Alla politiska partiers strategi för tiggare listas – Endast SD följer folkviljan

Att gå emot folkets vilja (att följa folkviljan är vad vänsterextremister kallar populistiskt) är sällan ett lyckat koncept för det parti som vill få röster. De etablerade partierna måste lära sig av trenden i Europa om de inte vill gå sin undergång till mötes. Endast följande alternativ finns när det gäller landets EU-migranter:

  1. Ändra partiets linje till att antingen tiggeriförbud eller tillståndsplikt för att tigga (företrädesvis det första) omedelbart ska införas. Tydligt uttryckt att det ska ske inom tre månader.
  2. S och M, går ihop till ett parti efter valet 2018 (utan att före valet avslöja detta). Samarbete mellan S och M kommer att göra dessa två partier tillsammans till mindre än SD.
  3. Genomföra en folkomröstning, med fyra alternativ (som måste vara klara som korvspad, tydligt definierade);
    • Nationellt tiggeriförbud,
    • Nationellt tiggeritillstånd med tillståndsplikt att tigga på endast begränsade platser under begränsade tider (som specificeras),
    • Inget av de två föregående alternativen.
    Med löfte om att omedelbart följa folkomröstningen enligt majoritetens förslag.

Vad partierna än bestämmer sig för så måste det göras i god tid innan valet 2018. Sista-minuten förslag/åtgärder kommer endast att få en liten effekt på antalet röster för partiet.

Här nedan listas S+MP-regeringens och övriga riksdagspartiers inställning till åtgärder som ska göras mot problemen som EU-tiggare orsakar i Sverige. Inget parti – utöver SD – har något förslag som kommer att resultera i någon märkbar skillnad för Sverige.

• Regeringen – S+MP

Tiggeri
Vill göra det lättare att avhysa olovliga bosättningar.
Samarbetsavtal med Rumänien.

Red’s kom:
Dessa åtgärder, särskilt det fejkade samarbetsavtalet, är helt utan värde för situationen i Sverige, på såväl kort som lång sikt.

Vad Miljöpartiet vill får vi inte veta eftersom de bakas ihop med Socialdemokraterna.

Migration
Arbetar via EU för jämnare fördelning.

• Vänsterpartiet

Tiggeri
Bekämpa fattigdom och ordna boenden för folk på gatan.

Red’s kom:
Vänsterpartiet vill bara försämra välfärden i Sverige och försvåra livet för EU-migranterna.

Bekämpa fattigdom” är som att önska fred i världen. V är lika flummiga som alltid i vad de egentligen vill göra.

Migration
Reglerad invandring, men med överordnad asylrätt.
Uppehållstillstånd ska vara permanenta.

• Centerpartiet

Tiggeri
Kritiska till förbud mot organiserat tiggeri och mot förslag om utökade uppgifter för ordningsvakter.
Öppna upp arbetsmarknaden.
Se till att öronmärkta EU-pengar når fram.

Red’s kom:
Helt utan värde för situationen i Sverige, på såväl kort som lång sikt.
Att öronmärkta pengar ska nå fram är givet, men det är EU’s ansvar, inte Sveriges.

Migration
Inga förslag om ändrade regler.

Red’s kom:
Anmärkningsvärt med ett parti som tycker allt fungerar bra som det är. Samtidigt finns det starka krafter inom partiet (t ex Annie Lööf) som förespråkar helt fri invandring till Sverige på skattebetalarnas bekostnad.

• Moderaterna

Tiggeri
Förbjud organiserat tiggeri.
Låt vakter stoppa bosättningar. Enklare att avhysa.

Red’s kom:
Kommer endast att rätta upp en del av problemen. 90% av problemen kvarstår.

Migration
Tillfälliga uppehållstillstånd i tre år, sedan permanenta vid jobb eller skyddsbehov.
Skärpt försörjningskrav vid anhöriginvandring.
Kortare asylprocess för säkra länder.

• Folkpartiet

Tiggeri
Motarbeta antiziganismen.
Ökat tryck på Rumänien att lösa problemen där.

Red’s kom:
Vilken antiziganism? Eller FP menar med ”antiziganism” svenska folkets irritation över romer som inte respekterar Sverige?
Helt utan värde för situationen i Sverige, på såväl kort som lång sikt.

Migration
Hårdare försörjningskrav vid anhöriginvandring.
Tillfälliga uppehållstillstånd till att börja med, permanentas för den som försörjer sig eller om skyddsskäl kvarstår efter tre år.

• Kristdemokraterna

Tiggeri
Nej till förbud att tigga.
Stöd ideella hjälporganisationer (dvs fortsatt finansiering av tiggeriet).
Hjälp EU-migranter att resa hem (dvs på skattebetalares bekostnad).
Avhys olagliga bosättningar.

Red’s kom:
Helt utan värde för situationen i Sverige, på såväl kort som lång sikt.
Stöd till EU-migranter via ideella organisationer innebär att skattemedel fortsatt avsätts för andra länders medborgare ovanpå alla andra stöd som Sverige bidrar med, mest i världen.
Se; Justitieministern chockad över hur mycket bistånd Rumänien får

Migration
Kortare asylprocess för säkra länder. Tillfälliga uppehållstillstånd i tre år, sedan permanent för den som fått jobb eller har fortsatt skyddsbehov. Inför nödvisum till EU.

• Sverigedemokraterna

Tiggeri
Ska förbjudas.

Red’s kom:
Den enda ekonomiskt försvarbara lösningen, oavsett vad man tycker om detta, och vad en majoritet av befolkningen vill ha.

Migration
Skärpta regler för anhöriginvandring. Endast tillfälliga uppehållstillstånd. Stöd till återvändande. Bara konventionsflyktingar ska tas emot.

Red’s kom:
Inte ens om man skulle slå ihop samtliga partiers – exkl SD:s – förslag, och genomföra dessa åtgärder omedelbart, så skulle det leda till någon förbättring av betydelse i Sverige.

Klart är att om politikerna fortsätter att försöka uppfostra folket och på sitt sedvanligt oärliga sätt försöker ge en snedvriden bild av verkligheten och kritisera SD istället för att presentera förslag av värde, så finns det bara en vinnare, och det är Sverigedemokraterna.

För varje dag som passerar nu så tappar alla etablerade partier röster. När rösterna väl gått över till SD blir det svårt att fiska tillbaka dem. Om partierna inte agerar snabbt med maximalt konkreta förslag förlorar de sin chans att behålla/vinna mark till valet 2018.Klicka här för att gå till artikeln i DN, 2015-08-29
Se även bl a;
Vad ansåg Sveriges partiledare om tiggeriet i December 2013?

Partiledardebatten juni 2015 – Ingen vågade ta upp EU-migranter eller andra ”känsliga” frågor

Vad tycker de olika partierna i Uppsala ska göras åt problemen med tiggande EU-migranter (mars 2015)?


56% vill ha förbud mot tiggeri, enligt Novus

Sverige och Finland enda länder utan förbud mot tiggeri


EU-migranter – Empatiskt Utmattningssyndrom


EU migranter – Bilder du inte får se i media

För fler sidor om EU-migranter se innehållsregistret.

EU-medborgare som beviljats asyl i Sverige år 2014, flest från Rumänien

I HD skriver Fredrik Bengtsson, presschef Migrationsverket, följande;
Enligt svensk lagstiftning har alla människor, även EU-medborgare, rättighet att söka asyl i Sverige. Var gränsen ska gå för rätt till skydd regleras i utlänningslagen som riksdagen har beslutat om.

År 2014 ansökte ca 200 EU-medborgare asyl i Sverige, jämfört med ca 31 000 syrier som var den största asylsökande gruppen. Totalt sökte ca 81 000 personer asyl 2014. I de flesta fall, fattas beslut för EU-medborgare inom några veckor.

Oavsett vilka skäl man åberopar i sin asylansökan, så har alla rätt att få sitt ärende prövat.


Under 2014 beviljades 20 medborgare i Rumänien asyl i Sverige.

52 rumäner, gissningsvis romer, ansökte om asyl, varav 31 st var barn (att jämföra med år 2013 då 26 rumäner sökte asyl i Sverige, varav 8 var barn).
Dvs, antalet asylsökande från Rumänien har dubblats på endast ett år, och antalet barn har fyrdubblats.

Sedan tillkommer anhöriginvandring, som är betydligt fler (drygt 500 år 2014), för rumänerna.

35% av de rumäner som sökte asyl beviljades asyl, vilket är den klart högsta andelen av beviljade asylansökningar från EU-länders medborgare.

Migrationsverkets handläggningstid för rumäner ligger bland de högsta. Att de är särskilt tidskrävande tyder på ett otydligt regelverk.

Andra länder i EU där dess medborgare beviljats asyl i Sverige år 2014:
• Ungern = 1 st.
• Polen = 1 st.
• Grekland = 6 st.

Det skulle vara intressant att veta på vilka grunder som EU-medborgare får asyl i Sverige. Och om något annat land beviljar rumäner asyl.

2015

Så här långt under 2015 (till 1/4) har 9 rumäner (varav 2 barn) sökt asyl i Sverige.

Statslösa = Papperslösa?

Ett stort antal statslösa fick asyl i Sverige 2014; 4 324 st (93% av de statslösa beviljades asyl). Var dessa kommer från är okänt… förutom att ytterligare 31 personer beviljades asyl med okänt medborgarskap.

Hur många sökte asyl i Sverige 2014? Hur många beviljades asyl i Sverige 2014?*1 Asylprövningen ska övertas av annan stat inom ramen för Dublinförordningen, dvs Sverige prövar inte ansökan i sak.

*2 Övriga ansökningar som Migrationsverket ej prövat i sak, t ex avskrivna ansökningar. En ansökan avskrivs bl a när den sökande avviker eller återtar sin ansökan.


RUMÄNIEN – anhöriginvandring

Registrerade uppehållsrätter och beviljade uppehållstillstånd, första och andra instans (beslut av Migrationsverket och Migrationsdomstolarna). Förstagångstillstånd. 2014.

• Anhöriga – arbetsmarknad = 1 st.
• Anhöriga – flykting-/asylgrunder = 22 st.
(Anhöriga till personer som fått uppehållstillstånd som konventionsflyktingar/ skyddsbehövande/ särskilt ömmande omständigheter / tidsbegränsat tillstånd )
• Anhöriga – övriga = 102 st.
• EU/EES = 378 st.
• Tillfälliga/tidsbegränsade = 16 st.
• Verkställighetshinder = 1 st.

Dvs totalt ca 520 rumäner fick uppehållsrätt/uppehållstillstånd år 2014.

Uppehållstillstånd och uppehållsrätter beviljade från såväl Migrationsverket som Sverige ambassader i utlandet.

Siffror omfattar bara beviljade förstagångsbeslut, dvs personer som haft ett uppehållstillstånd eller uppehållsrätt och blir beviljade en förlängning av detta, är exkluderade.

Uppehållsrätt ges till EES-medborgare och barn/maka/make till EES-medborgare, medan uppehållstillstånd ges till personer som inte är EES-medborgare (s k tredjelandsmedborgare).


Här ser du aktuell statistik från Migrationsverket över asylärenden i Sverige.

Här ser du Migrationsverkets statistik från tidigare år.


Skäl för att bevilja asylsökande uppehållstillstånd

Migrationsverket uppger att det finns följande skäl för att bevilja asylsökande uppehållstillstånd:

1. Flykting
Enligt flyktingkonventionen, svensk lag och EU:regler är du flykting om du har välgrundade skäl att vara rädd för förföljelse på grund av:
• ras/etnicitet
• nationalitet
• religiös eller politisk uppfattning
• kön
• sexuell läggning eller
• tillhörighet till viss samhällsgrupp.

1b. Alternativ skyddsstatusförklaring
Som alternativt skyddsbehövande bedöms den som:
• löper risk att straffas med döden
• löper risk att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning eller
• som civilperson löper allvarlig risk att skadas på grund av väpnad konflikt.

1c. En asylsökande kan bli bedömd som övrigt skyddsbehövande om han eller hon
• inte kan återvända till hemlandet på grund av väpnad konflikt eller på grund av svåra motsättningar i hemlandet,
• känner välgrundad fruktan att utsättas för allvarliga övergrepp eller
• inte kan återvända till hemlandet på grund av miljökatastrof.

2. Synnerligen ömmande omständigheter i undantagsfall
Det handlar då om synnerligen ömmande omständigheter, som är direkt knutna till deras personliga förhållanden, som synnerligen allvarligt hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situationen i hemlandet. En samlad bedömning av sådana omständigheter kan leda till uppehållstillstånd. För barn gäller att uppehållstillstånd kan beviljas om det föreligger särskilt ömmande omständigheter.

Se Asylregler för Migrationsverket

Frågan är på vilka av ovanstående grunder som 20 rumäner beviljades asyl i Sverige år 2014?


EU-migranter som söker asyl har rätt till bistånd av Sverige

Samtliga som ansöker om asyl (uppehållstillstånd som flykting eller skyddsbehövande) har tätt till bistånd enligt LMA, se 1 § första stycket 1 p, 3 § tredje stycket och 8 § LMA.

Eftersom inga undantag finns för EU-medborgare i LMA har även asylsökande EU-medborgare rätt till förmåner enligt LMA.

Rätten till bistånd enligt 12 § LMA upphör först när EU-medborgaren lämnar landet.

En lagändring är nödvändig för att EU-medborgare inte ska omfattas av LMA!


2013-08-24 skriver SvD;
I slutet på 90-talet ökade antalet tiggare kraftigt i Stockholm. Orsaken var bland annat stora neddragningarna inom sjukvård och socialtjänst under 90-talet. Dessutom spred sig informationen från medier om att en tiggare kan få ihop över tusen kronor på en dag.

1999 fanns det 166 aktiva tiggare i Stockholmsområdet. En femtedel var kvinnor, två tredjedelar drogmissbrukare.

Det är inte olagligt att tigga.

Även den som inte har arbetstillstånd i Sverige har rätt att tigga och uppträda som gatumusikant. Men finns det en medhjälpare som går runt och samlar in pengar krävs tillstånd.

Lokala föreskrifter reglerar vad som gäller för att uppträda på vissa platser. På Drottninggatan i Stockholm behövs inget tillstånd om en grupp på max tre personer spelar akustiska instrument utan förstärkning klockan 12-14 och 16-18. I övriga fall och på övriga tider måste tillstånd sökas hos polisens tillståndsenhet. I Stockholms kommun krävs tillstånd för insamling av pengar i bössor eller liknande.

Antalet asylsökande rumäner ökar kraftigt i Sverige. 1999: 45 ärenden 2000: 67 2001: 82 2002: 534 2003 (t o m juli): 475

De flesta sökande är romer som hävdar att de trakasseras av myndigheter och landets övriga invånare. Det räcker inte som skäl, enligt Migrationsverket.

Av de 441 ärenden som fram till augusti 2013 avgjorts från 2002 har ingen beviljats asyl.

Källor: Migrationsverket, polisen samt rapporten ”Tiggeri – ett nygammalt fenomen” av Ulla Beijer


Se även bl a;
Vad gäller juridiskt för EU-migranters vistelse i Sverige? Regler för avvisning/utvisning av EU-migranter/tiggare

Utvisning av EU-migranter utan vistelserätt sker inte i Sverige

För sidor om EU-migranter se innehållsregistret.

Minst 15,5% av flyktingar begår brott…

Minst 15,5 procent av flyktingarna har dömts för brott, fått strafföreläggande (böter) eller åtalsunderlåtelse (”prick” i belastningsregistret), mindre trafikförseelser är ej inräknade. Pga brister i statistiken – förutom det självklara att alla brott inte upptäcks eller leder till straff – förmodas andelen vara högre.

För gruppen arbetskraftsinvandrare är andelen minst 2,6 procent.

Varför högre andel brott bland invandrare?

Orsaken till att invandrare förekommer ofta i brottsstatistiken beror framför allt på att de är fattigare och lever under sämre socioekonomiska förhållanden än infödda svenskar, enligt forskning från Stockholms universitet.
Jerzy Sarnecki försöker dölja brott som begås av flyktingar

Nolltolerans för brott?

Samtidigt kan man tycka att dessa omständigheter inte är relevanta om man beviljats uppehållstillstånd som flykting. Kan man verkligen ha ett skyddsbehov om man begår lagbrott i det land som ska ha räddat personen från hemska omständigheter? Kanske nolltolerans mot brott borde gälla för denna kategori?

Någon diskussion om brottsstatistiken bland flyktingar och hur brotten ska kunna stävjas lär inget politiskt parti (utom SD) föra upp på dagordningen.

Klicka här för att gå till artikeln i DN, 2015-03-04

Brottslighet bland invandrare borde oroa alla politiker

Var femte invandrare från Irak och Somalia tagna för brott” skriver Dagbladet, en av Norges stora dagstidningar (17/6). I Norge bor runt 17.000 somalier och 19.000 irakier.

17,8 procent av invandrarna från Afrika, 13,8 procent från Central- och Sydamerika, 13,6 procent från Asien, 10,4 procent från Östeuropa  registrerades för brott under 2001-2004. Även invandrares barn hade högre brottsaktivitet.
6,1 procent av alla norrmän begick något brott under mätperioden. Invandrare från Norden, Västeuropa och Nordamerika begick brott i lägre grad än så.

Invandrare från Irak, Somalia, Iran och Marocko begår flest brott

Ursprungsländer med högst procentandel gärningsmän var Irak (23,6 procent), Somalia (21,8), Iran (19,4) och Marocko (18,1). På andra sidan spektret finns ursprungsländer som Kina (5,9) och Filippinerna (4,7 procent).

Samtliga våldtäkter utförs av invandrare

Oslopolisen har i flera år presenterat våldtäktsstatistik och funnit att samtliga överfallsvåldtäkter med kända gärningsmän de senaste fem åren begåtts av invandrare.

Våldsbrott och egendomsbrott vanligast bland invandrare

Egendomsbrott och våldsbrott är de kategorier där skillnaderna är störst mellan invandrare och norskättade. Andelen straffade är 2,3 gånger så stor i stöldbrotten (18,7 mot 8,4 per 1000 invånare) och 2,1 gånger så stor i våldsbrotten (9,5 mot 4,5).

Sysselsättning och bostad påverkar inte

Vare sig sysselsättning eller bostadsförhållanden tillmäts någon större förklaringskraft av rapporten.

En vanlig föreställning – att trauman från inbördeskrig skapar laglöshet – tycks motsägas av resultaten. Invandrare från Somalia är i betydligt högre grad registrerade för brott än de lika krigsdrabbade invandrarna från Sri Lanka (9,7 procent), för att ta ett exempel.

Sverige har samma problem som Norge

Det visar sig därmed att Norge har ungefär samma problembild som Sverige. Brottsförebyggande rådets två utredningar (1996:2 samt 2005:17) om brottsligheten bland personer födda i Sverige och i utlandet har t o m gett värre resultat. I den tidigare rapporten hade t ex 26,9 procent av invandrarna från Nordafrika varit skäligen misstänkta för brott under mätperioden, och i den senare mättes motsvarande till 24,1 procent.

I Sverige kan man snarare göra rubriker på ”var fjärde” än på ”var femte”, med andra ord.

Invandrare mest överrepresenterade vid grövre brott i Sverige

Den senaste svenska mätningen gav vid handen att överrepresentationen i registrerad brottslighet för utrikes födda var 2,5. Ännu högre när det gäller grövre brott: överrepresentationen var 4,2 i kategorin dödligt våld och försök till mord och dråp, samt 5,0 vad gäller våldtäkt och försök till våldtäkt.

Sett till antalet brott, i samtliga kategorier, som begicks under mätperioden stod utrikes födda och barn till utrikes födda för sammanlagt 40 procent, enligt Brå. Kunskapsläget är därmed tämligen gott.

Utvisning om brott begås

Utvisning ses i många fall som omöjligt – situationen i exempelvis Somalia eller Irak anses vara för kaotisk.

I Danmark är förslaget på väg att bli verklighet, men regeringen får nog räkna med att bli grundligt kritiserad för att eventuellt ha brutit mot internationella konventioner. Och då har regeringen ändå undantagit uppenbart tvivelaktiga utvisningsfall.

En annan tanke är att dra ner på flyktinginvandringen, som ju i hög grad präglas av oordnade förhållanden.

Om inte brottsligheten i sig är nog för att få igång politikerna, hur konstigt det än kan låta, borde väl åtminstone fruktan för politisk turbulens vara det?Klicka här för att gå till artikeln i SvD, 2011-06-25


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Svenskar mest invandringspositiva i EU… eller?

Vem ska jag tro på? (Thomas Di Leva)

Svenskarna är det folk inom Europeiska unionen som är mest positivt inställda till invandring, både från andra medlemsländer och från icke EU-länder, skriver nyhetssajten Europaportalen.

72% av tillfrågade i Sverige ser positivt på invandring från länder utanför EU

I opinionsundersökningen Eurobarometern (Europabarometern) svarar 72 procent av de tillfrågade svenskarna att de ser ganska eller mycket positivt på utomeuropeisk invandring. Det är betydligt mer än de näst mest positiva länderna Kroatien och Spanien där knappt hälften, 48 procent, ser positivt på utomeuropeisk invandring.

En majoritet, 57 procent, av de 27.900 tillfrågade EU-medborgarna har en ganska eller mycket negativ syn på invandring utifrån unionen. Motsvarande siffra för invandring inom unionen är 41 procent.

Mest negativa till utomeuropeisk invandring är letter, tjecker och italienare.Svenskar påstås vara mest positiva till invandring... men vad är sant?Ovanstående står på SVT:s sajt, 2015-01-17, och togs upp som nyhet i TV samma dag.

Vad är sanningen?

1.
Det första man ska fråga sig är hur det kan vara sant att 72% av svenskarna är positiva till utomeuropeisk invandring med tanke på att detta tydligt motsägs av samtlig övrig statistik, oavsett åsikt och partitillhörighet hos dem som tagit fram och presenterat undersökningarna.

Svar: Logiskt omöjligt resultat !

b. Sedan ska man fråga sig vem som står bakom undersökningen, om denna är partisk och i vilken riktning. I detta fall är det  Eurobarometern, EU-kommissionens opinionsundersökning av medborgarnas åsikter i EU-relaterade frågor.

Svar: Partisk beställare av undersökning !

c. Sedan ska man fråga sig om undersökningen är statistiskt säkerställd. Man brukar säga att med minst 1.000 olika personer som svarar blir undersökningen statistiskt säkerställd. Det är dock bara i teorin. Sanningen är att det krävs en hel del fler för att inte riskera att få alltför stora felmarginaler.

Svar: Det kan konstateras att undersökningen inte är statistiskt säkerställd eftersom det fattas 100 personer för att uppnå ens 1.000 personer/land (vilket alltså redan i sig är otillräckligt).
Därutöver uppges inte hur många per land som svarat. Det kan vara 700 personer i Sverige och 1.300 i Polen.

2.
• Extremt vinklad/felställd fråga
Man kan snabbt och enkelt konstatera att frågan är kraftigt vinklad. För att få ett resultat med någon form av värde måste frågan delas upp på fler, t ex;
a) Är du positiv till invandring av dem med muslimsk tro utanför EU?
b) Är du positiv till invandring av icke-muslimer från länder utanför EU?

• Ingen hänsyn till ursprungsland eller typ av invandring
Ännu bättre om land där invandring sker från specifikt uppges i frågan.

Formen av invandring ska uppges (t ex kompetent och akademiskt utbildad arbetskraft som behov finns för, flykting med bekräftat skyddsbehov enl. FN, etc). Bara för att man är positiv till invandring innebär det inte att man är positiv till all form av invandring.
Om man, som i aktuellt fall, slår ihop diametralt olika saker i samma fråga kan resultatet inte bli annat än fel.

Vad menas med flykting?
Vad som avses med flyktingar är mycket oklart för gemene man.
Det finns t ex flyktingar som uppfyller FN:s kriterier enl. flyktingkonventionen (ca 10 %). Sedan finns Sveriges egna regler om ”humanitära skäl” (ca 40 %). Därutöver finns det anhöriginvandring (ca 50 %, där endast ca 20 % avser personer som fått uppehållstillstånd av ”flyktingskäl”, resten är giftermål, etc).

3.
Sedan ska man fråga sig hur undersökningen gått tillväga.
Svaret är; ”Intervjuerna genomförs hemma hos personerna på deras eget språk. Frågorna som ställdes var:
Var snäll och säg huruvida de följande påståendena väcker en positiv eller negativ känsla hos dig:
   – Invandring av människor från andra EU-länder
   – Invandring av människor utifrån EU”.

• Ej anonyma intervjuer
Här har vi ett av svaren på varför resultatet blev som det blev; Intervjuerna utfördes inte anonymt utan öga mot öga, i intervjuobjektens hem!
De som står bakom undersökningen har bl a inte förstått eller tagit hänsyn till de kulturella skillnaderna mellan länderna – och Sveriges extrema politiska korrekthet – som gör en dylik undersökning helt ointressant bara av denna anledning.

• Luddig känslofråga
Sedan är en fråga om ett påstående ”väcker en positiv eller negativ känsla” inte samma som om denna person önskar/välkomnar invandring. Hur kan man vara positiv eller negativ till ”invandring”? Frågan tycks medvetet luddigt ställd.

• Ingen hänsyn till storlek på eller typ av invandring
Dessutom ger den känslomässiga frågeställningen i enkäten inget svar på intervjuobjektets syn på hur STOR invandringen ska vara, eller vilken typ av invandring. Om någon är positiv till invandring av icke-europeer i storleksordningen 1 000/år så behöver denna person inte vara positiv till 100 000/år.

• Invandring och invandringspolitik är olika saker
Det är viktigt att förstå att det är skillnad på invandring och invandringspolitik. Jag skulle vilja se en undersökning som tar upp frågan om svenskarnas inställning till partiernas invandringspolitik och integrationspolitik (ingen som velat/vågat göra).

OBS!!!
I en undersökning om invandring måste man i frågeställningen mycket tydligt definiera vad som menas med, och vad skillnaderna är mellan;
– invandring,
– flyktinginvandring vs anhöriginvandring
– invandringspolitik,
– flyktingpolitik,
– integrationspolitik.
Det går inte att genomföra en undersökning om något diffust där alla har olika åsikter om innebörden i frågan.

Mångkultur, vad är det?
Att bara ställa en fråga om invandring är som att ställa en fråga om man är positiv till mångkultur. Det är säkert de flesta, men det är kanske inte lika många som är positiva till en mångkultur som till största delen eller i stora delar innebär en islamisering av samhället där samhället ska gå tillbaka i utvecklingen och rätta in sig efter religionen i stället för att de religiösa ska anpassa sig till det moderna och utvecklade, demokratiska, sekulära, västerländska samhället.

• Ej hänsyn till medias inflytande / medborgarnas kunskap
En annan viktig parameter i jämförelsen mellan länder kan vara hur media fungerar i respektive land. Upplysta människor tänker ofta annorlunda än oupplysta människor.

• Ingen hänsyn till extrema regionala skillnader
Siffrorna på totalnivå över landet är delvis ointressanta eftersom fördelningen av invandringen på regioner och delar av stadsområden är extremt ojämn. För att få med dessa skillnader behöver undersökningen stratifieras så att man har fler respondenter i regioner med hög invandring än i övriga delar. Kräver större urvalsstorlek och annan mätteknik.

4.
• Ingen hänsyn till religion
Dessutom kan resultatet påverkas kraftigt beroende hur stor andel som hör till en viss tro. Därav måste en parameter som redovisas vara hur svaren fördelats beroende på vilken religion man tillhör.

• Ingen hänsyn till inkomstnivå
Lika viktigt kan vara vilka inkomstgrupper som svarat. I huvudsak höginkomsttagare? Det är troligt att låglönegrupperna, som drabbas hårdast av invandringen, är mer negativa till invandring.

5.
Härkomst bland dem som svarat på undersökningen är också en parameter som kan få resultatet att gå åt olika håll.
Land                     Andel utlandsfödda år 2013
Luxemburg         42,35% (???)
Cypern                 23,36%
Österrike             16,12%
Irland                   16,04%
Belgien                 15,66%
Sverige                15,41%
Estland                 15,04%
Lettland               13,80%
Kroatien               13,50%
Spanien                13,21%
Tyskland              12,54%
Storbritannien    12,26%
Frankrike             11,49%
Nederländerna   11,49%
Slovenien             11,30%
Grekland              11,17%
Danmark                9,79%
Italien                     9,54%
Malta                      8,95%
Portugal                 8,40%

EU-länder            6,68%

Finland                5,16%
Litauen                4,72%
Ungern                 4,27%
Tjeckien               3,68%
Slovakien             2,92%
Polen                    1,76%
Bulgarien             1,32%
Rumänien            0,91%

• Ingen hänsyn till härkomst
Hur många utlandsfödda som finns i varje land är i sig inte relevant här, utan det är hur stor andel utlandsfödda (eller med utländska föräldrar) – och var de kommer från – som svarat på undersökningen som avgör resultatet!

I SCB:s tabell nedan för antal utrikes födda i Sverige år 2000-2012 kan man se att antalet utrikes födda idag (år 2015) i Sverige troligen är ett antal procent över 15 %.
Utrikes födda i Sverige

Andelen av befolkningen som är född utom­lands har ökat under lång tid. Vid början av 2000‑talet var den elva procent av Sveriges folk­bok­förda befolkning. Under 2012 ökade siffran till 15 procent. Under perioden motsvarar det en ökning på närmare 500 000 personer.

Drygt hälften av de utrikes födda härstammar från ett europeiskt land och cirka 30 procent kommer från ett asiatiskt land. Det vanligaste födelse­landet är Finland. Därifrån kommer 11 procent av de utrikes födda, och därefter är Irak och Polen de vanligaste födelse­länderna.

Totalt sett är den utrikes födda befolkningen jämnt fördelad mellan män och kvinnor. Det finns dock skill­nader i köns­fördel­ningen för enskilda födelse­länder. Bland de 15 vanligaste födelse­länderna 2012 var det en betydande högre andel kvinnor än män från Thailand, med 78 procent kvinnor. Även för Finland och Kina är andelen kvinnor hög, båda med 60 procent kvinnor.
I den utrikes födda befolkningen ingår även personer som har adopterats. I Sverige fanns 2012 närmare 56 000 utrikes­födda adopterade, vilket motsvarar 4 procent av dem som är födda utomlands.

6.
• Fel åldersgrupp – ålder ej beaktats
Därutöver kan man konstatera att det är personer i åldern 15 år och uppåt som svarat.
Det innebär att många (alla?) som svarat kan vara under den ålder som krävs för att rösta i landet, och dessa personers åsikter är då inte riktigt relevanta i sammanhanget.

7.
Det är också intressant att notera att Finland och Danmark skulle ligga på 8:e respektive 10:e plats, med tanke på dessa länders relativt låga intag av invandrare.
Till Finland kom det 149 syriska asylsökande under hela 2013 att jämföra med de 16 000 som kom till Sverige (mer än 30% av alla syrier som kom till EU). Under perioden januari-april 2014 kom 18 000 asylsökande till Sverige, visar Migrationsverkets statistik. Det är en ökning med med 39 procent från 2013 då drygt 54 000 personer sökte asyl i Sverige (anhöriginvandring och andra former av invandring exkluderad).

Jämförelse mellan länder omöjlig!

För att EU-medborgarnas åsikter om invandring ska kunna jämföras mellan länderna måste samtliga förutsättningar som tagits upp ovan vara i princip samma från land till land i undersökningen. Men inte ens en enda parameter ovan har tagits den minsta hänsyn till i denna undersökning. Då är det givet att man får dessa stora skillnader mot verkligheten.

Sammanfattningsvis för Eurobarometerns undersökning:

• Logiskt omöjligt resultat !
• Extremt vinklad/felställd fråga
• Luddig känslofråga
• Invandring och invandringspolitik är olika saker
• Ej anonyma intervjuer
• Ej hänsyn till;
– medias inflytande
– medborgarnas kunskap
– extrema regionala skillnader
– typ av invandring
– antal
– religion
– inkomstnivåer
– ursprungsland / härkomst
• Fel åldersgrupp – ålder har inte beaktats

SD:s invandringspolitik får högst betyg bland alla väljare

Det hade varit mycket intressant att se resultatet på en korrekt ställd fråga till väljarna om;
– Vilket parti har den bästa flyktingpolitiken?
– Vilket parti har den bästa invandringspolitiken?
– Vilket parti har den bästa integrationspolitiken?

SIFO:s analyschef, Toivo Sjörén, säger i maj 2014 att 47 procent av svenskarna inte vet vilket parti som har bäst invandringspolitik, och han menar att det kan bero på att partierna inte är så tydliga i den frågan. Det parti som fick flest röster var SD. Nästbäst, men kraftigt under SD, kom socialdemokraterna. Centerpartiets invandringspolitik bedömdes sämst av väljarna.

Vilket parti är bäst på flykting- och invandrarfrågor?

I den mätning Ipsos gjort i januari 2015 kommer man fram till ett annat resultat. Anledningen till detta är främst att undersökningen inte tar hänsyn till de väljare som inte vet vilket parti som har bäst invandringspolitik. Ipsos undersökning blir därmed rejält missvisande, och man svarar ofta det parti som man normalt röstar på även om partiet inte ens har någon invandringspolitik.

Fråga: Vilket parti är bäst på flykting- och invandrarfrågor?
S    23%  (har ännu inte presenterat någon invandringspolitik)
SD 15%
M  12 %  (har ännu inte presenterat någon invandringspolitik)
KD  7%
V    5%    (har ännu inte presenterat någon invandringspolitik)
MP 5%    (har ännu inte presenterat någon invandringspolitik)
FP  4%    (innan FP presenterat sina 5 korta punkter)
C    2%    (Centerns enda invandringspolitik är fri invandring)

Sveriges flyktingpolitik stöds av en minoritet

Den aktuella undersökningen av Eurobarometern skiljer sig avsevärt från bl a SOM-institutets undersökningar om invandring i form av ”flyktingar”.Hur många vill ta emot fler/färre flyktingar i Sverige?http://opinion.se/valhistorik/svenskarnas-uppfattning-om-invandring-1957-2013 Enligt SOM-institutet stöds nuvarande flyktingpolitik av en minoritet av medborgarna. Endast 31% var emot en minskning av antalet flyktingar år 2013 (säkert en betydligt lägre andel idag).

SOM-institutet har något färre brister i undersökningarna jämfört med Eurobarometern, även om det är en allvarlig brist att i frågeställningen t ex inte ens separera flyktinginvandring från anhöriginvandring och arbetskraftinvandring.

Stor skillnad mellan Sifos och SOM-institutets mätningar

Jag har frågat Sifo varför de tror att Sifos undersökningar skiljer så mycket från SOM-institutets, men det var tydligen en känslig fråga, för Sifo vill inte svara på detta.

Kan man lita på SOM-institutet?

SOM-institutets frågeställning kan kritiseras. Flyktinginvandringen är bara är en liten del av den totala invandringen och  t ex mycket mindre än anhöriginvandringen. Dessutom är ”flykting” ett värdeladdat ord. Trots detta tas ofta resultaten från SOM-undersökningen som bevis för inställningen till invandringen i allmänhet.

I SOM-undersökningen år 2011 ansåg 37% att ”Invandringen utgör ett hot mot svensk kultur och svenska värden”. Därefter redovisades inga resultat på denna fråga.

SOM-institutet har också slutat redovisa svar på frågor som ”Det finns för många utlänningar i Sverige” och ”Jag skulle inte tycka om att få en invandrare från en annan del av världen ingift i familjen”.

Det ska noteras att SOM-institutet saknar svarsalternativet ”Varken instämmer eller tar avstånd/Vet ej”, intervjuobjekts ålder har ej beaktats och deras tabell speglar inte svaren på rätt sätt, etc.

Många anser att SOM-institutet bara mäter;

  • svenskarnas okunnighet om hur extrem och förödande svensk invandrings-/integreringspolitik är för alla parter
  • hur effektivt politiker och journalister (makteliten) döljer obekväma sanningar för svenska folket
  • den politiska korrektheten

Mätning förutsätter kunskap

Hur ska någon kunna argumentera emot ovanstående om SOM-institutets mätningar av medborgarnas tyckande?

Det är givet att man inte kan mäta något som intervjuobjekten inte känner till utan som bäst endast har en allmän uppfattning om, baserat på fritt tyckande utan koppling till fakta eller verkligheten.

Eftersom hälften av medborgarna, enligt Sifos undersökning, uppger att de inte har någon kunskap om partiernas invandringspolitik kan man misstänka att det är ytterligare runt 30 % som antingen tror att de har någon form av kunskap om detta eller som helt enkelt inte bryr sig och bara kastar ut ett svar som är det parti man röstar på av tradition.

Det är de facto endast ett parti som redovisat någon form av invandringspolitik (förutom C och MP som bara sagt att de vill ha fri invandring, och senast Göran Hägglund som bara i all hast uppgivit tre till synes ogenomtänkta punkter, alla utan förslag på finansiering), och det är Sverigedemokraterna.

Så länge politikerna, med stöd av media, kan hålla medborgarna i ett mörker om invandringens kostnader och konsekvenser på kort och lång sikt samt om vilka krav som finns för uppehållstillstånd, så länge kan man upprätthålla en positiv inställning till invandringen hos en relativt stor del av befolkningen.

Professor i statsvetenskap låter sig luras

Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet (statsvetare på SOM-institutet) och tidigare aktiv vänsterpartist samt med åsikten att Sveriges Nationaldag ska avskaffas, sväljer undersökningen med hull och hår, och drar direkt ett stort antal felaktiga slutsatser från resultatet (DN 2015-01-17). T ex;
– Flykting- och migrationspolitik har inte varit en stor stridsfråga i svensk politik, vilket återigen kan förklara svenskarnas positiva inställning. [Red’s anm: Ingen stor stridsfråga? Har Marie Demker missat att det var på håret att denna fråga ledde till nyval?]
– Vi har ingen nationalistisk tradition som gör det svårt att ta emot människor från omvärlden. [Red’s anm: Ändå är det bevisligen så]
– Attityderna ligger förankrade i djupare strukturer snarare än att dessa påverkas av snabba förändringar i omvärlden som Syrien-kriget. [Red’s anm: Attityderna förändras med ökad kunskap och insikt]
– Vi är vana vid en stor invandring och ser positiva effekter av det. [Red’s anm: 1. Vi kan omöjligen vara ”vana” vid den allt större invandringen. 2. Vem har sett dessa positiva effekter och vilka skulle dessa vara? Däremot kan vi enkelt se de negativa effekterna, som bara kommer att öka genom dagens bevisligen misslyckade integrationspolitik]

– Samtidigt som Sverigedemokraterna blir allt större så har svenskar blivit mer positiva till att ta emot fler flyktingar (SR 2014-09-24).
– När det gäller Sverigedemokraternas centrala fråga – invandringen – så finns det inga som helst tecken på att den svenska befolkningen har blivit mera restriktiv under den här perioden.
– Enligt SOM-institutet, som årligen mäter svenskars attityder i olika frågor, så har andelen som tycker att det vore bra om Sverige tog emot färre flyktingar snarare minskat från 52 procent till 44 procent på tio år.
– Även om andelen ökat som ser integration och invandring som ett problem så betonar Marie Demker att frågan fortfarande är lågprioriterad hos de allra flesta.

Inte ett rätt där!
Finns det överhuvudtaget någon genom historien som gjort så många konstaterat felaktiga antaganden och prognoser som statsvetare Marie Demker? I tidningen Dagen 2014-01-08 säger Marie Demker ”Man kan inte häva ur sig saker som inte är genomtänkta”. Men svaren ger ofta just en känsla av att vara extremt ogenomtänkta. Det finns många kunniga och mer faktabaserade statsvetare och det är märkligt att dessa så sällan anlitas av media till förmån för Marie Demker och hennes man, Ulf Bjereld. Medborgarna får därmed lätt en snedvriden bild av verkligheten.

Marie Demker

2010-05-24 uttalade Marie Demker sig i Aftonbladet:
– Att högerpopulistiska krafter hörs allt mer på till exempel internet menar Marie Demker inte betyder att de växer sig starkare.
– Den generella acceptansen ökar men den grupp som inte accepterar invandrare och flyktingar är högljudd och använder sig av alla medel för att föra ut sina åsikter. [Red’s kommentar: Det verkar som Marie Demker blandar ihop SD med sitt eget parti, Vänsterpartiet, t ex Karin Rågsjö, men även Miljöpartiet; t ex Rosanna DinaMarca, Jan Lindblom, Pernilla Stålhammar] De sakerna kan ske samtidigt och det är förrädiskt att tolka opinionen med de opinionsyttringar som hörs utåt, det såg vi redan under 90-talet.
Efter detta dubblerades snabbt SD:s väljare.

Vinklad nyhet från ett okritiskt SVT

Denna kraftigt vinklade ”nyhet”, som enbart döljer sanningen, presenterar alltså SVT (där 83% röstar på vänsterblocket) utan att ifrågasätta något!
Är SVT inget annat än en propagandamaskin, kan man fråga sig?

En stor andel av media, utöver SVT, pyttsade ut nyheten från TT Malmö utan den minsta form av kritisk granskning, t ex; Sveriges Radio/SR, Dagens Nyheter/DN, Svenska Dagbladet/SvD, Dagens Industri/DI, Sydsvenskan/SDS, Aftonbladet, Göteborgsposten/GP, Metro, Helsingborgs Dagblad/HD, Smålandsposten/SMP, Ystads Allehanda/YA, Trelleborgs Allehanda/TA, Sydöstran, Södermanlands Nyheter/SN, Blekinge Läns Tidning/BLT, Närkes Allehanda/NA, Kristianstadsbladet, Borås Tidning/BT, Hallands Nyheter/HN, Dagen.

Det var endast vinklade åsikter, i svepande och oprecisa ordalag, från en märkbart partisk Marie Demker som media tillät.

Samtliga media hade ingen kommentarsfunktion för läsarna där de kunde ge sina synpunkter. Tack och lov för Internet, där i alla fall den lilla grupp som söker sanningen kan få denna.

Om undersökning gjorts på korrekt sätt…

Trots alla konstaterade fel i undersökningen så uppges endast drygt 20% av svenskarna mycket positiva till invandring utanför EU.

Ingen undersökning fångar upp skillnader i tolkningar
T ex är definitionen av flykting inte samma som för invandrare.

Om undersökningen utförts på ett mer korrekt sätt är det troligt att resultatet skulle bli max 10 % i Sverige (inkl. svenska muslimer) som är positiva till invandring från muslimska länder. Återstår att se om en sådan undersökning någonsin kommer att göras… och publiceras.

Allt fler svenskar negativa till invandring

Som exempel kan nämnas att när SVT låtit Sifo göra en liknande undersökning (med något mer relevant frågeställning, men fortfarande med många frågetecken) så har resultatet blivit enligt följande;

Tycker du att Sverige tagit emot invandrare i alltför stor omfattning eller har det skett i ungefär lagom omfattning eller borde vi ha tagit emot fler?

Alltför stor omfattning: 44 procent – ökning med 7% !
Lagom omfattning:         36 procent – minskning med 12% !
Borde tagit emot fler:     10 procent
Vet ej:                                 10 procent – ökning med 4% !

Notera här den extremt stora skillnaden mellan Eurobarometerns vinklade påstående att 72% av svenskarna skulle vara positiva till invandring och Sifos undersökning för ett år sedan med 46% (om frågan formulerats mer konkret hade säkert resultatet sjunkit ytterligare). Det finns all anledning att tro – trots medias censur & påverkan – att denna andel är långt lägre idag, samt att åsikten att Sverige inte mäktar med den omfattande invandringen är högre än år 2004 (55%).

  • År 2013:

Alltför stor omfattning: 37 procent
Lagom omfattning:         48 procent
Borde tagit emot fler:       9 procent
Vet ej:                                   6 procent

OBS!!!
I den undersökning som Sifo gjort sedan 1957 om vad svenskarna tycker om omfattningen av invandring kan man konstatera en stor diskrepans med av ovan presenterade resultat från SVT.
Sifo frågar år 2013;
Har du en uppfattning om Sverige tagit emot invandrare i
alltför stor omfattning 49 %
lagom omfattning         40 %
Det är alltså år 2013 12 % fler som tycker att för många invandrare tagits emot jämfört med av SVT presenterade resultat!

Enligt SOM-institutet vill 44 % ta emot färre flyktingar.
Enligt Sifo tycker 49 % att Sverige tagit emot flyktingar i alltför hög omfattning.
Enligt SVT tycker 37 % att Sverige tagit emot flyktingar i alltför hög omfattning (undersökning också av Sifo).

Enligt Eurobarometern är 72% positiva till invandring utifrån EU.

Notera bl a att i ingen av ovanstående gjorda undersökningar har det definierats som intervjuobjekten skulle ta ställning till, dvs vad ”flykting” innebär. Var och en har fått göra sin fria tolkning.

Är det någon som litar på statistiken – och SVT – efter detta?

  • År 2004:

Alltför stor omfattning: 55 procent
Lagom omfattning:         34 procent
Borde tagit emot fler:       6 procent
Vet ej:                                   5 procent

  • År 2002:

Alltför stor omfattning: 50 procent
Lagom omfattning:         38 procent
Borde tagit emot fler:     10 procent
Vet ej:                                   2 procent

Vad gäller idag – år 2015?

Även om det (enl. ovanstående undersökning) år 2014 är så många som 36% som tycker att Sverige tagit emot lagom många invandrare så skulle resultatet förmodligen blivit en hel del lägre om frågan framförts på rätt sätt (förutom att det då inte fanns den kunskap som idag sakta men säkert börjar spridas trots den mörkläggning om invandringen som varit allmänt gällande).

Enda garanterade slutsatsen

En sak kan man i alla fall säga med säkerhet utfrån den i övrigt osäkra statistiken. Den sedan 1991 gällande flykting- och invandringspolitiken saknar stöd hos majoriteten av medborgarna i Sverige!

Är det rimligt?

Sprid gärna sanningen genom att länka till denna sida.

Se även bl a;
Flyktingar/migranter till EU, hur många, varifrån och till vilket land – Sveriges flyktingpolitik

Migrationsverkets prognoser lika meningsfulla som väderprognos för nästa årLista över vilka länder asylsökande kommer från till Sverige!

14 av 28 EU-länder tar emot kvotflyktingar – Sverige flest!


Grekland blir krigszon när syriska och afghanska migranter (”flyktingar”) drabbar samman

Tyskland lämnar Schengen med omedelbar verkan – När gör Sverige likadant?

Hans Rosling har fel om migrationen – migranter är inte flyktingar


58% av svenskarna vill ha minskad invandring – MP-väljare avviker

Novus juni 2015: 76% i Sverige tycker som SD i invandringspolitiken


För sidor om EU-migranter se innehållsregistret.

Journalister mörklägger sanningen om invandrarna

Krav på genomlysning av svensk invandringspolitik: Den politiska korrektheten ligger som giftgas över debattklimatet i asyl- och flyktingfrågor.

Endast 1/10 som beviljats uppehållstillstånd har skyddsbehov

Drygt en miljon utländska medborgare har under ett kvarts sekel beviljats uppehållstillstånd i Sverige. Av dessa är hela nio av tio varken klassade som flyktingar eller som skyddsbehövande.
Det är alltså en lögn att Sveriges mottagande av utlänningar främst värnar om de mest utsatta flyktingarna. Men detta förtigs av såväl politiker som massmedier.

Nationell mörkläggning

Inte minst journalisterna har svikit sitt ansvar. I stället har vi fått en nationell mörkläggning av ideologiska skäl i allt som rör invandrar-, asyl- och flyktingfrågor.

Utredning av kostnader & skatteintäkter

Nu borde regeringen genast utreda hur mycket de människor som kommit hit kostar i offentliga utgifter och tillför i skatteintäkter. Att ett samhälle faller sönder på grund av en alltför stor invandring gagnar ingen.

Semesterresor & socialbidrag

Jag var med om att bevilja asylsökande med uppehållstillstånd semesterresor till de länder som de påstått sig ha flytt från. Jag betalade ut socialbidrag till utländska medborgare som jag nästan säkert visste hade svarta jobb vid sidan om – allt för att undvika obehagliga konfrontationer.

Vinklad information

På Sveriges Television fick jag bland annat instruktioner av en ansvarig redaktör för ett av våra största nyhetsprogram att det ska ”vara så synd om invandrarna att folk ska gråta framför teven”. För att en nyhetssändning skulle bli en ”bra show” var det önskvärt att det fanns offer, men det var underförstått att dessa offers anspråk aldrig synades i sömmarna.

Dålig verklighetsförankring bland journalister

Sedan dess har jag funderat över orsakerna till att de ledande opinionsbildarna har så dålig verklighetsförankring i frågan.
Hur många inflytelserika journalister har haft ett längre sammanhängande arbete i den verklighet som de varje dag vinklar sina rapporter utifrån?

Våra opinionsbildare lever sällan där problemen finns. Eliten av skribenter och tyckare tillhör en övre medelklass som inom sina reservat ostört kan värna om sina ideologiska konstruktioner och rynka på näsan åt enklare varelsers intolerans.

Ingen diskussion om Sveriges mest genomgripande förändring

På Migrationsverkets hemsida finns en tabell som heter ”Beviljade uppehållstillstånd 1980-2006”. Den specificerar på vilka grunder en utlänning fått uppehållstillstånd här under 26 år. Informationen har varit tillgänglig under många år, med årliga uppdateringar. Ändå tycks Sveriges journalistkår sorgfälligt ha undvikit att ta del av den. Resultatet har blivit att den mest genomgripande förändring som det svenska samhället genomgått i vår tid inte diskuterats offentligt på ett allsidigt sätt.

Migrationsverkets siffror sätter ljuset på denna ohederlighet, såväl vad gäller medierapporteringen som ansvariga politikers rädsla för klarspråk till allmänheten.

1 miljon uppehållstillstånd –
1/2 miljon i anhöriginvandring

Från 1980 till 2006 har drygt en miljon uppehållstillstånd beviljats i Sverige, varav nästan alla permanenta, vilket skiljer Sverige från de flesta länder.

Ett tillskott på en miljon utländska medborgare under så pass kort historisk tid är en stor del av en liten befolkning som Sveriges och när det gäller att ta emot asylsökande så toppar Sverige statistiken per capita i Europa.

2/3 av uppehållstillstånd för anhöriginvandring

Därutöver utgör anhöriginvandringen nästan hälften, en halv miljon, av alla som får stanna. Tillsammans med den näst största posten humanitära skäl (som nu kallas för ”särskilt ömmande”) uppgår denna invandring till två tredjedelar av alla beviljade uppehållstillstånd. Men dessa är inte kopplade till skyddsskäl och faller utanför ramen för asyl.

5 % är flyktingar enligt FN:s konvention

Endast 22.000 eller 5 procent av de asylsökande har fått stanna på grund av de är flyktingar enligt FN:s konvention, som omfattar personer som löper risk att förföljas i hemlandet på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning, kön eller sexuell läggning.

Kvot- och konventionsflyktingar

Ytterligare 35.000 har kommit hit som utvalda kvotflyktingar, utsedda av Migrationsverket och FN:s flyktingorgan UNHCR när alla andra möjligheter ansetts uttömda. Kvot- och konventionsflyktingar är de enda grupper som är kopplade till FN-beslut när det gäller skydd och asyl.

8 av 10 får uppehållstillstånd av ”humanitära skäl”

Men drygt åtta av tio asylsökande får sina permanenta uppehållstillstånd utan att de klassificeras som flyktingar. Istället får de stanna av humanitära skäl eller får asyl på nationella särtillägg som ständigt byter namn: ”flyktingliknade skäl”, ”de facto flykting”, ”skyddsbehövande”.

Mörkläggning av Invandring, asyl och flyktingmottagning

Helhetsbilden kan vara krånglig att reda ut, men det är en publicistisk skyldighet gentemot allmänheten, som knappast orkar hänga med i alla turer kring invandring, asyl och flyktingmottagning. Journalister har ett ansvar, och ibland ett direkt uppdrag, att belysa samhällsfrågor ur ett allsidigt perspektiv. Detta ansvar har min yrkeskår grundligt svikit. I flyktingfrågan har en nästan total enögdhet rått under alla år. Vi har inte redovisat obehagliga fakta och debatterat vart Sveriges upp- och nedvända asylpolitik kan leda.
Istället har vi fått en nationell mörkläggning som upprätthålls av ideologiska skäl, där verkligheten få maka på sig för den idealiserade självbilden och den fejkade toleransen.

Politiskt korrekt

Det är sällan karriärfrämjande att uttala sig för en restriktivare asylpolitik eller ifrågasätta det mångkulturella samhället. Den fruktade stämpeln ”främlingsfientlig/rasist” fungerar fortfarande som ett strypkoppel och avskräcker många från att gå i polemik mot godhetens företrädare, vilka på ren reflex använder förringande generaliseringar för att ta udden av all kritik. Sällan diskuteras själva sakfrågan, vilket knappast stärker de mest utsatta flyktingarnas möjligheter att få stanna.

Invandring kostar mellan 40 och 300 miljarder kr per år – Utredning och redovisning saknas

Den mycket omfattande invandringen till Sverige, världens ledande bidragsnation, kostar enorma summor – det vet vi. Spekulationer på dagspressens debattsidor samt utredningar och beräkningar som gjorts sedan mitten av nittiotalet varierar dramatiskt och pekar på årliga kostnader mellan 40 till närmare 300 miljarder per år.

För inte så länge sedan skrev de två ordförandena i Sveriges Kommuner och landsting på DN Debatt att ”endast hälften av de män som kom som flyktingar under slutet av 1990-talet hade arbete fem år senare. För kvinnorna var motsvarande siffra ännu lägre, mellan 30 och 40 procent”. Men vi får aldrig klart besked från de politiker som har öppnat våra gränser om kostnaderna.

I alla andra sammanhang övervägs utgifter i detalj, men här råder amnesti från sådant grundläggande förnuft. I stället tvingas vi gissa oss till utgifternas omfattning.

Offentlig diskussion i övriga Europa

I Europa börjar det bli alltmer legitimt att våga kräva en offentlig diskussion om samhällets kostnader för invandring/asylmottagning. I exempelvis våra nordiska grannländer är klimatet öppnare.

Storbritanniens överrabbin Jonathan Sacks framförde nyligen öppna farhågor om det mångkulturella samhällets sönderfall i boken The Home We Build Together. Den väckte en livlig debatt i brittiska medier, men i Sverige hördes inte ett ord.

Under den spanska valkampanjen nyligen seglade invandringen för första gången upp som en stor fråga.

Hos oss har moderaterna ändå varslat om att asylpolitik och integration för första gången kommer att bli en valfråga.

Beröringsångest

Migrationsministern har kallat svenska politikers rädsla för att tala om problemen med invandring för ”beröringsångest” och att de i stället ska våga tala om ”socio-ekonomiska problem som är kopplade till en viss kategori”.

Diskussion utan att behöva anklagas för att vara rasist

Självklart ska vi ta emot människor som kan belägga att de flyr för sina liv. Lika självklart är det att man inte kan tala om invandrare som en enhetlig grupp. Men man måste ändå kunna få diskutera frågan generellt och öppet utan anklagelser om rasism och främlingsfientlighet.

Förändringen av Sverige från ett homogent till ett mångkulturellt samhälle är den största förändringen under vår livstid. Att skattemiljarder slentrianmässigt betalas ut till stora grupper som inte har klassificerats som varken flyktingar eller skyddsbehövande är provocerande för samhällsmoralen och gynnar på längre sikt endast verklig främlingsfientlighet.

Sverige kan inte härbärgera alla som far illa

I grunden är det humanistisk hybris att tro att Sverige ska kunna härbärgera någon större del av alla som far illa på vår jord. Detta etablerade tankemönster var från början till största del ett uttryck för en solidaritet, men har under människosmugglarnas guldålder förvandlats till ren ansvarslöshet.

Det är dags för vår yrkesgrupp att våga lyfta på locket och föra en offentlig diskussion som är förankrad utanför elitens elfenbenstorn.

Statlig utredning

Ett rimligt krav är att regeringen tillsätter en statlig utredning om hur mycket de människor som har kommit hit de senaste tio till femton åren kostar i offentliga utgifter och tillför i skatteintäkter. På så sätt skulle vi äntligen kunna få en öppen diskussion om det mångkulturella samhällets för- och nackdelar ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Ett samhälle som faller sönder på grund av en alltför stor invandring gagnar ingen. Vi måste begränsa oss till att hjälpa de svårast utsatta om vi i framtiden ska kunna ha några resurser kvar till ett värdigt flyktingmottagande.

Gunnar Sandelin, journalist, socionom och tidigare pressombudsman på Bris.Klicka här för att gå till artikeln i DN, 2008-04-07

Varje år är ett nytt rekordår för svenskt flyktingmottagande

Handläggarna på Migrationsverket säger att Sverige inte har en rättssäker asylprocess och att inga tydliga riktlinjer eller lagstiftning finns att förhålla sig till. Kunskapen om de lagar som ska följas är dåliga.

En handläggare uttrycker sig så här;
Vi låtsas att vi utreder. Men det är världens största berättartävling jag jobbar med. Jag är något slags jury. Och vårt sätt att jobba gör att de med verkliga asylskäl, de som är traumatiserade på riktigt, de klarar inte av våra krav på hur en övertygande berättelse ska se ut.

Vad innebär Migrationsverkets vision?

När en tjänsteman på Migrationsverket startar sin dator kommer ett meddelande upp;
Ett Sverige som med öppenhet tar tillvara den globala migrationens möjligheter.
Visionen sammanfattar verkets inriktning. Vi betraktar migrationen som en positiv kraft, något som bidrar till att göra vårt land rikare i ekonomiskt och kulturellt hänseende.
Är denna vision förenlig med det uppdrag som Migrationsverket har att bedöma asylskäl?
Migrationsverkets vision tycks vara ett politiskt ställningstagande som snarare för tankarna till opinionsbildning än myndighetsutövning.

En tjänsteman på Migrationsverket säger;
Uppdraget verkar vara att vi ska ta emot så många som möjligt på så kort tid som möjligt”.

Inte ens Migrationsverkets operativa chef Mikael Ribbenvik vet vad visionen innebär för verksamheten och säger att man inte förstår hur man ska omvandla visionen till handling.

5.000-6.000 tjänstemän för att bedöma asylärenden
Dvs 16-20 ärenden per anställd och år!!!

Runt fem tusen tjänstemän arbetar på Migrationsverket och det förbereds för att anställa ytterligare tusen personer. Det kräver dock att en ny budget passerar riksdagen.

Asylsökande från Syrien och Eritrea

Asylsökande från Eritrea och Syrien får sin ansökan beviljad i nära hundra procent av fallen. Därför låter man nya handläggare börja med dessa ärenden. Eftersom det endast är avslag som överklagas till Migrationsdomstolen är risken mindre att Migrationsverket får bakläxa – det är ju bara att bevilja alla ansökningar.

Något som är svårt att ta reda på under tidspress är om en person faktiskt kommer från det land han eller hon uppger sig komma ifrån. Som Syrien till exempel. Eller Eritrea. I det förra fallet saknar 72 procent pass och i det senare 98 procent.

Nyligen skickade Säpo en varning till Migrationsverket om att jihadister som stridit för Islamiska staten i Syrien och Irak kunde misstänkas försöka få asyl i Sverige, med hjälp av förfalskade eller stulna pass.

Förfalskade handlingar påverkar ej trovärdighet

– Det påverkar inte heller ens trovärdighet negativt om man saknar id-handlingar eller ens om man har falska handlingar. I synnerhet falska handlingar kan man tycka borde påverka Migrationsverkets bedömning. Men det gör alltså inte det.

Räcker med att låta trovärdig

Det är svårt att skilja dem med äkta asylskäl från dem utan. Signalen från rättschefen är dessutom att det räcker att låta trovärdig. Man ska inte bekymra sig om vad som är sant och inte. Egentligen är det den asylsökande som har plikt att styrka sin identitet. Men praxis verkar se annorlunda ut.Papperslösa flyktingar, ingen kontroll

Syrier som inte är från Syrien får asyl

– Många som kommer till Sverige i dag är inte från Syrien. De är från Storbritannien, Spanien, Italien, Turkiet, där de har levt i många år. De bryr sig inte ens om att dölja sin Londonaccent när de pratar med oss. Alla vet om det, men det är ingen som vågar göra något åt det.

Det förekommer att det visar sig att syrier som söker asyl i Sverige har dubbelt medborgarskap, och har levt i andra länder än Syrien de senaste åren. Enligt tjänstemännen jag pratat med beviljas ofta asyl till dessa människor trots att de knappast har skyddsbehov. De menar att det ofta rör sig om en önskan om bättre privatekonomi hos migranten. En önskan som är lätt att förstå, men som inte är ett asylskäl. Och de resurser som tas i anspråk kunde ha gått till människor med faktiska skyddsbehov.

Migrationsverkets uppgift

Är det verkligen Migrationsverkets uppgift att underlätta för människor att stanna i Sverige oavsett vilka skäl de har?

Arbetstillstånd genom fejkade anställningar

– Många får arbetstillstånd på en anställning som egentligen inte finns. Och det där utreder vi så gott som aldrig. Vi ställer inte ens frågor kring det, vilket jag kan tycka är konstigt.

Eftergifter för Miljöpartiet

Om Socialdemokraterna hade hållit fast vid sin plan och inte gett efter för Miljöpartiet vad gäller arbetskraftsinvandringen så hade fusket med företag som låtsas erbjuda anställningar minskat.

Bostäder till flyktingar saknas

Sedan tre år tillbaka är lägenheterna slut på grund av det ökade antalet asylsökande. Nu upphandlas sämre och dyrare bostäder, som vandrarhem och dylikt.
–Sedan lyckas vi skaka fram några så att man klarar sig över helgen. Men det här innebär en otrolig belastning på samhället.

Rosa gummiarmband för att motverka ”gnäll”

Under början och mitten av 2000-talet hade mycket kritik riktats mot Migrationsverket för bristande effektivitet. I synnerhet var de långa handläggningstiderna ohållbara. Människor gick i åratal i väntan på asylbeslut, vilket orsakade ett stort lidande. Konsultfirman McKinsey anlitades som föreslog managementmodellen Lean. Den går ut på att identifiera flaskhalsar i produktionsprocessen och att minimera slöseri med tid och resurser. Av kritiker har Lean kallats för management by stress. Lean infördes på Migrationsverket för fyra år sedan, som ett led i trenden att införa marknadslösningar inom offentlig verksamhet.
–Det blev något slags frikyrkostämning. Det var rena pingstmötena. Lean framställdes som lösningen på allt.

Mikael Ribbenvik säger att många var beslutsrädda tidigare och att de fått ner genomsnittstiden på en asylutredning från nio till tre månader.

Ett friskvårdsombud anlitades vilket ledde till att de anställda fick bära rosa gummiarmband. De anställda ansågs gnälla för mycket. De var för kritiska. Varje gång de gnällde skulle de byta handled för armbandet. Målet var att gå 21 dagar utan att ”gnälla”. De anställda som lyckades med det skulle få ett diplom som visar att man ”bidrar till en gnällfri värld”.
En ”skratthörna” infördes. ”Det är inte bara kul att skratta, det höjer också immunförsvaret!”, meddelade friskvårdsombudet. Inget handlade om vad själva omorganisationen hade för effekter.

–Om du pratar med folk som om de vore tolv år så börjar de till slut bete sig som om de vore tolv år. Vi är inte längre tjänstemän, vi är små rädda barn, säger en tjänsteman.
–Lean används som ett instrument för att få folk att sluta tänka.

Ingen tid för utredning av asylärenden

Tjänstemännen menar att den nya modellen för snabbare beslutsgång var en katastrof. Kravet på att producera beslut hamnar i konflikt med kvaliteten på utredningarna där man sällan hinner läsa in sig på ärenden.
–Om man börjar misstänka att något inte stämmer så hinner man ändå inte ställa en massa kontrollfrågor. Dels är tiden för kort och sedan kanske man kommer till slutsatsen att det behövs en ny, bättre utredning. Och det finns det verkligen inte tid till.

Praxis ändras över lunchen

Ibland ändras praxis mycket snabbt;
– En tisdag satt jag och skrev ett beslut på en man. Tidigare under dagen hade jag skrivit ett exakt likadant beslut, med exakt likadant skäl, och då gett bifall till uppehållstillstånd. Det hade räckt med att klippa och klistra, vilket vi ofta gjorde ändå.
– Men min kollega kom och hämtade mig för att käka lunch. När jag kom tillbaka hade jag fått ett mejl om att praxis hade ändrats. Så jag fick skriva avslag på den mannen. Hade jag skrivit klart beslutet innan lunch hade han fått uppehållstillstånd.

Oliver Rosengren (MUF:s förbundsstyrelse) kritiserade ovanstående artikel för att den riskerar att påverka opinion för öppenhet negativt. På frågan: Bör man avstå att lyfta fram fakta om det påverkar opinionen på ”fel sätt” svarade Rosengren ja, med brasklappen ”om man skriver för att påverka”.

Vilka är Sveriges skyldigheter?

Skydda egna medborgares rättigheter i första hand

Stater som bekänner sig till mänskliga rättigheter kan inte ignorera behoven hos nödställda utanför deras gränser. Men de kan heller inte bortse från att deras existensberättigande handlar om att skydda de egna medborgarnas rättigheter, inte att lösa globala problem, skriver professor Per Bauhn.

Detta är en klassisk moralisk pliktkollision. Stater som bekänner sig till mänskliga rättigheter kan inte ignorera behoven hos nödställda utanför deras gränser. Men de kan heller inte bortse från att deras själva existensberättigande handlar om att skydda de egna medborgarnas rättigheter, inte om att lösa globala problem.

Resurser ska nyttjas rätt

Vikten av att skydda det egna samhället motiverar också att man säkerställer identiteten på dem man tar emot som flyktingar. Även detta är en rättvisefråga. För varje person som inte förtjänar skydd tas resurser i anspråk som någon annan verkligt skyddsbehövande hade behövt bättre.

Understödsplikt vs räddningsplikt

Medan räddningsplikten endast medför ett tillfälligt åtagande för räddaren, så innebär understödsplikten att de behövande en längre tid (kanske för alltid) lever av understödsgivarnas arbete. Därför förutsätter understödsplikten någon form av särskild ansvarsrelation mellan givare och mottagare, som kan förklara och rättfärdiga att just dessa givare måste hjälpa just dessa mottagare.

Eget ansvar för försörjning

Vad som är rimligt är att man ger ett kortfristigt stöd till nyanlända för att de ska kunna få en start i det nya landet, men att det sedan blir upp till dem själva att ta ansvar för sin försörjning eller söka sig till något annat land med bättre framtidsutsikter.

Tre månaders garantistöd

USA, som har en längre erfarenhet än flertalet europeiska välfärdsstater av att integrera immigranter, ger t ex tre månaders garantistöd till dem som beviljats asyl i landet. Därefter förväntas de klara sig själva genom eget arbete eller söka stöd hos frivilligorganisationer.

Mindre stöd ger bättre integrering

Den holländske migrationsforskaren Ruud Koopmans har visat att länder som kombinerar generösa välfärdsrättigheter med multikulturalistisk politik (alltså positiv särbehandling av kulturella minoriteter), som Sverige, Belgien och Nederländerna, lyckas relativt dåligt med integration. Länder som i stället är mer återhållsamma med understöd eller kräver mer av anpassning av de nyanlända, som Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Österrike, är däremot mer framgångsrika med att integrera sina invandrare i arbetslivet och i samhället i stort.

Se även bl a;
Migrationsverkets statistik 2014-2016


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.