Här följer den överklagan som Frederick Batzler lämnat in till Länsstyrelsen om Miljöförvaltningens avhysning av EU-migranter från lägret vid Industrigatan i Malmö. Eftersom handlingen är på 9 sidor exklusive bilagor så delar jag upp det i tre delar (plus bilagor), där jag lagt in en del synpunkter.
Här kommer första delen av överklagandet, som i väldigt, väldigt liten del handlar om Miljöförvaltningens avhysningsbeslut och skälen för detta, samt består av ett stort antal upprepningar:
Till:
Länsstyrelsen i Skåne
Rättsenheten
Receptionen Ink 2015 -05- 22
Dnr:
Malmö 2015-05-20
KOMPLETTERING AV ÖVERKLAGAN
Ärende nr 505 12481-15, Miljöförvaltningen Malmö stad
Avseende förbud mot boende på fastigheten Brännaren 19
Förelagd av Länsstyrelsen att komplettera överklagan önskar jag som ombud för Căldăraru Gheorghe att inkomma med följande yttrande.
Red’s kom:
Notera att ombud finns för endast en påstådd (ej på något sätt bekräftad existerande) EU-migrant av runt 150 markockupanter. Trots detta tar Frederick Batzler sig friheten att ej rätteligen tala för alla tidigare, nuvarande och kommande markockupanter.
Yrkande
Căldăraru Gheorghe vidhåller sitt yrkande att Miljöförvaltningens beslut från 2015-04-23 ska upphävas.
Red’s kom:
Detta kan inte ”vidhållas” eftersom det inte tidigare yrkats.
Bakgrund
Sedan mer än ett decennium tillbaka har fastigheten Brännaren 19 varit en öppen ödetomt där hemlösa har kunnat bosätta sig. Under de senaste åren har antalet boende växt och för närvarande består lägret av ett 150-tal människor. De flesta av dem är fattiga EU-migranter och romer.
Sorgenfrilägret, som tomten numera kallas i folkmun, är konsekvensen av ett antal sammanfallande sociala och strukturella trender. Det har skett en ökad migration av fattiga EU-medborgare till Sverige. Då dessa i väsentlig mening saknar medel har de bosatt sig där de kunnat, många gånger utomhus i tillfälliga läger och har funnit sin försörjning främst genom tiggeri. Deras sociala situation är påfallande utsatt och prekär.
Från det offentliga Sverige präglas reaktionen på inflödet av fattiga EU-migranter av en stor oförmåga och i värsta fall ovilja att möta deras utsatta situation. För att göra saken värre drabbas dessa människor av en omfattande strukturell diskriminering. Samtidigt riktas många grova rasistiska övergrepp mot EU-migranterna, och samhället tycks oförmöget att skydda dem.
Miljöförvaltningens beslut från 2015-04-23 är, som ska visa sig, ytterligare ett uttryck för myndigheternas oförmåga att ta hänsyn till en av de mest utsatta grupperna människor i samhället. Handläggningen i ärendet ger förhanden att tillsynsmyndigheten har visat väldigt liten omsorg om de boendes hälsa, säkerhet och sociala situation, trots att sådana avvägningar ska göras när förbud och förelägganden utfärdas med stöd av Miljöbalken.
Red’s kom:
Nej, markockupanternas eventuella utsatthet i Rumänien ska inte tas hänsyn till av Miljöförvaltningen i Sverige. Snarare är det så att Miljöförvaltningen och Malmö stad varit alltför generösa i sin hänsyn till markockupanternas (ej ”de boendes”) ”hälsa, säkerhet och sociala situation” samt brottsliga agerande (utan straffsanktioner) genom att alternativt temporärt boende erbjudits, liksom gratis hemresa.
Miljöförvaltningens handläggning
Vid en genomgång av handläggningen av ärendet kan ett antal brister konstateras.
Förbud och förelägganden enligt 26 kap 9 § MB måste riktas till en viss namngiven fysisk eller juridisk person. De får inte ges generellt till ett icke namngivet kollektiv av miljöpåverkare. Miljöförvaltningens förbud från 2015-04-23 sattes upp på staketet till fastigheten Brännaren 19, och av handlingen framgår tydligt att det inte riktar sig till någon särskild person. Denna omständighet är i sig grund för att upphäva beslutet.
Red’s kom:
Det står inte i Miljöbalken, 26 kap 9 §, att förbud och föreläggande måste riktas till ”en viss namngiven fysisk eller juridisk person”.
Det står heller inte att de inte får ges ”generellt till ett icke namngivet kollektiv av miljöpåverkare”;
26 kap 9 § Miljöbalken:
”Förelägganden och förbud
9 § En tillsynsmyndighet får i det enskilda fallet besluta om de förelägganden och förbud som behövs för att denna balk samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken ska följas.
Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte tillgripas.
Förelägganden och förbud får inte begränsa ett beslut eller en dom om tillstånd i ansökningsmål som har rättskraft enligt 24 kap. 1 §.
Ett tillståndsbeslut eller en tillståndsdom hindrar dock inte en tillsynsmyndighet från att meddela sådana förelägganden eller förbud som
1. är brådskande och nödvändiga för att undvika att ohälsa eller allvarlig skada på miljön uppkommer, eller
2. gäller säkerhetshöjande åtgärder vid en damm som klassificerats enligt 11 kap. 24 och 25 §§.”
En förvaltningsrättslig och demokratisk grundsats är att en part i ett ärende ska ha möjlighet att tillvarata sina intressen. Därför måste denne få insyn genom kommunicering och ges tillfälle att säga sin mening om de uppgifter som ingår i materialet för att därmed kunna argumentera för sin sak.
Någon sådan möjlighet har de boende på fastigheten inte fått innan det överklagade beslutet fattades. Miljöförvaltningen har under handläggningen kategoriskt underlåtit att kommunicera med de boende. Den första kommuniceringen med de boende skedde först sedan beslutet fattades.
Red’s kom:
Alla EU-migranter har fått möjlighet att ”tillvarata sina intressen”. Det är uppenbart för samtliga markockupanter att de bryter mot lagen. Upprepade försök till avhysningar har gjorts (men som fallit pga bristande/otydligt regelverk). Det står klart och tydligt vid ingången till lägret (på svenska, engelska och rumänska) att det inte är tillåtet att bosätta sig på platsen. Inget tillstånd har sökts av någon EU-migrant. De har bara utnyttjat bristerna i regelverk och myndigheters slapphänta hantering.
Precis som för svenska medborgare får man inte allt serverat på ett silverfat, utan om man saknar information är man fri att vidta de åtgärder som behövs för att söka denna information. Romer kan inte ha särskilda juridiska förmåner i Sverige.
Det förväntas av en tillsynsmyndighet att denne ska verka för att se till att miljöbalkens bestämmelser upprätthålls. Detta framgår bland annat av 26 kap 1 § MB.
Något sådant arbete har Miljöförvaltningen emellertid inte ägnat sig åt i förhållande till de boende på fastigheten. Miljöförvaltningen har varken engagerat sig i någon slags dialog, eller på något annat sätt försökt förmå de boende att komma tillrätta med de eventuella problem som finns på fastigheten.
Red’s kom:
Det är givetvis inte acceptabelt att komma som gäster till ett annat land och ta sig friheten att ägna sig åt miljöförstöring och låta det svenska samhället stå för kostnaderna. Det är inte Miljöförvaltningens uppgift att föra en dialog med EU-migranter, men EU-migranterna har vid upprepade tillfällen upplysts om att deras nedskräpning är oacceptabel, utan att de tagit någon notis om detta. Inte ens när fastighetsägaren ställde upp en container på området brydde sig EU-migranterna om att nyttja denna. Först när svenska medborgare mer eller mindre tvingade markockupanterna att slänga sitt skräp i den av fastighetsägaren bekostade containern skedde detta till viss del.
Miljöförvaltningen har (inte minst med sitt avhysningsbeslut) just verkat enligt 26 kap 1 § MB.
Det måste betraktas som anmärkningsvärt att Miljöförvaltningen har fattat beslut om en synnerligen ingripande åtgärd med, som ska visas, långtgående konsekvenser, utan att ens ha kontaktat de boende. Därför vore det orimligt att upprätthålla det överklagade beslutet.
Red’s kom:
Det är inget argument för något att Frederick Batzler personligen anser att Miljöförvaltningen fattat beslut om avhysning med stöd av lagen utan att ha kontaktat de boende. Det är lagen som styr. Lagen fastställer inte denna skyldighet för Miljöförvaltningen.
Avvägningen mellan enskilda och allmänna intressen
Avvägningsregeln i 26 kap 9 § 2 st MB innebär att mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet inte får tillgripas. Åtgärden ska alltså begränsas till vad som är nödvändigt.
Red’s kom:
Vad som står i 26 kap 9 § 2 st Miljöbalken är;
”Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte tillgripas.
Förelägganden och förbud får inte begränsa ett beslut eller en dom om tillstånd i ansökningsmål som har rättskraft enligt 24 kap. 1 §.
Ett tillståndsbeslut eller en tillståndsdom hindrar dock inte en tillsynsmyndighet från att meddela sådana förelägganden eller förbud som
1. är brådskande och nödvändiga för att undvika att ohälsa eller allvarlig skada på miljön uppkommer, eller
2. gäller säkerhetshöjande åtgärder vid en damm som klassificerats enligt 11 kap. 24 och 25 §§.”
Avhysning är det minsta som är nödvändigt. Inte minst av hänsyn till markockupanternas hälsa, där de ligger på giftig, cancerframkallande mark.
Vid förelägganden och förbud ska en proportionalitetsprincip tillämpas där enskilda och allmänna intressen vägs mot varandra.
Red’s kom:
Här har allmänna intressen under orimligt lång tid fått stå åt sidan för en olaglig ockupation av svensk mark. De utländska ockupanternas intresse av särskilda förmåner i Sverige väger inte tyngre än lag och svenska medborgares intressen.
MÖD har i beslut 2005-12-19 i mål M 1742-04 slagit fast att ett yrkande om förbud också innefattar en skyldighet för myndigheten att pröva om mindre ingripande åtgärder än förbud kan vara motiverade för att motverka olägenheter.
Red’s kom:
Jag har inte detta rättsfall framför mig, men ”mindre ingripande åtgärder” är inte aktuellt här, speciellt eftersom det inte finns någon mindre ingripande åtgärder som kan komma tillrätta med alla problem.
Detta innebär för det förevarande fallet att Miljöförvaltningen innan beslutet om förbud borde ha undersökt möjligheten för minde ingripande åtgärder. Detta har Miljöförvaltningen inte gjort. Som nämnts ovan har tillsynsmyndigheten inte ens kontaktat de boende.
Red’s kom:
Vi vet inget om ifall Miljöförvaltningen undersökt ”möjligheten för mindre ingripande åtgärder”, men det finns under givna omständigheter inget som pekar på att en sådan möjlighet fanns, eller finns. Tillsynsmyndigheten har vid en dylik undersökning ingen uttalad skyldighet att kontakta de EU-migranter som tagit sig friheten att ockupera svensk mark, väl medvetna om sitt olagliga beteende.
Frågan är då vilka enskilda intressen som ska vägas mot de miljöintressen som Miljöförvaltningen anför som grund för sitt beslut?
Red’s kom:
Nej, frågan är vilka intressen bland EU-migranterna som ska vägas mot allmänhetens och fastighetsägarens intressen, miljömässigt.
Där torde det vara enkelt att konstatera att de som olovligen tagit privat mark i besittning redan av denna anledning helt saknar rättigheter att fortsätta med detta brottsliga agerande. De svenska medborgarnas intresse är därmed allena avgörande, även om en avhysning också gagnar markockupanterna i längden, och således odiskutabelt även ligger i deras intresse.
Inledningsvis ska anmärkas att det måste stå klart att det skulle leda till allvarliga konsekvenser för de boendes hälsa, säkerhet och sociala situation om de tvingades lämna fastigheten.
Red’s kom:
På vilket sätt då?
Nej, alla begriper att så inte är fallet. Tvärtom är det uppenbart att EU-migranter måste följa svensk lag, liksom att det får allvarliga konsekvenser för de boendes hälsa, säkerhet och sociala situation om de bor kvar.
Enligt Frederick Batzlers förvirrade resonemang skulle därmed EU-migranterna fått besittningsrätt till den privata fastighetsägarens mark (vilket är juridiskt omöjligt). Frederick Batzler säger att den privata marken nu övergått i EU-migranternas ägo, och att de aldrig kan tvingas därifrån eftersom det skulle leda till ”allvarliga konsekvenser” för EU-migranternas ”hälsa, säkerhet och sociala situation” (vilket givetvis på intet sätt är korrekt).
Att förbjuda verksamheten innebär betydligt större olägenheter än att låta den fortsätta.
Red’s kom:
Exakt vilka ”betydligt större olägenheter” skulle det leda till om den brottsliga verksamheten tvingades upphöra?
Vad väntar de boende om de tvingas lämna fastigheten idag?
Vid en avvägning är det relevant att belysa vad de boende har för möjliga boendealternativ efter en genomförd avhysning. De flesta skulle vid ett förbud hamna i en situation som innebär att de inte har någon boendeplats överhuvudtaget. På grund av deras knapphändiga ekonomiska resurser saknas möjlighet att exempelvis bosätta sig på vandrarhem.
Red’s kom:
Trots att det är respektive lands ambassad uppgift att hjälpa till med hemresa via lån om medborgaren inte har resurser för detta så har Malmö stad erbjudit att finansiera EU-migranternas hemresa med skattemedel. Det är tveksamt om Malmö stad har denna juridiska rätt, men det är i alla fall vad som erbjudits.
EU-migranternas ekonomiska situation har inget att göra med att bl a Miljöbalkens regelverk upprätthålls.
Detta är ett helt separat problem fristående från avhysningen.
Normalt har kommunen det yttersta ansvaret för att enskilda får sådant stöd som behövs, vilket följer av socialtjänstlagen. Detta ansvar omfattar även EU-migranter.
Red’s kom:
Det följer inte av socialtjänstlagen att kommunen har något annat ansvar än akut hjälp (vilket också styrkts av SKL). Därefter är det respektive hemland som ska finansiera vad som eventuellt behövs.
Det ska noteras att EU-migranter som inte kan försörja sig själva enligt lag saknar vistelserätt i Sverige, även under de tre första månaderna i landet.
Det ska anmärkas att Malmö stads sociala åtgärder vad gäller EU-migranterna främst har inneburit att erbjuda betalda hemresor. Det finns i vart fall inget hållbart alternativ eller långsiktig plan för de boende för det fall de tvingas lämna fastigheten.
Red’s kom:
Detta erbjudande (som kan diskuteras om det är rimligt) från Malmö stad om gratis hemresa är i praktiken det längsta en kommun har rätt att gå i att försörja andraländers medborgare. En långsiktig plan för EU-migranter är hemlandets skyldighet att erbjuda.
Som konsekvens därav innebär Miljöförvaltningens beslut att de boende på fastigheten förvisas till hemlöshet.
Red’s kom:
Bevisligen inte. De förvisas till sitt hem i de fall de saknar försörjningsmöjlighet på egen hand (och därmed rätt att vistas i Sverige). Precis som om någon av oss skulle hamna i ekonomiska svårigheter i annat land.
Tillvaron för de hemlösa EU-migranter i Malmö som inte bor i Sorgenfrilägret är mycket svår. De blir ständigt avhysta och bortjagade från platser där de slår sig ner för natten.
Red’s kom:
Nej, det är just det som är problemet. Markockupanterna har aldrig blivit ”avhysta och bortjagade” från sin olagliga bosättning.
När migranterna under dagen lämnar sina saker på platsen för att tigga i centrum händer det ofta att polisen städar bort deras ägodelar, däribland mediciner, kläder, hygienartiklar och saker med affektionsvärde.
Red’s kom:
Det är rent påhitt. Är det så stor brist på argument att Frederick Batzler t o m måste ta till rena lögner?
När de sedan återvänder under kvällen kan polisen be dem lämna platsen, vilket upprepas dagligen.
Red’s kom:
Lever Frederick Batzler i en fantasivärld?
Att förvisa ytterligare 150 personer från Sorgenfrilägret till samma situation skulle innebära att tillståndet för Malmös hemlösa EU-migranter blir fullständigt ohållbar.
Red’s kom:
Tillståndet för fastighetsägaren och allmänheten har varit ”fullständigt ohålllbar” under lång tid. Dessutom är EU-migranterna i Sorgenfrilägret inte ”hemlösa”, de har ett hem i sitt hemland. En avhysning skulle vara till en fördel även för EU-migranterna, en odiskutabel förbättring för dem på alla sätt.
Se även bl a;
Överklagan avhysning av EU-migranter från Malmös kåkstad, del 2
Överklagan avhysning av EU-migranter från Malmös kåkstad, del 3
Föreläggande vid vite angående nedskräpning av EU-migranter; kåkstaden Malmö
Misslyckad avhysning av EU-migranter i Malmö
Överklagande inlämnat av Miljöförvaltningens avhysningsbeslut av EU-migranter i Malmö
Frederick Batzler om besittningsrätt
Överklagande om avhysning av EU-migranter i Malmö endast vag begäran om anstånd
EU-migranter avhyses från sin illegala kåkstad i Malmö – Efter 1 år!
Anslag om avhysning uppsatt för EU-migranternas kåkstad i Malmö, 2015-03-26
EU migranter – Bilder du inte får se i media
Bilder från EU-migranternas läger i Malmö, förr och nu
Bilder från tiggarnas kåkstad i Malmö 2015-03-21
Bilder från EU-migranternas kåkstad i Malmö, nyaste området
Malmös kåkstad, bilder från 2015-04-17 – aggressivare EU-migranter
För övriga sidor om EU-migranter se innehållsregistret.
