Små kommuner (0-10 000 invånare):
5 av 50 kommuner [10% av kontaktpersonerna] uppger att [de tror att] det existerar någon form av våldsbejakande extremism i kommunen.
Samtliga fem kommuner anger att de [tror att de] har högerextremism och två utav dem även har sett islamistisk extremism.

Mindre kommuner (10 000-20 000):
10 av 58 kommuner [17% av kontaktpersonerna] uppger att [de tror att] det finns våldsbejakande extremism.
45 procent [dvs 4 kontaktpersoner] utgörs av högerextremism och 55 procent [dvs 6 kontaktpersoner] av islamistisk extremism.

Red’s kom:
Under 2016 uppgav kontaktpersonerna i 15 (5+10) av 108 (50+58) onämnda kommuner, med upp till 20 000 invånare, således följande;
9 (5+4) kontaktpersoner tror att det finns aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer från högern.
0 (!!!) kontaktpersoner tror att det finns aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer från vänstern.
8 (2+6) kontaktpersoner tror att det finns islamistiska aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer.

Mellankommuner (20 000-50 000):
15 av 41 kommuner [37% av kontaktpersonerna] uppger att [de tror att] det förekommer våldsbejakande extremism i kommunen.
68 procent utgörs av högerextremism, 11 procent av vänsterextremism och 21 procent av islamistisk extremism.

Red’s kom:
Under 2016 uppgav kontaktpersonerna i 15 av 41 kommuner med 20 000-50 000 invånare således följande;
10 kontaktpersoner tror att det finns aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer från högern.
2 kontaktpersoner tror att det finns aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer från vänstern.
3 kontaktpersoner tror att det finns islamistiska aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer.

Mellanstora (50 000-100 000):
12 av 19 kommuner [63% av kontaktpersonerna] anger [att de tror att det finns] någon form av våldsbejakande extremism.
50% utgörs av högerextremism, 9 procent [Ska vara 8,3%?] av vänsterextremism och 41 procent [Ska vara 41,7%?] islamistisk extremism.

Red’s kom:
Dvs 6 kontaktpersoner tror det finns ”högerextremism”. Är det sedan 5 kontaktpersoner (41,7%) som tror det finns ”islamistisk extremism” och en person (8,3%) som tror det förekommer ”vänsterextremism?

Stora kommuner (100 000-∞):
12 av 12 kommuner anger någon form av våldsbejakande extremism.
26 procent [Det är en uppenbart matematisk omöjlighet, precis som i många andra fall av samordnaren uppgivna procentsatser] utgörs av högerextremism [3 kontaktpersoner?], 37 procent av vänsterextremism [4 kontaktpersoner?] och lika stor andel 37 procent [4 kontaktpersoner?], av islamistisk extremism.

Red’s kom:
Under 2016 uppgav kontaktpersonerna i 24 (dvs 12+12) av 31 (dvs 19+12) kommuner med över 50 000 invånare således följande;
9? (6+3?) kontaktpersoner tror att det finns aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer från högern.
5? (1+4?) kontaktpersoner tror att det finns aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer från vänstern.
9? (5+4?) kontaktpersoner tror att det finns islamistiska aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer.

Not.
Det är en diskrepans mellan vad som uppges här, dvs att 54 kontaktpersoner (5+10+15+12+12) uppgav 2016 att det förekommer ”våldsbejakande extremism” i kommunen, jämfört med vad den nationella samordnaren uppgett tidigare i rapporten, dvs att 51 kontaktpersoner uppgivit att det finns ”aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” i kommunen.

Det är lite märkligt hur de ca 50 personerna i NMR (som bara finns i några få kommuner) kan få så stort genomslag på vad kommunernas kontaktpersoner svarar och i det resultat som den nationella samordnaren presenterar.

Felaktiga slutsatser av den nationella samordnaren

Det övergripande mönstret är att graden av våldsbejakande extremism stiger i takt med invånarantal.

Red’s kom:
Detta mönster stämmer enbart med enkätsvaren för vänsterextremism, men om man istället utgått från verkligheten är detta en självklarhet (i alla fall för vänsterextremism och islamism):

Invånare Höger Vänster Islam
0 – 20k: 9 0 8
20k – 50k: 10 2 3
50k – : 9 (?) 5 (?) 9 (?)

VAR SKA RESURSERNA LÄGGAS?
För att se mönster i hur omfattande islamism är i kommunerna är invånarantalet irrelevant. Det är istället antalet muslimer som är en avgörande faktor att utgå från (men det har samordnaren inte varit intresserad av att utreda och därmed blir resultatet ofrånkomligen klart missvisande). Då talar vi primärt om fyra städer/kommuner; Malmö, Göteborg, Stockholm och Borås. Det behövs inga enkäter för att konstatera att det är i dessa fyra områden som 100% av resurserna ska läggas om man vill uppnå någon form av resultat!!!

Övriga felaktiga slutsatser av samordnaren:
• I stort är högerextremism mer förekommande i kommuner med mindre antal invånare, medan det omvända gäller för vänsterextremism och islamistisk extremism.

I stort förefaller det som att högerextremismen (i relation till de andra två typerna) minskar i takt med stigande invånarantal.

Red’s kom:
Vad en enskild kontaktperson i en kommun tror eller vill ge sken av är inte nödvändigtvis samma som vad som gäller i verkligheten. Dessutom är det inte ens vad som påvisats från enkätsvaren.

I stort förefaller det som att vänsterextremismen (i relation till de andra två typerna) ökar i takt med stigande invånarantal.

I stort verkar den våldsbejakande islamismen öka i takt med stigande invånarantal [Nej, däremot i takt med antalet muslimer].

Red’s kom:
1. För det första handlar enkätfrågan inte om högerextremism, vänsterextremism och våldsbejakande islamism utan (enligt frågeställningen) om ”aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” från höger och vänster samt islamism.

2. För det andra utgör materialet inget underlag för att kunna notera en reell ökning eller minskning av det ena eller andra. Det handlar enbart om vad enskilda kontaktpersoner tror baserat på helt okända faktorer och/eller om vad enskilda kontaktpersoner vill ge eken av baserat på sin politiska åsikt. Därav att det är så extremt få i de vänsterstyrda kommunerna – med de flesta vänsterextremisterna – som vill erkänna vänsterextremismen.

3. För det tredje så finns det inte någon korrelation mellan de svar som givits och av samordnaren angivna slutsatser.

4. Dessutom är underlaget så litet att även om meningsfulla svar givits så hade svaren varit av ringa värde.

5. Avslutningsvis så har samordnaren uppgivit procentsatser (utan decimaler), som nästan genomgående framgår som felaktiga, istället för reellt antal.

UPPREPNING AV INFANTIL SLUTSATS
Som helhet stiger graden av våldsbejakande extremism i takt med invånarantal.

Red’s kom: Och vatten är vått.

2017

Vanligast förekommande miljöer [???]

Fråga 17. Vilka riktningar av våldsbejakande extremism har förekommit under det senaste året i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ)
• Högerextremistiska individer eller grupper
• Vänsterextremistiska individer eller grupper
• Islamistiska extrema individer eller grupper
Annat (beskriv: ___)
Vet ej
Har inte förekommit

Kommunerna [dvs ett okänt och oredovisat antal av 233 ”kontaktpersoner” 2017] uppger att [de tror, tycker eller vill ge sken av att] följande typer av extremism har varit mest framträdande [Vad menar den nationella samordnaren med ”mest framträdande”? Det finns ingen enkätfråga om detta!] under det senaste året [De senaste 12 månaderna eller sedan den 10:e januari?]:
• Högerextremism 48 % [Nordiska Motståndsrörelsen? ”Vit makt”?]
• Islamistisk våldsbejakande extremism: 23 %
• Vänsterextremism: 10 %

FÖRTYDLIGANDE AV DEN NATIONELLA SAMORDNAREN 2017

Förekomsten av våldsbejakande extremism:
111 kommuner [dvs 47,6% av 233 kontaktpersoner i 312 ”kommuner och stadsdelar”] uppger att de har vit makt-miljöer i sin kommun [Var finns enkätfrågan om detta? Inget nämns i enkäten om ”vit maktmiljö”], 24 kommuner [dvs 10,3% av 233 kontaktpersoner i 312 ”kommuner och stadsdelar”] att de har vänsterextrema miljöer och 53 kommuner [dvs 22,7% av 233 kontaktpersoner i 312 ”kommuner och stadsdelar”] att de har islamistiska miljöer.
Utöver detta uppger 38 kommuner [dvs 16,3% av 233 kontaktpersoner i 312 ”kommuner och stadsdelar”] att de identifierat ospecificerad våldsbejakande extremistiska grupperingar i kommunen.

Red’s kom:
Sammanfattningsvis: Utav 288 kommuner och 24 stadsdelar; 111 ”vit makt” + 24 ”vänsterextrema” + 53 ”islamistiska” + 38 ”ospecificerad våldsbejakande extremistiska grupperingar”. Uppgifterna baseras på personligt tyckande av den anonyma ”kontaktpersonen” i gissningsvis totalt 171 (eller 130?) av 312 kommuner och stadsdelar, enligt den nationella samordnarens senaste uppgifter (om än obegripliga).

Det ska noteras att det inte är kommunerna som uppger ovanstående utan okända s k ”kontaktpersoner” (varav vissa anonyma t o m för den nationella samordnaren) i ett okänt antal av gissningsvis 211 (233 – 22 stadsdelsnämnder/stadsdelar) kommuner (av landets 290 kommuner).
Kontaktpersonerna har uppgett sin personliga ståndpunkt i allmänna frågor, där de svarandes politiska åsikter säkert varit avgörande för svaren i väldigt många fall.

Svaren speglar inte hur verkligheten ser ut.

Utan att veta hur många kontaktpersoner i kommunerna respektive de 24 stadsdelarna som svarat på frågan blir det bara av denna anledning svårt att ta det av samordnaren uppgivna resultatet seriöst.

OBS! Den nationella samordnarens uppgifter ovan baseras på Fråga 17 där den nationella samordnaren 2017 nu påstår (efter att samordnaren uppmärksammats av enskild medborgare på att den tidigare uppgivna siffran på 81% var felaktig) att; ”73% av kommunerna [dvs 171 av 233 kontaktpersoner i 312 ”kommuner och stadsdelar”] uppger att det förekommit riktningar av våldsbejakande extremism i deras kommun under det senaste året.”.

Kommentar [av den nationella samordnaren 2017]: 2016 uppgav kommunerna: högerextremism 48 %, islamistisk extremism 36 % och vänsterextremism 14 % [och tydligen 0% ”ospecificerad våldsbejakande extremistiska grupperingar”, vilket 38 kontaktpersoner (av 312) påstås ha uppgett för 2017].

Red’s kom:
Nej! För 2016 (med andra förutsättningar/grundtal, vilket gör en jämförelse mellan 2016 och 2017 meningslös) gäller istället följande;
• 41 kontaktpersoner i 14 % (inte 48 % som samordnaren uppger) av landets 290 kommuner trodde (eller ville ge sken av) 2016 att det fanns aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer från högern.
Denna uppgift kan av ett flertal skäl ej jämföras med 111 kontaktpersoner för 2017.

• 12 kontaktpersoner i 4 % (inte 14 % som samordnaren uppger) av landets 290 kommuner trodde 2016 att det fanns aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer från vänstern.
Denna uppgift kan av ett flertal skäl ej jämföras med 24 kontaktpersoner för 2017.

• 30 kontaktpersoner i 10 % (inte 36 % som samordnaren uppger) av landets 290 kommuner trodde att det fanns islamistiska aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer.
Denna uppgift kan av ett flertal skäl ej jämföras med 53 kontaktpersoner för 2017.

Ovanstående uppgifter för 2016 baseras på endast 51 kontaktpersoner (17,6% av Sveriges 290 kommuner) som 2016 hävdade att de personligen uppfattat det som att de hade ”aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” i någon form i kommunen.

FAKE NEWS
Verkligheten är en himmelsvid skillnad mot den bild samordnaren försöker måla upp och som Sveriges vänstervridna media snabbt anammar utan att ifrågasätta eller kontrollera något.

Vi kan se hur den nationella samordnarens rapport leder till felaktiga rubriker och felaktiga påståenden i media. Här är ett exempel från Aftonbladet (2017):
Högerextrema grupper största problemet
Totalt står dessa grupper och individer för drygt hälften  av den extremism som kommunerna identifierat [Kommunerna har alltså inte ”identifierat” någonting! Aftonbladet nöjer sig inte med den nationella samordnarens förvridna påståenden utan måste förvrida dem t o m ännu mer. Och inte ens om man räknar så vinklat som Aftonbladet gör blir det ”drygt hälften”, vilket framgår av den nationella samordnarens förtydligande i grön text ovan. Ovanpå detta gör Aftonbladet ingen åtskillnad mellan kommuner och stadsdelar utan sväljer samordnarens felaktiga och missvisande terminologi med hull och hår], medan islamistisk våldsbejakande extremism ligger på 23 procent och vänsterextremism 10 procent.
– En förklaring är att den högerextrema miljön är mycket mer synlig och aktiv. De berättar själva vilka medlemmar och aktiviteter de har på ett helt annat sätt än vad den islamistiska extremismen gör, säger Carlstedt till TT.

OMÖJLIGT ATT JÄMFÖRA 2017 MED 2016

Resultaten är dock inte helt jämförbara.

Red’s kom:
Inga resultat är relevanta (eftersom resultaten baseras på personligt tyckande och politiska åsikter istället för på fakta och forskning) och än mindre är resultaten för 2016 och 2017 jämförbara, inte minst eftersom frågeställningar och sätt att räkna samt presentera resultaten förändrats, liksom hur kontaktpersonerna fördelats, mellan 2016 och 2017.

Dessutom; eftersom det är andra ”kommuner” som svarat 2017 jämfört med 2016 blir en jämförelse omöjlig.

Dessutom;
2016 ställdes frågan om vilken typ av extremism som fanns i kommunen utan att samtidigt fråga hur långt tillbaka i tiden det handlade om.

Red’s kom:
Frågan 2016 var (utan förtydligandet som tillkom 2017 om att flera svarsalternativ kan ges och utan svarsalternativen ”Vet ej” samt ”Har inte förekommit”): Finns det aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen? Om ja, vilka individer eller grupper/organisationer?”.

För 2017 har frågan (Fråga 17) formulerats som; ”Vilka riktningar av våldsbejakande extremism har förekommit under det senaste året i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ)”.
De sex svarsalternativen 2017 var: ”
Högerextremistiska individer eller grupper, Vänsterextremistiska individer eller grupper, Islamistiska extrema individer eller grupper, Har inte förekommit, Vet ej, Annat (beskriv).
Det senaste året” kan tolkas som 2017 (januari, innan enkäten skulle skickas in) eller som de senaste 12 månaderna (där nog få eller ingen kan hålla koll på vad de tror sig uppmärksammat som ligger inom just detta intervall).

Det innebär att 2016 års siffror kan ha varit tilltagna i överkant eftersom kommuner som någon gång tidigare – men inte just nu – haft en eller flera av de tre typerna av extremism kan ha svarat ja på frågan om förekomst.

Red’s kom:
Eller så var siffrorna tilltagna i UNDERKANT pga att 2016 kunde frågan uppfattas som att gälla för ”just nu”, och inte under den längre tidsperioden av ”det senaste året” (som i sig är tolkningsbart). Eller kanske både i underkant och överkant?

INFANTIL SLUTSATS
I likhet med föregående års lägesbild så är förekomsten av våldsbejakande extremism högre i större städer än i mindre.

Red’s kom:
Är det intressant med slutsatser – självklarheter – som vi alla vet? Dessutom utan att behöva några enkätsvar för att förstå detta.

Dessutom kan det noteras att inget resultat redovisas av samordnaren som styrker denna självklarhet. Samordnaren ger istället en lägesbild med siffror som motsäger vad vi alla vet.

Varför presenterar den nationella samordnaren 2017 inte siffror för 2017 som skulle påvisa att ”förekomsten av våldsbejakande extremism” är ”högre i större städer”? Dvs på motsvarande sätt som den nationella samordnaren 2017 presenterat dylik statistik – som dock inte stödde påståendet – för 2016?

Not.
Den nationella samordnaren 2017 presenterar resultat för 2016 indelat på
5 kommunstorlekar;
Små kommuner (0-10 000 invånare), Mindre kommuner (10 000-20 000), Mellankommuner (20 000-50 000), Mellanstora (50 000-100 000), Stora kommuner (100 000-∞).
2017 har denna indelning reducerats till 3 kommunstorlekar enligt enkätens första fråga:
Fråga 1. Hur många invånare bor i den kommun där du är verksam?
• 0 – 20 000 invånare
• 20 000 – 50 000 invånare
• 50 000 invånare eller fler
Men för 2017 (där samordnaren överlåtit till respektive ”kontaktperson” att fastställa hur många invånare som bor i kommunen istället för att utgå från SCB:s statistik) presenteras alltså inget resultat indelat på ”kommunstorlek”.


Max 12 kommuner har en lägesbild om våldsbejakande extremism

Fråga 4: Finns det i kommunen en lägesbild om våldsbejakande extremism?

Resultat 2016:
• 8 kommuner angav att de har både en nedskriven- och en icke nedskriven lägesbild.
• 4 kommuner angav att de har en nedskriven.
• 97 kommuner angav att kommunen har en icke nedskriven lägesbild.
• 97 kommuner angav att det i kommunen inte finns en lägesbild över våldsbejakande extremism.
• 2 kommuner valde att inte svara på frågan.

Svaren visar alltså att det i en majoritet av kommunerna finns någon form av lägesbild om våldsbejakande extremism.

Red’s kom:
Ännu en kraftig manipulering av statistik och sanningen. Att max 12 av 290 kommuner år 2016 hade en nedskriven lägesbild (som dessutom i samtliga 12 fall kan vara felaktig) kan knappast betraktas som en majoritet.
En icke nedskriven lägesbild är en icke-lägesbild.


2017

Framtagandet av lägesbilder

Fråga 14. Har det under det senaste året tagits fram en lägesbild om förekomsten och omfattningen av våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam?
• Ja
• Nej
• Vet ej

42 % av Sveriges kommuner [dvs 99 kontaktpersoner av 233 i ett oredovisat antal (77-99) kommuner] uppger att de under det senaste året [2017 eller 2016-2017?] tagit fram en lokal lägesbild.

RÄTTELSE AV DEN NATIONELLA SAMORDNAREN

Lägesbilder, handlingsplaner och stöd till avhoppare och anhöriga:
Av de 233 kommunerna rapporterar 99 kommuner (42%) [dvs 99 av kontaktpersonerna i 233 ”kommuner och stadsdelar” av totalt 312] att de har tagit fram en lokal lägesbild medan 103 (44%) [dvs 103 av 233 ”kommuner och stadsdelar” av totalt 312] uppger att de har en handlingsplan mot den våldsbejakande extremismen.

Av kommunerna rapporterar 90 [dvs 90 av 233 ”kommuner och stadsdelar” av totalt 312] att det finns stödinsatser för individer i riskzonen (39%) medan 59 [dvs 59 av 233 ”kommuner och stadsdelar” av totalt 312] rapporterar att de har stöd till anhöriga (25%).
Här har en förväxling av två siffror skett (de som uppger att de har och de som uppger att de inte har) varför det står 50% i materialet. Korrekt uppgift är 25% [!!!].

Red’s kom:
För endast 32% av de under 2017 tillfrågade 312 kommunerna och stadsdelarna är det – utifrån vad kontaktpersonerna anser – känt att en lägesbild i någon form tagits fram. Där ”lokal lägesbild” kan innebära ungefär vad som helst i praktiken och inte ens behöver vara nedtecknad!

Frågan till kommunerna om lägesbild – där det alltså inte ens klargörs att lägesbilden ska vara skriftlig – har formulerats enligt följande 2017:
Fråga 14. Har det under det senaste året tagits fram en lägesbild om förekomsten och omfattningen av våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)
Att jämföra med frågans formulering 2016:
Fråga 4: Finns det i kommunen en lägesbild om våldsbejakande extremism? [Hur svarsalternativen till fråga 4 formulerats 2016 specificeras inte men var gissningsvis Nej och Ja, en nedskriven och Ja, en icke-nedskriven och Ja, både en nedskriven och icke-nedskriven]

Varför den nationella samordnaren 2017, i enkätfrågan, inte velat särskilja en nedskriven lägesbild från en icke-nedskriven vet vi inte.

HANDLINGSPLAN UTAN LÄGESBILD
99 kontaktpersoner uppger 2017 att de har en lägesbild medan 103 kontaktpersoner uppger att de har en handlingsplan. Dvs som allra minst 4 kommuner/stadsdelar har en handlingsplan utan någon som helst form av lägesbild (varken muntlig eller skriftlig).

Den nationella samordnaren redovisar inte hur många kontaktpersoner som svarat att de har en handlingsplan utan skriftlig lägesbild. Det kan vara en stor andel, kanske t o m de flesta.

LÄGESBILD UTAN ATT KÄNNA TILL LÄGET
Hur kan kommuner/stadsdelar ta fram en lägesbild utan att de ens har grundläggande uppgifter om läget?

Det är en fråga som ter sig särskilt intressant med tanke på att det framgår av övriga svar från kontaktpersonerna att kommunerna/stadsdelarna inte känner till hur lägesbilden ser ut – t ex genom att nästan 100% av kommunernas/stadsdelarnas kontaktpersoner 2017 inte har någon vetskap om ”återvändande”, men även genom att kommunerna/stadsdelarna inte känner till SÄPO:s uppgifter om vilka säkerhetsrisker som finns i vilka kommuner/stadsdelar.

OBS! En s k ”lägesbild” kan bestå av några få meningar med allmänna åsikter eller t o m en enda kort mening, t ex ”Kommunen har inte noterat några våldsbejakande individer eller grupper.” (vilket man också kan se är hur det ser ut i verkligheten om man studerar kommunernas ”lägesbilder”).

Nedanstående luddiga påstående av den nationella samordnaren baseras på följande enkätfråga 2017:
Fråga 15. Vilka aktörer har varit involverade i framtagandet av lägesbilden i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ)
Skolan
Socialtjänsten
Polisen
• Hälso- och sjukvården
• Arbetsförmedlingen
• Kommunala bostadsbolag
• Trossamfund
• Föreningar/organisationer

Framtagandet av lägesbilden har i de flesta fall genomförts tillsammans med polis, skola och socialtjänst.

Red’s kom:
Flesta fall”? Hur många är dessa per alternativ?

Kommentar [av den nationella samordnaren 2017]: 2016 avgavs ingen begränsning bakåt i tid när frågan ställdes. Det innebär att siffrorna inte är riktigt jämförbara.

Red’s kom:
Inga resultat är relevanta eftersom resultaten baseras på personligt tyckande av en person istället för på fakta. Än mindre är siffrorna jämförbara, inte minst eftersom frågeställningar och sätt att räkna och presentera resultaten förändrats, liksom hur kontaktpersonerna fördelats, mellan 2016 och 2017.

Dessutom; eftersom det är andra ”kommuner” som svarat 2017 jämfört med 2016 blir en jämförelse än mer omöjlig.

2016 uppgav 2 % av de kommuner som svarade att de tagit fram en skriftlig lägesbild.

Red’s kom:
Nej, av de 206 kommuner som svarade på frågan 2016 var det 12 kontaktpersoner (8+4) som uppgav att kommunen hade tagit fram en skriftlig lägesbild (”8 kommuner angav att de har både en nedskriven- och en icke nedskriven lägesbild. 4 kommuner angav att de har en nedskriven.”). Dvs 6 % av 206 kontaktpersoner (inte 2 %, som samordnaren uppger).
Av Sveriges 290 kommuner var det alltså 4% som tagit fram en skriftlig lägesbild 2016.

47 % uppgav [2016] att de hade en icke-nedskriven lägesbild.

Red’s kom:
Av de 206 kontaktpersoner som svarade på denna fråga 2016 så var det 97 kontaktpersoner (+ 8 särskilt förvirrade kontaktpersoner som ”angav att de har både en nedskriven och en icke-nedskriven lägesbild”, som vi kanske kan bortse från här) som uppgav att kommunen hade en ”icke nedskriven lägesbild”. Dvs 47% av de som svarade, motsvarande 33% av Sveriges 290 kommuner, uppgav att de hade någon form av lägesbild i någons huvud.

Flera kommuner arbetar även idag med muntliga lägesbilder som diskuteras bland annat på veckovisa samverkansmöten. Dessa är vanligen av mer operativ karaktär.

Red’s kom:
Personligt tyckande helt utan värde i en rapport. Var härstammar denna uppgift från? Hur många är ”flera”?



Fråga 5: Hur långt har kommunen kommit med utformande av handlingsplan för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism?

Red’s kom:
Någon fråga om detta har inte ställts 2017, av okänd anledning (se Fråga 20 nedan).

För att värna demokratin”? Men inte för att skydda svenska medborgare mot terrorattentat och våld, samt vänsterns ständiga och allvarliga hot mot särskilt SD-politiker?

Resultat 2016:
127 kommuner (61 procent [61% av antalet kommuner (207 st) som svarat på enkätfrågan, men 127 kommuner är 44% av Sveriges 290 kommuner]) har – eller är på väg – att skaffa en handlingsplan, alternativt har tagit fram riktlinjer för arbetet och inkluderat dem i andra handlingsplaner.

15 kommuner har en färdig handlingsplan.
10 kommuner har tagit fram riktlinjer för arbetet mot våldsbejakande extremism och inkluderat dem i andra handlingsplaner.
13 kommuner har kommit halvvägs.
30 kommuner har kommit ganska långt i arbetet.
59 kommuner har precis påbörjat ett arbete.
_____
127

70 kommuner har inte påbörjat arbetet med att ta fram en handlingsplan.
10 kommuner kommer inte att göra en handlingsplan.
1 kommun avstod att svara på frågan.

Red’s kom:
Enkäter är meningslösa när den som skapar dessa helt saknar förmåga att utforma enkäter.


2017

Framtagandet av handlingsplaner mot våldsbejakande extremism

Formulering av frågan 2017:
Fråga 20. Finns det en beslutad/antagen handlingsplan mot våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam?
• Ja
• Nej
• Vet ej

44 % av kommunerna [uppges av 103 kontaktpersoner i 233 ”kommuner och stadsdelar” utav totalt 312] har en beslutad/antagen handlingsplan mot våldsbejakande extremism.

Red’s kom:
Dvs 103 kontaktpersoner av 233 i ett oredovisat antal (81-103) kommuner (dvs 28%-35% av landets 290 kommuner) uppger att det 2017 finns någon form – muntlig eller skriftlig – av handlingsplan, av oredovisad omfattning.

Vilka kommuner har en handlingsplan 2017 och varför vill samordnaren inte berätta vilka dessa kommuner är och än mindre länka till deras handlingsplaner?

Fråga 10. Är arbetet mot våldsbejakande extremism integrerat med det övriga lokala brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet i den kommun där du är verksam?
• Ja
• Nej
• Vet ej

Fråga 12. Är arbetet mot våldsbejakande extremism integrerat med kommunens krisberedskap med bl.a. risk- och sårbarhetsanalyser (RSA) i den kommun där du är verksam?
• Ja
• Nej
• Vet ej

• I 79 % av kommunerna [dvs enligt 184 av 233 kontaktpersoner i 162-184 kommuner, dvs 56%-63% av landets 290 kommuner] är arbetet mot våldsbejakande extremism integrerat med det övriga brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet.
• I 40% av kommunerna [dvs enligt 93 av 233 kontaktpersoner i 71-93 kommuner, dvs 24%-32% av landets 290 kommuner] är arbetet integrerat med kommunens krisberedskap.

Red’s kom:
Dvs 103 ”kommuner” uppges 2017 ha en handlingsplan, men 184 ”kommuner” – dvs 81 ”kommuner” utan handlingsplan – uppger att arbetet är ”integrerat med det övriga lokala brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet”. Hur går detta ihop?

Hur många kommuner och stadsdelar med respektive utan beslutad/antagen handlingsplan uppger att ”arbetet mot våldsbejakande extremism är integrerat med det övriga lokala brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet”?

Hur många kommuner och stadsdelar med respektive utan beslutad/antagen handlingsplan uppger att ”arbetet mot våldsbejakande extremism är integrerat med kommunens krisberedskap”?

FÖRTYDLIGANDE AV DEN NATIONELLA SAMORDNAREN

Det är 184 kommuner som rapporterar att arbetet mot våldsbejakande extremism är integrerat med övrigt brottsförebyggande arbete (79%) medan 93 kommuner rapporterar att arbetet mot våldsbejakande extremism är del i det övergripande RSA-arbetet (40%).

Red’s kom:
Integrerat med”? Ett klassiskt sätt att undvika ett klargörande av vad som verkligen gäller. Det fanns två frågor i enkäten som kunnat klargöra vad kontaktpersonerna menar;
Fråga 11. Beskriv kort på vilket sätt arbetet mot våldsbejakande extremism är integrerat med det övriga lokala brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet i den kommun där du är verksam.
Fråga 13. Beskriv kort på vilket sätt arbetet mot våldsbejakande extremism är integrerat med kommunens krisberedskap med bl.a. risk- och sårbarhetsanalyser (RSA) i den kommun där du är verksam.
Men resultatet av fråga 11 och fråga 13 redovisas inte på något sätt av den nationella samordnaren eller av stiftelsen Tryggare Sverige.

De mycket förvirrande siffrorna indikerar såväl enfald/okunskap som genomgående försök till medveten förfalskning av fakta från samordnaren.

Kommentar [av den nationella samordnaren 2017]:
2016 hade 7 % [5%] av kommunerna en nedskriven handlingsplan.

Red’s kom:
Äpplen jämförs med päron. Samordnaren förvillar läsarna med luddiga och meningslösa frågeställningar i enkäten samt genom att byta ut reella siffror mot procentsatser.

År 2016 hävdade samordnaren att 15 kontaktpersoner, dvs 5 % av Sveriges 290 kommuner, uppgav att de hade en ”färdig handlingsplan för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism”.

Not.
7% av de 207 kommuner som svarade på denna fråga 2016 ger 14 kommuner (men ska vara 15).

För 2017 uppger samordnaren (och stiftelsen ”Tryggare Sverige”) att ”44 % av kommunerna har en beslutad/antagen handlingsplan mot våldsbejakande extremism”, vilket inte är riktigt samma sak som frågan 2016 (2016: ”Hur långt har kommunen kommit med utformande av handlingsplan för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism?”. 2017: ”Finns det en beslutad/antagen handlingsplan mot våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam?”).

Ytterligare 14 % uppgav [2016] att de hade kommit ganska långt i arbetet med att ta fram en.

Red’s kom:
För 2016 uppgav dåvarande samordnare att 30 av 207 kommuner kommit ganska långt i arbetet. Dvs 10 % av landets 290 kommuner.

Ytterligare 5 % hade [2016] tagit fram riktlinjer och integrerat handlingsplanen i andra strukturer.

Red’s kom:
För 2016 uppgav dåvarande samordnare att 10 av 207 kommuner ”tagit fram riktlinjer för arbetet mot våldsbejakande extremism och inkluderat dem i andra handlingsplaner”. Dvs 3,4 % av landets 290 kommuner.


Exempel på handlingsplaner 2017:
Malmö stad (Sveriges mest omfattande, av naturliga skäl)
Göteborgs stad
Örebro kommun
Avesta kommun
Bromma/Stockholms stad
Eda kommun
Fagersta kommun
Falkenbergs kommun
Flen kommun
Grums kommun
Helsingborgs stad
Hässleholms kommun
Järfälla kommun
Karlskrona kommun
Katrineholms kommun
Kristinehamns kommun
Kumla kommun
Kungsbacka kommun
Kungsörs kommun (schema för handlingsplan)
Laholms kommunLaholm
Lekebergs kommun
Linköpings kommun
Ljungby kommun
Ljusnarsberg/Norra Örebro län
Mölndals stadMölndals stad (sammanträdesprotokoll)
Nacka kommun
Nordmalings kommun
Nyköpings kommun
Osby kommun
Ronneby kommun
Sollentuna kommun
Strängnäs kommun
Strömstads kommun
Strömsund kommun
Sunne kommun
Surahammars kommun
Svalövs kommun
Säters kommun
Tidaholms kommun
Tyresö kommun
Upplands Väsby kommun
Uppsala kommun
Vallentuna kommun
Vellinge kommun
Västerviks kommunVästerviks kommun
Älvsjö/Stockholms stad
Östersunds kommun
Österåkers kommun
Överkalix kommun

Brottsförebyggande Centrum i Värmland



Fråga 3: Har kommunen haft utbildningsinsatser syftade till att öka kunskapen om våldsbejakande extremism hos de kommunalt anställda?

Resultat 2016, enligt dåvarande nationella samordnare:
• 132 kommuner angav att de inte har haft några utbildningsinsatser.
• 72 kommuner angav att de har genomfört utbildningsinsatser om våldsbejakande extremism för de kommunalt anställda.
• 4 kommuner avstod att svara.

De som har haft utbildning ombads ange ett procentuellt värde om hur många av de kommunalt anställda som tagit del av informationen. Av de 24 kommuner som svarade på frågan så varierade värdena mellan 0,007- 100 procent och samtliga värden (utom 100 procent) visade 20 procent eller lägre.
Svaren gav två typvärden: 1 och 2 procent samt medianen 2,65 procent.
Bland de kommuner som har haft utbildning är det alltså mest förekommande att ungefär 2 procent av de kommunalt anställda har tagit del av informationen. Här bör det poängteras att kontaktpersonerna inte har ombetts att specificera vilken typ av utbildning som de anställda har tagit del av.

Red’s kom:
Ovanstående enkätfråga 2016 (med oredovisad följdfråga om typ av utbildning) öppnar för så många valfria tolkningar att hela frågeställningen per automatik blir irrelevant.

Men sammanfattningsvis kan sägas att av de 72 kontaktpersoner som 2016 uppgav att utbildning genomförts för de kommunalt anställda så svarade endast 24 kontaktpersoner på frågan om hur många som utbildats (med svar från 7 promille och uppåt). Det finns därmed anledning att misstänka att det i själva verket maximalt var ett 20-tal kommuner som – i bästa fall – genomfört någon form av ”utbildning” värd namnet.


2017

Utbildning

Frågan har 2017 formulerats som:
Fråga 22. Har det under det senaste året genomförts någon form av utbildning om våldsbejakande extremism för berörd personal i den kommun där du är verksam?
• Ja
• Nej
• Vet ej

52 % av de kommuner som svarat på enkäten uppger att de har genomfört utbildningsinsatser under det senaste året [2017 eller 2016-2017?].

Red’s kom:
Förtydligande, efter påpekande, av den nationella samordnaren 2017:

Utbildning
121 kommuner uppger att de har genomfört utbildningsinsatser under det senaste året.

Det är alltså 121 kontaktpersoner i 233 kommuner och stadsdelar i ett oredovisat antal (99-121) kommuner, dvs 34%-42% av Sveriges 290 kommuner, som anser att någon form av utbildningsinsats genomförts ”under det senaste året” (där denna period är tolkningsfri).

Enkätfrågan om typ av utbildning som kontaktpersonerna svarat på 2017 lyder:
”Fråga 23. Beskriv kort vilken form av utbildning som genomförts i den kommun där du är verksam.

Utbildningarna har främst riktats till kommunens chefer och det som ofta kallas för ”första linjens personal”. Innehållet har främst handlat om kunskap om extremistiska miljöer och förebyggande arbete.

Red’s kom:
Hur många kontaktpersoner som svarat på frågan uppges inte (det kan alltså vara en enda person) och därmed är detta personliga tyckande, och uppenbart vilseledande information, helt utan värde!

Vad har utbildningarna resulterat i rent konkret? Något svar på den viktigaste – och enda relevanta – frågan i detta sammanhang får vi inte.

Kommentar [av den nationella samordnaren 2017]:
Enkäten skickades ut [2017-01-10] innan Samordnaren hade påbörjat kunskapsseminarierna, vilka via länsstyrelserna ger utbildning till landets samtliga kommuner. Kunskapsseminarierna fokuserar på hur frågan om våldsbejakande extremism kan hanteraslokal och regional nivå [Hur kan våldsbejakande extremism ”hanteras” (istället för att motverkas)? Och varför sker inget på nationell nivå? Varför finns inte dessa seminarier på nätet för alla att studera?]. Ytterligare en utbildning som inte hade påbörjats när frågorna ställdes är den uppdragsutbildning som Samordnaren genomför tillsammans med Lunds universitet och som riktar sig till praktiker [?] som arbetar med frågorna på lokal nivå och inom myndigheter [Varför, och till vilken nytta?].

2016 uppgav 35 % av de svarande kommunerna att de hade genomfört utbildningsinsatser [någon gång i historien, för en eller flera personer].

Red’s kom:
25% av landets 290 kommuner (dvs 72 kontaktpersoner) uppgav 2016 att kommunen genomfört någon form av utbildningsinsats (där även en 3 minuters genomgång för en eller ett par personer räknas in).



Slutsatser 2016 av dåvarande nationella samordnare:
Denna rapport syftar till att ge en lägesbild över hur kommunernas arbete mot våldsbejakande extremism fortlöper.

Red’s kom:
Eftersom inga mål satts upp och inga konkreta resultat redovisas och inga lägesbilder av aktuell situation finns och nästan allt bara handlar om personligt tyckande av enskild person så ger samordnarens rapport ingen som helst bild av situationen.

Rapporten ger inte heller den minsta ledtråd till vad som behöver göras rent konkret, hur eller var.

Det verkar finnas ett samband mellan graden av våldsbejakande extremism i kommunen och hur mycket kommunerna arbetar emot det.

Red’s kom:
Verkligen? Det framgår emellertid inte av de svar på enkäten som redovisats eller samordnarens rapport. Speciellt med tanke på att graden av våldsbejakande extremism i respektive kommun är okänt och det därför är uteslutet att kunna dra den slutsats som den nationella samordnaren gör.

Det existerar till dags dato ingen utredning om graden av våldsbejakande extremism. Regeringen tycker tydligen det är viktigare att tillsätta utredningar och ta fram rapporter som saknar förutsättningar att kunna leda till något konstruktivt.

Kommuner som anger att det finns liten grad av våldsbejakande extremism i kommunen har mindre arbete, och vice versa.

Red’s kom:
Rena spekulationer, men det skulle vara ganska märkligt om kommuner med liten grad av våldsbejakande extremism i kommunen har större arbete, och vice versa?

Enkäten ger dock inte svar på frågan om de kommuner som anger att det inte finns någon våldsbejakande extremism i kommunen gör så på grund av att de inte har något arbete och därmed inte har upptäckt fenomenet, eller tvärtom: att det inte finns någon våldsbejakande extremism och därmed behövs inget arbete.

Red’s kom:
Svammel. Enkäten ger inte svar på en enda relevant fråga.

VAD BEHÖVS?
Mot bakgrund av detta så förefaller kommuner med färre antal invånare behöva stöd för att initiera ett arbete mot våldsbejakande extremism.

Red’s kom:
Nej! Det finns inte det minsta stöd någonstans för denna personliga åsikt.

Mot bakgrund av hur den verklighet ser ut som vi alla kan se behöver istället regeringen omedelbart vidta kraftfulla nationella åtgärder för att snabbt stoppa vänsterextremismen och den islamistiska extremismen.

Dessa kommuner bör kunna ta hjälp av varandra genom exempelvis samverkan på regional nivå. Vid behov bör den regionala nivån kunna fungera som initiativtagare och ett stöd till mindre kommuner [som saknar behov].

Red’s kom:
Nej, istället måste regeringen börja ta ansvar för landet.

På så sätt skapas förutsättningar för att kommuner, oavsett storlek [alltså oavsett behov], bedriver ett aktivt arbete mot våldsbejakande extremism

Red’s kom:
På så sätt” fortsätter allt som vanligt, och inga konkreta resultat uppnås.

VAD VISAR ENKÄTEN?
Sammanfattningsvis visar enkäten att, jämfört med när Samordnaren [Mona Sahlin] tillträdde, så har Sverige tagit stora kliv framåt i arbetet mot våldsbejakande extremism, men att mycket arbete återstår att göra.

Red’s kom:
Varken enkäten eller dess svar visar på ett enda resultat! Inte ett enda steg framåt. Inte en enda konkret förbättring kan påvisas. Tvärtom, situationen har enbart blivit värre och värre! Inte ett enda mål har uppställts eller uppnåtts.
Det enda som visats är en oduglig samordnare och att inget löses av att dra dessa frågor i långbänk istället för att göra något konstruktivt åt de reella och synnerligen allvarliga problemen med vänsterextremism och islamister.

Över hälften av kommunerna har en lägesbild över våldsbejakande extremism

Red’s kom:
Den nationella samordnaren 2016 uppgav att 109 kommuner hade en nedskriven lägesbild eller en bild i någons huvud av läget, dvs 38% av Sveriges 290 kommuner, men bara 12 av 206 svarande kommuner hade en nedskriven lägesbild.

2017 (då frågan ändrats så att ingen hänsyn togs till om lägesbilden var skriftlig) uppgav 99 kontaktpersoner av 233 – dvs 32% av 312 kommuner och stadsdelar – att de tagit fram en lokal lägesbild, muntlig eller skriftlig.

och 127 kommuner har, eller är på väg att ta fram en handlingsplan.

Red’s kom:
44% av Sveriges kommuner (127 av 290) uppgav 2016 att de har eller är på väg att ta fram en handlingsplan i någon form.

2017 uppgav 33% (103 kontaktpersoner) av 312 kommuner och stadsdelar att de har en handlingsplan i någon form mot den odefinierade våldsbejakande extremismen.

Samtidigt vet inte många kommuner om det finns någon våldsbejakande extremism i sitt område.

Red’s kom:
Samordnarens ordning på vad som behöver göras känns något felvänd:
1. Ta fram en handlingsplan
2. Ta fram en lägesbild
3. Utbildningsinsatser till ”kommunalt anställda
4. Ev. utreda vilka behov som finns

En kunskapshöjning verkar nödvändig då endast en dryg tredjedel av kommunerna har haft utbildningsinsatser till de kommunalt anställda [72 kontaktpersoner påstod 2016 att de genomfört utbildning i någon form, dvs en fjärdedel av Sveriges 290 kommuner. För 2017 uppges att 121 av 312 kommuner och stadsdelar genomfört utbildning ”under det senaste året”, dvs 38%].

Red’s kom:
En kunskapshöjning verkar nödvändig”? Varför? En ”kunskapshöjning” kan endast vara nödvändig baserat på behovet av detta. Inte, som den nationella samordnaren påstår, enbart pga att ett antal kommuner (utan behov) inte genomfört någon utbildning.

Vad löser ”utbildningsinsatser”? Utbildning i vad? Har ett endaste problem med vänsterextremismen eller islamismen lösts så här långt med någon ”utbildningsinsats”? I så fall vilket?

UPPREPNING AV INFANTIL SLUTSATS
Arbetet mot våldsbejakande extremism skiljer sig också mycket åt i landet, där kommuner med färre invånare uppvisar ett mindre arbete än dem med fler antal invånare.

Red’s kom:
Av den självklara anledningen att behov för detta saknas och att det finns viktigare saker att prioritera. Varför tycker den nationella samordnaren att kommuner ska ägna sig åt arbete mot något som inte definierats och som inte ens finns?

HUR HAR ENKÄTEN GETT EN ”LÄGESBILD” OCH PÅ VILKET SÄTT ÄR ENKÄTEN RELEVANT FÖR FRAMTIDA ARBETE?
Enkäten har gett en lägesbild över hur arbetet mot våldsbejakande extremism fortlöper i landet och bör beaktas när det framtida arbetet formuleras.

Red’s kom:
Hur länge ska vi skattebetalare behöva spendera miljontals kr på varje dylik meningslös rapport?Nationell samordnare mot våldsbejakande extremism, Mona Sahlin och Anna Carlstedt


Samordnarens tvåsidiga rapport 2017


År 2017 har samordnarens rapport decimerats från den redan innan väldigt anspråkslösa rapporten (Mona Sahlins 12 sidor) till ynka två sidor, även denna kliniskt ren från mål och uppnådda konkreta resultat:

Nationella samordnaren för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism [Anna Carlstedt, 2017] har regeringens uppdrag att ta fram och presentera en bild över kommunernas arbete mot våldsbejakande extremism.

2017 görs det i form av denna lägesbild.

Red’s kom:
Två ynka sidor av den nationella samordnaren. Full av felaktigheter och obegriplig redovisning, precis som Mona Sahlins rapport.

Lägesbilden har sammanställts genom en enkätundersökning bland Sveriges alla kommuner [där gissningsvis 211 av 290 kommuner/städer besvarade enkäten], 14 stadsdelsnämnder i Stockholm och 10 stadsdelar i Göteborg [där den nationella samordnaren inte vill avslöja hur många av dessa 14+10 stadsdelar som besvarade enkäten].

I sammanställningen omnämns dessa som ”kommuner”.

Red’s kom:
Denna omskrivning av stadsdel till kommun resulterar i en total förvirring (tydligen även för den nationella samordnaren själv) av vad som egentligen gäller.

211 av 290 kommuner svarade 2017

Enkäten skickades den 10 januari med sista svarsdatum den 6 februari 2017 [Enligt vad som står i enkäten var deadline istället 2017-02-01].

74 % av de tillfrågade [totalt 312 kommuner/städer och stadsdelar] svarade, dvs. 233 personer.

Red’s kom:
2016 = Upp till 208 okända/anonyma ”kontaktpersoner”, med oredovisad politisk åsikt i 208 av 290 kommuner, svarade.

2017 = Upp till 233 okända/anonyma ”kontaktpersoner” med oredovisad politisk åsikt i gissningsvis 211 kommuner (233 – 22 stadsdelsnämnder/stadsdelar) av totalt 290 kommuner, svarade.

Hur många svar som var anonyma vill den nationella samordnaren 2017 inte redovisa, och inte heller hur många svar som uteblev för olika frågor.

Nya – irrelevanta – frågor för 2017

Utsatthet
I frågeunderlaget ställdes frågan om personen som svarade på enkäten själv hade blivit utsatt eller kände till någon i organisationen som hade blivit utsatt med anledning av arbetet mot våldsbejakande extremism.

Red’s kom: Frågorna till kommunerna 2017;
Fråga 31. Har den lokale samordnaren/kontaktpersonen utsatts för någon form av våld, hot eller trakasserier under det senaste året med anledning av sitt arbete mot våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)

Fråga 33. Har det förekommit att någon annan personalkategori utsatts för någon form av våld, hot eller trakasserier under det senaste året med anledning av deras arbete mot våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)

1 % [av 233 kontaktpersoner i 312 kommuner och stadsdelar] uppger att den lokala samordnaren/kontaktpersonen har utsatts för någon typ av hot, trakasseri eller våld under det senaste året [2017 eller 2016-2017?].

Red’s kom: Efter förfrågan förtydligar den nationella samordnaren 2017:

Utsatthet
2 kommuner uppger att den lokala samordnaren/kontaktpersonen utsatts för någon typ av hot [eller ”trakasserier”].
10 kommuner uppger att någon annan personalkategori utsatts.

Det måste vara betydligt under snittet, sett över hela befolkningen, som utsatts för någon typ av hot och definitivt långt, långt under antalet politiker som utsätts för hot.

4 % [dvs 10 av 233 kontaktpersoner i 312 kommuner och stadsdelar] uppger att [de tror att] någon annan personalkategori har utsatts [på odefinierat sätt].

Reds kom: 4% av 233 kommuner/stadsdelar blir 9,32 personer, men det verkliga antalet uppges nu vara 10 personer som anser detta.

Vilka andra personalkategorier arbetar mot ”våldsbejakande extremism”?

Tillförlitligheten i vad dessa kommuners kontaktpersoner uppgett är okänt. Uppenbarligen har de 10-12 kontaktpersonernas uppgifter inte kontrollerats på något sätt överhuvudtaget.

Detta är en enkätfråga av den nationella samordnaren som inte kan vara av värde för något, så som den har formulerats och utan vare sig följdfrågor eller kontroll.

• Hur många från vilken personalkategori?
• Hur många inom respektive kategori av ”hot”, ”trakasserier” och ”våld”?
• Är ett upprört mejl att klassificera som t ex trakasserier?

Kommentar [av den nationella samordnaren 2017]: Det finns ingen siffra från tidigare år att jämföra med.

Flera [Hur många?] kommuner vittnar [Hur?] dock om mörkertal när det gäller otillåten påverkan, därför finns det anledning att problematisera siffrorna i lägesbilden

Red’s kom:
Mörkertal” finns alltid – precis som för alla andra resultat i samordnarens rapport – och är förvisso en anledning för att ”problematisera siffrorna i lägesbilden”, men hur?

Hur många polisanmälningar har gjorts (och varför ställs ingen fråga om detta)? Det kan vara så att ovan uppgivna 1% och 4% i själva verket är noll.

Återvändare

Frågan till kommunerna 2017 har formulerats enligt följande:
Fråga 19. Har det förekommit fall av återvändare, dvs. individer som befunnit sig i våldsbejakande extremistmiljöer utomlands och återvänt, under det senaste året i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)

7,3 % [enl. den nationella samordnaren 2017, medan organisationen ”Tryggare Sverige” uppger att siffran är 8%] av kommunerna [Hur många av hur många ”kommuner”?] uppger att det har förekommit fall av återvändare i deras kommun [Den nationella samordnaren skriver i efterskott att det ska vara 18 kommuner eller stadsdelar (dvs 7,7% av 233 kommuner och stadsdelar och 5,8% av tillfrågade 312 kommuner och stadsdelar) där okända kontaktpersoner 2017 uppger att det är deras uppfattning att deras kommuner haft ”fall av återvändare”… ”under det senaste året”].

Red’s kom:
Vilka är dessa 18 kommuner och stadsdelar (utom de självklara; Malmö, Göteborg och Stockholm) och varför vill samordnaren inte redovisa vilka dessa är?

Säpochefen Anders Thornberg tycker att det fokuseras för mycket på återvändare och säger att det viktigaste är att få stopp på tillväxten. Något sådant initiativ har dock inte tagits av varken den nationella samordnaren eller av regeringen.

43,5 % [I de flesta fall uppges inte decimaler i rapporten] uppger att det inte har förekommit några fall av återvändare [dvs gissningsvis 101 kontaktpersoner (43,3% av 233 kommuner och stadsdelar) har – precis som nedanstående grupp på 48,7% – ingen vetskap om det förekommit fall av återvändare].
48,7 % [gissningsvis 113 kontaktpersoner, dvs 48,5%] uppger att de inte vet.

Red’s kom:
Vad tror resterande 0,5% (100 – (7,3+92,2))?
Eller: Vad tror resterande 2 kontaktpersoner (233 – (17+101+113))?

Kommentar [av den nationella samordnaren 2017]:
Det finns ingen motsvarande siffra att jämföra med från föregående år.
Värt att notera är den höga andel [i realiteten minst 92,2% (dvs 43,5%+48,7%)] kommuner som uppger att de inte vet om det har förekommit några fall av återvändare i deras kommun.

Red’s kom:
Ja, gissningsvis 214 (dvs 101+113) eller 215 (92,2%) kontaktpersoner av 233 kommuner och stadsdelar 2017 har ingen vetskap om ”återvändare”.
Kommunerna gör alltså handlingsplaner, men utan att veta för vad (den nationella samordnaren 2017 skriver: ”44% av kommunerna [dvs 103 kommuner och stadsdelar] har en beslutad/antagen handlingsplan mot våldsbejakande extremism”). Rena cirkusen.

Stöd till individer och familjer i riskzonen

Frågan till kommunerna 2017 om stödinsatser har formulerats enligt följande:
Fråga 25. Finns det stödinsatser för individer som befinner sig i riskzonen att rekryteras till våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)

39 % av kommunerna uppger att de har utarbetat stödinsatser till individer i riskzonen.

Red’s kom:
91 kontaktpersoner (enl. den nationella samordnaren) tror, tycker eller vill ge sken av att kommunen ”utarbetat stödinsatser till individer i riskzonen”.
• Vilka ”stödinsatser”?

Frågan till kommunerna 2017 om stödinsatser för familjemedlemmar har formulerats enligt följande:
Fråga 27. Finns det stödinsatser för familjemedlemmar till individer som befinner sig i riskzonen att rekryteras till våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)

25 % av kommunerna [Dvs av 233 av totalt 312 kommuner och stadsdelar. Den nationella samordnaren har efter påpekande upptäckt att tidigare uppgift på 50% var felaktig] uppger att de erbjuder stöd till familjer/anhöriga till individer i riskzonen.

Red’s kom:
Dvs 58 eller 59 (enligt samordnaren) kontaktpersoner (1/4 av 233 kontaktpersoner i 312 ”kommuner och stadsdelar”) anser att deras kommun ”erbjuder stöd till familjer/anhöriga till individer i riskzonen”.
• Vilket stöd erbjuds och sedan när?
• Vilka stöd har antagits av hur många ”familjer/anhöriga”… och varför?

Kommentar [av den nationella samordnaren 2017]:
Det finns inte en motsvarande siffra från föregående år.

Stödinsatserna som kommunerna vittnar om i årets undersökning bottnar främst i redan existerande strukturer.

Red’s kom:
Hur vet samordnaren detta om det inte ens ingått i frågeställningen?
Hur stor del är utöver ”existerande strukturer”?

OBS! I en uppföljning till detta inlägg kommer fortsatt information om samordnarens rapport.


Den nationella samordnarens uppdrag

Den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism skriver:

Vårt uppdrag

I juni 2014 tillsattes en Nationell Samordnare med uppdraget att samordna arbetet med att värna demokratin mot våldsbejakande extremism på nationell och lokal nivå. Till detta uppdrag fick samordnaren sitt ursprungliga direktiv (2014: 103) som sammanfattas i fyra punkter:

  • stärka och stödja samverkan i arbetet med att värna demokratin mot våldsbejakande extremism på nationell och lokal nivå,
  • inrätta en referensgrupp för kunskaps- och informationsutbyte,
  • stödja aktörer som identifierar problem med våldsbejakande extremism lokalt, och
  • genomföra riktade utbildningsinsatser.

2015 beslutade regeringen att Samordnaren skulle få utökat uppdrag. På så sätt fick Samordnaren tilläggsdirektiv  (2015:27). Den 12 mars 2015 beslutade regeringen att samordnaren skulle:

  • förbättra stödet till anhöriga,
  • utreda förutsättningarna för en pilotverksamhet med en nationell stödtelefon,
  • ta fram och initiera genomförandet av en sammanhållen strategi för arbetet med att värna demokratin mot våldsbejakande extremism,
  • uppmuntra till insatser för individer som vill lämna våldsbejakande extremistiska rörelser, och
  • inrätta ett nätverk av experter.

Den 13 augusti 2015 beslutade regeringen (2015:86) att Samordnaren skulle ge en etablerad frivilligorganisation, som anmäler sitt intresse, i uppdrag att genomföra en pilotverksamhet med en nationell stödtelefon dit bl.a. anhöriga, kommuner och organisationer kan vända sig för att få information, råd och stöd. Denna så kallade stödtelefonen lanserades november 2015 [och visade sig snabbt bli en total flopp].

Den 2 juni 2016 fick Samordnaren förlängt uppdrag till januari 2018 med tilläggsdirektiven 2016:43. Enligt dessa ska samordnaren:

  • vidareutveckla och fördjupa det kunskapsbaserade förebyggande arbetet,
  • fortsätta pilotverksamheten med en nationell stödtelefon för information, råd och stöd om våldsbejakande extremism,
  • var sjätte månad ta fram underlag om den lokala utvecklingen av det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism i samverkan med berörda myndigheter i referensgruppen och Sveriges Kommuner och Landsting,
  • bistå myndigheter, kommuner, organisationer och trossamfund med expertkunskap i arbetet mot våldsbejakande extremism,
  • utveckla de expertnätverk som har inrättats och bidra till att stärka och utveckla konkreta insatser och relevant nationell och internationell forskning om våldsbejakande extremism, och
  • analysera och föreslå hur det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism bör samordnas och organiseras nationellt från och med januari 2018.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Enkät 2016
28% besvarade inte enkät 2016
54% käner ej till någon våldsbejakande extremism 2016
– Vilka 51 kommuner?
– Varför inga definitioner?
75% känner ej till några våldsbejakande personer 2016
41 av 51 kontaktpersoner trodde 2016 att ”högerextremism” finns i kommunen
– Ska åtgärder baseras på personligt tyckande och förvrängd information?
– Antal och problem oviktigt?
– Vänsterextremister vanligast/flest, utom i kontaktpersonernas ögon
– Politisk agenda styr enkätfrågor, enkätsvar och resultat
– Hur många islamister finns i Sverige?
72 kontaktpersoner uppger 2016 att någon kommunanställd ”utbildats
– Ingen utbildning i 218 kommuner?
12 kontaktpersoner uppgav att kommunen har en ”lägesbild” 2016
– Relevant lägesbild?
15 kommuner har handlingsplan 2016
– 15 kommuner har en färdig handlingsplan
– Drygt hälften av landets kommuner kommer inte att göra någon handlingsplan mot våldsbejakande extremism
Utformning och struktur av enkätfrågor
Anonyma svar!!!
Den nationella samordnarens enkät 2016 och 2017, med ”resultat”
– Finns det aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen?
– Resultat 2016
– Resultat 2017 – Max 45% tror att det förekommer ”våldsbejakande extremism” – Förekomsten av våldsbejakande extremism i kommunerna
– Rättelse av den nationella samordnaren 2017 om våldsbejakande extremism
– Rättelse av den nationella samordnaren 2017 om våldsbejakande aktiviteter
– Motstridiga uppgifter
– Max 59% av Sveriges 290 kommuner tror det förekommer ”extremism”?
– Har våldsbejakande extremism ökat från 25% (alt. 17,6%) 2016 till 73% (alt. 45%) 2017?
Finns det aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen?
– Om ja, vilka individer eller grupper/organisationer?
Vilka riktningar av våldsbejakande extremism har förekommit under det senaste året i den kommun där du är verksam?
– Om ja, vilka individer eller grupper/organisationer? (2016)
– Vem har ”uppmärksammat” vad?
– Statistik baserad på vad kontaktpersoner i 17,6% av kommunerna 2016 tror och/eller vill påskina
Avgörande info för tolkning av resultatet: Enkätfrågor tolkningsfria 2016 och 2017
– Äpplen jämförs med päron
Absurd statistik (2016)
– Små kommuner (0-10 000 invånare)
– Mindre kommuner (10 000-20 000)
– Mellankommuner (20 000-50 000)
– Mellanstora (50 000-100 000)
– Stora kommuner (100 000-∞)
Felaktiga slutsatser av den nationella samordnaren
– Var ska resurserna läggas?
– Övriga felaktiga slutsatser av den nationella samordnaren
– Upprepning av infantil slutsats
Vanligast förekommande miljöer 2017
– Förtydligande av den nationella samordnaren 2017
– Fake News
– Omöjligt att jämföra 2017 med 2016
– Infantil slutsats
Max 12 kommuner har en lägesbild om våldsbejakande extremism 2016
Framtagandet av lägesbilder 2017
– Rättelse av den nationella samordnaren 2017 om lägesbilder och stödinsatser
– Handlingsplan utan lägesbild
– Lägesbild utan vetskap om läget
Hur långt har kommunen kommit 2016 med utformande av handlingsplan för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism?
Framtagandet av handlingsplaner mot våldsbejakande extremism 2017
– Förtydligande av den nationella samordnaren 2017
Exempel på handlingsplaner 2017
2016: Har kommunen haft utbildningsinsatser syftade till att öka kunskapen om våldsbejakande extremism hos de kommunalt anställda?
Utbildning 2017
Slutsatser 2016
– Vad behövs?
– Vad visar enkäten?
– Upprepning av infantil slutsats
– Hur har enkäten gett en ”lägesbild” och på vilket sätt är enkäten relevant för framtida arbete?
Den nationella samordnarens tvåsidiga rapport 2017
211 av 290 kommuner svarade 2017
Nya – irrelevanta – frågor för 2017
– Utsatthet
– Återvändare
– Stöd till individer och familjer i riskzonen
Den nationella samordnarens uppdrag


Källor:
Samordnarens rapport 2016
Samordnarens rapport 2017

Se även bl a;
Stiftelsen Tryggare Sverige sprider desinformation om extremism


SVT sprider Fake News om extremister i Sverige – Finns inga vänsterextremister?


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

SVT sprider Fake News om extremister i Sverige – Finns inga vänsterextremister?

I ett inslag i SVT:s ”Sverige idag Sommar” informerades Sverige om att det finns ca 100 s k ”våldsbejakande extremister” i norra Sverige, där hälften är islamister och resten är ”nazister”. SVT försöker jämställa hotbilden från terrorister med en avsevärt mindre grupp av högerextremister.

SVT försöker också med sin retorik kraftigt förringa faran med vänsterextremisterna trots att SÄPO inte skräder orden när de klargör att vänsterextremisterna är det största hotet mot demokratin:

Det finns ett hundratal våldsbejakande extremister i de norra delarna av Sverige. Det visar säkerhetspolisens kartläggning. Nu har den lokala polisen fått namnlistor på vilka individer det handlar om.

Red’s kom:
Varför får Migrationsverket och kommunerna inte dessa namnlistor över personer som hotar landet? Och varför utvisas inte islamisterna?

”Ett konkret hot”?

Efter Stockholmsattentatet [terroristen Rakhmat Akilov, från Uzbekistan] i våras har polisen nu fått uppgifter från Säkerhetspolisen om personer i landet som kan utgöra ett konkret hot.

Red’s kom:
Vad menas med ”kan utgöra ett konkret hot”? Hot mot vad och vem? Hot på vilket sätt?

Utgör dessa 3 000 personer – som av de politiskt korrekta packats ihop i en grupp såsom att de skulle utgöra samma typ av hot – ett större hot än;
• afghanska och somaliska våldtäktsmän?
• de rumänska och baltiska villainbrottstjuvarna som härjar i mycket stora ligor över hela Sverige?
• EU-migranter som stjäl, gör inbrott och kör runt i olagliga målvaktsbilar?
• vapenförsedda romer och andra som skjuter vilt omkring sig och kastar handgranater (särskilt i Malmö och Göteborg)?
• de med utländskt ursprung som bränner bilar och kastar sten på blåljuspersonal?
• övriga mördare, tjuvar, knarkare och våldtäktsmän?

Not.
För den som inte känner till detta så har det tidigare fungerat så att SÄPO hemlighållit för såväl kommuner som för polisen – och naturligtvis för svenska folket – vilka terrorister som huseras av Sverige. Frågan är om någon kommer att informera Migrationsverket – såväl som kommunerna – om vilka de ”våldsbejakande extremisterna” är, gärna innan de beviljas asyl i Sverige?

Kliniskt rent från vänsterextremister, enligt SVT

I norra Sverige [Jämtland, Norrbotten, Västerbotten och Västernorrland] rör det sig om ett hundratal personer varav ena hälften bedöms [Av vem?] vara islamistiska extremister och den andra hälften högerextremister. Polisen har fått konkreta namnlistor.Extremister i norr

Red’s kom:
Alltså 50 islamister och 50 s k ”nazister” (som kanske mer kan definieras som fotbollshuliganer). Lustigt att hela norra Sverige är kliniskt ren från vänsterextremister. Undrar hur det kan komma sig?

SVT tolkar polisen

Pär Lindmark, polisens underrättelseenhet:
– Det som pågår just nu är att vi försöker att trycka ut de här listorna med de här namnen så att det blir allmänt känt inom hela polisorganisationen så att det inte stannar någonstans. Sedan i steg två blir det också att titta på de uppgifter vi samlat på oss under tidigare år.

SVT:s transkribering av vad Pär Lindmark säger:
– Det som sker just nu är att vi försöker att trycka ut de här listorna så att uppgifterna blir kända i hela polisorganisationen. I steg två kommer vi också att jämföra den nya informationen med den information som vi redan har inom polisen, säger Pär Lindmark, chef för polisens underrättelseenhet i polisregion Nord.

Vilka orter rör det sig om? Var finns de här personerna?
– Det är ganska utbrett. De finns i hela regionen. Man ser inte tydliga kluster att det bara är i de större städerna. Utan det är både mindre orter och större städer, så det är lite blandat.

SVT:s transkribering av inslaget i nyheterna:
SVT: Vilka orter nämns i norra Sverige?
– Det är ganska utspritt i hela regionen. Det finns inga kluster och ingen markant koncentration till de större städerna utan även mindre orter förekommer. Det är kort sagt väldigt blandat, säger Lindmark.

SVT ändrar betydelsen av vad polisen säger

SVT lägger sedan in följande text, som inte ingick i inslaget som sändes i TV:
Nyligen dömdes tre män med nazistkoppling för bombdåd mot flyktingboenden. Personer punktmarkeras redan nu.

Red’s kom:
På vilket sätt dessa tre män har en ”nazistkoppling” kan eller vill SVT inte redogöra för. Det viktiga för SVT tycks bara vara att få med ordet ”nazist” och flytta fokus till de problem med högerextremism som ter sig obefintliga i förhållande till problemen med den importerade extremismen.

Därefter följer på SVT:s webbplats ett annat inslag som heller inte sändes i TV (vi får dock inte veta vilken fråga reportern ställt som föranleder polisens svar):
Pär Lindmark, polisens underrättelseenhet:
– Absolut. Vårt uppdrag är att försöka med alla till buds stående medel att motverka att det sker någon form av brottslig gärning.
I vissa fall kanske vi bevakar dem, vi försöker störa ut dem, inkapacitera dem så fort som möjligt. I andra fall söker vi mer information, att vi önskar få in information till oss om just de här personerna.

SVT skriver på SVT:s webbplats:
Nyligen dömdes tre män med nazistkoppling för bombdåd mot flyktingboenden i Göteborg.
Enligt polisen finns det personer i norra Sverige som punktmarkeras.
SVT tillägger därefter följande manipulerade transkribering av vad Pär Lindmark sa i inslaget;
– Absolut. Vårt uppdrag är ju att med alla till buds stående medel förhindra att det sker någon brottslig verksamhet.
I vissa fall kan det bli punktmarkering och i andra fall kan det röra sig om att störa ut och inkapacitera. Vi söker också mer information, säger Lindmark.

Red’s kom:
Polisen säger alltså inte (som SVT hävdar, enligt här ovan) att ”personer” – där SVT försöker styra tittarna/läsarna till att tro att det handlar specifikt om nazister/högerextremister – punktmarkeras. Ordet punktmarkering nämns aldrig av polisen.

Hur ökar kraven på kommunerna att försöka lösa de problem regeringen skapat?

Kraven höjs nu på kommunerna att upptäcka och förebygga extremismen. Men beredskapen varierar runt om i landet.

Red’s kom:
Att beredskapen varierar är en självklarhet och därmed irrelevant info, men vem höjer kraven på de självständiga kommunerna och på vilket sätt? Och varför vill SVT inte berätta detta?

Eftersom kommunerna är självständiga kan staten inte ställa några krav på kommunerna (annat än genom lagstiftning, och även då är det fritt för kommunpolitiker att ta beslut i strid med lagen utan att riskera något straff).

Vad innebär att en kommun ”känner till” våldsbejakande grupper/individer?

Trots att man [Vem?] känner till grupper eller individer som kan vara ett hot så är det få som tagit fram skriftliga lägesbilder.

Red’s kom:
På annan plats uppger SVT att 40% av kommunerna tagit fram skriftliga lägesbilder (men då utan att någon verklig bild av läget ges eftersom de inte ens fått informationen från SÄPO, som är en av flera förutsättningar).
SVT:s uppgift på 40% kommer från den genomgående felaktiga rapporten som samordnaren mot våldsbejakande extremism tagit fram.

OBS!
Läs det otroliga avslöjandet om den nationella samordnarens enkät till kommunerna och efterföljande rapport. Du kommer inte att tro dina ögon när du ser vad sanningen egentligen är: Den stora bluffen av samordnaren mot våldsbejakande extremism avslöjas här!

Den nationella samordnaren skriver:Andelen kommuner som har en nedskriven handlingsplan mot våldsbejakande extremism har det senaste året ökat från 7 till 44%. 42% av kommunerna uppger att de har en uppdaterad lokal lägesbild över de olika extremistmiljöerna.”.
Men vad spelar det för roll om det är noll eller 100 procent? Det kan jobbas med hur många pappersprodukter (lägesbilder/handlingsplaner) som helst utan att något blir det minsta bättre! Det är bara resultat som räknas! För att uppnå resultat krävs förändringar i grunden, förändringar som gör att de ständiga små åtgärderna i form av brandkårsutryckningar kraftigt reduceras.

Det blir komiskt, för att inte säga löjligt, när landets kommuner tar fram handlingsplaner utan att ens veta vad de tar fram dessa planer för. Lägesbilder saknas.

Exempel på handlingsplaner (fler här):
Malmö (landets mest omfattande, av naturliga skäl)
Göteborg
Örebro
Fagersta
Grums
Hässleholm
Järfälla
Karlskrona
Katrineholm
Kungsbacka
Nyköping
Sunne
Tyresö
Upplands Väsby
Uppsala
Vellinge
Västervik
Älvsjö/Stockholm
Östersund

En ren och skär lögn!

Fyra av fem kommuner i Sverige uppger att de själva känner till våldsbejakande grupper eller individer i kommunen.

Red’s kom:
Vi får (i vanlig ordning) inte ta del av underlaget som SVT baserar sitt påstående på. Vi får inte veta hur frågeställningen formulerats, vilka kommuner som svarat/inte svarat eller vem på kommunen som besvarat frågeställningen.

Vi får heller inte veta vad definitionen av ”känner till” är (om den som svarat t ex tror sig ha läst något om detta i gammelmedia). Därmed kan SVT och samordnaren hävda precis vad de vill.

Tillägg:
SVT:s källa är nu identifierad till påståendet att 80% av Sveriges kommuner uppger att de ”själva känner till” våldsbejakande grupper eller individer i kommunen. Uppgiften kommer från den av den nationella samordnaren förfalskade rapporten om våldsbejakande extremism i Sverige.
Som framgår av avslöjandet om samordnarens bluff är det istället 189 kontaktpersoner i 288 kommuner + 24 stadsdelsnämnder/stadsdelar – DVS MAX 66% AV SVERIGES KOMMUNER – där kontaktpersonerna uppgett att de tror (alltså inte baserat på några fakta!) att det finns våldsbejakande grupperingar eller individer i kommunen i någon form.

Är de högerextrema ”mest aktiva”? Aktiva hur?

Och det är de högerextrema rörelserna som uppges som mest aktiva.

Red’s kom:
Detta är alltså SVT:s personliga åsikt. Inte ens de anonyma/rödgröna kontaktpersonerna på kommunerna har uppgett detta! Det finns absolut inget stöd i fakta eller forskning för SVT:s åsikt (det finns enbart stöd i fakta för motsatsen till vad SVT hävdar)!
• Vad är definitionen av ”mest aktiva” och enligt vem?
• För t ex en kommunpolitiker i Sundsvall är naturligtvis en medlem i NMR som synligt viftar en flagga på stan mer aktiv än en IS-terrorist som på sitt statsfinansierade boende planerar ett folkmord eller halshugger hundra personer i Syrien. Terrorister har en tendens att inte synas eller märkas särskilt mycket innan de sprider döda människor runt sig.

Vem utgör det största hotet; den ”aktiva” flaggviftaren eller den osynlige terroristen?

Vilka är de ”högerextrema rörelserna”? Hur har de anonyma personerna i kommunerna definierat/namngivit dessa påstådda rörelser i sina svar? Finns det någon annan högerextrem rörelse än NMR?

I Sundsvall har det förekommit aktiviteter med koppling till såväl Islamiska staten som Nordiska motståndsrörelsen.

Red’s kom: Aktiviteter”?

Bodil Hansson (S), kommunalråd Sundsvall:
– Det kan tolkas som att det [vad?] förekommer i Sundsvall. Jag brukar säga att Sundsvall är en trygg kommun att bo och leva i men vi får inte vara naiva och tro att de här extrema rörelserna [eller kanske brottslingar, rent generellt, som gör samhället otryggt?] inte finns i Sundsvall. Det är också viktigt att vi fångar upp och ser de signalerna [vilket inte verkar vara fallet] så att vi kan jobba med dem [hur… och varför?].

Red’s kom: Politikersvammel helt utan värde.

Vilka hot utgör de olika grupperna i norra Sverige?

Enligt SÄPO finns det i norra Sverige ett hundratal personer som kan utgöra ett hot [det handlar nog snarare om åtskilliga tiotusentals i denna kategori].

Red’s kom:
Det finns olika grader av ”hot”, men någon sådan gradering är SVT inte intresserad av att göra i sin rapportering. Är t ex munhuggning, där ingen skadas, mellan högerextrema (fotbollshuliganer) och vänsterextremister (som inte finns, enligt SVT) jämförbart med planering av en terroristattack av muslimer i syfte att döda så många som möjligt?

Varför gör regeringen inte ”sin del av jobbet”?

Och polisen räknar med att kommunerna gör sin del av jobbet.

Red’s kom:
Om regeringen hade gjort ”sin del av jobbet” (inte minst med lagstiftning, planering av polisiär styrka efter de behov regeringen skapat och krav på utvisningar) så hade dessa ”hot” inte ens förekommit.
Se bl a;
Regeringen och Alliansen eniga om att inte vidta åtgärder mot terrorism!
Stefan Löfven, gör din plikt!

Pär Lindmark, polisens underrättelseenhet:
– Kommunerna har också ett ansvar för att upprätta en handlingsplan om våldsbejakande extremism. Länsstyrelsen har ju nyligen fått ett nationellt uppdrag att stödja kommunerna i det här.

Red’s kom:
Som inte kommer att förbättra något förutan nödvändigt stöd av lagar och personal samt avsevärt hårdare tag.

Källa: SVT


I samband med inslaget skriver Rolf Lunneborg följande på SVT:s sajt:

Det bedöms finnas 3 000 våldsbejakande extremister i Sverige. Ett hundratal finns enligt Säkerhetspolisen i norra Sverige.

Red’s kom:
Att drygt 2 000 (men som lika gärna kan vara 10 000) av dessa är våldsbejakande islamistiska extremister, enligt SÄPO, vill SVT tydligen inte nämna. Det är helt i linje med den vilseledande information som främst Public Service gett den senaste tiden om extremister i Sverige och hotbilden.

Dvs på samma sätt som att Sveriges vänstermedia skriver spaltmeter om 17 personer från NMR i Almedalen (som provocerades av en ”mångfaldsdemonstration”, dvs ett hundratal HBTQ-aktivister/vänsterextremister) utan att någonting egentligen hände, samtidigt som det är i princip knäpptyst om 10 000 vänsterextremister som skadar hundratals poliser i Hamburg under G20-mötet.

Ej heller vill SVT nämna att SÄPO (generaldirektör Anders Thornberg) uppger att det finns totalt 600-700 personer inom ”vit makt-miljön och vänsterextrema autonoma rörelser”.
Att Public Service – precis som resten av Sveriges vänsterstyrda media – inte ens vill ställa frågan hur dessa 600-700 personer fördelas mellan de två olika grupperna är förunderligt.

Men hur fördelningen ser ut visas tydligt varje gång NMR är ute och promenerar med sina flaggor, då de alltid möts upp av mångdubbelt fler hatiska, aggressiva och stenkastande vänsterextremister.

År 2013 var SÄPO tydlig med att det största hotet kom från vänsterextremisterna;
Största hotet kommer från vänster
Autonoma vänsteraktivister utgör det största hotet mot demokratin i Sverige. Det hävdar Säpo.
– Vi bedömer att de autonoma aktivisterna i dagsläget har en större förmåga än vit makt-anhängarna att använda våldsamma metoder strategiskt och systematiskt, säger Ahn-Za Hagström.
I rapporten skriver Säpo att många fall av otillåten påverkan av folkvalda gäller ”hembesök där autonoma aktivister [läs: ”vänsterextremister”] tagit reda på meningsmotståndarnas adresser och hotat eller förstört egendom.”

På bara sju år har regeringen lyckats 15-dubbla antalet våldsbejakande extremister (enligt SÄPO-chefen främst genom det stora antal migranter som S+MP-regeringen lät släppa in i landet 2015). År 2010 bedömde Säkerhetspolisen i en rapport att det fanns omkring 200 våldsbejakande extremister i Sverige.

Efter stockholmsattentatet i våras har polisen nu fått uppgifter från Säkerhetspolisen om personer i landets som kan utgöra ett konkret hot. Uppgifterna att det rörde sig om flera tusen väckte uppseende och nu har detaljerna nått den vanliga polisen.

Red’s kom:
Varför inte, för allas säkerhet, publicera en offentlig lista med alla våldsbejakande islamistiska extremister? Det kanske är hög tid att staten börjar se de egna medborgarna som viktigast?

Inga vänsterextremister i norra Sverige?

I norra Sverige rör det sig om ett hundratal ”hotaktörer” varav ena hälften bedöms vara islamistiska extremister och den andra hälften högerextremister.

Det finns en tredje kategori också, men i norra Sverige bedöms det inte finnas några vänsterextremister i betydande omfattning [Vad innebär ”i betydande omfattning”? Är inte en vänsterextremist en vänsterextremist för mycket?].

Red’s kom:
Här är problemet att det inte framgår vem som ”bedömt” detta. Eftersom varken den lokala polisen, polisens underrättelsetjänst eller Säkerhetspolisen sagt detta i media verkar det som att det är SVT som ”bedömt” detta. På okänt, eller inget, underlag.
Om SÄPO gjort denna bedömning finns det all anledning att ifrågasätta deras kompetens.

Men vad är det som gäller? Vad SVT säger här (”… inte finnas några vänsterextremister i betydande omfattning”) skiljer sig från SVT:s redovisning där det hävdas att det inte finns en enda vänsterextremist;Extremister i norr

Enkätundersökning bland Sveriges kommuner som inte säger ett vitten

Högerextremism och IS
Vilka underrättelseuppgifter som polisen har tillgång till är alltså lite oklart [läs: ”okänt”], men landets kommunerna har nyligen tillfrågats om förekomsten av extremistiska aktiviteter [Hur definieras ”extremistiska aktiviteter” och hur kan man svara på en enkät utan att det ens finns en enhetlig definition av detta?].
I ett enkätsvar till samordnaren mot våldsbejakande extremism [sedan 2016-12-20 är detta Anna Carlstedt, där hon efterträdde Mona Sahlin som presterade en 12 sidor lång och oanvändbar rapport till en kostnad av 10 miljoner kr] svarar 48 procent av kommunerna att högerextremister är mest aktiva [Det svarar bevisligen kommunerna inte alls!] medan 23 procent uppger islamistisk extremism som mest förekommande.Extremister i Sverige enligt kommunernaRed’s kom:
Denna undersökning av den till synes okunniga samordnaren för våldsbejakande extremism är helt och hållet utan värde;
• Enkätsvaren är bara vad enskilda personer tror, fristående från fakta.
• Enkätsvaren ger ingen bild av antalet extremister inom respektive grupp.
• Enkätsvaren ger ingen uppfattning om hotbilden eller graden av hot.
Det enda enkätsvaren kan ge en bild av är möjligen vilka politiska åsikter de anonyma personer som svarat har. Eller, i ”bästa” fall, vad enskilda anonyma personer i kommunerna personligen upplever baserat på vad de läst – eller tror sig ha läst – i Sveriges vänsterstyrda media.

Det ska noteras att vi inte får veta hur många som svarat på enkäten, vilka kommuner som svarat/inte svarat, eller vilka personer på kommunerna som svarat. Vi får inte ens veta hur frågeställningen formulerats till kommunerna.

Att det hemlighålls vilka kommuner (utöver de självklara; Malmö, Göteborg och Stockholm, alla vänsterstyrda) som anser t ex att islamistisk extremism är vanligast förekommande är beklämmande.

Ytterligare vilseledande info av SVT

Polisens uppgift är att kartlägga de här personerna och förebygga brott [Hur?]. Pär Lindmark betonar också ett nära samarbete med kommunerna som har andra informationskällor.

Red’s kom:
Som framgår av SVT:s olika versioner av inslaget säger Pär Lindmark inget i någon av versionerna om ett ”nära samarbete” med kommunerna eller att kommunerna ”har andra informationskällor” (oavsett om det kan vara så).

Det kan också bli aktuellt att socialtjänsten och skolan kopplas in för förebyggande arbete.

Red’s kom: … tycker SVT.

Källa: SVT


I en annan artikel om inslaget skriver SVT (Rolf Lunneborg, igen):

Nyligen kom säkerhetspolisen med en sammanställning och i norra Sverige är det ett hundratal personer som bedöms vara ett hot.

Kommunerna får i uppdrag att försöka lösa de problem regeringen skapat

Kommunerna har fått ett uppdrag att förebygga och motverka våldsbejakande extremism – men trots att man känner till grupper eller individer som kan vara ett hot är det få som tagit fram skriftliga lägesbilder.

Red’s kom:
Istället för att kommunerna ges detta uppdrag, som de – av naturliga skäl – inte behärskar och/eller bryr sig om, hade det inte varit betydligt bättre om regeringen verkat för att våldsbejakande islamistiska extremister inte tilläts komma in och bedriva sin verksamhet i Sverige?

Polisen tror att det inte finns fler islamister i islamisternas huvudsäten än i övriga kommuner

Enligt polisens underrättelser finns det inga orter som sticker ut mer än andra men flertalet kommuner förefaller vara representerade.

Red’s kom:
Om polisen inte förstått ens något så grundläggande som att Malmö, Göteborg, Stockholm, Borås och Örebro sticker ut, dessutom rejält, i detta avseende så får nog polisen skaffa sig bättre ”underrättelser”. Annars blir det nog svårt att lösa problemen.

Behövs ingen dokumentation av extremister?

I en enkät som gjorts bland landets kommuner är det fyra av fem kommuner [som] uppger att de har våldsbejakande grupperingar eller individer i kommunen. Men bara två av fem kommuner har tagit fram skriftliga lägesbilder.

Nazister och IS
Sundsvalls kommun ser inte avsaknaden av skriftliga lägesrapporter som ett problem. Informationen kan dels vara känslig, dels anser kommunen att varje myndighet som deltar i lägesgenomgångarna själva får avgöra hur uppgifterna ska hanteras.

Red’s kom:
Låter väldigt förvirrat. Det sker alltså ingen strukturerad dokumentering av läget. Kan det möjligen bero på att inget finns att dokumentera?

Not.
Jmf SVT:s rubrik i föregående artikel ”Högerextremism och IS” som i denna artikel av SVT förstärkts till ”Nazister och IS” (där man dessutom kan fråga sig vad rubriken har med brödtexten att göra).
Tycker SVT att ”högerextremism” är identiskt med ”nazism”?

Vänsterextremisterna lyser fortfarande med sin frånvaro, i SVT:s ögon.

Varför tycker Socialdemokraterna inte att resultatet är det viktiga?

– Det viktiga är att vi har kontinuerliga möten och ser till att informationen är färsk, säger Bodil Hansson (S) som är ordförande för planerings- och utvecklingsutskottet i Sundsvall.

Red’s kom:
Borde inte det viktiga vara att uppnå resultat? Eller att annars ägna sig åt något som är meningsfullt?

SVT upprepar sin desinformation

I den enkät bland landets kommuner som samordnaren mot våldsbejakande extremism genomfört är det de högerextrema rörelserna som upplevs som mest aktiva. 48 procent av kommunerna anser [till skillnad mot SÄPO och de flesta andra] att högerextrema aktiviteter är mest vanliga medan 23 procent uppger islamistisk våldsbejakande extremism. 10 procent av kommunerna anger vänsterextremism.

Lägesrapport för extremism i Sundsvall

– Vi har haft högerextrema aktiviteter i form av Nordiska Motståndsrörelsen men det har också kommit in uppgifter om en bil som kört omkring med en IS-flagga. Vi har också sett klistermärken med koppling till IS och sammantaget visar detta att det förekommer aktiviteter i kommunen, säger Bodil Hansson (S).

Red’s kom:
• ”Högerextrema aktiviteter i form av Nordiska Motståndsrörelsen”?
• ”En bil som kört omkring med en IS-flagga”?
• ”Klistermärken”?
Låter inte som särskilt allvarliga ”hot”, eller?

Ovanstående kommentar från kommunalrådet i Sundsvall säger en hel del om värdet på undersökningen av kommunernas uppfattning av hot från islamister (största gruppen) samt högerextremister (= NMR) och vänsterextremister (näststörsta gruppen).

Vilka resultat har uppnåtts efter alla påstådda insatser?

Sundsvalls kommun uppger att man arbetat med frågan sedan 2015. Vi har utsett en samordnare, arbetat med en strategi och arbetar just nu med handlingsplanen. Parallellt har vi också utbildat personal på fritids, i skolan och i socialtjänsten så att de uppmärksammar tecken på radikalisering. Även om vi upplever att vi bor i en trygg kommun får vi inte vara naiva, säger Bodil Hansson.

Red’s kom:
Lustigt att Public Service aldrig frågar om vilka resultat som uppnåtts. Men förmodligen förstår de flesta att dessa ”satsningar” inte gett något resultat överhuvudtaget.

Från polisens sida förväntar man sig att kommunerna ska arbeta förebyggande.
– Kommunerna har ett uppdrag att göra handlingsplaner mot våldsbejakande extremism och länsstyrelserna har nyligen fått ett uppdrag att stötta kommunerna i det här arbetet. Vi vet att det skiljer mellan kommunerna hur långt man kommit, säger Pär Lindmark.

Red’s kom: Värdelöst vetande.

Källa: SVT

Se även bl a;
Stiftelsen Tryggare Sverige sprider desinformation om extremism


Vad är en vänsterextremist?


Lättkränkta får inte kritiseras, vänsterextremister fria uttrycka sitt hat


Jag är så jävla trött på vänsterextremister


Bojkotta företag som ger efter för vänsterextremisters utpressning

Sluttande plan om företag ger efter för vänsterextremisters krav


Svenska FN-förbundet avslöjas som en vänsterextremist-bluff


Hög brottslighet bland utlandsfödda döljs av media

Brottslighet i Sverige bland utrikes födda, BRÅ:s statistik

Desinformation från regeringen om invandrare och brottslighet! FAKE NEWS – No-go zoner


800 poliser/kravallpolis, hundar, helikopter för EU-migranter i Malmös kåkstad & vänsterextremister

Vänsterextremister försöker skada Malmös EU-migranter in i det sista

Tolken Catalin Mihai tror att polisen vill trötta ut vänsterextremisterna i Malmös kåkstad

Vänsterextremister i Malmö visar sitt rätta jag, uppviglar EU-migranter

Vänsterextremister håller kvar EU-migranter i kylan i sin laglösa demonstration

Thomas Hammarberg sällar sig till vänsterextremisterna i Malmö – Stödjer EU-migranters lagbrott

Härbärge för specifikt EU-migranter i Malmö kritiseras av vänsterextremister

Vänsterextremistgrupper kräver att alla EU-migranter ska försörjas av Sverige

Vänsterextremister i Uppsala försöker bluffa politiker att försörja EU-migranter


Vänsterextremister hyllar inlägg om streck vid EU-tiggare som hjälteinsats


Claes Borgström resonerar som tvättäkta vänsterextremist om EU-migranter


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

MSB lägger 1 miljon på terrorforskning men 10 miljoner på genusforskning

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) utsattes för vad som liknade en samordnad kampanj efter att ha publicerat en förstudie av Magnus Norell om Muslimska brödraskapet i Sverige. MSB säger att de aldrig varit med om något liknande.

I förra veckan meddelade MSB att Norell inte får fortsätta med att fördjupa sin studie för MSB:s räkning, med hänvisning till ”allt bråk”.

DN skriver under rubriken ”Oacceptabelt att troll ska kunna påverka svenska myndigheter”:
Det är ironiskt att just MSB, myndigheten som nyligen fick i uppdrag att samordna det svenska risk- och sårbarhetsarbetet, drabbats av vad som ser ut som en påverkanskampanj. Extremismen måste undersökas och bekämpas. Varken kritik, kampanjer, skräck för fakta eller allmän rättshaverism får förhindra svenskt samhällsskydd och beredskap”.

Not. Längre ner här kommer skrämmande information om vad MSB egentligen sysslar med, vilket verkar ha gått alla förbi (MSB har givits i uppdrag av regeringen att syssla särskilt med genusforskning).

Under rubriken ”Nerringd, JO-anmäld och mejlbombad” skriver Fokus:
Myndigheten för samhällsskydd fortsätter inte påbörjad studie om muslimska brödraskapet i Sverige.

Red’s kom:
Muslimska brödraskapet är en politisk-religiös islamisk (sunnitisk) organisation där målet är att individen ska underordnas staten. Slutmålet är en stat – ett kalifat – baserad på sharia och där jihad är ett medel. Bl a den terrorstämplade organisationen Hamas är en gren av Muslimska brödraskapet. Även t ex Islamic Relief och Ibn Rushd är kopplade till det Muslimska brödraskapet.

I den aktuella rapporten, där vi kan läsa att det finns starka kopplingar till islamistisk extremism i Muslimska brödraskapet i Sverige, kom man fram till att flera muslimska organisationer, inte minst Sveriges unga muslimer, var kopplade till Muslimska Brödraskapet i något som håller på att formas till ett parallellsamhälle.

Spridda telefonsamtal började komma in till Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap, MSB, i månadsskiftet februari–mars. Det rörde sig om privatpersoner och organisationer som hörde av sig.
Dels ville de ifrågasätta en rapport som myndigheten lagt ut på sin webbplats.
Dels krävde de information om medarbetare som beställt rapporten, med repliker som: ”Kan ni berätta om cv på den gubben?”.

MSB anklagas för islamofobi

MSB:s personal överöstes med samma sorts frågor och resonemang som de första dagarna.
– Man ville ha cv på medarbetare, och veta vilka som jobbade med forskarna, berättar Anneli Bergholm Söder, chef på MBS:s operativa avdelning. Vi är en myndighet som bland annat bygger kunskap på områden som hotar målen för rikets säkerhet. I det här fallet grundläggande värden som demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Vi insåg snart att det inte går att bemöta aggressiva samtal i telefon om islamofobi med privatpersoner.

På sin webbplats påminde MSB om sitt uppdrag, att inom det egna ansvarsområdet ha en god förmåga ”att identifiera och möta informationspåverkan och annan spridning av vilseledande information riktad mot Sverige”. Man skrev att det i dag saknas information om den informationspåverkan som bedrivs från islamistiska aktörer i den svenska kontexten, och att det därför är svårt för MSB och andra ansvariga att bedöma samhällets sårbarhet för sådan påverkan. Man upplyste om att förstudien ”Muslimska brödraskapet i Sverige” hade som syfte att belysa just fenomenet islamistisk påverkan, och om att man beställt och finansierat Norells studie och att det, som alltid, var författarna, inte myndigheten som stod bakom slutsatserna.

Mejl med begäran om handlingar inkom. Av de 140 mejlen är ungefär 40 uppmuntrande tillrop och tack för en bra rapport, medan större delen är specifika frågor och synpunkter.
Jag vill ha (NN:s) samt (NN:s) mejlväxling med Magnus Norell samt Aje Carlbom”, skrev en privatperson och konstaterade att myndigheten tycktes ha uppfattningen att ”bidragstagande svenska muslimska organisationer ville återupprätta ett utopiskt kalifat. Jag skulle vilja ha underlaget som myndigheten har haft för att bilda sig den uppfattningen.

MSB gick igenom reglerna i sekretesslagen och skickade i väg de uppgifter man kunde, och meddelade att någon mejlväxling mellan Norell och Carlbom inte fanns. Privatpersonen svarade med att det var kränkande” att påstå att etablerade projektfinansierade organisationer hotade liv, hälsa och grundläggande värden, om belägg saknades”.

En annan skrev att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap genom att publicera Norells förstudie ”förringar islamofobin i samhället och sprider islamofobiska teorier som infiltrerar samhällsinstitutioner.

Sveriges unga muslimer ställer irrelevanta frågor till MSB

Ordföranden för Sveriges unga muslimer skrev ett mejl med 15 frågor av typen: ”Hur valde ni ut författarna?”, ”Anser ni att rapporten bygger på rasistiska konspirationsteorier?”, ”Anser ni att islamofobi existerar?”.

Red’s kom:
Vad varken Muslimska brödraskapet eller deras följare (t ex Sveriges unga muslimer) gjort är att kunna motbevisa något som står i rapporten. Precis som vänstern alltid gör när argument saknas så angriper man istället med floskler som rasism och islamofobi.

I flera mejl varvas efterfrågan på specifika handlingar med generella omdömen om MSB som myndighet. ”Att MSB skulle vara Trumps förlängda arm i Sverige, redan innan SD fått inflytande i regeringen, känns fruktansvärt – och oväntat.

MSB JO-anmäldes för att MSB ville ha frågor skriftligt

Dessutom blev myndigheten JO-anmäld för att den inte kopplade samtal till en tjänstemans telefon, utan bad om skriftliga frågor.

MSB: Aldrig varit med om något liknande

Är MSB utsatt för en form av informationspåverkan som man själv är satt att bekämpa?
– Jag gör inga analyser och drar inga slutsatser. Men jag har jobbat i staten i drygt 30 år och aldrig varit med om något liknande, säger Anneli Bergholm Söder.

Magnus Norell: Försök att tysta forskning

Magnus Norell:
– Det här gör de för att vi inte ska få fortsätta. De som ringer och mejlar vill påverka beslutsfattare och få tyst på den här sortens forskning. Det är en känd strategi även om det är första gången det händer i Sverige.

– Det finns mycket mer här som skulle komma upp om det blev en fortsättning och det finns starka krafter för att förhindra det, säger Magnus Norell i en intervju med DGS-TV.

MSB kickar Magnus Norell pga ”allt bråk” kring rapporten om Muslimska brödraskapet

Anneli Bergholm Söder säger att myndigheten ska gå vidare med kunskapshöjande åtgärder om islamistisk informationspåverkan.

Men Magnus Norell fick på onsdagskvällen besked att MSB:s generaldirektör sagt nej till en fortsättning på rapporten om muslimska brödraskapet. Motiveringen, fick Norell veta, var ”allt bråk” kring rapporten.

Anneli Bergholm Söder bekräftar att MSB inte kommer att gå vidare med Norells rapport.
– Den är avslutad.

Riskerar ni inte att ett sådant beslut kan tolkas som att kampanjen mot MSB och den beställda rapportens författare gav resultat?
– Nej. Vi kommer att fortsätta undersöka islamisk extremism, men i stället för att fortsätta med Norells studie gör vi nya utläggningar.

Red’s kom:
Men tydligen inte med forskare som vågar beskriva verkligheten som den är. In med de vänstervridna och politiskt korrekta forskarna, som vanligt.

Strategin att försöka skrämma till tystnad har funnits länge inom vänstern, och för varje gång man ser att dessa skrämselmetoder lyckas så kommer denna strategi att öka i antal och omfattning.
Se bl a: Vänsterns attack mot demokratin – Grand Hotel Stockholm

Källa: Fokus

MSB prioriterar nu genusforskning

MSB satsar nu 10 miljoner kronor på genusforskning. Myndigheten vill undersöka hur maktrelationer påverkar ledning och samverkan i samband med kriser. Projektet har som syfte att synliggöra hur samverkan och ledning påverkas av normer och maktrelationer kopplade till genus, uppger Dagens Juridik.

Men det är värre än så! MSB skriver själva:
I början av 2010 beslutade MSB att satsa sexton miljoner kronor på två stora projekt. Åtta miljoner går till Centrum för genusforskning vid Karlstads universitet och projektet ”Den genuskodade räddningstjänsten – Jämställdhetens förutsättningar”.

Lika mycket får Luleå tekniska universitet för ”Genus och räddningstjänst: teknik, organisation och jämställdhetsintegrering”. Arbetet ska pågå under fyra år.

2009 fick Centrum för genusvetenskap vid Uppsala universitet 2,6 miljoner från MSB för det treåriga projektet ’Från novis till nestor – ett aktionsforskningsprojekt om maskulinitet och risk i svensk räddningstjänst’.

Vad har detta med samhällsskydd och beredskap att göra? Är det Feministiskt initiativ som styr MSB?

Ur MSB:s regleringsbrev för 2017:
Uppdrag till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap att utifrån planen för jämställdhetsintegrering 2015-2018, redovisa åtgärder och resultat av arbetet i årsredovisningarna för 2016-2018. Syftet är att verksamheten ska bidra till att nå de jämställdhetspolitiska målen (skr.2016/17:10). Myndigheten ska även lämna en delredovisning i särskild ordning den 22 februari 2018 och då beskriva och analysera resultatet av genomfört arbete 2015-2017.

MSBs plan för jämställdhetsintegrering 2015-2018
MSBs plan för jämställdhetsintegrering 2014
MSBs resultatredovisning JiM 2014 (zip)

Förutom genusforskningen hävdar MSB att de kommer att göra dels;
– en kartläggning av Muslimska brödraskapet i västvärldens budskap mot olika målgrupper i Sverige, och dels
– en kartläggning av budskap i salafistiska jihadistmiljöer mot olika målgrupper i Sverige.
Anneli Bergholm Söder säger att MSB beräknar att vardera studie kommer att kosta ca 500 000 kr.

MSB lägger alltså 10 miljoner kr på genusforskning, som det är svårt att förstå vad detta ska tillföra, medan man lägger endast 1 miljon kr på det som är i princip helt avgörande för Sveriges framtid och som dessutom är myndighetens ansvarsområde, dvs att samordna det svenska risk- och sårbarhetsarbetet. Kan detta tydligare visa att MSB inte förstått allvaret med islams okontrollerade utbredning i Sverige.

Vad gör regeringen åt att MSB viker sig för trycket och lägger sina resurser på extremvänsterns favoritämne istället för på det som är det absolut viktigaste? Varför vill regeringen inte gå in och styra upp MSB, i landets intresse?

Islam är en 1 400 år gammal politisk rörelse med inslag av religion. Denna politiska rörelse bygger på profeten, pedofilen och terroristen Mohammeds ideologi där målet är att islam ska vara allenarådande i världen. Det finns idag ingen vetskap om vad som sker i de arablandsfinansierade moskéer som växer upp som svampar ur marken eller i de skattefinansierade muslimska organisationernas lokaler. Det finns därför all anledning att inte bara oroa sig utan att även börja samla ihop fakta och ta fram en åtgärdsplan för att motverka den muslimska extremismen i Sverige, som ökar allt mer.

Ledarsidorna.se skriver:
Allt skall kläs i genus- eller antirasistiska termer. Tydligast är kanske Mattias Gardells hustru Edda Manga som annars agerar som rådgivare till Botkyrka kommun. Botkyrka kommun har, enligt NOA:s senaste rapport, uppenbara problem med bland annat religiös extremism efter år av förnekelser.

Även om MSB och andra forskare, som vill flytta fram sina positioner eller förlorade den tidigare upphandlingen, nu hävdar att MSB visst ska forska vidare om Muslimska Brödraskapet är tecknen tydliga.


SMP skriver under rubriken ”MSB under attack”:
Det finns många trådar att nysta i detta men en som inte bör förbises är den där osynliga men ack så slitstarka identitetspolitiska ideologin. Den som format begreppet islamofobi till ett politiskt vapen ur vars ammunitionslager några sammansvetsade nu alltså har tystat en statlig myndighet; en del av ett bredare samhällsmönster enligt vilket ändelsen –fobi länge använts av vänstern som ett slagträ att svinga mot vem man än vill fula ut ur det offentliga samtalet. Om man efter detta tar intryck och idkar självkritik? Jag tvivlar.

På sju år har antalet våldsbejakande islamister, läs potentiella terrorister, ökat från hundratals till tusentals i Sverige. Även om inte alla har viljan eller förmågan att företa något allvarligt tvekar inte Säpos generaldirektör att tala om en utmaning av ”historiska mått. Säpos resurser ansträngs och kommer att ansträngas hårt.


Dagens nyheters ledarredaktion följer upp avslöjandet om en påverkanskampanj mot MSB (”Trollen ska aldrig styra över forskningen”) och skriver att det är oacceptabelt att troll ska kunna påverka svenska myndigheter eller kunna styra över forskningen:

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) presenterade i början av året en studie, ”Muslimska brödraskapet i Sverige”. Efter publiceringen har myndigheten utsatts för vad som liknar en samordnad hetskampanj.

Det är knappast långsökt att samma tillvägagångssätt skulle användas i riktade kampanjer, kanske för att stoppa beslut, trakassera enskilda medarbetare eller sätta en käpp i hjulet för forskning eller annan informationsverksamhet.

Det är ironiskt att just MSB, myndigheten som nyligen fick i uppdrag att samordna det svenska risk- och sårbarhetsarbetet, drabbats av vad som ser ut som en påverkanskampanj. Förhoppningsvis tar man lärdom av det inträffade och ser det som ett tillfälle att ta fram strategier till nästa gång, metoder som kan användas av fler myndigheter. För att liknande kampanjer kommer att ske igen är en självklarhet.

På fredagen beskrev Säpochefen Anders Thornberg i en TT-intervju en explosionsartad ökning av antalet våldsbejakande extremister i Sverige. Framför allt handlar det om islamistiska sådana. År 2010 bedömde Säpo att det fanns omkring 200, men nu uppskattar Thornberg att det handlar om ”tusentals”.

Muslimska Brödraskapet är inte synonymt med våldsbejakande extremism, men organisationen har genom historien sannerligen inte visat sig främmande för våld. Miljöerna där Brödraskapet kan växa och frodas är ungefär desamma som också kan hysa IS-sympatisörer och andra extremister.

Det ska inte finnas några mörka hörn i samhällsbygget. Det är oerhört viktigt att dessa miljöer blir fullständigt genomlysta och att Sverige kan skydda sig mot den muslimska extremismen – liksom alla andra våldsbejakande, odemokratiska ideologier.

Extremismen måste undersökas och bekämpas. Varken kritik, kampanjer, skräck för fakta eller allmän rättshaverism får förhindra svenskt samhällsskydd och beredskap.


BAKGRUND

Om MSB:s rapport: V och MP stödjer islamister – Muslimer/forskare upprörda över rapport

Rapporten var en av myndigheten beställd förstudie med titeln ”Muslimska brödraskapet i Sverige”. Författare var terrorforskaren Magnus Norell. Tillsammans med docenten Aje Carlbom och Pierre Durami, före detta medlem i Muslimska brödraskapet, hade han ägnat fyra veckor åt att sammanställa den internationella forskningens slutsatser, och koppla ihop med bilden av vad man kände till om brödraskapet i Sverige.

Rapporten var, upplyste författarna, att betrakta som ”ett första försök att formulera en sammanhållen kunskapsöversikt av rörelsens europeiska och svenska aktivister.”

Litteraturlistan var tre sidor lång.

Bakgrunden till MBS:s beställning var att den svenska grenen var tämligen outforskad. Forskarna påminde om att de slutsatser de i detta skede drog där var summariska och generaliserade ”för att passa formatet. Det återstår att fördjupa studiet empiriskt och teoretiskt”.

I rapporten står det bl a;
Under årens lopp har MB genom en uppsjö av organisationer kunnat etablera en helt dominerande position inom det statsunderstödda så kallade civilsamhällets muslimska del. Det är många miljoner som slussats in från svenska skattebetalare in i världens största islamistiska organisations svenska gren. Det betyder att staten och dess medborgare finansiellt och organisatoriskt hjälpt till att etablera många organisationer med direkt eller indirekt koppling till MB.
och;
Sammanfattningsvis kan man säga att europeiska MB:s politisk-religiösa arbete har byggts in i en ’integrationsmodell’ som det är svårt för politiker och andra att stå emot eftersom den lätt kan tolkas i termer av gängse integrationsarbete.

I sammanställningen kunde man läsa att flera stora muslimska organisationer i Sverige håller på att bygga upp ett parallellt samhälle och är kopplade till den islamistiska rörelsen Muslimska brödraskapet, och att organisationen Sveriges unga muslimer är helt styrd av brödraskapet.

Även Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, har pekat på just kopplingen mellan Sveriges unga muslimer och Muslimska brödraskapet. Strax före nyår förra året beslutade man därför att dra in det statliga bidraget till Sveriges unga muslimer, som enligt MUCF vid olika tillfällen och sammanhang pekats ut som en miljö »där det förekommer individer som inte respekterar demokratins idéer, inklusive principen om jämställdhet och förbud mot diskriminering«.

Knappt en vecka efter att Norells rapport publicerats skrev 22 forskare – bland andra Mattias Gardell, professor vid centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism vid Uppsala universitet, och religionsvetaren Jan Hjärpe – en debattartikel som framförde åsikten att källor saknades för Norells påståenden om Muslimska brödraskapet.

Norell svarade i SVT Nyheter:
– Har de rökt på innan de läst det? Det är ju bara att läsa rapporten! Om någon inte accepterar det här så kan jag inte göra så mycket åt det. Det är ju liksom belagt.Islams utbredning i världen

Se även bl a;
MSB:s rapport: V och MP stödjer islamister – Muslimer/forskare upprörda över rapport

Alice Bah Kuhnke har särskilda företrädare för muslimer – trots att sådana inte finns!


Miljöpartist kräver att Sverige ska anpassa sig efter islam


Islam är ett politiskt system, inte en religion

Islamofili och identitetspolitik

Islam – bekämpa roten till problemen

Är berättigad oro för islamism en fobi?

Muslimer vill ha eget regelverk – Sharialagar

Allah bestämmer inte i Sverige


DO: Religion har företräde framför svensk lag – Islam vinner mark

Moskéer breder ut sig i Sverige & EU – Uppemot 3 000 i Tyskland

Skandinaviens största moské i Malmö försvårar integrering av muslimer


Vägrade skaka hand av religiösa skäl – blev av med jobbet

Kritisk mot islam, uppmanades lämna partiet (S)


Avslöjande – Slöjans rättigheter


Så här kan organisationers bidragsmissbruk stoppas


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.

300 svenskar strider för terrorganisationen IS

Kanske det är dags att Sverige sätter upp några ramar för hur terrorrisken ska hanteras? Varför är politikerna så rädda för att ta tag i detta problem liksom orsaken till uppkomsten av problemet?

– Det finns individer i Sverige som har både avsikt och förmåga att kunna begå terrorattentat i Sverige, säger Säpochefen Anders Thornberg.
– Det är en explosionsartad utveckling, säger han till SVT:s Agenda.
Sedan oktober 2010 råder ett förhöjt terrorhot i Sverige.

Sverige har varit relativt förskonad från terrorattentat, men här måste man nog stämma i bäcken. De handlingsförlamade politikerna borde rimligen ställas till svars för sitt bristande agerande. Att införa en ”nödtelefon” är löjligt i det stora sammanhanget, det krävs naturligtvis så mycket mer.