Miljöförvaltningen har 2015-06-02 givit sitt yttrande – mycket proffsigt formulerat och kan nyttjas av alla kommuner i Sverige i samband med olagliga bosättningar – över det överklagande som gjorts av Miljöförvaltningens förbud mot boende i kåkstaden i Malmö, enligt följande:
Ärende: 548:01614-2014
Yttrande över överklagan av förbud mot boende m.m., Brännaren 19
Căldăraru Gheorghe har, genom ombudet vid Centrum för sociala rättigheter, kommit in med grunderna för överklagandet av miljöförvaltningens förbud mot boende m.m. på rubricerad fastighet meddelat mot de boende på plats 2015-04-23.
Miljöförvaltningen har följande synpunkter på överklagandet, och inleder med en bakgrund i ärendet.
Fastighetsägaren har tidigare förelagts att städa fastigheten, och har överklagat det beslutet till länsstyrelsen. Ytterligare ett beslut har meddelats fastighetsägaren 2015-04-07 och har vunnit laga kraft: Fastighetsägaren får tills vidare inte upplåta, låna ut eller använda fastigheten i strid mot förbudet. Det gäller alltså ett lagakraftvunnet förbud mot följande: Ställa upp och anlägga tält, byggnader, husvagnar och andra anordningar för boende och uppehälle, att sprida och lagra avfall, att göra toalettbehov på mark och anläggning, och att elda med fast bränsle.
Fastighetsägaren har polisanmält ockupationen av fastigheten (olaga intrång och egenmäktigt förfarande) och har försökt få till stånd en avvisning från platsen med hjälp av kronofogden, genom ansökan om särskild handräckning. Denna har inte haft framgång eftersom fastighetsägaren inte har befogenheter att själv tvångsmässigt få fram namnen på de boende, polis inte har identifierat personerna, och kronofogdemyndigheten kräver namn på samtliga svaranden mot vilka handräckning ska ske.
Miljöförvaltningen meddelade, på plats på fastigheten 2015-04-23, det nu överklagade beslutet om förbud riktat mot personerna på boplatsen. Syftet med beslutet var i första hand att ge de boende information om gällande förbud – d.v.s. utdömande av fastigheten, för att de frivilligt skulle lämna platsen. Ytterligare ett syfte var att i enlighet med Europakonventionen ge dem möjlighet att få sin sak prövad, eftersom miljöförvaltningen bedömer att de inte är sakägare vid en framtida eventuell verkställighet enligt 26 kap 18 § miljöbalken av förbudet meddelad fastighetsägaren.
1. Grundläggande rättsfrågor
Förbudet redan vunnit laga kraft för alla utom Căldăraru Gheorghe
• Căldăraru Gheorghe är inte angiven som ombud för övriga personer på boplatsen, vilket innebär att förbudet måste anses ha vunnit laga kraft gentemot övriga boende, som fick ta del av förbudet på plats samma dag genom såväl papperskopior som anslag.
Căldăraru Gheorghe kanske inte ens existerar
• Det går inte att kontrollera att någon med namnet Căldăraru Gheorghe faktiskt bor på fastigheten eftersom det inte finns någon registrering, något hyresavtal eller annan handling som ger en person med det namnet en befogenhet att bo eller övernatta på fastigheten.
Möjlighet att bosätta sig innebär inte att det är tillåtet
• Endast för att det är praktiskt möjligt att tälta och bosätta sig på fastigheten innebär det inte att var och en får göra det.
Upprepade nedskräpningsärenden av EU-migranter
• Det framgår av beslutet att miljöförvaltningen tidigare har haft nedskräpningsärende med vitesföreläggande, vilket medfört avvisande av hemlösa från platsen.
Lika inför lagen
Om miljöförvaltningen utan stöd av lag skulle avstå från tillsynsåtgärder vid överträdelse av miljöbalken endast för att tredjeman eller de som tillsynsåtgärderna skulle rikta sig mot har en viss grupptillhörighet, skulle förfarandet strida mot grundläggande krav i regeringsformen, kommunallagen och förvaltningslagen om allas lika rätt inför lagen.
Primärt personligt ansvar
• Ansvaret för att följa miljöbalkens krav ligger i första hand på den enskilde själv.
2. Undantag från kravet på kommunicering
Parts insynsrätt, 17 § Förvaltningslagen
• Parts insynsrätt enligt förvaltningslagen avser allt som har tillförts ärendet.
Ärendet får inte avgöras utan att parten har underrättats om en uppgift som tillförts ärendet av någon annan och parten fått tillfälle att yttra sig över det.
Det finns dock flera undantag från denna grundregel i 17 § förvaltningslagen, vilket miljöförvaltningen anser föreligger i detta fall:
– Det kunde befaras (vilket har visat sig vara riktigt) att det skulle bli avsevärt svårare att genomföra beslutet om kommunicering först skedde.
– Avgörandet kunde inte uppskjutas eftersom det pågick nedskräpning och toalettbesök utomhus i strid mot lag och med stor risk för olägenheter för omgivningen.
– Att kommunicera inför beslut mot de boende var uppenbart obehövligt, eftersom de uppgifter miljöförvaltningen grundar sitt beslut på är en egen bedömning av situationen på plats, en situation som Căldăraru Gheorghe och de övriga boende måste ha varit väl medvetna om. De sanitära förhållandena är en direkt konsekvens av boendet på fastigheten.
De boende hade för övrigt redan fått information från fastighetsägare och kronofogde om att de inte fick bo på fastigheten och hade uppmanats att flytta.
3. Frågan om adressater måste vara namngivna i ett förbud utan vite som meddelats på plats
21 § Förvaltningslagen
• Part ska enligt 21 § förvaltningslagen underrättas om innehållet i det beslut genom vilket ärendet avgörs, om det inte är uppenbart obehövligt.
Myndigheten bestämmer själv hur underrättelse ska ske
Myndigheten bestämmer själv på vilket sätt underrättelsen ska ske, om inte annat anges i lag.
Förbudet och informationen om hur man överklagar hade kunnat meddelas endast muntligen på plats. Emellertid gjorde miljöförvaltningen mer än så: Beslutet lästes upp på rumänska med hjälp av tolk, det delades ut skriftligen på svenska och rumänska, samt anslogs på skyltar vid infarten på svenska, engelska och rumänska. De boende fick också möjlighet att ställa frågor till tillsynsmyndighetens personal, med hjälp av tolk. Överklagandeinformation bifogades.
Detta måste anses vara en godtagbar form för underrättelsen.
Adressat behöver ej vara namngiven i beslut
• Beslutet är riktat till en bestämd krets och vilka som är adressater är därmed tillräckligt tydligt förvaltningsrättsligt.
Varken miljöbalken eller förvaltningslagen anger att adressaten måste vara namngiven i ett beslut.
Detta krävs i lag endast om förbudet/föreläggandet förenas med vite (2 § lag om viten), vilket inte är fallet här.
Däremot måste beslutet, för att inte anses utgöra en generell föreskrift, riktas till en bestämd krets.
Eftersom beslutet meddelades på platsen direkt till dem som befann sig där, är det klart och tydligt vilka det riktats mot.
Ockupanter lider ingen rättsförlust att inte anges med namn
• Eftersom vite inte ska (eller kan) krävas in, och de boende ändå inte har rätt att bo på fastigheten utan fastighetsägarens tillåtelse, lider de boende ingen rättsförlust av att inte anges med namn i beslutet.
Jämförelse med hyreslagen
• Jämförelsevis gäller enligt hyreslagen (12 kap 10 § andra stycket och 16 § första stycket 4 jordabalken) att ett hyresavtal för en bostad automatiskt upphör att gälla om en myndighet meddelar förbud mot att använda den för det avsedda ändamålet.
Att hyresgästerna anges med namn på ett sådant förbud krävs inte för att hyresavtalen ska upphöra.
Någon uppsägning krävs då inte ens.
Förbudet gällande boende mot fastighetsägaren rörande Brännaren 19 har redan vunnit laga kraft.
Hade det funnits ett hyresavtal skulle detta enligt hyreslagen ha upphört att gälla automatiskt.
Ockupanter – som de boende på Brännaren 19 får anses vara – bör inte ha större rätt att få bo kvar än en hyresgäst med kontrakt enligt 12 kap jordabalken.
Förbudet kan inte heller anses som en föreskrift eftersom den inte gäller mot någon annan än de som bor på fastigheten.
Beslut gäller samtliga boende/EU-migranter
• Căldăraru Gheorghe har genom att överklaga beslutet visat att han ansett sig träffad av beslutet och får därför anses vara adressat.
Sammantaget kan det därför inte vara nödvändigt att ange namn på adressaterna för att beslutet ska gälla mot samtliga boende.
4. Rimlig tid
• De boende på platsen har fått fyra dagar på sig att lämna fastigheten med sina tillhörigheter (kl. 8 den 23 april – kl. 10 den 27 april). Eftersom de måste anses ha kännedom om att de vistas på platsen olovligen, och dessutom tidigare har informerats av fastighetsägaren m.fl. om att de inte får bo på fastigheten, måste det anses utgöra rimlig tid för att flytta.
5. Olägenheter och överträdelser av miljöföreskrifter kvarstår
Besittning och verksamhetsutövare saknar relevans
• Klagandens invändningar vad gäller frågan om besittning och verksamhetsutövarbegreppet bör länsstyrelsen bortse från.
Miljöförvaltningens bedömning baseras på egna besök i tiggarnas boende
• Miljöförvaltningen har i beslutet angett fakta om mängden klagomål. Bedömningen grundar sig dock i första hand på förvaltningens egna besök på och kring platsen.
Boendeförhållanden och störningar för omgivning
I beslutets bedömning har vägts in såväl boendeförhållandena på fastigheten, som störningarna för omgivningen.
EU-migranters överträdelse av miljöföreskrifter
Dessutom skedde, och sker fortfarande, överträdelse av miljöföreskrifterna.
Endast relevanta inlagor
Endast klagomål och andra inlagor från personer som förvaltningen bedömt som boende eller arbetande i närheten av fastigheten har ansetts utgöra inlagor från möjliga sakägare, och har lämnats vidare till länsstyrelsen med överklagandet.
Kränkande anklagelse om diskriminering
• Miljöförvaltningen vänder sig starkt mot de insinuationer som finns i överklagandet, om att förvaltningen skulle diskriminera de boende.
6 § i miljöföreskrifterna gäller alla, även tiggare/EU-migranter
Oavsett vem som sprider sådan orenlighet som åsyftas i 6 § miljöföreskrifterna (t.ex. rester från mulltoalett, urinseparator etc.) krävs tillstånd: Det krävs tillstånd av miljönämnden för att sprida naturlig gödsel, slam eller annan orenlighet inom, eller inom 300 meter från, område med detaljplan samt de tätbebyggda områden som har märkts ut på kartbilagan och som inte omfattas av detaljplan. Miljöförvaltningen har hänvisat till detta förbud i förkortad form.
Behov av förbud kvarstår
• Förutsättningar föreligger fortfarande för meddelat förbud, eller annan åtgärd för rättelse, även om åtgärder för att minska störningarna har vidtagits på fastigheten av de boende själva och ideella insatser.
EU-migranters kaminer strider mot miljöföreskrifter
• Eldningen i de anordningar som finns på fastigheten strider även de mot miljöföreskrifterna.
Rökgaser från eldningen orsakar olägenheter för människors hälsa både för de boende i boplatsen och för personer i omgivningen.
33 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
Boendet strider fortfarande mot kraven på en bostad i 33 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, flera boende har uppgett att de bott på platsen en längre tid.
EU-migranters bostäder strider mot campingförbud
Om länsstyrelsen inte skulle anse byggnadsverken vara bostäder, strider de i alla fall mot campingförbudet i gällande miljöföreskrifter.
Sanitära olägenheter för tiggare och omgivning
Oavsett vilket föreligger fortfarande sanitära olägenheter som drabbar såväl de i boplatsen, som personer i omgivningen.
6. Rimlighetsavvägning enligt miljöbalken, proportionalitetsprincipen och mänskliga rättigheter
Miljöförvaltningen beklagar de boendes utsatthet och svåra situation, men är inte ovan vid sådana frågeställningar i tillsynsärenden enligt miljöbalken. Vid utdömanden av bostäder som inte lever upp till miljöbalkens krav kan boende mista sitt hem, och vid förbud mot miljöfarlig verksamhet kan följden vara att en eller flera människor mister sin försörjning.
Ersättningsboende för EU-migranter är de sociala myndigheternas ansvar
Miljöförvaltningen har haft kontakt med de sociala myndigheterna och med delar av kommunledningen, för att försöka få till stånd ersättningsbostäder.
Förvaltningen kan inte göra mer än så, i detta ärende, men har för avsikt att arbeta för att en lösning tas fram på kommunal eller statlig nivå långsiktigt.
Miljöförvaltningen kan inte bortse från Miljöbalken
Förvaltningen kan inte bortse från miljöbalkens regelverk.
Den sociala situationen regleras inte av Miljöbalken
Den sociala situationen är inte heller något som kan lösas inom miljöbalkens ram eller som balken är menad att reglera.
Ockupanter har faktisk och rättslig möjlighet att följa förbudet
De boende har faktisk och rättslig möjlighet att följa förbudet.
Ockupanter lider ingen rättsförlust
De lider inte heller någon rättsförlust genom förbudet. Det som åberopas är snarare ömmande skäl mot förbudet.
Alternativt boende för tiggare är en social fråga som ej hör hit
Vad gäller möjligheter till alternativa boenden är detta en social fråga som regleras i annan lagstiftning än miljöbalken, och som hanteras av sociala resursförvaltningen, av svenska staten samt av hemländerna.
De boende har informerats om sin rätt till en individuell prövning om stöd av Malmö stad, och har också erbjudits akut boende av staden.
Avvisning av EU-migranter rimligt och proportionerligt
Miljöförvaltningen har sammantaget bedömt detta vara tillräckligt för att ett förbud, och avvisning från platsen, ska anses rimligt och proportionerligt, jämfört med behovet av att rättelse vidtas mot de överträdelser av miljöbalken och miljöföreskrifterna som pågår.
Miljöförvaltningen kan inte inom ramen för sitt tillsynsansvar ta några ytterligare hänsyn.
Om barn till tiggare finns så är ett förbud desto mer angeläget
Klaganden anger att det bor minderåriga på fastigheten. Om minderåriga bor i dessa boendeförhållanden, är det bara desto angelägnare att förbudet efterlevs och att de istället erbjuds hjälp av de sociala myndigheterna.
Detta yttrande ska därför skickas för kännedom till sociala resursförvaltningen.
Referensfall för bosättning på kommunal mark saknar relevans
Europadomstolens avgörande i fallet YORDANOVA AND OTHERS v. BULGARIA (Application no. 25446/06), avser en kommuns åtgärder för avhysning av romer från en bosättning, vilket konstaterats utgöra brott mot Europakonventionens artikel 8 om rätt till skydd för privat- och familjeliv. Målet är inte tillämpbart här eftersom det nu överklagade beslutet avser förbud mot att bo m.m. på en fastighet som är privatägd, som inte ligger i den egna hemstaten, och som personerna inte har bott på under flera år. Det åberopade fallet gäller kommunal mark (tidigare statlig), där romska familjer illegalt bosatt sig med start 1960-1990-talet, utan att myndigheterna före år 2000 vidtagit några åtgärder för att avvisa dem därifrån.
Myndigheterna hade alltså varit passiva under decennier och det fanns boende som bott på platsen sedan födseln. De boende var mantalsskrivna där.
Stadsutvecklingsplaner som tagits fram hade inte genomförts.
Detta ärende gäller likaledes ockuperad mark med olovliga byggnader, men i ett annat land än det land där de boende har sitt medborgarskap och dessutom på nyligen ockuperad privat mark i ett område under pågående stadsutveckling för bl.a. nya bostäder. Fastigheter i närheten ligger i planeringsfasen för byggnation.
Myndigheterna i Malmö har inte, till skillnad från det åberopade fallet, genom passivt eller konkludent handlande accepterat bosättningen.
– Äganderätt skyddad av Europakonventionen –
Det kan för övrigt tilläggas att äganderätten är skyddad av första tilläggsprotokollet till Europakonventionen.
Domen innebär inte att Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna ger EU-medborgare fri rätt att bosätta sig på annans fastighet i annat medlemsland än det land man har sitt medborgarskap.
Inte heller innebär domen, vilket är egentliga sakfrågan i det nu överklagade fallet, en rätt att bryta mot miljölagstiftningen.
EU-migranter är inte befriade från att följa Miljöbalken
Alla har en skyldighet att följa miljöbalkens krav och se till att de egna åtgärderna inte medför skada eller olägenhet för miljö och omgivning.
Miljöbalken syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö.
Avvägningarna enligt balken måste därför leda till ett förbud.
Fattigdom och ”hemlöshet” är inte Miljöförvaltningens uppdrag att lösa
Ansvaret för att åtgärder vidtas mot fattigdom och hemlöshet ligger på andra instanser än på miljöförvaltningen i egenskap av tillsynsmyndighet enligt miljöbalken.
Not. Jag har lagt in rubriker i yttrandet, i övrigt är det exakt som orginalet.
Se även bl a;
Överklagan avhysning av EU-migranter från Malmös kåkstad, del 1
Överklagan avhysning av EU-migranter från Malmös kåkstad, del 2
Överklagan avhysning av EU-migranter från Malmös kåkstad, del 3
EU migranter – Bilder du inte får se i media
För övriga sidor om EU-migranter se innehållsregistret.
