januari 2015 – Sida 2 – Politik & Partier

Att kritisera en idé är inte samma som att kritisera enskilda individer

Det är skillnad på att kritisera en idé och att vända sig mot enskilda individer!

En gång i veckan kommer en ny seriestrip om Jesus och Mo på nätet: två skäggiga snubbar som ibland delar säng, men oftast hänger vid en bar och diskuterar ditt och datt, som kristendom och islam. Då och då får de mothugg av The Barmaid, som varken tror på guds existens eller liv efter döden. Men henne får vi aldrig se, eftersom hon absolut inte får avbildas.

Den brittiske tecknaren bakom serien måste gömma sig bakom extrema säkerhetsåtgärder på grund av döds- och hackerhot från kränkta människor.

Salman Rushdie är bekymrad över yttrandefriheten: alltför få försvarar den alltför svagt.

För tjugofem år sedan utfäste den dåvarande ledaren i Iran, ayatollah Khomeini, en belöning till den som dödade Rushdie, för att han skulle ha hädat i sin bok ”Satansverserna”. Konsekvenserna blev oerhörda när världen fick en ny erfarenhet av religiös extremism kombinerad med kränkthet. Rushdies japanske översättare mördades, hans italienske översättare blev knivhuggen, hans norske förläggare skottskadades. Själv måste han leva gömd i flera år.

Med terrormorden i Paris, har terror och extremism tagit ett stort steg in i den demokrati den vill förgöra. Vår demokrati. Vår värld. Och det är vi – alla – som måste stå emot.

I debatten kring Charlie Hebdos teckningar uttrycktes åsikten att yttrandefrihet inte ska missbrukas, inte provocera i onödan och därför bar de hotade själva ett visst ansvar för hoten mot dem.

Men en konstnär eller journalist ska inte vara artig eller anpassa sig efter omgivningens känslor och politiska prioriteringar.

Yttrandefriheten är grund till alla övriga friheter. Lagen om hets mot folkgrupp är demokratins försök att hantera två rättigheter samtidigt; yttrandefrihet och rätten att inte bli utsatt för hot. Det är bra, och om lagen inte fungerar ska den justeras. Men det är ett faktum att yttrandefrihet alltid innebär en viss risk för kränkning – som är lika för alla.
Se även bl a;
Lättkränkthetsrapport

För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.

Svenskar mest invandringspositiva i EU… eller?

Vem ska jag tro på? (Thomas Di Leva)

Svenskarna är det folk inom Europeiska unionen som är mest positivt inställda till invandring, både från andra medlemsländer och från icke EU-länder, skriver nyhetssajten Europaportalen.

72% av tillfrågade i Sverige ser positivt på invandring från länder utanför EU

I opinionsundersökningen Eurobarometern (Europabarometern) svarar 72 procent av de tillfrågade svenskarna att de ser ganska eller mycket positivt på utomeuropeisk invandring. Det är betydligt mer än de näst mest positiva länderna Kroatien och Spanien där knappt hälften, 48 procent, ser positivt på utomeuropeisk invandring.

En majoritet, 57 procent, av de 27.900 tillfrågade EU-medborgarna har en ganska eller mycket negativ syn på invandring utifrån unionen. Motsvarande siffra för invandring inom unionen är 41 procent.

Mest negativa till utomeuropeisk invandring är letter, tjecker och italienare.Ovanstående står på SVT:s sajt, 2015-01-17, och togs upp som nyhet i TV samma dag.

Vad är sanningen?

1.
Det första man ska fråga sig är hur det kan vara sant att 72% av svenskarna är positiva till utomeuropeisk invandring med tanke på att detta tydligt motsägs av samtlig övrig statistik, oavsett åsikt och partitillhörighet hos dem som tagit fram och presenterat undersökningarna.

Svar: Logiskt omöjligt resultat !

b. Sedan ska man fråga sig vem som står bakom undersökningen, om denna är partisk och i vilken riktning. I detta fall är det Eurobarometern, EU-kommissionens opinionsundersökning av medborgarnas åsikter i EU-relaterade frågor.

Svar: Partisk beställare av undersökning !

c. Sedan ska man fråga sig om undersökningen är statistiskt säkerställd. Man brukar säga att med minst 1.000 olika personer som svarar blir undersökningen statistiskt säkerställd. Det är dock bara i teorin. Sanningen är att det krävs en hel del fler för att inte riskera att få alltför stora felmarginaler.

Svar: Det kan konstateras att undersökningen inte är statistiskt säkerställd eftersom det fattas 100 personer för att uppnå ens 1.000 personer/land (vilket alltså redan i sig är otillräckligt).
Därutöver uppges inte hur många per land som svarat. Det kan vara 700 personer i Sverige och 1.300 i Polen.

2.
• Extremt vinklad/felställd fråga
Man kan snabbt och enkelt konstatera att frågan är kraftigt vinklad. För att få ett resultat med någon form av värde måste frågan delas upp på fler, t ex;
a) Är du positiv till invandring av dem med muslimsk tro utanför EU?
b) Är du positiv till invandring av icke-muslimer från länder utanför EU?

• Ingen hänsyn till ursprungsland eller typ av invandring
Ännu bättre om land där invandring sker från specifikt uppges i frågan.

Formen av invandring ska uppges (t ex kompetent och akademiskt utbildad arbetskraft som behov finns för, flykting med bekräftat skyddsbehov enl. FN, etc). Bara för att man är positiv till invandring innebär det inte att man är positiv till all form av invandring.
Om man, som i aktuellt fall, slår ihop diametralt olika saker i samma fråga kan resultatet inte bli annat än fel.

Vad menas med flykting?
Vad som avses med flyktingar är mycket oklart för gemene man.
Det finns t ex flyktingar som uppfyller FN:s kriterier enl. flyktingkonventionen (ca 10 %). Sedan finns Sveriges egna regler om ”humanitära skäl” (ca 40 %). Därutöver finns det anhöriginvandring (ca 50 %, där endast ca 20 % avser personer som fått uppehållstillstånd av ”flyktingskäl”, resten är giftermål, etc).

3.
Sedan ska man fråga sig hur undersökningen gått tillväga.
Svaret är; ”Intervjuerna genomförs hemma hos personerna på deras eget språk. Frågorna som ställdes var:
Var snäll och säg huruvida de följande påståendena väcker en positiv eller negativ känsla hos dig:
– Invandring av människor från andra EU-länder
– Invandring av människor utifrån EU”.

• Ej anonyma intervjuer
Här har vi ett av svaren på varför resultatet blev som det blev; Intervjuerna utfördes inte anonymt utan öga mot öga, i intervjuobjektens hem!
De som står bakom undersökningen har bl a inte förstått eller tagit hänsyn till de kulturella skillnaderna mellan länderna – och Sveriges extrema politiska korrekthet – som gör en dylik undersökning helt ointressant bara av denna anledning.

• Luddig känslofråga
Sedan är en fråga om ett påstående ”väcker en positiv eller negativ känsla” inte samma som om denna person önskar/välkomnar invandring. Hur kan man vara positiv eller negativ till ”invandring”? Frågan tycks medvetet luddigt ställd.

• Ingen hänsyn till storlek på eller typ av invandring
Dessutom ger den känslomässiga frågeställningen i enkäten inget svar på intervjuobjektets syn på hur STOR invandringen ska vara, eller vilken typ av invandring. Om någon är positiv till invandring av icke-europeer i storleksordningen 1 000/år så behöver denna person inte vara positiv till 100 000/år.

• Invandring och invandringspolitik är olika saker
Det är viktigt att förstå att det är skillnad på invandring och invandringspolitik. Jag skulle vilja se en undersökning som tar upp frågan om svenskarnas inställning till partiernas invandringspolitik och integrationspolitik (ingen som velat/vågat göra).

OBS!!!
I en undersökning om invandring måste man i frågeställningen mycket tydligt definiera vad som menas med, och vad skillnaderna är mellan;
– invandring,
– flyktinginvandring vs anhöriginvandring
– invandringspolitik,
– flyktingpolitik,
– integrationspolitik.
Det går inte att genomföra en undersökning om något diffust där alla har olika åsikter om innebörden i frågan.

Mångkultur, vad är det?
Att bara ställa en fråga om invandring är som att ställa en fråga om man är positiv till mångkultur. Det är säkert de flesta, men det är kanske inte lika många som är positiva till en mångkultur som till största delen eller i stora delar innebär en islamisering av samhället där samhället ska gå tillbaka i utvecklingen och rätta in sig efter religionen i stället för att de religiösa ska anpassa sig till det moderna och utvecklade, demokratiska, sekulära, västerländska samhället.

• Ej hänsyn till medias inflytande / medborgarnas kunskap
En annan viktig parameter i jämförelsen mellan länder kan vara hur media fungerar i respektive land. Upplysta människor tänker ofta annorlunda än oupplysta människor.

• Ingen hänsyn till extrema regionala skillnader
Siffrorna på totalnivå över landet är delvis ointressanta eftersom fördelningen av invandringen på regioner och delar av stadsområden är extremt ojämn. För att få med dessa skillnader behöver undersökningen stratifieras så att man har fler respondenter i regioner med hög invandring än i övriga delar. Kräver större urvalsstorlek och annan mätteknik.

4.
• Ingen hänsyn till religion
Dessutom kan resultatet påverkas kraftigt beroende hur stor andel som hör till en viss tro. Därav måste en parameter som redovisas vara hur svaren fördelats beroende på vilken religion man tillhör.

• Ingen hänsyn till inkomstnivå
Lika viktigt kan vara vilka inkomstgrupper som svarat. I huvudsak höginkomsttagare? Det är troligt att låglönegrupperna, som drabbas hårdast av invandringen, är mer negativa till invandring.

5.
Härkomst bland dem som svarat på undersökningen är också en parameter som kan få resultatet att gå åt olika håll.
Land                     Andel utlandsfödda år 2013
Luxemburg     42,35% (???)
Cypern                 23,36%
Österrike         16,12%
Irland       16,04%
Belgien               15,66%
Sverige              15,41%
Estland         15,04%
Lettland             13,80%
Kroatien 13,50%
Spanien            13,21%
Tyskland        12,54%
Storbritannien    12,26%
Frankrike         11,49%
Nederländerna 11,49%
Slovenien       11,30%
Grekland          11,17%
Danmark              9,79%
Italien                   9,54%
Malta                    8,95%
Portugal               8,40%

EU-länder 6,68%

Finland            5,16%
Litauen            4,72%
Ungern             4,27%
Tjeckien             3,68%
Slovakien       2,92%
Polen                  1,76%
Bulgarien            1,32%
Rumänien       0,91%

• Ingen hänsyn till härkomst
Hur många utlandsfödda som finns i varje land är i sig inte relevant här, utan det är hur stor andel utlandsfödda (eller med utländska föräldrar) – och var de kommer från – som svarat på undersökningen som avgör resultatet!

I SCB:s tabell nedan för antal utrikes födda i Sverige år 2000-2012 kan man se att antalet utrikes födda idag (år 2015) i Sverige troligen är ett antal procent över 15 %.

Andelen av befolkningen som är född utomlands har ökat under lång tid. Vid början av 2000‑talet var den elva procent av Sveriges folkbokförda befolkning. Under 2012 ökade siffran till 15 procent. Under perioden motsvarar det en ökning på närmare 500 000 personer.

Drygt hälften av de utrikes födda härstammar från ett europeiskt land och cirka 30 procent kommer från ett asiatiskt land. Det vanligaste födelselandet är Finland. Därifrån kommer 11 procent av de utrikes födda, och därefter är Irak och Polen de vanligaste födelseländerna.

Totalt sett är den utrikes födda befolkningen jämnt fördelad mellan män och kvinnor. Det finns dock skillnader i könsfördelningen för enskilda födelseländer. Bland de 15 vanligaste födelseländerna 2012 var det en betydande högre andel kvinnor än män från Thailand, med 78 procent kvinnor. Även för Finland och Kina är andelen kvinnor hög, båda med 60 procent kvinnor.
I den utrikes födda befolkningen ingår även personer som har adopterats. I Sverige fanns 2012 närmare 56 000 utrikesfödda adopterade, vilket motsvarar 4 procent av dem som är födda utomlands.

6.
• Fel åldersgrupp – ålder ej beaktats
Därutöver kan man konstatera att det är personer i åldern 15 år och uppåt som svarat.
Det innebär att många (alla?) som svarat kan vara under den ålder som krävs för att rösta i landet, och dessa personers åsikter är då inte riktigt relevanta i sammanhanget.

7.
Det är också intressant att notera att Finland och Danmark skulle ligga på 8:e respektive 10:e plats, med tanke på dessa länders relativt låga intag av invandrare.
Till Finland kom det 149 syriska asylsökande under hela 2013 att jämföra med de 16 000 som kom till Sverige (mer än 30% av alla syrier som kom till EU). Under perioden januari-april 2014 kom 18 000 asylsökande till Sverige, visar Migrationsverkets statistik. Det är en ökning med med 39 procent från 2013 då drygt 54 000 personer sökte asyl i Sverige (anhöriginvandring och andra former av invandring exkluderad).

Jämförelse mellan länder omöjlig!

För att EU-medborgarnas åsikter om invandring ska kunna jämföras mellan länderna måste samtliga förutsättningar som tagits upp ovan vara i princip samma från land till land i undersökningen. Men inte ens en enda parameter ovan har tagits den minsta hänsyn till i denna undersökning. Då är det givet att man får dessa stora skillnader mot verkligheten.

Sammanfattningsvis för Eurobarometerns undersökning:

• Logiskt omöjligt resultat !
• Extremt vinklad/felställd fråga
• Luddig känslofråga
• Invandring och invandringspolitik är olika saker
• Ej anonyma intervjuer
• Ej hänsyn till;
– medias inflytande
– medborgarnas kunskap
– extrema regionala skillnader
– typ av invandring
– antal
– religion
– inkomstnivåer
– ursprungsland / härkomst
• Fel åldersgrupp – ålder har inte beaktats

SD:s invandringspolitik får högst betyg bland alla väljare

Det hade varit mycket intressant att se resultatet på en korrekt ställd fråga till väljarna om;
– Vilket parti har den bästa flyktingpolitiken?
– Vilket parti har den bästa invandringspolitiken?
– Vilket parti har den bästa integrationspolitiken?

SIFO:s analyschef, Toivo Sjörén, säger i maj 2014 att 47 procent av svenskarna inte vet vilket parti som har bäst invandringspolitik, och han menar att det kan bero på att partierna inte är så tydliga i den frågan. Det parti som fick flest röster var SD. Nästbäst, men kraftigt under SD, kom socialdemokraterna. Centerpartiets invandringspolitik bedömdes sämst av väljarna.

Vilket parti är bäst på flykting- och invandrarfrågor?

I den mätning Ipsos gjort i januari 2015 kommer man fram till ett annat resultat. Anledningen till detta är främst att undersökningen inte tar hänsyn till de väljare som inte vet vilket parti som har bäst invandringspolitik. Ipsos undersökning blir därmed rejält missvisande, och man svarar ofta det parti som man normalt röstar på även om partiet inte ens har någon invandringspolitik.

Fråga: Vilket parti är bäst på flykting- och invandrarfrågor?
S    23% (har ännu inte presenterat någon invandringspolitik)
SD 15%
M 12 % (har ännu inte presenterat någon invandringspolitik)
KD 7%
V    5%    (har ännu inte presenterat någon invandringspolitik)
MP 5%    (har ännu inte presenterat någon invandringspolitik)
FP 4%    (innan FP presenterat sina 5 korta punkter)
C    2%    (Centerns enda invandringspolitik är fri invandring)

Sveriges flyktingpolitik stöds av en minoritet

Den aktuella undersökningen av Eurobarometern skiljer sig avsevärt från bl a SOM-institutets undersökningar om invandring i form av ”flyktingar”. Enligt SOM-institutet stöds nuvarande flyktingpolitik av en minoritet av medborgarna. Endast 31% var emot en minskning av antalet flyktingar år 2013 (säkert en betydligt lägre andel idag).

SOM-institutet har något färre brister i undersökningarna jämfört med Eurobarometern, även om det är en allvarlig brist att i frågeställningen t ex inte ens separera flyktinginvandring från anhöriginvandring och arbetskraftinvandring.

Stor skillnad mellan Sifos och SOM-institutets mätningar

Jag har frågat Sifo varför de tror att Sifos undersökningar skiljer så mycket från SOM-institutets, men det var tydligen en känslig fråga, för Sifo vill inte svara på detta.

Kan man lita på SOM-institutet?

SOM-institutets frågeställning kan kritiseras. Flyktinginvandringen är bara är en liten del av den totala invandringen och t ex mycket mindre än anhöriginvandringen. Dessutom är ”flykting” ett värdeladdat ord. Trots detta tas ofta resultaten från SOM-undersökningen som bevis för inställningen till invandringen i allmänhet.

I SOM-undersökningen år 2011 ansåg 37% att ”Invandringen utgör ett hot mot svensk kultur och svenska värden”. Därefter redovisades inga resultat på denna fråga.

SOM-institutet har också slutat redovisa svar på frågor som ”Det finns för många utlänningar i Sverige” och ”Jag skulle inte tycka om att få en invandrare från en annan del av världen ingift i familjen”.

Det ska noteras att SOM-institutet saknar svarsalternativet ”Varken instämmer eller tar avstånd/Vet ej”, intervjuobjekts ålder har ej beaktats och deras tabell speglar inte svaren på rätt sätt, etc.

Många anser att SOM-institutet bara mäter;

svenskarnas okunnighet om hur extrem och förödande svensk invandrings-/integreringspolitik är för alla parter
hur effektivt politiker och journalister (makteliten) döljer obekväma sanningar för svenska folket
den politiska korrektheten

Mätning förutsätter kunskap

Hur ska någon kunna argumentera emot ovanstående om SOM-institutets mätningar av medborgarnas tyckande?

Det är givet att man inte kan mäta något som intervjuobjekten inte känner till utan som bäst endast har en allmän uppfattning om, baserat på fritt tyckande utan koppling till fakta eller verkligheten.

Eftersom hälften av medborgarna, enligt Sifos undersökning, uppger att de inte har någon kunskap om partiernas invandringspolitik kan man misstänka att det är ytterligare runt 30 % som antingen tror att de har någon form av kunskap om detta eller som helt enkelt inte bryr sig och bara kastar ut ett svar som är det parti man röstar på av tradition.

Det är de facto endast ett parti som redovisat någon form av invandringspolitik (förutom C och MP som bara sagt att de vill ha fri invandring, och senast Göran Hägglund som bara i all hast uppgivit tre till synes ogenomtänkta punkter, alla utan förslag på finansiering), och det är Sverigedemokraterna.

Så länge politikerna, med stöd av media, kan hålla medborgarna i ett mörker om invandringens kostnader och konsekvenser på kort och lång sikt samt om vilka krav som finns för uppehållstillstånd, så länge kan man upprätthålla en positiv inställning till invandringen hos en relativt stor del av befolkningen.

Professor i statsvetenskap låter sig luras

Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet (statsvetare på SOM-institutet) och tidigare aktiv vänsterpartist samt med åsikten att Sveriges Nationaldag ska avskaffas, sväljer undersökningen med hull och hår, och drar direkt ett stort antal felaktiga slutsatser från resultatet (DN 2015-01-17). T ex;
– Flykting- och migrationspolitik har inte varit en stor stridsfråga i svensk politik, vilket återigen kan förklara svenskarnas positiva inställning. [Red’s anm: Ingen stor stridsfråga? Har Marie Demker missat att det var på håret att denna fråga ledde till nyval?]
– Vi har ingen nationalistisk tradition som gör det svårt att ta emot människor från omvärlden. [Red’s anm: Ändå är det bevisligen så]
– Attityderna ligger förankrade i djupare strukturer snarare än att dessa påverkas av snabba förändringar i omvärlden som Syrien-kriget. [Red’s anm: Attityderna förändras med ökad kunskap och insikt]
– Vi är vana vid en stor invandring och ser positiva effekter av det. [Red’s anm: 1. Vi kan omöjligen vara ”vana” vid den allt större invandringen. 2. Vem har sett dessa positiva effekter och vilka skulle dessa vara? Däremot kan vi enkelt se de negativa effekterna, som bara kommer att öka genom dagens bevisligen misslyckade integrationspolitik]

– Samtidigt som Sverigedemokraterna blir allt större så har svenskar blivit mer positiva till att ta emot fler flyktingar (SR 2014-09-24).
– När det gäller Sverigedemokraternas centrala fråga – invandringen – så finns det inga som helst tecken på att den svenska befolkningen har blivit mera restriktiv under den här perioden.
– Enligt SOM-institutet, som årligen mäter svenskars attityder i olika frågor, så har andelen som tycker att det vore bra om Sverige tog emot färre flyktingar snarare minskat från 52 procent till 44 procent på tio år.
– Även om andelen ökat som ser integration och invandring som ett problem så betonar Marie Demker att frågan fortfarande är lågprioriterad hos de allra flesta.

Inte ett rätt där!
Finns det överhuvudtaget någon genom historien som gjort så många konstaterat felaktiga antaganden och prognoser som statsvetare Marie Demker? I tidningen Dagen 2014-01-08 säger Marie Demker ”Man kan inte häva ur sig saker som inte är genomtänkta”. Men svaren ger ofta just en känsla av att vara extremt ogenomtänkta. Det finns många kunniga och mer faktabaserade statsvetare och det är märkligt att dessa så sällan anlitas av media till förmån för Marie Demker och hennes man, Ulf Bjereld. Medborgarna får därmed lätt en snedvriden bild av verkligheten.

Marie Demker

2010-05-24 uttalade Marie Demker sig i Aftonbladet:
– Att högerpopulistiska krafter hörs allt mer på till exempel internet menar Marie Demker inte betyder att de växer sig starkare.
– Den generella acceptansen ökar men den grupp som inte accepterar invandrare och flyktingar är högljudd och använder sig av alla medel för att föra ut sina åsikter. [Red’s kommentar: Det verkar som Marie Demker blandar ihop SD med sitt eget parti, Vänsterpartiet, t ex Karin Rågsjö, men även Miljöpartiet; t ex Rosanna DinaMarca, Jan Lindblom, Pernilla Stålhammar] De sakerna kan ske samtidigt och det är förrädiskt att tolka opinionen med de opinionsyttringar som hörs utåt, det såg vi redan under 90-talet.
Efter detta dubblerades snabbt SD:s väljare.

Vinklad nyhet från ett okritiskt SVT

Denna kraftigt vinklade ”nyhet”, som enbart döljer sanningen, presenterar alltså SVT (där 83% röstar på vänsterblocket) utan att ifrågasätta något!
Är SVT inget annat än en propagandamaskin, kan man fråga sig?

En stor andel av media, utöver SVT, pyttsade ut nyheten från TT Malmö utan den minsta form av kritisk granskning, t ex; Sveriges Radio/SR, Dagens Nyheter/DN, Svenska Dagbladet/SvD, Dagens Industri/DI, Sydsvenskan/SDS, Aftonbladet, Göteborgsposten/GP, Metro, Helsingborgs Dagblad/HD, Smålandsposten/SMP, Ystads Allehanda/YA, Trelleborgs Allehanda/TA, Sydöstran, Södermanlands Nyheter/SN, Blekinge Läns Tidning/BLT, Närkes Allehanda/NA, Kristianstadsbladet, Borås Tidning/BT, Hallands Nyheter/HN, Dagen.

Det var endast vinklade åsikter, i svepande och oprecisa ordalag, från en märkbart partisk Marie Demker som media tillät.

Samtliga media hade ingen kommentarsfunktion för läsarna där de kunde ge sina synpunkter. Tack och lov för Internet, där i alla fall den lilla grupp som söker sanningen kan få denna.

Om undersökning gjorts på korrekt sätt…

Trots alla konstaterade fel i undersökningen så uppges endast drygt 20% av svenskarna mycket positiva till invandring utanför EU.

Ingen undersökning fångar upp skillnader i tolkningar
T ex är definitionen av flykting inte samma som för invandrare.

Om undersökningen utförts på ett mer korrekt sätt är det troligt att resultatet skulle bli max 10 % i Sverige (inkl. svenska muslimer) som är positiva till invandring från muslimska länder. Återstår att se om en sådan undersökning någonsin kommer att göras… och publiceras.

Allt fler svenskar negativa till invandring

Som exempel kan nämnas att när SVT låtit Sifo göra en liknande undersökning (med något mer relevant frågeställning, men fortfarande med många frågetecken) så har resultatet blivit enligt följande;

Tycker du att Sverige tagit emot invandrare i alltför stor omfattning eller har det skett i ungefär lagom omfattning eller borde vi ha tagit emot fler?

April 2014:

Alltför stor omfattning: 44 procent – ökning med 7% !
Lagom omfattning: 36 procent – minskning med 12% !
Borde tagit emot fler: 10 procent
Vet ej: 10 procent – ökning med 4% !

Notera här den extremt stora skillnaden mellan Eurobarometerns vinklade påstående att 72% av svenskarna skulle vara positiva till invandring och Sifos undersökning för ett år sedan med 46% (om frågan formulerats mer konkret hade säkert resultatet sjunkit ytterligare). Det finns all anledning att tro – trots medias censur & påverkan – att denna andel är långt lägre idag, samt att åsikten att Sverige inte mäktar med den omfattande invandringen är högre än år 2004 (55%).

År 2013:

Alltför stor omfattning: 37 procent
Lagom omfattning:      48 procent
Borde tagit emot fler:     9 procent
Vet ej:       6 procent

OBS!!!
I den undersökning som Sifo gjort sedan 1957 om vad svenskarna tycker om omfattningen av invandring kan man konstatera en stor diskrepans med av ovan presenterade resultat från SVT.
Sifo frågar år 2013;
Har du en uppfattning om Sverige tagit emot invandrare i
– alltför stor omfattning 49 %
– lagom omfattning 40 %
Det är alltså år 2013 12 % fler som tycker att för många invandrare tagits emot jämfört med av SVT presenterade resultat!

Enligt SOM-institutet vill 44 % ta emot färre flyktingar.
Enligt Sifo tycker 49 % att Sverige tagit emot flyktingar i alltför hög omfattning.
Enligt SVT tycker 37 % att Sverige tagit emot flyktingar i alltför hög omfattning (undersökning också av Sifo).

Enligt Eurobarometern är 72% positiva till invandring utifrån EU.

Notera bl a att i ingen av ovanstående gjorda undersökningar har det definierats som intervjuobjekten skulle ta ställning till, dvs vad ”flykting” innebär. Var och en har fått göra sin fria tolkning.

Är det någon som litar på statistiken – och SVT – efter detta?

År 2004:

Alltför stor omfattning: 55 procent
Lagom omfattning: 34 procent
Borde tagit emot fler: 6 procent
Vet ej: 5 procent

År 2002:

Alltför stor omfattning: 50 procent
Lagom omfattning: 38 procent
Borde tagit emot fler: 10 procent
Vet ej: 2 procent

Vad gäller idag – år 2015?

Även om det (enl. ovanstående undersökning) år 2014 är så många som 36% som tycker att Sverige tagit emot lagom många invandrare så skulle resultatet förmodligen blivit en hel del lägre om frågan framförts på rätt sätt (förutom att det då inte fanns den kunskap som idag sakta men säkert börjar spridas trots den mörkläggning om invandringen som varit allmänt gällande).

Enda garanterade slutsatsen

En sak kan man i alla fall säga med säkerhet utfrån den i övrigt osäkra statistiken. Den sedan 1991 gällande flykting- och invandringspolitiken saknar stöd hos majoriteten av medborgarna i Sverige!

Är det rimligt?

Sprid gärna sanningen genom att länka till denna sida.

Se även bl a;
Flyktingar/migranter till EU, hur många, varifrån och till vilket land – Sveriges flyktingpolitik

Migrationsverkets prognoser lika meningsfulla som väderprognos för nästa år – Lista över vilka länder asylsökande kommer från till Sverige!

14 av 28 EU-länder tar emot kvotflyktingar – Sverige flest!

Grekland blir krigszon när syriska och afghanska migranter (”flyktingar”) drabbar samman

Tyskland lämnar Schengen med omedelbar verkan – När gör Sverige likadant?

Hans Rosling har fel om migrationen – migranter är inte flyktingar

58% av svenskarna vill ha minskad invandring – MP-väljare avviker

Novus juni 2015: 76% i Sverige tycker som SD i invandringspolitiken

För sidor om EU-migranter se innehållsregistret.

Vad är demokrati?

Författaren Ian Buruma definierar demokrati enligt följande;
Demokrati, i väst eller var som helst, grundar sig i viljan att kompromissa, att lösa intressekonflikter fredligt inom lagens ramar. För att demokratin ska kunna fungera måste medborgarna vara villiga att ge och ta. Detta innebär också att vi i ett civiliserat samhälle accepterar att leva med kulturella eller religiösa olikheter, utan att medvetet förolämpa dem vars värderingar vi inte delar.

Det är lätt att uttala sig politiskt korrekt, där man undviker själva kärnproblemen och förenklar situationen med utsvävningar som bara kringgår vad det handlar om. Ian Buruma visar på brister i kunskapen om vad en demokrati är (även om han i meningarna efter ovanstående citat lite vagt försöker neutralisera vad han precis sagt).

1.
Kompromisser är ofta nödvändiga, men är långt ifrån allena avgörande i definitionen av en demokrati innebär. Demokrati handlar istället om yttrandefrihet och andra givna friheter och rättigheter. Alls inte nödvändigtvis inom lagens luddiga armar, så som Ian Buruma hävdar. Oftast kompromisslöst så länge det är fritt från hot, våld o. dyl. Dessa friheter ska stå utan förtryck och censur i olika former från varken stat, politiker eller enskilda grupper/personer i samhället.

2.
När man använder sig av uttrycket ”inom lagens armar” så låter det säkert bra för den oinitierade, men ett ostridigt faktum är att lagverket i de flesta fall är en tolkningsfråga (där tolkningarna som görs i domstolarna tyvärr alltför ofta görs av dem som ej har nödvändiga förutsättningar för att klara detta). Det gör det i praktiken omöjligt att på detta sätt generellt referera till ”inom lagens ramar”.

3.
När författaren skriver ”För att demokratin ska kunna fungera måste medborgarna vara villiga att ge och ta” så är det i sig riktigt, men man kan inte säga detta utan att understryka att det måste gälla alla grupper i samhället. En enskild samhällsgrupp kan inte ta sig rätten att stå utanför villigheten att ”ge och ta”, Men om så ändå sker är det politikernas förbannade skyldighet att reagera och tydligt ta avstånd från detta samt klargöra de demokratiska spelreglerna.

4.
Författaren skriver ”Detta innebär också att vi i ett civiliserat samhälle accepterar att leva med kulturella eller religiösa olikheter”.
Detta är självklart, men det är inte alls vad som är problemet här.
• Denna acceptans måste gälla alla. Enskilda grupper – t ex de som författaren försöker ta i försvar – kan inte accepteras att stå utanför behovet att ha denna acceptans.
• Författaren går in på en fråga som inte är relevant i dessa dagar. Varför ska man acceptera brott mot mänskliga rättigheter och friheter, diskriminering, att man försöker tysta välbefogad kritik, etc? Varför ska man acceptera att detta inte får kritiseras?

Vi kan alla känna oss förolämpade, och i en demokrati har man denna rätt att känna sig förolämpad. Men om vi skulle ta hänsyn till detta och avstå från åsikter bara pga att någon enskild känner sig förolämpad av kritik mot odemokratiska system så är det inte längre en demokrati.

Är det inte dessutom så att den som kritiseras normalt känner sig förolämpad? Oavsett om kritiken är berättigad eller ej. Naturligtvis skulle extremisterna tycka det var fint om ingen kritiserade dem.

Religion får inte användas som argument för censur!

Om t ex en muslim känner sig förolämpad av en bild som inte kritiserar muslimer utan en vrång bild av hur ett demokratiskt, och mer jämlikt samt rättssäkert samhälle ska fungera (med kritik av de människor – oavsett tro & härkomst – som stödjer detta), så är det denna persons demokratiska rättighet att bemöta denna bild på samma nivå, dvs med en bild eller text. Det är emellertid inte någons demokratiska rättighet att denna kritik censureras eller straffas.

5.
Ian Buruma tillägger ”… utan att medvetet förolämpa dem vars värderingar vi inte delar”.
Varför det? Självklart kan och ska vi på olika sätt ”förolämpa” dem vars värderingar vi inte delar när dessa värderingar är odemokratiska eller när deras handlingar är brottsliga. Något annat är inte acceptabelt.

Vem ska ändra sig?

Ian Buruma skriver;
”Ju mer muslimer i Europa känner sig fruktade, förskjutna och under belägring av den icke-muslimska majoriteten, desto sannolikare är det att de kommer att stödja extremisterna.”.

Det är en väldigt ensidig syn på saken.
Det är också så att ju mer den icke-muslimska majoriteten i Europa känner sig förtryckta, belägrade, rädda, dominerade och styrda av den ännu så länge muslimska minoriteten, desto mer växer inte bara motståndet mot extremister utan även mot hela den muslimska religionen och dess anhängare.

Frågan är vem som ska ändra och anpassa sig? Ursprungsbefolkningen som vill leva som tidigare med mer demokratiska förutsättningar eller de migrerade medborgare som motsätter sig att anpassa sig och ställer krav på acceptans för deras avvikande åsikter och som försöker styra in väst på en annan linje?

Är Sverige en demokrati?

Sverige är ett av de länder som allmänt definieras som demokratiskt. Allt är relativt och visst är Sverige mer demokratiskt än t.ex. Turkiet, Iran och Nordkorea. Men om man analyserar problemen närmare så har Sverige mycket långt kvar att gå innan denna definition uppfylls.

Medborgarnas okunskap om problemen och bristande engagemang gör landet synbart mer demokratiskt än vad det är i verkligheten.

Demokratiminister

Vad Sverige skulle behöva är en permanent demokratiminister med ett permanent demokratiutskott. Där de som ingår ska vara kompetenta för sitt uppdrag. Inte som idag en demokratiminister (Alice Bah Kuhnke) som är PK tillsatt pga hudfärg istället för kompetens.

Ett land som inte har en permanent demokratiskt tillsatt kompetent demokratigrupp har ingen rätt att kalla sig för demokrati.

Vad anser politikerna att demokrati är?

Ingen har någonsin ställt frågan till politikerna vad deras heltäckande och konkreta definition är om demokrati. Samtliga politiker har till dags dato sluppit att behöva avslöja sina åsikter om detta. Den kanske viktigaste enskilda frågan av alla.

Borde det inte vara ett lagkrav att varje medborgare som är aktuell för en politisk post skriftligen och utförligen måste ge ett svar på denna fråga?

Var är media?

Olika tolkningar av bilder från Charlie Hebdo

Översättning: ”Koranen är ju skit. Den släppte genom kulorna i Egypten.”

Sheik Abdi Raman, Imam i Göteborg
Den här bilden är kränkande för mig – mot både islam och alla muslimer. Det stämmer att papper inte skyddar mot kulor, men det här är sarkastiskt mot vår heliga skrift – Koranen.

Mohammed Fazlhashemi, Professor i Islamisk teologi och filosof vid Uppsala universitet
Det är riktat mot militärkuppen i Egypten 2013. Militären genomförde en statskupp i Egypten och de islamister som fanns samlade på gator och torg trodde kanske att de skulle vara skyddade men inte ens Koranen kan hjälpa dem. Att skjuta mot Koranen skulle kunna uppfattas som kränkande.

Jan Hjärpe, Professor i islamologi vid Lunds universitet
Det är mycket provocerande, och därmed en tacksam anledning för en militant aktion som extremisterna ser det, att kalla Koranen ”skit”. Den här teckningen måste ha gjort attentatsmännen rätt belåtna: Här finns möjligheter att även deras muslimska kritiker reagerar negativt.

Leif Stenberg, Professor vid centrum för Mellanösternstudier, Lunds universitet
Den kanske starkaste bilden. Koranen är Guds ord och kulor avlossas mot Koranen – troligen av någon som inte är muslim. Här vill man visa att Koranen är falsk och inte är Guds ord. Det är mycket allvarligt att behandla Koranen så här. Jag tror att många muslimer kan bli upprörda.

Översättning: ”Om Muhammed skulle komma tillbaka…”
– Jag är profeten, dumbom!
– Håll käften, du otrogne.

Jan Hjärpe, Professor i islamologi vid Lunds universitet:
Det här är den mest förolämpande teckningen just för extremisterna. Poängen i den är ju att den förklarar att deras islamtolkning och gärningar strider mot Profetens förkunnelse och föredöme. Den går alltså in i den kritik som riktas mot grupper som al-Quaida, Boko Haram och IS av just troende muslimer. Den pekar på den brist på stöd som extremisterna har från de troende. Den kritiken är ju särskilt farlig och förolämpande för extremisterna eftersom den tar fram något som de själva är medvetna om – deras faktiska marginalisering.

Jonas Otterbeck, Professor islamologi vid Lunds universitet:
Denna är direkt kopplad med IS avrättningsvideor. Klassisk politisk satir med innebörden ”Ni är så blinda så ni skulle avrättat Muhammed om han kom”.

Leif Stenberg, Professor vid centrum för Mellanösternstudier, Lunds universitet:
Bilden vill visa att man inte ska veta vem som är profeten. Det visar en muslim som dödar en annan. Bilden visar att allt som har med islam att göra också är våldsrelaterat. Det ger en stereotyp bild av muslimer.

Översättning: ”100 piskrapp om ni inte dör av skratt.”

Jonas Otterbeck, Professor islamologi vid Lunds universitet:
Driver givetvis med islam generellt, de hårda kroppsstraffen men också med muslimskt utseende. Noterar att de gillar stora näsor på sina gestalter, parallell med klassisk antisemitism. Tydligen ska detta vara Muhammed som agerar gästredaktör för numret.

Mohammed Fazlhashemi, Professor i Islamisk teologi och filosof vid Uppsala universitet:
Jag uppfattar att den föreställer Muhammed. Det är inte den bilden av Muhammed som muslimer bär på. Det här är en löjeväckande figur med lång näsa, utåtblickande ögon och det löjeväckande skimret runt figuren skulle kunna uppfattas som stötande.

Not. Den som sett TV-serien Mash vet att det skämtas ofta om Klingers (Jamie Farr med libanesiskt ursprung) näsa. Ingen har regareat på detta. Sedan är hela meningen med karikatyrer att överdriva karakteristiska drag.

Jan Hjärpe, Professor i islamologi vid Lunds universitet:
En hänvisning till vissa traditionella shariareglers tillämpning av de extrema grupperna – samtidigt som en poäng är att teckningen antyder att rörelserna i fråga egentligen är löjliga.

Översättning: ”Bin Ladin lever!”

Sheik Abdi Raman Imam i Göteborg:
Jag tror att IS eller al-Quaida kan reta sig på att man blandar ihop olika kulturer. Här är det ju Elvis och en karikatyr på bin Ladin som mixas till en person. Bin Ladin var ju al-Qaidas föredöme och ledare.

Översättning: Kraschen i New york:
– Utan händer!

Jan Hjärpe, Professor i islamologi vid Lunds universitet:
En kombination av allusion på vissa traditionella sharia-tillämpningar med stympningsstraff och det faktum att 11 septemberattackerna skedde ”utan händer”. Rätt poänglöst.

Leif Stenberg, Professor vid centrum för Mellanösternstudier, Lunds universitet:
Man generaliserar att muslimer vill ha denna straffrätt och man generaliserar att muslimska män alltid har skägg och bär turban.

Experterna om karikatyrerna

Kränkningar/nidbilder

Kränkningarna/nidbilderna sträcker sig över flera grupper i samhället;

Vad är rasism? Pippi Långstrump censureras i Sverige; Danskar rasar mot klippning i Pippi-film

”Ut med neger och kineser: Pippiserien rensas på rasism”, rubriksätter danska Ekstrabladet. ”Svensk TV stryker ’neger’” är rubriken på tyska Spiegels artikel i ämnet.

Spanska gratistidningen 20 minutos skriver att beslutet inte tagits emot väl av svenskarna. ”81% motsätter sig förändringarna”, enligt tidningen.

el Periódico kallar åtgärden att klippa om programmet för ”drastisk”.

Och negerbollar får man absolut inte säga vid sitt rätta namn i Sverige.
Och rasistiskt godis vill vi givetvis inte ha. Det ska noteras att bilder som ovan finns i många kulturer sedan tiotusentals år tillbaka. Det blir mycket historia som måste utplånas och mycket konst som måste brännas på bål om fler länder skulle följa Sveriges politiska korrekthet.

Dags att ta makten från dårarna?

Inte heller Fazers Kinapuffar är politiskt korrekt eftersom den traditionella bilden på förpackningen anses av vissa kunna tolkas som nidbild idag. Märkligt att ingen tyckt detta under alla tidigare decennier. Fazer har tidigare bytt utseende på sina lakritsstänger. De hade prytts av ett svart barn med jättestora röda läppar i 80 år.

Denna staty på Stortorget i Malmö föreställande Karl X Gustav sägs (!) uppröra de många danskar som kommer till Sverige. När kommer statyn att tas bort?
Se även bl a;
Lättkränkthetsrapport

För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.

Är friheten provocerande?

Den franska satirtidskriften Charlie Hebdo, och dess profilmedarbetare, har formats av det anarkistiska, antiauktoritära 60-talet. Vi talar här om en vänstertradition vars främsta måltavla är hyckleriet, den samhälleliga dubbelmoralen. Utgångspunkten är övertygelsen att politiker, präster, generaler, direktörer, borgare och moralpredikanter säger en sak, men menar och gör en annan. Satirtecknarens uppgift blir då att dra ner lögnarnas brallor och tvinga dem att, gärna bokstavligt, stå där med rumpan bar.

År 2006 återpublicerade tidskriften de tolv Muhammed-teckningar som tryckts av danska Jyllands-Posten och lett till världsomfattande protester. Tidskriften stämdes av flera muslimska samfund, men friades med hänvisning till att teckningarna var riktade mot islamsk terrorism – inte mot islam i allmänhet.

År 2011 förstördes Charlie Hebdos redaktion av en bomb inför utgivningen av ett nummer med fler Muhammed-teckningar.

Satir över Islam såväl som kristendomen

Också profeten Muhammed, eller i alla fall figurer som skulle kunna uppfattas som profeter, har klätts av i Charlie Hebdo. De har sedan gärna tvingats posera med stjärten i vädret.

Profeten, om dessa skäggiga gubbar nu verkligen kan sägas vara profeten, är inte den enda helighet som placerats i den positionen. Som en kommentar till vissa kristna kyrkors syn på samkönade äktenskap publicerade tidningen en bild av treenigheten – fadern, sonen och den helige ande – i form av ett analt gruppsamlag i markis de Sades anda.
Allt detta är satirisk standardrepertoar, ett uttryck för en karnevalisk tradition med djupa och urgamla historiska rötter. Länge kunde man tro att det enda egentliga hotet mot den var det sekulariserade samhällets gäspande likgiltighet.

Det var en fundamentalt felaktig förmodan.

När Charlie Hebdo tryckte sina Muhammed-karikatyrer i september 2012 sa tidningens redaktör, tecknaren Stéphane ”Charb” Charbonnier, att teckningarna skulle chockera dem som vill chockeras när de läser en tidning som de aldrig läser.

Det var återigen hyckleriet han och tidningen ville åt. Budskapet var: dessa kränkta fundamentalister önskar egentligen inget högre än att just få känna sig kränkta.

Nu är Stéphane Charbonnier mördad, ett av minst tolv dödsoffer för gårdagens terrorattack mot Charlie Hebdos redaktion i Paris.

Islamiserat Frankrike

Möjligen hade valet av tidpunkt också att göra med att den franska litteraturens enfant terrible, Michel Houellebecq, i dagarna ger ut en roman som skildrar ett islamiserat Frankrike. Titeln är ”Soumission” (Underkastelse). En karikatyr föreställande Houellebecq dominerar Charlie Hebdos nya nummer.

Fundamentalister & fanatiker hycklar inte

Vi lever i en tid då fundamentalisterna och fanatikerna tycks bli allt fler. Och det som gör dem så farliga är att de faktiskt lever som de lär. De hycklar inte. De tycks verkligen tro att den gud eller ideologi de tjänar ger dem både rätt och skyldighet att mörda. De tycks verkligen tro att romaner, teckningar och filmer är bevismaterial i metafysiska rättsprocesser där det bara kan finnas ett enda straff för de skyldiga: döden.

Att det förhåller sig så har vi egentligen känt till länge, egentligen ända sedan Khomeini utfärdade sin fatwa mot Salman Rushdie. Men i ett samhälle där yttrandefriheten varit självklar är det lätt att glömma bort hur sårbar den är, hur lätt det är att skrämma människor och samhällen till tystnad

Vad är provocerande?

Som Stéphane Charbonnier retoriskt frågade i samband med Muhammed-publiceringarna 2012: ”Är pressfriheten en provokation?”

Svaret är kanske: Ja. Och i så fall: Utan provokationer inget civiliserat samhälle.

Har de muslimska extremisterna lyckats?
Så här skriver SvD;
Vi har den här veckan avstått från att återpublicera rena Muhammed-karikatyrer eftersom sådana kan vara djupt stötande för många muslimer. Vi är också försiktiga med att publicera bilder som är nedsättande eller kränkande mot olika etniska grupper.

Den naturliga rädslan för sin egen säkerhet leder till självcensur. Mexico (där den typen av terrorattacker mot journalister som inträffade i Paris är vanligt) har tidigare varit ett typexempel för utsatta journalister som aldrig vågar skriva överhuvudtaget om t ex Mexicos drogproblem , men nu är risken stor att denna rädsla att kunna skriva om vad som helst sprids och ökas även i Sverige.

Se även bl a;
Lättkränkthetsrapport

För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.

Islamiska symboler kan inte vara immuna

Så länge islamkritiker hotas, förföljs och mördas finns det ett obotligt behov av att förlöjliga islam och dess symboler. Det skriver debattören Devin Rexvid i en replik till Kjell Magnussons artikel på Brännpunkt 8/1.

Terrordådet mot tidskriften Charlie Hebdo har väckt många reaktioner, bland annat krav om att religiösa symboler ska göras immuna mot smädelser. Docent Kjell Magnussons förslag om att låta islamiska symboler vara är mycket problematiska.

Religion får bara kritiseras inifrån?

Kjell Magnusson varnar för en överhängande risk för ödesdigra misstag om symbolerna inte får vara.
Han tycker att sekulariserade västerländska konstnärer inte kan använda satir mot en annan religion utan en satirisk kritik måste enligt honom komma inifrån. Detta för att europeisk kultur enligt honom inte är en självklar norm i en global värld.

Not.
Magnusson menar att satir måste komma inifrån religiösa och kulturella gemenskaper. Men vad ska i så fall gälla som kriterium för medlemskap i dessa gemenskaper? När kommer satiren verkligen ”inifrån”? Vem ska bestämma över medlemskapet? Är det kanske fundamentalisterna som gör det?

Om vissa grupper undantas från rätten att kunna häcklas, vad är det som hindrar att alla andra grupper kan hänvisa till detta privilegium och kräva samma sak?

Begränsad yttrandefrihet

Det finns flera problem med Kjell Magnussons resonemang.

Ett principiellt problem är att han sätter villkor för det fria ordet.
Yttrandefrihet handlar i grunden om friheten att uttrycka sig, oavsett uttrycksform och innehåll så länge det inte är förtal. Denna frihet kan inte villkoras eller nekas på grund av kön, ålder, etnicitet, religion och kulturell hemvist hos den som uttrycker något.

Ett annat problem med hans råd är att det många gånger är svårt att dra en gräns mellan religiösa symboler och det förtryck som en del religiösa aktörer utövar.

Låt oss illustrera svårigheten med att religionskritiker ska skilja symboler och förtryckande praktiker åt med barnäktenskap och slöja.

Barnäktenskap får inte kritiseras?

En av de symboler för islam som enligt många muslimer inte får smädas är profeten Mohammad. Han gifte sig med ett barn, Aisha, som var under nio år. I Sverige har vi en ny lag som kriminaliserar barn- och tvångsäktenskap. För att garantera lagens efterlevnad behöver barnäktenskap motverkas och de som utövar seden lagföras. Barnäktenskap förekommer bland olika etniska och religiösa grupper bland annat muslimer.

Islam rättfärdigar barnäktenskap eftersom den praktiserats av profeten. Att ”låta symbolen vara” innebär i detta fall att tillåta barnäktenskap i enlighet med profetens tradition.

Slöja får inte kritiseras?

Slöjan är också en stark islamisk symbol. Plagget är ett högst omstritt sådant då en del muslimskor uppger sig bära det av fri vilja medan andra kvinnor upplever det som en symbol för kvinnoförtryck. Att ”låta denna symbol vara”, gläder säkert en del muslimska kvinnor men innebär ett enormt svek mot dem som påtvingats den.

Under islamisters styre i Mellanöstern och Nordafrika finner kvinnor som åtalas, fängslas och piskas för att inte följa slöjkoden den som allt annat än ”empowering”.

I mitt födelseland, Iran, har slöjan varit regimens emblem men avvikelse från slöjkoden varit också iranskors symbol för motstånd mot denna islamiska symbol.

Omöjliggör solidaritet mellan kulturer

Ett annat problem med Kjell Magnussons resonemang är att satir enligt honom ska komma inifrån. En allvarlig risk med denna hållning är att det omöjliggör solidaritet mellan exempelvis västerlänningar och icke-västerlänningar.

Ingen yttrandefrihet om någon kan såras?

Salman Rushdies satir kom dock inifrån. Medan Khomeinis fatwa, som fördömdes av arabiska och iranska intellektuella, fick stöd av en del forskare från Mellanöstern och västvärlden under förevändningen ”den sårar muslimers religiösa känslor”.

Konsekvensen av Kjell Magnussons förslag blir att vi ska vara ”mer accepterande” gentemot praktiker och symboler som är oacceptabla här men tillåtna där.

Större tolerans för islamisk intolerans

Magnusson försöker liksom flertalet av värderelativister hitta legitima grunder för större tolerans för islamisk intolerans.

Yttrandefrihet endast för västerlänningar?

Det allvarligaste problemet med Kjell Magnussons resonemang är att han under förevändningen ”I en global värld är europeisk kultur ingen självklar norm; en satirisk kritik måste komma inifrån”, framställer yttrandefrihet som en fri- och rättighet förbehållen västerlänningar.

Faktum är att yttrandefrihet som en del av upplysningens arv kommer från väst men strävan efter modernitet, samhälleligt ansvar, individuella fri- och rättigheter kan inte längre betraktas som något specifikt europeiskt. Dessa har blivit en del av universella mänskliga krav som inte kan begränsas till vissa kulturer eller stater.

Mänskliga rättigheter ett västerländskt påfund

Magnussons råd liknar dessvärre islamisternas krav vilka använder sig av talet om kulturella skillnader för att avfärda mänskliga rättigheter som ett västerländskt påfund.

Att som Kjell Magnusson resa krav på att villkora principen om yttrandefrihet genom att kräva immunitet för islamiska symboler är att gå islamister till mötes.

Islamister ifrågasätter också de sociala, kulturella och politiska förändringsprocesser, med rötter i väst, som kallas för modernitet. I väst ledde modernitet till social rättvisa, demokrati och sekularism.

Legitimera islamisk fundamentalism

Att göra yttrandefrihet till något som är förbehållet européer utan att erbjuda ett bättre alternativ till människor i islamstyrda sammanhang är att legitimera islamisk fundamentalism.

Stöd för rätten att smäda islamiska symboler

Det bästa sättet att uttrycka solidaritet med muslimer är inte att hålla tyst om de förtryckande sidorna av islam utan stödja den kamp för fri- och rättigheter, bland annat rätten att smäda islamiska symboler som förs i den så kallade muslimska världen.

Kritiska röster kvävs av islamister

Det finns inte brist på kritik och satir inifrån. Kritiska röster kvävs av islamiska regimer och grupper runtom i världen.

Dödsstraff för bloggare

Det vore exempelvis ett enormt svek om västerländska konstnärer som åtnjuter yttrandefrihet inte skulle använda satir och andra uttrycksmedel för att protestera mot den iranska bloggaren Soheil Arabis dödsstraff på grund av anklagelser om blasfemi.

Åtalad för att twittra

Det vore svekfullt om västerländska konstnärer inte förlöjligade islamiska högtider till stöd för den egyptiska bloggerskan Fatima Naoot som ställs inför rätta på grund av att hon på Twitter kallat Eid-al-adha-högtiden för årlig slakt av djur.

Behov att förlöjliga islam och dess symboler

Kort sagt, så länge islamkritiker hotas, förföljs och mördas finns det ett obotligt behov av att förlöjliga islam och dess symboler.

Alliansen har gett V vetorätt för varje budget till 2022

Uppgörelsen den 27 december 2014 innehåller flera otydligheter och tycks inte ta sikte på att fungera långsiktigt. Den politiska situationen förändras, konstaterar Hans Bergström. Och alliansen har gett fri lejd åt Stefan Löfven att regera med det underlag han tycker fungerar.

Decemberöverenskommelsen gäller till och med valdagen 2022. Det skulle dock förvåna om den håller ens till midsommar 2015.

Därtill är den alltför ogenomtänkt och dagsbunden.

De sex undertecknande partierna tror sig kunna låsa en politisk situation som är föränderlig. Sådana försök brukar regelmässigt visa sig kortsynta och fyllda med kommande sidoverkningar som de inblandade inte insåg när de skrev under.

Överenskommelsen innehåller en allvarlig och helt central motsägelse.
Först sägs det att den syftar till att ”en minoritetsregering ska kunna få igenom sin budget”. Men senare står det i stället att förslaget ”från den partikonstellation som är störst släpps fram vid budgetomröstning i kammaren”.

V:s vetoträtt

Den minoritetsregering S–MP som Sverige begåvats med har mindre underlag än alliansen. För att bli ”störst” måste den få även Vänsterpartiets aktiva stöd, vilket som bekant har ett pris.

I stället för att hjälpa sittande minoritetsregering att få igenom sin egen budget har alliansen enligt skrivningen gett Vänsterpartiet vetomakt i förhållande till denna regering.
En sådan effekt har ingenting att göra med ekonomisk ansvarsfullhet eller att ”göra Sverige möjligt att regera”.

Jonas Sjöstedt tackar och tar emot (se intervjun i Expressen 3/1). Han erbjuds en stärkt ställning utan att behöva göra några av överenskommelsens åtaganden.

Alliansen har för åtta år framåt (!) gett carte blanche för varje innehåll i en vänstersignerad budget.

Antag att en kommande vänsterbudget föreslår att förmögenhetsskatten återinförs och marginalskatten höjs till 80 procent, som före 1990 års skattereform. Alliansen har lovat att lägga ned sin röst inför ett sådant förslag, även om det finns en majoritet i riksdagen för att stoppa det. Ohållbart!

Misstroendeförklaring möjlig?

Misstroendeförklaring finns formellt kvar som möjligt vapen, om regeringspolitiken skulle fortsätta dra långt åt vänster, som under den gångna hösten. Men går en misstroendeförklaring att förena med de förtroendefulla ömsesidiga åtaganden som ingår i decemberöverenskommelsen? Knappast.

Decemberöverenskommelsen bryter mot praxis

Överenskommelsen gör ingen åtskillnad mellan olika regeringskoalitioner. Alliansen lovar att inte bry sig om huruvida Socialdemokraterna vill regera ensamma, med MP eller även släppa in V i regeringen. Detta bryter mot en praxis som har gällt från talmannens sida under snart 40 år.

Alltsedan tillkomsten av regeringen Ullsten 1978 har talmannen försett sitt förslag till statsminister med tillägg rörande vilken partikonstellation förslaget gäller:
– ”Att till ny statsminister utse Ola Ullsten, som avser att bilda en folkpartiregering, i vilken kan komma att ingå personer utan partipolitisk förankring” (12/10 1978).
– ”Att till statsminister utse Thorbjörn Fälldin, som avser att bilda en regering i vilken kommer att ingå företrädare för Centerpartiet och Folkpartiet” (18/5 1981).
– ”Att till ny statsminister utse Stefan Löfven, som avser att bilda en regering bestående av företrädare för Socialdemokraterna och Miljöpartiet” (30/9 2014).

Syftet har varit att göra klart vilken typ av regering förslaget gällt, eftersom olika partiers röstning givetvis kunnat påverkas av den informationen.

Så röstade M nej till Ullsten som statsminister 1978, men hade röstat ja om han föreslagits som statsminister för en FP–M-regering. Då skulle i gengäld S ha röstat nej, medan de nu lade ned sin röst.

Alliansen skulle röstat nej till S+MP

Efter valet 2014 hade det varit ytterst rimligt om allianspartierna röstat nej till en S–MP-regering Löfven, men lagt ned sin röst inför en ren S-regering Löfven.

Med decemberöverenskommelsen har nu de borgerliga partierna lovat att medverka till att släppa fram även en regering som inkluderar kommunister.

Motion & reservation

I nyhetsanalyser, även från kvalificerade bedömare, har sagts att Löfven inte behöver få problem med budgeten ens utan V-stöd, eftersom de borgerliga partierna kanske inte längre går fram med en gemensam budgetmotion. Analysen missar åtskillnaden mellan gemensam motion och gemensamma reservationer i utskottet.

Ända fram till 2006 lade allianspartierna fram separata partimotioner om budgeten. Det hindrade inte att de sedan i finansutskottet enades kring gemensamma reservationer.

Alliansens gemensamma reservation om riktlinjer för politiken

Våren 2005, till exempel, hade allianspartierna separata partimotioner, men därefter gemensam reservation om riktlinjer för den ekonomiska politiken liksom om mål för budgetpolitiken. Riksdagen röstar om utskottsbetänkanden, inte om motioner.

Skulle alliansen, om den är störst i finansutskottet genom att V inte röstar aktivt för regeringen och alliansen får stöd av SD, verkligen avstå från att föra fram sitt förslag till rambeslut i finansutskottet?
Och hur kan den tro på motsvarande vit flagg från vänstersidan om situationen skulle bli omvänd 2018–2022?

Alliansen får inte söka inflytande

Decemberöverenskommelsen binder också alliansen till att inte söka få regera, eller ens eftersträva tungt politiskt inflytande, om den inte själv är större än summan av S, V, MP och Fi.

V ska beaktas till 100%, SD till 0%

Innebörden av detta är, som Ulf Adelsohn påpekat, att Vänsterpartiet ska räknas till 100 procent och Sverigedemokraterna till noll procent.

SD blir det enda oppositionspartiet

Men därtill kommer att överenskommelsen i sig själv bidrar till en opinionsutveckling som gör det mycket svårt för alliansen att bli större i val än de fyra socialistiska partierna ihop.

Den ger Sverigedemokraterna chans att framträda som enda verkliga oppositionsparti i Sverige.

SD kommer nu ensamt att stå för det förslag till misstroendeförklaring mot S–MP-regeringen, som det hade varit mest naturligt att alliansen lagt fram i november (och som då hade berövat Löfven konstitutionell makt att hota med nyval).

Decemberöverenskommelsens syfte tycks därtill vara att alliansen inte ska behöva modifiera sin invandringspolitik, vilket ytterligare stärker SD.

Alternativ till decemberuppgörelsen

Men vad fanns det för alternativ, frågar några. Det fanns flera:

Stor koalition S–M.
Nyval och därefter alliansregering med indirekt stöd av SD.
Löfven II-regering, bestående av enbart socialdemokrater, framsläppt av de borgerliga mot löfte om blocköverskridande överenskommelser på några centrala områden.

Bindande formler för alla situationer kan inte ersätta politiskt omdöme

Framför allt hade Stefan Löfven rätt när han veckorna före decemberöverenskommelsen förklarade att man inte kan ersätta politiskt omdöme med bindande förhandsformler för att söka reglera alla kommande politiska situationer.

Opposition kan inte avstå från sin politik

Stefan Löfven hade också rätt när han tidigare i höstas undrade hur oppositionspartier medvetet kan avstå från att söka påverka besluten i en riktning de bedömer som gagnelig för landet, för att under fyra år nästan enbart förbereda nästa valrörelse.

Överenskommelsen spricker innan sommaren

Decemberöverenskommelsen är dömd att haverera, och rätteligen så.

Decemberöverenskommelse för att slippa samarbete

Den 30 december 2014 skrev Expressen att alternativen till uppgörelsen är ”att aktivt börja samarbeta med SD eller att slå ihop sitt bohag med Socialdemokraterna i en eller annan form”. Upplägget är att den som inte gillar decemberöverenskommelsen måste visa en Kinderäggslösning där stabilitet uppnås, nyval undviks och SD oskadliggörs.

Egentligen begriper jag inte varför vi ska godkänna dessa premisser. En viktig poäng i kritiken av uppgörelsen är ju att det inte är önskvärt att skapa denna tulipanaros till vilket pris som helst.

Decemberöverenskommelsen gäller politikens former

I Per T Ohlsson försvar för DÖ mot dess borgerliga kritiker i Sydsvenskan häromdagen jämför han med kohandeln 1933 mellan Per Albin Hanssons S-regering och riksdagsledamöter ur Bondeförbundet (4/1). Ohlsson pekar förvisso ut skillnaderna: ”Decemberöverenskommelsen gäller politikens former: valet av statsminister och budgetbesluten. Kohandeln gällde konkreta åtgärder”. Men han konstaterar likväl att dagens kohandlande är berättigat – medan raseriet som flugit i vissa gammelmoderater inte är det. ”Kompromisser och samarbete”, förklarar Ohlsson, ”är i själva verket nödvändiga ingredienser i en fungerande demokrati”.

Javisst. Och i demokratier skapas ofta ovanliga politiska allianser i sakfrågor när ett parti hamnar i vågmästarställning. Närvaron av en vågmästare ställer högre krav på regeringsmakten att söka brett stöd för sin politik.

Decemberöverenskommelse en strategi för att slippa kompromisser & samarbete

Decemberöverenskommelsen har inte tvingat fram kompromisser och samarbete. Decemberöverenskommelsen är tvärtom ett verktyg för att slippa detta.

Man åsidosätter behovet av stöd och låtsas att riksdagen är mindre än den är. Ur det perspektivet vore det rimligare att ta den demokratiska skeden i vacker hand och förhandla om politiken, inte om formerna.

Vänsterpartiets godkännande för varje budget

Detta är dessutom något som denna sida har förespråkat länge, mer exakt i bemärkelsen att Alliansen skulle ha tagit initiativet och avsatt Löfven. Då hade han fått ombilda till en ren S-regering som kunde budgetförhandla med Alliansen varje år i stället för att – som nu – söka Vänsterpartiets godkännande för varje budget. Nej, det innebär inte ett formellt regeringssamarbete, men väl hårda förhandlingar om sakpolitik.

Uppenbarligen var partierna inte mogna för detta nu, men kanske hade ett nyval varit den spark i baken som hade behövts?

Passivt stöd från SD

Vidare är inte passivt stöd från SD uteslutet. Så fungerade det föregående mandatperiod och det bör fortsatt anses vara ett spelbart alternativ.

Alliansen börjar vakna i migrationsfrågan

Under hösten har både M-företrädare och KD:s Göran Hägglund gjort utspel i migrationsfrågan. Det är inte orimligt att tänka sig att justeringar av migrationspolitiken skulle ge Alliansen möjlighet att få igenom en budget och vidare regerande med samma passiva SD-stöd som under föregående mandatperiod.

För den händelse att någon vill sätta likhetstecken mellan SD och Alliansen: skillnaden mellan SD:s önskan att minska invandringen med 90 procent och de tankar som KD och M-politiker luftat på migrations- och integrationsområdet torde vara uppenbar. Det är inte en acceptabel debattnivå att inte erkänna dessa skillnader.

Decemberöverenskommelsen skadligt prejudikat

Löfven föredrog nyvalskortet, men bara som hot. Detta är också skälet till att decemberöverenskommelse riskerar att bli ett skadligt prejudikat i svensk politik.

Ingen regeringskris

För märk väl: hösten 2014 är inte hösten då vi hade en regeringskris. Någon regeringskris blev det aldrig. Hade vi haft en sådan hade minst en av två saker skett: en avgång med påföljande talmansrundor eller ett extra val.

Det oortodoxa som i stället ägde rum innan året blev nytt är att Stefan Löfven lyckades få sin budget fälld utan att en regeringskris inträffade.

Decemberöverenskommelsen visar att S inte längre är solen allting kretsar kring, hävdar uppgörelsens borgerliga försvarare.
Jag påstår motsatsen. Decemberöverenskommelsen visar att när en S-budget faller springer samtliga partier till Rörelsens undsättning och viker sig dubbla för att rädda S undan en regeringskris. Den regering vi har nu har bokstavligen curlats fram till makten av borgerligheten.

Se även bl a;
Slutresultat i riksdagsvalet 2018

För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Decemberöverenskommelsen och migrationspolitik

Dagens enda intressanta ledare finns i SvD där gästledaren Thomas Gür kommenterar Decemberöverenskommelsen och avsaknaden av att det migrationspolitiska området kommer omfattas av de blocköverskridande samtalen som aviserats.

Han menar att det kan finnas två förklaringar till varför frågan om migrationspolitiken utelämnats i Decemberöverenskommelsen:

• Att försöka förneka problemen inom detta område genom att inte nämna dessa
• Att Alliansen vill på egen hand utveckla ett alternativ för att stoppa läckaget till Sverigedemokraterna.

Det behöver inte vara antingen eller, snarare är förklaringen både och. Samt att socialdemokraterna sitter fast med Svarte Petter i form av Miljöpartiet som är själva grundorsaken till dagens överenskommelse.

Lägg därtill att socialdemokraterna knappast kan sägas vara redo för denna form av ifrågasättande av tidigare politik eftersom de dels är upptagna med att regera, ett regerande som inte blivit lättare med den parlamentariska situationen, dels att partiledningen domineras av Henrik Arnstads tankegods;

En övertygelse bland Bommersviksskolade politiskt sakkunniga att Sverigedemokraterna kan skrikas ihjäl. Detta säger dessvärre en hel del om SSU:s inflytande och den kunskap som förmedlas inom ramen för Bommersviksakademin.

Alliansen tvingas ta tag i problemen

Att Alliansen är på väg att förändras inom detta område är ställt utom allt tvivel. Kristdemokraterna har lanserat sina första steg genom Göran Hägglunds testballong i Dagens Nyheter och även Jan Björklund har givit ledtrådar om att även Folkpartiet är i fullt arbete.

Folkpartiet dammar av frågan om språkkrav

Källor inom FP uppger att i skrivande stund pågår finslipning av ett nytt program där språkkraven och förändrade spelregler på arbetsmarknaden ingår som komponenter. Finslipningen är främst språklig då de vill undvika Arnstadisternas attacker om rasism och fascism och därmed klara hörseln i behåll.

Viktigare att klassificera SD än att ta tag i problemen

En attack eller debatt med en sann Arnstadist resulterar ofta i en viss lomhördhet då debatterna förs i en kolerisk tonart. Att skrika rasist, nazist eller fascist åt all reglering och alla krav på migranter är grundtaktiken samt fastna i en diskurs där det tycks vara viktigare att klassificera Sverigedemokraterna än att ta tag i grundproblematiken till dess tillväxt.

Skolpolitiken

Samtidigt med detta så sänder regeringen ut en testballong i form om invit på ett annat område i dagens DN Debatt. De tre skol- och utbildningsministrarna ber på sina bara knän om en bred uppgörelse i skolpolitiken efter finsk modell.

Det är nästan ett löjeväckande initiativ. Om regeringens företrädare representerat en finsk skolpolitik, med väsentligt hårdare krav, hade inviten möjligen lyckats men så är inte fallet. Nu är inviten ett försök att mildra effekten av det stora antal nederlag som väntar i Riksdagen.

Alliansen har redan aviserat att, då de vet att de kommer få stöd av Sverigedemokraterna i samtliga voteringar inom skolområdet, kommer föra sin politik som av en händelse har mer finskt i sig än vad Gustav Fridolin, MP, representerar.

Alliansen måste, för sin överlevnads skull, visa sina väljare att de är en opposition med makt och kan inte lägga sig platta för Gustav Fridolins inviter.

Decemberöverenskommelsen var illa nog för Alliansens väljare, de vill inte förvärra dess effekter ytterligare med en kravlös skolpolitik som de inte tror på och som ligger långt ifrån just den finska som råkar vara framgångsrik.

Om Gustav Fridolin aviserat en reträtt hade det kanske gått. Nu bedömer jag det som omöjligt och initiativet kan mycket väl baktända till regeringens nackdel. Finsk skolpolitik är sannolikt den rätta medicinen men det är inte den som Gustav Fridolin representerar.

Decemberöverenskommelsen

Decemberöverenskommelsen kommer i varje fall prägla varje dag och vecka under våren och kommer ge alla oss politiska nördar gott om uppslag för kritik och analys av det politiska systemet.

Systemkollaps i mottagningssystemen

Men över hela cirkusen vilar det moln av oro, som riskerar att bryta ut i full storm under 2015, som migrationspolitiken utgör.

Systemkollapsen i mottagningssystemen väntar runt hörnet och när detta slår igenom kommer inga överenskommelser i världen att kunna rädda oss.

Förnekelse på riksplanet

Det värsta är att de politiska ledarna fortfarande tycks förneka förekomsten av detta faktum vilket gör att de lösningar som kommer stå till buds blir färre och färre om vi ska premiera en humanistisk asyl- och flyktingpolitik.

Och de som tror att vi kan slå en bro över mörka vatten till valet 2018 tror sannolikt på för mycket. Den tiden har vi inte, inte heller förmågan då låsningarna och förnekelsen på riksplanet präglar allt arbete samtidigt som kommun efter kommun nu aviserat att de slutar ta emot kommunplaceringar av beviljade uppehållstillstånd och antalet i kö in till det svenska samhället ökar.

Populismen präglar politikerna

På juldagen började moskén Eskilstuna islamiska Dawa center att brinna. I lokalen fanns enligt vittnen runt 70 personer som precis höll på att avsluta sin bön. Polisen gick tidigt ut med sina misstankar om att branden varit anlagd – det kan enligt kriminologen professor Jerzy Sarnecki ha orsakat två efterföljande attentat. I dagsläget har polisen ingenting som styrker att branden var anlagd.

Populism

Polisutredningen, och den tekniska undersökningen, måste i alla lägen ha sin gång innan vi kan göra något om det inte kan ställas utom rimligt tvivel. Allt annat är populism. Och populism var vad vi såg.

Förhastade slutsatser

Flertalet ministrar reagerade på moskébranden i Eskilstuna. Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) såg den som ett allvarligt angrepp. Justitieminister Morgan Johansson (S) kallar branden ”ett avskyvärt illdåd”. Även Inrikesminister Anders Ygeman (S) kommenterade det som hänt:

– Det är vidrigt, det är oacceptabel och det är ett område där samhället måste skärpa sina åtgärder. Vi gör inte tillräckligt för att klara av att skydda oavsett om det är en moské eller ett annat trossamfund.

Politiskt korrekt

Även framträdande Stockholmspolitiker var tidigt ute i sociala medier, Johan Sjölander, idag kommunsekreterare i Stockholms Stads partidistrikt för socialdemokraterna och därmed Veronica Palms högsta tjänsteman, bidrog aktivt till stämningsläget:

Julefriden bryts av nyheter om brandattacken mot moskén i Eskilstuna. Så vedervärdigt. Känner oro för de drabbade, och tänker att hatet och rasismen som splittrar vårt land måste få ett slut. Det har redan gått alldeles för långt.

Red’s kom:
Det kan nämnas att Eskilstuna är en stad där salafister agerar moralpoliser.

Politiker & media göder rasism med sin populism

Allt baserat på medias uppgifter och som Sarnecki pekar på, förmodligen bidrog till ett klimat där det inte kan uteslutas att uppmärksamheten provocerade eller inspirerade fram andra dåd. Uppsala, Eslöv samt – jag kan inte utesluta det – skadegörelsen mot den assyriska, kristna, föreningslokalen i Jönköping.

Moskéerna ”kärleksbombades” och fick bli föremål för manifestationer på plats med fint besök från regeringen i form av ministrar.

Den assyriska lokalens förstörelse fick nöja sig med en notis i tidningen.

Identitetspolitik när den är som absolut mest skadlig. Och det värsta av allt är att vår regering är en aktiv del av denna.

Snabba slutsatser om hatbrott

Att det är ett högt stämningsläge, med stark polarisering, är klarlagt. Att det finns en aversion mot muslimer är även det ställt utom rimligt tvivel men jag utesluter inte att vissa använder detta i andra syften samt jag finner det rätt märkligt att fyra så höga företrädare som Alice Bah Kuhnke, Morgan Johansson, Anders Ygeman och Johan Sjölander så tidigt går ut med slutsatsen att det är hatbrott och rasism som ligger bakom.

Det finns andra krafter som, för de som nu kan något av grundläggande islamologi och situationen i mellanöstern, som är aktuellare:

Vid stora högtider brukar vi ha vakter ute men tack och lov har vi inte haft några direkta hot.
Eventuella hot har i så fall kommit från andra muslimska grupper och inte från högerextrema.

säger Ali Hussein vid Shiitiska moskén i Malmö.

Populism präglar det politiska ledarskapet

Jag är tämligen förvånad, och faktiskt oerhört besviken, över den okunskap och form av populism som präglar vårt politiska ledarskap idag.

Konflikter mellan utlandsfödda

Det är ingen hemlighet att spänningarna inom gruppen utlandsfödda är stora. Konflikter från ursprungsländerna, som föranlett flykten, har i många fall inte stannat i den ursprungliga konflikthärden.

Den har följt med de personer som flytt och det är ingen hemlighet för någon att spänningarna mellan shia- och sunnimuslimer är så starka att de föranlett regelrätta krig genom historien. Krig och konflikt som inte på något sätt blivit avgjorda.

Det är inte heller någon nyhet att kristna araber är en mycket utsatt grupp i mellanöstern. IS extrema härjningar och tortyr är bara ett exempel.

Det finns även fler exempel på hur arabiska muslimer vägrar befatta sig med Nordafrikanska muslimer vilket föranlett en del oroligheter på Migrationsverkets boenden.

Okunskap bland politiker spär på konflikter

Ja. Det finns en islamofobi i delar av den svenska samhällskroppen. Det finns det. Men det finns även, vilket den politiska ledarkvartetten ger ett lysande exempel på, extremt och skadligt stora okunskaper om vad som kan vara högst troliga alternativa förklaringar. Där deras okunskap tvärtom spär på konflikten då de förstärker identitetspolitiken Förklaringar som bottnar i starka spänningar inom islam och den arabiska diasporan.

När en shiamuslim är mer orolig för politiskt motiverade dåd från andra muslimer än högerextremism säger det något.

I sådana fall så gör dessa fyra ledare åtskillnad på muslimer och muslimer samt på araber och araber eftersom assyrierna fick klara sig utan något som helst stöd.

Då ter sig vår kära politiska ledarkvartett – med tre ministrar varav två ansvariga för rättsväsendet direkt okunniga och extremt populistiska. Inte de eftertänksamma, analytiska och dämpande men samtidigt ledande kraft vårt samhälle behöver.

Istället sällade de sig direkt till Arnstadismens gap och skrik, utan eftertanke.

Internrasism ökas

Jag ställer högre krav på vad våra företrädare lyckas leva upp till. Ska vi vara krassa så bidrar de faktiskt till det uppskruvade tonläget rätt rejält och detta har en tendens att öka ”internrasismen” inom den diaspora som kommer från Mellanöstern. De ställer sig, har vi kunnat notera, oftare på den sunnidominerade partens sida emedan shia och arabisktalande kristna i regel får klara sig utan manifestationer och knutna nävar.

För detta förtjänar de ett allvarligt påpekande för sitt agerande och deras prioritering av offer som är direkt skadlig för fortsatt sansad debatt.

Terrorresor från Sverige

Mona Sahlin, av Alliansen utsedd till samordnare mot våldsbejakande politiska rörelsers reaktion med anledning av terrordådet i Paris är inte ointressant. Enligt Sahlin vilar nu ett tungt ansvar på regeringen även här hemma.

– I Sverige blir det nu en fortsatt viktig uppgift för både regering och civilsamhället att nu agera både för yttrandefriheten och religionsfriheten. Att samarbetet mot extremismen får större uppslutning och att rädslan och oron tas på allvar.

– Säkerhetsarbetet mot terror måste prioriteras samtidigt som det offentliga arbetet mot extremerna inom alla delar av samhället måste ges en tyngd och ett allvar som situationen kräver.

– Nu sätts återigen det demokratiska och toleranta samhället på prov.

Mona Sahlins heta linje

Toleranta samhället. Mona Sahlin genomför i skrivande stund en ”turne” genom landet där hon bland annat propagerar för en ”het linje” för anhöriga att ringa in sin oro för att deras barn kan lockas av Jihadisternas förtrollande musik.

Jihadistresor/krigsresor från Sverige

Vi kan konstatera att idag så har minst ett 40-tal svenska jihadister återvänt till Sverige efter att erhållit såväl träning som stridserfarenhet genom IS försorg ibland annat Syrien och Irak. Detta enligt Säkerhetspolisen i juni 2014. Antalet idag, får vi anta, är något högre även fast några inte fick nog av spänningen och livet under IS svarta fanor utan ville ha mer.

De som kommer hem har, ska vi ha klart för oss, exakt den stridserfarenhet som krävs för att genomföra ett dåd som det i Paris. Utan misskund och helt utan rädsla för död eller represalier.

Vi kan även konstatera att Mona Sahlins bästa vapen mot detta, som samordnare, är en het telefonlinje.

Lagförslag om att beslagta pass

Innan Alliansen lämnade Rosenbad förbereddes ett lagförslag om att kunna beslagta pass för de som SÄPO, bland flera, misstänker resa till just de träningsläger och krigshärdar som kan producera sådana satans mördare som vi sett idag i olika medier.

Detta ärende togs över av Anders Ygemans departement och var i praktiken färdigt att kunna gå till riksdagen för beslut. Där har det inte landat ännu och ingen på vare sig Regeringskansliet, Statsrådsberedningen eller Justitiedepartementet kan idag svara på var det ärendet ligger eller vad som hände.

Vad hände?

Jag utesluter inte att det bromsats av några. Att Bommersviksskolade politiskt sakkunniga som fått grepp om detta gjort den i övrigt korrekta analysen att även SSU:are och unga Miljöpartister, som vill åka till Västbanken eller Gaza alternativt Västsahara som aktivister, kan komma att omfattas av denna lagstiftning och stoppat den av det skälet. Om det är så, så finns det all anledning att snabbt omvärdera detta aktivistiska egenintresse av äventyr.

Faktiskt, när jag tänker efter, exakt samma adrenalinmekanism som finns hos jihadisterna. En blandning av adrenalin och politisk övertygelse.

Stoppa extremism?

Vi får väl se om Mona Sahlin och den svenska regeringen är beredda och har viljan att stoppa extremism eller ej. Eller om det är skillnad på extremism och extremism.Not.
Säpo säger den 12/1 2015 att det kan vara så många som 300 svenska medborgare som åkt till Syrien & Irak för att kriga för IS (och ett 30-tal av dessa har så här långt dött i striderna).

Islam – bekämpa roten till problemen

Ett meddelande till President Obama från en förra detta muslim (text översatt till svenska nedan).

IS – Islamiska Staten – talar för islam.
IS är en muslimsk organisation.
IS ledare Abu Baker Al-Baghdadi, – predikant och religiös ledare i en moské i Bagdad – har en doktorsexamen i islamologi.
Alla IS 10 000 medlemmar är muslimer. Ingen är av annan religion. De kommer från olika länder och har en gemensam nämnare. Islam.
De följer Islams profet Muhammed i varje detalj. Sahih Muslim, Book 2 Hadith 69 – http://sunnah.com/muslim/2/69

De implementerar Sharia i varje landområde de erövrar, de ber fem gånger om dagen.
De har utropat ett kalifat, vilket är en central doktrin i sunni-islam och de är villiga att dö för sin religion.
De följer Islams profet Muhammeds steg.

Halshuggning enligt Koranen

IS talar inte för islam eftersom de halshögg en amerikan och dödade dem som de betraktar som otrogna?
På samma sätt halshögg Islams profet Muhammed under en dag mellan 600 och 900 vuxna män av judisk härkomst.
Faktum är att halshuggning är en befallning i Koranen, i Sura 47, vers 4. Denna sura – kallad Muhammeds sura – säger; ”Då ni möter otroende i strid, slå på deras nackar”.

Fångar ska avrättas

Att döda fångar är också en befallning från Allah till Muhammed och vidare till alla muslimer.
Koranen säger (8:67); En profet ska inte hålla krigsfångar förrän han har gjort en massaker på Allahs fiender i landet”.

Muhammeds fruar hade kidnappats

Tre av Muhammeds fruar var judiska flickor som han kidnappade under sina anfall på religiösa minoriteter, precis som IS gör idag.

Hat mot ”Allahs fiender”

I Marocko lärde jag mig vid en tidig ålder att hata Allahs fiender, speciellt judar och kristna.
Jag bad fem gånger om dagen och repeterade Al-Fatiha, Koranens första kapitel, och bad Allah att inte leda mig på de vilseleddas väg och dem som har Allahs vrede över sig. Vi vet alla att det syftas på de judar och kristna som vi hjärntvättats att hata. Detta genom våra heliga texter, våra böner, våra fredagsprediktningar och vårt utbildningssystem.

Mål att Islam ska bli världens religion

Vi var villiga att ansluta oss till varje grupp som en dag skulle kriga mot er, besegra er och göra Islam till hela världens religion, som Koranen 9:39 säger.
Detta är vad jag, och miljoner som jag, lärts.

Avrätta den som avsäger sig Islam

Islams profet Muhammed sa – Sahih al-Bukhari, bok 88, Hadith 5 (http://sunnah.com/bukhari/88);
”Om någon ändrar sin religion, döda honom”.

Alla fyra skolor inom Islam är överens om att om en muslim slutar be ska man be honom att omvända sig, och om så inte sker ska han dödas.

Muhammed försökte bränna sina egna kompanjoner när de slutade komma till böner.
Allt som klasificerar en muslim som att vara otrogen kan vara en anledning att döda honom, även att slarva med bönen.

Är Islam problemet?

Om Islam inte är problemet, varför finns det då miljontals kristna i Mellanöstern där ingen någonsin sprängt sig själv för att bli martyr? Trots att det lever under samma ekonomiska och politiska omständigheter och till och med värre.

Varför har många muslimer i väst anslutit sig till IS om Islam inte är orsaken?
Varför har t o m nya konvertiter till Islam blivit terrorister?

Hur många islamiska källor indoktrinerar människor och lär dem våld från Koranen och Hadith?
Hur många fredagspredikningar görs det emot västs frihet och demokrati?
Hur många islamiska skolor skapar generationer av lärare och elever som tror på jihad och martyrskap samt bekämpar de otrogna?
Hur många Saudi sheiker predikar hat?
Hur många webbplatser finansieras av regeringar, era allierade, som har sheiker som ger ut fatwas som är emot grundläggande mänskliga rättigheter?

Politiskt korrekt

Sluta vara politiskt korrekt, kalla saker vid deras namn.
IS, Al-Quaida, Boko Haram, Al-Shabab i Somalia, Talibanerna och deras systerorganisationer kom till genom Islam.

Religionen måste separeras från staten

Om inte den muslimska världen behandlar Islam och separerar religionen från staten så kommer denna cykel aldrig att upphöra.

Roten till problemen måste hanteras

Om du inte handskas med roten av problemet kommer vi bara att behandla symptomen.
IS är bara ett symptom. Om IS försvinner kommer andra IS att födas under andra namn.
Om terrorism ska bekämpas, bekämpa då roten.

Journalister mörklägger sanningen om invandrarna

Krav på genomlysning av svensk invandringspolitik: Den politiska korrektheten ligger som giftgas över debattklimatet i asyl- och flyktingfrågor.

Endast 1/10 som beviljats uppehållstillstånd har skyddsbehov

Drygt en miljon utländska medborgare har under ett kvarts sekel beviljats uppehållstillstånd i Sverige. Av dessa är hela nio av tio varken klassade som flyktingar eller som skyddsbehövande.
Det är alltså en lögn att Sveriges mottagande av utlänningar främst värnar om de mest utsatta flyktingarna. Men detta förtigs av såväl politiker som massmedier.

Nationell mörkläggning

Inte minst journalisterna har svikit sitt ansvar. I stället har vi fått en nationell mörkläggning av ideologiska skäl i allt som rör invandrar-, asyl- och flyktingfrågor.

Utredning av kostnader & skatteintäkter

Nu borde regeringen genast utreda hur mycket de människor som kommit hit kostar i offentliga utgifter och tillför i skatteintäkter. Att ett samhälle faller sönder på grund av en alltför stor invandring gagnar ingen.

Semesterresor & socialbidrag

Jag var med om att bevilja asylsökande med uppehållstillstånd semesterresor till de länder som de påstått sig ha flytt från. Jag betalade ut socialbidrag till utländska medborgare som jag nästan säkert visste hade svarta jobb vid sidan om – allt för att undvika obehagliga konfrontationer.

Vinklad information

På Sveriges Television fick jag bland annat instruktioner av en ansvarig redaktör för ett av våra största nyhetsprogram att det ska ”vara så synd om invandrarna att folk ska gråta framför teven”. För att en nyhetssändning skulle bli en ”bra show” var det önskvärt att det fanns offer, men det var underförstått att dessa offers anspråk aldrig synades i sömmarna.

Dålig verklighetsförankring bland journalister

Sedan dess har jag funderat över orsakerna till att de ledande opinionsbildarna har så dålig verklighetsförankring i frågan.
Hur många inflytelserika journalister har haft ett längre sammanhängande arbete i den verklighet som de varje dag vinklar sina rapporter utifrån?

Våra opinionsbildare lever sällan där problemen finns. Eliten av skribenter och tyckare tillhör en övre medelklass som inom sina reservat ostört kan värna om sina ideologiska konstruktioner och rynka på näsan åt enklare varelsers intolerans.

Ingen diskussion om Sveriges mest genomgripande förändring

På Migrationsverkets hemsida finns en tabell som heter ”Beviljade uppehållstillstånd 1980-2006”. Den specificerar på vilka grunder en utlänning fått uppehållstillstånd här under 26 år. Informationen har varit tillgänglig under många år, med årliga uppdateringar. Ändå tycks Sveriges journalistkår sorgfälligt ha undvikit att ta del av den. Resultatet har blivit att den mest genomgripande förändring som det svenska samhället genomgått i vår tid inte diskuterats offentligt på ett allsidigt sätt.

Migrationsverkets siffror sätter ljuset på denna ohederlighet, såväl vad gäller medierapporteringen som ansvariga politikers rädsla för klarspråk till allmänheten.

1 miljon uppehållstillstånd –
1/2 miljon i anhöriginvandring

Från 1980 till 2006 har drygt en miljon uppehållstillstånd beviljats i Sverige, varav nästan alla permanenta, vilket skiljer Sverige från de flesta länder.

Ett tillskott på en miljon utländska medborgare under så pass kort historisk tid är en stor del av en liten befolkning som Sveriges och när det gäller att ta emot asylsökande så toppar Sverige statistiken per capita i Europa.

2/3 av uppehållstillstånd för anhöriginvandring

Därutöver utgör anhöriginvandringen nästan hälften, en halv miljon, av alla som får stanna. Tillsammans med den näst största posten humanitära skäl (som nu kallas för ”särskilt ömmande”) uppgår denna invandring till två tredjedelar av alla beviljade uppehållstillstånd. Men dessa är inte kopplade till skyddsskäl och faller utanför ramen för asyl.

5 % är flyktingar enligt FN:s konvention

Endast 22.000 eller 5 procent av de asylsökande har fått stanna på grund av de är flyktingar enligt FN:s konvention, som omfattar personer som löper risk att förföljas i hemlandet på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning, kön eller sexuell läggning.

Kvot- och konventionsflyktingar

Ytterligare 35.000 har kommit hit som utvalda kvotflyktingar, utsedda av Migrationsverket och FN:s flyktingorgan UNHCR när alla andra möjligheter ansetts uttömda. Kvot- och konventionsflyktingar är de enda grupper som är kopplade till FN-beslut när det gäller skydd och asyl.

8 av 10 får uppehållstillstånd av ”humanitära skäl”

Men drygt åtta av tio asylsökande får sina permanenta uppehållstillstånd utan att de klassificeras som flyktingar. Istället får de stanna av humanitära skäl eller får asyl på nationella särtillägg som ständigt byter namn: ”flyktingliknade skäl”, ”de facto flykting”, ”skyddsbehövande”.

Mörkläggning av Invandring, asyl och flyktingmottagning

Helhetsbilden kan vara krånglig att reda ut, men det är en publicistisk skyldighet gentemot allmänheten, som knappast orkar hänga med i alla turer kring invandring, asyl och flyktingmottagning. Journalister har ett ansvar, och ibland ett direkt uppdrag, att belysa samhällsfrågor ur ett allsidigt perspektiv. Detta ansvar har min yrkeskår grundligt svikit. I flyktingfrågan har en nästan total enögdhet rått under alla år. Vi har inte redovisat obehagliga fakta och debatterat vart Sveriges upp- och nedvända asylpolitik kan leda.
Istället har vi fått en nationell mörkläggning som upprätthålls av ideologiska skäl, där verkligheten få maka på sig för den idealiserade självbilden och den fejkade toleransen.

Politiskt korrekt

Det är sällan karriärfrämjande att uttala sig för en restriktivare asylpolitik eller ifrågasätta det mångkulturella samhället. Den fruktade stämpeln ”främlingsfientlig/rasist” fungerar fortfarande som ett strypkoppel och avskräcker många från att gå i polemik mot godhetens företrädare, vilka på ren reflex använder förringande generaliseringar för att ta udden av all kritik. Sällan diskuteras själva sakfrågan, vilket knappast stärker de mest utsatta flyktingarnas möjligheter att få stanna.

Invandring kostar mellan 40 och 300 miljarder kr per år – Utredning och redovisning saknas

Den mycket omfattande invandringen till Sverige, världens ledande bidragsnation, kostar enorma summor – det vet vi. Spekulationer på dagspressens debattsidor samt utredningar och beräkningar som gjorts sedan mitten av nittiotalet varierar dramatiskt och pekar på årliga kostnader mellan 40 till närmare 300 miljarder per år.

För inte så länge sedan skrev de två ordförandena i Sveriges Kommuner och landsting på DN Debatt att ”endast hälften av de män som kom som flyktingar under slutet av 1990-talet hade arbete fem år senare. För kvinnorna var motsvarande siffra ännu lägre, mellan 30 och 40 procent”. Men vi får aldrig klart besked från de politiker som har öppnat våra gränser om kostnaderna.

I alla andra sammanhang övervägs utgifter i detalj, men här råder amnesti från sådant grundläggande förnuft. I stället tvingas vi gissa oss till utgifternas omfattning.

Offentlig diskussion i övriga Europa

I Europa börjar det bli alltmer legitimt att våga kräva en offentlig diskussion om samhällets kostnader för invandring/asylmottagning. I exempelvis våra nordiska grannländer är klimatet öppnare.

Storbritanniens överrabbin Jonathan Sacks framförde nyligen öppna farhågor om det mångkulturella samhällets sönderfall i boken The Home We Build Together. Den väckte en livlig debatt i brittiska medier, men i Sverige hördes inte ett ord.

Under den spanska valkampanjen nyligen seglade invandringen för första gången upp som en stor fråga.

Hos oss har moderaterna ändå varslat om att asylpolitik och integration för första gången kommer att bli en valfråga.

Beröringsångest

Migrationsministern har kallat svenska politikers rädsla för att tala om problemen med invandring för ”beröringsångest” och att de i stället ska våga tala om ”socio-ekonomiska problem som är kopplade till en viss kategori”.

Diskussion utan att behöva anklagas för att vara rasist

Självklart ska vi ta emot människor som kan belägga att de flyr för sina liv. Lika självklart är det att man inte kan tala om invandrare som en enhetlig grupp. Men man måste ändå kunna få diskutera frågan generellt och öppet utan anklagelser om rasism och främlingsfientlighet.

Förändringen av Sverige från ett homogent till ett mångkulturellt samhälle är den största förändringen under vår livstid. Att skattemiljarder slentrianmässigt betalas ut till stora grupper som inte har klassificerats som varken flyktingar eller skyddsbehövande är provocerande för samhällsmoralen och gynnar på längre sikt endast verklig främlingsfientlighet.

Sverige kan inte härbärgera alla som far illa

I grunden är det humanistisk hybris att tro att Sverige ska kunna härbärgera någon större del av alla som far illa på vår jord. Detta etablerade tankemönster var från början till största del ett uttryck för en solidaritet, men har under människosmugglarnas guldålder förvandlats till ren ansvarslöshet.

Det är dags för vår yrkesgrupp att våga lyfta på locket och föra en offentlig diskussion som är förankrad utanför elitens elfenbenstorn.

Statlig utredning

Ett rimligt krav är att regeringen tillsätter en statlig utredning om hur mycket de människor som har kommit hit de senaste tio till femton åren kostar i offentliga utgifter och tillför i skatteintäkter. På så sätt skulle vi äntligen kunna få en öppen diskussion om det mångkulturella samhällets för- och nackdelar ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Ett samhälle som faller sönder på grund av en alltför stor invandring gagnar ingen. Vi måste begränsa oss till att hjälpa de svårast utsatta om vi i framtiden ska kunna ha några resurser kvar till ett värdigt flyktingmottagande.

Gunnar Sandelin, journalist, socionom och tidigare pressombudsman på Bris.

Största hotet kommer från vänster

Autonoma vänsteraktivister utgör det största hotet mot demokratin i Sverige. Det hävdar Säpo.
”De har större förmåga än vit makt-anhängarna att använda våldsamma metoder”, säger chefsanalytiker Ahn-Za Hagström.
Störst risk att utsättas för politiskt våld löper SD-politiker.

En av dem som nu drabbats av vad som tycks vara politiskt våld är Anders Dahlberg i Burlöv, sverigedemokraternas man i kyrkofullmäktige.
En bomb detonerade vid Dahlbergs ytterdörr i Arlöv. Det är ett rimligt antagande att sprängningen var en följd av den senaste tidens publicitet.

Därmed är det ett politiskt attentat.

Kriminologen Sanna Wallin på BRÅ (Brottsförebyggande rådet) genomförde i fjor en stor kartläggning av hot och våld mot förtroendevalda.

Hälften av politikerna inom SD utsätts för hot eller våld

En av sex (16 procent) av de folkvalda uppgav att de någon gång under det senaste året utsatts för hot eller våld.
Ett parti stack ut: Bland Sverigedemokraterna sade sig hälften (49 procent) ha drabbats.

– När en politiker hotas eller utsätts för våld så är det ett angrepp på själva demokratin och därmed på hela folket, säger Sanna Wallin.
Hotet från vänstern

Vem är det som står för det politiska våldet?

I Säpos rapport över ”våldbejakande extremism” lyfts en grupp som den största faran för demokratin. Nynazister utgör ett hot, liksom våldsbejakande islamister som varit på jihadresor i Syrien och Somalia. Men värst är hotet från de ”autonoma miljöerna”.

I rapporten skriver Säpo att många fall av otillåten påverkan av folkvalda gäller ”hembesök där autonoma aktivister tagit reda på meningsmotståndarnas adresser och hotat eller förstört egendom”.

För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Vägrade skaka hand av religiösa skäl – blev av med jobbet

Ett företag i Eslöv ska utredas av diskrimineringsombudsmannen, DO.

Mannen som anmält företaget menar att han blev av med jobbet eftersom han av religiösa skäl inte ville skaka hand med sina kvinnliga kollegor.

Mannen arbetar på bemanningsföretag och hyrdes under förra året ut till företaget i Eslöv.

I sin anmälan till DO skriver mannen att han redan första dagen på den nya arbetsplatsen hade förklarat att han var muslim och att han inte skakade hand med kvinnor på grund av religiösa skäl.

Anmälde företaget till DO

Mannen anser att han har diskriminerats på religiösa grunder och har anmält händelsen till diskrimineringsombudsmannen. Nu vill DO att företaget ska svara på flera frågor om varför mannen inte fick utbildning när han började och varför han fick sluta.

Diskriminering på religiösa grunder att tvinga muslim att hälsa

I ett liknande fall från 2006 förlorade en muslimsk man sin ekonomiska ersättning från Arbetsförmedlingen sedan han under en anställningsintervju hade vägrat skaka hand med en kvinna på grund av sin religion.

Händelsen anmäldes till DO och Stockholms tingsrätt slog fast att Arbetsförmedlingen hade diskriminerat mannen på religiösa grunder.
Han fick sedan 60 000 kronor i skadestånd.

Nekades jobb pga åsikter om asylhantering

Generaldirektör Stefan Lundgren, Statistiska Centralbyrån (SCB) informerade att han, efter att ha läst Gunnar Sandelins debattartiklar i media, ”inte hade något förtroende för mitt sätt att skriva” och därför inte skulle komma att anställas av SCB.

De fyra debattartiklar som Gunnar Sandelin skrivit behandlar de känsliga ämnena asyl och migration och har publicerats på några av Sveriges största och mest respekterade debattsidor (DN Debatt, GP Debatt och SVD:s Brännpunkt) samt på debattsajten Newsmill.

Källorna har varit Migrationsverkets rapportering, offentliga statliga utredningar och rapporter samt i något fall SCB. Samtliga fyra artiklar har resulterat i anmärkningsvärt stora och positiva läsarreaktioner.

Fokus på att media mörkar fakta

Gunnar Sandelins fokus var att journalistkåren, i sin iver att motverka främlingsfientlighet, inte rapporterar allsidigt utan döljer grundläggande fakta.

Några exempel som sällan nämns är att:
• bara några få procent av de asylsökande som fått stanna de senaste 30 åren är flyktingar enligt internationell konvention och svensk lag,
• i stort sett ingen som söker asyl har giltiga id-handlingar,
• Sverige ligger etta i världen när det gäller att ta emot asylsökande per capita (bortsett från lilleputtarna Cypern och Malta),
• utbildning och nivå vad gäller efterfrågad yrkeserfarenhet är mycket låg hos de asylsökande som beviljas permanent uppehållstillstånd
• vi har en anhöriginvandring till dessa som torde vara ännu större än asylinvandringen.

Sammantaget har Gunnar Sandelin uttryckt sin oro över konsekvenserna av vad han ser som en ansvarslös asylhantering.

Åsikter skäl för att nekas anställning?

Om detta är ett legitimt skäl för att neka någon anställning i stat, kommun eller landsting har i praktiken Sveriges grundlagsstadgade åsikts- och yttrandefrihet upphävts. Då har vi – paradoxalt nog – accepterat ett förbud för en person att arbeta inom offentlig förvaltning på grund av att denne använt sig av sina medborgerliga rättigheter.

Karl-Olov Arnstberg, professor i etnologi, skriver att värdegrund är ”ett begrepp som smugit sig in bakvägen i det politiska landskapet” och fungerar som ett sorteringsverktyg: ”Visst, tänk fritt du, men har du inte rätt värdegrund så kommer vi inte att anställa dig och heller inte ta dina tjänster i anspråk”.

Vilka åsikter får man ha för ett statligt jobb?

Gunnar Sandelin har gjort en anmälan till Justitiekanslern (JK), som granskar ärenden som berör myndighetsutövning och yttrandefrihet. Förhoppningsvis kan JK komma med ett klargörande om vad som är tillåtna åsikter för den som söker ett statligt jobb.

Avskaffa lagen om religionsfrihet

Om religionsfriheten fungerade; skulle det då vara rätt att religiöst troende hade större friheter än icketroende?

Lagen om religionsfrihet är i dag otydlig, motsägelsefull och kontraproduktiv.
Frågan är: behövs lagen om religionsfrihet egentligen?
Det skriver musikern Björn Ulvaeus och sju andra akademiker, kulturpersoner samt företrädare för föreningen Humanisterna.

Hot mot det sekulära samhället

Religionsfriheten betraktas av många som en självklar mänsklig rättighet. Men det juridiska begreppet ”religionsfrihet” har spelat ut sin roll. Att hålla fast vid detta speciella skydd för utövande av religion är allt annat än enkelt. Förutom att begreppet är motsägelsefullt, inkonsekvent och kraftlöst, riskerar dess tillämpning att bli ett hot mot det sekulära samhället.

Vad innebär religionsfrihet?

I den svenska grundlagen anges i regeringsformens andra kapitel att vi alla har rätt till yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet.

Vad menas med religionsfrihet? Vad borde vi mena? Har vi någon religionsfrihet i praktiken? Och framför allt: tillför begreppet i dag någon mänsklig rättighet som inte redan skyddas av övriga rättigheter?

Att varje människa ska ha rätt att tro på vilka gudomligheter eller andra väsen som helst liksom att tro att några sådana gudar och väsen inte existerar, är en självklar del av de mänskliga rättigheterna. Varje människa ska också ha rätt att uttrycka sin tro, mötas eller samlas kring sin tro. Dessa rättigheter skyddas genom en lagstadgad tankefrihet, mötesfrihet och föreningsfrihet. Likaså rätten att följa egna sedvanor, oavsett om de är religiösa eller kulturella, så länge de inte strider mot övrig lagstiftning.

Religionsfriheten tillför här ingenting. Den ger inga rättigheter eller friheter som inte redan är skyddade av övriga lagstadgade rättigheter.

Religionsfrihet är inkonsekvent

Enligt till exempel den romersk-katolska religionen är det föräldrars religiösa plikt att uppfostra sina barn i den katolska tron så att de blir troende praktiserande katoliker. FN-deklarationen för de mänskliga rättigheterna ger genom religionsfriheten dessa föräldrar rätt att efterleva sin religiösa plikt. Men enligt samma deklaration är barn jämbördiga rättssubjekt. Barn äger alltså en egen rätt till religionsfrihet som ger dem rätten att inte påtvingas den katolska tron eller dess ceremonier.

Samma definition av religionsfrihet resulterar här i två logiskt oförenliga principer.

Religionsfrihet i strid med lag och regelverk

Ett annat problem med religionsfriheten är att den egentligen inte existerar. Religionsfrihetens teoretiska formulering ger alla troende rätt att följa sina religiösa sedvanor. I praktiken accepterar inte det svenska samhället någonting i religionsfrihetens namn som inte ryms inom de gränser som övriga lagar och regelverk stipulerar.

Jehovas Vittnen som av religiösa skäl vägrar acceptera en blodtransfusion i behandlingen av sitt barn, förvägras denna religionsfrihet. Den sekulära lagen som värnar barnets liv går före.

Också den som bekände sig till en afrikansk naturreligion och ville skära öronsnibbarna av alla gossebarn före ett års ålder, skulle tillrättavisas av det svenska rättssystemet, trots religionsfriheten.

De som vill slakta djur på ett onödigt plågsamt sätt i kraft av sin religiösa tro hindras av lagen. Värnandet av djur har företräde framför religionsfriheten i Sverige.

Humanismen diskrimineras av staten

Vilka religioner avses egentligen med religionsfriheten, och behandlas dessa religioner jämställt och jämbördigt? Vad är ”religion” enligt den svenska lagen?

Inkluderas icketeistiska livsåskådningar? Svaret är nej. Humanismen, som utgår från en naturlig värld utan övernaturliga väsen, diskrimineras av staten. Bland annat exkluderas de vad gäller statsbidrag till livsåskådningssamfund.

Godtyckliga bedömningar

Vilka kriterier tillämpas i bedömningen av olika religioners status med avseende på religionsfriheten? Är det antalet bekännande, religionens historiska rötter eller den litterära kvaliteten på de religiösa urkunderna?

Det ligger nära till hands att dra slutsatsen att bedömningarna i stort sett är godtyckliga.

Klädsel enligt vissa utvalda religioner ger företräde

Den som åberopar rätten till en viss sed eller klädsel i kraft av sedvanans koppling till kristendom, judendom eller islam, åtnjuter stor respekt. Den som däremot åberopar sin asatro eller någon naturreligion betraktas som oseriös.

Omfattas buddhism, AIK:s supportrar och Hells Angels av religionsfrihet?

Religionsfriheten som juridiskt begrepp öppnar för en nyckfull och inkonsekvent praxis, så länge det inte existerar en entydig definition av begreppet religion.

Är gudstro ett nödvändigt kriterium för att kallas religion? Då omfattas inte buddhismen av religionsfriheten, eftersom den är en icketeistisk livsåskådning, i avsaknad av gudomliga väsen.

Definieras religion av det gemensamma bejakandet av vissa metafysiska normer och värden? Då måste alla icketeistiska livsåskådningar omfattas.

Eller räcker det med en irrationell dyrkan av något som förenar en samling människor? Då nödgas vi klassa AIK:s supportrar som religiösa anhängare.

Är det avgörande hur djupt vår identitetsuppfattning påverkas av vårt medlemskap? I så fall torde Hells Angels uppfylla kriteriet – men kanske inte Svenska kyrkan!

Religionsfrihet i konfikt med grundlag

Religionsfriheten som juridiskt begrepp var befogad i en tid då det var förbjudet att byta religion eller förneka guds existens. Men begreppet religionsfrihet är, som vi visat ovan, både mer problematiskt och ologiskt än vad lagstiftaren hittills velat kännas vid.

Ska religiösa ha större friheter?

Vad skyddar religionsfriheten, som inte redan skyddas av övriga friheter i vår grundlag? Bör religiöst troende ha större friheter än icketroende?
Ishtiaq Ahmed Professor i statsvetenskap
Lena Andersson Författare, styrelseledamot i Humanisterna
Lars Bern Författare, styrelseledamot i Humanisterna
Olle Häggström Professor i matematisk statistik, styrelseledamot i Humanisterna
Ia Modin Jurist, styrelseledamot i Humanisterna
Christer Sturmark Styrelseordförande i förbundet Humanisterna
Torbjörn Tännsjö Professor i praktisk filosofi
Björn Ulvaeus Låtskrivare och medlem i Humanisterna

Avslöjande – Slöjans rättigheter

Att inte anställa någon på grund av att personen bär slöja räknas som diskriminering.

Men vad innebär detta egentligen? För den som inte är muslim så är slöjan en huvudbonad, som vilken huvudbonad som helst. Man kan också i ett sekulärt samhälle se slöjan som ett klädesplagg. Här bortser vi ifrån slöjans patriarkala symbolik som en markering från männen att kvinnans sexualitet är kontrollerad. Det finns inte några muslimska män som har slöjor.

Om vi ser slöjan som en huvudbonad eller klädesplagg så har det svenska samhället därmed fastställt att det finns ett speciellt klädesplagg eller huvudbonad som är så heligt att arbetsgivaren inte kan be löntagaren att ta av den. Därmed har vi låtit religionen få inflytande över samhället då reglerna som gäller slöjan inte gäller någon annan huvudbonad.

Det är inte möjligt att ha fjädrar på huvudet, likt indianer i USA, på varje arbetsplats i Sverige. Det är inte möjligt att vara naken på alla arbetsplatser i Sverige. Vissa frisyrer är inte lämpliga på vissa arbetsplatser. Att man ska anpassa sitt yttre till arbetsplatsen brukar vara något självklart i Sverige och västvärlden. Personalen är en del av hur företaget framställs på marknaden. Företaget har klädmakten.

När det gäller slöjan så har man gjort ett undantag, vilket innebär att man gett slöjan ett speciellt status bland andra klädesplagg och huvudbonader. De regler som gäller alla andra på arbetsplatsen gäller inte de kvinnor som bär slöja. Arbetsgivaren kan beordra vem som helst att klä sig på ett specifikt sätt på arbetsplatsen. Men arbetsgivaren kan inte säga till en muslimsk kvinna att ta av sig slöjan.

Negativ syn på islam i Sverige

Samtidigt så vet förmodligen de flesta arbetsgivare att synen på islam är negativ i Sverige, enligt flera undersökningar.

Endast 2 % positiva till islam

Redan innan Osama Bin Laden och kriget mot terrorismen så gjorde Håkan Hvitfelt en undersökning, där det kom fram att endast två procent av svenskarna hade en mycket eller ganska positiv syn till islam.

Vad detta beror på är inte ett problem att lösa för den arbetsgivare som vill att företaget ska få fler kunder.

63 % anser att muslimska kvinnor är förtryckta

Mångfaldsbarometern 2013 visade att 63 procent av den svenska befolkningen anser att muslimska kvinnor i högre grad är förtryckta än andra kvinnor i Sverige.

Motstånd mot företag med islamiska symboler

Det finns ett starkt motstånd mot islam i Sverige vilket betyder att det kommer finnas ett starkt motstånd mot företag som representeras av människor som bär islamiska symboler.

Arbetsgivare förlorar intäkter pga muslimska krav

I praktiken innebär det att förutom arbetsgivaravgifterna så kommer arbetsgivaren betala en dold avgift när han/hon anställer en kvinna med slöja. Denna dolda avgift betalas för alla intäkter som förloras på grund av det starka motstånd som finns mot islam i Sverige. Hur stor denna ”slöjavgift” blir beror på arbetsplatsen. Förmodligen vill få kvinnor köpa smink från en kvinna som de anser är förtryckt. Få kvinnor vill klippa håret hos en kvinna som inte vill visa håret.

Arbetstagare riskerar förlora sina jobb

Alla andra på arbetsplatsen ska inte behöva förlora sina jobb när företaget går i konkurs, för att en människa vill utöva sin religion på arbetsplatsen.

Se även bl a;
Kommer Sverige införa förbud mot burka och niqab?

Slöjförbud är etnocentriskt, islamofobiskt och nazistiskt enligt Alan Mahmud (C)

Slöja i skolan ok? Varför religiösa friskolor?

Miljöpartist kräver att Sverige ska anpassa sig efter islam

Varför ska samhället anpassa sig efter islam och muslimska hederskulturen?

Islam är ett politiskt system, inte en religion

Islamofili och identitetspolitik

Islam – bekämpa roten till problemen

Är berättigad oro för islamism en fobi?

Muslimer vill ha eget regelverk – Sharialagar

DO: Religion har företräde framför svensk lag – Islam vinner mark

Avskaffa lagen om religionsfrihet

Hets mot folkgrupp att likna böneutrop vid åsneskri

Vägrade skaka hand av religiösa skäl – blev av med jobbet

Kritisk mot islam, uppmanades lämna partiet (S)

MSB:s rapport: V och MP stödjer islamister – Muslimer/forskare upprörda över rapport

Alice Bah Kuhnke har särskilda företrädare för muslimer – trots att sådana inte finns!

Moskéer breder ut sig i Sverige & EU – Uppemot 3 000 i Tyskland

Skandinaviens största moské i Malmö försvårar integrering av muslimer

Vem är chef för den muslimska fredsrörelsen?

För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Allah bestämmer inte i Sverige

Svenska medborgare måste agera varje gång någon religion försöker kränka det sekulära samhället. Det sekulära samhälle som vi har fått ärva är vi skyldiga att upprätthålla, även om debatterna och handlingarna som upprätthåller det, ibland känns obekväma. Förr eller senare måste vi slå fast att Allah inte bestämmer i Sverige.

Islam kräver att det svenska samhället ska anpassa sig efter religionen

Det blir svårt att se islam bara som en världsreligion bland andra, när islam ständigt ställer krav på att det svenska samhället ska anpassa sig till islam medan alla andra världsreligioner får anpassa sig till ett sekulärt samhälle.

Inte kortärmat, enligt Allah

När man säger till vissa muslimer att man ska bära kortärmat om man jobbar inom vården så kommer svaret att Allah har sagt att man inte får bära kortärmat.

Svaret från samhället borde då vara att Allah inte bestämmer hur man ska klä sig i den svenska vården, men istället så påbörjas en debatt om muslimers rätt att utöva sin tro. Det sekulära samhället tar ett steg tillbaka och islam tar ett steg framåt.

Bevara landets kultur och värden…

I bl a Qatar möts turister av skyltar som nedan där turisterna uppmanas att rätta sig efter landets sed och täcka kroppen med kläder (oavsett hur varmt det är);

Om religionens krav på samhället inte kritiserats…

Kritik av religionens krav på samhället är något som borde uppmuntras. Om vi i Sverige inte hade kritiserat religionen så hade vi fortfarande fått besök från prästen som hade förhört oss om Luthers lilla katekes och svenska kyrkan skulle fortfarande ha inflytande över skolan, precis som de hade ända fram till 1958.

Anpassning av studiedagar efter muslimska högtider

2013 lade Vänsterpartiet i Landskrona fram ett förslag att skolorna skulle planera sina studiedagar på ett sätt så det sammanföll med muslimska högtider.

Sverige islamofobiskt för att islamisk bankverksamhet ej tillåts

Det finns ingen annan religiös grupp i Sverige vars representanter skickar en rapport till FN där man anklagar hela det svenska samhället för att vara islamofobisk (”ogrundad, sjuklig rädsla för allt runt islam”), eftersom man inte tillåter islamisk bankverksamhet.
Svaret från samhället borde komma snabbt. Allah bestämmer inte över det svenska bankväsendet.
I ett sekulärt land utövar man inte sin tro genom att driva banker som har vissa religiösa regler.

Likvärdig utbildning, utom för muslimer

I en överenskommelse mellan ”skolan och de muslimska församlingarna i Jönköping” som heter ”Råd och riktlinjer för muslimska barn/elever i Jönköpings kommuns skolor” så kom man överens om bland annat:
• elev som fastar ej ska delta i idrottslektion
• representanter för muslimska församlingarna genom rektorns försorg har möjlighet att besöka köket där skolmaten lagas
• underkläder/t-shirt får användas vid duschning.

Trots att utbildningen ska vara likvärdig så fick muslimer i Jönköping en utbildning som inte var likvärdig på grund av att muslimska församlingar hade krävt en utbildning som var anpassad till muslimska barn. Den icke-konfessionella skolan och dess läroplan tog ett steg tillbaka och islam, koranen och haditherna flyttade sina positioner framåt.

Muslimska organisationer vill ha mer inflytande i samhället

Är det ett sammanträffande att det alltid är muslimska organisationer som ifrågasätter det svenska samhällets normer och vill att religionen ska ha mer inflytande i samhället?

Islam i konfrontation med samhället

Någon gång måste man ställa dessa frågor. Varför är det alltid islam som hamnar i konfrontation med det svenska samhället? Romer som har levt i Sverige sedan 1500-talet har aldrig fått det svenska samhället att anpassa sig till dem men islam, som är en religion som dykt upp i Sverige under efterkrigstiden, har snabbt ställt stora krav på att det svenska samhället ska anpassa sig.

Är muslimska religiösa traditioner svenska traditioner?

Så som svenska politiker idag från de rödgröna och borgerliga partierna argumenterar för att islamiska traditioner är svenska traditioner, så skulle man kunna tro att islam var Sveriges statsreligion.

Varför behöver politiker markera att religiösa traditioner är svenska traditioner och knyta en religion, vars heliga skrift är på arabiska, och vars heliga stad ligger i Saudiarabien, till den svenska nationella identiteten? Problemet idag är ju att alltför många muslimer inte är integrerade i samhället och inte anser sig vara svenskar.

Islamismen måste konfronteras och kritiseras

Islamismen, idéen om att islam ska ha inflytande i samhället, är en global ideologi som även finns i Sverige. Den måste kritiseras och konfronteras, vare sig den uppträder öppet eller dold bakom ord som religionsfrihet och antidiskriminering.

För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.