Rätt till skolgång i Sverige för EU-migranters barn, Unicef kan inte motivera

Utspelen om lösningar och åtgärder för utsatta EU-migranter avlöser varandra. Nu senast var det migrationsminister Morgan Johansson som uttalade sig om att barn till EU-migranter inte ska få gå i skolan i Sverige, skriver Unicef’s programchef Christina Heilborn.

Red’s kom:
Tyvärr uttryckte migrationsministern sig inte så tydligt.

Varför kritiserar Unicef inte de länder som inte följer barnkonventionen?

UNICEF delar uppfattningen att barnens hemländer självklart har ansvar att tillgodose deras mänskliga rättigheter, såsom skolgång, sjukvård och skydd mot diskriminering.

Red’s kom:
Men när dessa länder (t ex Rumänien och Bulgarien) inte tillgodoser dessa mänskliga rättigheter, varför riktar Unicef inte kritik mot dessa länder? Varför kritisera Sverige för att andra länder missköter sig och inte följer barnkonventionen?

Barnkonventionen stadgar inte vad Christina Heilborn påstår

Men det undantar inte Sverige från ansvar när barnen faktiskt befinner sig här. Enligt barnkonventionen har nämligen alla barn samma rättigheter och ska skyddas mot diskriminering.

Red’s kom:
Nej, det står inte i Barnkonventionen att Sverige har ansvar för all världens barn. Christina Heilborn kan heller inte peka på något i barnkonventionen som säger detta.

Dessutom är det diskriminering om Sverige övertar ansvaret för t ex romernas barn, eftersom Sverige av naturliga skäl inte har de rätta förutsättningarna för att kunna ge barnen den skolgång de är i behov av. Dessutom fråntas hemlandet möjligheten att ge barnen den rätta och för dem bästa skolgången.

Likabehandling inte en faktor här

Det handlar om en grundläggande princip om likabehandling.

Rumänien erbjuder inte svenska tiggares barn skolgång i Rumänien. Likabehandligen gäller inom respektive land.

Inget i Barnkonventionen säger att tiggarnas barn har rätt till skolgång i Sverige

Det innebär att barn har rätt till utbildning i det land barnet vistas oavsett barnets bakgrund, uppehållstillstånd eller medborgarskap.

Red’s kom:
Vi är alla fria att tycka vad vi vill, men det kan vara en fördel att styrka sina påståenden med referenser till regelverk, t ex till paragrafer i barnkonventionen (även om dessa inte införts i svensk lag). Och om man inte kan detta så måste man i alla fall kunna komma med relevanta och sakliga skäl för sin åsikt. Men det gör tyvärr inte Christina Heilborn.

Så länge man inte kan styrka något med regelverk så är det bara personligt tyckande, dvs var och ens personliga bedömning om vad som är moraliskt rätt. Här tycks då Unicef’s bedömning av vad som är moraliskt rätt vara något som är till nackdel för de aktuella barnen.

Motiveringar endast personligt tyckande

Anledningen till detta är flera:
1. Inget annat land än just det land där barnet för närvarande vistas kan garantera barnet dess mänskliga rättigheter.

Red’s kom:
Varför det?
Det EU-land som barnen kommer från är det land som har bäst förutsättningar att erbjuda skolgång efter barnets behov (inte minst när det gäller språk).
Kanske Unicef ska rikta sin kritik mot de länder kritiken berör?

2. Barn är egna individer med egna rättigheter, det vill säga oavsett föräldrarnas bakgrund, ställning eller beslut.

Red’s kom:
Detta är bara obegriplig politikerretorik.

3. Rätten till utbildning är central för att komma ur fattigdom och utanförskap.

Red’s kom:
Det är riktigt, och – återigen – då kanske Unicef ska rikta kritiken mot de länder det berör.

Som synes famlar Unicef efter motiveringar för sitt personliga tyckande, och i stället för att hänvisa till regelverk uppger man personligt och obegripligt tyckande som skäl till Sveriges ansvar för andra EU-länders barn.

Vad är bäst för barnen?

Oviljan att respektera rätten till utbildning för alla barn är inte ny i Sverige. Det är bara två år sedan som en laglig rätt att få gå i skolan infördes för gömda och papperslösa. Det var tack vare påverkansarbete från barnrättsorganisationer, Barnombudsmannen och kritik från FN:s barnrättskommitté.

Red’s kom:
En ”ovilja” till all världens barns rätt till skolgång i Sverige härrör från olika saker, inte bara dess orimlighet och avsaknad av regelverk som styrker detta. Även t ex ekonomiska aspekter och otillräckliga resurser är två mycket starka skäl till denna ”ovilja”.

Svårt att uppfylla rätten till skolgång?

Det kan vara svårt i praktiken att uppfylla rätten till skolgång, bland annat på grund av rädsla från föräldrar eller okunskap hos myndigheter om vad som gäller.

Red’s kom:
Här förstår jag tyvärr inte vad som avses.

Inga goda exempel finns?

Men det finns goda exempel där det fungerar väl och barnen faktiskt får möjlighet till utbildning, utveckling och att få vara barn och för en stund slippa den oro och stress som de lever i.

Red’s kom:
Var finns dessa goda exempel? Kan inte ens ett enda sådant exempel ges?

Barnkonventionen förbinder inte Sverige att erbjuda barn från andra EU-länder skolgång

Sverige är bundet av barnkonventionen i och med ratificeringen 1990 och den ska därför ha genomslag i praktiken redan nu.

Red’s kom:
Även om Sverige varit bunden av barnkonventionen så står det inte i barnkonventionen att Sverige ansvarar för skolgång för tiggarnas barn.

Barnkonventionen inte implementerad i svensk lag

Men så länge den inte är inkorporerad i svensk rätt, och därmed får status som svensk lag, så tas den inte på allvar. Det är därför vi är angelägna om att den blir lag snarast och att nödvändiga utbildningsinsatser om barns rättigheter vidtas för beslutsfattare.

Red’s kom:
Om barnkonventionen inkorporerars i svensk lag får man förutsätta att de som ansvarar för detta begriper det orimliga i att Sverige ska ta över ansvaret för andra EU-länders barn, samt att man förstår alla de negativa konsekvenser som detta skulle medföra, inte minst för barnen.

Barnkonventionen en moralisk förpliktelse

Det är fortfarande en missuppfattning bland många att barnkonventionen endast är en moralisk förpliktelse, se till exempel Lärarförbundets tidning.

Red’s kom:
Jag har läst vad lärarförbundet tycker och det finns inget där som på något sätt styrker vad Christina Heilborn hävdar.
Se även bl a;
Migrationsministern kritiseras för att han klargjort hemlandets ansvar för barnens skolgång