Frederick Batzler har själv i media erkänt att hans överklagande endast syftar till att förhala ärendet och att han är medveten om att en avhysning är oundviklig.

Det är en otrolig massa upprepningar av samma saker i överklagandet, och Frederick Batzler greppar hela tiden efter halmstrån i sina desperata försök att argumentera. Sakliga argument och stöd för sina åsikter i juridiken saknas.

Här kommer den tredje delen av överklagandet av avhysning av EU-migranter från kåkstaden i Malmö, vid Industrgatan.

Besittningsfrågan

Det ska noteras att de boende på fastigheten Brännaren 19 genom att ha faktisk rådighet över fastigheten har besittning till denna.

Red’s kom:
Att markockupanterna olagligen tagit marken i besittning har ingen relevans för Miljöförvaltningens avhysningsbeslut. Frederick Batzler kan heller inte peka på någon sådan koppling mellan förhållandena.

Det är för frågan om besittning ovidkommande att frågan om den rättsliga rådigheten över fastigheten inte är avgjord. Handlingarna i ärendet, då i synnerhet inlagorna från fastighetsägaren och Miljöförvaltningens svar, ger förhanden att besittningsfrågan är central (se bilaga 1, 2 och 3).

Red’s kom:
Besittningsfrågan är inte central för Miljöförvaltningens avhysningsbeslut. Ärendet mellan Industrigatan i Malmö AB och Miljöförvaltningen är en separat process, fristående från detta ärende, med andra parametrar att ta hänsyn till.

Se bilaga 1, 2, 3:
Föreläggande vid vite angående nedskräpning av EU-migranter; kåkstaden Malmö

Det finns vad gäller besittningsrubbning en stark skyddsaspekt som återfinns bland annat i utsökningsbalken, lag om betalningsföreläggande och handräckning samt brottsbalkens bestämmelser om olovligt rubbad besittning.

Red’s kom:
Besittningsrubbning? EU-migranterna har inte besittningsrätt bara för att de tagit området i besittning, och vad gäller besittningsrubbning så vilken besittningsrubbning väger tyngst, Miljöförvaltningens eller de som olagligt ockuperat mark.

Det  saknar relevans för Miljöförvaltningens avhysningsbeslut, eftersom detta är en miljö- och hälsofråga som handläggs av myndigheten.

Vilken ”stark skyddsaspekt” åsyftas för vad? Vilken skyddsaspekt har skrivits in i lagen för dem som olagligen ockuperar mark och som utsätter sig själva för ohälsa och diverse faror?

Frederick Batzler kan inte peka på vad det skulle vara som är av betydelse här.

Utsökningsrättens tvångsregler omgärdas av en strikt, formell process, där rättssäkerheten för den enskilde är framträdande.

Red’s kom:
Vilken ”rättssäkerhet” menar Frederick Batzler att det finns för de som begår brott samt utsätter sig själva för fara, och som skulle förhindra Miljöförvaltningens avhysningsbeslut?

Miljöförvaltningens förbud måste betraktas som ett sätt att avhysa de boende från fastigheten och därmed kringgå de relevanta skyddsbestämmelserna.

Red’s kom:
Vilka är de ”relevanta skyddsbestämmelserna”? Det finns inga skyddsbestämmelser som är relevanta här, och Frederick Batzler kan heller inte säga vad han syftar på.

Det är istället EU-migranterna som försöker kringgå Miljöbalken.

Det har inte varit lagstiftarens avsikt att bestämmelsen i 26 kap 9 § MB ska användas för besittningsrubbning.

Red’s kom:
Usel retorik. Det har inte heller varit lagstiftarens avsikt att bestämmelsen i 26 kap 9 § MB ska användas för att legalisera olagliga markockupationer.

Däremot har 26 kap 9 § MB definitivt syftet att underlätta åtgärder för dem som utsätter sig själva och andra för fara.

Frågan om besittning och den rättsliga rådigheten måste därför först avgöras.

Red’s kom:
Varför det? Oavsett vad som gäller för besittning och ”den rättsliga rådigheten” så har Miljöförvaltningen att se till så att Miljöbalken följs, även av EU-migranter.

För mig är den ”rättsliga rådigheten” synonymt med ”besittningsrätt” i detta fall. Det finns ingen tvekan om att det är fastighetsägaren som har besittningsrätten.

Dett finns inget att utreda. EU-migranterna har olagligen tagit marken i besittning, men besittningsrätten och den grundlagsskyddade äganderätten ligger odiskutabelt fortfarande på fastighetsägaren (vilket t o m Frederick Batzler själv erkänt i media).

I vart fall kan det inte tolereras att miljöbalken används för att kringgå skyddsbestämmelserna beträffande besittning och därmed grovt underminera rättssäkerheten hos de boende.

Red’s kom:
Vilka är ”skyddsbestämmelserna beträffande besittning”? Några sådana finns inte i detta fall och Frederick Batzler kan inte säga vad han syftar på.

Tvärtom kan det inte tolereras att olaglig ockupering av mark används för att försöka kringgå miljöbalken.

På vilket sätt skulle markockupanternas rättssäkerhet undermineras av att de avhyses från giftig mark som de olagligen tagit i besittning?

Varför skulle man bortse från svenska medborgares rättssäkerhet, till förmån för utländska medborgare som olagligen ockuperar svensk mark?

Det är andras rättssäkerhet som bevisligen underminerats, inte minst fastighetsägarens. Det finns ingen rättssäkerhet för att fritt kunna ta annans egendom i besittning utan att ordningen skulle kunna återställas efter detta.

Som fastighetsägarens juridiska ombud skriver; ”Fastighetsägaren har självklart förståelse för att de personer som bor på Fastigheten inte gör det i något ont syfte… Oaktat detta är det förstås inte hållbart att Fastighetsägaren ska behöva tåla den här typen av inskränkningar på sin egen fastighet. Fastighetsägaren måste själv ha rätten att avgöra om andra personer ska få disponera en ägd fastighet eller inte.”.

Vem är verksamhetsutövare?

En fråga som Länsstyrelsen måste ta ställning till är vem som egentligen är verksamhetsutövare.
Miljöförvaltningen hänvisar i det överklagade beslutet till 2 kap MB och tycks därmed anse att de boende är verksamhetsutövare.

Begreppet verksamhetsutövare definieras inte uttryckligen i miljöbalken men en analog tolkning av Sevesolagens (1999:381) 2 § kan göras. Där sägs att ”om flera verksamheter med en gemensam ägare är samlokaliserade, skall dessa anses som en enda verksamhet och den gemensamma ägaren som verksamhetsutövare”.

Red’s kom:
Detta om ”verksamhetsutövare” har Frederick Batzler kopierat från vad fastighetsägarens juridiska ombud skrivit tidigare.

Varför måste Länsstyrelsen ta ställning till vem som är verksamhetsutövare? Det är ju i sig inte relevant för om Miljöförvaltningens avhysningsbeslut är giltigt eller ej.

Men i det fall fastighetsägaren inte är verksamhetsutövare, och att han därför som huvudregel inte kan hållas ansvarig för nedskräpningen, så skulle det innebära att det är markockupanterna som ska hållas ansvariga.

Miljöbalken tar dock ingen hänsyn till vem som är verksamhetsutövare, precis som Frederick Batzler själv konstaterat. Frederick Batzler har gjort en felaktig analog jämförelse med Sevesolagen. Det finns ingen ”gemensam ägare” i detta fall. Det finns bara en fastighetsägare och han äger inte romerna, deras bostäder eller tillhörigheter.

Oavsett vem som är verksamhetsutövare – vilket är teknikaliteter utan relevans i denna fråga – så kan inte miljöbrott tillåtas, och den eller de som begår miljöbrott måste stoppas. Men sedan handlar det inte bara om detta, utan även om det faktum att fastighetens ohälsosamma omgivning inte är acceptabel för människor.

Fredrick Batzler bryr sig tydligen inte om de hälsorisker som EU-migranterna utsätts för, men Miljöförvaltningen har ett ansvar här.

Koncessionsnämnden har även uttalat att ”den som faktiskt och rättsligt har möjlighet att ingripa ska anses som verksamhetsutövare” (KN B 1/92 och KN B 15/95). Det är alltså den som har makt och möjlighet att kontrollera verksamheten som ska ansvara för den. MÖD har i senare avgöranden upprätthållit Koncessionsnämndens definition (se bland annat MÖD 2005:64). Miljöförvaltningens beslut borde därför istället riktas till fastighetsägaren (Industrigatan i Malmö AB) som är den som ansvarar för fastigheten.

Red’s kom:
Här framför Frederick Batzler ett starkt argument för Miljöförvaltningens rätt att avhysa EU-migranterna. Här har det ju visat sig mer än problematiskt för fastighetsägaren att ingripa mot de EU-migranter som inte visar någon respekt för svensk lag.

Miljööverdomstolen har i rättsfallet MÖD 2006:63 slagit fast att fastighetsägare kan bli ansvariga enligt 9 kap MB. I fallet uttalar MÖD:
”Miljööverdomstolen anser att enbart det förhållandet att det förvaras avfall på en fastighet inte utan vidare kan medföra ett ansvar för fastighetsägaren. Det måste tillkomma någon omständighet för att fastighetsägaren skall kunna göras ansvarig, till exempel att fastighetsägaren accepterat verksamheten. En annan omständighet som skulle kunna medföra ett ansvar kan vara att fastighetsägaren vid förvärvet av fastigheten upptäckt att det förvarades avfall på den eller borde upptäckt det (se RÅ 1997 ref. 12). Det förhållandet att en fastighetsägare inte vidtar några åtgärder för att motverka miljöriskerna med en förvaring, även om den orsakats av annan, skulle möjligen också kunna utgöra en sådan omständighet som medför ett principiellt ansvar för ägaren.”

Red’s kom:
Vad Fredrik Baztler tar upp här ovan har han kopierat från vad fastighetsägarens juridiska ombud skrivit.

Ännu en gång visar Frederick Batzler själv på att allt gått rätt till i Miljöförvaltningens avhysningsbeslut.

I Frederick Batzlers vimsiga resonemang verkar han nu gått över till att vara ombud för fastighetsägaren.

Fastighetsägarens ansvar förutsätter således att det inte går att utreda vem som är primärt ansvarig för nedskräpningen och att fastighetsägaren, antingen uttryckligen eller konkludent, har accepterat verksamheten.

Red’s kom:
Bevisligen har fastighetsägaren varken uttryckligen eller konkludent accepterat den olagliga bosättningen av EU-migranter.

Fastighetsägarens juridiska ombud skriver; ”Fastighetsägaren har inte lämnat något medgivande till bosättningen och de olovligt boende tog överhuvudtaget ingen kontakt med Fastighetsägaren innan bosättningen skedde. Fastighetsägaren hade alltså ingen möjlighet att vidta några förebyggande åtgärder.”.

Det går inte att utreda vilka enskilda som har orsakat vilken nedskräpning, vilket även slås fast i Åklagarmyndighetens beslut om att inte inleda förundersökning (se bilaga 5) om miljöbrott.

Red’s kom:
Det finns mängder av bildbevis för inte bara att det är EU-migranterna som stått för nedskräpningen utan även att EU-migranterna uträttat sina behov över en stor del av området.

Men även om det inte varit EU-migranterna som skräpat ner (vilket blir löjligt att utgå från) så fråntar det inte orimligheten att vistas på detta område, vilket under rådande omständigheter endast kan lösas med avhysning.

Därtill ska anmärkas att fastigheten har använts för olovlig avstjälpning sedan långt innan nuvarande bosättning.

Red’s kom:
Det är bara att titta på daterade bilder och jämföra hur det såg ut innan markockupanternas illegala bosättning. Det var bara en försumbar mängd skräp där innan EU-migranterna ockuperade marken.

Men oavsett vilket så är det – utöver den negativa miljöpåverkan som EU-migranterna ger med sina öppna eldar, uträttande av sina behov, och nedskräpning – också en fråga om den hälsofara EU-migranterna utsätts för. Inte minst med tanke på att marken är så förgiftad att den måste saneras innan ens något arbete kan påbörjas där.

Angående fastighetsägarens accepterande har många boende vistats på tomten sedan våren 2014, och vissa sedan ännu längre tillbaka.

Red’s kom:
Det finns en lång rad med bevis för att fastighetsägaren på intet sätt accepterat den olagliga bosättningen. Det framgår t o m med all önskvärd tydlighet från Frederick Batzlers bilagor till sin överklagan.

Först 2015-02-16 sattes ett staket upp, alltså mer än ett år efter att nuvarande boende flyttade dit.

Red’s kom:
Det är en ren och skär lögn. Fastighetsägaren försökte 2014-12-15 sätta upp ett NYTT stängsel, men hindrades till detta av EU-migranterna, men det nya stängslet uppfördes senare. Det har alltså funnits ett skydd där sedan innan EU-migranterna ockuperade marken.

Även om det inte hade funnits stängsel där tidigare så vad skulle det ha för betydelse idag?

Det ska även noteras att hemlösa har bebott platsen sedan 90-talet.

Red’s kom:
Att vissa enstaka hemlösa svenskar haft tillfälliga övernattningar på området (sedan när vet vi inte) innebär inte att fastighetsägaren varken accepterat detta eller de EU-migranter som sedermera olagligen tog marken i besittning.

Fastighetsägaren har därför genom att tolerera verksamheten konkludent accepterat den.

Red’s kom:
Alltså har fastighetsägaren – som inte tolererat EU-migranternas veksamhet på fastighetsägarens privata mark – inte konkludent accepterat EU-migranternas olagliga bosättning på den privata mark som han har en grundlagsskyddad äganderätt till.

I övrigt har fastighetsägaren inte vidtagit några åtgärder för att städa upp på platsen, trots att de har fått flera påtryckningar från Miljöförvaltningen (se bilaga 6 och 7). Alla försök som har gjorts till att städa fastigheten, inklusive bekostnad av container, har gjorts av ideella organisationer och av de boende.

Red’s kom:
Det spelar ingen som helst roll för Miljöförvaltningens avhysningsbeslut om det är ideella organisationer som sett till att städa upp och bekostat container.

Nedskräpningen fortsätter. Möjlighet till hygien finns inte. Etc.

Om det skulle vara så som Miljöförvaltningen hävdar, att det pågår miljöfarlig verksamhet på fastigheten, måste alltså fastighetsägaren och inte de boende betraktas som verksamhetsutövare.

Red’s kom:
Det har pågått miljöfarlig verksamhet på fastigheten långt innan EU-migranterna ockuperade marken. Därav att det är en hälsofara för dem som befinner sig där.

Vad gäller vem som är verksamhetsutövare så har Frederick Batzler redan själv redogjort för Miljöförvaltnings rätt att avhysa markockupanterna.

Det slås även fast i 8 kap 15 § PBL att fastighetsägaren ska ansvara för att tomten hålls i vårdat skick.

Red’s kom:
Fastighetsägarens ansvar för att hålla tomten i vårdat skick saknar relevans för Miljöförvaltningens avhysningsbeslut.

Fastighetsägaren har både dispositionsrätt och tillsynsansvar över tomten. I jordabalken finns även en genomgående grundprincip om att fastighetsägaren både åtnjuter avkastningen av sitt ägande och svarar för de pålagor som följer av detta.

Red’s kom:
Fastighetsägarens dispositionsrätt – som EU-migranterna olagligen fråntagit fastighetsägaren möjlighet till – och eventuella tillsynsansvar motsäger inte Miljöförvaltningens rätt att avhysa EU-migranterna från den förgiftade mark som de skräpat ner.

De nackdelar i form av otillåten nedskräpning som kan drabba en fastighetsägare kompenseras av de förmåner som ett fastighetsägande innebär.

Red’s kom:
Varför tycker Frederick Batzler det, och vad har hans personliga tyckande om detta för relevans?

Miljöfarlig verksamhet

I det överklagade beslutet hävdar Miljöförvaltningen med hänvisning till 9 kap 9 § MB och 33 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (FMH) att nedskräpningen på platsen kommer leda till att marken drar till sig ohyra och andra skadedjur. För att 9 kap 9 § MB ska vara tillämplig förutsätts emellertid att det rör sig om en bostad alternativt en lokal för allmänna ändamål.

Red’s kom:
Ja, och det är de bostäder som EU-migranterna bor i som avses. Definitionen överensstämmer klart och tydligt med definitionen i PBL. Enligt PBL är definitionen av en byggnad en varaktig konstruktion som består av tak eller av tak och väggar och som är varaktigt placerad på mark … samt är avsedd att vara konstruerad så att människor kan uppehålla sig i den.

9 kap 9 § MB;
”Särskilda bestämmelser om hälsoskydd
9 § Bostäder och lokaler för allmänna ändamål skall brukas på ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer och hållas fria från ohyra och andra skadedjur.
Ägare eller nyttjanderättshavare till berörd egendom skall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att hindra uppkomsten av eller undanröja olägenheter för människors hälsa.”

33 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (FMH)
”33 § I syfte att hindra uppkomst av olägenhet för människors
hälsa skall en bostad särskilt;
1. ge betryggande skydd mot värme, kyla, drag, fukt, buller,
radon, luftföroreningar och andra liknande störningar,
2. ha tillfredsställande luftväxling genom anordning för
ventilation eller på annat sätt,
3. medge tillräckligt dagsljus,
4. hållas tillfredsställande uppvärmd,
5. ge möjlighet att upprätthålla en god personlig hygien,
6. ha tillgång till vatten i erforderlig mängd och av godtagbar
beskaffenhet till dryck, matlagning, personlig hygien och andra hushållsgöromål.”

Red’s kom:
Här ser vi då kompletterande skäl till avhysning av de illegala markockupanterna. Deras bostäder uppfyller inget av ovanstående krav.

För att 33 § FMH ska vara tillämplig förutsätts också att det rör sig om en bostad.
Eftersom 33 § FMH syftar till att konkretisera 9 kap 9 § MB ska bostadsbegreppet i de båda bestämmelserna tolkas enhetligt. De av Miljöförvaltningen nämnda ”bostäderna” är snarare att betrakta som tält och enklare kojor som inte omfattas av bostadsbegreppet.

Red’s kom:
De bostäder som Frederick Batzler själv genomgående refererat till som bostad och hem (han har 55 gånger skrivit ordet ”boende” och även angivet att den person han påstår sig vara ombud för har sin bostad där) är alltså nu plötsligt inte längre bostäder?

I kåkstaden finns försumbart med tält. De byggnadskonstruktioner som byggts upp är i allra högsta grad bostäder (helt i enlighet med PBL), och är i många fall ganska avancerade. T.o.m. med kraftfulla takstockar.

Det finns inget Frederick Batzler kan stödja sig på i något regelverk som skulle undanta EU-migranternas bostäder som bostäder för de aktuella lagreferenserna. Därför kan Frederick Batzler endast ge sitt personliga tyckande istället för att bekräfta sin inställning med något regelverk.

Dessutom kan lagstiftarens avsikt med 33 § FMH rimligtvis inte ha varit att bestraffa människor för att de inte har råd med uppvärmning av sina hem eller rinnande vatten.

Red’s kom:
Usel retorik igen. Det var heller inte lagstiftarens avsikt att understödja lagbrott i form av markockupationer eller förorening av miljön.

Att EU-migranterna inte har rinnande vatten i sina ”hem” gör att risken för sjukdomar och sanitära problem är uppenbar (speciellt till sommaren när det är varmare) och är därför i sig ett synnerligen starkt skäl för att avhysning måste ske utan onödig fördröjning!

Vad gäller uppvärmning så har i princip alla bostäder detta. I form av miljöfarliga, hälsovådliga och brandfarliga hembyggda kaminer i olika former. Skorstenar sticker ut överallt. Ännu ett synnerligen starkt skäl för att avhysning måste ske genast.

I 33 § FMH ställs krav på att bostaden ska erbjuda skydd mot buller, luftföroreningar och värme vilket tyder på att bestämmelsen tar sikte på permanenta byggnader snarare än tält eller skjul. Det är svårt att tro att Miljöförvaltningen skulle ställa upp samma krav på ett tält på en campingplats.

Red’s kom:
Permanenta byggnader är exakt vad det är, om än i ofta risigt och farligt skick, med mögel och en mängd andra hälsorisker. Att bostäderna inte uppfyller kraven för hälsoskydd gör dem inte till minder bostäder. Med detta förvirrade resonemang från Frederick Batzler skulle jag kunna plocka ut ett fönster i min bostad och så blir det helt plötsligt inte en bostad.

Området på Norra Sorgenfri i centrala Malmö är ingen campingplats och därför ställs inte de krav som gäller för en undanskymd campingplats för temporärt boende. Men även om det varit en campingplats så uppfylls inte ens kraven för detta.

De nämnda bestämmelserna tar för övrigt sikte på ägaren av egendomen. Fastigheten där nedskräpningen sker ägs av Industrigatan i Malmö AB. Därför ska inte de boende hållas ansvariga.

Red’s kom:
Irrelevant, och Fredrick Batzler kan heller inte säga vilken relevans detta skulle ha för Miljöförvaltningens avhysningsbeslut basreat på något regelverk.

De nämnda bestämmelserna tar inte sikte på specifikt ägaren av marken. Fastighetsägaren äger inte romer, deras hus eller egendom bara för att de ockuperat fastighetsägarens mark.

Miljöförvaltningens beslut innehåller även hänvisningar till lokala miljöföreskrifter. Kommunens kompetens att meddela sådana föreskrifter härleds från 9 kap 12 § MB. Av detta följer att den särskilda avvägningsregeln i 9 kap 13 § MB måste beaktas.

Red’s kom:
9 kap 12 § MB;
”12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även i andra fall än som avses i 10 och 11 §§ meddela de föreskrifter som behövs till skydd mot olägenheter för människors hälsa. Regeringen får överlåta åt kommunen att meddela sådana föreskrifter.
I föreskrifter enligt första stycket får anges att verksamheter som kan medföra olägenheter för människors hälsa inte får bedrivas eller att vissa anläggningar inte får inrättas utan att kommunen har lämnat tillstånd eller en anmälan har gjorts till kommunen.”

9 kap 13 § MB;
”13 § Kommunala föreskrifter som meddelas till skydd mot olägenheter för människors hälsa får inte medföra onödigt tvång för allmänheten eller annan obefogad inskränkning i den enskildes frihet.”

Att införa ett campingförbud torde i sig inte föranleda någon svårare rättslig problematik, men det måste beaktas att de människor som i det förevarande fallet träffas av förbudet har som nämnts ovan inte någon reell ekonomisk möjlighet att ordna annan bostad än tält och liknande.

Red’s kom:
De EU-migranter som inte har ekonomisk möjlighet att ”ordna annan bostad än tält och liknande” har enligt lag förverkat sin rätt att vistas i Sverige och ska omgående utvisas.

Ockupanternas finansiella ställning saknar relevans för ett avhysningsbeslut.

Därför blir campingförbudet i praktiken ett förbud mot hemlöshet.

Red’s kom:
Det är ingen som förbjuder EU-migranterna att återvända till sina hem i deras hemländer.

Om jag inte har pengar till boende när jag är utomlands så finns det inget land i världen som ger mig särskilda förmåner pga detta.

De hemlösa EU-migranternas själva existens förbjuds och kriminaliseras på så sätt.

Red’s kom:
Vari ligger logiken att Sverige skulle förbjuda EU-migranters existens för att lagen upprätthålls?

Vari ligger logiken att Sverige skulle krimnalisera EU-migranter för att lagen upprätthålls?
Om jag rånar en bank så är det jag själv som ansvarar för mitt brott, och själv gör mig kriminell. Romerna är inget undantag.

Detta kan rimligtvis varken ha varit lagstiftarens avsikt med 9 kap 12 § MB eller för den delen Malmö stads avsikt med campingförbudet. Miljöföreskriften måste därför anses medföra onödigt tvång för allmänheten och en sådan obefogad inskränkning i den enskildes frihet som avses i den ovan nämnda avvägningsregeln i 9 kap 13 § MB. I vart fall ska campingförbudet lämnas utan avseende i det förevarande fallet.

Red’s kom:
Absurd retorik. Förtjänar inte att bemötas. Alla begriper hur vansinnigt detta resonemang är.

Vad gäller de olägenheter som de boende själva utsätts för genom att vistas på tomten ska understrykas att dessa problem inte får någon lösning genom det meddelade förbudet. Snarare förvärras situationen för de boende om de tvingas lämna fastigheten då det begränsade skydd som tälten och kojorna ger i vart fall är att föredra framför att helt sakna tak över huvudet, vilket har redogjorts för utförligt ovan.

Red’s kom:
Löjeväckande resonemang.
Om en plats är farlig att vistas på så menar att Frederick Batzler att det inte är en lösning att inte vistas på den farliga platsen.

EU-migranterna är fria att återvända till sina hem.

Slutligen ska Miljöförvaltningens hänvisning till gödsling lämnas helt utan avseende då någon sådan verksamhet inte har skett på fastigheten. Hänvisningen får stå som symbol för Miljöförvaltningens minst sagt haltande människosyn. Länsstyrelsen måste knappast göras uppmärksam på det faktum att de boende inte är djur och att de trots att de är fattiga och hemlösa förtjänar att bemötas med värdighet och respekt.

Red’s kom:
Här förstår jag inte vad Frederick Batzler säger. Han kanske syftar på att EU-migranterna uträttar sina behov över området. Detta faktum har inget att göra med haltande människosyn eller att de ses som djur. Det är bara obestridliga fakta (dessutom dokumentrade på film).

Annars håller jag med om att även om EU-migranterna inte respekterar svensk lagstiftning så ska de naturligtvis bemötas med respekt. Det är också vad Miljöförvaltningen gjort.

Hänsyn till miljö och hälsa

Miljöförvaltningen hänvisar i det överklagade beslutet till 1 kap 1 § MB om lagens syfte att skydda människors hälsa och miljö, oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan. Det ska därför anmärkas att det för de boendes hälsa är mer fördelaktigt att de bor på fastigheten.

Red’s kom:
Mer fördelaktigt än vad? Mer fördelaktigt än att de vistas i sina hem?

Det står klart för alla med minsta sunt förnuft att det absolut under inga omständigheter är på något sätt fördelaktigt att låta EU-migranterna utsättas för förgiftad mark, mögel, vädrets makter, brandfara, etc, etc.

Som tidigare har anförts utgör den gemensamma boplatsen ett avsevärt bättre alternativ än att tvingas leva på gatan.

Red’s kom:
Vem tvingar EU-migranterna att leva på gatan? Det gör de ju idag, självvalt.

Att tvinga de boende att flytta löser inte något miljöproblem då eventuella miljöproblem bara kommer att flytta till en annan plats så länge det allmänna inte tar ansvar för de boendes sociala situation.

Red’s kom:
Med Frederick Batzlers virriga resonemang ska brott inte beivras om man kan misstänka att gärningsmännen begår nya brott.

Mot bakgrund av det anförda är det även viktigt för Länsstyrelsen att beakta de boendes faktiska ekonomiska och sociala förmåga att vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder. Trots att de boende i väsentlig mening saknar medel har de själva bidragit med pengar för att betala kostnaden för en container som numera står uppställd på fastigheten där de kan slänga sina sopor.

Red’s kom:
Detta saknar relevans för Miljöförvaltningens avhysningsbeslut. Även om de bidragit med några tior för en container som används sporadiskt kvarstår varje argument för avhysning. Miljöförvaltningens grunder för avhysning står kvar.

Det finns numera även toaletter på fastigheten. De boende måste därför anses ha gjort vad som krävs av dem för att vidta de försiktighetsåtgärder som krävs.

Red’s kom:
Nej, att det finns två portabla toaletter för 150-200 personer gör ingen skillnad.
Dessutom saknas vatten.

Att kräva mer skulle strida mot kravet på proportionalitet i 2 kap 7 § MB.

Red’s kom:
Nej, rimlighetsavvägningen innebär inget hinder för avhysning.

2 kap 7 § MB;
”Rimlighetsavvägning
7 § Kraven i 2-5 §§ och 6 § första stycket gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning ska särskild hänsyn tas till nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder. När det är fråga om en totalförsvarsverksamhet eller en åtgärd som behövs för totalförsvaret, ska vid avvägningen hänsyn tas även till detta förhållande.
Trots första stycket ska de krav ställas som behövs för att följa en miljökvalitetsnorm som avses i 5 kap. 2 § första stycket 1. Om det finns ett åtgärdsprogram som har fastställts för att följa normen, ska det vara vägledande för bedömningen av behovet.
Vid prövning av tillåtlighet, tillstånd, godkännande eller dispens för en verksamhet eller åtgärd som ger en ökad förorening eller störning och kan antas på ett inte obetydligt sätt bidra till att en miljökvalitetsnorm som avses i 5 kap. 2 § första stycket 1 inte följs, får verksamheten eller åtgärden vid avvägningen enligt första och andra styckena tillåtas om den
1. är förenlig med ett åtgärdsprogram som har fastställts för att följa normen,
2. förenas med villkor om att vidta eller bekosta kompenserande åtgärder som ökar möjligheterna att följa normen i en utsträckning som inte är obetydlig, eller
3. trots att den försvårar möjligheterna att följa miljökvalitetsnormen på kort sikt eller i ett litet geografiskt område, kan antas ge väsentligt ökade förutsättningar att följa normen på längre sikt eller i ett större geografiskt område. Lag (2010:882).”

Det ska upprepas att Miljöförvaltningen inte vid något tillfälle har kontaktat de boende eller preciserat vilka försiktighetsåtgärder som krävs.

Red’s kom:
Det spelar ingen roll hur många upprepningar Frederick Batzler gör. Det finns bevisligen inget krav för Miljöförvaltningen att göra detta, och spelar ingen roll för rätten till Miljöförvaltningens avhysning av EU-migranterna.

För frågan om valet av plats enligt 2 kap 6 § MB betyder det ovan anförda att fastigheten i förhållande till människors hälsa i realiteten är det bästa alternativet. Ur miljösynpunkt är det snarare att föredra att många bor på samma plats då det exempelvis blir lättare att organisera sanitära åtgärder så som vatten, toaletter och sophantering.

Red’s kom:
Jag har bemött detta osakliga tyckande tillräckligt mycket redan.

EU-migranterna i Malmö bryter mot bl a följande lagar/regelverk;
1. Miljöbalken (29:7, 29:7a, 15:30, se även bl a 9:9, 2:3 och 9:3),
Samt 26 kap 9 och 14 §§ miljöbalken och med hänvisning till 2 kap 2 och 3 §§, 9 kap 3 § samt 15 kap 5a och 18 §§ miljöbalken.
2. Lag (2003:778) om skydd mot olyckor (se SFS 2003:778 2:2-3, 3:1, 5:1-4),  verifierat av MSB,
Brandskyddet på området (med alla nya kaminer) är inte förenligt med lag.
3. Störning av den allmänna ordningen (med t ex rök från brasor, grillning, etc),
4. Brott mot ordningslagen för hur man får tälta (bl a enligt lokala ordningsstadgar),
5. Egenmäktigt förfarande / Olaga intrång.

Malmö som ovan
Frederick Batzler
Se även bl a;
Överklagan avhysning av EU-migranter från Malmös kåkstad, del 1

Överklagan avhysning av EU-migranter från Malmös kåkstad, del 2

Föreläggande vid vite angående nedskräpning av EU-migranter; kåkstaden Malmö

Misslyckad avhysning av EU-migranter i Malmö

Överklagande inlämnat av Miljöförvaltningens avhysningsbeslut av EU-migranter i Malmö

Centrum för sociala rättigheter stoppar avhysning av EU-migranter från kåkstaden i Malmö till kanske 2016 med fejkat överklagande

Frederick Batzler om besittningsrätt

Överklagande om avhysning av EU-migranter i Malmö endast vag begäran om anstånd

EU-migranter avhyses från sin illegala kåkstad i Malmö – Efter 1 år!

Anslag om avhysning uppsatt för EU-migranternas kåkstad i Malmö, 2015-03-26

EU migranter – Bilder du inte får se i media

Bilder från EU-migranternas läger i Malmö, förr och nu

Bilder från tiggarnas kåkstad i Malmö 2015-03-21

Bilder från EU-migranternas kåkstad i Malmö, nyaste området

Malmös kåkstad, bilder från 2015-04-17 – aggressivare EU-migranter

För övriga sidor om EU-migranter se innehållsregistret.