Att försöka tiga ihjäl Sverigedemokraterna, svartmåla dem och hissa pestflagga över dem har lett till att de blivit Sveriges tredje största parti.
Debatt är demokratins livsluft och politiker måste våga lita till sina språkliga och intellektuella resurser och försöka förklara invandringens två sidor, den medmänskliga skyldigheten och den ekonomiska kostnaden.
”När regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet kom överens med de fyra borgerliga partierna och ställde in extravalet var huvudsyftet att oskadliggöra Sverigedemokraterna. Det är vikarierande partiledaren Mattias Karlssons bild av uppgörelsen som presenterades i lördags.”
Detta är väl något som står helt klart för alla. Det är inte någons ”bild” utan det har t.o.m. sagts rakt ut av de etablerade partierna.
Mattias Karlsson säger;
”– Det mest beklagliga är den demokratiska aspekten. Vi går i fel riktning i Sverige när vi har det här extrema stödet för minoritetsstyren. Jag hade gärna sett att vi gått i motsatt riktning, kanske mer i likhet med bland annat Danmark, där man söker bredare uppgörelser och mer konsensus kring sakinnehållet i politiken. Att man nu gör det ännu lättare för en minoritet att styra landet tror jag inte är bra i längden.
– Som jag ser det är det en av grundpelarna i demokratin att majoriteten ska styra och att styret av landet ska vara förankrat hos en så bred andel av befolkningen som möjligt. Nu går man i motsatt riktning.”
Detta är också en självklarhet. En minoritetsregering är bara ett litet steg från en diktatur.
Mattias Karlsson säger;
”– Problemet är att man inte har gjort upp i sak. Hade man förhandlat sig fram till ett politiskt paket med olika ståndpunkter där man landar i att det här kan vi gemensamt stå för hade det varit en sak, men nu är det mer en formalialösning där man ger carte blanche för en väldigt svag minoritetsregering att styra som den vill.”
Även detta är helt uppenbart. Man har bara försökt lägga upp en plan för att utestänga SD, men man har inte gjort upp om själva sakfrågorna i politiken.
I frågan om skälet till att lämna in en misstroendeförklaring mot Stefan Löfven svarar Mattias Karlsson;
”Det viktiga för oss är att göra det tydligare för väljarna vilka som ger sitt stöd för Stefan Löfven och vilka som inte gör det.”.
Detta är väl inget som någon kan invända mot. Tydliggöranden inom politiken kan det aldrig bli för många av.
Mattias Karlsson säger;
”– Vårt inflytande över budgetprocessen ser ut att bli mindre om den här överenskommelsen håller, men vår vågmästarroll kvarstår.”.
Det är korrekt. Det är viktigt att förstå att så länge alliansen+S+MP+V inte agerar som ett parti samt röstar likadant i alla motioner & propositioner, dvs så länge det finns någon skillnad mellan alliansen och vänsterblocket kvarstår SD som vågmästare i form av Sveriges tredje största parti.
Mattias Karlsson säger;
”Det är beklagligt att de stora partierna ger ett så pass litet och extremt parti som Miljöpartiet ett så stort inflytande i svensk politik.
På presskonferensen i lördags sa både Socialdemokraterna och Moderaterna att de kommer att hedra migrationsöverenskommelsen
– det innebär att väljarna får Miljöpartiets migrationspolitik hur de än röstar, om de inte röstar på Sverigedemokraterna.”.
Ja, det är ett av de minsta partierna – MP – som styr migrationspolitiken, men i grund och botten måste man förstå att allt handlar om att blockera SD så mycket som möjligt och att försöka skrämma väljarna att inte rösta på det parti som de upplever som den största konkurrenten. Oavsett till vilket pris detta sker för landet.
Mattias Karlsson säger;
”Vi har en situation där vi står inför en hotande systemkollaps i flera kommuner när det gäller flyktingmottagandet och vi har en underfinansierad budget för den omedelbara asylmottagningen. Inget av de andra partierna har gett svar på hur de tänker hantera den här situationen.
I dag lånar Sverige pengar till välfärden samtidigt som vi har ett underskott för den omedelbara asylhanteringen. Det måste de andra partierna ge svar på hur vi ska lösa.”.
Ja, det tycks märkligt hur enade de övriga partierna är i att inte föra upp frågan om finansiering av flykting- och anhöriginvandring på dagordningen, men kanske ännu märkligare att detta mörkande accepteras av väljarna.
På frågan;
”Ser du någon förflyttning hos de andra partierna i invandringsfrågan?”
svarar Mattias Karlsson;
”– Det fanns intressanta element i Kristdemokraternas utspel häromveckan. Mig veterligen är det första gången på många år som ett parti, förutom vårt, börjat prata om volymerna och kostnaderna kopplade till invandringspolitiken.”.
Lite underligt att Kristdemokraterna – en av landets minsta representanter för väljarna – är de enda av de etablerade partierna som vågar att i alla fall ytligt nämna något i frågan. Den enskilda fråga som kanske mest påverkar ekonomin för landets befolkning borde det inte gå att stoppa huvudet i sanden för.
Se även bl a;
Slutresultat i riksdagsvalet 2018
För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor
Den borgerliga besvikelsen är inte svår att förstå. Decemberöverenskommelsens löfte om att släppa igenom den största partikonstellationens statsminister och budget medför en markant maktförskjutning från riksdag till regering.
Förutsatt att överenskommelsen håller samman kommer vi i två mandatperioder nu se en svagare opposition och där färre mandat kommer att få större inflytande.
Att göra minoritetsstyrets budget till en helig ko är riskabelt. Att på förhand lova att inte fälla budgeten innebär att Stefan Löfven kan kasta in mer eller mindre vilken ekonomisk kompott han vill utan att någon kommer att hindra honom i parlamentet.
Eller som förre toppmoderaten Mikael Odenberg dystopiskt målar upp det på måndagens DN Debatt: inte ens förstatligande av banker och återinförande av löntagarfonder skulle Alliansen stoppa med den nya ordningen, bara det innefattas av budgeten. Det är onekligen en allvarlig invändning.
Politik är inte främst form, utan innehåll. Och den lilla detaljen saknas med några få undantag i uppgörelsen.
Missnöjet avspeglas också i den mätning från SVT/Sifo som kom på måndagen och som visar att en av tre väljare tycker att överenskommelsen är odemokratisk.
Om Stefan Löfven inte hade varit så ivrig att hota med nyval hade det sannolikt funnits utrymme för fler sakfrågor än pensioner, energi och försvar. Men Löfven förklarade sin brådska med att han absolut inte tänkte styra med en Alliansbudget. Vilket han ju nu faktiskt gör, och kommer att göra under minst år 2015, ändå.
Den 27/12 2014 ställs nyvalet in efter en muntlig, och diffust presenterad, överenskommelse mellan vänsterblocket och högerblocket.
Det odemokratiska i decemberöverenskommelsen ligger i att man diskuterat fram en lösning där en minoritet av partierna (och därmed en minoritet av väljarna) styr ostört istället för en överenskommelse i politiska sakfrågor. Det är samarbete i sak som behövs inte samarbete i hur man bäst uppnår en diktatur.
Det odemokratiska ligger också i att man vill förbigå väljarna och deras åsikter och frånta medborgarna sin möjlighet att rösta fram den lösning som de anser är bäst för Sverige baserat på aktuell situation. Några få personer (6 stycken) har alltså fråntagit väljarna sina demokratiska möjligheter… i alla fall fram till nästa val, när denna maktfullkomlighet kan visa sig ödesdiger.
Det politiska etablissemanget har satt sig över folkviljan.
Överenskommelsen från den 27 december 2014 framstår som ett hafsverk och skulle behöva förtydligas. T ex är glidningen mellan de två begreppen ”partikonstellation” och ”regering” olycklig.
Det ska noteras att överenskommelsen saknar formell status. Den är inte lag och därmed inte heller bindande. Varje riksdagsledamot äger sin egen röst.
Se även bl a;
Slutresultat i riksdagsvalet 2018
För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor
Interna kritiken växer. Nu svarar Anna Kinberg Batra på de hårda orden från bland andra sina företrädare Carl Bildt och Ulf Adelsohn.
Genom lördagens s k decemberöverenskommelse tycker partiledarna inom Alliansen att de har fått som de ville. Det blev en uppgörelse om spelreglerna för minoritetsstyre, och inte förhandlingar om sakpolitiken.
Även förre utrikesministern Carl Bildt är bekymrad när han skriver i sin blogg:
”En del besvärligheter kan det dock komma att bli – mest dock för Alliansens partier. I före 2006 väl etablerad tradition brukar allianspartierna lägga en gemensam reservation i finansutskottet om den ekonomiska politikens inriktning. Jag utgår från att så kommer att bli fallet nu också. Men man riskerar då att råka ut för förödmjukelsen att i enlighet med överenskommelsen inte kunna rösta för denna i kammaren om det skulle vara en risk för att den skulle gå igenom.”.
EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark tycker att Löfven är den stora vinnaren.
Även ute i de moderata länsförbunden finns en viss tveksamhet.
Anna Kinberg Batras svar på den skarpa kritiken är att ”det är viktigt att det finns olika alternativ”.
Anna Kinberg Batra säger att Alliansen ville ha en överenskommelse där aktuell regerings budget inte skulle ifrågasättas av motparten. Dvs när regeringen lägger fram sin budget ska det andra blocket inte rösta på sin egen budget;
”– En förutsättning för att lägga ned några röster i en budgetomröstning är att vi är överens om att det skulle vara ömsesidigt.”.
Samtidigt säger Anna Kinberg Batra;
”– Vi hade varit tydliga före och efter valet. Vi skulle lägga alliansförslag och vi lovade väljarna att rösta på dem.”
Anna Kinberg Batra vill inte svara på om regeringen kunde ha räddat sin första budget genom en överenskommelse på kvällen den 2 december, men med tanke på ovanstående kommentar från Anna Kinberg Batra skulle det innebära ännu ett sviket löfte till väljarna att inte rösta på sin egen budget.
Anna Kinberg Batra säger vidare;
”Sverige behöver former för att det största underlaget ska kunna regera.”.
Men med den s.k. ”decemberöverenskommelsen har partierna kommit överens om det rakt motsatta, dvs att en minoritet ska kunna regera utan att riksdagens demokratiska möjligheter och rättigheter utnyttjas.
På frågan;
”I vilken mån är detta ett erkännande av att det som hände för ett år sedan, när de rödgröna och SD fällde en del av budgeten, att det var fel?”
svarar Anna Kinberg Batra undvikande;
”– I överenskommelsen ingår ett ömsesidigt åtagande om att inte göra den typen av utbrytningar och det tycker jag är viktigt.”.
Dvs ännu ett steg mot ökad maktkoncentration för en minoritet !!!
Det finns inget skriftligt dokument om Decemberöverenskommelsen. Därigenom finns det inget konkret att analysera och partiledningarna kan fortsätta uttrycka sig obegripligt och vända och vrida på orden.
Se även bl a;
Löfven har fått storhetsvansinne
Stefan Löfven surar över tillkännagivanden
Stefan Löfven surar för att han inte får som han vill
Löfven vill samarbeta med de partier han baktalar
Så vill Löfven samarbeta i integrationsfrågan
Varför vill Löfven inte samarbeta?
Utsträckta händer ej seriöst menat
Politiker anklagar politiker för att tycka som SD hellre än att diskutera sakfrågorna
För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Efter decemberöverenskommelsen;
Men demokratin förlorar i vitalitet, anser statsvetare.
– Regeringsmakten vinner på det här, men inte oppositionen och absolut inte demokratin. Det blir bara demokrati när det är val, säger han.
Statsvetarprofessor Tommy Möller vid Stockholms universitet är också frågande till hur Allianspartierna ska kunna bedriva en kraftfull opposition om man ska lägga ner sina röster i budgetfrågor.
Decemberuppgörelsen skulle låsa upp dödläget i riksdagen och möjliggöra för minoritetsregeringar att få igenom sina budgetar. Men inför vårbudgeten riskerar det ändå att bli problem, eftersom frågetecken kring hur det ska fungera praktiskt kvarstår. Om Alliansen lägger ett gemensamt budgetförslag kan den inte rösta på det utan att riskera att Sverigedemokraterna återigen fäller regeringens budget. Men lägger allianspartierna enskilda förslag parti för parti kan allianssamarbetet börja luckras upp, enligt statsvetare.
Borgerliga företrädare har varnat för att regeringen nu kan få igenom vad den vill, oavsett stöd i riksdagen.
I DN-intervjun med statsminister Stefan Löfven efter att överenskommelsen presenterats, sa han att man kommer att regera med stöd av Vänsterpartiet så länge blockpolitiken kvarstår.
I gårdagens DN slog V-ledaren Jonas Sjöstedt fast att V och regeringen är överens om att göra statsbudgeterna gemensamt under resten av mandatperioden. Men det är oklart vad som händer om Vänsterpartiet av någon anledning i framtiden inte stöder regeringens budget.
”Om S och MP går fram med en egen budget är Alliansen den största partikonstellationen och då kan vi rösta på vår egen budgetmotion”, twittrade Erik Ullenhag, Folkpartiets ekonomisk-politiska talesperson, under söndagen.
Här kan man emellertid fråga sig vad skillnaden är om Alliansens budget vinner enbart med stöd av Alliansen eller om deras budget vinner med stöd av SD?
”Jo självklart kommer vi lägga både egna budgetförslag och andra förslag. Sverige behöver olika, och mer av Alliansens, alternativ”, twittrade Anna Kinberg Batra (M), den 27 december, samma dag som överenskommelsen presenterades.
Om Alliansen lägger eget förslag på budget, och röstar på detta, vad innebar då decemberuppgörelsen?
Tomas Tobé, vice gruppledare för Moderaterna i riksdagen och blivande partisekreterare säger:
”De som kritiserar oss säger att vi blir ett stödparti till Socialdemokraterna. Jag kan ha respekt för den åsikten, men jag delar den inte.”
Tommy Möller är professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet och tidigare talskrivare åt Carl Bildt. Han ser flera svårigheter med decemberöverenskommelsen.
– Uppgörelsen betyder antingen att
• Oppositionen inte lägger gemensamma budgetmotioner och i stället lägger enskilda som inte kan få majoritet i riksdagen,
eller att
• Oppositionen lägger gemensamma motioner för att understryka att man är ett regeringsalternativ, men då kommer man ju inte att kunna rösta på sitt förslag. Då ger man regeringen carte blanche.
– I princip kan allt som har med ekonomi att göra tas med budgetbeslutet. Minska strafftiden för personer som sitter i fängelse för att spara pengar, till exempel. Det kommer att bli mycket debatt om vad som är en budgetfråga och matar man in för mycket så försvagas riksdagens ställning rejält. Det är en utveckling vi kommer att se, säger han.
Han anser att en annan konsekvens blir en ”mycket svag opposition”.
Presskonferensen om decemberöverenskommelsen som innebär att en minoritet ska kunna styra över en majoritet i Sverige.
Frågan är om man tar ansvar för Sverige genom att begränsa demokratin?
Rädslan för att Sverigedemokraterna ska öka ännu mer verkar vara den enda drivkraften för förhandlingar.
Sverige – dvs en minoritetsregering bestående av S+MP – har (som första EU-land i modern tid) erkänt staten Palestina, mot en majoritets vilja i Riksdagen.
Beslutet att erkänna Palestina tog S+MP mycket snabbt efter valet (2014-10-30). Alltså utan ett fråga vare sig riksdag eller medborgarna om deras åsikt i en så stor och viktig fråga (och helt utan att informera väljarna i förskott). Är det demokrati? Är det praxis? Vad tycker svenska folket? Är Sverige inte längre neutralt?
Borde inte – i en demokrati – en så stor och avgörande fråga först förankras bland svenska folket och alldeles särskilt i Riksdagen och alla politiska partier (oavsett vad som är rätt eller fel)?
”Vi väljer att stå på fredsprocessens sida”, säger regeringen. Varför skulle det vara att stå på fredsprocessens sida att ta parti för en av två dåliga parter?
Den franske filosofen Bernard-Henri Lévy är kritisk till den svenska regeringens hållning och erkännandet av Palestina. Inte för att han anser att den skulle spä på någon antisemitism, men erkännandet är i hans ögon inte fredsfrämjande.
– Ert erkännande tjänar inget till annat än att ge era politiker gott samvete. Men det underliggande budskapet är att skulden till att fredsförhandlingarna har kört fast ligger helt i händerna på Israels regering. Det är den regeringen som man nu måste tvinga tillbaka till förhandlingsbordet. Budskapet till palestinierna blir då att ”ändra ingenting. Fortsätt tala med dubbla tungor, med terrorattackerna och med raketerna”. Sveriges erkännande göder bara en icke-fred. Det är båda parterna som måste tvingas till förhandlingsbordet, säger Bernard-Henri Lévy.
Fel att erkänna staten Palestina – S gav efter för MP
12 procent av Miljöpartiets väljare och bara 4 procent av S-sympatisörerna tycker att den nuvarande regeringen är bäst för landet.
Stefan Löfven har gjort historiskt många misstag under sin korta tid, och är det något som är säkert om det blir extraval, oavsett vad som sägs och görs i valrörelsen och oavsett vilka inskränkningar politikerna försöker göra i demokratin, så är det att om väljarna tillåts säga sin mening så har Sverige inte en regering bestående av S+MP.
DN skriver:
Väljarna dömer ut ett regeringsalternativ bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Endast en bråkdel, 2 procent, tycker att dagens regeringskonstellation skulle vara bäst för Sverige.
– Min tolkning är att väljarna underkänner statsministerns besked att gå till val tillsammans med Miljöpartiet, vilket skapar frågetecken kring Socialdemokraternas strategi, säger David Ahlin, opinionschef på Ipsos.
Inte ens de egna väljarna är särskilt positiva till S+MP-samarbetet. 12 procent av Miljöpartiets väljare och bara 4 procent av S-sympatisörerna tycker att den nuvarande regeringen är bäst för landet.
David Ahlin tror att det svaga förtroendet för regeringen kan orsaka problem under valrörelsen.
– Att gå till val på en budget framförhandlad tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet begränsar Socialdemokraternas handlingsutrymme. Partiet kommer att få frågor om uppgörelserna med Vänsterpartiet är huggna i sten eller om det finns utrymme för kompromisser, säger David Ahlin.
De traditionella blocken gör för tillfället ingen succé bland väljarna. En rödgrön trepartiregering får stöd av 14 procent av de tillfrågade, medan 19 procent tror att en alliansregering är bäst för Sverige.
Var femte väljare vill att nästa regering ska samarbeta med Sverigedemokraterna. En betydande del av detta stöd kommer dock från SD-väljare.
Bland alliansväljarna vill 21 procent att en regering samarbetar med Sverigedemokraterna, jämfört med 4 procent bland de rödgröna.
Så gjordes undersökningen
• Ipsos har på uppdrag av Dagens Nyheter genomfört en undersökning bland den svenska allmänheten 18 år och äldre.
• 1.006 intervjuer genomfördes i en slumpmässigt rekryterad webbpanel 3–4 december.
DN: Om M och S kunde svälja stoltheten
SvD: De svåra frågorna måste dryftas, inte tystas
DN: Löfven är arg och ännu argare kommer han att bli
Se även bl a;
Inget förtroende för Stefan Löfven och S+MP-regeringen bland svenska folket
Novus: Rekordlågt förtroende för Löfven och Sveriges styrande politiker
Löfven vill samarbeta med de partier han baktalar
Så vill Löfven samarbeta i integrationsfrågan
Varför vill Löfven inte samarbeta?
Utsträckta händer ej seriöst menat
Politiker anklagar politiker för att tycka som SD hellre än att diskutera sakfrågorna
För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor
Aldrig löften från Lööf, partiledare för Centerpartiet
Centerpartiet vill driva på för en fördjupad jobblinje. Med sänkta trösklar på arbetsmarknaden, fortsatt utveckling av den privat drivna välfärden och bättre integration av de som söker skydd från förföljelse kan vi möta de stora samhällsutmaningarna, skriver Centerpartiets ledare Annie Lööf.
1 052 ord, 5 339 tecken. Utan en enda konkret åtgärd, inte ett endaste förslag på vad som ska göras i sak. Bara en beskrivning av hur en tänkt utopi skulle kunna se ut rent allmänt. Allt som Annie Lööf säger sägs på ett sådant sätt att det fullständigt saknar värde för allt.
Annie Lööfs utsvävningar leder aldrig till några konkreta svar. Hon tycks leva helt och hållet i retorikens verklighetsfrånvända värld, och reella förslag lyser med sin frånvaro. Det finns helt enkelt inget i det som Annie Lööf säger som kan mätas och jämföras med något.
”Därför formulerade Alliansen ett jobbmål: över fem miljoner människor ska ha ett jobb att gå till 2020. Det är 350.000 fler än i dag. Det är en stor utmaning, men med kloka reformer är det möjligt att skapa förutsättningar för den nya jobbtillväxten”.
Varje normalbegåvad människa vet att det finns bara ett sätt att redovisa siffrorna. Dvs i procentsats av befolkningen (den i arbetsför ålder) och inte i antal människor, eftersom kontentan av Annie Lööfs resonemang kan innebära att arbetslösheten inte minskas med en promille på 6 år.
Att det skulle finnas 350.000 fler jobb något år efter aktuell mandatperiods slut är irrelevant om befolkningen under samma period ökat med t ex 350.000 personer.
Sedan kanske alla nya jobb inte bara kan vara arbetsuppgifter på Migrationsverket.
Tillägg:
År 2017 ligger Annie Lööfs prioritet på hur jobben ska fördelas, inte hur det ska bli fler jobb.
Vad som istället rent konkret behövs är;
Tänk om Centerpartiet, eller något annat parti utöver SD, skulle uttrycka sig på ett konkret sätt enligt ovan.
Se även bl a;
Annie Lööfs vänstervridning av Centern – Fri invandring
Centern vill ge alla från Afghanistan asyl i Sverige oavsett asylskäl
Sanningen om konsekvenserna av invandringen som Löfven, Lööf & Lövin förespråkar
Centerpartiets integrationspolitik
Centerpartiet vill omvandla alla asylsökande till arbetskraft
Annie Lööf kan inte ge några vallöften
För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor
”Det extra valet är ett misslyckande för Stefan Löfven, i en situation orsakad av Sverigedemokraterna”?
Alliansen skyller rådande ”situation” på det parti som röstade på deras budget!!!
Detta samtidigt som alliansen inte tar något som helst ansvar för sina egna handlingar.
Allaiansen verkar inte kunna ta sig ur sandlådan och visa sig i alla fall lite ansvarskännande för landet.
”Den främsta orsaken är att Sverigedemokraterna valde att bryta mot praxis, men också att regeringen inte tagit ansvar för det parlamentariska läget.”.
Eller om man läser mellan raderna; Alliansen är besviken över att vänsterblocket inte lämnade över regeringsmakten till dem efter att Alliansen försökt måla in vänsterblocket i ett hörn med stöd av SD.
Sedan är det ett faktum att praxis kan brytas mot. Praxis är ingen lag. Dessutom måste man förstå att om praxis brutits mot så är det inte bara av SD, eftersom SD bara röstade som Alliansen!
”Genom allianssamarbetet har vi under åtta år visat att vi kan ta ett sådant ansvar för Sverige, där ytterkanterna berövas avgörande inflytande och där breda uppgörelser kunnat slutas i viktiga frågor”
Eller, om man läser mellan raderna;
Alliansen är stolt över att de kunnat koncentrera makten till sig själv och att alliansen kunnat blockera för V, MP och SD att ha någon som helst inverkan i någon fråga eller ens kunna sätta press på alliansen att redovisa sakliga grunder för beslut som tagits.
Samtidigt som Alliansen påstår sig sträcka ut en hand så upprepar Alliansen gång på gång att regeringen misslyckats, t ex;
”Vi går nu till extra val för första gången på över ett halvsekel. Regeringen har misslyckats med att ta ansvar för det parlamentariska läget.”.
Det tyder på att Alliansen inte är seriös i att ta ansvar när man inte kan formulera en önskan om förhandling på ett diplomatiskt sätt utan måste försöka trycka ner motparten i skorna samtidigt som man säger sig önska förhandla.
Dessutom är det inte fråga om lösningar på konkreta problem i landets framtida utveckling man vill uppnå utan endast en fråga hur man på bästa sätt kan blockera partier från möjlighet till inflytande i demokratisk ordning och behålla mesta möjliga makt för egen del.
Se även bl a;
Slutresultat i riksdagsvalet 2018
För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor
En massa utsträckta händer åt två håll i två enskilda frågor. Frågan är om dessa utsträckta händer räcker för att blockera 1 miljon väljare från att kunna påverka på något sätt i den enskilda fråga som påverkar Sveriges ekonomi mest?
Hade det inte varit bättre med lite öppenhet om den flyktingpolitik som inget parti (utom KD & SD) vill diskutera i sak? Fortfarande saknas helt en plan för integrering liksom en utredning om kostnader och redovisning om hur allt ska finansieras.
Stefan Löfven skriver; ”För det första handlar valet om huruvida man är beredd att samarbeta och ta ansvar för Sveriges bästa. Ska vi ha kaos, bråk och blockpolitik i Sverige eller ska vi ha ett vuxet samarbetsklimat och en konstruktiv diskussion över blockgränsen om hur vi tar vårt land framåt?”
Löfven menar att valet handlar om att samarbeta, men innebär det inte att även Löfven ska samarbeta? Varför inte t ex samarbeta med representanter för 800.000, och allt fler, medborgare?
Att samarbeta innebär inte mer än vad ordet betyder, men ett steg i rätt riktning kanske skulle vara att presentera en flyktingpolitik? Att ta emot flyktingar och anhöriga till dessa handlar inte bara om antal. Det handlar givetvis också om hur det ska fungera och finansieras.
”Mindre blockpolitik”? Gång på gång tar Löfven enbart upp frågor som han ser skulle vara till gagn för honom personligen istället för att debattera det som är relevant för Sverige i sin helhet och som för landet framåt.
”Vuxet samarbetsklimat”? Med tanke på den sandlåda som Löfven varit drivande i att bygga upp så kanske talesättet; ”Man ska inte kasta sten i glashus” är högst passande här?
Löfven skriver; ”Sverigedemokraternas besked i tisdags innebar inte bara att de röstade ned den här regeringens budget.”.
I den demokratiska omröstningen av vänsterblockets budget röstade majoriteten ner deras budget. SD var inte ensamma om att inte vilja ha denna budget.
I övrigt har varken SD eller högeralliansen sagt att denna budget var dålig i alla avseenden. Någon så dålig budget finns inte, har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas. Men om man som Löfven vägrar samarbeta med någon utanför vänsterblocket kanske man får ta konsekvenserna av detta?
Löfven skriver; ”Det betyder att de bryter sina löften till väljarna, praxis i Sveriges riksdag och försöker tvinga till sig en makt som inte står i proportion till deras mandat.”.
SD har inte brutit några löften mer än vad Löfven gjort. Dvs den Löfven som ena dagen proklamerar att han kommer att avgå om det blir en borgerlig budget och nästa dag, när det blir en borgerlig budget, väljer att direkt bryta sitt löfte.
Vad sedan gäller praxis så är det bara en praxis, och kan brytas mot. Precis som de gånger Löfven själv gjort detta (där t ex Stefan Löfven och hans partikollegor år 2013 bröt ut förslag ur alliansregeringens budget och med stöd av SD röstade ner ett förslag). Varför skulle det bara vara Stefan Löfven förunnat att kunna bryta mot praxis?
Vad gäller att SD skulle försöka ”tvinga tvinga till sig en makt som inte står i proportion till deras mandat” så måste kanske Löfven respektera majoritetsbeslut istället för att införa regler som gör det möjligt att regera landet med en minoritet i Riksdagen, endast i syfte att försöka beröva SD:s 800.000 väljare deras möjlighet att påverka på något sätt?
Se även bl a;
Löfven vill samarbeta med de partier han baktalar
Så vill Löfven samarbeta i integrationsfrågan
Utsträckta händer ej seriöst menat
Politiker anklagar politiker för att tycka som SD hellre än att diskutera sakfrågorna
Inget förtroende för Stefan Löfven och S+MP-regeringen bland svenska folket
Slutresultat i riksdagsvalet 2018
För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor
Varför är det överraskande att Stefan Löfven tar avstånd från MP och vill dra tillbaka sin budget, med tanke på att detta regeringssamarbete mellan S och MP stöds av endast 2 % av befolkningen?
Frågan är istället hur Löfven kunde göra detta misstag från början och sedan spä på galenskaperna bl a genom att ge MP orimligt stor makt (i förhållande till väljarnas stöd) med orimligt många ministrar (MP:s första och kanske sista chans att sitta i regeringsposition).
Stefan Löfven återgår nu till som det var innan valet 2014, där väljarna inte ska få veta hur Socialdemokraterna vill regera (med vem) om – mot all förmodan – S framöver skulle få fler röster än alliansen (där inget parti inom alliansen kommer att samarbeta med S).
”Vi har sagt hela tiden båda två partierna, att vi går till val själva”, säger Stefan Löfven.
Jag upphör aldrig att förvånas över hur politiker kan ljuga väljarna så flagrant rakt upp i ansiktet.
”… men dessutom, och det sa vi även efter förra valet, är vi beredda att söka ett samarbete också över blockgränserna för att vi ska få till en stabil regering”, säger Stefan Löfven vidare i sina till synes desperata försök att manipulera väljarna.
Har Stefan Löfven missat det alla vi andra sett? Dvs att dörren är stängd från alliansens sida, och han kommer inte att få stöd av varken FP eller C.
En stabil regering kommer det inte att bli hur man än gör, och vilka inskränkningar i demokratin man än försöker göra, men det står helt klart att med S skulle det bli alldeles särskilt instabilt.
Gustav Fridolin säger; ”Jag tycker nog att de senaste dagarna i svensk politik har varit tillräckligt dramatiska för att vi inte ska behöva överdramatisera”.
Men vad menar han överdramatiseras? Att Stefan Löfven nu tydliggjort att han förstått att det inte fungerar att samarbeta med MP, men att Löfven inte vill säga i klartext hur han tänkt sig en regering efter nyvalet?
Gustav Fridolin försöker lägga ut en dimridå, men vem låter sig luras så lätt?
Se även bl a;
Slutresultat i riksdagsvalet 2018
Löfven klargör att S ska regera med MP
Margot Wallström vill dumpa MP
Inget förtroende för Stefan Löfven och S+MP-regeringen bland svenska folket
Novus: Rekordlågt förtroende för Löfven och Sveriges styrande politiker
Löfven vill samarbeta med de partier han baktalar
Så vill Löfven samarbeta i integrationsfrågan
Varför vill Löfven inte samarbeta?
Utsträckta händer ej seriöst menat
Politiker anklagar politiker för att tycka som SD hellre än att diskutera sakfrågorna
För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor
Stefan Löfven upprepar, efter att hans budget fällts av en enad allians med SD, gång på gång att ”Vi är 73 %, de är bara 13 %”.
Stefan Löfven visar prov på väldigt dåliga matematikkunskaper. Han verkar inte ens behärska lågstadiematematik. Är Stefan Löfven också ett resultat av den skola som OECD (Organisation for Economic Co-operation and Development / Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) konstaterat försämrats mest i Europa?
• För det första så är det inte 73% av 100 % utan 73% av de 85 % som röstade i Riksdagsvalet.
• Sedan är det inte 73% som tycker som Löfven.
Det är inte ens 100% av de 31% som röstade på S som tycker som Stefan Löfven.
Det är kanske inte ens 10% av dessa 32%, dvs 3,2%.
• Men det kanske mest konkreta fel Stefan Löfven gör är att han tror att det är 13 % som röstade mot hans budget. Om man räknar som Stefan Löfven så var det 69% som fällde hans budget.
Så vilka är dessa ”vi” som Stefan Löfven refererar till?
• Varför skulle det inte vara ett demokratiskt beslut om budgeten, enligt Löfven?
Man kan inte som S och V argumentera mot Sverigedemokraterna med att ”87 procent är emot det partiet”. Med samma logik är alltså 94 procent mot Vänsterpartiet och 68% mot Socialdemokraterna.
Sluta med denna typ av barnsliga argument. Det är att gravt underskatta väljarnas intelligens när man resonerar så korkat.
Bland de inbjudna till Nobelfesten finns representanter för världens mest förtryckande diktaturer och företrädare för samtliga svenska riksdagspartier – förutom Sverigedemokraterna. Frågan är vilket intryck detta ger för Sverige i andra länder om Sveriges demokratiska åsikter och rättigheter?
Hovet är emellertid av en annan åsikt och markerar genom att alltid bjuda in Jimmie Åkesson till sina evenemang, och säger;
– Har man demokratiskt valda ledare så ska de bli inbjudna.
– Man måste respektera demokratin i Sverige.
Stefan Löfven hakar snabbt på Magdalena Anderssons smutskastningar och säger; ”Jag kommer aldrig att agera på ett sätt som ger makten över landets utveckling till ett nyfascistiskt enfrågeparti som vare sig respekterar människors olikheter eller Sveriges demokratiska institutioner.”.
Se: Forskare eniga i att SD inte är fascister
Varför är det så viktigt för Löfven & co att använda en retorik som bara går ut på att smutskasta, istället för att föra en saklig debatt?
• Varför skulle SD inte respektera människors olikheter?
• På vilket sätt respekterar SD inte Sveriges demokratiska institutioner?
• Respekterar Stefan Löfven Sveriges demokratiska institutioner när Löfven vill verka för att minska demokratin med ändringar i riksdagens röstningsrutiner?
• Och hur var det nu med samarbetet? Anser Stefan Löfven att det enda viktiga samarbete är ett samarbete som stärker hans egen position?
Stefan Löfven visar på en märklig syn på samhället när han i Skavlan anklagar kanske en miljon väljare för att vara fascister. Ett råd till Löfven är att börja prova sakliga argument och inse att även minoriteter har rätt att tycka och uttrycka sig. Snart kan Socialdemokraterna vara en av dessa minoriteter så Löfven kanske borde försöka behärska sitt hat mot dem som han anser ha ställt till det för honom personligen?
SDS: ”Expert” (Henrik Arnstad) ger Andersson och Löfven rätt
Magasinet Neo: Sådan är fascismen
DN: Olyckligt att S skruvar upp tonläget i den politiska debatten
Se även bl a;
Stefan Löfven kritiserar hatiskt debattklimat i USA – kastar sten i glashus
Stefan Löfven erkänner för SVT att han ljög om SD:s budget
Stefan Löfven ljuger och försöker manipulera
Syrier inte högutbildade även om de är mer utbildade än Stefan Löfven
Inget förtroende för Stefan Löfven och S+MP-regeringen bland svenska folket
Novus: Rekordlågt förtroende för Löfven och Sveriges styrande politiker
För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Peter Eriksson (MP) skriver i SvD (9/12 2015) bl a:
Den i Sverige viktigaste metoden för att behålla status quo har varit att utveckla ett system där det inte längre är majoriteter som beslutar.
Sedan 1973 har Sverige bara haft en majoritetsregering vid tre tillfällen; 1976, 1979 och 2006.
I stället för att majoriteterna i valen får genomslag, vilket får sägas vara det normala i demokratiska system, har vi utvecklat varianter som utgår från den största eller den mest accepterade minoriteten.
I omvärlden skakar man på huvudet. Det finns en stor respekt för den nordiska samhällsmodellen. Men det politiska systemet med minoritetsstyre är obegripligt och skulle ses som helt oacceptabelt i länder som Tyskland eller Storbritannien.
Denna praxis har tyvärr också fått ett konstitutionellt avtryck i vår regeringsform genom den ”negativa parlamentarism” vi har än i dag och som innebär att statsministern inte behöver ha ett aktivt stöd av majoriteten av riksdagen. Det räcker med att majoriteten inte röstar emot.
Minoritetsstyret har sedan utvecklats vidare under 1990-talskrisen med att riksdagen infört regler som ”förenklar” för en minoritetsregering att få igenom sin budget trots att det inte finns stöd bland flertalet i parlamentet.
Under hösten har vi fått höra ett antal debattörer lägga nya förslag om hur vi kan ta ytterligare steg på vägen för minoritetsstyre.
Argumenten för en sådan inriktning ligger obehagligt nära det som Rysslands president Vladimir Putin brukar benämna som en ”styrd demokrati”.
I Ryssland använder man andra medel, framför allt regeringstrogna medier, för att på så sätt få genomslag för en auktoritär ledning.
I Sverige agerar politikerna av rädsla för att väljarna inte skulle förstå att demokrati kräver kompromisser och samarbete.
Effekten blir att allt mindre minoriteter inom politiken manipulerar regelverken för att kunna fortsätta som förut.
Om vi, liksom de flesta andra moderna demokratier, hade haft en positiv parlamentarism inskriven i regeringsformen hade partierna varit tvungna att samarbeta och skapa majoriteter i stället för att sitta i varsitt hörn och sura.
Det är dags att få ett slut på det svenska minoritetsstyret. Det är till mer skada än nytta, förutom att det är djupt odemokratiskt.
Det är bra tänkt av Peter Eriksson, men kanske inte väl genomtänkt i alla delar. T ex så har Sverige också många ”regeringstrogna” medier, i alla fall om regeringen består av S, MP, V.
Se även bl a;
Slutresultat i riksdagsvalet 2018
För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor
Magda Rasmusson, språkrör, Grön ungdom skriver i SvD (10/12) bl a;
I en representativ demokrati som Sverige behöver partier som inte har 50 procent samarbeta med andra för att få igenom politik. I höstens val röstade 13 procent på Sverigedemokraterna medan övriga röstade på partier som inte vill minska invandringen. Miljöpartiet och några till vill därtill stärka asylrätten så att fler får sina mänskliga rättigheter tillgodosedda.
Logiken i hennes resonemang lämnar mycket övrigt att önska.
Det är inte 87 % av Sverige som vill öka invandringen eller ens behålla den på nuvarande nivå.
Det är också fel att alla partier, utom SD, inte vill minska invandringen. Det är bara tre småpartier som proklamerat denna åsikt (V, C och MP som vill ha fri invandring utan att kunna förklara hur det skulle gå till).
Se dessutom händelseutvecklingen inom Moderaterna där t o m hälften av M-politikerna öppet säger att de vill göra åtstramningar i flyktingpolitiken. Då kan man bara ana hur många det är som i grunden tycker likadant, men som inte vågar uttrycka detta!
Magda Rasmusson visar med sina hatiska formuleringar mot SD att hon saknar relevanta argument, och därför inte kan göra annat än hänge sig åt osakliga och irrelevanta smutskastningar i samma anda som inte minst Stefan Löfven.
En stilla undran till Magda Ramussons synpunkter; Var på denna planet finns det ett land som har en demokrati som inte är representativ?
Utanför ämnet kan man fråga sig om ett land kan kalla sig demokratiskt där inte folket styr utan där 50 % av partiernas representanter (vars åsikter och vilja dessutom normalt inte framgår) kan styra över 100% av medborgarna. De senaste händelserna i Sverige kan väl inte tydligare visa att det finns anledning till förändringar.
Företrädarna för Hizb ut-Tahrir gör ingen hemlighet av att de förkastar den västerländska demokratin och vill återupprätta kalifatet – det muslimska rike som profeten Muhammed grundade för 1 400 år sen. Detta rike ska styras av en kalif enligt en strikt tolkning av sharia.
I Tyskland och i en rad muslimska länder är Hizb ut-Tahrir förbjudet, eftersom partiet anses samhällsomstörtande.
Sharialagar innebär i vissa länder att man hugger händer av tjuvar och stenar folk som varit otrogna. Är det den typen av lagar som ni vill införa?
– Vi förespråkar ett system som står i harmoni med muslimers värderingar. Vi har inte samma värderingar som ni i väst. I Egypten anser åttio procent av befolkningen att det är rätt att hugga händer av tjuvar. Västvärlden ska inte diktera vilka regler muslimer ska ha.
Se även bl a;
Miljöpartist kräver att Sverige ska anpassa sig efter islam
För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.