Politik & Partier – Sida 101 – Sveriges politik. Politiska partier, invandring och integration samt demokrati och åsiktsförtryck i Sverige.

Nekades jobb pga åsikter om asylhantering

Generaldirektör Stefan Lundgren, Statistiska Centralbyrån (SCB) informerade att han, efter att ha läst Gunnar Sandelins debattartiklar i media, ”inte hade något förtroende för mitt sätt att skriva” och därför inte skulle komma att anställas av SCB.

De fyra debattartiklar som Gunnar Sandelin skrivit behandlar de känsliga ämnena asyl och migration och har publicerats på några av Sveriges största och mest respekterade debattsidor (DN Debatt, GP Debatt och SVD:s Brännpunkt) samt på debattsajten Newsmill.

Källorna har varit Migrationsverkets rapportering, offentliga statliga utredningar och rapporter samt i något fall SCB. Samtliga fyra artiklar har resulterat i anmärkningsvärt stora och positiva läsarreaktioner.

Fokus på att media mörkar fakta

Gunnar Sandelins fokus var att journalistkåren, i sin iver att motverka främlingsfientlighet, inte rapporterar allsidigt utan döljer grundläggande fakta.

Några exempel som sällan nämns är att:
• bara några få procent av de asylsökande som fått stanna de senaste 30 åren är flyktingar enligt internationell konvention och svensk lag,
• i stort sett ingen som söker asyl har giltiga id-handlingar,
• Sverige ligger etta i världen när det gäller att ta emot asylsökande per capita (bortsett från lilleputtarna Cypern och Malta),
• utbildning och nivå vad gäller efterfrågad yrkeserfarenhet är mycket låg hos de asylsökande som beviljas permanent uppehållstillstånd
• vi har en anhöriginvandring till dessa som torde vara ännu större än asylinvandringen.

Sammantaget har Gunnar Sandelin uttryckt sin oro över konsekvenserna av vad han ser som en ansvarslös asylhantering.

Åsikter skäl för att nekas anställning?

Om detta är ett legitimt skäl för att neka någon anställning i stat, kommun eller landsting har i praktiken Sveriges grundlagsstadgade åsikts- och yttrandefrihet upphävts. Då har vi – paradoxalt nog – accepterat ett förbud för en person att arbeta inom offentlig förvaltning på grund av att denne använt sig av sina medborgerliga rättigheter.

Karl-Olov Arnstberg, professor i etnologi, skriver att värdegrund är ”ett begrepp som smugit sig in bakvägen i det politiska landskapet” och fungerar som ett sorteringsverktyg: ”Visst, tänk fritt du, men har du inte rätt värdegrund så kommer vi inte att anställa dig och heller inte ta dina tjänster i anspråk”.

Vilka åsikter får man ha för ett statligt jobb?

Gunnar Sandelin har gjort en anmälan till Justitiekanslern (JK), som granskar ärenden som berör myndighetsutövning och yttrandefrihet. Förhoppningsvis kan JK komma med ett klargörande om vad som är tillåtna åsikter för den som söker ett statligt jobb.

Avskaffa lagen om religionsfrihet

Om religionsfriheten fungerade; skulle det då vara rätt att religiöst troende hade större friheter än icketroende?

Lagen om religionsfrihet är i dag otydlig, motsägelsefull och kontraproduktiv.
Frågan är: behövs lagen om religionsfrihet egentligen?
Det skriver musikern Björn Ulvaeus och sju andra akademiker, kulturpersoner samt företrädare för föreningen Humanisterna.

Hot mot det sekulära samhället

Religionsfriheten betraktas av många som en självklar mänsklig rättighet. Men det juridiska begreppet ”religionsfrihet” har spelat ut sin roll. Att hålla fast vid detta speciella skydd för utövande av religion är allt annat än enkelt. Förutom att begreppet är motsägelsefullt, inkonsekvent och kraftlöst, riskerar dess tillämpning att bli ett hot mot det sekulära samhället.

Vad innebär religionsfrihet?

I den svenska grundlagen anges i regeringsformens andra kapitel att vi alla har rätt till yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet.

Vad menas med religionsfrihet? Vad borde vi mena? Har vi någon religionsfrihet i praktiken? Och framför allt: tillför begreppet i dag någon mänsklig rättighet som inte redan skyddas av övriga rättigheter?

Att varje människa ska ha rätt att tro på vilka gudomligheter eller andra väsen som helst liksom att tro att några sådana gudar och väsen inte existerar, är en självklar del av de mänskliga rättigheterna. Varje människa ska också ha rätt att uttrycka sin tro, mötas eller samlas kring sin tro. Dessa rättigheter skyddas genom en lagstadgad tankefrihet, mötesfrihet och föreningsfrihet. Likaså rätten att följa egna sedvanor, oavsett om de är religiösa eller kulturella, så länge de inte strider mot övrig lagstiftning.

Religionsfriheten tillför här ingenting. Den ger inga rättigheter eller friheter som inte redan är skyddade av övriga lagstadgade rättigheter.

Religionsfrihet är inkonsekvent

Enligt till exempel den romersk-katolska religionen är det föräldrars religiösa plikt att uppfostra sina barn i den katolska tron så att de blir troende praktiserande katoliker. FN-deklarationen för de mänskliga rättigheterna ger genom religionsfriheten dessa föräldrar rätt att efterleva sin religiösa plikt. Men enligt samma deklaration är barn jämbördiga rättssubjekt. Barn äger alltså en egen rätt till religionsfrihet som ger dem rätten att inte påtvingas den katolska tron eller dess ceremonier.

Samma definition av religionsfrihet resulterar här i två logiskt oförenliga principer.

Religionsfrihet i strid med lag och regelverk

Ett annat problem med religionsfriheten är att den egentligen inte existerar. Religionsfrihetens teoretiska formulering ger alla troende rätt att följa sina religiösa sedvanor. I praktiken accepterar inte det svenska samhället någonting i religionsfrihetens namn som inte ryms inom de gränser som övriga lagar och regelverk stipulerar.

Jehovas Vittnen som av religiösa skäl vägrar acceptera en blodtransfusion i behandlingen av sitt barn, förvägras denna religionsfrihet. Den sekulära lagen som värnar barnets liv går före.

Också den som bekände sig till en afrikansk naturreligion och ville skära öronsnibbarna av alla gossebarn före ett års ålder, skulle tillrättavisas av det svenska rättssystemet, trots religionsfriheten.

De som vill slakta djur på ett onödigt plågsamt sätt i kraft av sin religiösa tro hindras av lagen. Värnandet av djur har företräde framför religionsfriheten i Sverige.

Humanismen diskrimineras av staten

Vilka religioner avses egentligen med religionsfriheten, och behandlas dessa religioner jämställt och jämbördigt? Vad är ”religion” enligt den svenska lagen?

Inkluderas icketeistiska livsåskådningar? Svaret är nej. Humanismen, som utgår från en naturlig värld utan övernaturliga väsen, diskrimineras av staten. Bland annat exkluderas de vad gäller statsbidrag till livsåskådningssamfund.

Godtyckliga bedömningar

Vilka kriterier tillämpas i bedömningen av olika religioners status med avseende på religionsfriheten? Är det antalet bekännande, religionens historiska rötter eller den litterära kvaliteten på de religiösa urkunderna?

Det ligger nära till hands att dra slutsatsen att bedömningarna i stort sett är godtyckliga.

Klädsel enligt vissa utvalda religioner ger företräde

Den som åberopar rätten till en viss sed eller klädsel i kraft av sedvanans koppling till kristendom, judendom eller islam, åtnjuter stor respekt. Den som däremot åberopar sin asatro eller någon naturreligion betraktas som oseriös.

Omfattas buddhism, AIK:s supportrar och Hells Angels av religionsfrihet?

Religionsfriheten som juridiskt begrepp öppnar för en nyckfull och inkonsekvent praxis, så länge det inte existerar en entydig definition av begreppet religion.

Är gudstro ett nödvändigt kriterium för att kallas religion? Då omfattas inte buddhismen av religionsfriheten, eftersom den är en icketeistisk livsåskådning, i avsaknad av gudomliga väsen.

Definieras religion av det gemensamma bejakandet av vissa metafysiska normer och värden? Då måste alla icketeistiska livsåskådningar omfattas.

Eller räcker det med en irrationell dyrkan av något som förenar en samling människor? Då nödgas vi klassa AIK:s supportrar som religiösa anhängare.

Är det avgörande hur djupt vår identitetsuppfattning påverkas av vårt medlemskap? I så fall torde Hells Angels uppfylla kriteriet – men kanske inte Svenska kyrkan!

Religionsfrihet i konfikt med grundlag

Religionsfriheten som juridiskt begrepp var befogad i en tid då det var förbjudet att byta religion eller förneka guds existens. Men begreppet religionsfrihet är, som vi visat ovan, både mer problematiskt och ologiskt än vad lagstiftaren hittills velat kännas vid.

Ska religiösa ha större friheter?

Vad skyddar religionsfriheten, som inte redan skyddas av övriga friheter i vår grundlag? Bör religiöst troende ha större friheter än icketroende?
Ishtiaq Ahmed Professor i statsvetenskap
Lena Andersson Författare, styrelseledamot i Humanisterna
Lars Bern Författare, styrelseledamot i Humanisterna
Olle Häggström Professor i matematisk statistik, styrelseledamot i Humanisterna
Ia Modin Jurist, styrelseledamot i Humanisterna
Christer Sturmark Styrelseordförande i förbundet Humanisterna
Torbjörn Tännsjö Professor i praktisk filosofi
Björn Ulvaeus Låtskrivare och medlem i Humanisterna

Avslöjande – Slöjans rättigheter

Att inte anställa någon på grund av att personen bär slöja räknas som diskriminering.

Men vad innebär detta egentligen? För den som inte är muslim så är slöjan en huvudbonad, som vilken huvudbonad som helst. Man kan också i ett sekulärt samhälle se slöjan som ett klädesplagg. Här bortser vi ifrån slöjans patriarkala symbolik som en markering från männen att kvinnans sexualitet är kontrollerad. Det finns inte några muslimska män som har slöjor.

Om vi ser slöjan som en huvudbonad eller klädesplagg så har det svenska samhället därmed fastställt att det finns ett speciellt klädesplagg eller huvudbonad som är så heligt att arbetsgivaren inte kan be löntagaren att ta av den. Därmed har vi låtit religionen få inflytande över samhället då reglerna som gäller slöjan inte gäller någon annan huvudbonad.

Det är inte möjligt att ha fjädrar på huvudet, likt indianer i USA, på varje arbetsplats i Sverige. Det är inte möjligt att vara naken på alla arbetsplatser i Sverige. Vissa frisyrer är inte lämpliga på vissa arbetsplatser. Att man ska anpassa sitt yttre till arbetsplatsen brukar vara något självklart i Sverige och västvärlden. Personalen är en del av hur företaget framställs på marknaden. Företaget har klädmakten.

När det gäller slöjan så har man gjort ett undantag, vilket innebär att man gett slöjan ett speciellt status bland andra klädesplagg och huvudbonader. De regler som gäller alla andra på arbetsplatsen gäller inte de kvinnor som bär slöja. Arbetsgivaren kan beordra vem som helst att klä sig på ett specifikt sätt på arbetsplatsen. Men arbetsgivaren kan inte säga till en muslimsk kvinna att ta av sig slöjan.

Negativ syn på islam i Sverige

Samtidigt så vet förmodligen de flesta arbetsgivare att synen på islam är negativ i Sverige, enligt flera undersökningar.

Endast 2 % positiva till islam

Redan innan Osama Bin Laden och kriget mot terrorismen så gjorde Håkan Hvitfelt en undersökning, där det kom fram att endast två procent av svenskarna hade en mycket eller ganska positiv syn till islam.

Vad detta beror på är inte ett problem att lösa för den arbetsgivare som vill att företaget ska få fler kunder.

63 % anser att muslimska kvinnor är förtryckta

Mångfaldsbarometern 2013 visade att 63 procent av den svenska befolkningen anser att muslimska kvinnor i högre grad är förtryckta än andra kvinnor i Sverige.

Motstånd mot företag med islamiska symboler

Det finns ett starkt motstånd mot islam i Sverige vilket betyder att det kommer finnas ett starkt motstånd mot företag som representeras av människor som bär islamiska symboler.

Arbetsgivare förlorar intäkter pga muslimska krav

I praktiken innebär det att förutom arbetsgivaravgifterna så kommer arbetsgivaren betala en dold avgift när han/hon anställer en kvinna med slöja. Denna dolda avgift betalas för alla intäkter som förloras på grund av det starka motstånd som finns mot islam i Sverige. Hur stor denna ”slöjavgift” blir beror på arbetsplatsen. Förmodligen vill få kvinnor köpa smink från en kvinna som de anser är förtryckt. Få kvinnor vill klippa håret hos en kvinna som inte vill visa håret.

Arbetstagare riskerar förlora sina jobb

Alla andra på arbetsplatsen ska inte behöva förlora sina jobb när företaget går i konkurs, för att en människa vill utöva sin religion på arbetsplatsen.

Se även bl a;
Kommer Sverige införa förbud mot burka och niqab?

Slöjförbud är etnocentriskt, islamofobiskt och nazistiskt enligt Alan Mahmud (C)

Slöja i skolan ok? Varför religiösa friskolor?

Miljöpartist kräver att Sverige ska anpassa sig efter islam

Varför ska samhället anpassa sig efter islam och muslimska hederskulturen?

Islam är ett politiskt system, inte en religion

Islamofili och identitetspolitik

Islam – bekämpa roten till problemen

Är berättigad oro för islamism en fobi?

Muslimer vill ha eget regelverk – Sharialagar

DO: Religion har företräde framför svensk lag – Islam vinner mark

Avskaffa lagen om religionsfrihet

Hets mot folkgrupp att likna böneutrop vid åsneskri

Vägrade skaka hand av religiösa skäl – blev av med jobbet

Kritisk mot islam, uppmanades lämna partiet (S)

MSB:s rapport: V och MP stödjer islamister – Muslimer/forskare upprörda över rapport

Alice Bah Kuhnke har särskilda företrädare för muslimer – trots att sådana inte finns!

Moskéer breder ut sig i Sverige & EU – Uppemot 3 000 i Tyskland

Skandinaviens största moské i Malmö försvårar integrering av muslimer

Vem är chef för den muslimska fredsrörelsen?

För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Allah bestämmer inte i Sverige

Svenska medborgare måste agera varje gång någon religion försöker kränka det sekulära samhället. Det sekulära samhälle som vi har fått ärva är vi skyldiga att upprätthålla, även om debatterna och handlingarna som upprätthåller det, ibland känns obekväma. Förr eller senare måste vi slå fast att Allah inte bestämmer i Sverige.

Islam kräver att det svenska samhället ska anpassa sig efter religionen

Det blir svårt att se islam bara som en världsreligion bland andra, när islam ständigt ställer krav på att det svenska samhället ska anpassa sig till islam medan alla andra världsreligioner får anpassa sig till ett sekulärt samhälle.

Inte kortärmat, enligt Allah

När man säger till vissa muslimer att man ska bära kortärmat om man jobbar inom vården så kommer svaret att Allah har sagt att man inte får bära kortärmat.

Svaret från samhället borde då vara att Allah inte bestämmer hur man ska klä sig i den svenska vården, men istället så påbörjas en debatt om muslimers rätt att utöva sin tro. Det sekulära samhället tar ett steg tillbaka och islam tar ett steg framåt.

Bevara landets kultur och värden…

I bl a Qatar möts turister av skyltar som nedan där turisterna uppmanas att rätta sig efter landets sed och täcka kroppen med kläder (oavsett hur varmt det är);

Om religionens krav på samhället inte kritiserats…

Kritik av religionens krav på samhället är något som borde uppmuntras. Om vi i Sverige inte hade kritiserat religionen så hade vi fortfarande fått besök från prästen som hade förhört oss om Luthers lilla katekes och svenska kyrkan skulle fortfarande ha inflytande över skolan, precis som de hade ända fram till 1958.

Anpassning av studiedagar efter muslimska högtider

2013 lade Vänsterpartiet i Landskrona fram ett förslag att skolorna skulle planera sina studiedagar på ett sätt så det sammanföll med muslimska högtider.

Sverige islamofobiskt för att islamisk bankverksamhet ej tillåts

Det finns ingen annan religiös grupp i Sverige vars representanter skickar en rapport till FN där man anklagar hela det svenska samhället för att vara islamofobisk (”ogrundad, sjuklig rädsla för allt runt islam”), eftersom man inte tillåter islamisk bankverksamhet.
Svaret från samhället borde komma snabbt. Allah bestämmer inte över det svenska bankväsendet.
I ett sekulärt land utövar man inte sin tro genom att driva banker som har vissa religiösa regler.

Likvärdig utbildning, utom för muslimer

I en överenskommelse mellan ”skolan och de muslimska församlingarna i Jönköping” som heter ”Råd och riktlinjer för muslimska barn/elever i Jönköpings kommuns skolor” så kom man överens om bland annat:
• elev som fastar ej ska delta i idrottslektion
• representanter för muslimska församlingarna genom rektorns försorg har möjlighet att besöka köket där skolmaten lagas
• underkläder/t-shirt får användas vid duschning.

Trots att utbildningen ska vara likvärdig så fick muslimer i Jönköping en utbildning som inte var likvärdig på grund av att muslimska församlingar hade krävt en utbildning som var anpassad till muslimska barn. Den icke-konfessionella skolan och dess läroplan tog ett steg tillbaka och islam, koranen och haditherna flyttade sina positioner framåt.

Muslimska organisationer vill ha mer inflytande i samhället

Är det ett sammanträffande att det alltid är muslimska organisationer som ifrågasätter det svenska samhällets normer och vill att religionen ska ha mer inflytande i samhället?

Islam i konfrontation med samhället

Någon gång måste man ställa dessa frågor. Varför är det alltid islam som hamnar i konfrontation med det svenska samhället? Romer som har levt i Sverige sedan 1500-talet har aldrig fått det svenska samhället att anpassa sig till dem men islam, som är en religion som dykt upp i Sverige under efterkrigstiden, har snabbt ställt stora krav på att det svenska samhället ska anpassa sig.

Är muslimska religiösa traditioner svenska traditioner?

Så som svenska politiker idag från de rödgröna och borgerliga partierna argumenterar för att islamiska traditioner är svenska traditioner, så skulle man kunna tro att islam var Sveriges statsreligion.

Varför behöver politiker markera att religiösa traditioner är svenska traditioner och knyta en religion, vars heliga skrift är på arabiska, och vars heliga stad ligger i Saudiarabien, till den svenska nationella identiteten? Problemet idag är ju att alltför många muslimer inte är integrerade i samhället och inte anser sig vara svenskar.

Islamismen måste konfronteras och kritiseras

Islamismen, idéen om att islam ska ha inflytande i samhället, är en global ideologi som även finns i Sverige. Den måste kritiseras och konfronteras, vare sig den uppträder öppet eller dold bakom ord som religionsfrihet och antidiskriminering.

För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.

Yttrandefrihet endast om det inte provocerar

Björn Werner (Nöjesguiden) skriver;
”Det vore ett katastrofalt feltänk att publicera islamkritiska bilder som en reaktion på det fruktansvärda terrorattentatet mot satirtidningen Charlie Hebdo. Det vore inte att stå upp för yttrandefriheten. Det vore en provokation utan självändamål”.

• Vad är det som säger att bilderna är islamkritiska? Enligt vem?
• Kan det inte vara tankeväckande bilder som kritiserar enskilda händelser, vissas tankesätt, diskriminering, förtryck, diktaturer, etc, etc?

• Varför skulle det inte vara tillåtet att kritisera just islam av allting här i världen?
• Är det rimligt att undanta en religion av alla religioner att kritisera?

I övrigt kan man fråga sig varför det bara är muslimer som blir upprörda över satir. Att kritisera en religion eller fel inom en religion – eller kritisera terrorister – är varken hets mot folkgrupp eller förtal. Varför vill muslimer sätta munkavle på en ännu så länge majoritet av världens befolkning?
Någon som har ett bra svar?

• Är det en provokation att publicera bilder som kan uppfattas som kritiska?
• Vem ska avgöra vad som är provocerande?
• Ska inga bilder kunna publiceras som en enda människa på planeten kan uppfatta som provocerande?

Björn Werner skriver vidare;
”Genom att publicera islamkritiska bilder, menar de, visar vi en enad front mot islamistisk terror. Visar att vi aldrig kommer sluta skydda det fria ordet. Dumheter.”

• Är det kanske bättre att alla bara säger; ”Vi fördömer attentatet”, sedan ska allt vara glömt och förlåtet?
• Vi vet alla att islamistisk terror finns, är det bättre att förneka att denna form av terror finns?

Björn Werner skriver vidare;
”Här är ett hutlöst förslag: förfalskade bilder på när kungen förgriper sig på prinsessan Estelle. Jaså inte det? Yttrandefriheten då?”

Väldigt förvirrad åsikt.
• Är alla teckningar som kan uppfattas som islamkritiska av någon att kategorisera som ”förfalskade bilder”?

Björn Werners text är helt enkelt obegriplig och visar på en skrämmande oförståelse för demokrati och yttrandefrihet. Det hemska är att det finns många andra lika okunniga personer med bristande kunskaper och förnuft som gärna gör sig hörda. Det är uppenbart att det behövs en grundläggande utbildning i yttrandefrihet och demokrati, inte bara för dem som får uppehållstillstånd utan även för dem som bor i Sverige sedan tidigare.

Ocensurerat

Idag är de alla Charlie Hebdo, men…

Je suis Charlie?

I dag är de alla Charlie. Säger sig stå upp för yttrandefrihet, fri kultur och pressfrihet.
I går duckade de av rädsla för att kränka religiösa extremister. I morgon kommer de att göra likadant. Gnälla över att behöva betala Lars Vilks polisskydd. Be om ursäkt för religionskritik. Plocka ned tavlor. Lägga sig platt. Fega ur. Vända bort ansiktet och blunda för att åsiktskorridorens väggar sluter sig allt närmare.

Svensk feghet att våga uttrycka sig

Inom såväl media och kultur som inom det politiska etablissemanget i Sverige finns en feghet som tar sig uttryck i självcensur och humorlöshet.
Det är därför den typ av politisk och religiös satir som finns i många andra delar av världen aldrig skulle fungera i Sverige. Tänk om någon känner sig kränkt? Och vad läskigt om det som framförs eller publiceras blir ifrågasatt, kritiserat eller till och med genererar hot!

Yttrandefrihet bara om man följer strömmen?

På något sätt har allt för många också fått för sig att yttrandefrihet i huvudsak handlar om att följa strömmen och skydda åsikter som återfinns i den politiska mittfåran och stämmer överens med de egna värderingarna.

Det är fel. Yttrandefriheten är till för alla, även för den vars åsikter (och konstinstallationer) av en majoritet bedöms vara otäcka och osmakliga. Eller faktiskt särskilt för dem.

Själva kärnan i yttrandefriheten är rätten att bryta av, provocera och vara tvärtemot utan att för den sakens skull tystas, frysas ut eller skjutas ned.

Måste allt vara Politiskt Korrekt?

En hel del förstår inte heller hur värdefull denna rättighet är utan tar den för given och är beredda att offra vår rätt att uttrycka oss fritt bit för bit på den politiska korrekthetens altare.

Hycklare är de allihop (nästan)

Se även bl a;
Lättkränkthetsrapport

För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.

Skrämma till tystnad

Det är svårt att föreställa sig ett mer barbariskt attentat mot oskyldiga människor och det fria orden än vad vi fick bevittna mot tidningen Charlie Hebdo i Paris igår. Att summariskt mörda människor som säger, skriver eller som i detta fall med humorns hjälp kritiserar politiska, religiösa eller andra etablerade uppfattningar är den mest extrema form att tysta obekväma röster.

Terroristernas avsikt med sitt mördande av hjälplösa människor var inte bara att göra sig av med oliktänkande, kritiska röster utan också skrämma andra till tystnad.

Politisk korrekthet och likriktning

Självcensur är ett kraftfullt medel som bidrar till likriktning och politisk korrekthet inta bara inom totalitära system utan även i fria samhällen där man inte fullt ut inser betydelsen av det fria ordet och nödvändigheten av den obekväma rösten.

Även om Sverige stod utanför andra världskriget så hölls det fria ordet i strama tyglar inte minst när det gällde kritik av Nazityskland under de första krigsåren. Alla tänkbara påtryckningsmedel användes för att tysta obekväma röster som Segerstedt i Göteborgs Handels och Sjöfartstidning. Karl Gerhards kuplett om den ökända hästen från Troja som förbjöds av myndigheterna blev en symbol för det fria ordet mot det nazistiska barbariet.

Förtryck mot det öppna samhället

Varje tid har sin form av påverkan för att stärka självcensur hos medborgarna då detta är det mest kostnadseffektiva formen av förtryck och hot mot det öppna samhället.

Inte ens det moderna Sverige är fritt från denna ytterst kraftfulla form av social disciplin. I vår tid och vårt land reglerar självcensuren effektivt avvikande och därmed obekväma uppfattningar när det gäller så vitt skilda uppfattningar som energi- och klimatpolitik, utbildningsfrågor eller omfattningen av landets asylinvandring.

Här är det lågt i tak med en förhärskande självcensur som garanterar en gemensam värdegrund och politisk korrekthet. Risken att utsättas för våld är obefintlig men om värdegrunden uppfattas som otillräcklig och sviktande så kan den obekväma tystas eller lysas i bann och den trotsiga även bli av med sitt arbete eller förlora sin ställning. Detta kräver inga yttre insatser utan genomförs automatiskt inom ramen för en etablerad självcensur eller kollektivets gradvist genomförda utfrysning.

En svensk tiger

Efter terrorattacken mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo har den fria världen rest sig som en man i protest mot det fundamentalistiska våldet och till försvar för yttrandefriheten.

Karikatyrer i Jyllands-Posten

Den ursprungliga karikatyrkrisen bröt ut efter att Jyllands-Posten i september 2005 publicerade en samling satirteckningar. Publiceringen möttes av våldsamma protester. Västerländska ambassader angreps, hundratals (!) människor dog och karikatyrernas upphovsmän fick gå under jorden. Det var Danmarks värsta internationella kris sedan andra världskriget.

Kritiken mot J-P var utbredd i Sverige. Så här kunde det låta: ”Jag kan inte se någon yttrandefrihet råda i detta. Det är en provokation som inte går att stödja”. Mehmet Kaplan är i dag minister i den rödgröna regeringen.

Efter påtryckningar av Laila Freivalds & Säpo stängs Sverigedemokraternas sajt

I Sverige oroade man sig för en liknande utveckling. När Sverigedemokraterna – då ett treprocentsparti – utlyste en karikatyrtävling, och deras webbtidning publicerade det första bidraget (profeten sedd bakifrån speglar sig med en svart tejpremsa över spegelbilden) blev pressen för stor. Dåvarande utrikesminister Laila Freivalds (S) och Säkerhetspolisen utövade påtryckningar på webbleverantören som släckte sajten. Yttrandefriheten fick stryka på foten.

Lars Vilks

Sverige fick sin egen Muhammedkris 2007 när konstnären Lars Vilks bidrog med tre teckningar föreställande profeten som rondellhund till en annars obetydlig utställning i lilla Tällerud. Verken stoppades, men en bild publicerades bland annat i Nerikes Allehanda, vilket ledde till omfattande protester.

Sverige valde en något annorlunda väg än den danska, där dåvarande statsminister Anders Fogh Rasmussen hårdnackat vägrade att be om ursäkt för publiceringarna.
Statsminister Fredrik Reinfeldt tog i stället emot ambassadörer från en rad diktaturer. Efter mötet sade Irans ambassadör i Sverige att ”Det här är en bra policy. Vi ska använda yttrandefriheten för integration och inte för splittring eller islamofobi” (”ogrundad, sjuklig rädsla för allt runt islam”).

I riksdagshuset fick man för sig att fira ”Arabförbundets dag”, där samma representanter fritt fick spy galla över den svenska grundlagen och kräva inskränkningar i yttrandefriheten.

När Islamiska staten i Irak senare utfäste en belöning på Lars Vilks huvud avböjde både Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt att kommentera.

Undviker att publicera något som kan reta upp islamiska fundamentalister

Antalet tidningar som har publicerat ens någon av J-P:s, Vilks, eller de franska satirikernas bilder – som ställningstagande – går att räkna på fingrarna. SvD är inget undantag. En kombination av säkerhetstänkande, redaktionell nyhetsvärdering och påstådd religiös hänsyn trumfar yttrandefriheten.

Jag själv, som skriver om islamisk terrorism ofta, undviker nogsamt att publicera något som fundamentalisterna håller för heligt. Fegt, ja, men så är det.

Muhammedkarikatyrer är inte en fråga om yttrandefrihet

Mehmet Kaplan (MP), numera bostadsminister i den socialdemokratiska regeringen, har uttalat sig om yttrandefriheten och Jyllands-Postens karikatyrer. Kaplans åsikt var då att karikatyrer på Muhammed inte bör omfattas av samma yttrandefrihet.

– Man har länge velat belysa den svåra situationen i Danmark. Nu lyssnar omvärlden, säger Mehmet Kaplan på Sveriges Muslimska Råd.

Jylland-Postens publicering av karikatyrbilder på Muhammed har tagit upp frågan om var gränsen för yttrandefrihet går. Mehmet Kaplan från Sveriges Muslimska Råd menar att man i Danmark har gått över gränsen:
– Det här handlar inte om yttrandefrihet utan att man kränker människor i deras tro. Jag kan inte se någon yttrandefrihet råda i detta. Det är en provokation som inte går att stödja.

Han målar upp en dyster bild av Danmark som sedan terrorattackerna 11 september 2001 blivit alltmer intolerant. Jylland-Postens bilder på Muhammed är bara en i mängden av främlingsfientliga uttryck.

Så kan man inte argumentera, säger Per Svensson, ledarskribent på Expressen.
– Man kan inte byta tryckfrihetslag beroende på hur den rådande situationen ser ut vid ett visst tillfälle.

Regler för asyl och migration måste anpassas

En artikel i NY Times av den respekterade Hugh Eakin (19/9) beskriver dagsläget som det framstår från ”over there”;
Sverige med 2 procent av EU:s befolkning tar nu emot flest flyktingar från Syrien av Europas länder, Turkiet undantaget. Denna generösa politik fortsätter, trots hög ungdomsarbetslöshet, trots upplopp i förorter, trots brist på bostäder för nyanlända, trots växande kostnader för Migrationsverket och trots att ”anti-immigrantpartiet” mer än fördubblades i valet.

I Sverige, enligt Hugh Eakin, har en extraordinär liberal migrationsvänlig konsensus etablerats med ett virtuellt tabu kring frågor om de sociala och ekonomiska kostnaderna.

Mottagningskostnad för en flykting skulle hjälpa 26 flyktingar i Jordanien

I Norge har utrikesdepartementet beräknat att mottagningskostnaderna för en flykting på cirka 750 000 kronor motsvarar kostnaden för att hjälpa 26 flyktingar i läger i Jordanien.

Vad behöver göras i asyl- och migrationspolitiken?

Regeringen behöver ta följande fakta på allvar;
• Över 20 procent av de som ges asyl i något EU-land erhåller det i Sverige.
• Runt 35 procent av alla till EU ensamkommande flyktingar under 18 år söker sig till Sverige.
• Allt fler av de utsatta miljonerna på flykt från Syrien och Irak riktar sitt hopp till Sverige.

Asylsökande per dag till Sverige slår nu rekord och Sverige beräknas nu ta emot 92 000 asylsökande 2014.

Flyktingar från Syrien, Eritrea och Somalia söker sig i första eller andra hand till Sverige.

Tar Sverige emot alltför få, bör vi sträva efter att ta emot betydligt fler genom än mer öppna regler, eller har vi svårt att uthålligt upprätthålla dagens situation? Detta anses inte politiskt korrekt att diskutera i Sverige i dag.

Naturligtvis ska Sverige ge asyl till alla de som är flyktingar och kommer till Sverige, och göra allt för att de ska integreras och få jobb så snabbt som möjligt. Tyvärr, trots allt fagert tal och stora ambitioner, är dock Sverige alltjämt i EU:s bottenklass vad gäller detta och någon ljusning är knappast i sikte.

Sveriges regering och riksdag bör därför ta ansvar för avvägningen mellan en ideal migrationspolitik och den faktiska verkligheten i dagens värld med sina enorma klyftor som gör att regelverk för migrationen och den fria rörligheten tyvärr behövs. Och där en faktor att beakta oundvikligen är vilka regler som övriga EU-länder tillämpar och hur långt från dem som Sverige kan avvika i mer generös riktning.

• Migrationsverket har fastställt unikt generösa regelverk för att bevilja uppehållstillstånd och för anhöriginvandring, som ej kopplas till försörjningskrav – i motsats till övriga EU-länder. Kan Sverige ha kvar dessa regelverk oförändrade, ska de bli än mer generösa, eller behöver vi något närma oss praxis i övriga EU-länder?

• Sverige skiljer ut sig genom att i mycket liten utsträckning göra seriösa ålderstest. Det kan förklara att en så stor andel uppger sig vara under 18 år.

• En stor del av de som inte beviljas uppehållstillstånd, eftersom de inte har asylskäl, stannar illegalt kvar i Sverige som papperslösa. Polisen måste bättre än i dag kunna avvisa dessa, annars urholkas respekten för Sveriges regelverk och uppmuntrar allt fler att inte respektera ett negativt beslut.

• Sverige har kanske industrivärldens mest öppna regelverk för arbetskraftsinvandring. Däremot är det tveksamt om en arbetsgivare, i en bransch med enkla jobb som många redan köar till i Sverige, efter eget gottfinnande ska kunna anställa även icke EU-medborgare.

Staffan Danielsson, Riksdagsledamot Centerpartiet

Invandring förr och nu är inte jämförbara

Ingen blir glad av verklighetsfrånvända illusioner. Istället skulle både debatten och samhället i stort må bra av en sansad, restriktiv och faktabaserad migrationspolitik. Det skriver Markus Wiechel (SD), riksdagsledamot och migrationspolitisk talesperson, i en replik till Dick Harrison.

Invandrare är ingen homogen grupp

På SvD Brännpunkt 31/12 skriver Dick Harrison och driver testen att invandring i största allmänhet är en vinst för Sverige. Som om fenomenet ”invandring” vore en konstant i tid och rum och påverkar på samma sätt oavsett av vilken art den är eller när och hur och i vilken omfattning den förekommer.

Dick Harrison jämför bland annat situationen i Sverige idag med situationen under 1300-talets jordbrukssamhälle.

Invandrare är idag ingen homogen grupp och ännu mindre sett under en period av tusen år.

Det handlar om människor från vitt skilda bakgrunder som valt att på ett eller annat sätt söka sig till Sverige. Några har kommit till Sverige som arbetskraftsinvandrare, kanske på en pizzeria eller på ett bygge. Andra som anhöriga till personer som redan vistas i landet, som gäststudenter eller som asylinvandrare.

Vissa kommer hit av ekonomiska skäl. Ett fåtal personer har skickats till Sverige av FN som kvotflyktingar.

Män och kvinnor i olika åldrar med olika utbildningsnivåer, bakgrunder och ambitioner.

Vill man på allvar ta reda på samhällets kostnader för att inkludera alla dessa människor behöver man ta hänsyn till skillnaderna i sina beräkningar.

Negativ ekonomisk effekt

Om man som Harrison istället vill se invandrarkollektivet som en enhet och beräkna dess ekonomiska effekt kommer man fram till att den är negativ.

Bara genom att se den internationellt erkända OECD-rapporten är siffrorna tydliga: Invandringen är en enorm förlustaffär för Sverige.

OECD = Organisation for Economic Co-operation and Development / Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling.

17,8 miljarder i ökade kostnader nästa år, en siffra som motsvarar halva det svenska rättsväsendet och då är inte ens kommande välfärdskostnader inräknade.

8 år för ett jobb, ofta subventionerat

Vi vet att det tar runt åtta år för en invandrare att få sitt första jobb, då ofta delvis subventionerat av staten.

Utanförskapsområden & segregation

Vi vet också, att i och med detta skapas utanförskapsområden och segregationen spär på kriminalitet, otrygghet och dåliga skolresultat.

> 26% med invandrarbakgrund

1960 hade cirka 4 procent av Sveriges befolkning invandrarbakgrund och 2010 låg antalet på runt 26 procent.

Tidigare välutbildade migranter

Sverige har historiskt varit ett ytterst homogent land, där huvuddelen av tidigare invandrare varit personer med kompetens som Sverige haft behov av.

Även om invandringen till Sverige förr var relativt liten stämmer det att många migranter som kom till Sverige också fick ett stort inflytande.

• En stor del av de som kom var välutbildade personer som huvudsakligen sysslade med handel eller industrier och som vid första ankomst hade ett jobb att gå till.

• Likaså handlade det om personer som på intet sätt belastade det svenska trygghets- eller välfärdssystemet.

• De kom oftast från kulturellt närliggande länder vilket förklarar varför assimileringen till det svenska samhället förr var förhållandevis enkel, om vi bortser ifrån de betydligt större kraven som det svenska samhället ställde på anpassning.

Kort och gott förde man en politik som grundade sig på vad vårt samhälle hade för behov respektive vad vårt samhälle klarade av.

Problem måste erkännas

För att nå ett gott resultat och föra en någorlunda seriös debatt kring ämnet måste man erkänna de problem som dagens politik medför. Samtidigt är det viktigt att se hur tiderna förändras. Aldrig någonsin, har Sveriges migrationspolitik sett ut som den gör idag. Aldrig någonsin har anpassningen av migranter varit så misslyckad som den är idag.

Valresultat 2014

Antal mandat för respektive politiskt parti i Riksdagen efter valet 2014

Valresultat mandat 2014
• S+MP+V = 159 mandat (dvs 16 mandat från hälften).
• Alliansen = 141 mandat.

Valprognos efter decemberöverenskommelsen 2014

En sådan valprognos saknas men den 11 december 2014 publicerade Aftonbladet en undersökning med följande resultat; Undersökningen omfattar intervjuer med 1574 personer under perioden 4 december-10 december och är genomförd som en webbundersökning på uppdrag av Sverige Tycker. Målgruppen är allmänheten 18 år och äldre.
Undersökningsfrågan som ställdes i den senaste valundersökningen var:
Vilket parti skulle du rösta på om det var riksdagsval i dag?

De borgerliga partierna får 43,4 procent mot 41,1 procent för de tre rödgröna partierna. Det innebär, med detta resultat, att Alliansen skulle ha vunnit ett extraval i mars 2015.

Mätning Januari 2015 TV4/Novus

M 24,1 (+0,4)
FP 4,1 (-0,2)
C 6,0 (-0,6)
KD 4,5 (+0,6)
S 30,0 (-2,0)
V 5,3 (0)
MP 6,4 (+0,4)
SD 16,5 (+0,5)
FI 2,2 (+1,1)

Regeringspartierna har tillsammans med Vänsterpartiet stöd av 41,7 procent av väljarna medan Allianspartierna har 38,7 procent.

Förändringarna är inte statistiskt säkerställda. Novus intervjuade 2007 personer per telefon under perioden 22 december 2014 till 18 januari 2015.

Ipsos 2015-01-12 — 2015-01-26:

V   5,8 (+0,4)
S  34,3 (+2,3)
MP  6,3 (-0,4)
SD 13,1 (+0,6)
C   5,0 (-0,1)
FP  6,2 (+0,6)
KD  3,8 (-0,1)
M  23,2 (-3,1)

Ipsos/DN mätning med felfaktor från valet 2014:

Se även bl a;

Personröstning regler – Vikten av att personrösta i valet 2018

Förutsägelse om riksdagsvalet 2018

Slutresultat i riksdagsvalet 2018

Media försöker desperat förklara bort att SD är Sveriges största parti

SD Sveriges största parti enligt Yougov, 2 veckor innan valet 2018

98 % av Sverige ogillar S+MP, enligt undersökning av IPSOS

För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Partiernas taktik mot Sverigedemokraterna

Att försöka tiga ihjäl Sverigedemokraterna, svartmåla dem och hissa pestflagga över dem har lett till att de blivit Sveriges tredje största parti.

Medmänsklig skyldighet och kostnad

Debatt är demokratins livsluft och politiker måste våga lita till sina språkliga och intellektuella resurser och försöka förklara invandringens två sidor, den medmänskliga skyldigheten och den ekonomiska kostnaden.

VÅGMÄSTARROLLEN KVARSTÅR

Syfte att oskadliggöra SD

”När regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet kom överens med de fyra borgerliga partierna och ställde in extravalet var huvudsyftet att oskadliggöra Sverigedemokraterna. Det är vikarierande partiledaren Mattias Karlssons bild av uppgörelsen som presenterades i lördags.”

Detta är väl något som står helt klart för alla. Det är inte någons ”bild” utan det har t.o.m. sagts rakt ut av de etablerade partierna.

Minskad demokrati

Mattias Karlsson säger;
”– Det mest beklagliga är den demokratiska aspekten. Vi går i fel riktning i Sverige när vi har det här extrema stödet för minoritetsstyren. Jag hade gärna sett att vi gått i motsatt riktning, kanske mer i likhet med bland annat Danmark, där man söker bredare uppgörelser och mer konsensus kring sakinnehållet i politiken. Att man nu gör det ännu lättare för en minoritet att styra landet tror jag inte är bra i längden.
– Som jag ser det är det en av grundpelarna i demokratin att majoriteten ska styra och att styret av landet ska vara förankrat hos en så bred andel av befolkningen som möjligt. Nu går man i motsatt riktning.”

Detta är också en självklarhet. En minoritetsregering är bara ett litet steg från en diktatur.

Oinskränkt makt för en svag minoritetsregering att göra vad den vill

Mattias Karlsson säger;
”– Problemet är att man inte har gjort upp i sak. Hade man förhandlat sig fram till ett politiskt paket med olika ståndpunkter där man landar i att det här kan vi gemensamt stå för hade det varit en sak, men nu är det mer en formalialösning där man ger carte blanche för en väldigt svag minoritetsregering att styra som den vill.”

Även detta är helt uppenbart. Man har bara försökt lägga upp en plan för att utestänga SD, men man har inte gjort upp om själva sakfrågorna i politiken.

Misstroendeförklaring mot Stefan Löfven

I frågan om skälet till att lämna in en misstroendeförklaring mot Stefan Löfven svarar Mattias Karlsson;
”Det viktiga för oss är att göra det tydligare för väljarna vilka som ger sitt stöd för Stefan Löfven och vilka som inte gör det.”.

Detta är väl inget som någon kan invända mot. Tydliggöranden inom politiken kan det aldrig bli för många av.

SD:s vågmästarroll

Mattias Karlsson säger;
”– Vårt inflytande över budgetprocessen ser ut att bli mindre om den här överenskommelsen håller, men vår vågmästarroll kvarstår.”.

Det är korrekt. Det är viktigt att förstå att så länge alliansen+S+MP+V inte agerar som ett parti samt röstar likadant i alla motioner & propositioner, dvs så länge det finns någon skillnad mellan alliansen och vänsterblocket kvarstår SD som vågmästare i form av Sveriges tredje största parti.

Miljöpartiet orimligt stort inflytande

Mattias Karlsson säger;
”Det är beklagligt att de stora partierna ger ett så pass litet och extremt parti som Miljöpartiet ett så stort inflytande i svensk politik.
På presskonferensen i lördags sa både Socialdemokraterna och Moderaterna att de kommer att hedra migrationsöverenskommelsen
– det innebär att väljarna får Miljöpartiets migrationspolitik hur de än röstar, om de inte röstar på Sverigedemokraterna.”.

Ja, det är ett av de minsta partierna – MP – som styr migrationspolitiken, men i grund och botten måste man förstå att allt handlar om att blockera SD så mycket som möjligt och att försöka skrämma väljarna att inte rösta på det parti som de upplever som den största konkurrenten. Oavsett till vilket pris detta sker för landet.

Ej finansierad budget för asylmottagning

Mattias Karlsson säger;
”Vi har en situation där vi står inför en hotande systemkollaps i flera kommuner när det gäller flyktingmottagandet och vi har en underfinansierad budget för den omedelbara asylmottagningen. Inget av de andra partierna har gett svar på hur de tänker hantera den här situationen.
I dag lånar Sverige pengar till välfärden samtidigt som vi har ett underskott för den omedelbara asylhanteringen. Det måste de andra partierna ge svar på hur vi ska lösa.”.

Ja, det tycks märkligt hur enade de övriga partierna är i att inte föra upp frågan om finansiering av flykting- och anhöriginvandring på dagordningen, men kanske ännu märkligare att detta mörkande accepteras av väljarna.

KD tar bladet ur mun

På frågan;
”Ser du någon förflyttning hos de andra partierna i invandringsfrågan?”
svarar Mattias Karlsson;
”– Det fanns intressanta element i Kristdemokraternas utspel häromveckan. Mig veterligen är det första gången på många år som ett parti, förutom vårt, börjat prata om volymerna och kostnaderna kopplade till invandringspolitiken.”.

Lite underligt att Kristdemokraterna – en av landets minsta representanter för väljarna – är de enda av de etablerade partierna som vågar att i alla fall ytligt nämna något i frågan. Den enskilda fråga som kanske mest påverkar ekonomin för landets befolkning borde det inte gå att stoppa huvudet i sanden för.

Se även bl a;
Slutresultat i riksdagsvalet 2018

För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

25 dagar som förändrade svensk politik

Hämnden är ljuv

Om man frågar de borgerliga om varför de såg så glada ut när de gick till Rosenbad kommer lite olika svar.
– Vi är väl glada som personer, säger centerledaren Annie Lööf.
– Vår budget går igenom, säger Jan Björklund.
Det finns ett svar till: Hämnden är ljuv.

Budgetbråket 2013

Faktum är att grunden för regeringskrisen lades långt innan Stefan Löfven var påtänkt som socialdemokratisk partiledare.
Redan i december 2010 röstade de rödgröna och Sverigedemokraterna gemensamt för krav på att regeringskansliet skulle bantas med 300 miljoner.

Men det var hösten 2013 som det stora budgetbråket kom.
De rödgröna och Sverigedemokraterna stoppade en av Alliansens sista skattesänkningar. Förslaget om höjd brytpunkt för statlig skatt skrotades.

De borgerliga partierna hävdar, och hävdade, att det beslutet stod i strid med den ordning och praxis som Sverige haft för budgetbesluten ända sedan krisen på 1990-talet.

Alliansen lovade rösta för sin budget 2014

Allianspartierna hade gjort en stor sak av löftet till väljarna om att rösta för sin gemensamma budget. På mötet räknade de upp statsministerns tre möjligheter i regeringskriserna:
• Regera på alliansens budget,
• avgå eller
• utlysa extraval.

Det ställdes också en fråga av både Magdalena Andersson och Gustav Fridolin: Finns det något i sak eller form som kan göras för att undvika den uppkomna situationen? Svaret på den frågan var nej.

Rödgröna ville diskutera den akuta situationen

Klart är att spelreglerna diskuterades på mötet den 2 december. Klart är också att ingen på den rödgröna sidan uppfattade att det förslaget var en öppning till förhandlingar om budgetomröstningen. De ville diskutera den akuta situationen. Alliansen ville prata om vad som kunde göras längre fram.

Stefan Löfvens misstag

Stefan Löfvens strategiska misstag under hela 2014 var att han trodde att han kunde splittra fyrklövern, och locka Folkpartiet och Centerpartiet med ministerposter i en rödgrön regering.

Kanske skulle han i stället ha lyssnat på de nuvarande partiledningarna. Jan Björklund har i flera år sagt samma sak: Nej. Om blockpolitiken luckras upp gynnas Socialdemokraterna.
– Det är klart att Socialdemokraterna skulle älska att sitta på regeringsmakten i evinnerlig tid. Men det tänker vi inte medverka till, säger Jan Björklund till Dagens Nyheter.

Sakpolitiskt samarbete?

Kanske finns det öppningar för sakpolitiskt samarbete över blockgränsen, men då måste både Socialdemokraterna och Alliansen överge drömmen om att söndra och härska.

Regering utan Miljöpartiet

– Stefan Löfven hade kunnat gå till talmannen. Då hade det inletts en ny process. Ska jag bedöma i dag så hade den slutat med att Löfven om han hade velat hade fått bilda en ny regering utan Miljöpartiet. Det hade vi släppt fram, säger Björklund.
Frågan är på vilket sätt en sådan regering hade fått stöd för sin politik.

Miljöpartiet mer vänster

Decemberdramat befäste Miljöpartiets förändrade position i svensk politik: Från mitten till kanten.

Så vill Löfven samarbeta i integrationsfrågan

”Många är ju akademiskt utbildade. Ungefär en fjärdedel, säger Löfven.”

Akademisk utbildning?

Även om det skulle vara sant, vilket det inte finns någon bekräftelse på, så är det alltså 75% som har ingen eller endast en grundläggande allmän utbildning.

Vilket värde på akademisk utbildning?

• Vad är det för akademisk utbildning som flyktingar (och anhöriga) har?
• Vad är den akademiska utbildningen värd i en helt annan kultur?
• T ex är en akademisk utbildning inom Islam av lite eller inget värde för landet.

Kostnader för lågutbildade

75 % av 1 miljon är 750.000 personer. Dessa 750.000 personer kräver oändligt mycket mer, inte minst ekonomiskt, än vad de 25% som påstås vara akademiskt utbildade (i okänd form) kräver för att integreras i samhället.

Stefan Löfven förstår inte varför SD fick så många röster

”Hur SD kunde få 12,86 procent med medvind kan han inte förklara.
– Jag tycker själv att, med deras agerande, skulle man inte få mer stöd.”.

Ovanstående svarar Stefan Löfven utan att säga det som vi alla vet, dvs att SD fick så stort stöd pga brister hos de övriga partierna och dessa partiers försök till att sopa problemen under mattan.

Källa: DN

Se även bl a;
Slutresultat i riksdagsvalet 2018

Löfven vill samarbeta med de partier han baktalar

Varför vill Löfven inte samarbeta?

Utsträckta händer ej seriöst menat

Politiker anklagar politiker för att tycka som SD hellre än att diskutera sakfrågorna

Inget förtroende för Stefan Löfven och S+MP-regeringen bland svenska folket

98 % av Sverige ogillar S+MP

För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.

Vänsterpartiet: ”Bra överenskommelse”

Begränsning av vinstuttag

Det är bra att vi har en regering som kan styra. Det innebär att vinstöverenskommelsen från i höstas ligger fast och har möjlighet att genomföras, säger Hans Linde, med hänvisning till överenskommelsen med S om att begränsa vinstuttaget för privata företag inom vård, skola och omsorg.

SD:s makt bryts

”Decemberöverenskommelsen” bryter också SD:s makt, menar Hans Linde.
– Kärnan i den är att SD inte kommer att ha makten att fälla budgetar, varken den här eller kommande mandatperioder, säger Hans Linde

Röst mot allt borgerligt

Jonas Sjöstedt kan tänka sig att rösta emot både borgerliga budgetar och borgerliga statsministerkandidater.

Ett system ur balans

Negativ parlamentarism

Sverige har det som kallas negativ parlamentarism. Det innebär att det räcker att en regeringsbildare är accepterad och inte har en riksdagsmajoritet emot sig.

Red’s kom:
Dvs så länge inte 175 eller fler av riksdagens 349 ledamöter röstar mot talmannens förslag vid statsministeromröstningen till regeringsbildare så får talmannens förslag till statsminister bilda regering (minoritetsregering eller majoritetsregering).

Riksdagen består av 349 ledamöter, efter valet 2018 fördelade enligt följande:

”Alliansen” = 143 ledamöter
M = 70 ledamöter
KD = 22 ledamöter
C = 31 ledamöter
L = 20 ledamöter

VÅGMÄSTARE
SD = 62 ledamöter (Alliansen + SD = 205 ledamöter)

S+V+MP = 144 ledamöter
S = 100 ledamöter
V = 28 ledamöter
MP = 16 ledamöter

GÄLLANDE MANDATFÖRDELNING SEDAN VALDAGEN 2018-09-09
Mandatfördelning i Sveriges riksdag REGERINGSBILDNING
Talmannen har fyra försök på sig att ge ett förslag till statsminister/regering.

Om riksdagens ledamöter med majoritet röstat mot (tryckt på den röda knappen) samtliga fyra förslag så ska extraval utlysas inom tre månader.

INGET FOLKSTYRE I SVERIGE?
2019-01-18 blev Stefan Löfven återvald som statsminister med 115 ja-röster mot 153 nej-röster (M+KD+SD), trots att högersidan röstats fram av folket till en majoritet med 60%. Av åtta partier var det alltså bara S och MP som gav ett uttryckligt stöd till en S+MP-regering.

Centerpartiet (exkl. en Centerpartist med egen vilja, som röstade nej till Löfven), Liberalerna, och Vänsterpartiet gav S+MP-regeringen sitt stöd genom att lägga ner sina röster (C och L valde att 131 dagar efter valet 2018 slutgiltigt hoppa av Alliansen, se Januariöverenskommelsen).

Resultatet av valet 2018 blev en S+MP-minoritetsregering 2019-01-20 genom att 115 riksdagsledamöter röstade ja, 153 nej och 77 avstod från att ta ställning genom att rösta gult (4 frånvarande).

SD, KD och M kan närhelst de vill fälla S+MP-regeringen om V effektuerar sina hot att fälla S+MP-regeringen om C:s och L:s vilja genomförs.

MED KRAVLÖST FOLK KAN POLITIKER STRUNTA I FOLKVILJAN
I Sverige behöver de politiska partierna inte avslöja innan valet vem de avser bilda regering med, och ej heller informera väljarna om vilken budget de tänker föreslå. Det finns inga krav på ärlighet och uppriktighet från politikerna, om inte väljarna förstår att utkräva detta på olika sätt (bl a genom att inte rösta på ett parti som tidigare brutit sina löften). I praktiken är systemet sådant att väljarna röstar i blindo.

Efter valdagen har de politiska partierna full frihet att bryta sina luddigt formulerade vallöften såväl som konkreta vallöften (t ex att avsätta Stefan Löfven). Politiker räknar med att väljarna är lätta att manipulera och att de har glömt lögner och brutna löften till nästa val, fyra år senare.

Positiv parlamentarism

På längre sikt skulle en utväg kunna vara att Sverige övergår till den tyska modellen med positiv parlamentarism. I den finns en koppling mellan regeringsbildning och budget genom att kanslern måste ha aktivt stöd av en majoritet i förbundsdagen.

Partierna har valt att låta sin politik komma i andra hand

I backspegeln kan man se att vår parlamentariska modell har byggt på större ömsesidig respekt än vad som varit uppenbart.

Partierna har valt att inte utnyttja den destruktiva potential som systemet faktiskt ger oppositionen.

Decemberuppgörelsen

Decemberöverenskommelsens första vecka har precis som uppgörelsens förhistoria präglats av strid: Vems är skulden? Hur kunde landet drivas ända till nyvalets brant?

Sakpolitiska spänningar mellan S, MP och V

De borgerliga partiernas vilja till inbördes samarbete förstärks av insikten att det är svårare på den andra sidan.

De sakpolitiska spänningarna mellan S och MP är betydande.

Än besvärligare blir det när även Vänsterpartiet ska fås med på vagnen.

När de tre till vänster lyckas göra upp kan Alliansen skrämma mittenväljarna just med att Vänsterpartiet deltar.

Red’s kom:
”Mittenväljarna”? Vilka är dessa enligt vilken definition?

Halvsanningar=osanningar från bägge sidor

Som tydligt framgick i fredagens tidning levererar båda sidor halvsanningar. DN:s granskning bekräftar att de borgerliga hade med sig förslag om hur regeringsbildning och budget skulle kunna hanteras i framtiden. Men i det skedet var Stefan Löfvens mål att rädda sin budget. Kunde inte de borgerliga tänka sig att lägga ned sina röster? Nej, det kunde de inte.

Källa: Ett system ur balans
Januariöverenskommelsen 2019. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Liberalerna, Centerpartiet
Se även bl a;
Alliansen ansvarslös om de inte förhandlar med SD

Löfven vill bryta blockpolitiken för att bilda eget block

Socialdemokraterna efterlyser ny Decemberöverenskommelse med Alliansen – Val av talman

Alliansen beredd att lämna över regeringsmakten till vänstern

Endast två procent av folket vill att regeringen sitter kvar

Slutresultat i riksdagsvalet 2018, samt resultat för småpartierna

För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Borgerlig vrede – Vem vann?

Maktförskjutning från riksdag till regering

Den borgerliga besvikelsen är inte svår att förstå. Decemberöverenskommelsens löfte om att släppa igenom den största partikonstellationens statsminister och budget medför en markant maktförskjutning från riksdag till regering.

Mer inflytande för färre mandat

Förutsatt att överenskommelsen håller samman kommer vi i två mandatperioder nu se en svagare opposition och där färre mandat kommer att få större inflytande.

Att göra minoritetsstyrets budget till en helig ko är riskabelt. Att på förhand lova att inte fälla budgeten innebär att Stefan Löfven kan kasta in mer eller mindre vilken ekonomisk kompott han vill utan att någon kommer att hindra honom i parlamentet.

Eller som förre toppmoderaten Mikael Odenberg dystopiskt målar upp det på måndagens DN Debatt: inte ens förstatligande av banker och återinförande av löntagarfonder skulle Alliansen stoppa med den nya ordningen, bara det innefattas av budgeten. Det är onekligen en allvarlig invändning.

Politik är inte främst form, utan innehåll. Och den lilla detaljen saknas med några få undantag i uppgörelsen.

Borde inte fler än 33% tycka att överenskommelsen är odemokratisk?

Missnöjet avspeglas också i den mätning från SVT/Sifo som kom på måndagen och som visar att en av tre väljare tycker att överenskommelsen är odemokratisk.

Stefan Löfven styr med den budget han sa han inte tänkte styra med

Om Stefan Löfven inte hade varit så ivrig att hota med nyval hade det sannolikt funnits utrymme för fler sakfrågor än pensioner, energi och försvar. Men Löfven förklarade sin brådska med att han absolut inte tänkte styra med en Alliansbudget. Vilket han ju nu faktiskt gör, och kommer att göra under minst år 2015, ändå.

Varför är decemberöverenskommelsen odemokratisk?

Den 27/12 2014 ställs nyvalet in efter en muntlig, och diffust presenterad, överenskommelse mellan vänsterblocket och högerblocket.

Oppositionen drar sig tillbaka

Det odemokratiska i decemberöverenskommelsen ligger i att man diskuterat fram en lösning där en minoritet av partierna (och därmed en minoritet av väljarna) styr ostört istället för en överenskommelse i politiska sakfrågor. Det är samarbete i sak som behövs inte samarbete i hur man bäst uppnår en diktatur.

Väljarna marginaliseras och får inte säga sin mening

Det odemokratiska ligger också i att man vill förbigå väljarna och deras åsikter och frånta medborgarna sin möjlighet att rösta fram den lösning som de anser är bäst för Sverige baserat på aktuell situation. Några få personer (6 stycken) har alltså fråntagit väljarna sina demokratiska möjligheter… i alla fall fram till nästa val, när denna maktfullkomlighet kan visa sig ödesdiger.

Det politiska etablissemanget har satt sig över folkviljan.

Decemberöverenskommelsen

Överenskommelsen från den 27 december 2014 framstår som ett hafsverk och skulle behöva förtydligas. T ex är glidningen mellan de två begreppen ”partikonstellation” och ”regering” olycklig.

Det ska noteras att överenskommelsen saknar formell status. Den är inte lag och därmed inte heller bindande. Varje riksdagsledamot äger sin egen röst.
Den 27/12 2014 beslutade socialdemokraterna att ställa in nyvalet där medborgarna skulle få säga sin mening

Se även bl a;
Slutresultat i riksdagsvalet 2018

För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Löfven har ett högt tonläge

Decemberuppgörelsen – Moderaternas partiledning kritiseras

Interna kritiken växer. Nu svarar Anna Kinberg Batra på de hårda orden från bland andra sina företrädare Carl Bildt och Ulf Adelsohn.

Uppgörelse om spelregler, inte om sakpolitik

Genom lördagens s k decemberöverenskommelse tycker partiledarna inom Alliansen att de har fått som de ville. Det blev en uppgörelse om spelreglerna för minoritetsstyre, och inte förhandlingar om sakpolitiken.

Kan inte rösta på egna förslag

Även förre utrikesministern Carl Bildt är bekymrad när han skriver i sin blogg:
”En del besvärligheter kan det dock komma att bli – mest dock för Alliansens partier. I före 2006 väl etablerad tradition brukar allianspartierna lägga en gemensam reservation i finansutskottet om den ekonomiska politikens inriktning. Jag utgår från att så kommer att bli fallet nu också. Men man riskerar då att råka ut för förödmjukelsen att i enlighet med överenskommelsen inte kunna rösta för denna i kammaren om det skulle vara en risk för att den skulle gå igenom.”.

Löfven vinnaren

EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark tycker att Löfven är den stora vinnaren.

Missnöje i länsförbunden

Även ute i de moderata länsförbunden finns en viss tveksamhet.

Viktigt med alternativ?

Anna Kinberg Batras svar på den skarpa kritiken är att ”det är viktigt att det finns olika alternativ”.

Sammanfattning av artikeln

Anna Kinberg Batra säger att Alliansen ville ha en överenskommelse där aktuell regerings budget inte skulle ifrågasättas av motparten. Dvs när regeringen lägger fram sin budget ska det andra blocket inte rösta på sin egen budget;
”– En förutsättning för att lägga ned några röster i en budgetomröstning är att vi är överens om att det skulle vara ömsesidigt.”.

Samtidigt säger Anna Kinberg Batra;
”– Vi hade varit tydliga före och efter valet. Vi skulle lägga alliansförslag och vi lovade väljarna att rösta på dem.”

Anna Kinberg Batra vill inte svara på om regeringen kunde ha räddat sin första budget genom en överenskommelse på kvällen den 2 december, men med tanke på ovanstående kommentar från Anna Kinberg Batra skulle det innebära ännu ett sviket löfte till väljarna att inte rösta på sin egen budget.

Anna Kinberg Batra säger vidare;
”Sverige behöver former för att det största underlaget ska kunna regera.”.

Men med den s.k. ”decemberöverenskommelsen har partierna kommit överens om det rakt motsatta, dvs att en minoritet ska kunna regera utan att riksdagens demokratiska möjligheter och rättigheter utnyttjas.

På frågan;
”I vilken mån är detta ett erkännande av att det som hände för ett år sedan, när de rödgröna och SD fällde en del av budgeten, att det var fel?”
svarar Anna Kinberg Batra undvikande;
”– I överenskommelsen ingår ett ömsesidigt åtagande om att inte göra den typen av utbrytningar och det tycker jag är viktigt.”.

Dvs ännu ett steg mot ökad maktkoncentration för en minoritet !!!

Dokument om överenskommelse saknas

Det finns inget skriftligt dokument om Decemberöverenskommelsen. Därigenom finns det inget konkret att analysera och partiledningarna kan fortsätta uttrycka sig obegripligt och vända och vrida på orden.

Se även bl a;
Löfven har fått storhetsvansinne

Stefan Löfven surar över tillkännagivanden

Stefan Löfven surar för att han inte får som han vill

Löfven vill samarbeta med de partier han baktalar

Så vill Löfven samarbeta i integrationsfrågan

Varför vill Löfven inte samarbeta?

Utsträckta händer ej seriöst menat

Politiker anklagar politiker för att tycka som SD hellre än att diskutera sakfrågorna

För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.