Socialdemokraternas plan för flyktingar

Ylva Johansson (S), ”arbetsmarknadspolitisk talesperson och ansvarig för integrationspolitiken”, förbereder en lag som tvingar alla kommuner att ta emot flyktingar.
– Fördelningen är orimlig. Vi behöver göra lagändringar för att alla ska ta ansvar, säger hon till Sydsvenskan. Hon öppnar även för att riva upp ebo-lagen så att färre asylsökande bosätter sig i Malmö.

Red’s anm:
Ylva Johansson – Inte Integrationsminister !
SDS uppger felaktigt Ylva Johansson som integrationsminister. (”arbetsmarknads och integrationsminister”). Men någon sådan post finns inte inom regeringen då den togs bort i samband med regeringsskiftet 2014. I praktiken finns det heller inte längre någon migrationsminster, även om Morgan Johansson (S) tituleras ”Justitie- och migrationsminister
.

Efter höstens regeringskris och Migrationsverkets prognos om hundratusen asylsökande har invandring och integration snabbt blivit den hetaste frågan i svensk politik. På kort tid har Göran Hägglund (KD), Annie Lööf (C) och Jan Björklund (FP) spottat ur sig förslag. Socialdemokraterna har legat lågt, men nu förbereder Ylva Johansson en rad åtgärder till våren i syfte att de nyanlända snabbare ska få bostad och jobb

Lag för att tvinga kommuner att ta emot flyktingar

Regeringens båda samordnare Lars Stjernkvist (S) och Gunnar Hedberg (M) har skissat ett förslag där var och en av landets 290 kommuner åläggs att bygga upp en beredskap att ta emot flyktingar och ordna bostad, skola och svenskundervisning. Det förslaget tycker Ylva Johansson är ”intressant”.

Ett sådant förslag från regeringen kommer SD att rösta emot. Däremot har Ylva Johansson goda möjligheter att få med sig ett eller flera borgerliga partier.

Red’s anm:
Det skulle vara intressant att veta vilket borgerligt parti som skulle vilja rösta med regeringen (S+MP) om lagtvång för kommunerna att ta emot flyktingar!!!

Avveckla EBO som bara gör att fler blir ännu fler

Ett skäl till att många asylsökande väljer att slå sig ner i Malmö, Södertälje och andra städer där det redan bor många invandrare är lagen om eget boende (ebo). En asylsökande kan välja att ta med sig sin dagersättning och bo hos släkt och vänner istället för att flytta in i Migrationsverkets anläggning.

Red’s anm:
En självklarhet. Behöver inte ens diskuteras!

Svenskundervisning och klartläggning av kunskaper

Ylva Johansson vill sätta in svenskundervisning och kartläggning av den asylsökandes kunskaper så fort hen har anlänt till en förläggning.

Red’s anm:
Man kan fråga sig varför man föreslår något som är självklart för precis alla och envar.

Max två år för flykting att få arbete

I dag tar det i genomsnitt sex-åtta år innan en flykting fått jobb i Sverige. Ylva Johansson har satt som mål att minska tiden till två år. De som är friska och redo bör klara det på två år, säger Ylva Johansson.

Red’s anm:
Problemet är bara att det helt saknas strategi från regeringen för att uppnå denna utopiska situation med redan alltför många arbetslösa & högutbildade svenskar samt icke-flyktingar. Ylva Johansson har, i likhet med övriga i regeringen, varken nu (se nedan) eller tidigare yttrat ett ord om hur detta skulle gå till.

Etableringslotsar avvecklas

Systemet med etableringslotsar, som alliansregeringen införde, ser hon som slöseri med tid. Det ska avskaffas.
– Det är dyrt och funkar inte. Du träffar din lots i snitt tre och en halv timme i månaden. Det är ju ingenting!

Red’s anm:
Feltänk! Etableringslotsar är säkert meningslöst och har förmdligen inte lett till något konstruktivt överhuvudtaget, men det beror inte i sig på systemet med etableringlotsar. Det beror på bristande kompetens hos etableringslotsarna, dåliga förutsättningar & direktiv & styrning, samt sist men inte minst, att det inte finns något att etablera till. Jobb saknas.

Hur ska flyktingarna få jobb?

Jag tänker mig ett system där man direkt kommer ut till en arbetsplats och kombinerar arbetet eller praktiken med svenskutbildning och annan kompletterande utbildning, säger Ylva Johansson.

Red’s anm:
Om det varit den 1 april så hade jag förstått att detta varit ett skämt… men nu verkar det som om detta yttrande från Ylva Johansson skulle vara seriöst menat.

Inget nytt under solen! I ett försök att få nyanlända i arbete snabbare kommer den nya regeringen införa ett nytt nationellt system för att uppskatta och mäta kunskap och kompetens för att därefter kunna matcha dem bättre med möjliga arbetsgivare, det presenterade statsminister Stefan Löfven i sin regeringsförklaring.

Det var exakt lika luddigt och obegripligt då som det är idag. Socialdemokraterna vill lösa ett problem som inte finns. Det är inte matchning som är ett problem, det är avsaknaden av jobb som är problemet.

Löfven sa då också att när det gäller flykting- och asylfrågor kommer den tidigare migrationspolitiska överenskommelsen som Allianspartierna och Miljöpartiet enades om för tre år sedan att ligga kvar.

Statliga subventioner i stället för lägre ingångslöner

För att locka med företagen på detta vill hon använda frikostigt med statliga subventioner till arbetsgivaren. Däremot tror hon inte på borgerliga förslag om lägre ingångslöner.

Red’s anm:
Problemet är bara att statliga subventioner ger exakt lika stora eller större negativa effekter jämfört med lägre ingångslöner.

Fortsatt permanenta uppehållstillstånd och inga skärpta krav för anhöriginvandring

Ylva Johansson är tveksam till tillfälliga uppehållstillstånd, som nu beslutats om i Danmark, liksom till  skärpta krav på försörjning vid anhöriginvandring.

Retorik för att flytta fokus från problem

Ylva Johansson använder sig också av samma retorik som MP och C där hon säger att andra EU-länder ska ta ett större ansvar. En meningslös retorik eftersom det inte är något Sverige kan styra, eller ens påverka. Endast till för att ta fokus från problemen inom landet.Klicka här för att gå till artikeln i SDS, 2015-02-05

Se även bl a:
Regeringens plan för reformering av nyanländas etablering
Regeringens utspel om invandring kritiseras hårt
Regeringens hemliga asylgrupp

Åtgärder som krävs för Sveriges invandringspolitik

Centerpartiets integrationspolitik
Centerns liberala invandringspolitik förpliktigar
Centerpartiet vill omvandla alla asylsökande till arbetskraft

Folkpartiets nya villkor för invandrare
Folkpartiet: Kommuner vill sätta tak för invandring

KD:s förslag att minska kostnaden för flyktingmottagandet

Alliansen: Ingen ändring i invandringspolitiken

Moderaterna ändrar sig om migration

Integrationsförslag som inte löser problemen

Av Riksdagspartierna så har Moderaterna och Vänsterpartiet ännu inte med ett ord presenterat sin syn på hur flyktingpolitik, invandringspolitik, och integrationspolitik ska utformas.

Decemberöverenskommelse för att slippa samarbete

Den 30 december 2014 skrev Expressen att alternativen till uppgörelsen är ”att aktivt börja samarbeta med SD eller att slå ihop sitt bohag med Socialdemokraterna i en eller annan form”. Upplägget är att den som inte gillar decemberöverenskommelsen måste visa en Kinderäggslösning där stabilitet uppnås, nyval undviks och SD oskadliggörs.

Egentligen begriper jag inte varför vi ska godkänna dessa premisser. En viktig poäng i kritiken av uppgörelsen är ju att det inte är önskvärt att skapa denna tulipanaros till vilket pris som helst.

Decemberöverenskommelsen gäller politikens former

I Per T Ohlsson försvar för DÖ mot dess borgerliga kritiker i Sydsvenskan häromdagen jämför han med kohandeln 1933 mellan Per Albin Hanssons S-regering och riksdagsledamöter ur Bondeförbundet (4/1). Ohlsson pekar förvisso ut skillnaderna: ”Decemberöverenskommelsen gäller politikens former: valet av statsminister och budgetbesluten. Kohandeln gällde konkreta åtgärder”. Men han konstaterar likväl att dagens kohandlande är berättigat – medan raseriet som flugit i vissa gammelmoderater inte är det. ”Kompromisser och samarbete”, förklarar Ohlsson, ”är i själva verket nödvändiga ingredienser i en fungerande demokrati”.

Javisst. Och i demokratier skapas ofta ovanliga politiska allianser i sakfrågor när ett parti hamnar i vågmästarställning. Närvaron av en vågmästare ställer högre krav på regeringsmakten att söka brett stöd för sin politik.

Decemberöverenskommelse en strategi för att slippa kompromisser & samarbete

Decemberöverenskommelsen har inte tvingat fram kompromisser och samarbete. Decemberöverenskommelsen är tvärtom ett verktyg för att slippa detta.

Man åsidosätter behovet av stöd och låtsas att riksdagen är mindre än den är. Ur det perspektivet vore det rimligare att ta den demokratiska skeden i vacker hand och förhandla om politiken, inte om formerna.

Vänsterpartiets godkännande för varje budget

Detta är dessutom något som denna sida har förespråkat länge, mer exakt i bemärkelsen att Alliansen skulle ha tagit initiativet och avsatt Löfven. Då hade han fått ombilda till en ren S-regering som kunde budgetförhandla med Alliansen varje år i stället för att – som nu – söka Vänsterpartiets godkännande för varje budget. Nej, det innebär inte ett formellt regeringssamarbete, men väl hårda förhandlingar om sakpolitik.

Uppenbarligen var partierna inte mogna för detta nu, men kanske hade ett nyval varit den spark i baken som hade behövts?

Passivt stöd från SD

Vidare är inte passivt stöd från SD uteslutet. Så fungerade det föregående mandatperiod och det bör fortsatt anses vara ett spelbart alternativ.

Alliansen börjar vakna i migrationsfrågan

Under hösten har både M-företrädare och KD:s Göran Hägglund gjort utspel i migrationsfrågan. Det är inte orimligt att tänka sig att justeringar av migrationspolitiken skulle ge Alliansen möjlighet att få igenom en budget och vidare regerande med samma passiva SD-stöd som under föregående mandatperiod.

För den händelse att någon vill sätta likhetstecken mellan SD och Alliansen: skillnaden mellan SD:s önskan att minska invandringen med 90 procent och de tankar som KD och M-politiker luftat på migrations- och integrationsområdet torde vara uppenbar. Det är inte en acceptabel debattnivå att inte erkänna dessa skillnader.

Decemberöverenskommelsen skadligt prejudikat

Löfven föredrog nyvalskortet, men bara som hot. Detta är också skälet till att decemberöverenskommelse riskerar att bli ett skadligt prejudikat i svensk politik.

Ingen regeringskris

För märk väl: hösten 2014 är inte hösten då vi hade en regeringskris. Någon regeringskris blev det aldrig. Hade vi haft en sådan hade minst en av två saker skett: en avgång med påföljande talmansrundor eller ett extra val.

Det oortodoxa som i stället ägde rum innan året blev nytt är att Stefan Löfven lyckades få sin budget fälld utan att en regeringskris inträffade.

Decemberöverenskommelsen visar att S inte längre är solen allting kretsar kring, hävdar uppgörelsens borgerliga försvarare.
Jag påstår motsatsen. Decemberöverenskommelsen visar att när en S-budget faller springer samtliga partier till Rörelsens undsättning och viker sig dubbla för att rädda S undan en regeringskris. Den regering vi har nu har bokstavligen curlats fram till makten av borgerligheten.Klicka här för att gå till artikeln i SvD, 2015-01-07

Svag opposition - Vi är överens om att en så svag regering behöver en ännu svagare opposition... det är bra för Sverige

Se även bl a;
Slutresultat i riksdagsvalet 2018


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

25 dagar som förändrade svensk politik

Hämnden är ljuv

Om man frågar de borgerliga om varför de såg så glada ut när de gick till Rosenbad kommer lite olika svar.
– Vi är väl glada som personer, säger centerledaren Annie Lööf.
– Vår budget går igenom, säger Jan Björklund.
Det finns ett svar till: Hämnden är ljuv.

Budgetbråket 2013

Faktum är att grunden för regeringskrisen lades långt innan Stefan Löfven var påtänkt som socialdemokratisk partiledare.
Redan i december 2010 röstade de rödgröna och Sverigedemokraterna gemensamt för krav på att regeringskansliet skulle bantas med 300 miljoner.

Men det var hösten 2013 som det stora budgetbråket kom.
De rödgröna och Sverigedemokraterna stoppade en av Alliansens sista skattesänkningar. Förslaget om höjd brytpunkt för statlig skatt skrotades.

De borgerliga partierna hävdar, och hävdade, att det beslutet stod i strid med den ordning och praxis som Sverige haft för budgetbesluten ända sedan krisen på 1990-talet.

Alliansen lovade rösta för sin budget 2014

Allianspartierna hade gjort en stor sak av löftet till väljarna om att rösta för sin gemensamma budget. På mötet räknade de upp statsministerns tre möjligheter i regeringskriserna:
• Regera på alliansens budget,
• avgå eller
• utlysa extraval.

Det ställdes också en fråga av både Magdalena Andersson och Gustav Fridolin: Finns det något i sak eller form som kan göras för att undvika den uppkomna situationen? Svaret på den frågan var nej.

Rödgröna ville diskutera den akuta situationen

Klart är att spelreglerna diskuterades på mötet den 2 december. Klart är också att ingen på den rödgröna sidan uppfattade att det förslaget var en öppning till förhandlingar om budgetomröstningen. De ville diskutera den akuta situationen. Alliansen ville prata om vad som kunde göras längre fram.

Stefan Löfvens misstag

Stefan Löfvens strategiska misstag under hela 2014 var att han trodde att han kunde splittra fyrklövern, och locka Folkpartiet och Centerpartiet med ministerposter i en rödgrön regering.

Kanske skulle han i stället ha lyssnat på de nuvarande partiledningarna. Jan Björklund har i flera år sagt samma sak: Nej. Om blockpolitiken luckras upp gynnas Socialdemokraterna.
– Det är klart att Socialdemokraterna skulle älska att sitta på regeringsmakten i evinnerlig tid. Men det tänker vi inte medverka till, säger Jan Björklund till Dagens Nyheter.

Sakpolitiskt samarbete?

Kanske finns det öppningar för sakpolitiskt samarbete över blockgränsen, men då måste både Socialdemokraterna och Alliansen överge drömmen om att söndra och härska.

Regering utan Miljöpartiet

– Stefan Löfven hade kunnat gå till talmannen. Då hade det inletts en ny process. Ska jag bedöma i dag så hade den slutat med att Löfven om han hade velat hade fått bilda en ny regering utan Miljöpartiet. Det hade vi släppt fram, säger Björklund.
Frågan är på vilket sätt en sådan regering hade fått stöd för sin politik.

Miljöpartiet mer vänster

Decemberdramat befäste Miljöpartiets förändrade position i svensk politik: Från mitten till kanten.