demokrati – Sida 5 – Politik & Partier

Svensk invandringspolitik är extrem?

Invandringspolitiken påverkar Sverige på ett antal olika sätt. Det handlar om invandringens omfattning, kostnader, sociala, kulturella och politiska effekter på samhället osv. medias roll. Den svenska massinvandringens förespråkare har inte verkligheten och fakta på sin sida. Deras argumentation består mest av fraser om att Sverige ”tjänar på” och ”berikas av” invandring, om att ”gilla olika”, ”alla människors lika värde”, att vara en ”humanitär stormakt”, ”öppenhet”, ”mångfald” osv. Syftet är att framställa dig som är kritisk till massinvandringspolitiken som en sämre, mindre empatisk, rädd och fientlig människa. Sakargument vinner dock i längden. Därför är det bra att vara påläst.

1. Svensk invandringspolitik är extrem.
Sveriges befolkning var länge ovanligt homogen. 1970 var bara 0,4 % – 32.353 personer födda utanför Europa. Men de senaste 2-3 decennierna har invandringen från länder långtifrån Sverige varit mycket stor.

De senaste åren utfärdas mer än 100.000 uppehållstillstånd/år, 2013 var siffran 116.587 st! Bara 4 städer i Sverige har större befolkning!

Denna extreminvandring har gjort att 2012 var
• 735.069 personer födda utanför Europa
• andelen utlandsfödda eller svenskfödda med båda föräldrarna födda utomlands var 20,1%.
Denna befolkningsmässiga förändring är en av de största samhällsförändringarna någonsin i Sveriges historia.

Sverige är det befolkningsmässigt 14:e största landet inom EU men trots det är Sverige år efter år bland de länder som tar emot allra flest asylsökanden.

2. Invandringen gör Sverige fattigare.
Invandrarnas sysselsättningsgrad 20-64 år ligger sedan mitten av 90-talet ca 25 %-enheter lägre än inföddas.

Över 60% tävlar om 2,5% av jobben
Sept 2012 skrev regeringen att över 60 % av de nyanlända flyktingarna och deras anhöriga högst har förgymnasial utbildning. I Sverige är bara 2,5 % av alla jobb åtkomliga för dem med lägre kvalifikationer, jämfört med EU-snittets 17 %.

Nettoförlust på 125 miljarder kr/år
Samtliga beräkningar över NETTO- effekten av invandringens ekonomiska påverkan sedan mitten av 1990-talet har kommit fram till att den inneburit en kostnad. Jan Tullberg, docent på Handelshögskolan, beräknade våren 2014 nettoförlusten för offentlig sektor till 125 miljarder kr/år.

3. Invandringen ökar utanförskapet och har skapat en ny underklass.
1990 fanns det 3 utanförskapsområden i Sverige. 2006 hade de ökat till 156 st. 2012 hade antalet utanförskapsområden växt till 186 st.

4. Invandringen gör Sverige till ett farligare land.
I en rapport från rikskriminalpolisen 2012 står:
”De etniska nätverken inom den organiserade brottsligheten samt territoriella nätverk bedöms utgöra ett allvarligt samhällshot.”,
”I Sverige finns det idag otaliga kriminella nätverk vars huvudsakliga sammanhållande faktor är den gemensamma etniciteten eller släktskapet”, ”Segregering och känslor av utanförskap är viktiga förutsättningar för att de territoriella nätverken ska kunna växa sig starka, rekrytera och bibehålla sitt direkta inflytande över människorna i ett område. De kriminella individerna i de territoriella nätverken blir normsättande för de boende i området och då särskilt för barn och ungdomar.”

Jämfört med svenskfödda med två svenskfödda föräldrar är utrikes födda enligt BRÅ 150 % överrepresenterade i brottsstatistiken och svenskfödda med två utrikesfödda föräldrar överrepresenterade 100 %.
De utrikes födda har särskilt hög överrepresentation när det gäller allvarliga brott såsom dödligt våld, våldtäkt, misshandel och rån.

5. Invandringen gör Sverige mer muslimskt.
Uppemot en halv miljon människor i Sverige har sina rötter i muslimska länder och miljöer, varav knappt en tredjedel beräknas vara i någon mån utövande muslimer.

I takt med den muslimska invandringen ökar ständigt Islams makt och påverkan på svenska samhället. (Dagen, SvD 140101, Utrikespolitiska institutet, koranens budskap Per Gudmundson, AB140903)

6. I journalistkåren finns extremt stöd för partier som stödjer en extrem invandringspolitik.
MP är tillsammans med V och C de som förordar allra extremast invandringspolitik.
41 % av journalisterna stödjer MP och 15 % stödjer V!
Av de som bevakar politik/samhälle stödjer 46 % MP och 19 % V!
På SR och SvT sympatiserar en majoritet med MP!

7. Sverige är inte demokratiskt.
Det var knäpptyst i media om den stora SCB-rapporten från december 2013 ”Integration – en beskrivning av läget i Sverige”, när den borde varit huvudrubrik. Anledningen var uppenbar: Rapporten visade tydligt invandringens negativa påverkan på samhället i en mängd avseenden och att påståendet att invandringen ”berikar” Sverige är en grov lögn.

Sept 2012 sade expressens politiske redaktör i SvT att ”Man är naturligtvis oerhört rädd för att någonting man skriver skall på något sätt kunna gynna Sverigedemokraterna”. Med den inställningen blir det svårt att publicera fakta om invandringens påverkan på samhället.
Allra tydligast blev detta då SD i Sept 2014 av en stor mängd tidningar förvägrades införa annonser innehållandes officiell asylstatistik. Denna statistik har tidningarna själva ett ansvar att publicera. Det har de inte gjort. Men inte nog med det. När ett parti vill betala för att denna statistik ska publiceras så förvägras alltså detta!!

I avsikt att tysta fullt legitima åsikter skam- och skuldbelägger många av dem dessutom all form av kritik mot den extrema invandringspolitiken vilken avfärdas som rasism eller främlingsfientlighet. Därmed har media hindrat fri åsiktsbildning, motarbetat yttrandefriheten och satt demokratin ur spel.

Begreppet ”demokratur” har använts av bla Vilhelm Moberg: ”I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, men den fria debatten stryps.” (W Moberg i DN 1965, BRÅ)

8. Den viktigaste frågan för 7 av 8 riksdagspartier är trots allt detta att fortsätta med den extrema invandringspolitiken.
I alla frågor utom bevarandet av Europas mest extrema invandringspolitik är det öppet för kompromisser och samarbete.

Vid val brukar frågor om jobb vara dominerande. Att det ”skapats fler jobb” under alliansen beror enbart på att befolkningen ökat. Men det är andelen som jobbar och deras inkomst som välstånd bygger på, inte antalet som arbetar, och sysselsättningsgraden är oförändrad.

9. Invandringsförespråkarna är hycklare.
Om alla de som säger sig förespråka mångkultur levde som de lär skulle det inte finnas någon etnisk segregation.

Men det går inga flyttlass med invandringsförespråkare till de invandrartäta områdena. Den politiska och kulturella eliten gör istället allt de kan för att i sina egna liv slippa konsekvenserna av det samhälle som extreminvandringen skapar och som de utåt vill försvara.

Insändare publicerad 2014-08-30 i Avpixlat

Det politiska spelet och lekstugan fortsätter

Gustav Fridolin (MP) säger;
– Jag har svårt att förstå hur en rasist som anser att samer, judar, kurder, muslimer inte kan vara svenska ska kunna representera svenska folket.
– De tycker att det är orättvist när de blir betecknade som rasister, men varför har man då satt en rasist som talman?

Vad grundar MP sig i att Björn Söder är rasist?

MP (som har en orealistisk syn på invandring kombinerad med diskriminering och frånvaro av hänsyn till ekonomiska konsekvenser) är alltid snabba att spela ut rasist-kortet vid den minsta chans de får. Björn Söders uttalande må vara korkat oavsett vad som egentligen avsågs, men vilket stöd har MP i sina anklagelser att Björn Söder skulle vara rasist?

Björn Söder dementerar

Björn Söder hävdar att det inte stämmer att han sagt det som han påstås ha sagt. Då är väl allt bra? Borde inte alla vara nöjda då? Case closed. Det finns inget mer att diskutera, alla är överens… utom Gustav Fridolin (MP), Jonas Sjöstedt (V), Rossana DinaMarca (V) och ytterligare några V- och MP-politiker som har sin egen personliga agenda.

Varför undviker man sakfrågor?

Vilken betydelse har det för Sverige om Björn Söder tycker att man inte kan vara 100% jude och 100% svensk samtidigt, medan någon annan tycker annorlunda? Det är bara en tramsdiskussion på lägsta nivå utan relevans för något.

Det finns säkert svenskar som härstammar ända tillbaka från vikingatiden, men som inte känner sig svenska till 100 %. Och?
Samer betraktar sig själva inte som svenskar. Och?

Har detta någon som helst betydelse för diskussionen om nivå på invandring, integrering och lösningar på tillhörande problem?

Är det inte bättre och mer meningsfullt att föra en diskussion i sakfrågor istället för att låta en handfull personer i partiledningarna flytta fokus från det som är väsentligt att diskutera för Sveriges framtid till en persons svårtolkade uttalande på ett filosofiskt plan?
Det har fungerat så alla tidigare år, men någonstans måste svenska folket lära sig att ställa krav på partiledningarna (utan undantag).

Gustav Fridolin (MP)

Fridolin säger; ”– Jag har svårt att förstå hur en rasist som anser att samer, judar, kurder, muslimer inte kan vara svenska ska kunna representera svenska folket”.
• För det första så representerar inte en talman svenska folket så som t ex en regering gör.
• För det andra är det svårt att se särskilt många i partiledningarna som representanter för det svenska folket, speciellt de politiker som har sin egen agenda och inte vill lyssna på eller ta hänsyn till medborgarna.
• För det tredje säger Björn Söder att han inte anser detta. Vad mer finns att diskutera då?

Jonas Sjöstedt (V)

Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt säger till Sverigedemokraten Björn Söder: ”Människor i Sverige betalar ett pris för den rasism som ni underblåser. Kvinnan med slöjan som blir spottad på och kastad sten på. Hon betalar ett priser för att ni underblåser rasism. De samiska barnen som blir retade på skolgården. De betalar ett pris för att ni alltid ställer grupper mot varandra.”.

Var är logiken i detta? Är det inte isället så att det är Vänsterpartiet som underblåser rasism? Det är regerande partier som, med sin genomgående misslyckade integrationspolitik, skapar rasism. Det kan varken ett enskilt och maktlöst parti göra lika lite som Björn Söder på egen hand.

Jonas Sjöstedt kan inte svara på varför Björn Söder är olämplig som talman

När Jonas Sjöstedt upplyses om det ostridbara faktumet att en talman som är politiker har rätt att uttrycka sina åsikter fristående från ämbetet som talman så svarar Jonas Sjöstedt; ”Och jag har rätt att tycka att Björn Söder är olämplig som talman”.
Det är ingen rim och reson i Sjöstedts resonemang. Jonas Sjöstedt tycker alltså att den rätt som en politiker har i en demokrati att uttrycka sig inte ska gälla om politikern också är utsedd av Riksdagen som talman.

Thomas Eneroth (S)

Även Socialdemokraterna är snabba att haka på drevet mot SD. Thomas Eneroth, gruppledare för socialdemokraterna, säger:
– Björn Söder bör överväga att avgå redan nu efter de uttalanden han gjort. Vi ser Björn Söder som olämplig som talman också efter extravalet.

Detta är kännetecknande för hur valdebatter bedrivs i osakliga former på sandlådenivå med diverse sätt att få väljarna att tycka illa om sin motståndare istället för att föra fram sin egen politik och visa var man står i olika frågor (och vem man avser att regera med).

Björn Söder har inte gjort något fel som talman

Alla förstår att även om Björn Söder sagt något olämpligt så har han inte gjort något fel i sin roll som talman. Varför skulle han då inte fortsätta som talman om det inte vore för att det endast är en politisk strategi från vänsterblocket?

Maria Ferm (MP)

Miljöpartiets gruppledare Maria Ferm säger;
– Vi får avvakta valresultatet, det blir märkligt att på förhand sia om vilka som blir så stora att de enligt tidigare praxis skulle få talmän. Hursomhelst vill vi inte under några omständigheter se Björn Söder som talman.
Maria Ferm tycker det är märkligt att frångå praxis, men vill ändå göra detta?

Alliansen står över dumheterna

Alliansen vill inte vara delaktig i den smutskastning som vänsterblocket ägnar sig åt;
Alliansens samtliga partier meddelar att man även fortsatt kommer att följa praxis. – De vice talmännen utses i förhållande till storleken på partierna. Den praxisen vill vi stå upp för, säger Moderaternas vice gruppledare Ewa Thalén Finné till DN.

Hela högerblocket har totalt ignorerat kritiken mot Björn Söder. Inte en endaste högerpolitiker har – sensationellt nog – haft den minsta kritik om Björn Söder. Det är en klar indikation på att högerblocket börjar förstå att det inte längre fungerar att försöka lura väljarna och flytta bort fokus från de relevanta och viktiga frågorna.

Judarna verkar ha en annan åsikt om Björn Söder än vad vänsterpolitiker och media i Sverige har. Här är några synpunkter.

Vad hindrar oss från att ge mera makt åt väljarna?

Bristande öppenhet

Bristen på öppenhet är inte unik för Moderaterna utan så här ser spelet ut i alla svenska partier – mer eller mindre.

Styrd urvalsprocess

I själva verket är det legio bland de svenska partierna att alla företrädare utses inom en liten krets som ibland kallas valberedning, ibland nomineringskommitté, ibland något annat. Oavsett namn är syftet detsamma: att hålla fotfolket borta och kontrollera processen så att bara ”rätt” personer kan komma ifråga för ett uppdrag.
Så kopplar eliterna ett järngrepp om sina partier.

Demokrati endast 1 gång/4:e år

Ofoget att marginalisera väljarna i den svenska demokratin gäller även politikens innehåll.
Vårt demokratiska inflytande är begränsat till att en gång vart fjärde år lägga vår röst på ett parti. Men exakt vad vi röstar på vet vi inte, annat än i de få frågor som debatterats i valrörelsen med luddiga svar på nästan alla frågor. Hur partierna kommer att ställa sig i de nya frågorna som dyker upp under mandatperioden är höljt i dunkel.

Politiker kan besluta tvärtemot väljarnas åsikt

Inte heller kan de valda företrädarna hindras från att besluta tvärtemot väljarnas uppfattning. Och någon möjlighet att i efterhand överpröva beslut gives icke i den svenska modellen. Det vore ett brott mot den representativa demokratin, enligt systemets försvarare.

Folket kan besluta om folkomröstning

I ett land som Schweiz ser man helt annorlunda på detta. Där kan väljarna ändra beslut som fattats i deras parlament. Det sker i en folkomröstning som folket tagit initiativ till – inte de valda politikerna. För att utlösa detta räcker att ett visst antal namnunderskrifter samlats ihop.

Schweizarna förklarar sig mycket nöjda med denna ordning. Den vitaliserar demokratin och tyglar de folkvaldas möjlighet att rösta efter vad som passar dem och inte väljarna.

Vad hindrar oss från att ge mera makt åt väljarna?

Ann-Marie Pålsson, docent i nationalekonomi och tidigare riksdagsledamot (M), 2014-10-29

Varför ska SD följa medias vilja istället för folkets?

Varför skulle SD lägga ner sina röster om budget?

Att förvänta sig att SD skulle lägga ned sina röster – för att eventuellt vinna någon poäng hos de etablerade medier som ändå har gjort till sin livsuppgift att alltid framställa partiet i sämsta möjliga dager – är rent obegåvat. Ändå uttryckte mängder av journalister och statsvetare just att de var ”förvånade” över SD:s val.

Alla bryter mot praxis

Samma sak med ältandet om praxis. ”SD bröt mot praxis”, snyftar debattörer och politiker från de andra partierna, som om man kan kräva eller förvänta något annat av SD som gång på gång har drabbats när de andra partierna valt att frångå praxis (kvittningssystemet, talmansvalet, utskottsordförandeposter, för att nämna några exempel) – utan att någon journalist i anklagande ton har frågat de andra varför de inte följer praxis.

Klyfta pga media

Det är så uppenbart att det blir banalt att påpeka att det går en avgrundsklyfta mellan SD och de andra partierna. Men jag tror inte att klyftan egentligen handlar om ”synen på alla människors lika värde”, eller ens invandringspolitiken. Den främsta orsaken till klyftan är att alla de andra partierna accepterat och anpassat sig efter mediekratin och medielogiken, medan SD inte har gjort det.

Detta gör att SD har en potential som inget annat parti i Sverige i dag att faktiskt stå för demokrati, i bemärkelsen att lyssna på väljare och partimedlemmar och anpassa sig efter dessas, snarare än journalistkårens, åsikter.

Politik i samverkan med medborgarna

Politik ska utformas i dialog med väljare i stället för att politiken utformas i en avskärmad elitbubbla där de enda känslorna för folket är förakt. Det är denna goda populism SD har potential att förverkliga, just för att de är pariastämplade av etablerade medier och därför inte har någon anledning att anpassa sig till medielogiken.

Mobbning av dem som inte tycker som media

Man kan jämföra Sverigedemokraternas utveckling med den tidiga socialdemokratin i Sverige, med samma potential att växa och bli en betydande och inflytelserik folkrörelse, och med samma desperata reaktionsmönster från etablerad makt och överhet, samma försök att skrämma till tystnad, frysa ut, håna och mobba och till och med lagstifta emot.

Svenskar och invandrare flyr mångkultur

White flight kallas fenomenet när etniska svenskar, men även framgångsrika invandrare, flyr de bostadsområden, skolor och andra institutioner som blir alltmer präglade av mångkultur.
Hur ska integrationen av invandrare lyckas om svenskar flyr från alla ställen dit invandrarna tar sig?

Är alla rasister?

Traditionellt har man med ”rasist” avsett en person som hävdar att det finns ”raser” och att vissa ”raser” är överlägsna andra på grund av medfödda, genetiska skillnader.

Vad är en rasist?

Med den definitionen finns det väldigt få rasister i Sverige. Men i den svenska politiska och mediala debatten har en rasist kommit att bli något mycket vidare och bredare:
• En rasist kan vara föräldern som blir orolig att det sjuåriga barnet inte ska få tillräcklig lärartid i skolan när den lilla kommunen plötsligt tar emot så många asylsökande att hälften av förstaklassarna kommer från denna grupp.
• En rasist kan vara en tonåring som inte visar tillräcklig inlevelse när hon på en skolteater uppmanas att ta ställning mot polisen och för stenkastande och bilbrännande ungdomsbrottslingar.
• En rasist kan vara eldsjälen i hembygdsföreningen som skriver något om kulturarvet som råkar låta ungefär som en formulering i SD:s partiprogram.
• Rasister är alla som uttrycker oro för att Europas högsta invandringsnivåer kan hota tilliten, kulturen eller välfärden i Sverige.
• Rasister är alla som är bekymrade över hur gängbrottslighet, våldtäkter och annan våldsbrottslighet tycks öka.
• Rasister är dessutom ytterligare ett antal människor, som inte har gjort sig skyldiga till något av ovanstående men som rasiststämplas ändå, eftersom det är bättre att ta en för mycket än en för litet när det handlar om något så fruktansvärt som rasism.

Svensken som var glad och nöjd när det gick två invandrare i det egna barnets klass, men som byter skola när det plötsligt är 20 invandrare i klassen, har han plötsligt blivit rasist eller drar han slutsatsen att utbildningen blir sämre när 20 individer inte behärskar språket och måste få extra stöd från läraren?

Med en mer stringent definition av rasism är det däremot självklart att politiken bör söka balansera invandringsnivåerna så att de inte blir så stora att det hotar tillit, kultur eller välfärd, och det ligger ingen rasism i det.

Är medborgarna i Danmark, Norge och Finland rasister?

Fast grannländerna är ju förstås rasister, eftersom de har ungefär sådana invandringsvolymer som SD vill att Sverige ska ha.

Vad blir konsekvensen av en dramatisk demografisk förändring?

En så dramatisk demografisk förändring som dagens invandring till Sverige innebär är allt annat än långsam och försiktig, och det vi råkar slå sönder på vägen kan visa sig omöjligt att reparera i efterhand.

Integration hör ihop med volym

Marika Formgren skriver vidare;
”I sammanhanget vill jag också säga att jag inte tror på de debattörer, till höger och vänster, som försvarar dagens invandringsvolymer och menar att det bara är ’bristande integrationspolitik’ som är problemet. I min värld är integration direkt kopplad till volym.
Den hypotetiska skolklassen med två invandrarelever ger oerhört mycket bättre integrationsmöjligheter än den hypotetiska skolklassen med 20 invandrarelever (särskilt efter att ”white flight” har fått alla elever med svenska som modersmål att byta skola)”.

Ogenomförbar integrationspolitik

Dessutom är de integrationspolitiska förslag som brukar framföras politiskt ogenomförbara. Vänsterns och socialliberalernas integrationspolitik brukar innebära positiv särbehandling av invandrargrupper; kvotering, subventionerade anställningar, särskilda bidrag till kultur med ”mångfaldsperspektiv” och liknande. Det strider mot principen om likhet inför lagen, och framförallt strider det mot svenskens sinne för rättvisa. Här ska ingen glida fram på en räkmacka med en silversked i röven, oavsett om orsaken är att man är adlig eller att man har flytt från Syrien.

Politiker som försöker genomföra detta kommer inte att lyckas, trots att journalisterna lär göra allt de kan för att hjälpa till med propaganda.

Marika Formgren (2014-12-08)

Svenska folket fegt, civilkurage saknas, konflikträdda och vågar inte säga vad de tycker

Herman Lindqvist om demokrati

Glöm inte att svenska folket är extremt fegt, det saknar civilkurage, människorna är extremt konflikträdda, få vågar säga vad de tycker, detta har gjort att beslut fattas ibland högt över huvudena på folket eftersom folket inte säger ifrån. Det skulle behövas mycket mer djävla anamma och riktig finsk sisu.

Herman Lindqvist

12% av moderaterna tycker annorlunda än SD

Bara 12% av moderaterna tycker annorlunda än SD

57% av moderaterna anser att det är ett dåligt förslag att ta emot fler flyktingar och bara 12% anser att det är ett bra förslag.
Ska man tolka detta som att moderaterna inte företräder sina väljare i sin politik?

Är ytan den enda viktiga parametern?

Fredrik Reinfeldt säger; ”Jag flyger ofta över den svenska landsbygden och det skulle jag vilja råda fler att göra. Där finns oändliga fält och skogar. Där finns mer plats än man kan föreställa sig. De som hävdar att landet är fullt, de bör visa var det är fullt”.
Men är det någon som hävdat att det inte är ekonomin som är problemet utan att det är antalet kvm?

Världsrekordet på flest människor i en Mini-bil (BMW) är 27, så plats finns det nog alltid.

Behov av ändrad inställning till SD

”Danmarks före detta finansminister Claus Hjort Frederiksen (V), menar att det är nödvändigt att Sveriges politiska etablissemang ändrar kurs i invandringsfrågan och inställningen till SD.
Han har noga följt den svenska debatten under många år och tror inte att det är hållbart i längden att negligera ett parti med tiotals procent av väljarkåren.
– Det är lite naivt om man tror att den svenska befolkningen är helt annorlunda än den övriga befolkningen i Europa.

Verkligheten kommer hinna ikapp de svenska politikerna”.

Majoritet kan inte helt negligeras

Det är faktiskt så att vad som nu händer i Sverige kunnat förutsägas ganska detaljerat. Precis som i andra länder där politikerna inte haft någon fungerande flyktingpolitik så kommer det till syvendes och sist leda till att det upptäcks och protesteras mot.
För att en demokrati ska kunna fungera som en sådan måste man nog lyssna även på minoriteter (därmed inte sagt att man behöver göra exakt som minoriteter vill). Men när man inte ens lyssnar på majoriteten (som inom Moderaterna) kanske man inte ska tro att det håller i längden.

Här går gänget till attack mot polisen

Horribelt av Migrationsverket

Boende i Hagsätra: Det ser ut som ett slagfält

TOPPSTYRDA PARTIER

Partiledning som inte lyssnar

Partierna har inte presenterat någon plan för att hantera flyktingproblemen, men partierna har heller inte undersökt varken vad deras politiker, medlemmar eller väljare anser. Är det inte lite märkligt att i en sådan stor och viktig fråga inte ens efterhöra medlemmarnas åsikter om vilken väg partiet ska välja?

50% av M-politikerna tycker som SD

Nu har SVT gjort vad Moderaternas partiledning borde ha gjort och undersökt vad M-politikerna anser, med resultatet att fler än hälften vill samma som SD, trots att moderaternas kommande partiledare (och ev blivande statsminister) är av en helt annan åsikt (dvs den i Sverige ”politiskt korrekta”).

– Vi kan inte ta in hur många som helst, som nästa år då vi ska ta in 110.000, säger Timo Granetin, oppositionsråd i Vingåker, till SVT.

Det finns fler problem än att partiledningen i Moderaterna går på en annan linje än vad M-politikerna önskar.

50% av politikerna saknar öppenhet i en diskussion om invandringspolitik

Nästan hälften av M-politikerna anser att det är svårt att öppet diskutera invandringspolitiken.
Det hade varit högst oroväckande redan om 10 % ansåg att de inte ens kan debattera invandringspolitiken.

Tobias Billström fick hård kritik bara för att han sagt att Moderaterna skulle diskutera volymen invandrare som kommer till Sverige vilket visar hur känsligt detta ämne är. Det här är ännu en tydlig signal om de masssiva problemen i invandringsfrågor.

Konsekvenserna av en partiledning som inte vill diskutera invandring

Frågan är hur länge ett parti kan överleva där partiledningen inte ens vill föra en diskussion om invandring och där en mycket stor del av deras politiker inte är av samma åsikt som den som presenteras av partiledningen.

Permanent uppehållstillstånd & anhöriginvandring

Migrationsverket beslutade 2013 att alla syrier med skyddsskäl får permanent uppehållstillstånd, vilket i sin tur leder till att även anhöriga har rätt att bosätta sig i Sverige.
53 procent av M-politikerna vill att det ska bli svårare att få permanent uppehållstillstånd.

Lagen om eget boende

Lika många, 53 %, anser att lagen om eget boende, EBO, ska skrotas och flyktingar ska placeras där det finns jobb och/eller bostäder.
Detta istället för att flyktingar är fria att bestämma själva var de vill bo, vilket sätter ett enormt tryck på en handfull kommuner (som redan innan kan ha haft det svårt att få ekonomin att gå ihop).

Åsikter om invandringen från moderata politiker

Bland de PK-svar som kommit in från politikerna återfinns bl a följande:

Timo Granetin får medhåll av kommunalrådet i Öckerö kommun, Arne Lernhag, som menar att det saknas omkring 150.000 bostäder, exklusive invandringen;
”Det är orealistiskt att tro att vi ska kunna upprätthålla någon som helst kvalitet i invandringen med så höga tal”.

Arne Lernhag kritiserar också partiledningen. Han menar att det inte förs en diskussion om invandringen i partiet;
”Partiledningen har valt att inte vilja diskutera dessa frågor trots att de ständigt tagits upp på olika möten inom partiet. Partiet måste våga diskutera alla frågor som är aktuella och det inkluderar frågor om invandringen”.

Patrik Krupa i Olofström menar att det inte bara är i Moderaterna som ingen diskussion förs;
”Det är tabu att ventilera migrationspolitik inom alla partier utom inom SD”.

Peter Carpelan (M), som är landstingsråd i Stockholms läns landsting, men tills i höstas var kommunstyrelsens ordförande i Ekerö, menar att det är en omöjlig uppgift för Sverige att ta emot ett så stort antal flyktingar;
”Det är helt oacceptablelt om det samtidigt innebär att kostnaderna blir så astronomiska att vi i Sverige måste göra nedskärningar i vår egen välfärd”.

S + MP, ledningen inom Socialdemokraterna lever sitt eget liv.

Det är inte bara inom Alliansen där det verkar finnas ett avgrundsjupt hål mellan partistyrelsen och övriga politiker. Även inom socialdemokraterna går partiledningen, med Stefan Löfven i spetsen, en annan väg än vad S-politikerna i övrigt önskar.
De socialdemokratiska politikerna vill inte ha med Miljöpartiet i regeringen, men MP biter sig fast med stöd av Stefan Löfven.

Lyssna på väljarna framför medierna

I Moderaternas färska eftervalsanalys finns två meningar som avslöjar något viktigt om inte bara M, utan svensk politik överlag: ”Partiet har vid flera tillfällen under regeringstiden försökt lyfta integrationspolitiska förslag, men debattläget, särskilt i media, har gjort det mycket svårt. Diskussionen kom i stället att handla om hur dessa förslag förhöll sig till Sverigedemokraternas politik”.

Journalisters åsikter skiljer sig mot folkets

Hur ska politikerna veta vad väljarna egentligen tycker, när kommunikationen filtreras av en journalistkår vars värderingar i vissa avseenden skarpt skiljer sig från folkflertalets?

Moderaterna anpassar sig efter media

Ett exempel var när tidigare migrationsminister Tobias Billström (M) i början av 2013 ville sänka volymerna för såväl asyl- som anhöriginvandring. Billström möttes av hård medial kritik och anklagades för att anpassa politiken till SD. Till en början stod Billström på sig och förklarade att partimedlemmar och väljare varit ”väldigt tydliga” med att de ville se denna förändring av migrationspolitiken.
Efter några dagars mediestorm sade Fredrik Reinfeldt att M aldrig skulle överväga att minska invandringsvolymerna.

Drevet var över, ordningen återställd. I valet ett och ett halvt år senare förlorade M 340 000 röster medan SD fick 460 000 nya väljare.

Åsa Romson & vita heterosexuella män

Miljöpartiet kan också ha tappat väljare på att anpassa sig till medielogiken. De gröna har förvisso alltid varit feminister, men inte av den aggressiva, manshatande sorten. När Åsa Romson i somras plötsligt talade om ”vita, heterosexuella män” som icke-människor försvann nog ett antal MP-röster.

Att ”lyssna in” väljarna mer, och medierna mindre, vore en demokratisk välgärning och vitaliserande för politiken.

Är SVT:s journalister miljöpartister?

Åsiktsklyftan ökar mellan journalister och allmänhet

SVT och SR, dags att erkänna era partisympatier

Medias påverkan – Ett demokratiskt problem

Journalisters partisympatier:
V, S och Mp: 70%
Alliansen: 29%

Journalister inom SVT:s partisympatier:
V, S och Mp: 83%
Alliansen: 17%

Allmänhetens partisympatier:
V, S och Mp: 45%
Alliansen: 49%

Sifo gjorde en undersökning om mediernas rapportering om aktörerna i riksdagsvalet 2014.

Miljöpartiet gynnas starkt av den rödgröna journalistkåren.
Även Feministiskt Initiativ gynnas oproportionellt mycket med tanke på att de inte ens satt i Riksdagen år 2013 – eller i någon kommun – innan valet.

Tror du att du kan lita på media?

2012 skrev Affärsvärlden under rubriken ”Så röstar journalisterna”:

Totalt hamnar stödet för MP på 41 procent bland landets journalister.

Sedan JMG:s senaste undersökning 2005 har stödet för Miljöpartiet ökat med hela 19 procent bland de svenska journalisterna, rapporterar SVT.

Journalister: 14% röstar på Allianspartierna

När det gäller Allianspartierna ger 14 procent av journalisterna sitt stöd till Moderaterna medan Centerpariet fick 4 procent, Folkpartiet 7 procent och Kristdemokraterna 2 procent.

Red’s kom:
Märkligt att Alliansen inte verkar för åtgärder mot vänstervridningen i media med tanke på att inget drar ner antalet röster på dem så mycket som detta.

SR: 54% miljöpartister

På Sveriges Radio uppger 54 procent av journalisterna att de sympatiserar med Miljöpartiet.

SVT: 52% miljöpartister

På Sveriges Television är den siffran 52 procent.

Dagspressen: 40% miljöpartister

I dagspressen är stödet för Miljöpartiet 40 procent.

Enligt Kent Asp, professor på JMG, gör de ökade sympatierna för MP att partiet får en gräddfil i medierna.
– Miljöpartiet granskas inte lika tufft som andra partier. De befinner sig på sätt och vis i en fredad zon när det gäller bevakningen av politik, säger han till SVT.

Journalisternas och allmänhetens partisympatier (%)

	Journalister	Allmänhet	Skillnad
Vänsterpartiet	15	5	+10
Socialdemokraterna	14	28	-14
Miljöpartiet	41	12	+29
Centerpartiet	4	5	-1
Folkpartiet	7	7	±0
Moderaterna	14	34	-20
Kristdemokraterna	2	3	-1
Sverigedemokraterna	1	3	-2
Feministiskt initiativ	1	–	+1
Annat	2	1	+1
Antal personer	1338	4326

Se även bl a;
Åsiktsklyftan ökar mellan journalister och allmänhet