Ygeman, Hultqvist och Anna Johansson ryker via misstroendeförklaring

Alliansen ville inte låta SD ta äran av att ställa misstroendevotum mot de tre ministrar – Anna Johansson (S), Anders Ygeman (S) och Peter Hultqvist (S) – som misskött sig (framför allt i den aktuella IT-skandalen på Transportstyrelsen) utan förklarade idag att de kommer att lämna in ett misstroendevotum mot inrikesministern, försvarsministern och infrastrukturministern.

Däremot vågar Alliansen inte lämna in misstroendevotum mot den som de facto är högst ansvarig för IT-skandalen, dvs Stefan Löfven. Vi får se vad han har att säga på sin presskonferens i morgon (vi kan vara säkra på att han kommer att uttrycka sitt hat mot Alliansen och SD, och anklaga dem för att försöka skapa en ”regeringskris”) , men om han är det minsta smart så föregår han händelseförloppet och meddelar att de tre statsråden kommer att bytas ut.

Men vi har inte glömt bort de tre krav som ställts på regeringen om höstbudgeten, där icke-vänstern säger sig vara beredda att lägga en misstroendeförklaring mot statsminister Stefan Löfven och/eller finansminister Magdalena Andersson (även om Annie Lööf (C) skyddar Magdalena Andersson av någon anledning) i det fall regeringen inte tar tillbaka sina planerade skattehöjningar.

Det spekuleras nu vilt om att Stefan Löfven kommer att kasta in handduken efter att hans regeringstid i princip bestått av en enda stor skandal från dag 1 till idag, för honom själv såväl som för hans S+MP-regering.

Genom att vägra involvera Sverigedemokraterna i ens så här viktig fråga så visar den alltmer krackelerande Alliansen att demokrati inte är deras starka sida. Decemberöverenskommelsen lever kvar i allra högsta grad:

IT-skandalen. Anna Kinberg Batra (M). PresskonferensAnna Kinberg Batra (M):
– Vi står här med anledning av den allvarliga säkerhetskris som vi har diskuterat under de senaste veckorna. Som är djup, som är allvarlig. Som betyder säkerhetskris där Sveriges säkerhet har äventyrats liksom för enskilda människor.
Det ser vi mycket allvarligt på. Det gör också regeringen, SÄPO-chef och överbefälhavare, vilket framkommit under de senaste dagarna.

När statsministern beskriver detta som ett haveri så är det som förvånar oss däremot är att det saknas politiskt ansvarstagande i regeringen för den här allvarliga krisen.

Under de senaste dagarna har vi i Alliansen begärt och kallat de ansvariga ministrarna till riksdagen för att redogöra för hur regeringens ansvarstagande har sett ut före och under den här krisen. Det har inte gett tillfredsställande svar.

Därför har i efter mötena i riksdagen igår gjort en samlad bedömning, och det är den vi står här och vill presentera för er.
Den landar i att vi från Alliansens sida tillsammans vill väcka misstroende mot de tre ansvariga statsråden för brister i ansvarstagandet i samband med säkerhetskrisen.
Det handlar då om Anna Johansson (S), Anders Ygeman (S) och Peter Hultqvist (S).

IT-skandalen. Annie Lööf (C). PresskonferensAnnie Lööf (C) om infrastrukturminister Anna Johansson (S):
– Det är ju ett historiskt, unikt, haveri på Transportstyrelsen. En generaldirektör som med berått mod har fattat beslut om ett lagbrott. Att gå ifrån befintlig lagstiftning som ska skydda rikets säkerhet och enskildas säkerhet. Enskilda som har drabbats och risk att främmande makt har fått känslig information.

Red’s kom:
Den på Transportstyrelsen som tog beslutet och som är ytterst ansvarig för vad som kan vara den största skadan någon orsakat i Sverige under modern tid, dvs Maria Ågren, uppbär fortfarande sin lön på 115 000 kr/mån (i alla fall fram till september, vad hennes fallskärm och andra ersättningar blir efter detta har inte redovisats). Det ska jämföras med de 70 000 kr hon fick i böter för något som borde rendera i ett fängelsestraff.
Regeringen hade kunnat stänga av Maria Ågren med omedelbar verkan, men Regeringskansliet har inte ansett att det finns särskilda skäl att begära att hon ska stängas av från sin nuvarande tjänst som generaldirektör vid Regeringskansliet med omedelbar verkan.

Det här kräver ju givetvis ett juridiskt ansvarsutkrävande. Det sköts inom rättsväsendet men det krävs också ett politiskt ansvarsutkrävande i detta. För det som har skett är ju ett flerdubbelt informationshaveri i regeringen. Flera statsråd har misskött sina ansvarsområden, underlåtit att föra information vidare. äventyrat Sveriges säkerhet och varit oförklarligt passiva istället för att vidta nödvändiga åtgärder. Det här behöver få konsekvenser här och nu.

Det är uppenbart att de här tre statsråden, Anna Johansson (S), Peter Hultkvist (S) och Anders Ygeman (S) har försummat sitt ansvar. Statsråden har inte vidtagit nödvändiga åtgärder för att skydda rikets och enskildas säkerhet.

Dessutom har de underlåtit att informera riksdagen om Transportstyrelsens åsidosättande av lagstiftningen [Eufemism för ”ansvariga på Transportstyrelsens allvarliga lagbrott där generaldirektören mest får en knäpp på handen när den enda konsekvensen för henne är att få lämna sin post och betala en – för henne – struntsumma i böter (som säkert är helt försumbar i relation till det ’avgångsvederlag’ hon får”]. Det kan ha hotat Sveriges säkerhet.

Det är ytterst ovanligt att misstroende riktas samtidigt mot tre statsråd i en och samma regering [Läs: Har aldrig hänt!]. Det grundas i att var och en struntat i att ta ansvar när de fått veta vad som har skett. Då tycker jag att det är vår plikt som folkvalda att snabbt och resolut markera att vi inte accepterar denna ansvarslöshet.

Motivering till varför vi riktar misstroende mot infrastrukturminister Anna Johansson (S):
Hon har ansvaret för Transportstyrelsen och trots detta har hon inte haft kontroll över den verksamhet som Transportstyrelsen har bedrivit, utan man har aktivt brutit mot lagar och utsatt Sverige och svenskar för uppenbara säkerhetsrisker. Något som kan ha fått konsekvenser som är långt värre än vad vi idag kan överblicka.

Dessutom har hon heller inte förmått att informera sig om vad som har inträffat och därför heller inte i tid kunnat informera statsministern [Statsministern informerades först i januari 2017, men av vem?].

Red’s kom:
Tjänstemän på Anna Johanssons departement kände till IT-skandalen, liksom hennes dåvarande statssekreterare. Anna Johansson har skyllt på en statssekreterare som fått sparken, men en minister måste ju ha ordning på sitt departement och ha klara rutiner för att all information går fram till ministern.

Den här typen av nonchalans och avsaknad av ansvar som Anna Johansson (S) har uppvisat i sin roll som statsråd är helt oacceptabelt.
Det sammantaget är en stark grund för misstroende, menar vi från Alliansens sida [och förmodligen nästan 100% av Sveriges befolkning, vänsterextremister undantaget].

IT-skandalen. Jan Björklund (L). PresskonferensJan Björklund (L) om inrikesminister Anders Ygeman (S):
– Vi kommer sannolikt aldrig att få reda på hur mycket information som kommit i orätta händer.
Transportstyrelsens generaldirektör sa (på presskonferensen) att det finns inga indikationer på att det kommit i orätta händer. Men det betyder ju inte att det inte har gjort det, som var och en förstår, när saker och ting läggs ut på nätet [???].

Det kan vara det största svenska säkerhetsläckaget sedan spionen Stig Bergling, för snart 40 år sedan.

Hela händelseförloppet från början till slut vittnar om en stor naivitet på många nivåer i den svenska statsförvaltningen. Tyvärr även den allra högsta [men ändå vill Alliansen inte misstro Stefan Löfven, vilket kan tyckas märkligt].

Det finns en naivitet i Sverige [i alla fall bland de rödgröna och Alliansen] när det gäller säkerhet och säkerhetsskydd. Medvetandet om detta var väsentligt större under det kalla kriget [dvs före datoriseringens tid, alltså helt andra förutsättningar än idag]. Sedan har det successivt medvetandet, engagemanget, kunskapen och intresset för den här typen av frågor sjunkit kraftigt [i alla fall bland de rödgröna och Alliansen].
Vi måste i Sverige lära oss igen att ta säkerhet på allvar [säger Jan Björlund som likt sina allianskollegor och S+MP-regeringen inte ser något problem med att släppa in och härbärgera terrorister i landet].

Motivering till varför vi väcker yrkande om misstroendeförklaring mot inrikesminister Anders Ygeman (S):
– Det finns fyra skäl.
1. Det första är att han är just inrikesminister. Det var en särskild ny post som inrättades i regeringen efter 2014 års val. Den inrättades för att samla säkerhetsfrågor, vid sidan om den militära, men säkerhetsfrågor i övrigt, under en ministerportfölj. En ministerpost som särskilt inrättades för att ha ansvar för säkerhet.
2. Det andra skälet är att till denna ministerpost så knöts, vilket Alliansen var kritiska till, den krisberedskapsenhet som tidigare lytt under statsministern. Den flyttades särskilt till inrikesministern. Den inrättades i sin tur efter haveriet med Tsunamikatastrofen [2004]. Då konstaterades det att det behövs en krishanteringsenhet i regeringen och den bör ligga centralt under statsministern. Det gjorde vi i Alliansregeringen när vi regerade. Men det första Löfven gjorde var att flytta den till Anders Ygeman, så han har alltså haft ett särskilt ansvar för krisberedskapshantering.
3. Det tredje skälet är att Anders Ygeman är en tung ledamot i regeringens säkerhetspolitiska råd. Det inrättades av Stefan Löfven och det var en bit in i mandatperioden i samband med någon ubåtskränkning. Det består av statsministern själv och några av de tyngsta ministrarna, bl a försvarsministern [Peter Hultqvist (S)] och inrikesministern [Anders Ygeman (S)].
Stefan Löfven svarar i interpellationsdebatt i riksdagen på vad det här rådet är till för, och då säger han ordagrant ”Rådet är ett koordinerande organ mellan de statsråd som förväntas ha mest inblandning i den här typen av frågor”. Rådet är ett koordinerande organ och det ska då ställas mot att Anders Ygeman och andra står och säger att; jag tog ansvar för mitt men tog inte ansvar för resten. Det är ett koordinerande organ. Hela syftet var just att man skulle tala med varandra om viktiga frågor. Detta säkerhetsråd har nu sammanträtt kring frågor om gängkriminalitet, men inte om detta haveri.
4. Det fjärde är, och det är det avgörande [Är inte varje punkt i sig avgörande?], att Anders Ygeman (S) haft kunskap om haveriet under ett års tid utan att informera statsministern, utan att informera ansvarigt statsråd, utan att informera riksdagen [Här glömmer Jan Björklund (L) att svenska folket inte heller informerats].

Red’s kom:
Anders Ygeman (S) skyller på Anna Johansson (S) trots att Anders Ygeman fått information av SÄPO om IT-skandalen sedan början av 2016.

Sammanfattningsvis, han är den som har ansvaret för säkerhetsfrågor i regeringen, han har fått kunskap i ett år om ett haveri som är mycket allvarligt som det beskrivs av statsministern, och han har underlåtit att agera på det sättet han borde göra.

IT-skandalen. Ebba Busch Thor (KD). PresskonferensEbba Busch Thor (KD) om försvarsminister Peter Hultqvist (S):
– Förtroendet är förbrukat.
Den här säkerhetskrisen har kommit att benämnas som ett haveri. Ett haveri på Transportstyrelsen. Men det är ett dubbelhaveri där allvarliga brister har skett i hanteringen på regeringskansliet.

Grunden för misstroendet mot dessa ministrar handlar både om bristande ansvar och om bristande omdöme i deras ämbetsutövning.

Vi kan ha olika politiska åsikter, självklart, det tillhör, men både riksdagen och det svenska folket har rätt att förvänta sig att statsråd tar sitt ministeransvar.
Dessa personer har försökt göra detta, och fortsätter försöka göra detta, till en fråga om formalia. Till en fråga om vilka som verkligen varit de rätta informationskanalerna och informationsvägarna. Men det här handlar inte om detta.

Detta är i grunden kännedom om kännedom om rena lagbrott. Det handlar om etik och ledarskap, och snarare bristen därav.

Peter Hultqvist (S) ansvarar för totalförsvaret i regeringen [och sitter i det säkerhetspolitiska rådet samt ingår i regeringens krisgrupp, men där Hultqvist inte tog upp denna fråga om IT-haveriet varken i rådet eller krisgruppen]. Trots att han, likt Anders Ygeman, fick information [av näringsdepartementet och justitiedepartementet] om säkerhetsbristerna i Transportstyrelsen i början av 2016 [i mars 2016, dvs två månader efter att Anders Ygeman fick informationen], samt att dessa säkerhetsbrister ansågs som mycket allvarliga, statsministern har påpekat detta i många omgångar, så avstod försvarsminister Peter Hultqvist ifrån att informera ansvarigt statsråd, att informera riksdagen, och han avstod från att informera statsministern [Precis som för Jan Björklund så glömmer Ebba Busch Thor (KD) att svenska folket inte heller informerats].

Det kan sägas mycket om detta men jag vill sammanfatta det som att det svenska folket förtjänar bättre. Förtroendet är förbrukat.

Anna Kinberg Batra (M):
– Sammanfattningsvis så väcker vi från Alliansens sida misstroende mot de tre närmast ansvariga statsråden, Anna Johansson (S), Anders Ygeman (S) och Peter Hultqvist (S).

Vi gör det för brister i ansvarstagandet i den allvarliga säkerhetskris som vi har sett under den senaste tiden. Och där vi under den senaste tiden sett det ena försöket efter det andra ifrån dem som borde ha det politiska ansvaret, försökt skylla ifrån sig på andra istället. Men ansvaret för rikets säkerhet åvilar regeringen. Regeringen ansvarar inför riksdagen.

Ansvaret för Sveriges säkerhet kan aldrig outsourcas till någon, utan måste tas. Det är därför vi utkräver det ansvaret.

Det som händer närmast nu, eftersom vi står här i juli och riksdagen inte är samlad, är att vi i våra riksdagsgrupper kommer att begära att talmannen [Urban Ahlin] kallar in kammaren för att kunna behandla vår begäran om misstroendeomröstning mot de här tre.


Infantil fråga till fel personer från journalist:
– Ni begär att tre av de tyngsta, eller i alla fall två av de tyngsta och en tredje, lämnar regeringen. Vad betyder det för regeringen? Kan den sitta kvar ens?

Anna Kinberg Batra (M):
– Det måste Stefan Löfven svara på.

Ännu en infantil fråga från samma journalist:
– Om Stefan Löfven inte gör vad ni vill, vad gör ni då?

Jan Björklund (L):
– Statsråden tvingas avgå om det är så att misstroendeförklaringen vinner majoritet i kammaren.

Ännu en infantil fråga från samma journalist:
– Vad tror ni statsministern gör i det här läget?

Anna Kinberg Batra (M):
– Det måste Stefan Löfven svara på.

Ännu en infantil fråga från samma journalist:
– Kan inte det här leda till en regeringskris?

Anna Kinberg Batra (M):
– Det måste ni fråga honom om. Vi står här för att Stefan Löfven försatt Sverige i en allvarlig säkerhetskris och det är för den vi nu utkräver ansvar för de närmast ansvariga statsråden.

Fråga från samma journalist:
– Har ni sinsemellan diskuterat hur ni ska hantera en eventuell regeringskris eller ett extraval?

Anna Kinberg Batra (M):
– Ja.

Fråga från samma journalist:
– Vad har ni kommit fram till?

Anna Kinberg Batra (M):
– Att de första vi måste prata med i så fall är självklart varandra.
Men den där frågan är helt upp till Stefan Löfven att svara på. Det är han som försatt Sverige i den här allvarliga säkerhetskrisen. Det är för det vi utkräver ansvar. Vill han orsaka en ny kris så får ni fråga honom om hur och varför.

Jan Björklund (L):
– Vi begär att de här tre statsråden avgår. Vi begär inte att regeringen som helhet avgår. Om regeringen och Stefan Löfven anser att de inte längre har kraft att regera Sverige så är det deras beslut. Oppositionen är naturligtvis alltid beredd på att något sådant kan inträffa.

Fråga från samma journalist:
– Det har tidigare funnits delade meningar mellan er hur man ska hantera en eventuell regeringskris. Om man ska ta över makten, hur ser ni på det nu?

Annie Lööf (C):
Låt oss inte blanda bort korten här. Det vi sagt är att vi riktar misstroende mot tre statsråd som uppenbart har brister i sitt ansvarstagande som statsråd. Det är mycket allvarligt det som har skett, och som vi har fått bevittna under de senaste dagarna. Det här är information som har varit inom regeringskansliet i snart två år utan att riksdagen fått denna information.

Då finns det ett antal verktyg som vi från riksdagens sida kan använda. KU-granskning är en sådan och den kommer ju att komma igång. En annan är just misstroendeförklaring mot enskilda statsråd och det har vi alltid varit beredda att använda [men inte varit intresserade av att göra] och idag gör vi det.

Fråga från annan journalist:
– Det här beslutet har fattats under alliansperioden. Vilket ansvar har ni?

Anna Kinberg Batra (M):
– Den som har orsakat en säkerhetskris här är Stefan Löfven (S) och de ansvariga statsråden och den regering som alltid har ansvaret för rikets säkerhet och för att gällande lagstiftning följs [utom – tydligen – när det gäller att utländska medborgare, t ex EU-migranter och afghanska/somaliska våldtäktsmän, följer lagarna. Där verkar ingen från varken S+MP-regeringen eller Alliansen vilja ta något ansvar].

Den här krisen började när statens myndighet bröt mot lagen, och när det sedan 2015, 2016 och framåt, inte har tagits politiskt ansvar av Sveriges regering, ansvaret för Sveriges säkerhet kan aldrig outsourcas till någon utan det ligger hos regeringen [Många har nog svårt att hålla sig vaken när Anna Kinberg Batra (M) pratar med alla upprepningar, floskler och intetsägande ord].

Annie Lööf (C):
– De myndighetschefer som vi partiledare fick träffa igår, och nu har de också varit tydliga även i andra mediekommentarer, det är inte att outsourcing är problemet.

Det handlar om att när man gör detta ska man följa den lagstiftning som finns i Sverige och de säkerhetsrutiner som är viktiga. Därför har ju SÄPO t ex begärt in säkerhetsanalyser av ett antal skyddsvärda myndigheter.

Det som är problemet här är att man [Medvetet!] fattat ett aktivt beslut om lagbrott. Att man gör avsteg från lagstiftningen, att man gör det som generaldirektör. Det skedde under våren 2015. Det är det som är fokus och pudelns kärna

Fråga (obegriplig) från annan journalist (kvinnlig):
– Det finns ju två olika frågor. Den ena gäller säkerhetskrisen, den andra gäller informationsgivningen. Ni väcker misstroende för både de frågorna. Går det att sortera dem i två faser, och är olika personer ansvariga för olika delar av det här som ni uttrycker det?

Anna Kinberg Batra (M):
– Det handlar ju om krisens vikt och djup och allvar, och därefter hur regeringen hanterat det.

Det här är en allvarlig säkerhetskris. Det har också bekräftats då av både regeringen och ansvariga myndigheter. Rikets säkerhet har äventyrats.

Säkerheten för enskilda människor, deras familjer, har äventyrats på ett sätt som vi alltså inte vet omfattningen av, men blotta den risken kan alltså ha försatt både oss och dem i fara. Därav att krisen är på fullt allvar och viktig att tas ansvar för, och därifrån har vi då tittat på, och försökt få svar på, inte minst i riksdagen under de senaste dagarna, det är vi som kallat ministrarna till riksdagen, på hur har då regeringen tagit ansvar under den här krisen, och inte fått tillräckliga svar, och fått svar av typen att ministrar hänvisar till varandra eller t o m skyller på en myndighet istället för att ta det politiska ansvaret som ligger hos regeringen och ingen annanstans, och det är därför vi gör det här ansvarsutkrävandet nu, hos de närmast ansvariga ministrarna då [Anna Kinberg Batra (M) har bara två lägen; antingen superkorta intetsägande meningar med långa pauser mellan ord och meningar eller oändligt långa utläggningar mer eller mindre helt befriade från frågeställningen].

Annie Lööf (C):
– Det är två parallella processer. Dels är det ju en juridisk process och den sköter ju rättsväsendet [Tveksamt!] och den har ju då landat i bl a ett strafföreläggande för generaldirektören [Varför inte fängelse?]. Där man brutit mot lagstiftningen.

Sedan är det politiskt ansvarsutkrävande, och det är därför vi står här idag. För att rikta misstroende mot de tre statsråd som på olika sätt har brustit i sitt ansvar gentemot riksdagen. Och att inte ha kontroll över sin egen myndighet, i det här fallet Anna Johansson (S).

Ebba Busch Thor (KD):
– Men det är svårt att göra en exakt distinktion och det är därför KU-anmälan mot Anna Johansson och statsministern ligger kvar och kommer att vara en viktig fortsatt process [KU-anmälningarna ska behandlas först våren 2018].

Här har vi gett tre olika redogörelser som har lite olika tonvikt beroende på om man haft direktansvar eller beroende på om man haft kunskap, kännedom, om att en generaldirektör aktivt fattat beslut att bryta mot lagen och ändå inte valt att agera vidare på frågan.

Fråga från samma journalist:
– Hur lång tid kan det ta innan riksdagen kan samlas för att rösta om denna misstroende…

Anna Kinberg Batra (M):
– Det vi tillämpar här är riksdagsordningens 6:e kapitel och 12:e paragraf. Då begär vi att talmannen kallar in riksdagen, och den begäran kommer vi skicka in inom den allra närmaste tiden. När den är inlämnad så ska talmannen kalla riksdagen inom tio dagar. Det är talmannen [Urban Ahlin] ni får fråga när i så fall ett sådant sammanträde ger rum.

Fråga från samma journalist:
– Vem väntar ni ska stödja denna förutom er?

Anna Kinberg Batra (M):
– Ja nu är det vi som står här. Men det har ju framkommit under de senaste dagarna att även fler partier varit mycket kritiska mot framför allt hur regeringen har brustit i ansvarstagande och kommunikation sinsemellan.

Red’s kom:
Alliansen är t o m rädd för att nämna SD, trots att det är SD som varit drivande i frågan om misstroendevotum mot alla tre statsråd som misskött sitt uppdrag.

Fråga från samma journalist:
– Väntar ni majoritet i riksdagen för detta?

Anna Kinberg Batra (M):
– Det känns som det är möjligt, ja.

– Vad förväntar ni händer efter att dessa tre avgår?

Anna Kinberg Batra (M):
– Att de avgår. [!!!]

– Ja men fortsättningen?

Anna Kinberg Batra (M):
– Den får ni fråga statsministern om. Det är hans regering.

– Finns det på kartan att statsministern skulle göra någonting i detta läge så att det inte blir verklighet av era misstroendeförklaringar?

Anna Kinberg Batra (M):
– Om ministrarna inte längre sitter kvar så faller ju naturligtvis frågan om misstroende mot dem. Då kommer ju den i ett annat läge. Men det är ju helt upp till regeringen, statsråden och statsministern.

Starkt vänstervriden journalist:
Det finns ju en del som kallat det här populism, alltså att ni går till så hårt angrepp [hårt?] mot de här statsråden. Vad säger ni om det?
Och vad har regeringskansliet gjort för fel, förutom den här informationshanteringen som ni, ja, är mest kritisk till?

Anna Kinberg Batra (M):
– Det här är en av Sveriges mer allvarliga säkerhetskriser under den tid jag varit politiskt aktiv det är därför vi utkräver ansvar för den och vi hittar inget ansvarstagande i regeringen, det är också därför vi tar det här ganska stora och ovanliga steget, det är helt och hållet det här det handlar om, det här handlar inte om oss eller om någonting i form, utan det här handlar om att ansvaret för Sveriges säkerhet är viktigt, vi är sårbara, det moderna samhället är sårbart, det digitala är sårbart, vi har en mycket orolig omvärldssituation, om då Sveriges regering inte tar ansvar för en allvarlig säkerhetskris i det här läget, då agerar vi, för vi tycker det är självklart att en regering måste ta det ansvaret fullt ut. [Puuuh]

Jan Björklund (L):
– Statsministern har ju själv kallat det här dels för ett haveri, dels att det är mycket allvarligt. Statsministern har själv beskrivit det både som att Sverige som nation och också enskilda medborgare har utsatts för risker.

– På Transportstyrelsen ja, men regeringskansliet som helhet, vad har de gjort för fel?

Annie Lööf (C):
– Regeringen svarar ju inför riksdagen och riksdagen har inte fått den information som sig bör. Regeringskansliet har vetat om det här under två års tid. Vi har hört ett antal presskonferenser. Vi har kallat statsråden till riksdagens utskott för att få mer information.
Den samlade bedömning som vi gör efter den information som vi har fått, det är dels att det är ett flerdubbelt informationshaveri inom regeringen, och där pekar vi ut tre ansvariga statsråd, de har brustit i sitt ansvar.

Det här handlar om att vi har tydliga argument, vi har kött på benen för att använda misstroendeförklaring mot just dessa tre utpekade statsråd. Den andra delen är ju den juridiska om vad som har skett på Transportstyrelsen, och den har haft en förundersökning och den har också lett till ett strafföreläggande för den ansvarige generaldirektören.

Starkt vänstervriden journalist igen:
– Den andra kritiken som finns den handlar om outsourcing och privatisering av IT-tjänster. Det har ni varit med om att driva igenom. Vad har ni själv för ansvar för det som hände på Transportstyrelsen?

Ebba Busch Thor (KD):
– Men det har aldrig tagits några beslut om att svensk lagstiftning ska frångås. Det är två helt olika saker. Det är viktigt att vi inte blandar ihop detta.

Diskussioner kring vinster och privatiseringar, det har vi nästan varje dag i svensk politisk debatt, men nu handlar det om att man haft kännedom som minister i Sveriges regering, som del av det säkerhetspolitiska rådet, om att en generaldirektör aktivt har fattat beslut om att bryta mot svensk lagstiftning.

Den informationen har de själva redogjort för, inrikesminister Anders Ygeman och försvarsminister Hultqvist, att de har haft sedan våren 2016 och inte fört frågan vidare.

Red’s kom:
Men det kan inte beskrivas som annat än oerhört vårdslöst av politiker att ta beslut om att outsourca något som varje sunt tänkande människa begriper inte ska lämna landets gränser!

– Men utan beslut om outsourcing så hade det här inte hamnat i Tjeckien

Anna Kinberg Batra (M):
– Att svenska statens myndighet bröt mot lagen inträffade, såvitt vi förstår, 2015, då var Stefan Löfven (S) regeringschef och skälet till att vi står här idag med denna begäran är att det fortfarande inte tas politiskt ansvar för den här allvarliga säkerhetskrisen.

Annie Lööf (C):
– Det kommer ju alltid att finnas politiker, framför allt på vänsterkanten, som kommer att använda privatisering av företag som argument i en sådan här debatt, men det är ju inte det som är problemet och det säger ju också myndighetscheferna.

Vi kommer ju att kunna använda oss av en outsourcing av IT-drift för kanske inte allt men för väldigt mycket. Det finns en lagstiftning som skyddar det [Det måste finnas en lagstiftning som förbjuder outsourcing av säkerhetsklassad information].

Det finns säkerhetsrutiner som är viktiga att göra och den är ju viktig att göra även om det är myndigheten som hanterar den, för det är ju enskilda människor som i sin tur hanterar driften av detta, och det är säkerhetsklassade [Svenska? Eller nyanlända från Mellanöstern och Afrika?] personer som ska göra detta i vissa fall, och det har man brutit mot, och det är det som är problemet.


Försvarsminister Peter Hultqvist frågades igår ut i försvarsutskottet, inrikesminister Anders Ygeman frågades ut i justitieutskottet och statsministern träffade alla partiledare.

I regeringskansliet finns det ett säkerhetspolitisk råd, där sa Anders Ygeman klart och tydligt att frågan om IT-skandalen inte varit uppe. Anders Ygeman leder också en kriskommission, där har frågan inte varit uppe. Anders Ygeman sa att den information han hade var så sekretessbelagd [dvs den information som hela svenska folket nu vet idag] och hemlig så den kunde han inte fört vidare om han inte varit i ett speciellt rum där han kunde prata med statsministern om det. Sedan tillade Anders Ygeman att frågan inte var tillräckligt tuff för att lyfta frågan till statsministern, annars är SD beredd att väcka ett misstroendevotum mot statsministern själv.

Ministrarna har bara försökt rädda sina egna skinn.

Alliansen har hårt tryck sig på Sverigedemokraterna som sagt att statsministern måste ta bort de här statsråden innan riksdagen börjar i höst.

Vänsterpartiet har inte riktigt tagit beslut ännu, men har sagt att även de kan tänka sig att ställa upp på misstroendeförklaringen.

Alliansen har tillsammans med Sverigedemokraterna en majoritet i Sveriges riksdag och därför kommer en misstroendeförklaring att gå igenom.

Statsministern har nu att välja på att utlysa nyval eller tillsätta andra ministrar. Stefan Löfven kan välja att avgå och låta alliansen ta över. S+MP-regeringen kan också välja att göra en deal med Sverigedemokraterna (föga troligt!).

Paula Bieler (SD) skriver att;
Nu få vi se. Extraval eller inte. Och när svarar Löfven på det här?
Det är de alternativen de har som SD är inne på. Löfven är otroligt pressad.

Misstroendeförklaring, förklaring

En misstroendeförklaring är ett sätt för riksdagen att avsätta en regering eller ett eller flera statsråd.
Minst 35 ledamöter måste föreslå att riksdagen ska rösta om att göra en misstroendeförklaring för att omröstningen ska bli av.
För att någon ska avsättas krävs sedan majoritet (minst 175 röster, om alla röstar) i omröstningen i riksdagen.
Om riksdagen inte har förtroende för en minister måste ministern avgå.
Om riksdagen inte har förtroende för statsministern måste hela regeringen avgå eller utlysa extraval.

Det har hittills skett sju gånger sedan 1980.
– 1980, oktober: S och Vpk ville avsätta statsminister Thorbjörn Fälldin (C). Det röstades ner med en enda röst, 175 mot 174.
– 1985, februari: M, Fp och C ville avsätta utrikesminister Lennart Bodström (S). Det röstades ned med 182 mot 160 ledamöter.
– 1996, 1998, 2002: Göran Persson (S) har fått tre misstroendeförklaringar mot sig. Han klarade sig med stora siffror varje gång.
– 2015, jan, okt: Sverigedemokraterna drev två misstroendeförklaringar under året. En mot Stefan Löfven (S) och en mot Magdalena Andersson (S). Båda röstades ned – men många i riksdagen (från allianspartierna) avstod från att rösta (Ja=43, Nej=137, Avstår=120, Frånvarande=49).

Två gånger har själva hotet om en misstroendeförklaring lett till att en regering respektive en minister avgått.

Varför riktar man inte misstroendeförklaring mot Stefan Löfven?
– Statsministern har inte haft den här informationen utan det är de tre ministrarna som bär ansvaret för vad som hänt.

På denna fråga svarar Anna Kinberg Batra (M):
– Stefan Löfven har förstås det yttersta ansvaret för att hela regeringen kollektivt fungerar  och jag är inte nöjd med hur han har gjort det heller, vi är mycket kritiska mot hur han har tagit ansvar, hur han skött det här och det här visar ju varför Sverige behöver en ny regering som bättre tar ansvar för rikets säkerhet. Men nu väcker vi misstroende mot de tre närmast ansvariga statsråden.

Ordförande i justitieutskottet Thomas Tobé sa igår morse att han trodde att regeringen försökt mörklägga det här, att det inte skulle komma ut. Vad säger du om det?
– Varför det här kunnat vara utanför publik kontroll, utan vår vetskap så länge, varför inget sa något till statsministern eller sedan till oppositionen och riksdagen under så lång tid, det har vi inte fått veta och ingen har heller klivit fram och tagit det politiska ansvaret och nu begär ju vi att de här tre gör det, svarar Anna Kinberg Batra undvikande på frågan.

På Transportstyrelsen har man sagt att det fanns en press från regeringen att denna affär skulle gå igenom. Kan det finnas något annat som gör att regeringen handlar så konstigt?
– Jag vill inte spekulera i varför, men visst är det märkligt att ingen kan svara på hur det här har gått till under två års tid när det är en så allvarlig säkerhetskris som det är frågan om. Vi kommer aldrig backa från ansvaret för rikets säkerhet, svarar Anna Kinberg Batra, på sitt sedvanliga undvikande sätt.

Källa: SVT


Komplettering i Aktuellt

Jan Björklund, handlar det bara om att plocka politiska poäng?
– Om de här tre personerna inte varit statsråd utan haft en annan chefsfunktion och varit anställda som chefer istället för att vara utnämnda statsråd så hade de kunnat få avsked på blankt papper efter vad de har gjort. Pga grovt tjänstefel. Det finns ingen anledning att se mellan fingrarna bara för att det är politiker. Man måste ta ansvar när man gör så flagranta tjänstefel som de här personerna har gjort. Två av dem har haft omfattande kunskaper om vad som skett under lång tid men inte ingripit. Den tredje har haft det formella ansvaret men inte haft koll. Alla de tre sakerna är grund, menar vi, för att man inte ska vara statsråd.
– Man får ta ansvar när man gör väldigt grova tjänstefel också som hög chef, också som statsråd.

Ebba Busch Thor, varför inte invänta konstitutionsutskottets granskning?
– Därför att detta är en fråga om förtroende. Misstroendevotum handlar om huruvida riksdagen har förtroende för statsråd i Sveriges yttersta ledning i regeringen. Där kan vi konstatera, efter de möten som hållits förra veckan där vi kallat ministrarna till riksdagen, möte som hållits den här veckan, och möte som vi höll med statsministern igår, att vi har tillräckligt med information för att säga; Förtroendet är förbrukat.

Men om KU kommer fram till att Anders Ygeman och Peter Hultqvist var helt oskyldiga, de gjorde vad de kunde. Hur kan ni vara säkra på att ni inte står med skägget i brevlådan i slutändan?

Red’s kom: Det har förklarats gång på gång under dagen!

Annie Lööf:
KU tittar på om det begåtts konstitutionella fel. Sedan finns det också misstroendevotum som vi nu använder och som inte handlar om konstitutionella fel utan som handlar mer om brister i ansvar, olämplighet eller helt enkelt att vi saknar förtroende.

Varför var det så bråttom?
– Därför att det här händer nu. Här är Sverige mitt i en säkerhetskris av historiska proportioner. Bla, bla, säger Anna Kinberg Batra (det är meningslöst att återge alla meningslösa upprepningar helt utan värde för något).

Om ni agerar så här snabbt är det väl inte märkligt om det uppfattas som att bi vill plocka politiska poäng?
– Det är viktigt att agera snabbt. Bla, bla, säger Anna Kinberg Batra (M).

– Kunskap om detta har funnits på regeringskansliet under nästan två år. Därtill sitter alltså statsministern på presskonferenser och i möten med oss och säger att det är okej att ministrar i hans egen regering har kunskap om att en generaldirektör aktivt fattat beslut om att frånträda svensk lagstiftning, och han säger att han inte tycker att det är ett problem att generaldirektören fått sitta kvar så länge och att han har oförändrat förtroende för dessa personer, säger Ebba Busch Thor (KD)

– Anledningen att vi har just tre på bordet, det handlar om att vi gått in i sakförhållandena. Vi har fått information. Vi har motiverat varje statsråd varför vi saknar förtroende för dem. Vad de har brustit i. Några har underlåtit att informera. Några har underlåtit att få information. Det värsta är att man inte informerat oss i riksdagen. Vi har haft en regering som vetat om det här under minst sju månader utan att vi från riksdagens sida fått information.

Annie Lööf är du beredd att sätta dig i en regering med stöd av Sverigedemokraterna efter det som har hänt? [En fråga Annie Lööf fått många gånger och aldrig kan hon ge ett vettigt, begripligt svar]
– Nej, det är vi ju inte. Men det handlar inte om regeringsfrågan. Jag utgår från att Stefan Löfven entledigar de här tre statsråden. Gör han inte det då kommer ju vi fyra att lägga fram en misstroendeförklaring i riksdagen som det kommer att bli en omröstning om [och som kräver stöd av SD för att gå igenom]. Då kommer riksdagen att avsätta dessa tre statsråd [Under förutsättning att SD stödjer den krackelerande Alliansen].
– Om det är så imorgon att regeringen avgår då kommer vi i Alliansen att sätta oss att ta nästa steg i den här frågan. Där har vi lite olika ingångar, men jag är helt övertygad om att vi kommer att komma överens.

Ni måste ju då regera med stöd av Sverigedemokraterna.
– Jag är absolut övertygad om att vi kommer överens då, och det är de här kollegorna jag skulle ringa först i det där läget, säger Anna Kinberg Batra

Red’s kom:
Vilket alliansens partiledare måste enigt säga i detta politiska spel, men dels förtjänar Allianspartierna kanske inte att regera (särskilt med tanke på den kris de försatt Sverige i) och dels kan denna enighet snabbt spricka och dels kanske SD tycker annat och då kan inte Alliansen regera (särskilt inte efter valet 2018 när KD är borta och SD är det största partiet). Så enkelt är det. Alliansen lever i förnekelse och de hoppas att väljarna är korkade och ska tycka det är ok att Alliansen kör över demokratin i Sverige.

– Det är med Alliansen som jag vill ta ansvar och det är med Alliansen jag vill regera och ta ansvar för rikets säkerhet. Bla, bla, säger Anna Kinberg Batra.

Se även bl a;
Stefan Löfven chansar, låter misstroendevotum mot Peter Hultqvist röstas om

Regeringens mörkläggning av och lögn om IT-skandalen i Transportstyrelsen – Regeringen höjde Maria Ågrens (f.d generaldirektör vid Transportstyrelsen) lön med 3 500 kr/månad (dessutom retroaktivt) under tiden som polisens utredning av henne pågick. Hon behåller dessutom sin nya lön tills vidare, trots att hon till slut, efter medias reaktioner, sparkats


Förutsägelse om riksdagsvalet 2018

Sentio och YouGov pålitligaste opinionsinstitut – SD största parti


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

EU-migranter: Folket kokar men ingen vaktar spisen

Ledarsidorna skriver en i vanlig ordning fyndig artikel om EU-migranter och invandring där partiernas ovilja att ge raka svar dominerar mer än i någon annan fråga.

Decemberöverenskommelsen: Anna Kinberg Batra vill inte regera

För det första måste vi ha klart för oss att inget av det Anna Kinberg Batra säger har någon som helst betydelse eftersom hon inte vill regera, hade hon velat det så hade hon och övriga Alliansen fällt Stefan Löfven med SD:s stöd för längesen.

Hon talar ofta om ansvar men vilket ansvar har hon visat själv? Hon har ju själv stått för det största väljarsveket i historien genom decemberöverenskommelsen, glöm inte att hon dessutom sagt att hon har stort stöd för DÖ inom den egna organisationen.

Av alla de aktiva moderater jag frågat så finns det ingen, absolut ingen som stöder varken DÖ eller Anna Kinberg Batra. De erkänner också att de inte vågar säga ifrån för då är karriären förstörd, jag tolkar det som att Reinfeldts stenhårda partipiska lever vidare.

Hur bryta utanförskapet och skapa jobb som inte finns till invandrare?

Anna Kinberg Batra pratar om att bryta utanförskapet, nyanlända i förstajobb samt sin företrädares favoritlögn att alla andra länder gör för lite.

Red’s kom:
Vad andra länder gör eller inte gör är bara en retorik politiker använder sig av för att försöka flytta fokus från att inget eller fel görs av politiker i Sverige. Men är det något som någon normalintelligent person låter sig luras av idag?

Men hur ska hon bryta utanförskapet när Shariapåvarna, de som tolkar koranen utan kompetent vägledning, får härja fritt i förorten? Människor som vill bryta utanförskapet trakasseras till tystnad.

Hur ska invandrare få arbete utan att ens ha avslutat 6 år i grundskola?

Hur ska hon sätta folk i jobb som inte ens har avslutat 6 år i grundskolan?

Inget påverkar invandringsvolymer

Absolut ingenting av det hon säger har någon som helst påverkan med dagens invandringsvolymer, landet håller på att gå sönder på alla håll och då pratar Anna Kinberg Batra om sovmorgon för skolbarn… jag finner knappt ord. Hur svårt kan det vara att förstå? Om handfatet rinner över för att det är stopp i avloppet så måste man stänga kranen, enkel logik som tyvärr inte fått fäste i Alliansen.

Media frågar inte hur partiledarna ska förhålla sig till sina väljare

Journalister har en kärlek till att fråga partiledare hur de ska förhålla sig till SD, personligen är jag mer intresserad av att de förhåller sig till sina väljare på ett klokt sätt.

Politiker tar sig egenmäktigt rätten att INTE följa sina väljares vilja

Självklart påverkar SD:s väljarstöd de övriga partierna vilket Paula Bieler, integrationspolitisk talespeson hos SD är inne på i en krönika i DS. Problemet är att övriga partier inte har något kontrakt med SD, men de har ett kontrakt med sina väljare vilket de ständigt bryter mot.

Red’s kom:
Det är tyvärr svårt att avsätta folkvalda politiker som tror sig veta bättre än de som valt dem (så demokratiskt är inte Sverige), men dessa politiker ska i alla fall inte återväljas.

Som minst 63% vill minska invandringen – osmart motarbeta det parti som lyssnar på väljarna

När 63 % av den totala väljarkåren (SCB, maj 2013) vill se en striktare invandringspolitik framstår det som extremt dåligt omdöme att motarbeta det enda parti som lyssnar på väljarna i just den frågan, det normalbegåvade hade istället varit att tillmötesgå väljarna.

Lyssnar man på väljarna så ökar man, försöker man uppfostra väljarna så backar man, enkel matematik.

Sverigedemokraterna kan få över 40% till valet 2018

Hur stora kan SD bli? En fråga som varit aktuell ett tag, inte minst denna vecka med några färska mätningar från olika institut i minnet, själv håller jag Sentio högst eftersom de visat extremt god träffsäkerhet. Om vi fortsätter exakt som vi gör idag så vill jag påstå att SD kommer ha över 40 % vid valet 2018, men jag tror inte att S/MP får sitta kvar till 2018.

Red’s kom:
Om demokratin fungerar får S+MP-regeringen inte sitta kvar ända fram till 2018 – och definitivt kommer den oärliga Stefan Löfven inte tillåtas sitta kvar -, men jag har inga större förhoppningar om att demokrati gäller i Sverige (speciellt med tanke på DÖ).

Många har haft fel om SD:s tak, även jag, men så länge vi inte ser någon avmattning i ökningen så borde signalerna rörande invandringen vara svåra att missa för övriga partier.

Red’s kom:
Se; Media söker desperat förklara bort att SD är Sveriges största parti

EU-migranter: Låt inte vänsterextremister styra agendan

”Jag har redan betalat till dig på skatten, du kan ta din äckliga j-a pappmugg och dra åt h-e!”

En liten vattenkammad nasse som gapar på en tiggare? Glöm det gott folk, vi pratar om en helt vanlig svenne banan i min ålder som bara fått nog en tisdagkväll utanför ICA här hemma.

• För det första så kunde inte tiggardamen svenska så verkan i målet, som vi säger på militärspråk, var inte så stor.
• För det andra så är det politikerna som gjort detta möjligt. Kvinnan med pappmuggen fick bara vara symbol och budbärare för en ilska som egentligen är riktad mot en skara politiker som inte tar sina väljare på allvar.

Red’s kom:
Det är viktigt att förstå att EU-tiggare bara utnyttjar inkompetenta, okunniga och oengagerade politiker i Sverige. Det är alltså politikerna – och inte EU-tiggarna – som kritiken ska riktas mot.

Välfärdssamhället bryts ned

Johan Westerholm har varit extremt tydlig med att funktionerna i välfärdssamhället håller på att brytas ned.

Jag vill inte komma till den punkten att jag skriker åt fattiga människor, något jag tror jag delar med flertalet. Men, motståndskraften blir mindre och mindre. Vi måste nu också vara mycket medvetna om att helt vanliga väluppfostrade människor känner sådan extrem frustration så att detta uttalande vid ICA bara är en ljum vårvind av det vi kommer att få se inom en mycket snar framtid.

Svenska folket kokar

Det kokar i folk nu men ingen vaktar spisen. När människan är frustrerad så skriker hon. Först mot de ansvariga, sedan mot symbolerna. När ingen lyssnar tar hon till våld. Vi har redan en mycket komplicerad våldsproblematik kopplad till okontrollerad invandring, det vore relativt obegåvat att med full medvetenhet addera ytterligare våld till samhället.

Red’s kom:
Denna våldsproblematik, som byggs upp av vänsterextremister, måste politikerna ta sitt ansvar för. Genom åtgärder för att begränsa orsakerna, inte symptomen, till problemen.Klicka här för att gå till artikeln i Ledarsidorna, 2015-08-23
Se även bl a;
EU migranter – Bilder du inte får se i media

För sidor om EU-migranter se innehållsregistret.

Media söker desperat förklara bort att SD är Sveriges största parti

Under den obegripliga rubriken ”Säg tiggare, det räcker” (det är möjligt att texten ”för SD” fallit/tagits bort på slutet, men det gör ändå inte rubriken mer begriplig) skriver Gunilla Grahn-Hinnfors sina okunniga åsikter;

Enkla svar på komplicerade frågor?

I dagens polariserade debattklimat räcker det med enkla svar på komplicerade frågor.

Red’s kom:
När i Sveriges historia har politiker gett annat än ”enkla svar”? Varför skulle SD ha mer krav på sig än samtliga övriga partier?

Konkreta förslag leder till fler väljare

SD vill stänga gränsen och belönas med ökat väljarstöd i GP/Sifo.

Red’s kom:
Det visar att ett konkret förslag till lösning på problem är avsevärt bättre än inget förslag överhuvudtaget och att låta problemen växa fritt.

SD har aldrig sagt att de vill stänga gränsen, men SD förstår i alla fall att problemen måste lösas innan de blir helt olösbara.

Migrationsfrågor skapar dilemma för de partier som vill undvika dessa frågor

Det här året har den svenska samhällsdebatten totalt dominerats av ett enda ämne: migration. Det skapar ett dilemma för alla partier, utom Sverigedemokraterna.

Red’s kom:
Mer korrekt uttryckt: Att migration debatteras skapar ett dilemma för alla partier som försöker undvika problemställningarna och som inte vill följa folkviljan. Alltså för alla partier utom SD.

INGEN INTEGRATIONSPOLITIK
Partierna har under många år nu förutsatt att det svenska folket inte skulle begripa att inget parti har någon fungerande integrationspolitik. Men lögner och bedrägeri fungerar bara till en viss gräns.

Idag vet alla med det absolut minsta förnuft att partierna bara räknat med att allt skulle lösa sig av sig själv och att ingen skulle förstå alla de samhällsproblem som invandringen leder till.

Det är märkligt att partierna – även om det varit med starkt stöd av det vänsterstyrda media – lyckats hålla en så stor del av befolkningen i okunskap under så lång period.

Vad kan partierna göra om de inte vill förlora förtroendet helt?

Om de andra sju partierna försöker tala om något annat än flyktingar och tiggare verkar de tondöva och hoppar de på invandringsspåret tycks det enda resultatet bli att SD växer ytterligare.

Red’s kom:
Om de sju handlingsförlamade partierna (S, MP, V, M, C, FP, KD) vill vända trenden att SD växer måste dessa sju partier;
• tänka långsiktigt
• omedelbart sluta försöka föra befolkningen bakom ljuset.

Självklart fortsätter SD växa så länge de sju partierna;
• fortsätter vara oärliga
• inte vågar säga annat än politiskt korrekta saker
• bara ägnar sig åt att kritisera SD (och göra som bl a Stefan Löfven & Magdalena Andersson och kalla SD för fascister)
• saknar konstruktiva förslag
• vägrar följa folkets vilja
• låter sig skrämmas av en liten grupp okunniga vänsterextremister.

Som statsvetare Sören Holmberg säger; Vill de etablerade partierna få tillbaka sina väljare så finns det bara en lösning och det är att ändra sin politik. Det är det enkla svaret, eftersom folket åsiktsröstar.

Vilket mätinsitut är mest trovärdigt?

I GP/Sifo når SD nytt rekord. Siffran 17,8 procent är inte i närheten av YouGovs omdiskuterade siffra från i torsdags, men placerar ändå partiet på en trygg pallplats bland de tre största.

Red’s kom:
Media gör allt för att försöka tona ner resultatet på 25,2 % för SD i YouGovs mätning, som är ”omdiskuterad” bland vänsterstyrda media och vänsterextremister. Att YouGov är det mätinstitut som lyckats pricka in valresultaten för SD bäst i de två senaste valen vill det vänsterstyrda media och vänsterextremister inte nämna. Istället försöker de desperat – på sätt som aldrig tidigare i historien förekommit för något mätinstitut – nedvärdera YouGovs resultat.

Sifo har, å sin sida, presenterat mätresultat som varit rent åt skogen felaktiga för SD i de två senaste valen.

Gunilla Grahn-Hinnfors vill utgå från den undersökning som ger SD lägst resultat
Gunilla Grahn-Hinnfors refererar till denna undersökning, som ger SD det lägsta resultatet av alla undersökningar. Inte ens i Aftonbladets undersökning, ”Sverige tycker” har SD ett så lågt resultat som 17,8 %.

Det kraftigt vänsterstyrda Aftonbladets mätning via Inizio (webbundersökning 11-19 augusti 2015) visar följande;
• Socialdemokraterna: 25,5 %
• Moderaterna 21,4 %
• Sverigedemokraterna: 20,8 %
Aftonbladets undersökningsresultat ”råkar” alltid ge Sverigdemokraterna ett antal procent lägre (och Socialdemokraterna ett antal procent högre) än vad det sedan blir i valresultaten.

YouGov och Aftonbladet/Inizio har i grunden samma teknik (självrekryterad webbpanel dit man får anmäla sig) för att rekrytera personer som svarar på undersökningar, med den inte helt oviktiga skillnaden att Aftonbladet/Inizio hämtar sina personer i stor del från det vänsterstyrda media.

Opinionsundersökningar Augusti 2015

 (Val 2014) YouGov GP/Sifo Aftonbladet/Inizio Sentio
S (31%): 23,4% 26,3% (-0,8) 25,5% (-1,8) 23,5% (-0,6)
MP (6,9%): 6,4% 7,6% (+1,0) 8,8% (+-0) 6,4% (+-0)
V (5,7%): 6,8% 6,5% (+0,3) 8,7% (-0,2) 7,5% (-1,1)
Fi (3,1%): 2,8% 1,7% (-0,7) 1,9% (-0,2) 2,3 (-0,1)
SD (12,9%): 25,2% 17,8% (+2,6) 20,8% (+2,9) 23,4% (+0,1)
M (23,3%): 21,0% 24,5% (-0,5) 21,4% (-2,9) 21,1% (+0,3)
C (6,1%): 5,6% 6,1% (-1,8) 8,6% (+0,6) 7,8 (+1,1)
FP (5,4%): 4,4% 4,7% (-0,1) 4,2% (+0,2) 4,6% (+0,2)
KD (4,6%): 3,7% 4,0% (-0,1) 4,5% (+1,4) 2,0 (-1,1)
Övriga: 0,8% 0,9% (-0,1%) 0,4 (-1,0)

S+MP-regeringen har sedan valet 2014 tappat nästan 7 procentenheter. Alliansen har tappat 0,7 procentenheter. SD har ökat med nästan 8 procentenheter (en ökning med över 60%), enligt Aftonbladet (och med utgångspunkt från Aftonbladets missvisande augusti-undersökning till nackdel för SD).

Tillägg: Den 29/8 ger Novus SD 18,6% (S=25,8%, M=23,8%).

Allt tydligare för väljarna att de etablerade partiernas invandringspolitik drabbar Sverige hårt

Det intressanta är att SD har nått den positionen utan att presentera någon ny politik.

Red’s kom:
Varför skulle SD behöva ”presentera någon ny politik” när man för den politik som en klar majoritet av befolkningen önskar? Det räcker alldeles utmärkt att allt fler medborgare inser att övriga partiers invandringspolitik inte är hållbar för landet, och att välfärden därav minskar konstant, för att SD ska fortsätta växa.

SD inte Sveriges största parti?

I sitt väldigt långa Almedalstal kom Jimmie Åkesson inte med många nyheter. Det mest spektakulära han sa var att SD skulle bli Sveriges största parti. Där är vi inte, men trenden att SD växer är otvetydig.

Red’s kom:
Där är vi idag, även om Gunilla Grahn-Hinnfors lever i förnekelse. Det är lite märkligt att bara utgå från att det undersökningsinsitut som misslyckats i sina prognoser inför valen, och det mätinsitut av alla som ger SD lägst resultat, är det som vi ska lita på mest.

Frågan är bara om de sju övriga partierna vill lära sig av andra länder, där man kan se att den strategi som andra länders partier haft inte fungerat alls. Ju mer de etablerade partierna försöker förtrycka ett växande parti som följer folkviljan desto färre röster får dessa ”förtryckarpartier”.

Folket vill ha minskad invandring och tiggeriförbud

Så vad vill SD? Efter att under en tid ha försökt att bredda politiken, till bl a äldreomsorg, har SD under det senaste året framför allt koncentrerat sig på sin gamla huvudfråga: invandring. Partiet vill minska invandringen med 90 procent och förbjuda tiggeri. I många väljares ögon verkar detta räcka långt.

Red’s kom:
Det är i alla fall odiskutabelt avsevärt bättre än något som de sju övriga partierna har kommit med. Antingen gör alliansen eller vänsterblocket mycket snart en helomvändning i invandringspolitiken och EU-tiggarpolitiken eller så är det ett faktum 2018 att SD är Sveriges största parti.

Att som SD ha ett mål att flykting – och anhöriginvandringen ska minska med 90% är väl ett bra mål att ha? Att detta sedan inte är möjligt så länge SD inte har drygt 50% av rösterna är en annan sak, men det är i alla fall ett mål.

Inget annat parti har något annat uttalat mål än att flykting- och anhöriginvandringen ska öka, tillsammans med tillhörande problem.

Dålig ekonomi och hög arbetslöshet

Inte minst som vi befinner oss i en tid med våldsamma konflikter och extremt stora flyktingströmmar i olycklig kombination med en europeisk ekonomi som inte tar fart och en hög arbetslöshet som biter sig fast. SD kommer med ett enkelt svar: stäng gränsen.

Red’s kom:
Vi vet alla (utom de okunniga vänsterextremisterna), oavsett hur mycket de etablerade partierna försöker dölja detta och ljuga medborgarna rakt upp i ansiktet, att det är omöjligt för den europeiska ekonomin att ta fart – och att arbetslösheten bara kommer att öka – så länge dessa enorma resurser läggs på att ta emot och försörja fattiga från i huvudsak fem länder. Nu dessutom EU-tiggare.

Vad krävs från partierna i migrationsfrågor?

De andra partierna måste ha bra svar på väljarnas oro när det gäller migration.

Red’s kom:
Inte bara ”bra” svar. Svaren om invandrare och EU-migranter måste vara;
• tydliga
• konstruktiva
• leda till markant färre invandrare
• leda till markant färre EU-tiggare
• vara ärliga (alla lögner måste upphöra omedelbart)
• leda till konkreta och otvetydigt verkningsfulla åtgärder i god tid innan 2018.

Invandring/integration viktigaste frågan för svenska folket

Invandring/integration har sedan i januari 2014 gått från sjunde till tredje plats bland de frågor som svenska folket rankar som viktigast, enligt Novus mätningar. Frågan är central, men långt ifrån den enda.

Red’s kom:
Frågan om invandring/integration har faktiskt gått till nästförsta plats i undersökningar som är mer överensstämmande med verkligheten, och ligger kanske på första plats idag.
Se; Integrationen nu nästviktigaste frågan för väljarna

Och i Novus undersökning i juni 2015 visade det sig att 76% i Sverige tycker som SD i invandringspolitiken;
Novus juni 2015: 76% i Sverige tycker som SD i invandringspolitiken

2015-06-30 visade en Sifo-mätning att 65% av befolkningen var missnöjda med S+MP-regeringens invandringspolitik;
Invandringspolitik, 65 % missnöjda med regeringen – SVT manipulerar resultat

Men i verkligheten är det naturligtvis en betydligt högre andel än 65% som ogillar S+MP-regeringens invandringspolitik och handlingsförlamning när det gäller alla problem som EU-tiggare genererar. Ett mer verklighetsnära resultat är 90% missnöje.

Moderaternas integrationsförslag väcker ilska

Så hur försöker de två största partierna att rycka åt sig debattinitiativet? I sitt Almedalstal relanserade Anna Kinberg Batra begreppet utanförskap. På Moderat-prosa heter det numera ”det nya utanförskapet” och det ska botas med en förstajobbet-anställning riktad till unga och nyanlända.

Red’s kom:
Kan förslag som åsidosätter behoven bland svenska medborgare till förmån för andra länders medborgare göra annat än väcka ilska?

M har också föreslagit tillfälliga uppehållstillstånd och försörjningskrav.

Red’s kom:
Det låter kanske bra i ord, men är naturligtvis högst otillräckligt.

Socialdemokraterna saknar konkreta förslag – bara käbbel

Socialdemokraternas Stefan Löfven lägger å sin sida mycket krut på frågor som brukar förknippas med M. I sitt sommartal uppehöll sig Löfven länge vid brottslighet, oro och ordningsfrågor. I Almedalen försökte han införa ett nytt ord: utvecklingsmoral, som verkade handla om att alla behöver skärpa sig och anstränga sig mer.

Red’s kom:
Bara svammel och försök att manipulera medborgarna. Det lurar ingen normalt tänkande människa.

Slagkraftiga och trovärdiga förslag i budgetdebatt

Om några veckor är det budgetdebatt i riksdagen. För både S och M är det en ödesstund. Båda partierna behöver komma med slagkraftiga och trovärdiga förslag.

Red’s kom:
Några sådana ”slagkraftiga och trovärdiga förslag” lär vi inte se i annat än frågor som få intresserar sig för. Precis som det fungerat tidigare.

Stefan Löfven måste presentera en jobbpolitik som ska sänka den svenska arbetslösheten till Europas lägsta inom fem år.

Red’s kom:
Vi vet med 100% säkerhet att det är uteslutet att Stefan Löfvén skulle presentera något sådan trovärdig jobbpolitik.

Och Anna Kinberg Batra har det inte så mycket enklare. Hon ska stoppa väljarströmmen från M till SD, hålla ihop partiet och visa att M är ett vasst oppositionsparti, men ändå släppa igenom en rödgrön minoritetsregerings budget.

Red’s kom:
Att stoppa väljarströmmen till SD från M gäller lika mycket (eller mer) från S. Det är egentligen inte så svårt, men då måste Moderaterna göra det som de fruktar mest, dvs inleda samarbete med SD, alternativt anamma SD’s politik.

Men när Moderaterna släpper igenom den rödgröna budgeten – enligt decemberöverenskommelsen – så är frågan om det finns något som kan rädda Moderaterna och de övriga allianspartierna.

En nyanserad debatt är vad vänsterblocket fruktar mest

För sju av rikdagens partier väntar en stentuff höst. Inte nog med att de måste få fram handlingskraftig politik. De behöver också få till ett samtalsklimat som ger utrymme för en mer nyanserad debatt.

Red’s kom:
En nyanserad debatt fruktas framförallt av vänsterblocket. Det är uteslutet att vänsterblocket skulle ge utrymme för en mer nyanserad debatt i invandringspolitiken. Det kommer helt enkelt inte att hända.

GP/Sifo: Tre tendenser

• Centern minskar
Framgångstrenden för Annie Lööf har brutits.

• SD – Det nya arbetarpartiet
De som betecknar sig som arbetare röstar nu helst på SD. Där har partiet nästan 30 procent. I LO-gruppen är S fortfarande störst, med SD på andra plats.

• Stor koalition är liten
Om S och M skulle vilja bilda en koalition, lik den i Tyskland, skulle de få en mycket knapp majoritet: 50,8 procent.

Red’s kom:
För det första gäller det endast om;
– Den mest säkra undersökningen, dvs YouGovs, inte skulle stämma.
– Den minst säkra undersökningen, dvs Sifos, skulle vara korrekt (S = 26,3% och M = 24,5%).
– SD inte växer ytterligare, och det kommer SD givetvis att göra.

För det andra skulle en koalition mellan S och M resultera i början till slutet för såväl S som M. Även om de med en koalition lyckas lura medborgarna och därför lyckas hålla sig kvar under ytterligare 4 år, så skulle det definitivt vara slut för dessa partier efter detta. Är politikerna verkligen beredda att ta denna risk bara för att behålla sina jobb under ytterligare 4 år?

Sedan är det lätt att lura väljarna en gång, men det lär knappast fungera två gånger i rad. Om partierna inte i god tid innan valet 2018 avger ett heligt löfte om vem de kommer att regera tillsammans med så kommer det att trilla in många extraröster till SD i slutfasen av valet.Klicka här för att gå till artikeln i GP, 2015-08-21YouGovs väljarbarometer augusti 2015
Undersökningen är genomförd av Yougov under perioden 14-17 augusti 2015. Sammanlagt har 1 527 intervjuer genomförts via Yougovs panel med män och kvinnor 18-74 år.Sifo Augusti 2015
Se även bl a;
Sentio och YouGov pålitligaste opinionsinstitut – SD största parti

Valresultat 2014

Förutsägelse om riksdagsvalet 2018


Antalet flyktingar måste få diskuteras

Fakta är inte onda eller goda

Varje år är ett nytt rekordår för svenskt flyktingmottagande

Tre gånger fler asylsökande i Sverige som i övriga Norden tillsammans

Journalister mörklägger sanningen om invandrarna


Folkpartiets nya villkor för invandrare

Minska kostnaden för flyktingmottagandet föreslås av KD


Svenskar mest invandringspositiva i EU… eller?


EU migranter – Bilder du inte får se i media

För övriga sidor om EU-migranter se innehållsregistret.

Viktiga punkter i Jimmie Åkessons Almedalstal

För att få lite perspektiv på Anders Lindbergs hat mot Jimmie Åkesson,
Anders Lindberg (Aftonbladet) gillar inte Jimmie Åkesson
listas här några punkter som Jimmie Åkesson tog upp i Almedalen 2015:

1. Löfven
Jimmie Åkesson kritiserade Stefan Löfven i sitt tal. Han kritiserade statsministerns ambitioner och löften om jobb, skolan, äldrevården och bostäder. Men så länge han inte håller sina löften förtjänar han inte makten, sa Åkesson i sitt tal.

2. IS
Islamism ska inte skyddas av religionsfrihet, och ska behandlas som vilken ideologi som helst. Det går inte att blunda för Islamiska statens mördande i Syrien, sa Åkesson. Han berömde också Kristdemokraternas Ebba Busch Thors förslag om att kunna döma IS-krigare för landsförräderi.

3. Decemberöverenskommelsen
Ska vi ingå i en regeringskonstellation kräver det en kursändring för Sverige, menar Åkesson, som också sa att det är ett löfte. Överenskommelsen är en ohelig kartell, som gör att regeringen får fritt spelrum, sa Åkesson.

4. Invandringen
Sverigedemokraterna går framåt i opinionen, och Jimmie Åkesson är väldigt nöjd med detta. Annie Lööf har inte förstått vilken galenskap hon företräder, och hur katastrofalt det borgerliga styret var för Sverige, sa Åkesson.

5. Tiggeriet
Åkesson tycker att tiggeriet är allvarligt, men han är samtidigt glad över hur andra partier har svängt i frågan. Det är pinsamt hyckleri, sa Åkesson. Det hade varit bra att partierna glider i vår riktning, om de menar allvar, sa Åkesson i sitt tal.

6. Kvinnornas röster
Partiet har pratat för mycket om vad som är fel och manliga frågor, men SD vill också driva sociala frågor och vara självkritiska, sa Åkesson.

7. Barnen
Ofta pratar man om barnen ur vuxnas perspektiv. Men vi måste prata om barnens problem, och om barnens vardag på riktigt, sa Åkesson. Därför satsar SD en miljard på barnen. Åkesson tog upp sina egna erfarenheter som pappa, och hur viktigt det är hur seder och traditioner förs vidare genom barnen. Det är viktigare än ideologi, sa Jimmie Åkesson i sitt tal.

8. Föräldraförsäkringen
Debatten om pappamånader handlar inte om barnens bästa. Kvotering är skadligt och drabbar barnen hårdast, menade Åkesson. Löfven ska inte tvinga folk att dela lika, det är inte familjevänligt, sa Åkesson.

9. SD:s framgångar
Åkesson gladde sig över hur mycket Sverigedemokraterna växer. SD kommer fortsätta utmana, och kommer inte lyssna på dem som säger att de inte kan växa mer, sa Jimmie Åkesson.Klicka här för att gå till artikeln i Nyheter24 2015-07-01
Se även bl a;
EU migranter – Bilder du inte får se i media

För sidor om EU-migranter se innehållsregistret.

Beslut om tiggeriförbud med förkrossande majoritet för Moderaterna Bohuslän

Moderaterna får ta ställning till ett förslag om ett nationellt förbud mot tiggeri på stämman i höst. Med stor majoritet (75-80 procents bifall) har förbundsstämman för Moderaterna i Bohuslän bestämt sig för att kräva ett förbud.

Moderaterna kommer också tvingas att på 2015 års partistämma ta ställning till punkten;
• Att öka möjligheterna att enkelt och snabbt avhysa olovliga bosättningar eller annat olovligt ianspråktagande av mark.

Tiggeriförbud som togs bort 1981 ska återinföras

– Ett argument var att samma regler ska gälla i alla landets kommuner, säger Henrik Sundström, ordförande för Moderaterna i Bohuslän.

Han syftar på att reglerna i dag kan skilja mellan kommuner.
– Många tror ju att tiggeri inte skulle vara reglerat i dag men det råder egentligen tillståndsplikt för att samla in pengar på offentlig plats. Men den regleringen upprätthålls inte av polisen som menar att rättsläget är oklart i dag.

Beslutet innebär ett krav på att förbudet mot tiggeri, som togs bort 1981, ska återinföras.

Förbjuda gatumusikanter

Henrik Sundström anser att också gatumusikanter ska förbjudas.
– Det skulle leda till att man skulle försöka kringgå förbudet genom att man tar med ett dragspel eller något annat, säger han.

Sveriges politik och missriktade välvilja skapar sociala problem i Rumänien idag

Den moderata riksdagsledamoten Maria Plass berättade på stämman om ett besök tidigare i veckan i Rumänien. Hon var där med en riksdagsdelegation. Både Rumäniens president och talman uppamade Sverige att tydligare reglera tiggeriet. Människor som åker iväg till Sverige för att tigga förhindrar sociala insatser i Rumänien. Det leder också till stora sociala problem med de barn som lämnas ensamma.
– Då blir ju möjligheten att tigga i Sverige ett upphov till sociala problem i Rumänien säger Henrik Sundström, förbundsordförande för Moderaterna i Bohuslän.

Det finns kritik mot att Moderaterna närmar sig Sverigedemokraterna.
– Vi tittar inte på andra partier. Vi lyssnar på våra medlemmar och väljare, och de kräver att vi vidtar åtgärder. Vi formulerar vårt partis politik underifrån och upp, svarar Henrik Sundström, förbundsordförande för Moderaterna i Bohuslän.

Moderaternas partiledning har inte förespråkat tiggeriförbud

Tiggeriet är en infekterad politisk fråga. Moderaternas talesperson i juridiska frågor, förra justitieministern Beatrice Ask, har föreslagit att organiserat tiggeri ska kriminaliseras. Men att förbjuda själva tiggeriet, att låta fattiga människor be om hjälp, har det inte talats om från partiledningens sida.

Red’s kom:
Notera hur Expressen vinklar historien och lägger in personligt tyckande genom att smyga in ”att låta fattiga människor be om hjälp”. Med lite sunt förnuft så förstår var och en att fattiga människor kan fortsätta be om hjälp precis som alltid tidigare, även med ett tiggeriförbud.! Däremot kommer det inte att bli lika lätt för EU-migranter att utnyttja Sveriges välfärd på skattebetalarnas bekostnad!

Tomas Tobé säger att partiledningen ej avser att föreslå tiggeriförbud

I en kommentar till beslutet om att föreslå tiggeriförbud säger partisekreterare Tomas Tobé att Moderaternas partiledning inte avser att föreslå att förbjuda den enskilde att be om hjälp (se Aftonbladet).

Red’s kom:
Tomas Tobé visar på samma okunskap som Stefan Löfvén, samma rädsla för vänsterextremisternas attacker, samt samma oförståelse för medborgarnas vilja, och tycks vara lika oförstående inför vad som är bäst för EU-migranterna själva.

Tomas Tobé får gå samma grundkurs som Stefan Löfvén i hur Sverige fungerar så att han lär sig att landet har ett skyddsnät och att den som behöver hjälp är fri att gå till socialförvaltningen för att be om den hjälp som behövs.

Bara en av Moderaternas 25 förbundsstämmor har tiggeri på dagordningen

Bohuslän tycks vara den enda förbundsstämma bland de 25 som finns inom Moderaterna som har tiggeriet på dagordningen.

Decemberöverenskommelsen

I Västra Götaland höll totalt fem M-förbund stämma i helgen. På några av de andra var den hett omdiskuterade decemberöverenskommelsen uppe. Norra Älvsborg avslog motioner om att riva upp överenskommelsen. I Göteborg avslog förbundsstyrelsen tre motioner i frågan. Samtliga avslogs

Bohusläns beslut blev en kompromiss.
– Vi kräver inte att partiledningen ensidigt ska riva upp avtalet. Beslutet blev att partiledningen ska bryta avtalet om regeringen bryter mot intensionerna i uppgörelsen, till exempel budgetramverket. Det är inget krav men en tydlig signal, säger Henrik Sundström.

Även på förbundsstämmorna i Stockholms län och i Örebro län fanns motioner som krävde att decemberöverenskommelsen skulle brytas. Men samtliga avslogs.Klicka här för att gå till artikeln i Expressen, 2015-05-30
Se även bl a;
Förbud mot tiggeri krävs av Moderater i Bohuslän

Partier kommer att haka på moderaternas förslag om tiggeriförbud, utom MP och V

Socialdemokraternas distriktsordförande i Bohuslän okunnig om EU-migranter, tiggeriförbud, etc


Är tillståndsplikt för att tigga samma som tiggeriförbud för EU-migranter?


Översyn av ordningslagen för penninginsamling och avhysning, Beatrice Ask & Tomas Tobé (M)


Avhysning av EU-migranter – Stefan Löfvén uttalar sig, sensationellt


80% av de journalister i all media som bevakar politik och samhälle är vänstersympatisörer! Varav 46% MP


EU migranter – Bilder du inte får se i media

För fler sidor om EU-migranter se innehållsregistret.

Stefan Löfvén surar över tillkännagivanden

Löfven är besviken på oppositionen. Men det S-ledaren kallar ”gnäll” är en riksdagsmajoritet som inte stöder hans politik. Det är dags att han börjar förhålla sig till den.

Löfven inte lärt sig att en politisk förhandling inte är som en facklig

När Stefan Löfven tillträdde som partiledare var det mycket tal om hans goda förhandlaregenskaper och erfarenheter från tiden som ledare för IF Metall. Men en politisk förhandling är inte som en facklig: i politiken har inte alla inblandade viljan att nå en uppgörelse. Detta borde statsministern ha lärt sig vid det här laget.

Det är bara käbbel

Det är bara käbbel.” Löfvens kommentar i den tv-sända valdebatten har kommit att prägla hans tid i regeringskansliet. I torsdagens DN upprepar han budskapet, men den här gången med andra ord: ”Oppositionen kan välja: endera sätter man sig i ett hörn och bara gnäller eller så är man med och formar besluten.

Red’s kom:
Stefan Löfven säger, ”Vill man ha ett inflytande så är man hjärtligt välkommen.” och menar med det att hela oppositionen ska rätta in sig i ledet och följa Socialdemokraternas vilja. Är det ”inflytande”? Eller är det inflytande som nu att kunna bestämma inriktningen på politiken genom tillkännagivanden?

Är det gnäll att inte tycka som Löfven?

Det statsministern kallar att sitta i ett hörn och ”gnälla” handlar om att en riksdagsmajoritet inte stöder regeringens beslut.

Utsträckt hand – hytter med näven åt tillkännagivanden

Anledningen till att han åter hytter med den näve han själv kallar en utsträckt hand, är att det just nu regnar tillkännagivanden. Oppositionen har redan slagit rekord i grenen där uppmaningar skickas från riksdagen till regeringen om hur man ska agera i specifika frågor.

Red’s kom:
Oppositionen – de borgerliga tillsammans med Sverigedemokraterna – har så här långt ställt 42 krav på regeringen som riksdagen klubbat igenom.

På så sätt har också regeringens förslag om alltifrån slopat överskottsmål till obligatorisk gymnasieskola bromsats.

S+MP-regering på 38% kan inte ha total makt

Löfven tycks ha glömt bort – kanske efter att med Decemberöverenskommelsen ha fått möjlighet att lotsa sina budgetar genom riksdagen – att han leder en regering som inte samlar mer än 38 procent.

Löfvens ansvar att få stöd för förslag

Det är ändå i alla andra frågor upp till honom, ingen annan, att försäkra sig om att det finns stöd bakom förslagen.

Oppositionen kommer inte stödja S+MP-regeringen att driva vänsterpolitik

Så länge Löfvens bild av samarbete är att andra partier ska hjälpa honom att driva S-politik kommer ”Samarbetsregeringen” att fortsätta ha svårigheter att leva upp till vad den kallar sig.

Löfven kommer inte att bry sig om tillkännagivanden

Tillkännagivandena är visserligen inte rättsligt bindande och Löfven hymlar inte med att han inte avser att bry sig särskilt mycket om dem. Men hans attityd är inte riskfri: Om en riksdagsmajoritet inte är nöjd med regeringens hantering kan misstroendeförklaring riktas mot enskilda statsråd eller hela regeringen.

Red’s kom:
En misstroendeförklaring kan i sin tur leda till att ansvarig minister får lämna sin post.

I det fall oppositionen inte riktar misstroendeförklaring mot ansvarig minister så kommer förtroendet att minska för oppositionen. Detta eftersom tillkännagivandena då bara kommer att uppfattas som spel för galleriet. Samma om misstroendeförklaringarna inte leder till att ministrar får avgå.

Skola, sjukförsäkring, vård samt brott och straff

Störst problem att få igenom sin politik har regeringen kring skolan, sjukförsäkringen, vården och i frågor som rör brott och straff.

Riksdagen har gett justitieministern bakläxa på 12 punkter

Justitieminister Morgan Johansson har fått inte mindre än tolv punkter där riksdagen har gett honom bakläxa.

Justitieministern reagerar konstruktivt i motsats till statsministern

Men till skillnad från Löfven är Johanssons reaktion både konstruktiv och rimlig. Han meddelar att han ska tackla riksdagens uppmaningar genom att bjuda in oppositionen till samtal. Det är det naturliga svaret för den som inser att det parlamentariska läget kräver både ömsesidighet och flexibilitet.

Dags för Stefan Löfven att sluta tjura

Ska Löfven lyckas få någonting gjort under sin tid vid makten är det dags att sluta tjura och börja prata, men då inte med journalister om hur hopplösa de han säger sig vilja samarbeta med är.

Vill Stefan Löfven inte vara med och forma besluten?

För att parafrasera statsministerns formulering: antingen sitter man och gnäller i ett hörn på regeringskansliet i tre dryga år till, eller så är man med och formar besluten.

Att fyra år av destruktiv dragkamp mellan riksdag och regering inte är bra för Sverige säger sig självt.

Red’s kom:
Men kanske bättre än att S+MP-regeringen har fria tyglar att göra vad de vill med Sverige?

Tillkännagivanden för att visa att DÖ bara gäller budgeten

Rekordet i tillkännagivanden handlar dock inte bara om att regeringen inte arbetar tillräckligt hårt för att få stöd för sin politik. Det är också en konsekvens av att oppositionen är ovanligt mån om att visa att Decemberöverenskommelsen minsann inte gäller annat än budgeten.

Efter månader av utskällningar inom de egna partierna har de borgerliga ledarna ett stort behov av att visa att de inte tänker lämna walkover. Därför är de nu extra och ibland onödigt besvärliga.

När regeringen tar sig friheter som den saknar mandat för är det helt legitimt att riksdagen sätter den på plats. Men det finns andra frågor där det är uppenbart att Allianspartierna är mer intresserade av att sabotera för regeringen än att driva igenom sin egen politik.

Löfven duktig att sabotera för sig själv

Allianspartierna har nu chansen att prioritera och slipa på den egna politiken i stället för att av gammal vana visa enad front för att göra Löfvens tillvaro besvärlig. Det gör han bra på egen hand.Klicka här för att gå till artikeln i DN, 2015-05-22
Se även bl a;
Stefan Löfven surar för att han inte får som han vill


Löfven har fått storhetsvansinne


Stefan Löfven i topp i årslön bland världsledarna


Löfven vill samarbeta med de partier han baktalar

Så vill Löfven samarbeta i integrationsfrågan

Utsträckta händer ej seriöst menat

Varför vill Löfven inte samarbeta?


Stefan Löfven ljuger och försöker manipulera

Syrier inte högutbildade även om de är mer utbildade än Stefan Löfven

Stefan Löfven erkänner för SVT att han ljög om SD:s budget

En rolig historia:
Snövit, Stålmannen och Pinocchio var ute och gick på stan en vacker vårdag då de fick syn på en färggrann skylt med texten: ”Skönhetstävling – vem är den vackraste kvinnan i världen?”

– Jag anmäler mig, sa Snövit och gick in. Efter en halvtimme kom hon ut.
– Nå, hur gick det?, undrade Stålmannen och Pinocchio.
– Jag vann! Första pris! Vad trodde ni?, svarade Snövit.

De fortsatte sin vänskapliga promenad och fick syn på en annan skylt med texten: ”Styrketävling – vem är världens starkaste man?”.

– Jag anmäler mig!, utbrast Stålmannen och gick in. Efter en timme kom han ut med svettpärlorna rinnande ner från pannan.
– Nå, hur gick det?, undrade Snövit och Pinocchio.
– Jag vann! Första pris! Puh! Vad trodde ni?, svarade Stålmannen.

Det brokiga gänget fortsatte sin promenad och fick snart syn på en ny skylt. Denna gång med texten: ”Tävling – vem är världens störste lögnare?”

– Den här tar jag lätt! Vänta här en liten stund, sa Pinocchio kaxigt och gick in. Efter nästan två timmar kom han ut med den längsta näsan han någonsin haft.
– Nå, hur gick det?, undrade Snövit och Stålmannen. Pinocchio svarade uppgivet:
– Vem fan är Stefan Löfven?Stefan Löfven, statsminister


Politiker anklagar politiker för att tycka som SD hellre än att diskutera sakfrågorna


Löfven klargör att S ska regera med MP

Överraskande att Stefan Löfven tar avstånd från MP?


Stefan Löfven tiger om tiggeriet i Sverige

Stefan Löfven försöker flytta fokus från problemen med EU-migranterna


EU migranter – Bilder du inte får se i media

För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
För sidor om EU-migranter se innehållsregistret.

Krav inom FP att överge Decemberöverenskommelsen

Folkpartiet bör dra sig ur decemberöverenskommelsen. Det kräver nu nio tunga profiler inom Folkpartiet – och lägger en motion om saken till landsmötet i höst.
– Det är vår liberala plikt att rösta emot, säger en av dem, Jenny Sonesson (tidigare politisk sakkunnig hos EU-ministern).

Den 27 december slöt regeringen och Alliansen den så kallade decemberöverenskommelsen. Sedan dess har missnöjet inom Alliansen bubblat, och partiledarna har kritiserats internt inom respektive parti.

De anser att överenskommelsens kärna ska bort: att partierna som inte är i regering förbinder sig att lägga ned sina röster i budgetomröstningarna.
Det finns scenarier där det framstår som orimligt att tillämpa denna princip”, skriver profilerna, och tar exemplet att en vänsterregering skulle vilja inskränka äganderätten.

– Den här partiledaröverenskommelsen frångår de demokratiska spelreglerna där majoriteten i riksdagen styr. Riksdagen försvagas, det blir en maktförskjutning som kringsskär de folkvalda riksdagsledamöternas makt.

– Har vi en minoritetsregering så bygger det på att den regeringen samlar stöd för sin politik i riksdagen, eller att den i samtal med andra partier hittar lösningar som får majoritet i riksdagen. Inte på att partiledare hittar överenskommelser som bakbinder varje riksdagsledamot.

Beslut togs utan öppenhet

Agneta Berliner är kritisk till bristen på öppenhet som föregått överenskommelsen.
– Kring motsvarande beslut som gäller förändringar av regler för den demokratiska processen, brukar vi i Sverige värna om långa, öppna processer med många och öppna diskussioner. Det kan man konstatera att så har inte skett i det här fallet.Klicka här för att gå till artikeln i Aftonbladet, 2015-01-23

Decemberuppgörelsen sätts på prov

Decemberöverenskommelsen, som slöts under julhelgen 2014 för att garantera att minoritetsregeringars budgetar ska kunna gå igenom kritiserades från alla politiska håll.

De borgerliga partierna har kritiserats genom att Decemberöverenskommelsen tvingar dem att rösta för den rödgröna minoritetsregeringens budget oberoende av innehåll – oavsett om den skulle gå tvärtemot den politik allianspartierna har blivit valda för att föra.

Ändringsproposition kallas ändringsbudget

Regeringens ”ändringsbudget” arbetas nu fram. Finansminister Magdalena Andersson (S) kallar den för budget istället för ändringsproposition vilket visar att hon vill ge den en större tyngd än den faktiskt har. Genom att kalla propositionen för budget blir det enklare att motivera större förändringar.

Märkbara ekonomisk-politiska förändringar

Finansministern har sagt att väljarna kan vänta sig märkbara ekonomisk-politiska förändringar. Eftersom de statliga utgifterna ska öka var hon tydlig med att också intäkterna måste göra detsamma, varför märkbara skattehöjningar lär vara att vänta. Med hänsyn till att inkomstskatterna inte kan röras i denna budget blir de sociala avgifterna en viktig kassako.

Höjning av arbetsgivaravgift

I regeringens höstbudget, som röstades ner, fanns bland annat stora höjningar av arbetsgivaravgiften för unga, vilken regeringen Reinfeldt sänkte för att minska den höga ungdomsarbetslösheten. Genom en höjning av denna hade Magdalena Andersson räknat med att få in 11 miljarder till statskassan under 2015.

Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Ulf Kristersson hoppas att höjningen inte kommer att tvingas in i ”ändringsbudgeten”, som trots allt är den budget den borgerliga oppositionen lyckades få stöd för i riksdagen. Finansministerns uttalanden tyder dock på att så kommer att bli fallet, vilket lär ställa överenskommelsen på prov.

Denna situation är symptomatisk då det inte finns några detaljerade regler för hur budgetarbetet ska gå till inom överenskommelsen och vad som kan ligga i en budget.

Regeringen vill visa på alliansens underlägsenhet och svaghet

Den nuvarande vinnaren på Decemberöverenskommelsen är Stefan Löfven. Det var en viktig delseger, inte minst då regeringen sedan valnatten saknat handlingskraft. Av samma anledning blir det viktigt för Magdalena Andersson att lägga ribban högt för att visa vilken sida som väger tyngst inom överenskommelsen. Att lyckas göra en rejäl vänstersväng med den borgerliga budgeten är onekligen en fjäder i hatten och visar dessutom på handlingskraft och initiativförmåga.

Alliansen måste visa att de inte bara lagt sig platt

För Moderaternas del är utgångsläget betydligt värre. Dessutom måste Moderaterna visa sina besvikna väljare att Decemberöverenskommelsen inte innebär spiken i kistan för moderat politik. Frågan är om förhandlingarna klarar detta.Klicka här för att gå till artikeln i Barometern, 2015-01-20

Alliansen har gett V vetorätt för varje budget till 2022

Uppgörelsen den 27 december 2014 innehåller flera otydligheter och tycks inte ta sikte på att fungera långsiktigt. Den politiska situationen förändras, konstaterar Hans Bergström. Och alliansen har gett fri lejd åt Stefan Löfven att regera med det underlag han tycker fungerar.

Decemberöverenskommelsen gäller till och med valdagen 2022. Det skulle dock förvåna om den håller ens till midsommar 2015.

Därtill är den alltför ogenomtänkt och dagsbunden.

De sex undertecknande partierna tror sig kunna låsa en politisk situation som är föränderlig. Sådana försök brukar regelmässigt visa sig kortsynta och fyllda med kommande sidoverkningar som de inblandade inte insåg när de skrev under.

Överenskommelsen innehåller en allvarlig och helt central motsägelse.
Först sägs det att den syftar till att ”en minoritetsregering ska kunna få igenom sin budget”. Men senare står det i stället att förslaget ”från den partikonstellation som är störst släpps fram vid budgetomröstning i kammaren”.

V:s vetoträtt

Den minoritetsregering S–MP som Sverige begåvats med har mindre underlag än alliansen. För att bli ”störst” måste den få även Vänsterpartiets aktiva stöd, vilket som bekant har ett pris.

I stället för att hjälpa sittande minoritetsregering att få igenom sin egen budget har alliansen enligt skrivningen gett Vänsterpartiet vetomakt i förhållande till denna regering.
En sådan effekt har ingenting att göra med ekonomisk ansvarsfullhet eller att ”göra Sverige möjligt att regera”.

Jonas Sjöstedt tackar och tar emot (se intervjun i Expressen 3/1). Han erbjuds en stärkt ställning utan att behöva göra några av överenskommelsens åtaganden.

Alliansen har för åtta år framåt (!) gett carte blanche för varje innehåll i en vänstersignerad budget.

Antag att en kommande vänsterbudget föreslår att förmögenhetsskatten återinförs och marginalskatten höjs till 80 procent, som före 1990 års skattereform. Alliansen har lovat att lägga ned sin röst inför ett sådant förslag, även om det finns en majoritet i riksdagen för att stoppa det. Ohållbart!

Misstroendeförklaring möjlig?

Misstroendeförklaring finns formellt kvar som möjligt vapen, om regeringspolitiken skulle fortsätta dra långt åt vänster, som under den gångna hösten. Men går en misstroendeförklaring att förena med de förtroendefulla ömsesidiga åtaganden som ingår i decemberöverenskommelsen? Knappast.

Decemberöverenskommelsen bryter mot praxis

Överenskommelsen gör ingen åtskillnad mellan olika regeringskoalitioner. Alliansen lovar att inte bry sig om huruvida Socialdemokraterna vill regera ensamma, med MP eller även släppa in V i regeringen. Detta bryter mot en praxis som har gällt från talmannens sida under snart 40 år.

Alltsedan tillkomsten av regeringen Ullsten 1978 har talmannen försett sitt förslag till statsminister med tillägg rörande vilken partikonstellation förslaget gäller:
– ”Att till ny statsminister utse Ola Ullsten, som avser att bilda en folkpartiregering, i vilken kan komma att ingå personer utan partipolitisk förankring” (12/10 1978).
– ”Att till statsminister utse Thorbjörn Fälldin, som avser att bilda en regering i vilken kommer att ingå företrädare för Centerpartiet och Folkpartiet” (18/5 1981).
– ”Att till ny statsminister utse Stefan Löfven, som avser att bilda en regering bestående av företrädare för Socialdemokraterna och Miljöpartiet” (30/9 2014).

Syftet har varit att göra klart vilken typ av regering förslaget gällt, eftersom olika partiers röstning givetvis kunnat påverkas av den informationen.

Så röstade M nej till Ullsten som statsminister 1978, men hade röstat ja om han föreslagits som statsminister för en FP–M-regering. Då skulle i gengäld S ha röstat nej, medan de nu lade ned sin röst.

Alliansen skulle röstat nej till S+MP

Efter valet 2014 hade det varit ytterst rimligt om allianspartierna röstat nej till en S–MP-regering Löfven, men lagt ned sin röst inför en ren S-regering Löfven.

Med decemberöverenskommelsen har nu de borgerliga partierna lovat att medverka till att släppa fram även en regering som inkluderar kommunister.

Motion & reservation

I nyhetsanalyser, även från kvalificerade bedömare, har sagts att Löfven inte behöver få problem med budgeten ens utan V-stöd, eftersom de borgerliga partierna kanske inte längre går fram med en gemensam budgetmotion. Analysen missar åtskillnaden mellan gemensam motion och gemensamma reservationer i utskottet.

Ända fram till 2006 lade allianspartierna fram separata partimotioner om budgeten. Det hindrade inte att de sedan i finansutskottet enades kring gemensamma reservationer.

Alliansens gemensamma reservation om riktlinjer för politiken

Våren 2005, till exempel, hade allianspartierna separata partimotioner, men därefter gemensam reservation om riktlinjer för den ekonomiska politiken liksom om mål för budgetpolitiken. Riksdagen röstar om utskottsbetänkanden, inte om motioner.

Skulle alliansen, om den är störst i finansutskottet genom att V inte röstar aktivt för regeringen och alliansen får stöd av SD, verkligen avstå från att föra fram sitt förslag till rambeslut i finansutskottet?
Och hur kan den tro på motsvarande vit flagg från vänstersidan om situationen skulle bli omvänd 2018–2022?

Alliansen får inte söka inflytande

Decemberöverenskommelsen binder också alliansen till att inte söka få regera, eller ens eftersträva tungt politiskt inflytande, om den inte själv är större än summan av S, V, MP och Fi.

V ska beaktas till 100%, SD till 0%

Innebörden av detta är, som Ulf Adelsohn påpekat, att Vänsterpartiet ska räknas till 100 procent och Sverigedemokraterna till noll procent.

SD blir det enda oppositionspartiet

Men därtill kommer att överenskommelsen i sig själv bidrar till en opinionsutveckling som gör det mycket svårt för alliansen att bli större i val än de fyra socialistiska partierna ihop.

Den ger Sverigedemokraterna chans att framträda som enda verkliga oppositionsparti i Sverige.

SD kommer nu ensamt att stå för det förslag till misstroendeförklaring mot S–MP-regeringen, som det hade varit mest naturligt att alliansen lagt fram i november (och som då hade berövat Löfven konstitutionell makt att hota med nyval).

Decemberöverenskommelsens syfte tycks därtill vara att alliansen inte ska behöva modifiera sin invandringspolitik, vilket ytterligare stärker SD.

Alternativ till decemberuppgörelsen

Men vad fanns det för alternativ, frågar några. Det fanns flera:

  1. Stor koalition S–M.
  2. Nyval och därefter alliansregering med indirekt stöd av SD.
  3. Löfven II-regering, bestående av enbart socialdemokrater, framsläppt av de borgerliga mot löfte om blocköverskridande överenskommelser på några centrala områden.

Bindande formler för alla situationer kan inte ersätta politiskt omdöme

Framför allt hade Stefan Löfven rätt när han veckorna före decemberöverenskommelsen förklarade att man inte kan ersätta politiskt omdöme med bindande förhandsformler för att söka reglera alla kommande politiska situationer.

Opposition kan inte avstå från sin politik

Stefan Löfven hade också rätt när han tidigare i höstas undrade hur oppositionspartier medvetet kan avstå från att söka påverka besluten i en riktning de bedömer som gagnelig för landet, för att under fyra år nästan enbart förbereda nästa valrörelse.

Överenskommelsen spricker innan sommaren

Decemberöverenskommelsen är dömd att haverera, och rätteligen så.
Klicka här för att gå till artikeln i DI, 2015-01-07

Decemberöverenskommelse för att slippa samarbete

Den 30 december 2014 skrev Expressen att alternativen till uppgörelsen är ”att aktivt börja samarbeta med SD eller att slå ihop sitt bohag med Socialdemokraterna i en eller annan form”. Upplägget är att den som inte gillar decemberöverenskommelsen måste visa en Kinderäggslösning där stabilitet uppnås, nyval undviks och SD oskadliggörs.

Egentligen begriper jag inte varför vi ska godkänna dessa premisser. En viktig poäng i kritiken av uppgörelsen är ju att det inte är önskvärt att skapa denna tulipanaros till vilket pris som helst.

Decemberöverenskommelsen gäller politikens former

I Per T Ohlsson försvar för DÖ mot dess borgerliga kritiker i Sydsvenskan häromdagen jämför han med kohandeln 1933 mellan Per Albin Hanssons S-regering och riksdagsledamöter ur Bondeförbundet (4/1). Ohlsson pekar förvisso ut skillnaderna: ”Decemberöverenskommelsen gäller politikens former: valet av statsminister och budgetbesluten. Kohandeln gällde konkreta åtgärder”. Men han konstaterar likväl att dagens kohandlande är berättigat – medan raseriet som flugit i vissa gammelmoderater inte är det. ”Kompromisser och samarbete”, förklarar Ohlsson, ”är i själva verket nödvändiga ingredienser i en fungerande demokrati”.

Javisst. Och i demokratier skapas ofta ovanliga politiska allianser i sakfrågor när ett parti hamnar i vågmästarställning. Närvaron av en vågmästare ställer högre krav på regeringsmakten att söka brett stöd för sin politik.

Decemberöverenskommelse en strategi för att slippa kompromisser & samarbete

Decemberöverenskommelsen har inte tvingat fram kompromisser och samarbete. Decemberöverenskommelsen är tvärtom ett verktyg för att slippa detta.

Man åsidosätter behovet av stöd och låtsas att riksdagen är mindre än den är. Ur det perspektivet vore det rimligare att ta den demokratiska skeden i vacker hand och förhandla om politiken, inte om formerna.

Vänsterpartiets godkännande för varje budget

Detta är dessutom något som denna sida har förespråkat länge, mer exakt i bemärkelsen att Alliansen skulle ha tagit initiativet och avsatt Löfven. Då hade han fått ombilda till en ren S-regering som kunde budgetförhandla med Alliansen varje år i stället för att – som nu – söka Vänsterpartiets godkännande för varje budget. Nej, det innebär inte ett formellt regeringssamarbete, men väl hårda förhandlingar om sakpolitik.

Uppenbarligen var partierna inte mogna för detta nu, men kanske hade ett nyval varit den spark i baken som hade behövts?

Passivt stöd från SD

Vidare är inte passivt stöd från SD uteslutet. Så fungerade det föregående mandatperiod och det bör fortsatt anses vara ett spelbart alternativ.

Alliansen börjar vakna i migrationsfrågan

Under hösten har både M-företrädare och KD:s Göran Hägglund gjort utspel i migrationsfrågan. Det är inte orimligt att tänka sig att justeringar av migrationspolitiken skulle ge Alliansen möjlighet att få igenom en budget och vidare regerande med samma passiva SD-stöd som under föregående mandatperiod.

För den händelse att någon vill sätta likhetstecken mellan SD och Alliansen: skillnaden mellan SD:s önskan att minska invandringen med 90 procent och de tankar som KD och M-politiker luftat på migrations- och integrationsområdet torde vara uppenbar. Det är inte en acceptabel debattnivå att inte erkänna dessa skillnader.

Decemberöverenskommelsen skadligt prejudikat

Löfven föredrog nyvalskortet, men bara som hot. Detta är också skälet till att decemberöverenskommelse riskerar att bli ett skadligt prejudikat i svensk politik.

Ingen regeringskris

För märk väl: hösten 2014 är inte hösten då vi hade en regeringskris. Någon regeringskris blev det aldrig. Hade vi haft en sådan hade minst en av två saker skett: en avgång med påföljande talmansrundor eller ett extra val.

Det oortodoxa som i stället ägde rum innan året blev nytt är att Stefan Löfven lyckades få sin budget fälld utan att en regeringskris inträffade.

Decemberöverenskommelsen visar att S inte längre är solen allting kretsar kring, hävdar uppgörelsens borgerliga försvarare.
Jag påstår motsatsen. Decemberöverenskommelsen visar att när en S-budget faller springer samtliga partier till Rörelsens undsättning och viker sig dubbla för att rädda S undan en regeringskris. Den regering vi har nu har bokstavligen curlats fram till makten av borgerligheten.Klicka här för att gå till artikeln i SvD, 2015-01-07

Svag opposition - Vi är överens om att en så svag regering behöver en ännu svagare opposition... det är bra för Sverige

Se även bl a;
Slutresultat i riksdagsvalet 2018


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Decemberöverenskommelsen och migrationspolitik

Dagens enda intressanta ledare finns i SvD där gästledaren Thomas Gür kommenterar Decemberöverenskommelsen och avsaknaden av att det migrationspolitiska området kommer omfattas av de blocköverskridande samtalen som aviserats.

Han menar att det kan finnas två förklaringar till varför frågan om migrationspolitiken utelämnats i Decemberöverenskommelsen:

• Att försöka förneka problemen inom detta område genom att inte nämna dessa
• Att Alliansen vill på egen hand utveckla ett alternativ för att stoppa läckaget till Sverigedemokraterna.

Det behöver inte vara antingen eller, snarare är förklaringen både och. Samt att socialdemokraterna sitter fast med Svarte Petter i form av Miljöpartiet som är själva grundorsaken till dagens överenskommelse.

Lägg därtill att socialdemokraterna knappast kan sägas vara redo för denna form av ifrågasättande av tidigare politik eftersom de dels är upptagna med att regera, ett regerande som inte blivit lättare med den parlamentariska situationen, dels att partiledningen domineras av Henrik Arnstads tankegods;

En övertygelse bland Bommersviksskolade politiskt sakkunniga att Sverigedemokraterna kan skrikas ihjäl. Detta säger dessvärre en hel del om SSU:s inflytande och den kunskap som förmedlas inom ramen för Bommersviksakademin.

Alliansen tvingas ta tag i problemen

Att Alliansen är på väg att förändras inom detta område är ställt utom allt tvivel. Kristdemokraterna har lanserat sina första steg genom Göran Hägglunds testballong i Dagens Nyheter och även Jan Björklund har givit ledtrådar om att även Folkpartiet är i fullt arbete.

Folkpartiet dammar av frågan om språkkrav

Källor inom FP uppger att i skrivande stund pågår finslipning av ett nytt program där språkkraven och förändrade spelregler på arbetsmarknaden ingår som komponenter. Finslipningen är främst språklig då de vill undvika Arnstadisternas attacker om rasism och fascism och därmed klara hörseln i behåll.

Viktigare att klassificera SD än att ta tag i problemen

En attack eller debatt med en sann Arnstadist resulterar ofta i en viss lomhördhet då debatterna förs i en kolerisk tonart. Att skrika rasist, nazist eller fascist åt all reglering och alla krav på migranter är grundtaktiken samt fastna i en diskurs där det tycks vara viktigare att klassificera Sverigedemokraterna än att ta tag i grundproblematiken till dess tillväxt.

Skolpolitiken

Samtidigt med detta så sänder regeringen ut en testballong i form om invit på ett annat område i dagens DN Debatt. De tre skol- och utbildningsministrarna ber på sina bara knän om en bred uppgörelse i skolpolitiken efter finsk modell.

Det är nästan ett löjeväckande initiativ. Om regeringens företrädare representerat en finsk skolpolitik, med väsentligt hårdare krav, hade inviten möjligen lyckats men så är inte fallet. Nu är inviten ett försök att mildra effekten av det stora antal nederlag som väntar i Riksdagen.

Alliansen har redan aviserat att, då de vet att de kommer få stöd av Sverigedemokraterna i samtliga voteringar inom skolområdet, kommer föra sin politik som av en händelse har mer finskt i sig än vad Gustav Fridolin, MP, representerar.

Alliansen måste, för sin överlevnads skull, visa sina väljare att de är en opposition med makt och kan inte lägga sig platta för Gustav Fridolins inviter.

Decemberöverenskommelsen var illa nog för Alliansens väljare, de vill inte förvärra dess effekter ytterligare med en kravlös skolpolitik som de inte tror på och som ligger långt ifrån just den finska som råkar vara framgångsrik.

Om Gustav Fridolin aviserat en reträtt hade det kanske gått. Nu bedömer jag det som omöjligt och initiativet kan mycket väl baktända till regeringens nackdel. Finsk skolpolitik är sannolikt den rätta medicinen men det är inte den som Gustav Fridolin representerar.

Decemberöverenskommelsen

Decemberöverenskommelsen kommer i varje fall prägla varje dag och vecka under våren och kommer ge alla oss politiska nördar gott om uppslag för kritik och analys av det politiska systemet.

Systemkollaps i mottagningssystemen

Men över hela cirkusen vilar det moln av oro, som riskerar att bryta ut i full storm under 2015, som migrationspolitiken utgör.

Systemkollapsen i mottagningssystemen väntar runt hörnet och när detta slår igenom kommer inga överenskommelser i världen att kunna rädda oss.

Förnekelse på riksplanet

Det värsta är att de politiska ledarna fortfarande tycks förneka förekomsten av detta faktum vilket gör att de lösningar som kommer stå till buds blir färre och färre om vi ska premiera en humanistisk asyl- och flyktingpolitik.

Och de som tror att vi kan slå en bro över mörka vatten till valet 2018 tror sannolikt på för mycket. Den tiden har vi inte, inte heller förmågan då låsningarna och förnekelsen på riksplanet präglar allt arbete samtidigt som kommun efter kommun nu aviserat att de slutar ta emot kommunplaceringar av beviljade uppehållstillstånd och antalet i kö in till det svenska samhället ökar.

Valresultat 2014

Valresultat 2014
Valresultat Riksdag 2014-09-14

 

Antal mandat för respektive politiskt parti i Riksdagen efter valet 2014

Valresultat mandat 2014
• S+MP+V    = 159 mandat (dvs 16 mandat från hälften).
• Alliansen = 141 mandat.

Valprognos efter decemberöverenskommelsen 2014

En sådan valprognos saknas men den 11 december 2014 publicerade Aftonbladet en undersökning med följande resultat; Valundersökning 2014-12-11Undersökningen omfattar intervjuer med 1574 personer under perioden 4 december-10 december och är genomförd som en webbundersökning på uppdrag av Sverige Tycker. Målgruppen är allmänheten 18 år och äldre.
Undersökningsfrågan som ställdes i den senaste valundersökningen var:
Vilket parti skulle du rösta på om det var riksdagsval i dag?

De borgerliga partierna får 43,4 procent mot 41,1 procent för de tre rödgröna partierna. Det innebär, med detta resultat, att Alliansen skulle ha vunnit ett extraval i mars 2015.

Mätning Januari 2015 TV4/Novus

M 24,1 (+0,4)
FP 4,1 (-0,2)
C 6,0 (-0,6)
KD 4,5 (+0,6)
S 30,0 (-2,0)
V 5,3 (0)
MP 6,4 (+0,4)
SD 16,5 (+0,5)
FI 2,2 (+1,1)

Regeringspartierna har tillsammans med Vänsterpartiet stöd av 41,7 procent av väljarna medan Allianspartierna har 38,7 procent.

Förändringarna är inte statistiskt säkerställda. Novus intervjuade 2007 personer per telefon under perioden 22 december 2014 till 18 januari 2015.

Ipsos 2015-01-12 — 2015-01-26:Klicka här för att gå till artikeln i DN, 2015-01-31

V   5,8 (+0,4)
S  34,3 (+2,3)
MP  6,3 (-0,4)
SD 13,1 (+0,6)
C   5,0 (-0,1)
FP  6,2 (+0,6)
KD  3,8 (-0,1)
M  23,2 (-3,1)

Ipsos/DN mätning med felfaktor från valet 2014:Klicka här för en större bild

Se även bl a;

Personröstning regler – Vikten av att personrösta i valet 2018


Förutsägelse om riksdagsvalet 2018

Slutresultat i riksdagsvalet 2018


Media försöker desperat förklara bort att SD är Sveriges största parti

SD Sveriges största parti enligt Yougov, 2 veckor innan valet 2018


98 % av Sverige ogillar S+MP, enligt undersökning av IPSOS


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

VÅGMÄSTARROLLEN KVARSTÅR

Syfte att oskadliggöra SD

När regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet kom överens med de fyra borgerliga partierna och ställde in extravalet var huvudsyftet att oskadliggöra Sverigedemokraterna. Det är vikarierande partiledaren Mattias Karlssons bild av uppgörelsen som presenterades i lördags.

Detta är väl något som står helt klart för alla. Det är inte någons ”bild” utan det har t.o.m. sagts rakt ut av de etablerade partierna.

Minskad demokrati

Mattias Karlsson säger;
– Det mest beklagliga är den demokratiska aspekten. Vi går i fel riktning i Sverige när vi har det här extrema stödet för minoritetsstyren. Jag hade gärna sett att vi gått i motsatt riktning, kanske mer i likhet med bland annat Danmark, där man söker bredare uppgörelser och mer konsensus kring sakinnehållet i politiken. Att man nu gör det ännu lättare för en minoritet att styra landet tror jag inte är bra i längden.
– Som jag ser det är det en av grundpelarna i demokratin att majoriteten ska styra och att styret av landet ska vara förankrat hos en så bred andel av befolkningen som möjligt. Nu går man i motsatt riktning.

Detta är också en självklarhet. En minoritetsregering är bara ett litet steg från en diktatur.

Oinskränkt makt för en svag minoritetsregering att göra vad den vill

Mattias Karlsson säger;
– Problemet är att man inte har gjort upp i sak. Hade man förhandlat sig fram till ett politiskt paket med olika ståndpunkter där man landar i att det här kan vi gemensamt stå för hade det varit en sak, men nu är det mer en formalialösning där man ger carte blanche för en väldigt svag minoritetsregering att styra som den vill.

Även detta är helt uppenbart. Man har bara försökt lägga upp en plan för att utestänga SD, men man har inte gjort upp om själva sakfrågorna i politiken.

Misstroendeförklaring mot Stefan Löfven

I frågan om skälet till att lämna in en misstroendeförklaring mot Stefan Löfven svarar Mattias Karlsson;
Det viktiga för oss är att göra det tydligare för väljarna vilka som ger sitt stöd för Stefan Löfven och vilka som inte gör det.”.

Detta är väl inget som någon kan invända mot. Tydliggöranden inom politiken kan det aldrig bli för många av.

SD:s vågmästarroll

Mattias Karlsson säger;
– Vårt inflytande över budgetprocessen ser ut att bli mindre om den här överenskommelsen håller, men vår vågmästarroll kvarstår.”.

Det är korrekt. Det är viktigt att förstå att så länge alliansen+S+MP+V inte agerar som ett parti samt röstar likadant i alla motioner & propositioner, dvs så länge det finns någon skillnad mellan alliansen och vänsterblocket kvarstår SD som vågmästare i form av Sveriges tredje största parti.

Miljöpartiet orimligt stort inflytande

Mattias Karlsson säger;
Det är beklagligt att de stora partierna ger ett så pass litet och extremt parti som Miljöpartiet ett så stort inflytande i svensk politik.
På presskonferensen i lördags sa både Socialdemokraterna och Moderaterna att de kommer att hedra migrations­överenskommelsen
det innebär att väljarna får Miljöpartiets migrationspolitik hur de än röstar, om de inte röstar på Sverigedemokraterna.
”.

Ja, det är ett av de minsta partierna – MP – som styr migrationspolitiken, men i grund och botten måste man förstå att allt handlar om att blockera SD så mycket som möjligt och att försöka skrämma väljarna att inte rösta på det parti som de upplever som den största konkurrenten. Oavsett till vilket pris detta sker för landet.

Ej finansierad budget för asylmottagning

Mattias Karlsson säger;
Vi har en situation där vi står inför en hotande systemkollaps i flera kommuner när det gäller flyktingmottagandet och vi har en under­finansierad budget för den omedelbara asylmottagningen. Inget av de andra partierna har gett svar på hur de tänker hantera den här situationen.
I dag lånar Sverige pengar till välfärden samtidigt som vi har ett underskott för den omedelbara asylhanteringen. Det måste de andra partierna ge svar på hur vi ska lösa.
”.

Ja, det tycks märkligt hur enade de övriga partierna är i att inte föra upp frågan om finansiering av flykting- och anhöriginvandring på dagordningen, men kanske ännu märkligare att detta mörkande accepteras av väljarna.

KD tar bladet ur mun

På frågan;
Ser du någon förflyttning hos de andra partierna i invandringsfrågan?
svarar Mattias Karlsson;
– Det fanns intressanta element i Kristdemokraternas utspel häromveckan. Mig veterligen är det första gången på många år som ett parti, förutom vårt, börjat prata om volymerna och kostnaderna kopplade till invandringspolitiken.”.

Lite underligt att Kristdemokraterna – en av landets minsta representanter för väljarna – är de enda av de etablerade partierna som vågar att i alla fall ytligt nämna något i frågan. Den enskilda fråga som kanske mest påverkar ekonomin för landets befolkning borde det inte gå att stoppa huvudet i sanden för.

Se även bl a;
Slutresultat i riksdagsvalet 2018


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Vänsterpartiet: ”Bra överenskommelse”

Begränsning av vinstuttag

Det är bra att vi har en regering som kan styra. Det innebär att vinstöverenskommelsen från i höstas ligger fast och har möjlighet att genomföras, säger Hans Linde, med hänvisning till överenskommelsen med S om att begränsa vinstuttaget för privata företag inom vård, skola och omsorg.

SD:s makt bryts

”Decemberöverenskommelsen” bryter också SD:s makt, menar Hans Linde.
– Kärnan i den är att SD inte kommer att ha makten att fälla budgetar, varken den här eller kommande mandatperioder, säger Hans Linde

Röst mot allt borgerligt

Jonas Sjöstedt kan tänka sig att rösta emot både borgerliga budgetar och borgerliga statsministerkandidater.

Ett system ur balans

Negativ parlamentarism

Sverige har det som kallas negativ parlamentarism. Det innebär att det räcker att en regeringsbildare är accepterad och inte har en riksdagsmajoritet emot sig.

Red’s kom:
Dvs så länge inte 175 eller fler av riksdagens 349 ledamöter röstar mot talmannens förslag vid statsministeromröstningen till regeringsbildare så får talmannens förslag till statsminister bilda regering (minoritetsregering eller majoritetsregering).

Riksdagen består av 349 ledamöter, efter valet 2018 fördelade enligt följande:

”Alliansen” = 143 ledamöter
M = 70 ledamöter
KD = 22 ledamöter
C = 31 ledamöter
L = 20 ledamöter

VÅGMÄSTARE
SD = 62 ledamöter
(Alliansen + SD = 205 ledamöter)

S+V+MP = 144 ledamöter
S = 100 ledamöter
V = 28 ledamöter
MP = 16 ledamöter

GÄLLANDE MANDATFÖRDELNING SEDAN VALDAGEN 2018-09-09
Mandatfördelning i Sveriges riksdagREGERINGSBILDNING
Talmannen har fyra försök på sig att ge ett förslag till statsminister/regering.

Om riksdagens ledamöter med majoritet röstat mot (tryckt på den röda knappen) samtliga fyra förslag så ska extraval utlysas inom tre månader.

INGET FOLKSTYRE I SVERIGE?
2019-01-18 blev Stefan Löfven återvald som statsminister med 115 ja-röster mot 153 nej-röster (M+KD+SD), trots att högersidan röstats fram av folket till en majoritet med 60%.
Av åtta partier var det alltså bara S och MP som gav ett uttryckligt stöd till en S+MP-regering.

Centerpartiet (exkl. en Centerpartist med egen vilja, som röstade nej till Löfven), Liberalerna, och Vänsterpartiet gav S+MP-regeringen sitt stöd genom att lägga ner sina röster (C och L valde att 131 dagar efter valet 2018 slutgiltigt hoppa av Alliansen, se Januariöverenskommelsen).

Resultatet av valet 2018 blev en S+MP-minoritetsregering 2019-01-20 genom att 115 riksdagsledamöter röstade ja, 153 nej och 77 avstod från att ta ställning genom att rösta gult (4 frånvarande).

SD, KD och M kan närhelst de vill fälla S+MP-regeringen om V effektuerar sina hot att fälla S+MP-regeringen om C:s och L:s vilja genomförs.

MED KRAVLÖST FOLK KAN POLITIKER STRUNTA I FOLKVILJAN
I Sverige behöver de politiska partierna inte avslöja innan valet vem de avser bilda regering med, och ej heller informera väljarna om vilken budget de tänker föreslå. Det finns inga krav på ärlighet och uppriktighet från politikerna, om inte väljarna förstår att utkräva detta på olika sätt (bl a genom att inte rösta på ett parti som tidigare brutit sina löften). I praktiken är systemet sådant att väljarna röstar i blindo.

Efter valdagen har de politiska partierna full frihet att bryta sina luddigt formulerade vallöften såväl som konkreta vallöften (t ex att avsätta Stefan Löfven). Politiker räknar med att väljarna är lätta att manipulera och att de har glömt lögner och brutna löften till nästa val, fyra år senare.

Positiv parlamentarism

På längre sikt skulle en utväg kunna vara att Sverige övergår till den tyska modellen med positiv parlamentarism. I den finns en koppling mellan regeringsbildning och budget genom att kanslern måste ha aktivt stöd av en majoritet i förbundsdagen.

Partierna har valt att låta sin politik komma i andra hand

I backspegeln kan man se att vår parlamentariska modell har byggt på större ömsesidig respekt än vad som varit uppenbart.

Partierna har valt att inte utnyttja den destruktiva potential som systemet faktiskt ger oppositionen.

Decemberuppgörelsen

Decemberöverenskommelsens första vecka har precis som uppgörelsens förhistoria präglats av strid: Vems är skulden? Hur kunde landet drivas ända till nyvalets brant?

Sakpolitiska spänningar mellan S, MP och V

De borgerliga partiernas vilja till inbördes samarbete förstärks av insikten att det är svårare på den andra sidan.

De sakpolitiska spänningarna mellan S och MP är betydande.

Än besvärligare blir det när även Vänsterpartiet ska fås med på vagnen.

När de tre till vänster lyckas göra upp kan Alliansen skrämma mittenväljarna just med att Vänsterpartiet deltar.

Red’s kom:
Mittenväljarna”? Vilka är dessa enligt vilken definition?

Halvsanningar=osanningar från bägge sidor

Som tydligt framgick i fredagens tidning levererar båda sidor halvsanningar. DN:s granskning bekräftar att de borgerliga hade med sig förslag om hur regeringsbildning och budget skulle kunna hanteras i framtiden. Men i det skedet var Stefan Löfvens mål att rädda sin budget. Kunde inte de borgerliga tänka sig att lägga ned sina röster? Nej, det kunde de inte.

Källa: Ett system ur balans
Januariöverenskommelsen 2019. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Liberalerna, Centerpartiet
Se även bl a;
Alliansen ansvarslös om de inte förhandlar med SD

Löfven vill bryta blockpolitiken för att bilda eget block

Socialdemokraterna efterlyser ny Decemberöverenskommelse med Alliansen – Val av talman

Alliansen beredd att lämna över regeringsmakten till vänstern


Endast två procent av folket vill att regeringen sitter kvar


Slutresultat i riksdagsvalet 2018, samt resultat för småpartierna


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Borgerlig vrede – Vem vann?

Maktförskjutning från riksdag till regering

Den borgerliga besvikelsen är inte svår att förstå. Decemberöverenskommelsens löfte om att släppa igenom den största partikonstellationens statsminister och budget medför en markant maktförskjutning från riksdag till regering.

Mer inflytande för färre mandat

Förutsatt att överenskommelsen håller samman kommer vi i två mandat­perioder nu se en svagare opposition och där färre mandat kommer att få större inflytande.

Att göra minoritetsstyrets budget till en helig ko är riskabelt. Att på förhand lova att inte fälla budgeten innebär att Stefan Löfven kan kasta in mer eller mindre vilken ekonomisk kompott han vill utan att någon kommer att hindra honom i parlamentet.

Eller som förre toppmoderaten Mikael Odenberg dystopiskt målar upp det på måndagens DN Debatt: inte ens förstatligande av banker och återinförande av löntagarfonder skulle Alliansen stoppa med den nya ordningen, bara det innefattas av budgeten. Det är onekligen en allvarlig invändning.

Politik är inte främst form, utan innehåll. Och den lilla detaljen saknas med några få undantag i uppgörelsen.

Borde inte fler än 33% tycka att överenskommelsen är odemokratisk?

Missnöjet avspeglas också i den mätning från SVT/Sifo som kom på måndagen och som visar att en av tre väljare tycker att överenskommelsen är odemokratisk.

Stefan Löfven styr med den budget han sa han inte tänkte styra med

Om Stefan Löfven inte hade varit så ivrig att hota med nyval hade det sannolikt funnits utrymme för fler sakfrågor än pensioner, energi och försvar. Men Löfven förklarade sin brådska med att han absolut inte tänkte styra med en Alliansbudget. Vilket han ju nu faktiskt gör, och kommer att göra under minst år 2015, ändå.

Varför är decemberöverenskommelsen odemokratisk?

Den 27/12 2014 ställs nyvalet in efter en muntlig, och diffust presenterad, överenskommelse mellan vänsterblocket och högerblocket.

Oppositionen drar sig tillbaka

Det odemokratiska i decemberöverenskommelsen ligger i att man diskuterat fram en lösning där en minoritet av partierna (och därmed en minoritet av väljarna) styr ostört istället för en överenskommelse i politiska sakfrågor. Det är samarbete i sak som behövs inte samarbete i hur man bäst uppnår en diktatur.

Väljarna marginaliseras och får inte säga sin mening

Det odemokratiska ligger också i att man vill förbigå väljarna och deras åsikter och frånta medborgarna sin möjlighet att rösta fram den lösning som de anser är bäst för Sverige baserat på aktuell situation. Några få personer (6 stycken) har alltså fråntagit väljarna sina demokratiska möjligheter… i alla fall fram till nästa val, när denna maktfullkomlighet kan visa sig ödesdiger.

Det politiska etablissemanget har satt sig över folkviljan.

Decemberöverenskommelsen

Överenskommelsen från den 27 december 2014 framstår som ett hafsverk och skulle behöva förtydligas. T ex är glidningen mellan de två begreppen ”partikonstellation” och ”regering” olycklig.

Det ska noteras att överenskommelsen saknar formell status. Den är inte lag och därmed inte heller bindande. Varje riksdagsledamot äger sin egen röst.
Den 27/12 2014 beslutade socialdemokraterna att ställa in nyvalet där medborgarna skulle få säga sin mening

Se även bl a;
Slutresultat i riksdagsvalet 2018


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Löfven har ett högt tonläge

Decemberuppgörelsen – Moderaternas partiledning kritiseras

Interna kritiken växer. Nu svarar Anna Kinberg Batra på de hårda orden från bland andra sina företrädare Carl Bildt och Ulf Adelsohn.

Uppgörelse om spelregler, inte om sakpolitik

Genom lördagens s k decemberöverenskommelse tycker partiledarna inom Alliansen att de har fått som de ville. Det blev en uppgörelse om spelreglerna för minoritetsstyre, och inte förhandlingar om sakpolitiken.

Kan inte rösta på egna förslag

Även förre utrikesministern Carl Bildt är bekymrad när han skriver i sin blogg:
En del besvärligheter kan det dock komma att bli – mest dock för Alliansens partier. I före 2006 väl etablerad tradition brukar allianspartierna lägga en gemensam reservation i finansutskottet om den ekonomiska politikens inriktning. Jag utgår från att så kommer att bli fallet nu också. Men man riskerar då att råka ut för förödmjukelsen att i enlighet med överenskommelsen inte kunna rösta för denna i kammaren om det skulle vara en risk för att den skulle gå igenom.”.

Löfven vinnaren

EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark tycker att Löfven är den stora vinnaren.

Missnöje i länsförbunden

Även ute i de moderata länsförbunden finns en viss tveksamhet.

Viktigt med alternativ?

Anna Kinberg Batras svar på den skarpa kritiken är att ”det är viktigt att det finns olika alternativ”.

Sammanfattning av artikeln

Anna Kinberg Batra säger att Alliansen ville ha en överenskommelse där aktuell regerings budget inte skulle ifrågasättas av motparten. Dvs när regeringen lägger fram sin budget ska det andra blocket inte rösta på sin egen budget;
– En förutsättning för att lägga ned några röster i en budgetomröstning är att vi är överens om att det skulle vara ömsesidigt.”.

Samtidigt säger Anna Kinberg Batra;
– Vi hade varit tydliga före och efter valet. Vi skulle lägga alliansförslag och vi lovade väljarna att rösta på dem.

Anna Kinberg Batra vill inte svara på om regeringen kunde ha räddat sin första budget genom en överenskommelse på kvällen den 2 december, men med tanke på ovanstående kommentar från Anna Kinberg Batra skulle det innebära ännu ett sviket löfte till väljarna att inte rösta på sin egen budget.

Anna Kinberg Batra säger vidare;
Sverige behöver former för att det största underlaget ska kunna regera.”.

Men med den s.k. ”decemberöverenskommelsen har partierna kommit överens om det rakt motsatta, dvs att en minoritet ska kunna regera utan att riksdagens demokratiska möjligheter och rättigheter utnyttjas.

På frågan;
I vilken mån är detta ett erkännande av att det som hände för ett år sedan, när de rödgröna och SD fällde en del av budgeten, att det var fel?
svarar Anna Kinberg Batra undvikande;
– I överenskommelsen ingår ett ömsesidigt åtagande om att inte göra den typen av utbrytningar och det tycker jag är viktigt.”.

Dvs ännu ett steg mot ökad maktkoncentration för en minoritet !!!

Dokument om överenskommelse saknas

Det finns inget skriftligt dokument om Decemberöverenskommelsen. Därigenom finns det inget konkret att analysera och partiledningarna kan fortsätta uttrycka sig obegripligt och vända och vrida på orden.

Se även bl a;
Löfven har fått storhetsvansinne

Stefan Löfven surar över tillkännagivanden

Stefan Löfven surar för att han inte får som han vill


Löfven vill samarbeta med de partier han baktalar

Så vill Löfven samarbeta i integrationsfrågan

Varför vill Löfven inte samarbeta?

Utsträckta händer ej seriöst menat

Politiker anklagar politiker för att tycka som SD hellre än att diskutera sakfrågorna


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.

Moderaterna får stenhård kritik

Decemberuppgörelsen

Den som läser kommentarerna under Kinberg Batras inlägg om decemberuppgörelsen på hennes officiella Facebooksida får leta efter positiva kommentarer.

En villkorslös kapitulation

Den tidigare moderatledaren Ulf Adelsohn (1981–1986) kallar uppgörelsen för ”en villkorslös kapitulation”:
Tyvärr är det här riktigt illa. I iver att utestänga SD har ni gjort V till vågmästare och bara sett till regerandets form inte dess innehåll.
Det är inte bra för Sverige att få en vänsterpolitik som ni måste släppa igenom fyra vårar och tre höstar. En villkorslös kapitulation där 158 mandat ska regera över Sverige.
Ska ni lägga ner rösterna även om inte V röstar med regeringen?
”.

Vänstergir, fiasko, svek, förräderi

Rader av moderatväljare konstaterar att Sverige nu står inför en vänstergir och kallar uppgörelsen för ”ett fiasko”, ”svek” och ”förräderi”.

Uppgörelsen är ett hastverk

Den tidigare kulturministern Cecilia Stegö Chilò (6–16 oktober 2006) kallar uppgörelsen för ett hastverk: ”Sorry Anna, detta var inte bra. Hur kan du sluta en överenskommelse som binder 100 självständigt valda riksdagsledamöter?
Hur kan du fösa regeringen i armarna på V?
Hur kan du avstå från att opponera på följdpropositioner?
Hastverk.
Det blir rejäl uppförsbacke Anna. Jag tror inte detta är bra för Alliansen. Löfven såg lika förtjust ut som katten Måns, när han grundligt lurat Pelle.
”.

Ökat politikerförakt

Ulf E Börjesson fruktar att det som nu hänt kommer att öka föraktet för politikerna: ”Outgrundligt och oerhört tragiskt att sätta väljarnas röst ur spel på det här sättet. Politikerföraktet kommer att öka vilket leder till lägre valdeltagande. Huvudlöst!”.

Anna Kinberg Batra svarar luddigt

Kinberg Batra själv svarar: ”Detta lägger en viktig grund även för våra möjligheter att ta ansvar i regeringsställning efter nästa val, oavsett när det arrangeras. Därför är det viktigt och bra att vi kommit överens. God fortsättning och gott nytt år!

Se även bl a;
Slutresultat i riksdagsvalet 2018


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Överenskommelsens livslängd ser ut att bli begränsad

Inga begränsningar för vad som garanteras få igenom i Riksdagen

Decemberöverenskommelsen lider av stora brister som gör att dess livslängd ser ut att bli begränsad. En sådan är att det inte sätts upp några begränsningar för vad regeringen får lägga in i budgeten och garanterat kan få igenom riksdagen. Här måste man räkna med att det snart blir oenighet mellan S-MP och Alliansen.

Principer för konfliktlösning saknas, hur ska uppgörelsen vårdas?

Inga principer för konfliktlösning finns dock i decemberöverenskommelsen, där det inte heller sägs hur uppgörelsen ska vårdas.

Skiljenämnd behövs

Samarbetsklimatet förbättras knappast av att de ledande partiföreträdarna attackerar varandra för att själva framstå som vinnare. Det skulle behövas en skiljenämnd, liknande pensionsgruppen som flera gånger har räddat pensionsreformen, om inte allt ska gå över styr.

Uppgörelsen kan brytas när som helst

Inför nästa val, när det kan bli aktuellt med regeringsskifte, kommer det svåraste provet. Står Stefan Löfven då fast vid att han, efter en förlust, är beredd att släppa fram en statsminister från Alliansen? Ingen kan tvinga honom, eftersom decemberöverenskommelsen är en politisk uppgörelse och inte ett rättsligt bindande avtal.

Uppgörelsen havererar inom kort

Mycket annat som kan stjälpa decemberuppgörelsen hinner också hända fram till valet 2022. Troligast är att den havererar långt innan dess.

Överenskommelsens livslängd ser ut att bli begränsad