Bil. 1 - Svar till Engstrands inlaga #2
|
Engstrand skriver; Som framgår av föreningens svaromål har vi uppfattat att det är två sakomständigheter som ligger till grund för kärandens talan, nämligen dels att han inte fått svar på ställda frågor under behandlingen av årsredovisningen och frågan om ansvarsfrihet, dels att kärandens motioner behandlats felaktigt. I allt väsentligt överensstämmer detta med den sammanfattning av åberopade grunder och omständigheter som käranden nu preciserat i inlaga 2010-11-18 (aktbil 26). Inledningsvis vill jag framhålla att käranden på flera ställen i inlagorna argumenterar för att det föreligger brott mot generalklausulen i föreningslagen bestående i att själva beslutshanteringen av kärandens motioner har medfört otillbörliga fördelar eller nackdelar. Generalklausulen tar emellertid sikte på beslut som bereder otillbörlig fördel åt en viss medlem eller annan till nackdel för föreningen eller annan medlem. Den tar däremot inte sikte på beslutsordningen. Stämmans beslut om kärandens motioner har gått ut på att motionerna inte har bifallits. Det kan aldrig eller i varje fall inte annat än i sällsynta undantagsfall strida mot generalklausulen att inte bifalla en motion. |
Svaranden tycks helt ha missuppfattat vad generalklausulen innebär och/eller vad jag skrivit.
Allt jag tagit upp i samband med generalklausulen rör sig ostridigt om fattade beslut.
Engstrand skriver om generalklausulen; "Den tar däremot inte sikte på beslutsordningen"?
"Beslutsordningen" är inte under granskning i denna fråga, utan det jag invänt mot är enbart de beslut som berett otillbörliga fördelar åt företrädesvis styrelsen och samtidigt otillbörliga nackdelar åt främst mig.
Engstrand skriver; "Stämmans beslut om kärandens motioner har gått ut på att motionerna inte har bifallits".
Nej, stämmans beslut om mina motioner gick ut på att avvisa motionerna. Mina motioner har ostridigt ej behandlats. Precis som det står i styrelsens stämmoprotokoll, men dessutom på oriktiga grunder och klart i strid med regelverken enligt vad jag redogjort för, men som inte bemötts av svaranden. Bifall/avslag har helt uppenbart inget som helst med detta beslut att avvisa mina motioner att göra.
Engstrand skriver; "Det kan aldrig eller i varje fall inte annat än i sällsynta undantagsfall strida mot generalklausulen att inte bifalla en motion".
Jag kan inte se någon logik eller koppling till regelverket överhuvudtaget i detta synnerligen märkliga påstående. Engstrands resonemang haltar rejält. Det är inte, har aldrig varit och kommer aldrig att bli en fråga om rätten att "inte bifalla en motion". Det handlar i stället om att motioner ej behandlats, dvs avvisats, i strid med lagen. Självfallet kan beslut att avvisa motioner i allra högsta grad strida mot generalklausulen. Detta precis som vilket annat beslut som helst under givna förutsättningar. Dvs, generalklausulen är tillämpbar i fallet med motionerna pga besluten och händelseförloppet bakom samt pga konsekvenserna av beslutet att avvisa motionerna.
När jag läser kommentarer som svarandens mening ovan så förstår jag varför svaranden avhåller sig från att bemöta mina argument/motiveringar. De gräver sig bara djupare ner för varje mening. Även om klandret handlat om något helt annat och istället avsett ett klander pga att motion avslagits så är det givet att t.o.m. i detta fall skulle beslutet att avslå motion kunna strida mot generalklausulen. Precis som vilket annat beslut som helst. Det är nämligen helt avhängigt omständigheterna runt detta beslut. Det är dessa omständigheter, bakgrund och konsekvenser av beslutet som avgör om någon bryter mot generalklausulen. Dvs det som svaranden inte vågar bemöta här eftersom det då bara skulle tydliggöra ännu mer hur allvarligt det bröts mot generalklausulen. Men nu berör klandret, som sagt, inte att motion ej bifallits.
På årsstämman 2010 beslutades det att, på oriktiga grunder, avvisa 75 av mina 76 motioner med alla de otillbörliga fördelar och nackdelar det innebar för olika parter som jag bl.a. tagit upp i bilaga 2, 2010-11-11 ("Bil. 2 - Brott mot generalklausulen").
Om jag bara fått tala för mina motioner och ställa tillhörande frågor (och andra stämmodeltagare givits möjlighet att utnyttja sin frågerätt, etc) och styrelsen svarat på ställda frågor till dem, och den externa mötesordföranden hade avhållit sig från att lägga sig i föreningens interna angelägenheter samt från att förolämpa motionär och gynna den lilla grupp styrelseallierade som stör stämman, så hade lagen följts i alla avseenden. Dvs så som en stämma ska fungera enligt föreningsrättslig praxis och lagverket. Samtliga mina motioner skulle då kunna ha avslagits av stämman, men i detta läge hade det gått rätt till och det hade inte funnits något att klandra avseende motionerna. Svårare än så är det inte!
Maktmissbruk är t.ex. en av de tydligaste signalerna på att brott mot generalklausulen begåtts, och att ett omfattande maktmissbruk förekommit hoppas jag att jag bevisat bortom allt rimligt tvivel.
Jag skulle mer i detalj kunna förklara vad generalklausulen innebär, men jag förutsätter att Tingsrätten är införstådd i betydelsen av detta minoritetsskydd.
Stämman får under inga omständigheter fatta så unika beslut som på årsstämman 2010, där inte minst styrelsen bereddes så många olika otillbörliga fördelar, och dessutom så exceptionellt stora fördelar. Vad som hände på årsstämman 2010 är klockrena skolexempel på brott mot generalklausulen; såväl i samband med att mina motioner stoppades som när mina frågor stoppades (not. frågor stoppades inte bara under punkten för årsredovisningen utan även i samband med punkt 17 i dagordningen genom att mina motioner stoppades via styrelse/mötesordförande). Tydligare och mer bevisat tror jag aldrig förekommit i Sveriges historia!
| I aktbil 26 har käranden mera koncentrerat angett vilka stämmobeslut som klandras och vilka omständigheter som läggs till grund. Jag följer denna inlaga och utgår ifrån att det är det som anges i aktbil 26 (kärandens inlaga 2010-11-18) och ingenting annat som ska prövas av tingsrätten. |
Jag förstår inte detta ensidiga antagande. Det är väl helt givet att allt jag skrivit i mitt klander, med alla grunder till besluten att avvisa mina motioner och stoppa/avvisa/ej besvara frågor, ska prövas av tingsrätten. Att bortse från allt som ligger till grund för klandret och bara utgå från min föregående inlaga på två sidor är naturligtvis helt omöjligt. Det är som att baka en kaka bestående av 14 ingredienser, men bara använda sig av två.
Det är märkligt när Engstrand säger att han följer aktbil 26 men sedan inte bemöter i princip någonting i denna korta bilaga (heller), utan bara upprepar vad han sagt tidigare.
|
I de grunder jag tagit upp 2010-11-18 för upphävande av beslut att godkänna årsredovisningen och upphävandet av beslutet att ge styrelsen ansvarsfrihet har styrelsen bemött de två punkterna om styrelsens upplysningsplikt (7 kap 11 § FL) och medlems frågerätt endast med att det bara rent generellt är styrelsens åsikt att jag fick ställa alla frågor jag ville och att de få frågor som jag tilläts att ställa besvarades av styrelsen (trots de av styrelsen ej bemötta bevisen för att detta ej är sant).
Styrelsen vill inte bemöta ett enda argument som jag fört fram för dessa två punkter. T.ex. i bil 2, 2010-10-13. Finns det något sakfel i denna bilaga??? I så fall vad/på vilket sätt?
Motsäger svaranden något här måste vi tillfoga inspelningen från stämman i egenskap av definitivt bevis för att jag korrekt redogjort för vad som sagts och hänt i denna del av stämman.
Styrelsen vill inte på något sätt, med ens ett enda ord, bemöta övriga grunder;
- Likhetsprincipen följdes ej
- Generalklausulen, 6:13 + 7:16, följdes ej
- Portalparagrafen i föreningens stadgar följdes ej
- Föreningsrättslig praxis följdes ej
Som jag beskrivit tidigare är det av synnerlig vikt att styrelsen svarar på frågor under stämman, speciellt med tanke på att styrelsen helt vägrar att svara på varje fråga även mellan årsstämmorna (och t.ex. inte ens bryr sig om att ta kontakt med medlem som till styrelsen anmäler vattenskada).
Det är en absurd situation på stämman där jag tvingas betala för att mötesordföranden ska förolämpa och motarbeta mig som medlem på stämman samt försämra min (såväl som andras) boendesituation och gynna styrelsen personligen. Detta kan jag inte se som acceptabelt under några omständigheter, och jag ser det som ytterst viktigt att stävja detta beteende så att stämmorna inte fortsätter att drivas enbart på styrelsens villkor eftersom det skadar föreningen på ett så allvarligt sätt!
Det finns mycket att säga om denna punkt. Förhoppningsvis har jag redan varit tydlig nog, men för säkerhets skull bifogar jag här en bilaga (bil. 3) med några korta punkter utifrån det som jag tagit upp tidigare.
|
I och med att frågor inte fick ställas och svar inte gavs så fick stämman inte reda på vilka fel som begåtts. Genom att styrelsen döljde vad som hänt och jag förvägrades ställa frågor och få svar förvägrades stämman följaktligen en korrekt och nödvändig grund för att ta beslut i frågan om ansvarsfrihet.
Dvs det handlade inte om jag själv försatte min chans att föra fram mina argument utan att stämmoordförande och styrelse förvägrade mig mina lagstadgade rättigheter som medlem att föra fram för beslutet om ansvarsfrihet väsentliga fakta.
Som alltid baseras frågan om ansvarsfrihet på vad som kommer fram i punkten för styrelsens årsredovisning. Det är därför punkten om ansvarsfrihet alltid ligger direkt efter punkten för godkännande av styrelsens årsredovisning.
I övrigt gäller vad jag tagit upp om denna punkt tidigare.
|
Engstrand skriver; "... ska upphävas därför att - som jag förstår det - käranden har rätt att få sina motioner behandlade av stämman".
Beslutet att avvisa dessa 73 motioner är ej förenligt med lag, men dessutom ska detta beslut upphävas eftersom beslutet tillkom på ett oriktigt sätt/på oriktig grund, samt i strid med generalklausul, etc.
- - - b - - -
Engstrand skriver; "Föreningen bestrider att käranden har rätt att få sina motioner behandlade på annat sätt än det stämman beslutar" (utan saklig grund för detta och utan att ens bemöta ett enda av mina argument).Först och främst måste man vara medveten om bl.a. följande grundläggande förutsättningar;
- Stämman styrdes helt och hållet till styrelsens fördel av mötesordföranden.
- Kunskapen om vad som är rätt och fel på stämman är, som i de flesta andra brf:ar, exceptionellt låg bland stämmodeltagarna, och detta utnyttjades till fullo av mötesordförande och styrelse för att lura medlemmarna till gagn för styrelsen, och i strid med likhetsprincipen/generalklausulen.
- Stämmans beslut avseende mina motioner baserades på mötesordförandens lögner och partiska styrning.
Jag förstår att svaranden vill bortse från bl.a. ovanstående punkter (liksom allt annat jag tagit upp i klandret om detta och som inte ens bemötts av styrelsen), men då dessa är djupt integrerade med beslutet att inte behandla mina motioner (och bryter mot likhetsprincipen/generalklausulen) kan detta inte bara bortses från.
Förutom att styrelsen redan svarat på klandret att motionerna inte behandlades så står det dessutom t.o.m. i styrelsens stämmoprotokoll att motionerna inte togs upp till behandling. Kan det bli tydligare att stämmans beslut strider mot lagen som säger; "En medlem har rätt att få ett ärende behandlat..."? Lag och vad som hände på stämman är alltså varandras direkta motsatser, redan i bara detta avseende!
Det måste vara uppenbart att inte behandla motioner (enligt stämmoprotokoll, svarandens erkännande och det faktiska beslutet på stämman när mina motioner 1-22, 24-71 och 73-75 avvisades) ej är samma sak som att behandla motioner (vilket är vad som gäller för medlemmarnas rättigheter enligt lagtexten).
Det handlar alltså inte om på vilket sätt (som Engstrand vill uttrycka det) stämman beslutade att "behandla" mina motioner utan det handlar om stämmans uttryckliga beslut, dessutom baserat på lögner och partisk styrning från mötesordföranden, att inte behandla mina motioner, i strid med lag, minoritetsskydd / generalklausulen / likhetsprincipen, föreningsrättslig praxis och stadgar.
När Engstrand skriver att jag ej har rätt att få mina motioner behandlade på annat sätt än det som stämman beslutar så bortser Engstrand från lag, minoritetsskydd, generalklausulen, likhetsprincipen, grundläggande rättsprinciper, föreningsrättslig praxis, stadgar och prejudikat. Engstrand säger alltså här att föreningsstämman är allenarådande och står över allt och alla. Men så är det naturligtvis inte. Stämman är förvisso föreningens högsta beslutande organ, men även föreningsstämman lyder under vissa grundläggande regelverk.
- - - c - - -
Engstrand skriver; "Orsaken till att stämman beslöt att inte ta upp motionerna till formellt beslut hade sin grund i att samma motioner hade avslagits vid tidigare stämmor" och "Det är korrekt att stämman beslöt att inte ta upp kärandens motioner med nr 1-22, 24-71 och 73-75".
Notera att svaranden bl.a. här erkänner att vad jag hävdat och vad som står i stämmoprotokollet stämmer, dvs att mina motioner till föreningen ej behandlades år 2010.
Att mina motioner "behandlats på tidigare stämma" - vilket var det på stämman uttryckliga såväl som enda skälet till att inte behandla mina motioner, efter mötesordförandens påtryckningar att inte behandla mina motioner - är, som jag förklarat så många gånger tidigare i klandret, tyvärr inget annat än en ren och skär lögn som mötesordföranden tutade i de intet ont anande stämmodeltagarna, enbart i syfte att styrelsen skulle slippa behöva stå för de svar (= rekommenderade avslag) som HSB skrivit till mina motioner åt styrelsen, för att inte riskera att jag skulle få igenom några motioner och för att undvika att styrelsens oegentligheter skulle belysas (etc, enligt vad jag tidigare tagit upp).
Styrelsens enda försvar till att mina motioner inte skulle behandlas, i strid med lagen, är alltså mötesordförandens lögn på stämman om att motionerna "behandlats på tidigare stämma" (se stämmoprotokoll). Utöver allt annat så måste bara detta skäl i sig, dvs att beslutet att inte behandla mina motioner baserades på oriktig grund och en lögn från den extremt partiska och maktfullkomliga mötesordföranden, därför vara tillräckligt för att detta protokollförda beslut i punkt 17 i dagordningen ska upphävas. Stämman fattade ett beslut styrt av mötesordföranden baserat på en ren och skär lögn från mötesordföranden, vars uppgift inte rimligen kan vara att lura medlemmarna i syfte att tillfredsställa enbart den lilla grupp som betalar hans sensationellt höga arvode!
Svarandens personliga åsikt, utan att kunna peka på något regelverk som stödjer detta, är - som jag förstår det - att den externa mötesordföranden har rätt att på styrelsens uppdrag föra stämman bakom ljuset på detta flagranta sätt, enbart för att få igenom styrelsens vilja att slippa försvara de vilseledande och felaktiga svaren på motionerna och för att stoppa motionär från sin möjlighet och demokratiska rättighet att kunna påverka stämman (etc, enligt vad jag tidigare tagit upp).
Vilka av mina motioner till årsstämman 2010 hade behandlats tidigare på vilken stämma? Styrelsen måste föreläggas att skriftligen besvara detta eftersom det givetvis är helt omöjligt för mig att bevisa motsatsen till ett så generellt påstående som "på tidigare stämma".
Om mina motioner skulle behandlats på "en tidigare stämma" är dock detta ändå absolut inget skäl för att medlemmar ska kunna särbehandlas och fråntas alla sina lagstadgade rättigheter (se bl.a. bil. 1, 2010-11-11, sid 1-2, punkt 3A+3B), även om MO i detta fall lurade stämman att tro så. Svaranden har heller inte lyckats presentera något stöd i lagen för sin personliga åsikt. Det är helt enkelt inte relevant på något sätt för stämmans rätt att ej behandla motioner (enligt vad jag tidigare redogjort för) om några av motionerna skulle återkomma.
- - - d - - -
Engstrand skriver; "Det måste stå föreningsstämman fritt att bestämma om en motion som tidigare har behandlats och beslutats om ska bli föremål för ny behandling och nytt beslut".
Återigen vill Engstrand bortse från lag, grundläggande rättsprinciper, minoritetsskydd, generalklausulen, likhetsprincipen och föreningsrättslig praxis, stadgar samt prejudicerande fall. Men i verkligheten är inte föreningsstämman fri att göra precis hur den vill, enligt vad jag tidigare förklarat.
Om stämman har rätt att besluta att inte behandla motioner endast av skälet att dessa motioner behandlats på tidigare stämma är en annan fråga som inte är aktuell här. Det finns förvisso inget som helst stöd för detta någonstans (och svaranden har heller inte påvisat något stöd för sin teori). I detta fall handlade det emellertid bevisligen inte om att fatta beslut om motioner baserat på att dessa behandlats tidigare, utan det handlar om att beslut togs att inte behandla mina motioner baserat enbart på en manipulativ lögn från mötesordföranden för att lura stämman att ta det beslut som styrelsen eftersträvade i personligt syfte (dessutom i strid med ett antal regelverk enligt vad jag tidigare beskrivit), i kombination med allvarliga påhopp och kränkningar av mig från mötesordföranden. Och detta enbart för att bl.a. stoppa mina möjligheter att kunna påverka stämman att bifalla mina motioner och att kunna ställa frågor samt för att styrelsen skulle slippa behöva stå för svaren till motionerna och för att dölja styrelsens oegentligheter och av styrelse (samt revisorer) begångna fel.
Det handlar således istället om stämmans rätt att besluta att inte behandla mina motioner i strid med lag, minoritetsskydd, stadgar och föreningsrättslig praxis - ett beslut i strid med såväl generalklausulen som likabehandlingsprincipen -, och dessutom med en lögn från mötesordföranden som grund för detta rättsvidriga beslut, vilket resulterade i att jag fråntogs mina möjligheter och rättigheter att korrigera felaktigheterna i styrelsens missvisande och felaktiga svar på mina motioner (där styrelsen alltså missbrukade sin maktposition via stämmoordföranden för att få sista ordet på samtliga av mina motioner) och att påverka stämman att bifalla mina motioner samt avslöja styrelsens fel och oegentligheter, etc. I enlighet med vad jag tidigare tagit upp bestrider jag å det kraftfullaste att stämman har denna rätt.
Att motionera innebär inte bara att man framför yrkanden, utan det innebär också att väcka intresse i olika frågor och inte minst att medlemmarna ges tillfälle att ställa frågor - baserade på ett ärende på stämman, enligt regelverket. Detta är medlemmarnas absolut enda lagstadgade möjlighet att få svar på frågor från styrelsen en gång/år och då kan givetvis inte ens en majoritet ställa sig över grundläggande rättsprinciper/minoritetsskydd med brott mot likhetsprincipen/generalklausulen, och frånta medlemmarna alla deras rättigheter inkl. frågerätten, så som skedde vid det odemokratiska beslutet för mina motioner på årsstämman 2010.
Som kan utläsas av stämmoprotokollet för punkt 17 i dagordningen; "Stämman beslutar att motionerna 1-22, 24-71, och 73-75 inte ska tas upp då de behandlats på tidigare stämma",
så framgår det att det enda skälet för att inte behandla mina motioner var mötesordförandens manipulativa lögn om att mina motioner "behandlats på tidigare stämma". Sakligt och juridiskt korrekt skäl saknades alltså för att avvisa mina motioner, och beslut togs på felaktig grund.
Jag bestrider svarandens personliga åsikt att föreningsstämman är fri att göra vad den vill. Det saknar grund i rättssystemet. Tvärtemot till vad Engstrand hävdar så står det inte föreningsstämman fritt att bryta mot varken lag, minoritetsskydd eller stadgar, etc, där en av styrelse/mötesordförande särskilt utvald medlem särbehandlas och fråntas sin lagstadgade motionsrätt såväl som sin lagstadgade frågerätt, etc (se bil 1, 2010-11-11, bl.a. sid 1-2, punkt 3A) och där styrelsen dessutom bryter mot sina upprepade skriftliga löften.
Det står heller inte föreningsstämman fritt att frånta en minoritets (andra medlemmars) lagstadgade frågerätt, etc (se bil 1, 2010-11-11, bl.a. sid 2, punkt 3B) och samtidigt bryta mot föreningsrättslig praxis samt minoritetsskydd såväl som stadgar.
Det finns inget stöd i något regelverk för att stämman kan frångå föreningsrättslig praxis, etc, samt ställa sig över de grundläggande rättsprinciperna/minoritetsskydden och besluta om en medlems motioner i klump att de ej ska behandlas, utan att medlemmarna ges sina lagstadgade rättigheter (se bl.a. bil. 1, 2010-11-11, sid 1-2, punkt 3A+3B).
Det säger sig själv att motionsrätten i sådant fall inte skulle ha något värde eftersom en maktfullkomlig styrelse då enkelt kan styra t.o.m. det enda lilla korta tillfälle om året som lagen ger enskilda medlemmar den uttalade rätten att kunna påverka sin egen boendesituation, inkl. att avslöja brister, felaktigheter, oegentligheter o.dyl. Minoritetsskydden finns där av en anledning! Och vi lever inte i en diktatur!
- - - e - - -
Engstrand upprepar; "Föreningen kan dessutom inte se någon saklig skillnad i om stämman behandlar och beslutar om motionerna på nytt eller om stämman beslutar att inte göra detta. Den sakliga innebörden är ju i båda fallen att motionerna lämnas utan bifall".
Styrelsens slutledningsförmåga är synnerligen märklig när styrelsen här så definitivt hävdar att mina motioner skulle lämnats utan bifall även om lagen följts och mina motioner behandlats av stämman, där jag fått tala för mina motioner och andra medlemmar tillåtits bli delaktiga i motionerna. Är det med hjälp av tarotkort eller kristallkula som styrelsen kommit fram till detta? Styrelsen säger här att medlemmarnas motioner inte fyller någon funktion eftersom styrelsen ändå kan förutsäga att inga motioner någonsin kommer att bifallas av stämman, oavsett om motionerna bl.a. utvecklas & förklaras av motionären med stöd från andra medlemmar!
OBS! I detta klander talar styrelsen och dess ombud inte för föreningen, utan enbart för sig själva och i helt eget intresse!
Som det är idag vet de flesta i föreningen att det är meningslöst att gå på stämman eftersom styrelse och deras mötesordförande, stöttad av sin lilla grupp av närmast allierade, med oärliga metoder kör över alla med andra åsikter än styrelsen (eller kanske mer korrekt uttryckt; "med åsikter överhuvudtaget"), men självklart hade jag kunnat påverka medlemmarna att bifalla ett antal av mina motioner om lag, etc följts på stämmorna!
Det är självfallet inte sak samma om;
- motioner avvisas där medlemmarna fråntas samtliga av sina lagstadgade rättigheter, där styrelsens åsikter ej får ifrågasättas, dessutom baserat på lögner & kränkningar från mötesordförande/styrelse, och att
- motionerna behandlas enligt föreningsrättslig praxis samt i enlighet med lagen där minoritetsskydden beaktas, och där motionären får tala för sina motioner, etc (se bil. 1, 2010-11-11, sid 1-2, punkt 3A), utan att kränkas av mötesordföranden och utan att den som styr stämman ljuger om förutsättningarna eller på andra sätt tar ensidigt parti för styrelsen, samt där andra medlemmar tillåts ställa frågor, etc (se bil. 1, 2010-11-11, sid 2, punkt 3B).
Att inte behandla motioner är naturligtvis exakt samma sak som att motionerna avvisas, och jag tolkar det som att t.o.m. svaranden instämmer i detta. Det står emellertid ingenstans i lagen (eller annanstans), vad jag känner till, att motioner kan avvisas (= ej behandlas). Styrelsen har inte kunnat visa på ett regelverk som berättigar stämmoordförande, styrelse eller stämma att avvisa (ej behandla) motioner!
Inte för att detta har någon betydelse till fördel för styrelsens unika ståndpunkt om att motioner inte behöver behandlas, mot motionärens vilja, men återigen; det handlade inte om att besluta om motionerna "på nytt". Det var enbart ett felaktigt påstående som mötesordföranden använde sig av för att lura stämman! Problemet här är att många människor inte tror att en mötesordförande, som dessutom är advokat, vågar ljuga så flagrant inför alla, och denna förödande tilltro till en advokat gjorde naturligtvis att stämman (nya såväl som återkommande medlemmar) trodde på mötesordförandens allvarliga lögn om detta, vilket tyvärr påverkade tillräckligt många av de vid detta tillfälle få kvarvarande stämmodeltagarna (utan kunskap om vad som är rätt eller fel på föreningsstämman) för att stämman skulle rösta enligt stämmoordförandens förslag. Stämman fattade alltså beslut på oriktiga grunder, en lögn! Och dessutom efter att många som inte har någon tilltro till styrelsen uppgivet lämnat stämman pga mötesordförandens partiska agerande till styrelsens fördel. De såg det meningslöst att stanna kvar på stämman, vilket också påverkade röstresultatet.
För den som inte var intresserad av motionerna var det å andra sidan däremot mycket enkelt att lämna stämman innan denna sista punkt i dagordningen. Då hade vi som är engagerade kunnat ägna oss åt för föreningen konstruktiva saker i stället för att hela tiden bara kämpa mot en partisk stämmoordförande och de störande element på stämman som denna mötesordförande uppmuntrade genom sitt tysta godkännande.
I detta sammanhang kan man också fråga sig varför det är stämmoordföranden som hela tiden och helt på egen hand ställer förslagen till stämman när det gäller specifikt mig, i stället för att det är stämman som gör detta, enligt föreningsrättslig praxis? Inte svårt att räkna ut bakgrund och syftet med detta!
Mötesordföranden utnyttjade sin maktposition för att medvetet vilseleda stämman till styrelsens fördel!
I behandling av motioner inbegrips självfallet att motionären får bemöta styrelsens svar på motionerna (se bil 1, 2010-11-11, sid 1-2, punkt 3A+3B) och att styrelsen inte på detta sätt, med mötesordföranden som redskap, ska kunna tilltvinga sig sista ordet för samtliga motioner från en negativt särbehandlad medlem... och, enligt vad jag beskrivit, på oriktiga grunder. Dessutom i strid med styrelsens upprepade skriftliga löften.
Mina motioner har bevisligen inte behandlats av stämman så som lagen föreskriver. De har bara avvisats. Nu dessutom två år i rad, vilket gör det särskilt allvarligt.
MOTIONSRÄTT
Styrelsens åsikt, utan att kunna peka på något regelverk som stödjer detta, är - som jag förstår det - att lagtexten "En medlem har rätt att få ett ärende behandlat..." inte innebär att en medlem har rätt att tala för sina motioner eller bemöta styrelsens svar, etc (se bil 1, 2010-11-11, sid 1-2, punkt 3A). Styrelsen menar att medlemmar bara har rätt att föreslå att få sina motioner behandlade.
Styrelsens personliga åsikt, också här utan att kunna uppge något stöd för denna högst udda åsikt, är att även andra medlemmar kan fråntas sina rättigheter att bemöta styrelsens svar på motionärens motioner, etc (se bil 1, 2010-11-11, sid 2, punkt 3B).
Jag hävdar motsatsen! Jag och andra medlemmar fråntogs dessa lagstadgade rättigheter. Dessutom baserat på mötesordförandens lögn, vilket gör detta lagbrott särskilt allvarligt.
FRÅGERÄTT
Styrelsen menar - som jag förstår det - att jag som medlem kan särbehandlas och fråntas min lagstadgade frågerätt i samband med medlemmarnas ärenden och styrelsen behöver inte följa sin lagstadgade upplysningsplikt, etc (se bl.a. bil 1, 2010-11-11, sid 1-2, punkt 3A). Utan att kunna motivera detta!
Styrelsen menar dessutom, också här utan att kunna uppge något stöd för denna åsikt, att även andra medlemmar kan fråntas sin lagstadgade frågerätt och möjlighet att hitta felaktigheterna i styrelsens svar på motionerna, etc (se bil 1, 2010-11-11, sid 2, punkt 3B). Jag hävdar motsatsen.
Utöver allt annat jag tagit upp så har jag som stöd bl.a. det jag tagit upp i bil. 1 2010-11-11, och inte minst det prejudicerande fallet NJA 1960 s 698 samt prop 1997/98:99 s 238 f.
Bara detta prejudikat i sig gör de många övriga sakliga och konkreta argumenten (var och en fullt tillräcklig i sig för att stämmans beslut ska upphävas) överflödiga för att beslutet om mina motioner i §17 ska upphävas.
OBS! Styrelsen har inte bemött de punkter jag tagit upp som grund för upphävande av detta beslut;
- föreningslagen, 7 kap 6 § ("En medlem har rätt att få ett ärende behandlat vid en föreningsstämma")
- medlems frågerätt fråntogs mig och andra medlemmar
- de grundläggande rättsprinciperna följdes ej
- likhetsprincipen följdes ej, t.ex. enligt vad jag tidigare beskrivit, när andra medlemmar fick tala för sina motioner och bemöta styrelsens svar, etc (se bl.a. bil 1, 2010-11-11, punkt 3A+3B)
- generalklausulen följdes ej, spec. i samband med stämmans beslut att avvisa mina motioner
- portalparagrafen i föreningens stadgar följdes ej
- föreningsrättslig praxis följdes ej (se bl.a. bil. 1, 2010-11-11).
Det kan också noteras att svaranden inte bemött en enda av mina frågeställningar i klandret! Men det är kanske naturligt eftersom det i så fall skulle framgått om möjligt ännu tydligare vilka fel som begåtts. Jag förutsätter att Tingsrätten inte lämnar dessa frågeställningar obeaktade bara för att min motpart inte vill besvara dessa eller har några motargument.
I övrigt gäller även vad jag tagit upp tidigare i klandret om motion 1-22, 24-71 och 73-75.
|
MIN KOMMENTAR (se även bl.a. bil. 1 samt bil 3, 2010-11-11):
Engstrand skriver; "... ska upphävas därför att stämmoordföranden aldrig har rätt att avvisa en motion". Men så har jag inte uttryckt mig. Engstrand vill korta ner ett stort antal A4-sidor, med argument för varför detta beslut ska upphävas, till 8 ord, och bortse från t.ex. brott mot generalklausulen och prejudicerande fall.
Stämmoordföranden har förvisso inte rätt att avvisa någon motion, så redan där har formellt fel bevisligen begåtts, men inte ens stämman har denna rätt (med möjligen de två undantag som jag nämnt tidigare, och som helt uppenbart inte gäller i detta fall, vilket vi alla säkert är överens om). Lagstöd saknas!
Notera att stämmoordföranden uttryckligen sa på stämman att han avvisade motionerna (vilket Engstrand redan erkänt i bägge svaren på klandret; "Det är korrekt att jag som stämmoordförande avvisade motionerna nr 23 och 74 som otillbörliga"). Den externa mötesordföranden ställde inte frågan till stämman om motionerna skulle avvisas, utan det var helt och hållet hans eget beslut (även om han säkert i hemlighet förberett detta innan stämman tillsammans med sin uppdragsgivare, styrelsen), motiverat med lögner/personligt tyckande, utan att någon föreningsmedlem (inte ens styrelsen) yttrade ett ord för att stödja MO:s regelvidriga avvisning.
Det är en sak (och illa nog) att stämmoordföranden egenmäktigt avvisar mina motioner, men som om detta inte var nog regelvidrigt i sig fråntogs jag också med detta min möjlighet och lagstadgade rättighet att tala för mina motioner, etc (se bil. 1, 2010-11-11, sid 1-2, punkt 3A) och andra medlemmar fråntogs sina lagstadgade rättigheter att ifrågasätta styrelsens svar, etc (se bil. 1, 2010-11-11, sid 2, punkt 3B).
Även om en motion i extremfallet ev. skulle kunna avvisas av stämman på rätt grund så innebär inte detta att motionären därmed ska eller kan fråntas sin möjlighet och självklara demokratiska rättighet att få tala för sin motion och bemöta styrelsens svar, etc (se bil 1, 2010-11-11, sid 1-2, punkt 3A).
Det finns heller inget stöd för att även andra medlemmar ska kunna fråntas alla sina rättigheter i samband med avvisningen (se bil 1, 2010-11-11, sid 2, punkt 3B).
Svaranden har inte med ett ord nämnt något stöd för att ovanstående här skulle vara i enlighet med lagen och övriga regelverk, inkl. grundläggande rättsprinciper/minoritetsskydd, eller att avvisningen inte skulle bryta mot varken likhetsprincipen eller generalklausulen och medlems frågerätt/styrelsens upplysningsplikt.
I och med att styrelsen avgav svar på motionerna är det dessutom av särskild vikt, i enlighet med lag och grundläggande rättsprinciper/minoritetsskydd, inte minst generalklausulen & medlems frågerätt, att motionär inte fråntas sin möjlighet och demokratiska rättighet att bemöta styrelsens felaktiga/missvisande påståenden och argument för att avslå motionerna (inkl. eftersom styrelsen annars bereds extremt otillbörliga fördelar).
Av samma anledning kan övriga medlemmar heller inte fråntas sina rättigheter att fråga på motionerna samt styrelsens svar, etc.
Svaranden har inte lyckats påvisa något stöd för att kunna frånta medlemmarna alla deras möjligheter och rättigheter i samband med motionerna.
Anser svaranden att en extern stämmoordförande, som enbart arbetar för styrelsen, kan stå över bl.a. lag, grundläggande rättsprinciper/minoritetsskydd och föreningens högsta beslutande organ (stämman)?
- - - b - - -
Engstrand skriver "Föreningen har uppfattningen att stämmoordföranden har rätt att i vissa situationer avvisa en motion, exempelvis på den grunden att det som yrkas är lagstridigt eller som i detta fall att motionen har ett otillbörligt innehåll".Men personligt tyckande utan motivering, och dessutom för ett beslut baserat på en uppenbar lögn, är väl inget giltigt argument för att avvisa två fullt lagenliga motioner? Enligt vad Engstrand skriver förstår jag att svaranden instämmer i att mina av Engstrand avvisade motioner inte bröt mot någon lag.
Återigen, med vilket stöd hävdar svaranden att stämmoordföranden har rätt att på eget bevåg avvisa motioner pga personligt tyckande (lögn) om att ett par ord i rubriken skulle vara "otillbörliga"? Var i lagen står det att stämmoordföranden egenmäktigt kan avvisa en föreningsmedlems motioner mot dennes vilja pga personligt tyckande från stämmoordföranden att innehållet skulle vara otillbörligt, och som i detta fall dessutom alltså enbart avser några ord av rubriken till motionerna?
För det första har jag påvisat att de två motionerna inte hade något "otillbörligt innehåll" (precis som övriga motioner 2010, och tidigare år, med motsvarande innehåll) och för det andra så finns det inget stöd i något regelverk för att stämmoordföranden skulle kunna avvisa motioner enbart pga att de hade "otillbörligt innehåll" enligt den utomstående stämmoordförandens personliga uppfattning om vad som är "otillbörligt".
Stämmoordföranden bröt allvarligt mot föreningsrättslig praxis och minoritetsskydd när han beslutade att avvisa mina motioner enbart i syfte att skada mig (inkl. föreningen) och gagna styrelsen.
Notera att styrelsen inte hade någon synpunkt överhuvudtaget på mina motioners formuleringar i de svar styrelsen presenterade på motionerna, varken 2010 eller tidigare år (och varken i svaren till motionerna, på stämman eller någon annanstans). Varför ställer då mötesordföranden sig över styrelsen i denna fråga, där inte ens styrelsen opponerat sig, om inte det enda syftet var att medvetet lura stämman till gagn för styrelsen?
Om mina motioner skulle innehålla något som kunde resultera i att motionerna avvisades, varför nämnde då styrelsen inte ett ord om detta varken i svaren på motionerna, till mig personligen eller någon annanstans (och ej heller tidigare år när motsvarande innehåll ingick i mina motioner - ej heller MO har gjort detta!)?
Detta är bara ett av många otvetydliga bevis på att motionerna avvisades på oriktiga grunder, dvs MOs lögn, vilket i slutändan gav bl.a. styrelsen otillbörliga fördelar och mig otillbörliga nackdelar.
Svaranden har inte bemött ovanstående (eller någon annan frågeställning som jag tagit upp).
Hur motiverar styrelsen att stämmoordföranden plockade ut bara dessa två motioner för att avvisa dessa när även flera andra motioner innehöll motsvarande texter? Jag vet att syftet med detta endast var för att utnyttja sin maktposition för sitt eget personliga bästa och särbehandla mig genom att lura stämman till styrelsens fördel, men har svaranden någon annan förklaring?
- - - c - - -
Engstrand skriver; "Föreningen har dessutom uppfattningen att stämman bekräftade avvisningen, vilket framgår av protokollet".
Ja, det är säkert styrelsens uppfattning eftersom styrelsen tror att denna uppfattning kan vara den för styrelsen mest fördelaktiga. Men som jag förklarat tidigare så spelar det ingen roll om stämman skulle "bekräftat" mötesordförandens avvisning baserad på oriktiga grunder. Det finns helt enkelt inget lagstöd för att stämman ska kunna avvisa motioner på det sätt som skedde på årsstämman 2010 och beslutet att avvisa mina motioner togs på felaktiga grunder. Därmed är det ointressant om det skulle vara så att styrelsens uppfattning är rätt i att stämman "bekräftade" mötesordförandens avvisning. Styrelsen har heller inte kunnat uppge något stöd i regelverken för att stämman skulle kunna avvisa motioner och helt frånta medlemmarna alla deras grundläggande rättigheter, dessutom baserat på en lögn från mötesordföranden om att motionerna skulle innehålla något otillbörligt ord i rubriken.
Jag vill inom parantes understryka att det är för väl att stöd för ovanstående inte finns i lagen eftersom det skulle få förödande konsekvenser för demokratin i föreningarna om man bara kan behandla motioner precis hur som helst, på enbart styrelsens villkor, utan någon styrning överhuvudtaget (så som styrelsen önskar).
Den enda bevisning som framförts i denna fråga här är att mötesordförande Mats Engstrand erkänt vad jag sagt, dvs att att han själv personligen avvisade motionerna på eget bevåg.
Stämmoprotokollet är skrivet av min motpart och är justerat av styrelsens närmast allierade (som dessutom aldrig skulle kunna hitta förekommande fel ens om de ville arbeta för föreningens bästa). Därav går det inte att fästa någon vikt vid hur avvisningen formulerats (bevisligen felaktigt!) av min motpart, utan man måste utgå från den bevisning som finns, och det är stämmoordförandens uttryckliga erkännande att han personligen avvisade mina motioner på eget bevåg (även om det var på uppdrag av styrelsen).
Stämmoordföranden inledde punkt 17 i dagordningen ("Inkomna motioner") med att avvisa mina två motioner enbart i illviligt syfte att försöka vända stämman mot mig. Dvs Engstrand använde dessa två motioner som verktyg för att lura stämman så att styrelsen fick sin vilja igenom. Kunskapen bland medlemmarna om föreningsstämmor är inte högre i den brf jag bor än i andra brf:ar. Det fanns naturligtvis ingen medlem på stämman som förstod att en stämmoordförande saknar rätt att avvisa motioner. Inte ens stämmoordförande Engstrand känner tydligen till detta, utifrån vad han skriver, och hur ska man då kunna begära att helt vanliga medlemmar med minimala kunskaper i området skulle kunna veta mer än advokat Mats Engstrand?
Det förvånar mig att Mats Engstrand anser att det är rätt för en stämmoordförande att med lögner och andra obskyra metoder försöka manipulera stämman i riktning till dem som anlitar honom, i stället för att göra det som ingår i mötesordförandens uppgifter enligt föreningsrättslig praxis och styra upp stämman (där mötesordföranden aldrig gjorde detta, enligt vad jag tidigare beskrivit, för att på detta sätt gagna styrelsen).
Som jag beskrivit här, och tidigare i mitt klander, kan man därmed inte fästa någon betydelse vid styrelsens försvar, ens om styrelsens uppfattning skulle vara sann att stämman "bekräftat" mötesordförande Mats Engstrands beslut att avvisa av mina två motioner (varför skulle stämman bekräfta ett redan taget beslut, en stämma bekräftar inte beslut utan stämman beslutar).
Detta bl.a. eftersom Mats Engstrands avvisning av mina två motioner kom till på oriktiga grunder, där jag särbehandlades och bevisligen inget "otillbörligt" fanns i de två motionerna som jag inte fick försvara eller bemöta på något sätt i strid med lag och föreningsrättslig praxis, etc.
Antingen tog stämman inget beslut i frågan om avvisningen av mina två motioner och därmed saknas beslut och beslut måste således tas för dessa två motioner, eller så "bekräftade" stämman mötesordförandens försök att styra stämman genom sin avvisning, och då har stämman begått ett fel, enligt vad jag tidigare tagit upp, och detta beslut ska upphävas. Har ingen betydelse vilket, fel är det ändå och nya beslut måste tas.
Engstrand har redan bekräftat att han tog beslutet åt stämman att avvisa mina motioner.
OBS! Svaranden har inte bemött de punkter jag tagit upp som grund för upphävande av detta avvisningsbeslut;
- föreningslagen, 7 kap 6 §
- medlems frågerätt fråntogs mig och andra medlemmar
- de grundläggande rättsprinciperna följdes ej
- likhetsprincipen följdes ej, spec. när andra medlemmar fick tala för sina motioner och bemöta styrelsens svar, etc (se bil 1, 2010-11-11, punkt 3A+3B).
- generalklausulen följdes ej, spec. ej i samband med beslutet att avvisa mina två motioner
- portalparagrafen i föreningens stadgar följdes ej
- föreningsrättslig praxis följdes ej; se bl.a. bil. 1 "Avvisning av motion #23 och #72", 2010-11-11.
Dessa delar är självfallet högst väsentliga för klandret, men styrelsen har inga sakliga motargument överhuvudtaget för ovanstående punkter.
OBS! Svaranden har även undvikit att bemöta det prejudicerande fall (NJA 1960 s 698 samt prop 1997/98:99 s 238 f) som klargör att varken mötesordförande, styrelse eller stämma kan ställa sig över lagen och förneka en medlem sina lagstadgade rättigheter att få sina motioner behandlade på normalt sätt på stämman.
I övrigt gäller även vad jag här och tidigare i klandret tagit upp för motionerna 23+72, 1-22, 24-71, och 73-75.
|
Återigen förvanskar svaranden sanningen. Det handlar inte om att jag "inte fick tillräckligt tillfälle att argumentera för motionen". Jag gavs inte möjlighet att tala för denna motion! Jag frångick mötesordningen (som styrelsen och dess allierade oavbrutet gör utan mötesordförandens ingripande, men då ej i form av ordningsfrågor som här) och tog mig denna rätt att i detta läge uttrycka min irritation över mötesordförandens sanslösa agerande på stämman.
Jag gavs alltså inte alls möjlighet till att försvara denna motion. Jag enbart uttryckte min irritation över hur illa stämmoordföranden behandlade mig som motionär. Det är skillnad på att tala för sin motion och att i en ordningsfråga protestera över stämmoordförandens partiska behandling av mig till styrelsens fördel.
Styrelsen är inte min motpart bara i klandret utan även på stämman. Då kan inte den ena parten, genom hela stämman (enligt vad som framgått av mitt klander) ges närmast obegränsade fördelar. Dessutom fördelar av avsevärd betydelse!
I övrigt gäller här vad jag tidigare tagit upp om denna motion. Det är inte här priorioriteringen ligger, men hanteringen av denna motion understryker dock mycket väl hur illa stämman sköttes av mötesordföranden från början till slut. Jag vill inte lägga ännu mer onödig tid på att argumentera för att detta beslut ska upphävas utan jag hoppas jag förklarat detta tydligt nog (men om frågetecken finns förtydligar jag gärna).
| Jag delar kärandens uppfattning att det kan vara en god idé att så långt som möjligt elimiminera behovet av bevisning och därmed begränsa rättegångskostnaderna. |
Med tanke på att den enda bevisning Engstrand har är sig själv (jäv?) medan jag har både annan medlem som vittne såväl som tillgång till inspelning av årsstämman 2010 kanske det är förståeligt att Engstrand föredrar att vi undviker bevisning av vad som gäller. Engstrand vill undvika bevisning eftersom svaranden saknar dylik, men påståendet att vi skulle dela uppfattning i denna fråga stämmer inte. I det fall det finns något som vi inte är överens om vad som sades eller inträffade på årsstämman 2010 ska all bevisning för detta naturligtvis framföras, vilket inbegriper inspelning.
Om Engstrand menar allvar med med sin vilja att begränsa rättegångskostnaderna (= Engstrands inkomst) så borde Engstrand till att börja med inte försatt föreningen i denna situation, och sedan kunde han direkt när klandret lämnats in rått styrelsen att inte bestrida klandret utan i stället erkänna de uppenbara fel som begåtts. Då hade vi kunnat lösa problemen enkelt och snabbt till nästan ingen kostnad alls för någon.
Utifrån de två korta skrivelser med nästan uteslutande allmänt och personligt tyckande som Engstrand lämnat in så kan jag bara finna en enda punkt av betydelse för klandret där styrelsen är av annan åsikt än mig i sak från stämman; styrelsen hävdar att mina motioner "behandlats på tidigare stämma". Detta är en synnerligen viktig punkt och det förvånar mig att min motpart vågar framföra en så flagrant lögn om något som kan bevisas så enkelt. Denna lögn var MOs enda argument till stämman för att mina motioner ej skulle behandlas.
Det är naturligtvis omöjligt att bemöta ett så allmänt påstående som "Däremot är det inte korrekt att dessa motioner inte hade behandlats av tidigare stämma". Vad innebär detta? Vilken stämma skulle vilka av mina motioner behandlats på? Menar styrelsen att mina motioner behandlats på en stämma i någon annan förening, utan min vetskap, för det är det enda jag kan tänka mig att styrelsen menar?
I övrigt kan jag inte finna att svaranden motsätter sig en enda konkret sak av det jag beskrivit som var vad som sades och hände under själva stämman, där speciellt bil. 2 2010-10-13 är viktig och där jag i detalj specificerat konkreta exempel exakt utifrån hur de formulerades.
| Därför ska jag nedan ange i vilka avseenden kärandens påståenden i sak är ostridiga. |
|
Jag har ingen invändning mot att ovanstående tillsammans med stämmoprotokoll, kärandens motioner och styrelsens yttranden över dessa läggs till grund för prövningen.
Käranden bör föreläggas att skriftligen yttra sig över ovanstående, i vad mån det korrekt och fullständigt uttrycker kärandens yrkanden och vad som i sak - utöver argumentation, laghänvisningar etc - läggs till grund för dessa. Han bör samtidigt slutligt ange om han åberopar någon bevisning utöver ovan angivna handlingar. |
Det som "korrekt och fullständigt" uttrycker mina yrkanden och grunder för yrkanden är det material (inkl. detta) jag lämnat in till klandret, med reservation för att styrelsen inte bemött det mesta av mina grunder och fakta i målet och jag därför inte kan bemöta det som inte bemötts och de frågor som inte besvarats.
I det fall behov för detta finnes, eller om tingsrätten begär in inspelning från stämman, så kommer jag att tillfoga inspelningen. Men då jag inte kan finna att styrelsen motsatt sig något av vad jag beskrivit i händelseförloppet från stämman (utan bara rent allmänt anser att klandret inte är befogat) är denna inspelning naturligtvis överflödig i detta läge.
Det är min förhoppning att styrelsen föreläggs att skriftligen bemöta framförallt följande två punkter;
- Finns det något av vad jag tagit upp i klandret av det som sades/hände på själva årsstämman 2010 som svaranden anser vara fel i sak, och vad exakt skulle detta i sådant fall vara?
Alldeles särskilt vad avser bilaga 2, 2010-10-13, med redovisning mening för mening av exempel på hur styrelsen vägrade besvara mina frågor och hur jag stoppades från att ställa frågor. Svaranden måste redogöra för varje del där om de anser att något skulle vara fel i vad som hänt och sagts på stämman, och vad styrelsen i sådant fall anser hänt/sagts i stället. Svaranden går som katten runt het gröt avseende denna bilaga och försöker på alla sätt att undgå bemöta bilagan i sak.
I den händelse att där skulle finnas något som styrelsen inte håller med om i sak så måste inspelning av stämma tillföras bevisföringen (även vittnen?), så att det står helt klart att allt vad jag sagt i sak om stämmans händelseförlopp är korrekt och ostridigt.
- Mötesordförande och styrelse hävdar fortfarande, precis som på stämman, att mina motioner "behandlats på tidigare stämma". På vilken stämma menar styrelsen att exakt vilka av mina motioner till årsstämman 2010 skulle behandlats tidigare?
För mig är det svårt att förstå att svaranden vågar ljuga om detta på stämman, och nu vidhåller svaranden detta absolut oriktiga påstående dessutom till tingsrätten!
Jag har skriftligen till styrelsen begärt att få kopia av det stämmoprotokoll där, enligt styrelsen, mina motioner till årsstämman 2010 skulle behandlats tidigare. Men då styrelsen aldrig lämnar ut några handlingar, och inte ens det stämmoprotokoll som styrelsen enligt lag (genom stämmobeslut) måste lämna ut, så har jag ingen förhoppning om att erhålla detta.
Styrelsen bör därför föreläggas att skriftligen konkretisera vilka av mina motioner till årsstämman 2010 som enligt styrelsens åsikt behandlats på vilken stämma, så att jag kan bevisa att detta inte är sant!
Det hade varit bra om styrelsen kunnat skriva under en överenskommelse om att besvara frågor och hantera motioner seriöst och enligt regelverken i framtiden, samt gärna trappa ner på kränkningarna av enskilda medlemmar. Jag vet inte om jag kan önska mig detta av tingsrätten - men det skulle vara tryggt, inte bara för mig, utan säkert för hela föreningen - att veta att stämmorna kommer att bedrivas på ett regelrätt sätt framöver.
En stämma har klandrats tidigare i föreningen. Den gången pga att styrelsen fullt medvetet vägrade att uppge vilket ärende som egentligen skulle behandlas på stämman. Den gången klarade sig styrelsen genom att beslutet redan genomförts när ärendet kom upp i tingsrätten, och det blev därför en förlikning. Domaren gav emellertid styrelsen en mycket skarp tillsägelse att sköta stämmorna bättre efter detta, annars skulle styrelsen bara hamna i nytt klander i domstolen. Vem kunde då tro att styrelsen helt skulle nonchalera domarens tillsägelse? Efter detta blev årsstämmorna bara värre och värre hanterade av styrelsen för varje gång. Styrelsen behöver tydligen mycket mer än en skarp tillsägelse om de ska bry sig.
Om man tar bort den stora mängd med påhopp och helt uppenbara oväsentligheter för klandret så har tid som lagts på att skriva svarandens två inlagor knappast uppgått till 10 minuter (max 30 minuter om man räknar in allt kringarbete). Jag tolkar detta som att Engstrand trots allt är fullt medveten om att jag har rätt i vad jag tagit upp.
Det känns lite som jag går på tomgång när jag bara upprepar samma saker hela tiden och jag ber om ursäkt för dessa upprepningar, men det finns ju inget att argumentera mot mer än styrelsens/Engstrands personliga tyckande utan kopplingar till regelverk eller annat.
Om tingsrätten har några frågor som skulle vara oklara avseende klandret så besvarar jag naturligtvis mer än gärna dessa.
Jag vill passa på att förtydliga mina yrkanden i klandret till att jag önskar att dessa ska tas beslut om ett och ett (om nu inte detta framgått tydligt nog redan av vad jag skrivit och är givet ändå).
Den 16/12 2010 gick föreningens styrelse ut till medlemmarna med nedanstående information;
| Fr.o.m. jan 2011 kommer vi att höja medlemsavgiften med 2 %. Då vi blivit instämda till hyresnämnden och tingsrätten har kostnaderna för juridiskt ombud ökat markant. |
Styrelsen blandar ihop medlemsavgift med månadsavgift och kallar underhållsplan för underhållningsplan. Det är inte svårt att räkna ut att styrelsen utnyttjar sin maktposition för att gå ut med denna riktade desinformation (först 4 månader efter att klandret lämnats in) i enda syfte att försöka manipulera godtrogna medlemmar till att tro att jag orsakat en avgiftshöjning på 2 % pga mitt klander och för att skjuta över skulden från dem själva till mig (i vanlig ordning). Styrelsen utnyttjar alla sätt de kan för att smutskasta enskilda medlemmar, och då på sätt där styrelsen vet att de som styrelsen kränker saknar de tekniska möjligheterna att bemöta kränkningarna. Till saken hör att styrelsen aldrig tidigare velat informera om de juridiska kostnaderna, inte ens när frågor om detta ställts på stämman. Styrelsen har tidigare t.o.m. ej informerat om avgiftshöjningar!
Att styrelsen informerar medlemmarna om att "kostnaderna för det juridiska ombudet ökat markant" måste innebära att styrelsen nu anser att styrelsen förlorat klandret (för annars skulle naturligtvis inte kostnaderna kunnat öka). Det är positivt att styrelsen nu till slut inser att de brutit mot regelverken på stämman, men det är oroväckande om nu styrelsen, som de skriver, kommer att budgetera för att medlemmarna ska betala mer för fortsatta fel och brott som styrelsen begår i framtiden. Planerar styrelsen att fortsätta bryta mot lagen?
Detta understryker hur stämmorna går till i denna förening där styrelsen, som helt tycks sakna all form av empati, inte skyr några medel eller trick att förtala den medlem som vågar ha synpunkter.
Tyvärr saknar styrelsen som regel argument och vågar aldrig ge sig in i en saklig debatt (alla försök till saklig dialog med styrelsen resulterar varje gång i oförklarliga vredesutbrott och allvarliga smutskatsningar från styrelsen), och det är därför som styrelsen på stämman såväl som mellan stämmorna utnyttjar sin maktposition (så som exemplifieras här) för att konstant föra fram sina ärekränkande uttalanden över dem som har synpunkter och har önskemål att försöka uppnå en bättre boendesituation.
Jag är övertygad om att Engstrand visste, när han med sina trick styrde stämman till att avvisa 75 av mina 76 motioner och stöttade styrelsen när styrelsen vägrade svara på frågor, att det aldrig skulle hålla rent rättsligt. Förmodligen informerade han också styrelsen i förväg om denna risk. Engstrand och styrelsen gör emellertid som många andra och förutsätter att ingen ska våga klandra stämman eftersom man - med dagens helt orimliga rättssystem - då utsätter sig för risker i motsats till dem som begått fel, oegentligheter och brott. Styrelsen känner inte att de riskerar något överhuvudtaget att bryta mot lagen eftersom de å sin sida "bara" spelar med medlemmarnas pengar (och lever i förhoppning om att föreningen inte kommer att ställa ett återbetalningskrav på dem). För MO och styrelse så är det alltså bara medlemmarnas/andras pengar det handlar om, och vi har ju sett hur styrelsen behandlar dessa pengar (lika illa som medlemmarna, tyvärr).
Ovanstående är också en av anledningarna till att detta klander hastar. Styrelsen kommer att göra som tidigare och med diverse ärekränkningar, rena lögner och falska anklagelser föra in sitt hat mot mig i årsredovisningen. Styrelsen tror att de lika riskfritt kan ärekränka enskilda medlemmar som de kan fuska och luras på stämmor. De förstår inte att om de åtalas för ärekränkning så handlar det helt plötsligt om pengar ur egen ficka. Varken försäkring eller medlemmarnas pengar kommer att täcka detta, utan styrelseledamöterna blir personligt skadeståndsskyldiga.
En färdig dom i tillräcklig tid innan motionstidens utgång (siste februari) gör att jag kanske kan i alla fall begränsa skadorna av de kommande ärekränkningar som jag misstänker att styrelsen skriver in i årsredovisningen.
|
Stämmoprotokoll årsstämma 2010 Klander av årsstämma i brf Komplettering, del 2 - Huvuddokument för nedanstående tre bilagor Bilaga 1 - Svar på styrelsens svar, mening för mening Bilaga 2 - Exempel på frågor som inte fick ställas och svar som inte gavs Bilaga 3 - Styrelsens, mötesordförandens och ombudets smutskastning FÖLJANDE INFORMATION SAMMANSTÄLLER DE VÄSENTLIGA BITARNA: Komplettering, del 3 - Huvuddokument för nedanstående bilagor Bilaga 1 - Övergripande sammanfattning av ej behandlade motioner Bilaga 2 - Brott mot generalklausulen – 6:13 + 7:16 LEF Bilaga 3 - Avvisning av motion #23 och #72 Bilaga 4 - Frågor får ej ställas & styrelsen vägrar svara på frågor på stämman Komplettering, del 4 (PDF) Komplettering, del 5 Bilaga 1 - Svar på styrelsens (via Engstrand) skrivelse #2 (11 sidor) Bilaga 2 - Kopia av bil. 2, 2010-10-13, här intygat att innehållet är korrekt (7 sidor) Bilaga 3 - Om styrelsens vägran att svara på frågor och förhindrade att ställa frågor (5 sidor) Bilaga 4 - Intyg om att svaranden ljuger om att mina motioner förekommit tidigare (1 sida) |
Tipsa en vän
Senaste inlägg