Dags att prata om volymer för invandring

Allan Widman, tung Folkpartist från Malmö, tycker det är hög tid att tala klarspråk om att Sverige måste skicka signaler till omvärlden så att färre människor söker asyl.
– Det är oundvikligt att adressera frågan om volymer, säger han.

– Vi har en prognos nu på att det kommer över hundratusen asylsökande till Sverige 2015. Det innebär stora påfrestningar för det svenska samhället, säger Widman.

– Den ojämna fördelningen över landet gör att anspänningen ökar ytterligare. Därför måste vi överväga en lag där alla kommuner tvingas ta sitt ansvar.

Socialdemokraterna i Malmö har länge drivit kravet att bidraget för eget boende (ebo) avskaffas, eftersom det gör att många asylsökande bosätter sig i kommuner där det redan finns många invandrare – Malmö, Landskrona och Södertälje.
Bidraget bör slopas för dem som söker sig till kommuner där det redan finns många nyanlända flyktingar.

Allan Widman gör ingen hemlighet av att han ser både Jan Björklunds förslag och sina egna som ett slags signalpolitik till omvärlden för att minska trycket av asylsökande mot Sverige – exakt det som svenska politiker så ofta kritiserat Danmark för att göra.

– Jag tycker det är oundvikligt att adressera frågan om volymer. Sverige tar nu emot fler asylsökande per capita än något annat EU-land.Klicka här för att gå till artikeln i SDS, 2015-01-31Så här skriver Ledarsidorna:
Det är dags att börja prata volymer nu. De politiska partierna har rört sig likt katten runt den heta gröten länge nog och oavsett vad regeringen landar i så kommer det bli en fråga om prioriteringar i statsbudgeten. Där poster – och därmed liv – ställs mot varandra. Där anhöriginvandrarens vilja att erhålla både försörjningsstöd och hyresgaranti kommer ställas mot den hemlöses motsvarande behov. Eller ungdomen som vill ta kliven ut i vuxenlivet. Eller barnen som väntar på vaccin i Afrika.

Nu, om inte förr, upp med volymfrågan på bordet. Innan det är för sent. Prioritering tillhör ledarskapets mindre roliga ansvar och vi ska ha klart för oss att prioritera innebär att vi ställer olika gruppers behov mot varandra och att vi väljer bort. Med de omdisponeringar som skett i biståndsbudgeten så har den humanitära stormakten Sverige valt ut vilka som ska leva och vilka som ska dö. De som varit rika och starka nog, de får våra välfärdsresursers ovillkorade stöd. De som är för fattiga och svaga – de får stanna i sina krigs- och oroshärdar och dö.

Centerpartiets integrationspolitik

Här presenteras 20 förslag som vi hoppas kan förändra integrationsdebatten i Sverige. Vi vill gå från den oreda som nu råder i flyktingmottagandet till mer närodlade lösningar.

Red’s anm:
Centerpartiet gör som så många andra och presenterar enkla lösningar på komplicerade problem. Istället för att presentera konkreta förslag på meningsfulla åtgärder har Centern lagt upp ett diffust diskussionsunderlag.
– Vilken forskning baserar Centerpartiet sina förslag på?
– Var finns kostnadsberäkningar, täckning för utgifterna och besparingsidéer för att ha råd med förslagen?
– Hur vill Centerpartiet lösa problemen med de terrorister som fått uppehållstillstånd och förhindra invandring av fler terrorister?
– Hur vill Centerpartiet komma tillrätta med den utbredda rasismen bland de nyanlända?
– Hur ser Centerpartiet på avsekulariseringen av Sverige? Är det bara svenskarna som ska anpassa sig efter andra religioner eller är det tänkbart att de som kommer till Sverige ska anpassa sig efter den svenska kulturen?
– Hur vill Centerpartiet stävja influenser från nyanlända som har negativ inverkan på jämlikhet, demokrati, öppenhet, frihet och fred?

Centerpartiet vill prata om jobb och bostäder, men bara övergripande, aldrig på detaljnivå där problemen uppstår samt utan förslag på finansiering, och någon diskussion om volymer vill de inte ha på agendan. Centerpartiet ser ingen koppling mellan volymer och eventuella lösningar på jobb- och bostadsproblemen, trots att de är så intimt förknippade med varandra och aldrig kan separeras.

Vad som dessutom hänger nära ihop med den kraftiga invandringen till Sverige är t ex skola, vård, omsorg och miljö. Men ingen av dessa problemkopplingar har beaktats eller bemötts av varken Centerpartiet eller något annat parti. Även om någon skulle kunna lösa den omöjliga uppgiften att ta emot så många fattiga invandrare från andra kulturer på så kort tid som Sverige gör ur jobb- och bostadssynpunkt så återstår därmed alla övriga problem att lösa.

Permanent eller temporärt uppehållstillstånd spelar ingen relevant roll sett ur ekonomisk synpunkt för Sverige.
Sämst möjligheter på arbetsmarknaden
De som har sämst möjligheter på arbetsmarknaden är också de som med störst sannolikhet stannar kvar i Sverige för att utnyttja välfärdssystemet.
Bäst möjligheter på arbetsmarknaden
En större andel av den mindre andel som är högutbildade kommer under sin tid i Sverige enbart vara en kostnad. Därefter åker de tillbaka till sitt hemland utan att Sverige fått något i retur för de pengar som lagts ut på t ex migrationsverkets hantering, boendekostnader, etableringsstöd, försörjningsstöd, sjukvårdskostnader, rättsliga kostnader, utbildning, intensivkurser i svenska, validering av betyg, etc, etc.
Hur ser Centerpartiet, som förespråkar permanent uppehållstillstånd, på detta?

Centerpartiets 20 punkter är tyvärr inte mer än som bäst ett diskussionsunderlag.

Från utanförskap direkt till jobb

Jobben är det som kan lösa utanförskapets knutar. Jobben är därmed nyckeln till en bättre integration. Ett jobb förändrar sättet att se på världen, sättet att se på framtiden. Med ett jobb kommer ett sammanhang, en plats att utveckla språket, kollegor att fika med, och en möjlighet att diskutera vad som står i lokaltidningen. Därför måste de små och medelstora företagen ges bättre möjligheter att anställa. För att jobben ska bli fler i hela landet krävs generella åtgärder, men också riktade reformer som underlättar för nyanlända att ta steget in på arbetsmarknaden.

Därför behöver följande reformer genomföras:

1 • Inför lära-svenska-praktik med lägre lön.

Som nyanländ utan kunskaper i svenska och referenser kan det vara svårt att hävda sig på den svenska arbetsmarknaden där löneläget för de lägsta lönerna är relativt högt. För den som behöver stärka sin kompetens är det svårt att exempelvis få praktikplatser med lägre lön, vilket gör det svårt att klara konkurrensen på arbetsmarknaden.

Introduktionsjobb (YA-jobb) av den typ som idag finns för unga bör kunna omfatta alla nyanlända, men med en förlängning på upp till två år. Då blir det möjligt att under upp till två år arbeta till lägre lön samtidigt som man lär sig språket och utvecklar sin kompetens.

Red’s anm:
Här vill Centerpartiet, som förespråkar fri invandring, alltså ägna sig åt positiv särbehandling av flyktingar samt anhöriga till flyktingarna. Flyktingar och deras anhöriga ska prioriteras och svenskarna får stå tillbaka för de nytillkomna i möjligheterna att få ett arbete.

Hur skiljer detta förslag sig mot dagens kraftigt subventionerade instegsjobb, även dessa avsedda att kombineras med språkstudier?

Vill Centerpartiet ta resurser från att försöka lösa dagens ungdomsarbetslöshet på 17% (vilket man inte lyckats alls med) till att försöka sätta nytillkomna i arbete?

Var är utbildning för nyanlända i bl a svensk kultur och demokrati?

2 • Möjliggör spårbyte till arbetskraftsinvandring från dag ett.

Jobblinjen måste gälla redan från det att man anländer till Sverige. Alla som skaffar sig ett jobb ska kunna bli arbetskraftsinvandrare.

Red’s anm:
Och de som inte skaffar sig ett jobb, vad kan de bli?

Vilka jobb ska de som flytt hit, och deras anhöriga, få och/eller få kämpa för?

I dag måste man vänta fyra månader innan man kan byta spår från asylsökande till arbetskraftsinvandrare. Genom att möjliggöra spårbyte från dag ett kan nyanlända med tillräcklig kompetens för att ta sig in på arbetsmarknaden snabbare integreras.

Red’s anm:
Hur många talar vi om där flyktingar från t ex Syrien, Irak och Somalia har tillräcklig kompetens och tillräckliga språkkunskaper för att kunna ta ett arbete  innan denna gräns på fyra månader? Är det fler än 100 st/år?

Detta är ett meningslöst förslag som inte tillför något.

Samtidigt är det viktigt att samhället kan stödja dem som har svåra upplevelser att bearbeta, men det ska inte innebära att man inte har möjlighet att ta sig in på svensk arbetsmarknad.

3 • Inför en stegvis avtrappning av etableringsstödet vid jobb. Vi vill införa en liknande avtrappning av etableringsstödet som finns i försörjningsstödet.

När den nyanlända fått jobb ska inte etableringsstödet försvinna annat än stegvis under de två år hen är i etableringen eller vid heltidsjobb med lön över en viss nivå.

Red’s anm:
Med vilken grund ska flyktingar såväl som anhöriga till flyktingar ha fler förmåner, med både jobb och etableringsstöd, än svenskar?

Vilken lönenivå  ska gälla för att etableringsstödet ska upphöra?

Centerpartiet vill inte att det ska finnas några krav på flyktingar och deras anhöriga, endast morot. Oavsett om förutsättningar finns för att moroten ska kunna leda till något.

Att trappa ner bidrag för att öka viljan till arbete är främst en åtgärd som syftar till att stimulera utbudet av arbetskraft, men det vi behöver mest är åtgärder som skapar efterfrågan på arbetskraft, dvs utbudet av jobb.

Principen är att det alltid ska löna sig att ta ett jobb, oavsett om det finns med i den individuella etableringsplanen eller inte. Med vårt förslag kommer marginaleffekterna av att ta ett jobb minska. Mest minskar de för personer som varit i arbete kort tid.

Inför Annie Lööf och andra Centerpartister berättar professor Assar Lindbeck följande år 2014:
I åldern 15-74 år är svenskarnas arbetslöshet 6,4%, för utlandsfödda 15,9 %, och för invandrare från Afrika 28,8%.
43% av de långtidsarbetslösa (arbetslösa mer än 6 månader) i Sverige är utlandsfödda. 60% av socialhjälpen i Sverige går till utlandsfödda.

Svensk arbetsmarknad är inte anpassad till den typ av invandring vi har idag med lågutbildade från utomeuropeiska länder. Det blir i framtiden svåra övervägningar mellan humanitär hänsyn, svårigheter att integrera de nya grupperna och andra aspekter.

Vad kan man göra åt arbetslösheten?

Man kan inte lösa problemen enbart med en mer flexibel arbetsmarknad och ökad lönespridning. Det finns gränser för hur stor lönespridning ett civiliserat samhlle kan acceptera utan spänningar och upplevda orättvisor.
Det är naivt att tro att sysselsättningsproblemen för invandrare kan lösas genom att sänka lönerna till en nivå där också invandrare som inte kan svenska också får jobb.

Ett rikt land som Sverige med 9 miljoner invåndare med många miljarder fattiga kan omöjligen ha fri invandring. Invandringen måste vara ganska restriktiv om man ska skydda löner och välfärdssystem.
En framgångsrik utveckling kan man inte erbjuda resten av världen utan att våra system går omkull.

4 • Inled inventering och validering av kompetenser och utbildning från första dagen.

En betydande andel av de flyktingar som kommer från exempelvis Syrien har långa högskoleutbildningar eller erfarenhet av att driva företag, men det tar för lång tid innan dessa kompetenser kan tas tillvara. Det försenar inträdet på arbetsmarknaden och försvårar integrationen.

Red’s anm:
Sker inte inventering redan idag av Migrationsverket?

Hur ska validering av kompetenser och utbildning ske ”från första dagen” (låter inte realistiskt överhuvudtaget) samt av vem?

En ”betydande andel”? Varför är Centerpartiet så oprecis i denna uppgift? Kan det bero på att de vet att detta inte är korrekt, eller chansar de bara?

Långa högskoleutbildningar? Hur många som har detta vet vi inte, men dels handlar det om en mindre andel och dels är det alls inte säkert att dessa utbildningar motsvarar de krav på utbildning som gäller i Sverige.

Erfarenhet av att driva företag? Samma sak här. Erfarenhet av t ex gatuförsälning i Syrien är kanske inte en erfarenhet som har något större värde i Sverige.

Centerpartiet baserar sig på diffusa antaganden i sina förslag.

Inventering av nyanlända asylsökandes kompetenser och validering av deras utbildning måste påbörjas av Migrationsverket samtidigt som asylprocessen. Detta i syfte att underlätta en snabb introduktion på arbetsmarknaden.

5 • Gör det lättare att komplettera sin utbildning och gör det möjligt att kombinera Svenska för Invandrare (SFI) med andra former av språkinlärning knutna till yrkeskunskap (SFY och SFX3).

Red’s anm:
Hur ska detta gå till? Hur ska detta finansieras?

Kompletterande utbildningar är avgörande för personer med en utländsk akademisk examen eller yrkeserfarenhet som inte är direkt överförbar till svensk arbetsmarknad. Fler utbildnings- och yrkesområden än i dag bör ges tillgång till kompletterande utbildning.

Red’s anm:
Vilka utbildnings- och yrkesområden ska ”ges tillgång till” kompletterande utbildning på vilket sätt och när?

Hur ska detta finansieras? Till vilken kostnad och på bekostnad av vad?

Detta är mycket viktigt i kombination med snabbare inventering och validering av kompetenser och utbildning.

För dem som vill läsa på högskolan behövs ökad flexibilitet, exempelvis i förhållande till valideringen av gymnasiebetyg.

Red’s anm:
Detta med ”ökad flexibilitet” är alltför vagt uttryckt för att kunna ha ett värde för något.

För vuxna ska fokus ligga på jobb före kunskaper i svenska. Möjligheten att komma ut i jobb underlättar i sig för språkinlärning.

Red’s anm:
Fokus på jobb före kunskaper? Det är självklart i de försumbara fall där detta är möjligt, och vilken skillnad skulle det vara jämfört med hur det fungerar idag?

6 • Använd civilsamhället som mentorer för nyanlända.

Red’s anm:
Hur då?

Ta lärdom av internationella och inhemska erfarenheter av civilsamhällets betydelse för integrationen.

Flytta pengar från Arbetsförmedlingen och etableringslotsar till föreningar och frivilliga nätverk.

Red’s anm:
Låter som ett projekt där oerhört mycket kan gå väldigt fel. Hur mycket pengar? Till vilka föreningar och frivilliga nätverk? Moskéer?

I Kanada, ett land med stor invandring och bra mottagande, utgår mentorstöd från staten till föreningar som kan visa resultat.

Red’s anm:
Centerpartiet måste någon gång lära sig att det inte går att jämföra Kanadas arbetskraftsinvandring med Sveriges flykting- och anhöriginvandring. Vi talar om helt olika system och helt olika förutsättningar.

De medel som finns att söka för verksamhet med exempelvis flyktingguider behöver breddas så det blir enklare att utveckla nya metoder och på ett bättre sätt erbjuda nyanlända ett nätverk i sitt nya hemland.

7 • Reformera Arbetsförmedlingen och inför en jobbfixarpeng.

Centerpartiet har sedan länge drivit på för en översyn av Arbetsförmedlingen och dess byråkrati som i dag inte finner jobb för vare sig människor födda i Sverige eller födda utomlands.

Red’s anm:
Har Centerpartiet inte förstått att detta inte är Arbetsförmedlingens uppgift? AF är bara en kontrollinstans, även om den inte fungerar ens som sådan.

Arbetsförmedlingen bör reformeras i grunden så att de nyanlända kan välja på fler och bättre arbetsförmedlare specialiserade på just deras erfarenheter och kunnande.

Red’s anm:
Problemet är inte Arbetsförmedlingen. Det spelar ingen roll hur mycket AF reformeras så länge det inte finns några jobb att söka (som passar de nyanlända). Det är jobben som saknas!

Centerpartiet har misslyckats med sin jobbpolitik för svenskar. Det finns ingen anledning att tro att Centerpartiet kan göra bättre och komma med bättre förslag när de nu sitter i opposition.

Arbetsförmedlaren belönas med en ”peng” när de arbetslösa är varaktigt i arbete. Det är viktigt med dessa varaktiga drivkrafter även för etableringslotsar som i dag hjälper nyanlända med jobbsökande.

Red’s anm:
Märkligt resonemang!!! Arbetsförmedlaren är inte den som anställer arbetslösa, och arbetsförmedlingen kan heller inte tvinga arbetslösa till jobb. De som vill ha ett jobb och har förutsättningar att få ett jobb får det om jobben finns där. Återigen, det är jobben som saknas. AF kan i princip läggas ner helt.

8 • Inför en trygg flexibilitet med rättvisa turordningsregler baserade på kompetens.

Dagens arbetsrätt ökar risken, och därmed den förväntade kostnaden, av att anställa. Det missgynnar särskilt personer vars kompetens är svårbedömd, till exempel utlandsfödda som inte har gått i skolan i Sverige. Därför är den orättvisa arbetsrätten också ett hinder för integration.

Red’s anm:
Vad innebär ”rättvisa turordningsregler baserade på kompetens”?

Om Centerpartiet tycker att arbetsrätten är både orättvis och ett hinder för integration, varför verkade de inte för att åtgärda detta när de satt i regeringen?

På vilket sätt vill Centerpartiet förändra arbetsrätten?

Snabbare vägar till värdigt boende

Bristen på asylboenden är akut. Den beror på att många asylsökande kommer till Sverige. Men också att över 10 000 personer som fått sitt uppehållstillstånd tvingas bo kvar på asylboenden på grund av att det råder brist på bostäder och på grund av att det inte finns tillräckligt många platser i kommunerna. Det är inte värdigt att bo sex eller sju personer i samma lilla rum med vägglöss, trasiga fönster, utan el eller element, utan möjlighet att tvätta sina kläder. Det är orimligt att dagens många gånger svaga upphandling samtidigt leder till höga kostnader.

Därför behöver följande reformer genomföras:

9 • Inför första boende-garanti vid kommunmottagandet.

Många nyanlända har av olika skäl svårt att få ett första hyreskontrakt. För att underlätta kommunmottagande bör kommunerna i högre utsträckning gå in som garant gentemot hyresvärden i bostäder som erbjuds nyanlända med uppehållstillstånd och som omfattas av etableringsstöd.

Risken för kommunen ska garanteras av staten med hjälp av till exempel kreditgarantier. De nyanlända betalar sedan hyran till kommunen med hjälp av sitt etableringsstöd.

Red’s anm:
Det låter bra att införa garantier. Kanske vi skulle införa garantier för att inga inbrott ska ske framöver? Och när vi ändå är igång kan väl staten garantera att ingen någonsin utsätts för våld hädanefter?

Hur ska detta finansieras? Till vilken kostnad? På bekostnad av vad?

Problemet är inte bristande betalningsvilja/betalningsmöjlighet, utan snarare brist på bostäder.

10 • Bygg tillfälliga modullägenheter för att underlätta kommunmottagandet.

Tillfälliga modullägenheter kommer att vara en viktig del i att avlasta befintliga asylboenden. De behöver också byggas för dem som fått sitt uppehållstillstånd beviljat och går ut i mottagande, så att dessa människor inte blir kvar på asylboendena.

Red’s anm:
Detta med ”modullägenheter” (som riskerar att skapa kåkstäder/favelor eller en svensk variant på lägerboende) har diskuterats under några år nu (dock ej inom Centerpartiet), utan att det kommit någon vart. Det är inte så enkelt, och Centerpartiet har inte uppgivit några lösningar på de varierande problemen med detta.

Hur ska detta finansieras? Vem ska stå för kostnaden? På bekostnad av vad?

Det blir dessutom oundvikligen en fråga om det är rätt att flyktingar och deras anhöriga ska gå före i de redan idag enormt långa bostadsköerna, inte minst i storstadsregionerna dit de nyanlända söker sig!

För att snabba på processen och undvika överklaganden bör redan detaljplanelagda områden användas. Här krävs också kreativa lösningar.

Red’s anm:
Dylika ”Kreativa lösningar” kan bli komplicerade att få igenom rent praktiskt. Speciellt om det inte är reglerat av någon.

Vi ser möjligheter för kommunerna att föra dialog med byggherrarna om att stå för initiala kostnader med förlängd byggrätt i utbyte. Det skulle även långsiktigt kunna underlätta nybyggnationen av permanenta bostäder då byggherrarnas handlingsfrihet ökar.

Red’s anm:
Finansieringsfrågan lämnas alltid därhän. Vilka kostnader skulle detta innebära och på bekostnad av vad?

Tillfälliga bygglov bör i sammanhanget kunna utnyttjas.

Red’s anm:
Tillfälliga bygglov” ??? !!!

Vi vill även se över om ett visst statligt stöd, exempelvis genom en förhandlingsperson eller vissa ekonomiska garantier, kan behövas.

Red’s anm:
Ännu ett typiskt politikersvar. Det finns mycket man kan se över, men frågor som hur, vad, när och för vad lämnas obesvarade.

En översyn av normen för hur stor en lägenhet ska vara vid kommunmottagande behöver också genomföras.

Red’s anm:
En översyn är inget konkret förslag, men man kan fråga sig varför en dylik norm inte finns idag, om så skulle vara fallet.

Så här skriver Ledarsidorna:
Idag saknas 229 000 bostäder i Sverige och om det nu är så att staten går in som garant för att nyanlända flyktingar skall kunna ha eget boende så kommer det ge kraftiga konvulsioner som följd i den ungdomsgeneration som idag står utan jobb och därmed utan möjligheter till bostad.

Enda sättet för en svensk ungdom att kunna flytta hemifrån och få ett långvarigt arbetsmarknadspolitiskt stöd blir med andra ord att söka politisk asyl i Sverige om tankegodset och åtgärdsprogrammet får fäste.

Nu måste statsministern motivera , utöver att ungdomar och gamla fattigpensionärer inte skall få en hyresgaranti, varför en nyanländ skall få en hyresgaranti och inte en svenskfödd hemlös. Idag är 60 procent av alla hemlösa i Sverige svenskfödda enligt Stadsmissionens rapport om hemlöshet.

11 • Utnyttja möjligheten att finna anvisningsbostäder på landsbygden.

Att starta en ny busslinje och möjliggöra bättre pendlingsmöjligheter mellan ett mindre samhälle där det finns lediga bostäder och städer där arbetstillfällena är fler är ofta billigare än att dra igång omfattande nybyggnation i städerna. Detta synsätt bör finnas med när länsstyrelserna förhandlar med kommunerna om anvisningsplatser.

Red’s anm:
Som för punkten ”Krav på tidig samverkan från Migrationsverket”; Uppstår inte en konflikt mellan att nyanlända är fria att välja var de vill bo och att Migrationsverket kan styra placering av nya boende?

12 • Förbättrade upphandlingar för asylboenden med krav på kvalitet, tillsyn och rimlig ersättning.

Så som upphandlingssystemet för asylboenden ser ut i dag skapar det möjligheter för oseriösa aktörer att tumma på boendets kvalitet för att istället plocka ut oproportionerligt stora vinster. Att det finns utrymme för privata entreprenörer att driva asylboenden är i grunden positivt, mottagandet skulle fungera ännu sämre utan dem. Men för att systemet ska vara hållbart krävs tydligare krav på kvalitet, tillsyn och en rimlig ersättning än vad som används idag.

Vi vill också se längre upphandlingstider än dagens. Med avtal som sträcker sig över en längre tid är det möjligt att få ner kostnaderna.

Red’s anm:
Vad innebär ”förbättrade upphandlingar”? Centerpartiet menar alltså att det fram till idag inte funnits några krav på kvalitet, tillsyn och ”rimlig ersättning” (vad det nu innebär?). Vad ska skillnaden mot idag vara, enligt Centerpartiet?

Punkten om längre upphandlingstider upprepas nedan, men frågan är vad det innebär och vad det egentligen leder till? Kan mycket väl vara så att längre upphandlingstider leder till fler/större nackdelar än fördelar.

13 • Erbjud sysselsättning på alla asylboenden.

Aktörer som vill driva asylboende ska erbjuda sysselsättning såsom exempelvis språkundervisning, praktik och utbildning.

Det ska vara möjligt att komplettera och stärka sina yrkeskunskaper under tiden som asylsökande. Detta kan med fördel lösas i samarbete med såväl kommuner som utbildningsföretag, studieförbund eller övriga delar av civilsamhället.

Red’s anm:
Gissningsvis menar Centerpartiet med ”stärka sina yrkeskunskaper” att utbildning och praktik ska ske under tiden på asylboendet och så länge den nyanlända är asylsökande.

Men hur skulle detta gå till rent konkret? Hur ska detta finansieras? Till vilka kostnader och på bekostnad av vad?

Vilka krav ska finnas på den språkundervisning/utbildning och praktik som erbjuds? Vilka krav ska finnas på dem som erbjuds utbildningen och praktiken?

Vad ska gälla för den anhöriginvandring som Centerpartiet glömt bort helt i nästan alla sina förslag, trots att anhöriginvandringen är t o m mer omfattande än flyktinginvandringen?

Varje punkt Centerpartiet tar upp leder till en stor mängd viktiga och relevanta  frågor och mycket är inte ens praktiskt genomförbart.

14 • Större drivkraft för fler hyresrätter genom en friare hyressättning.

Precis som för andra grupper i samhället minskar möjligheten att flytta dit studierna eller jobben finns när bostäder inte finns tillgängliga. Växande företag får dessutom svårt att hitta personer att anställa med rätt kompetens. Tillväxten är beroende av att bostadsmarknaden fungerar och en fungerande bostadsmarknad präglas av rörlighet på samma sätt som arbetsmarknaden. Idag saknas drivkrafter att producera hyresrätter i den omfattning som behövs. Ökade drivkrafter för fler hyresrätter genom en friare hyressättning är därför nödvändig.

En stark besittningsrätt och ett skydd emot plötsliga hyreshöjningar kommer att bli ännu viktigare på en friare marknad.

Red’s anm:
Friare hyressättning? Hur kan hyressättningen bli friare än vad den redan är idag? Vi kan tvärtom se att med den friare hyressättningen följer högre hyror.

Detta förslag är absurt eftersom det är givet att det får totalt motsatt effekt till vad Centerpartiet tror!

Stark besittningsrätt? Alltså minskade rättigheter för fastighetsägare och fler rättsliga processer för hyresgäster som missköter sig.

Skydd mot plötsliga hyreshöjningar? Hur kan man samtidigt införa ”friare hyressättning” på en ”friare marknad” och ”skydd mot plötsliga hyreshöjningar”?
Hur skulle detta ”skydd” se ut?

Ge kommunerna en ärlig chans att erbjuda ett bra mottagande

De allra flesta kommuner vill vara med och ta sitt ansvar för flyktingmottagandet. Men i kommunsektorn råder, med rätta, stor frustration. Många är de kommunala politiker som vittnat om hur gärna de vill hjälpa till, men med förtvivlan konstaterat att de saknar verktyg för att få till ett värdigt mottagande. Det behövs också ett ökat fokus på att ge de flyktingbarn som kommer till Sverige en bra start både i livet och ett nytt hemland. Den som är ung har lättare för att lära, inte minst ett nytt språk, och det innebär möjligheter som behöver tas tillvara.

Därför behöver följande reformer genomföras:

15 • Inför intensivkurser i svenska för alla nyanlända barn.

En snabb inlärning av svenska är nyckeln till det svenska samhället och det svenska skolsystemet, en nyckel i princip alla tiotusentals nyanlända barn behöver.

Nyanlända barn ska ges tillräckligt stöd för att snabbt, helst inom ett år, lära sig språket genom förberedande introduktionsklasser med intensiv språkundervisning.

Red’s anm:
Detta är givet, men vad menar Centerpartiet att skillnaden mot idag skulle bli?

Hur ska en förändring genomföras till vilken kostnad för vem och på bekostnad av vad?

Vilka krav ska ställas på undervisningen och på eleverna?

Vilka krav ska ställas på lärare för språkundervisningen?

Varför beaktas inte bristen på lärare i svenska som andraspråk? Vark ska man hitta dessa lärare? Centern föreslår intensivkurser i svenska för nyanlända barn, men vill inte resonera om avsaknaden av lärare i svenska som andraspråk.

Vad ska gälla för vuxna? Varför har ingen lösning föreslagits för dem?

Det ska noteras att Centern helt glömt bort en utbildning för nyanlända barn i bl a svensk kultur och demokrati?

Utbildningen ska bekostas av staten och finnas tillgänglig i alla kommuner, antingen på plats i skolan eller via fjärrundervisning.

Red’s anm:
Hur ska detta finansieras och byggas upp?

Dessa introduktionsklasser ska använda sig av en nationell pedagogik för intensivinlärning av svenska, med förebild från framgångsrika exempel inom Sverige och på internationella skolor som lyckats med snabb språkinlärning.

Red’s anm:
Vilken pedagogik är detta? Vilka skolor har lyckats bra med snabb språkinlärning för flyktingar från helt andra kulturer?

16 • Ge full ekonomisk kompensation till kommunerna.

Systemet för kostnadsersättning till kommunerna vid flyktningmottagande är krångligt och otillräckligt. Detta systemfel minskar kommunernas förtroende för mottagandet och för Migrationsverket. Därför behövs reformer som gör att ersättningssystemet lever upp till sina syften: att kommunerna får full kompensation för de kostnader som är kopplade till asylboenden, kommunplaceringar och anhöriga.

Vad innebär ”full ekonomisk kompensation”? Skola, socialtjänst och annat kopplat till asylboenden, kommunplaceringar och anhöriga? Men vad gäller för övriga kostnader då? Ingen har ju någonsin ens räknat på vad kostnaderna är (i snitt) för en flykting samt anhörig till flykting. Ingen verkar ens veta vilka kostnader som ingår. Vem ska bestämma vad som ingår?

I hur många år ska kommunerna kompenseras? Beroende på hur lång tid arbetsmarknadsintegrationen tar är kalkyler av stort intresse för kommunerna.

17 • Krav på tidig samverkan från Migrationsverket.

Kommunerna måste ges möjlighet att förbereda den egna organisationen och informera sina invånare när asylboenden öppnas.

Här krävs att Migrationsverket får ett tydligt uppdrag att föra en dialog och samverka med kommunerna.

Red’s anm:
Hur kan ett uppdrag att föra dialog och samverka utformas tydligt?
Vem ska utforma detta uppdrag?

Dialog tar tid, var finnsMigrationsverkets resurser för detta?

Upphandlingarna behöver utformas så att det är möjligt att styra placeringen av nya asylboenden för att förhindra en ojämn spridning över landet och det måste finnas större långsiktighet i upphandlingarna så att skolan exempelvis kan planeras terminsvis. Det stärker kommunernas möjlighet att planera.

Red’s anm:
Uppstår inte en konflikt mellan att asylsökande är fria att välja var de vill bo och att Migrationsverket kan styra placering av nya asylboenden?

Vad innebär ”större långsiktighet” rent konkret?

18 • Säkerställ att Migrationsverket kan driva asylboenden i egen regi.

I Alliansens budget finns kravet att Migrationsverket ska ges möjlighet att driva anläggningsboenden i egen regi. Det gör att Migrationsverket får ytterligare ett verktyg att styra var i landet asylboenden anläggs. Vilket kan motverka den bitvis väldigt sneda geografiska fördelningen av var asylboenden är placerade, samt ge avlastning och bättre planeringsförutsättningar för kommunerna.

Red’s anm:
Är det lyckat och ens praktiskt möjligt att det statliga Migrationsverket ska byta inriktning och fungera som hyresvärd?

19 • Reformera beräkningsgrunden för läns- och kommuntal.

Alla typer av mottagande behöver räknas in när kommuntalen för ensamkommande barn och länstalen för nyanlända fastställs. Tillräcklig hänsyn tas inte i dag till hur stort mottagande kommunerna har i övrigt, exempelvis hur många flyktningar i eget boende som finns i kommunen, vilket också påverkar kommunala verksamheter i stor utsträckning.

För att öka tillgången till kommunala anvisningsplatser för nyanlända med uppehållstillstånd behöver åtgärdsplaner upprättas.

Om en enskild kommun trots detta inte lyckas nå upp i sin kvot bör man ha möjlighet att klara sina åtaganden genom att köpa platser i närliggande kommuner.

Red’s anm:
Centerpartiet vill ta bort det kommunala självstyret, här talar man i stället om åtgärdsplaner och tilldelade kvoter.

20 • Möjliggör alternativa boendeformer för ensamkommande flyktingbarn.

Kraven som ställs på boenden för ensamkommande barn är i vissa avseenden orimligt höga. Långt ifrån alla barn är i behov av HVB-hemsstandard [HVB = Hem för vård och boende] och skulle må bättre av att bo mer självständigt. Det görs helt enkelt inte tillräckligt bra individuella bedömningar av vad de enskilda barnen har för behov. Många ensamkommande, lite äldre, barn skulle må bättre av att bo mer självständigt, exempelvis på folkhögskola eller genom att dela på mindre lägenheter.

Red’s kom:
Hur ska detta finansieras? Till vilken kostnad och på bekostnad av vad?

Folkhögskolor ska fungera som hotell för ”äldre barn”?


Närodlad integration – Bättre flyktingmottagande i hela landet

Sammanfattning
Sveriges bristfälliga mottagande av människor som sökt sig hit från krig och förföljelse har på senare år utvecklats till en av de verkligt stora samhällsutmaningar vårt land står inför. Det behövs nu tydliga lösningar som gör mottagandet mycket bättre.

Utanförskapet i Sverige är fortfarande för stort. Alltför många har inte ett jobb att gå till. Särskilt stort är utanförskapet bland unga, personer med funktionsnedsättning och utrikes födda. Centerpartiet har därför föreslagit en fördjupad jobblinje som ska skapa bättre villkor för jobbskapande små och medelstora företag, och som därmed kan öppna upp arbetsmarknaden för fler.

Fler nya jobb i växande småföretag är avgörande för alla de som nu sitter fast i utanförskap och inte minst för de nyanlända flyktingarna. Men det är också nödvändigt med konkreta åtgärder för att förbättra själva mottagandet.

Den här rapporten är en konkretisering av vår fördjupade jobblinje för flyktingmottagandet. Vi presenterar 20 förslag för att förbättra integrationen genom reformer för fler jobb på en mer välfungerande arbetsmarknad, en bättre bostadsmarknad och bättre förutsättningar för kommunerna att erbjuda ett bra mottagande.

Från utanförskap direkt till jobb
• Inför lära-svenska-praktik med lägre lön
• Möjliggör spårbyte till arbetskraftsinvandring från dag ett
• Det ska alltid löna sig att börja jobba: inför en stegvis avtrappning av etableringsstödet vid jobb
• Inled inventering och validering av kompetenser och utbildning från första dagen
• Gör det lättare att komplettera sin utbildning och gör det möjligt att kombinera Svenska för Invandrare (SFI) med andra former av språkinlärning knutna till yrkeskunskap (SFY och SFX).
• Använd civilsamhället som mentorer för nyanlända
• Reformera Arbetsförmedlingen och inför en jobbfixarpeng
• Inför en trygg flexibilitet med rättvisa turordningsregler baserade på kompetens

Snabbare vägar till värdigt boende
• Inför första boende-garanti vid kommunmottagandet
• Bygg tillfälliga modullägenheter för att underlätta kommunmottagandet
• Utnyttja möjligheten att finna anvisningsbostäder på landsbygden
• Förbättrade upphandlingar för asylboenden med krav på kvalitet, tillsyn och rimlig ersättning
• Erbjud sysselsättning på alla asylboenden
• Större drivkraft för fler hyresrätter genom en friare hyressättning.

Ge kommunerna en ärlig chans att erbjuda ett bra mottagande
• Inför intensivkurser i svenska för alla nyanlända barn
• Ge full ekonomisk kompensation till kommunerna
• Krav på tidig samverkan från Migrationsverket
• Säkerställ att Migrationsverket kan driva asylboenden i egen regi
• Reformera beräkningsgrunden för läns- och kommuntal
• Möjliggör alternativa boendeformer för ensamkommande flyktingbarn

En unik flyktingsituation
Krig och konflikter har medfört att över 50 miljoner människor i dag är på flykt. De allra flesta flyktingar stannar kvar i närområdet, men en liten del söker en tryggare tillvaro i andra delar av världen. Den som flyr från våld och förtryck har rätt till skydd enligt internationella konventioner. Detta leder till att många människor också söker sig till Sverige. I sin senaste prognos, från november 2014, gör Migrationsverket antagandet att cirka 95 000 nya asylsökande väntas till Sverige 2015, av vilka åtminstone mer än hälften kan förväntas få uppehållstillstånd.

Ett flyktingmottagande i oreda
De ekonomiska effekterna av denna nya situation beror helt på hur många som får ett jobb och hur väl människor kan komma till sin rätt i sitt nya hemland. Hur vi klarar flyktingars boende och jobb är avgörande både för deras egen situation, men också för deras framtida bidrag till det svenska samhället. Läget i landet är just nu på vissa ställen alarmerande, med brist på ordning, logistik och samordning. Situationen har vuxit fram under decennier och flera regeringar bär ansvaret.

Flyktingar skickas med kort varsel kors och tvärs över Sverige. De placeras i tillfälliga boenden som bitvis är både onödigt kostsamma och av undermålig kvalitet. Flyktingars kompetens fångas inte upp, deras jobbmöjligheter är små och drivkrafterna att ta vissa enklare jobb är för svaga.

Migrationsverket, Arbetsförmedlingen och ytterligare myndigheter har, ofta på grund av beslut från styrande politiker, skapat byråkratiska system och påbud som överlappar varandra och kommunernas uppdrag. Brist på flexibilitet leder ofta till kaos på lokal nivå, och konsekvenserna drabbar flyktingarna, men även kommunerna.

Den omedelbara logistiska situationen måste lösas, bostäder finnas eller byggas, men framför allt måste flyktingarna komma i jobb mycket snabbare än de gör i dag.
Denna utmaning har inte den nya regeringen förmått möta eller ens formulera ett svar på. Istället har regeringen medvetet avskaffat posten som integrationsminister. Det saknas därmed inte bara en högsta ansvarig utan även en samordning och strategi för insatserna. Istället för konkreta förbättringsförslag kommer generella utsagor och löften, och en politik som ökar hindren för att skapa jobb istället för att sänka dem.

Ett närodlat flyktingmottagande
Mot regeringens handlingsförlamning vill Centerpartiet ställa en konkret och jordnära politik. En politik som försöker lösa problemen så rakt och enkelt som möjligt. Byråkratiska regler måste ge vika för förnuftiga lösningar: behövs enkla bostäder: bygg enkelt. Behövs enkla jobb: tillåt tillfälliga sådana. Utgå från vad kommunerna behöver för att klara situationen, inte vad myndigheterna begär. Rätt svar behöver inte alltid komma från en myndighet utan kan komma från lokala initiativ, föreningar och individer. Dessa kan med små resurser ofta nå bättre resultat än de stora statliga byråkratierna.

Den stora skiljelinjen i svensk integrationspolitik går just mellan de som fokuserar på retorik och de som fokuserar på praktik. Mellan ord och handling.

I grunden är det samma politik som är bäst för att alla svenskar ska kunna få arbete och boende, även det som gör att dem som kommer nya till vårt land kan få det. I mångt och mycket är det liknande strukturella hinder för att få jobb och bostad som reses framför unga eller människor födda på bruksorter, som reses framför flyktingar. Men med dagens situation räcker det inte med generella och långsiktigt grundläggande förändringar hur viktiga de än är för alla svenskar, och i synnerhet för de mest utsatta. Det krävs också konkreta och lösningsfokuserade åtgärder för flyktingmottagandet, både vad gäller bostäder och en snabb väg in i jobb.


Red’s anm:
Som vanligt när Annie Lööf är involverad lindas allting in i väldigt många ord. Retoriken flödar och mycket upprepas men hur dessa förslag rent konkret ska genomföras och finansieras är information som lyser med sin frånvaro.

Som vanligt framgår inte vilka kostnader förslagen skulle innebära och ej heller presenteras vilken eventuell samhällsnytta invandringen skulle medföra i sin helhet.

Även om ett eller flera av Centerpartiets förslag skulle vara genomförbara, och även om det skulle resultera i åtminstonde några positiva effekter, så finns det inget som tyder på att det skulle bli något annat än ekonomisk kollaps om allt genomförs (inget av förslagen är ju finansierat).

LÖSNINGEN

Med den extremt höga invandring som Sverige har, och om denna inte reduceras till en nivå som är hanterbar för landet, är det två områden som måste lösas först, annars är samtliga övriga tänkbara åtgärder helt meningslösa och bortkastade pengar;

1. Jobb

Det måste finnas arbete för de nyanlända.

Har Centerpartiet någon lösning på att skapa fler jobb i Sverige?

Svar: Nej, inget sådant förslag föreligger från Centerpartiets sida, inte ens för ”låtsasjobb” (tillfälliga jobb med ett enklare innehåll)! Den verkliga arbetslösheten är hög i Sverige och det finns inte ens jobb för dagens svenskar (eller högutbildade från icke-muslimska länder).

2. Boende

Det måste finnas någonstans att bo för de nyanlända.

Har Centerpartiet någon lösning på att skapa fler bostäder i Sverige, eller att utnyttja existerande bostäder på ett mer effektivt sätt?

Svar: Nej, inget sådant förslag föreligger från Centerpartiets sida! Bostadsbristen är stor redan som den är idag, och det finns inte ens bostäder för dagens svenskar (särskilt inte för ungdomar).

Centerpartiets förslag om ”modulbostäder” (= ”kåkstäder”) kan vem som helst föreslå, men utan en plan för hur detta ska gå till, samt med en tillhörande finansiering, är ett dylikt förslag inte vatten värt.

Se även:
Se även bl a:
Regeringens plan för reformering av nyanländas etablering
Regeringens utspel om invandring kritiseras hårt
Socialdemokraternas plan för flyktingar
Regeringens hemliga asylgrupp

Åtgärder som krävs för Sveriges invandringspolitik

Centerns liberala invandringspolitik förpliktigar
Centerpartiet vill omvandla alla asylsökande till arbetskraft

Folkpartiets nya villkor för invandrare
Folkpartiet: Kommuner vill sätta tak för invandring

KD:s förslag att minska kostnaden för flyktingmottagandet

Alliansen: Ingen ändring i invandringspolitiken

Moderaterna ändrar sig om migration

Integrationsförslag som inte löser problemen

Av Riksdagspartierna så har Moderaterna och Vänsterpartiet ännu inte med ett ord presenterat sin syn på hur flyktingpolitik, invandringspolitik, och integrationspolitik ska utformas.


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Centerpartiet vill omvandla alla asylsökande till arbetskraft

C-ledaren Annie Lööf ansluter sig till Miljöpartiets förslag att en asylsökande ska kunna byta spår från första dagen i Sverige och i stället bli arbetskraftsinvandrare.

Jobb till alla, ropen skalla

– Är det så att man har en gedigen utbildning och man känner sig redo att börja jobba och få ett jobb ska man inte behöva vänta och vara kvar i asylprocessen, säger Annie Lööf.

Red’s kom:
Så Annie Lööf/Centerpartiet menar att det är upp till varje nyanländ att själv avgöra om denne är redo att ta ett arbete? Det ska alltså inte finns några krav från samhället?

Och för dem som inte har en ”gedigen utbildning” till nytta för landet, dvs en klar majoritet, vad ska gälla där?

Vad vill Centerpartiet ska gälla för anhöriginvandringen? Ingen form av jobbkrav där heller?

Som exempel kan nämnas att enligt tidningen Dagens samhälle saknar 28% av befolkningen i åldern 20-60 år sysselsättning. Om alla dessa inte kan finna något arbete, varför skulle det vara enklare & viktigare att fixa arbeten till nyanlända än att värna om de egna medborgarna?

Annie Lööf och hennes bundsförvanter lever i en drömvärld. Detta skulle givetvis vara det bästa… men vi lever tyvärr inte i en utopi. Hur skulle detta gå till, på bekostnad av vad och vem, samt till en kostnad av hur mycket?

Bostad till alla, ropen skalla

Dessutom vill partiet se massproduktion av enkla modulhus i flyktingtäta kommuner för att råda bot på bostadsbristen.

Centerpartiet vill också öka byggandet av enkla bostäder i kommuner som tar emot många flyktingar. Det ska ske genom tillfälliga bygglov, att kommuner ger längre byggrätt till byggbolag, en översyn av byggnormer samt en förhandlingsman som ska kunna ge statliga kreditgarantier.
– Vi måste trycka på för att få fler enkla bostäder på plats, säger Annie Lööf.
Men skulle det verkligen lösa den akuta bostadskrisen?
– Det är precis detta som skulle hjälpa den akuta bostadsbristen. I dag har vi över 10.000 personer som fått uppehållstillstånd som sitter fast på asylboenden och inte kommer ut.

Red’s kom:
Det blir tröttsamt att höra dessa förslag utan att det presenteras hur det rent konkret ska gå till, och vad det kommer att kosta skattebetalarna.

Tillfälliga bygglov??? De luddiga punkter som Annie Lööf tar upp låter kanske bra för de oinitierade. Det är en helt annan sak att få detta till att fungera i praktiken… samt inom rimlig tid, och utan att landets finanser dräneras.

Varför vill Centerpartiet prioritera nyanlända när vi har en stor del av befolkningen som lever i fattigdom, en sjukvård som inte fungerar, etc, etc. Är det inte bättre att lösa problemen på hemmaplan först innan man börjar bygga på problemen ytterliggare?

Enligt Rädda Barnen lever omkring tolv procent av Sveriges barn i ekonomisk utsatthet.

20 punkter för att förbättra integrationen

I morgon presenteras hela Centerns 20-punktsprogram för en förbättrad integration av flyktingar i samband med partiets kommun- och landstingsdagar i Norrköping. Där finns inga av de förslag som Kristdemokraterna och Folkpartiet kommit med.

Motståndare till sänkta bidrag och tillfälliga uppehållstillstånd

– Vi har valt att lägga fram andra förslag, konstaterar C-ledaren som är motståndare både till sänkta bidrag och KD- och FP-förslagen om att permanenta uppehållstillstånd ska ersättas av tillfälliga.

Red’s kom:
Ja, med den fria invandring som Centerpartiets partiledning förespråkar ställer det enorma krav på samhället. Inget annat land i världen har lyckats med att ens komma i närheten av en fungerande lösning, trots en i regel avsevärt lägre invandring. Varför skulle dessa övergripande, luddiga och uppenbart i all hast framtagna förslag från Centerns ledning uppnå det som inget annat land lyckats med?

Tillfälliga uppehållstillstånd som provanställning
När man får ett jobb inleds det ofta med en provanställning, varför skulle inte motsvarande gälla för nyanlända?
Är det inte ett bra incitament att nyanlända får tre år (som gäller för tillfälligt uppehållstillstånd) att visa att de inte missköter sig, att de inte är angängare till IS, etc?

Inga förslag innan SD växte till 14%

Annie Lööf tycker inte att det är yrvaket att de borgerliga partierna nu tävlar om att lägga förslag på det integrationspolitiska området. Före riksdagsvalet 2014, när Sverigedemokraterna fick nästan 14 procent av rösterna, kom inga förslag på området från de borgerliga partierna.

Annie Lööf lyfter inga frågor pga SD?

– Vi hade kunnat lyfta frågorna mer. Men att säga att vi gör detta på grund av Sverigedemokraterna är fel. De har ingen integrationspolitik alls, anser Lööf.

Red’s kom:
Det är att rejält underskatta varje väljares intelligens att komma med ett sådant påstående. Självklart är det pga Sverigedemokraterna och dess väljare som Annie Lööf och Centerpartiets partiledning tvingats ta bladet ur mun… även om det är svårt att finna någon substans i det som Annie Lööf  nu framför.

Vem är det som står för åsikterna?

Samma fråga kommer här som för Folkpartiet och Kristdemokraterna; vems åsikter är det som framförs egentligen?
Är det de åsikter som Centerpartiets väljare har?
Svar: Nej det kan det omöjligen vara, för deras synpunkter har Centerpartiet inte efterfrågat eller lyssnat på, trots att Centerpartiets flyktingpolitik fått lägsta betyget av alla i opinionsundersökningar bland väljarna.

Är det åsikter enligt Centerpartiets politiker?
Svar: Nej, det kan det inte vara. Där har inte framförts några åsikter, och ingen undersökning har gjorts om vad de anser.

Är det de åsikter som Centerpartiets riksdagsledamöter har?
Svar: Nej, det kan det inte vara. Ingen sådan undersökning bland Centerpartiets riksdagsledamöter har genomförts och ingen öppen diskussion med och mellan dem har funnits.

Är det de åsikter som Centerpartiets partiledning har?
Svar: Ja, det är hela eller delar av Centerpartiets ledning som står bakom de förslag som det toppstyrda Centerpartiet nu känt sig nödgad att ta fram.

Varför ställer inte media frågan om vilka som ingått i arbetsgruppen för att ta fram förslagen?Klicka här för att gå till artikeln i DN, 2015-01-29Migrationsverket räknar med att runt 95 000 människor kommer att söka asyl i Sverige år 2015 (sedan tillkommer den ännu större anhöriginvandringen). För att kommuner ska kunna hantera mottagandet på ett värdigt sätt krävs förändringar.

Förslag för bättre mottagande från Annie Lööf (C-ledare) och Johanna Jönsson (partiets integrationspolitiska talesperson):
1. Ge full ekonomisk kompensation till kommunerna.
Systemet för kostnadsersättning till kommunerna i samband med flyktingmottagande är krångligt och otillräckligt. Detta systemfel minskar kommunernas förtroende för mottagandet och för Migrationsverket.

Red’s kom:
Vad innebär ”full ekonomisk ersättning”? Vad kostar en flykting?

Av förenklad byråkrati tycks alltid följa problem som minskad kontroll, ökat resursslöseri på andra tillhörande områden och ökad korruption. Centerpartiet gör ofta som här, dvs beskriver ett känt problem utan att föreslå en konkret lösning.

Centerpartiet vill lösa en ”förtroendefråga”, men det är ingen lösning på något problem.

Därför behövs reformer som gör att ersättningssystemet lever upp till sina syften: att kommunerna får kompensation för de kostnader man har för skola, socialtjänst och annat kopplat till asylboenden, kommunplaceringar och anhöriga.

Red’s kom:
Allt detta är givet. Sedan är det en helt annan fråga hur detta skulle gå till. Problemet är välkänt, men det är hur detta skulle kunna lösas som svar önskas på, samt hur det ska finansieras (dvs med vilka ökade skatteintäkter).

Ledarsidornas kommentar:
Kommer kräva omfattande prioriteringar av statsbudgeten samt en diskussion om vad full ekonomisk kompensation innebär. Idag upphör etableringsbidraget för kommunplacerade efter två år och har inte den kommunplacerade kommit ut på arbetsmarknaden efter den tiden så rullas ansvaret över på den enskilda kommunen och resulterar i försörjningsstöd som finansieras med kommunala skattemedel. Med dagens långa etableringstider på arbetsmarknaden för nyanlända, åtta år, så finns det här fog för en bredare debatt om statens respektive kommunens ansvar.

2. Krav på tidig samverkan från Migrationsverket.
Kommunerna måste ges möjlighet att förbereda den egna organisationen och informera sina invånare när asylboenden öppnas. Här måste Migrationsverket få ett tydligt uppdrag att föra en dialog och samverka med kommunerna, särskilt när verket nu har möjlighet att driva boenden i egen regi.
Upphandlingarna måste utformas så att man kan styra placeringen av nya asylboenden för att förhindra en ojämn spridning över landet och det måste finnas större långsiktighet i både upphandlingarna och i kommunens uppdrag att tillhandahålla bland annat skola. Det stärker kommunernas möjlighet att planera.

Red’s kom:
Från Centerpartiet ställs aldrig några krav på de nyanlända, varken på flyktingar eller anhöriga till dem.
I detta fall vill Centerpartiet ställa krav på Migrationsverket, där Migrationsverket ska ”föra en dialog och samverka med kommunerna”. Det skulle vara roligt att höra vad Migrationsverket och dess handläggare säger om detta intetsägande krav och vad det skulle tillföra.

Vill Centerpartiet att Migrationsverket ska byta inriktning och agera hyresvärd i konkurrens med de kommunala hyresvärdarna?

En ojämn spridning är det och ojämnare kommer den att bli så länge man överlåter till de nyanlända att bestämma var deras boende ska vara som skattebetalarna står för. Och så länge kommuner kan neka att ta emot flyktingar.

Vad Centerpartiet skriver här är ingen lösning på något.

Ledarsidornas kommentar:
Migrationsverket kan inte fortsätta stjälpa ut nyss anlända i kommuner utan förvarning eller lokalt godkännande.

3. Inför första boendegaranti vid kommunmottagandet.
Många nyanlända har av olika skäl svårt att få ett första hyreskontrakt och det gör att tusentals personer med uppehållstillstånd sitter fast på asylboenden. Det är både onödigt dyrt och förödande för en människas drivkrafter.
För att förbättra situationen bör kommunerna i högre utsträckning gå in som garant gentemot hyresvärden i bostäder som erbjuds nyanlända med uppehållstillstånd och som omfattas av etableringsstöd.
De nyanlända betalar sedan hyran till kommunen med hjälp av sitt etableringsstöd.

Red’s kom:
Problemet är att dessa hyresrätter inte finns, alldeles särskilt inte där de nyanlända vill bo. Och någon seriös plan för bostadsbyggande, i takt med massinvandringen, kan Centerpartiet inte prestera lika lite nu som tidigare.

Det har sedan länge funnits en stor grupp svenska medborgare som inte kan få en bostad.
Är det inte förödande för dessa medborgares drivkrafter att inte kunna få en egen bostad?
Ska även t ex alla svenska ungdomar garanteras hyresrätter?

Oavsett vilka pengar det betalas med, om det kallas ”etableringsstöd” eller vad som helst, så är det skattebetalarnas pengar som det handlar om. Med andra ord fler och högre skatter, frågan är bara hur mycket och för vad.

Ledarsidornas kommentar:
Undersökningar har visat att etableringstiden blir kortare (fortfarande oacceptabelt långa) men samtidigt så finns idag inte de lägenheter som krävs. Med en brist på 229 000 lägenheter idag och en ännu större relativ brist i de regioner som visar tillväxt, och därmed har de bästa förutsättningarna för etablering, är behovet ännu större. Lööf spelar med kort som inte finns.

4. Reformera beräkningsgrunden för läns- och kommuntal.
För att få till ett jämnare mottagande över hela landet behöver alla typer av mottagande räknas in när läns- och kommuntalen fastställs. Tillräcklig hänsyn tas inte i dag till hur stort mottagande kommunerna har i övrigt, exempelvis hur många flyktingar i eget boende som finns i kommunen, vilket också påverkar kommunala verksamheter i stor utsträckning. För att öka tillgången till kommunala anvisningsplatser för nyanlända med uppehållstillstånd behöver åtgärdsplaner upprättas. Om en enskild kommun trots detta inte lyckas nå upp i sin kvot bör man ha möjlighet att klara sina åtaganden genom att köpa platser i närliggande kommuner.

Red’s kom:
Ett jämnare mottagande får man inte på detta sätt. De nyanlända koncentreras i huvudsak till landets tre storstadsområden, och så länge detta inte styrs upp med regelverk är det dessa områden som även fortsättningsvis får ta emot den övervägande delen flyktingar och anhöriga till dessa, med alla tillhörande problem.

I övrigt vägrar många kommuner i landet att ta emot flyktingar.

Upprätta åtgärdsplaner ???

Köpa platser i närliggande kommuner??? Är det någon som kan se hur detta skulle fungera?

Ledarsidornas kommentar:
Är det rimligt att staten ska bestämma över hur mycket kommunerna ska ta emot i form av nyanlända så är vi inne på en väg där det kommunala självstyret är en schimär. Lööf utmanar detta självstyre vilket är en mycket farlig väg att gå. EU- och rikspolitiker ska inte, i min värld, utmana detta självstyre varför centerpartiets liberala historia nu måste anses vara historia. De vill numera ha en starkare centralmakt, något annat är inte logiskt.

Sammanfattning om Centerns kravlösa förslag

Alla förslag känns ogenomtänkta. För ingen av Centerpartiets – som förespråkar fri invandring – punkter framgår någon plan för den invandring som är större än flyktinginvandringen, dvs anhöriginvandringen. Den tycks helt ha glömts bort i partiets plan.

Förutom ett luddigt krav på Migrationsverket ställs inga krav på något håll, varken på flyktingar, anhöriginvandrare, kommuner eller någon annan.

Inget nämns om utbildning eller komplettering/validering av utbildning.

Språkproblemen, och lösning på språkundervisning, har heller inte beaktats trots att detta är ett av de mest grundläggande problemen.

Ledarsidornas kommentar:
Volymfrågan, och därmed prioriteringarna, måste upp på bordet. Det centerpartiet spelar med förutsätter en radikal omprioritering av statsbudgeten samt en intervention i det kommunala självstyret, det skall vi ha klart för oss. En intervention som har väldigt lite med centerpartiets traditionellt starka lokalpolitik och mycket liberala framtoning att göra. Lööfs förslag ligger närmare Leonid Bresznjevs centralstyrda femårsplaner i dåvarande Sovjetunionen. Går vi ändock den vägen, genom intervention i det lokala självstyret, så måste kommunernas ekonomier villkorslöst hållas skadefria. Ni inser säkert vad det kommer innebära på sikt i statskassan med de etableringstider vi har idag på bland annat arbetsmarknaden för att inte tala om bostadsbristen.

Lööf flyger högt över molnen. Pengar är inget problem, bostäder inget problem, primärvård inget problem, den ekonomiska situationen i dagens kommuners socialbudgetar är inte heller ett problem.

Se; Centerpartiets hela integrationspolitik


Alliansen saknar en gemensam plan för invandrings- och integrationspolitiken (den tidigare migrationsuppgörelsen med Miljöpartiet är dessutom som bortblåst), och ju mer varje enskilt parti börjar säga och tycka i dessa frågor desto mer uppenbara blir alla stora skillnader (även inom respektive parti).

Nu är frågan om Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet kommer att följa i de borgerliga partiernas fotspår och ge sina förslag till lösningar på problemen med invandring och integration? Det är tyst som i graven från vänsterblocket om detta.Klicka här för att gå till artikeln i Ledarsidorna, 2015-01-30

Se även bl a:
Regeringens plan för reformering av nyanländas etablering
Regeringens utspel om invandring kritiseras hårt
Socialdemokraternas plan för flyktingar
Regeringens hemliga asylgrupp

Åtgärder som krävs för Sveriges invandringspolitik

Centerpartiets integrationspolitik
Centerns liberala invandringspolitik förpliktigar

Folkpartiets nya villkor för invandrare
Folkpartiet: Kommuner vill sätta tak för invandring

KD:s förslag att minska kostnaden för flyktingmottagandet

Alliansen: Ingen ändring i invandringspolitiken

Moderaterna ändrar sig om migration

Integrationsförslag som inte löser problemen

Av Riksdagspartierna så har Moderaterna och Vänsterpartiet ännu inte med ett ord presenterat sin syn på hur flyktingpolitik, invandringspolitik, och integrationspolitik ska utformas.

Decemberuppgörelsen sätts på prov

Decemberöverenskommelsen, som slöts under julhelgen 2014 för att garantera att minoritetsregeringars budgetar ska kunna gå igenom kritiserades från alla politiska håll.

De borgerliga partierna har kritiserats genom att Decemberöverenskommelsen tvingar dem att rösta för den rödgröna minoritetsregeringens budget oberoende av innehåll – oavsett om den skulle gå tvärtemot den politik allianspartierna har blivit valda för att föra.

Ändringsproposition kallas ändringsbudget

Regeringens ”ändringsbudget” arbetas nu fram. Finansminister Magdalena Andersson (S) kallar den för budget istället för ändringsproposition vilket visar att hon vill ge den en större tyngd än den faktiskt har. Genom att kalla propositionen för budget blir det enklare att motivera större förändringar.

Märkbara ekonomisk-politiska förändringar

Finansministern har sagt att väljarna kan vänta sig märkbara ekonomisk-politiska förändringar. Eftersom de statliga utgifterna ska öka var hon tydlig med att också intäkterna måste göra detsamma, varför märkbara skattehöjningar lär vara att vänta. Med hänsyn till att inkomstskatterna inte kan röras i denna budget blir de sociala avgifterna en viktig kassako.

Höjning av arbetsgivaravgift

I regeringens höstbudget, som röstades ner, fanns bland annat stora höjningar av arbetsgivaravgiften för unga, vilken regeringen Reinfeldt sänkte för att minska den höga ungdomsarbetslösheten. Genom en höjning av denna hade Magdalena Andersson räknat med att få in 11 miljarder till statskassan under 2015.

Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Ulf Kristersson hoppas att höjningen inte kommer att tvingas in i ”ändringsbudgeten”, som trots allt är den budget den borgerliga oppositionen lyckades få stöd för i riksdagen. Finansministerns uttalanden tyder dock på att så kommer att bli fallet, vilket lär ställa överenskommelsen på prov.

Denna situation är symptomatisk då det inte finns några detaljerade regler för hur budgetarbetet ska gå till inom överenskommelsen och vad som kan ligga i en budget.

Regeringen vill visa på alliansens underlägsenhet och svaghet

Den nuvarande vinnaren på Decemberöverenskommelsen är Stefan Löfven. Det var en viktig delseger, inte minst då regeringen sedan valnatten saknat handlingskraft. Av samma anledning blir det viktigt för Magdalena Andersson att lägga ribban högt för att visa vilken sida som väger tyngst inom överenskommelsen. Att lyckas göra en rejäl vänstersväng med den borgerliga budgeten är onekligen en fjäder i hatten och visar dessutom på handlingskraft och initiativförmåga.

Alliansen måste visa att de inte bara lagt sig platt

För Moderaternas del är utgångsläget betydligt värre. Dessutom måste Moderaterna visa sina besvikna väljare att Decemberöverenskommelsen inte innebär spiken i kistan för moderat politik. Frågan är om förhandlingarna klarar detta.Klicka här för att gå till artikeln i Barometern, 2015-01-20

Alliansen har gett V vetorätt för varje budget till 2022

Uppgörelsen den 27 december 2014 innehåller flera otydligheter och tycks inte ta sikte på att fungera långsiktigt. Den politiska situationen förändras, konstaterar Hans Bergström. Och alliansen har gett fri lejd åt Stefan Löfven att regera med det underlag han tycker fungerar.

Decemberöverenskommelsen gäller till och med valdagen 2022. Det skulle dock förvåna om den håller ens till midsommar 2015.

Därtill är den alltför ogenomtänkt och dagsbunden.

De sex undertecknande partierna tror sig kunna låsa en politisk situation som är föränderlig. Sådana försök brukar regelmässigt visa sig kortsynta och fyllda med kommande sidoverkningar som de inblandade inte insåg när de skrev under.

Överenskommelsen innehåller en allvarlig och helt central motsägelse.
Först sägs det att den syftar till att ”en minoritetsregering ska kunna få igenom sin budget”. Men senare står det i stället att förslaget ”från den partikonstellation som är störst släpps fram vid budgetomröstning i kammaren”.

V:s vetoträtt

Den minoritetsregering S–MP som Sverige begåvats med har mindre underlag än alliansen. För att bli ”störst” måste den få även Vänsterpartiets aktiva stöd, vilket som bekant har ett pris.

I stället för att hjälpa sittande minoritetsregering att få igenom sin egen budget har alliansen enligt skrivningen gett Vänsterpartiet vetomakt i förhållande till denna regering.
En sådan effekt har ingenting att göra med ekonomisk ansvarsfullhet eller att ”göra Sverige möjligt att regera”.

Jonas Sjöstedt tackar och tar emot (se intervjun i Expressen 3/1). Han erbjuds en stärkt ställning utan att behöva göra några av överenskommelsens åtaganden.

Alliansen har för åtta år framåt (!) gett carte blanche för varje innehåll i en vänstersignerad budget.

Antag att en kommande vänsterbudget föreslår att förmögenhetsskatten återinförs och marginalskatten höjs till 80 procent, som före 1990 års skattereform. Alliansen har lovat att lägga ned sin röst inför ett sådant förslag, även om det finns en majoritet i riksdagen för att stoppa det. Ohållbart!

Misstroendeförklaring möjlig?

Misstroendeförklaring finns formellt kvar som möjligt vapen, om regeringspolitiken skulle fortsätta dra långt åt vänster, som under den gångna hösten. Men går en misstroendeförklaring att förena med de förtroendefulla ömsesidiga åtaganden som ingår i decemberöverenskommelsen? Knappast.

Decemberöverenskommelsen bryter mot praxis

Överenskommelsen gör ingen åtskillnad mellan olika regeringskoalitioner. Alliansen lovar att inte bry sig om huruvida Socialdemokraterna vill regera ensamma, med MP eller även släppa in V i regeringen. Detta bryter mot en praxis som har gällt från talmannens sida under snart 40 år.

Alltsedan tillkomsten av regeringen Ullsten 1978 har talmannen försett sitt förslag till statsminister med tillägg rörande vilken partikonstellation förslaget gäller:
– ”Att till ny statsminister utse Ola Ullsten, som avser att bilda en folkpartiregering, i vilken kan komma att ingå personer utan partipolitisk förankring” (12/10 1978).
– ”Att till statsminister utse Thorbjörn Fälldin, som avser att bilda en regering i vilken kommer att ingå företrädare för Centerpartiet och Folkpartiet” (18/5 1981).
– ”Att till ny statsminister utse Stefan Löfven, som avser att bilda en regering bestående av företrädare för Socialdemokraterna och Miljöpartiet” (30/9 2014).

Syftet har varit att göra klart vilken typ av regering förslaget gällt, eftersom olika partiers röstning givetvis kunnat påverkas av den informationen.

Så röstade M nej till Ullsten som statsminister 1978, men hade röstat ja om han föreslagits som statsminister för en FP–M-regering. Då skulle i gengäld S ha röstat nej, medan de nu lade ned sin röst.

Alliansen skulle röstat nej till S+MP

Efter valet 2014 hade det varit ytterst rimligt om allianspartierna röstat nej till en S–MP-regering Löfven, men lagt ned sin röst inför en ren S-regering Löfven.

Med decemberöverenskommelsen har nu de borgerliga partierna lovat att medverka till att släppa fram även en regering som inkluderar kommunister.

Motion & reservation

I nyhetsanalyser, även från kvalificerade bedömare, har sagts att Löfven inte behöver få problem med budgeten ens utan V-stöd, eftersom de borgerliga partierna kanske inte längre går fram med en gemensam budgetmotion. Analysen missar åtskillnaden mellan gemensam motion och gemensamma reservationer i utskottet.

Ända fram till 2006 lade allianspartierna fram separata partimotioner om budgeten. Det hindrade inte att de sedan i finansutskottet enades kring gemensamma reservationer.

Alliansens gemensamma reservation om riktlinjer för politiken

Våren 2005, till exempel, hade allianspartierna separata partimotioner, men därefter gemensam reservation om riktlinjer för den ekonomiska politiken liksom om mål för budgetpolitiken. Riksdagen röstar om utskottsbetänkanden, inte om motioner.

Skulle alliansen, om den är störst i finansutskottet genom att V inte röstar aktivt för regeringen och alliansen får stöd av SD, verkligen avstå från att föra fram sitt förslag till rambeslut i finansutskottet?
Och hur kan den tro på motsvarande vit flagg från vänstersidan om situationen skulle bli omvänd 2018–2022?

Alliansen får inte söka inflytande

Decemberöverenskommelsen binder också alliansen till att inte söka få regera, eller ens eftersträva tungt politiskt inflytande, om den inte själv är större än summan av S, V, MP och Fi.

V ska beaktas till 100%, SD till 0%

Innebörden av detta är, som Ulf Adelsohn påpekat, att Vänsterpartiet ska räknas till 100 procent och Sverigedemokraterna till noll procent.

SD blir det enda oppositionspartiet

Men därtill kommer att överenskommelsen i sig själv bidrar till en opinionsutveckling som gör det mycket svårt för alliansen att bli större i val än de fyra socialistiska partierna ihop.

Den ger Sverigedemokraterna chans att framträda som enda verkliga oppositionsparti i Sverige.

SD kommer nu ensamt att stå för det förslag till misstroendeförklaring mot S–MP-regeringen, som det hade varit mest naturligt att alliansen lagt fram i november (och som då hade berövat Löfven konstitutionell makt att hota med nyval).

Decemberöverenskommelsens syfte tycks därtill vara att alliansen inte ska behöva modifiera sin invandringspolitik, vilket ytterligare stärker SD.

Alternativ till decemberuppgörelsen

Men vad fanns det för alternativ, frågar några. Det fanns flera:

  1. Stor koalition S–M.
  2. Nyval och därefter alliansregering med indirekt stöd av SD.
  3. Löfven II-regering, bestående av enbart socialdemokrater, framsläppt av de borgerliga mot löfte om blocköverskridande överenskommelser på några centrala områden.

Bindande formler för alla situationer kan inte ersätta politiskt omdöme

Framför allt hade Stefan Löfven rätt när han veckorna före decemberöverenskommelsen förklarade att man inte kan ersätta politiskt omdöme med bindande förhandsformler för att söka reglera alla kommande politiska situationer.

Opposition kan inte avstå från sin politik

Stefan Löfven hade också rätt när han tidigare i höstas undrade hur oppositionspartier medvetet kan avstå från att söka påverka besluten i en riktning de bedömer som gagnelig för landet, för att under fyra år nästan enbart förbereda nästa valrörelse.

Överenskommelsen spricker innan sommaren

Decemberöverenskommelsen är dömd att haverera, och rätteligen så.
Klicka här för att gå till artikeln i DI, 2015-01-07

Decemberöverenskommelse för att slippa samarbete

Den 30 december 2014 skrev Expressen att alternativen till uppgörelsen är ”att aktivt börja samarbeta med SD eller att slå ihop sitt bohag med Socialdemokraterna i en eller annan form”. Upplägget är att den som inte gillar decemberöverenskommelsen måste visa en Kinderäggslösning där stabilitet uppnås, nyval undviks och SD oskadliggörs.

Egentligen begriper jag inte varför vi ska godkänna dessa premisser. En viktig poäng i kritiken av uppgörelsen är ju att det inte är önskvärt att skapa denna tulipanaros till vilket pris som helst.

Decemberöverenskommelsen gäller politikens former

I Per T Ohlsson försvar för DÖ mot dess borgerliga kritiker i Sydsvenskan häromdagen jämför han med kohandeln 1933 mellan Per Albin Hanssons S-regering och riksdagsledamöter ur Bondeförbundet (4/1). Ohlsson pekar förvisso ut skillnaderna: ”Decemberöverenskommelsen gäller politikens former: valet av statsminister och budgetbesluten. Kohandeln gällde konkreta åtgärder”. Men han konstaterar likväl att dagens kohandlande är berättigat – medan raseriet som flugit i vissa gammelmoderater inte är det. ”Kompromisser och samarbete”, förklarar Ohlsson, ”är i själva verket nödvändiga ingredienser i en fungerande demokrati”.

Javisst. Och i demokratier skapas ofta ovanliga politiska allianser i sakfrågor när ett parti hamnar i vågmästarställning. Närvaron av en vågmästare ställer högre krav på regeringsmakten att söka brett stöd för sin politik.

Decemberöverenskommelse en strategi för att slippa kompromisser & samarbete

Decemberöverenskommelsen har inte tvingat fram kompromisser och samarbete. Decemberöverenskommelsen är tvärtom ett verktyg för att slippa detta.

Man åsidosätter behovet av stöd och låtsas att riksdagen är mindre än den är. Ur det perspektivet vore det rimligare att ta den demokratiska skeden i vacker hand och förhandla om politiken, inte om formerna.

Vänsterpartiets godkännande för varje budget

Detta är dessutom något som denna sida har förespråkat länge, mer exakt i bemärkelsen att Alliansen skulle ha tagit initiativet och avsatt Löfven. Då hade han fått ombilda till en ren S-regering som kunde budgetförhandla med Alliansen varje år i stället för att – som nu – söka Vänsterpartiets godkännande för varje budget. Nej, det innebär inte ett formellt regeringssamarbete, men väl hårda förhandlingar om sakpolitik.

Uppenbarligen var partierna inte mogna för detta nu, men kanske hade ett nyval varit den spark i baken som hade behövts?

Passivt stöd från SD

Vidare är inte passivt stöd från SD uteslutet. Så fungerade det föregående mandatperiod och det bör fortsatt anses vara ett spelbart alternativ.

Alliansen börjar vakna i migrationsfrågan

Under hösten har både M-företrädare och KD:s Göran Hägglund gjort utspel i migrationsfrågan. Det är inte orimligt att tänka sig att justeringar av migrationspolitiken skulle ge Alliansen möjlighet att få igenom en budget och vidare regerande med samma passiva SD-stöd som under föregående mandatperiod.

För den händelse att någon vill sätta likhetstecken mellan SD och Alliansen: skillnaden mellan SD:s önskan att minska invandringen med 90 procent och de tankar som KD och M-politiker luftat på migrations- och integrationsområdet torde vara uppenbar. Det är inte en acceptabel debattnivå att inte erkänna dessa skillnader.

Decemberöverenskommelsen skadligt prejudikat

Löfven föredrog nyvalskortet, men bara som hot. Detta är också skälet till att decemberöverenskommelse riskerar att bli ett skadligt prejudikat i svensk politik.

Ingen regeringskris

För märk väl: hösten 2014 är inte hösten då vi hade en regeringskris. Någon regeringskris blev det aldrig. Hade vi haft en sådan hade minst en av två saker skett: en avgång med påföljande talmansrundor eller ett extra val.

Det oortodoxa som i stället ägde rum innan året blev nytt är att Stefan Löfven lyckades få sin budget fälld utan att en regeringskris inträffade.

Decemberöverenskommelsen visar att S inte längre är solen allting kretsar kring, hävdar uppgörelsens borgerliga försvarare.
Jag påstår motsatsen. Decemberöverenskommelsen visar att när en S-budget faller springer samtliga partier till Rörelsens undsättning och viker sig dubbla för att rädda S undan en regeringskris. Den regering vi har nu har bokstavligen curlats fram till makten av borgerligheten.Klicka här för att gå till artikeln i SvD, 2015-01-07

Svag opposition - Vi är överens om att en så svag regering behöver en ännu svagare opposition... det är bra för Sverige

Se även bl a;
Slutresultat i riksdagsvalet 2018


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

VÅGMÄSTARROLLEN KVARSTÅR

Syfte att oskadliggöra SD

När regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet kom överens med de fyra borgerliga partierna och ställde in extravalet var huvudsyftet att oskadliggöra Sverigedemokraterna. Det är vikarierande partiledaren Mattias Karlssons bild av uppgörelsen som presenterades i lördags.

Detta är väl något som står helt klart för alla. Det är inte någons ”bild” utan det har t.o.m. sagts rakt ut av de etablerade partierna.

Minskad demokrati

Mattias Karlsson säger;
– Det mest beklagliga är den demokratiska aspekten. Vi går i fel riktning i Sverige när vi har det här extrema stödet för minoritetsstyren. Jag hade gärna sett att vi gått i motsatt riktning, kanske mer i likhet med bland annat Danmark, där man söker bredare uppgörelser och mer konsensus kring sakinnehållet i politiken. Att man nu gör det ännu lättare för en minoritet att styra landet tror jag inte är bra i längden.
– Som jag ser det är det en av grundpelarna i demokratin att majoriteten ska styra och att styret av landet ska vara förankrat hos en så bred andel av befolkningen som möjligt. Nu går man i motsatt riktning.

Detta är också en självklarhet. En minoritetsregering är bara ett litet steg från en diktatur.

Oinskränkt makt för en svag minoritetsregering att göra vad den vill

Mattias Karlsson säger;
– Problemet är att man inte har gjort upp i sak. Hade man förhandlat sig fram till ett politiskt paket med olika ståndpunkter där man landar i att det här kan vi gemensamt stå för hade det varit en sak, men nu är det mer en formalialösning där man ger carte blanche för en väldigt svag minoritetsregering att styra som den vill.

Även detta är helt uppenbart. Man har bara försökt lägga upp en plan för att utestänga SD, men man har inte gjort upp om själva sakfrågorna i politiken.

Misstroendeförklaring mot Stefan Löfven

I frågan om skälet till att lämna in en misstroendeförklaring mot Stefan Löfven svarar Mattias Karlsson;
Det viktiga för oss är att göra det tydligare för väljarna vilka som ger sitt stöd för Stefan Löfven och vilka som inte gör det.”.

Detta är väl inget som någon kan invända mot. Tydliggöranden inom politiken kan det aldrig bli för många av.

SD:s vågmästarroll

Mattias Karlsson säger;
– Vårt inflytande över budgetprocessen ser ut att bli mindre om den här överenskommelsen håller, men vår vågmästarroll kvarstår.”.

Det är korrekt. Det är viktigt att förstå att så länge alliansen+S+MP+V inte agerar som ett parti samt röstar likadant i alla motioner & propositioner, dvs så länge det finns någon skillnad mellan alliansen och vänsterblocket kvarstår SD som vågmästare i form av Sveriges tredje största parti.

Miljöpartiet orimligt stort inflytande

Mattias Karlsson säger;
Det är beklagligt att de stora partierna ger ett så pass litet och extremt parti som Miljöpartiet ett så stort inflytande i svensk politik.
På presskonferensen i lördags sa både Socialdemokraterna och Moderaterna att de kommer att hedra migrations­överenskommelsen
det innebär att väljarna får Miljöpartiets migrationspolitik hur de än röstar, om de inte röstar på Sverigedemokraterna.
”.

Ja, det är ett av de minsta partierna – MP – som styr migrationspolitiken, men i grund och botten måste man förstå att allt handlar om att blockera SD så mycket som möjligt och att försöka skrämma väljarna att inte rösta på det parti som de upplever som den största konkurrenten. Oavsett till vilket pris detta sker för landet.

Ej finansierad budget för asylmottagning

Mattias Karlsson säger;
Vi har en situation där vi står inför en hotande systemkollaps i flera kommuner när det gäller flyktingmottagandet och vi har en under­finansierad budget för den omedelbara asylmottagningen. Inget av de andra partierna har gett svar på hur de tänker hantera den här situationen.
I dag lånar Sverige pengar till välfärden samtidigt som vi har ett underskott för den omedelbara asylhanteringen. Det måste de andra partierna ge svar på hur vi ska lösa.
”.

Ja, det tycks märkligt hur enade de övriga partierna är i att inte föra upp frågan om finansiering av flykting- och anhöriginvandring på dagordningen, men kanske ännu märkligare att detta mörkande accepteras av väljarna.

KD tar bladet ur mun

På frågan;
Ser du någon förflyttning hos de andra partierna i invandringsfrågan?
svarar Mattias Karlsson;
– Det fanns intressanta element i Kristdemokraternas utspel häromveckan. Mig veterligen är det första gången på många år som ett parti, förutom vårt, börjat prata om volymerna och kostnaderna kopplade till invandringspolitiken.”.

Lite underligt att Kristdemokraterna – en av landets minsta representanter för väljarna – är de enda av de etablerade partierna som vågar att i alla fall ytligt nämna något i frågan. Den enskilda fråga som kanske mest påverkar ekonomin för landets befolkning borde det inte gå att stoppa huvudet i sanden för.

Se även bl a;
Slutresultat i riksdagsvalet 2018


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

25 dagar som förändrade svensk politik

Hämnden är ljuv

Om man frågar de borgerliga om varför de såg så glada ut när de gick till Rosenbad kommer lite olika svar.
– Vi är väl glada som personer, säger centerledaren Annie Lööf.
– Vår budget går igenom, säger Jan Björklund.
Det finns ett svar till: Hämnden är ljuv.

Budgetbråket 2013

Faktum är att grunden för regeringskrisen lades långt innan Stefan Löfven var påtänkt som socialdemokratisk partiledare.
Redan i december 2010 röstade de rödgröna och Sverigedemokraterna gemensamt för krav på att regeringskansliet skulle bantas med 300 miljoner.

Men det var hösten 2013 som det stora budgetbråket kom.
De rödgröna och Sverigedemokraterna stoppade en av Alliansens sista skattesänkningar. Förslaget om höjd brytpunkt för statlig skatt skrotades.

De borgerliga partierna hävdar, och hävdade, att det beslutet stod i strid med den ordning och praxis som Sverige haft för budgetbesluten ända sedan krisen på 1990-talet.

Alliansen lovade rösta för sin budget 2014

Allianspartierna hade gjort en stor sak av löftet till väljarna om att rösta för sin gemensamma budget. På mötet räknade de upp statsministerns tre möjligheter i regeringskriserna:
• Regera på alliansens budget,
• avgå eller
• utlysa extraval.

Det ställdes också en fråga av både Magdalena Andersson och Gustav Fridolin: Finns det något i sak eller form som kan göras för att undvika den uppkomna situationen? Svaret på den frågan var nej.

Rödgröna ville diskutera den akuta situationen

Klart är att spelreglerna diskuterades på mötet den 2 december. Klart är också att ingen på den rödgröna sidan uppfattade att det förslaget var en öppning till förhandlingar om budgetomröstningen. De ville diskutera den akuta situationen. Alliansen ville prata om vad som kunde göras längre fram.

Stefan Löfvens misstag

Stefan Löfvens strategiska misstag under hela 2014 var att han trodde att han kunde splittra fyrklövern, och locka Folkpartiet och Centerpartiet med ministerposter i en rödgrön regering.

Kanske skulle han i stället ha lyssnat på de nuvarande partiledningarna. Jan Björklund har i flera år sagt samma sak: Nej. Om blockpolitiken luckras upp gynnas Socialdemokraterna.
– Det är klart att Socialdemokraterna skulle älska att sitta på regeringsmakten i evinnerlig tid. Men det tänker vi inte medverka till, säger Jan Björklund till Dagens Nyheter.

Sakpolitiskt samarbete?

Kanske finns det öppningar för sakpolitiskt samarbete över blockgränsen, men då måste både Socialdemokraterna och Alliansen överge drömmen om att söndra och härska.

Regering utan Miljöpartiet

– Stefan Löfven hade kunnat gå till talmannen. Då hade det inletts en ny process. Ska jag bedöma i dag så hade den slutat med att Löfven om han hade velat hade fått bilda en ny regering utan Miljöpartiet. Det hade vi släppt fram, säger Björklund.
Frågan är på vilket sätt en sådan regering hade fått stöd för sin politik.

Miljöpartiet mer vänster

Decemberdramat befäste Miljöpartiets förändrade position i svensk politik: Från mitten till kanten.

Vänsterpartiet: ”Bra överenskommelse”

Begränsning av vinstuttag

Det är bra att vi har en regering som kan styra. Det innebär att vinstöverenskommelsen från i höstas ligger fast och har möjlighet att genomföras, säger Hans Linde, med hänvisning till överenskommelsen med S om att begränsa vinstuttaget för privata företag inom vård, skola och omsorg.

SD:s makt bryts

”Decemberöverenskommelsen” bryter också SD:s makt, menar Hans Linde.
– Kärnan i den är att SD inte kommer att ha makten att fälla budgetar, varken den här eller kommande mandatperioder, säger Hans Linde

Röst mot allt borgerligt

Jonas Sjöstedt kan tänka sig att rösta emot både borgerliga budgetar och borgerliga statsministerkandidater.

Ett system ur balans

Negativ parlamentarism

Sverige har det som kallas negativ parlamentarism. Det innebär att det räcker att en regeringsbildare är accepterad och inte har en riksdagsmajoritet emot sig.

Red’s kom:
Dvs så länge inte 175 eller fler av riksdagens 349 ledamöter röstar mot talmannens förslag vid statsministeromröstningen till regeringsbildare så får talmannens förslag till statsminister bilda regering (minoritetsregering eller majoritetsregering).

Riksdagen består av 349 ledamöter, efter valet 2018 fördelade enligt följande:

”Alliansen” = 143 ledamöter
M = 70 ledamöter
KD = 22 ledamöter
C = 31 ledamöter
L = 20 ledamöter

VÅGMÄSTARE
SD = 62 ledamöter
(Alliansen + SD = 205 ledamöter)

S+V+MP = 144 ledamöter
S = 100 ledamöter
V = 28 ledamöter
MP = 16 ledamöter

GÄLLANDE MANDATFÖRDELNING SEDAN VALDAGEN 2018-09-09
Mandatfördelning i Sveriges riksdagREGERINGSBILDNING
Talmannen har fyra försök på sig att ge ett förslag till statsminister/regering.

Om riksdagens ledamöter med majoritet röstat mot (tryckt på den röda knappen) samtliga fyra förslag så ska extraval utlysas inom tre månader.

INGET FOLKSTYRE I SVERIGE?
2019-01-18 blev Stefan Löfven återvald som statsminister med 115 ja-röster mot 153 nej-röster (M+KD+SD), trots att högersidan röstats fram av folket till en majoritet med 60%.
Av åtta partier var det alltså bara S och MP som gav ett uttryckligt stöd till en S+MP-regering.

Centerpartiet (exkl. en Centerpartist med egen vilja, som röstade nej till Löfven), Liberalerna, och Vänsterpartiet gav S+MP-regeringen sitt stöd genom att lägga ner sina röster (C och L valde att 131 dagar efter valet 2018 slutgiltigt hoppa av Alliansen, se Januariöverenskommelsen).

Resultatet av valet 2018 blev en S+MP-minoritetsregering 2019-01-20 genom att 115 riksdagsledamöter röstade ja, 153 nej och 77 avstod från att ta ställning genom att rösta gult (4 frånvarande).

SD, KD och M kan närhelst de vill fälla S+MP-regeringen om V effektuerar sina hot att fälla S+MP-regeringen om C:s och L:s vilja genomförs.

MED KRAVLÖST FOLK KAN POLITIKER STRUNTA I FOLKVILJAN
I Sverige behöver de politiska partierna inte avslöja innan valet vem de avser bilda regering med, och ej heller informera väljarna om vilken budget de tänker föreslå. Det finns inga krav på ärlighet och uppriktighet från politikerna, om inte väljarna förstår att utkräva detta på olika sätt (bl a genom att inte rösta på ett parti som tidigare brutit sina löften). I praktiken är systemet sådant att väljarna röstar i blindo.

Efter valdagen har de politiska partierna full frihet att bryta sina luddigt formulerade vallöften såväl som konkreta vallöften (t ex att avsätta Stefan Löfven). Politiker räknar med att väljarna är lätta att manipulera och att de har glömt lögner och brutna löften till nästa val, fyra år senare.

Positiv parlamentarism

På längre sikt skulle en utväg kunna vara att Sverige övergår till den tyska modellen med positiv parlamentarism. I den finns en koppling mellan regeringsbildning och budget genom att kanslern måste ha aktivt stöd av en majoritet i förbundsdagen.

Partierna har valt att låta sin politik komma i andra hand

I backspegeln kan man se att vår parlamentariska modell har byggt på större ömsesidig respekt än vad som varit uppenbart.

Partierna har valt att inte utnyttja den destruktiva potential som systemet faktiskt ger oppositionen.

Decemberuppgörelsen

Decemberöverenskommelsens första vecka har precis som uppgörelsens förhistoria präglats av strid: Vems är skulden? Hur kunde landet drivas ända till nyvalets brant?

Sakpolitiska spänningar mellan S, MP och V

De borgerliga partiernas vilja till inbördes samarbete förstärks av insikten att det är svårare på den andra sidan.

De sakpolitiska spänningarna mellan S och MP är betydande.

Än besvärligare blir det när även Vänsterpartiet ska fås med på vagnen.

När de tre till vänster lyckas göra upp kan Alliansen skrämma mittenväljarna just med att Vänsterpartiet deltar.

Red’s kom:
Mittenväljarna”? Vilka är dessa enligt vilken definition?

Halvsanningar=osanningar från bägge sidor

Som tydligt framgick i fredagens tidning levererar båda sidor halvsanningar. DN:s granskning bekräftar att de borgerliga hade med sig förslag om hur regeringsbildning och budget skulle kunna hanteras i framtiden. Men i det skedet var Stefan Löfvens mål att rädda sin budget. Kunde inte de borgerliga tänka sig att lägga ned sina röster? Nej, det kunde de inte.

Källa: Ett system ur balans
Januariöverenskommelsen 2019. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Liberalerna, Centerpartiet
Se även bl a;
Alliansen ansvarslös om de inte förhandlar med SD

Löfven vill bryta blockpolitiken för att bilda eget block

Socialdemokraterna efterlyser ny Decemberöverenskommelse med Alliansen – Val av talman

Alliansen beredd att lämna över regeringsmakten till vänstern


Endast två procent av folket vill att regeringen sitter kvar


Slutresultat i riksdagsvalet 2018, samt resultat för småpartierna


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Borgerlig vrede – Vem vann?

Maktförskjutning från riksdag till regering

Den borgerliga besvikelsen är inte svår att förstå. Decemberöverenskommelsens löfte om att släppa igenom den största partikonstellationens statsminister och budget medför en markant maktförskjutning från riksdag till regering.

Mer inflytande för färre mandat

Förutsatt att överenskommelsen håller samman kommer vi i två mandat­perioder nu se en svagare opposition och där färre mandat kommer att få större inflytande.

Att göra minoritetsstyrets budget till en helig ko är riskabelt. Att på förhand lova att inte fälla budgeten innebär att Stefan Löfven kan kasta in mer eller mindre vilken ekonomisk kompott han vill utan att någon kommer att hindra honom i parlamentet.

Eller som förre toppmoderaten Mikael Odenberg dystopiskt målar upp det på måndagens DN Debatt: inte ens förstatligande av banker och återinförande av löntagarfonder skulle Alliansen stoppa med den nya ordningen, bara det innefattas av budgeten. Det är onekligen en allvarlig invändning.

Politik är inte främst form, utan innehåll. Och den lilla detaljen saknas med några få undantag i uppgörelsen.

Borde inte fler än 33% tycka att överenskommelsen är odemokratisk?

Missnöjet avspeglas också i den mätning från SVT/Sifo som kom på måndagen och som visar att en av tre väljare tycker att överenskommelsen är odemokratisk.

Stefan Löfven styr med den budget han sa han inte tänkte styra med

Om Stefan Löfven inte hade varit så ivrig att hota med nyval hade det sannolikt funnits utrymme för fler sakfrågor än pensioner, energi och försvar. Men Löfven förklarade sin brådska med att han absolut inte tänkte styra med en Alliansbudget. Vilket han ju nu faktiskt gör, och kommer att göra under minst år 2015, ändå.

Löfven har ett högt tonläge

Decemberuppgörelsen – Moderaternas partiledning kritiseras

Interna kritiken växer. Nu svarar Anna Kinberg Batra på de hårda orden från bland andra sina företrädare Carl Bildt och Ulf Adelsohn.

Uppgörelse om spelregler, inte om sakpolitik

Genom lördagens s k decemberöverenskommelse tycker partiledarna inom Alliansen att de har fått som de ville. Det blev en uppgörelse om spelreglerna för minoritetsstyre, och inte förhandlingar om sakpolitiken.

Kan inte rösta på egna förslag

Även förre utrikesministern Carl Bildt är bekymrad när han skriver i sin blogg:
En del besvärligheter kan det dock komma att bli – mest dock för Alliansens partier. I före 2006 väl etablerad tradition brukar allianspartierna lägga en gemensam reservation i finansutskottet om den ekonomiska politikens inriktning. Jag utgår från att så kommer att bli fallet nu också. Men man riskerar då att råka ut för förödmjukelsen att i enlighet med överenskommelsen inte kunna rösta för denna i kammaren om det skulle vara en risk för att den skulle gå igenom.”.

Löfven vinnaren

EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark tycker att Löfven är den stora vinnaren.

Missnöje i länsförbunden

Även ute i de moderata länsförbunden finns en viss tveksamhet.

Viktigt med alternativ?

Anna Kinberg Batras svar på den skarpa kritiken är att ”det är viktigt att det finns olika alternativ”.

Sammanfattning av artikeln

Anna Kinberg Batra säger att Alliansen ville ha en överenskommelse där aktuell regerings budget inte skulle ifrågasättas av motparten. Dvs när regeringen lägger fram sin budget ska det andra blocket inte rösta på sin egen budget;
– En förutsättning för att lägga ned några röster i en budgetomröstning är att vi är överens om att det skulle vara ömsesidigt.”.

Samtidigt säger Anna Kinberg Batra;
– Vi hade varit tydliga före och efter valet. Vi skulle lägga alliansförslag och vi lovade väljarna att rösta på dem.

Anna Kinberg Batra vill inte svara på om regeringen kunde ha räddat sin första budget genom en överenskommelse på kvällen den 2 december, men med tanke på ovanstående kommentar från Anna Kinberg Batra skulle det innebära ännu ett sviket löfte till väljarna att inte rösta på sin egen budget.

Anna Kinberg Batra säger vidare;
Sverige behöver former för att det största underlaget ska kunna regera.”.

Men med den s.k. ”decemberöverenskommelsen har partierna kommit överens om det rakt motsatta, dvs att en minoritet ska kunna regera utan att riksdagens demokratiska möjligheter och rättigheter utnyttjas.

På frågan;
I vilken mån är detta ett erkännande av att det som hände för ett år sedan, när de rödgröna och SD fällde en del av budgeten, att det var fel?
svarar Anna Kinberg Batra undvikande;
– I överenskommelsen ingår ett ömsesidigt åtagande om att inte göra den typen av utbrytningar och det tycker jag är viktigt.”.

Dvs ännu ett steg mot ökad maktkoncentration för en minoritet !!!

Dokument om överenskommelse saknas

Det finns inget skriftligt dokument om Decemberöverenskommelsen. Därigenom finns det inget konkret att analysera och partiledningarna kan fortsätta uttrycka sig obegripligt och vända och vrida på orden.

Se även bl a;
Löfven har fått storhetsvansinne

Stefan Löfven surar över tillkännagivanden

Stefan Löfven surar för att han inte får som han vill


Löfven vill samarbeta med de partier han baktalar

Så vill Löfven samarbeta i integrationsfrågan

Varför vill Löfven inte samarbeta?

Utsträckta händer ej seriöst menat

Politiker anklagar politiker för att tycka som SD hellre än att diskutera sakfrågorna


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.

Överenskommelsens livslängd ser ut att bli begränsad

Inga begränsningar för vad som garanteras få igenom i Riksdagen

Decemberöverenskommelsen lider av stora brister som gör att dess livslängd ser ut att bli begränsad. En sådan är att det inte sätts upp några begränsningar för vad regeringen får lägga in i budgeten och garanterat kan få igenom riksdagen. Här måste man räkna med att det snart blir oenighet mellan S-MP och Alliansen.

Principer för konfliktlösning saknas, hur ska uppgörelsen vårdas?

Inga principer för konfliktlösning finns dock i decemberöverenskommelsen, där det inte heller sägs hur uppgörelsen ska vårdas.

Skiljenämnd behövs

Samarbetsklimatet förbättras knappast av att de ledande partiföreträdarna attackerar varandra för att själva framstå som vinnare. Det skulle behövas en skiljenämnd, liknande pensionsgruppen som flera gånger har räddat pensionsreformen, om inte allt ska gå över styr.

Uppgörelsen kan brytas när som helst

Inför nästa val, när det kan bli aktuellt med regeringsskifte, kommer det svåraste provet. Står Stefan Löfven då fast vid att han, efter en förlust, är beredd att släppa fram en statsminister från Alliansen? Ingen kan tvinga honom, eftersom decemberöverenskommelsen är en politisk uppgörelse och inte ett rättsligt bindande avtal.

Uppgörelsen havererar inom kort

Mycket annat som kan stjälpa decemberuppgörelsen hinner också hända fram till valet 2022. Troligast är att den havererar långt innan dess.

Överenskommelsens livslängd ser ut att bli begränsad

Statsvetare: Ingen vinst för demokratin

Efter decemberöverenskommelsen;
Men demokratin förlorar i vitalitet, anser statsvetare.

– Regeringsmakten vinner på det här, men inte oppositionen och absolut inte demokratin. Det blir bara demokrati när det är val, säger han.

Statsvetarprofessor Tommy Möller vid Stockholms universitet är också frågande till hur Allianspartierna ska kunna bedriva en kraftfull opposition om man ska lägga ner sina röster i budgetfrågor.

Statsvetare: Ingen vinst för demokratin

Statsvetare: Fortsatt kaos i politiken

Alla försöker tolka decemberöverenskommelsen så fördelaktigt som möjligt för dem själva, men förutom att det inte blir något extra val så är allt annat i det blå och mycket oklart, säger Peter Esaiasson.

Det är Alliansens budget som gäller för 2015, men regeringen kan försöka få in mycket av sin politik i tilläggsbudgeten i april. Dock kan inte inkomstskatter som är en försämring för den enskilde ändras förrän ordinarie budget i september. Så det blir inga skattehöjningar för dem som tjänar mest.

Om regeringen tar in olika sakfrågor i budgeten för att slippa förlora enskilda omröstningar, som exempelvis lagen om vårdval, sätts överenskommelsen på prov.

– Hur mycket kan packas in i budgeten? Vad är acceptabelt enligt den här överenskommelsen? Det vet vi inte, säger Peter Esaiasson.

Statsvetaren: Fortsatt kaos i politiken

Regeringen fast inom alliansens budgetram

Alliansen lägger ner sina röster?

Alliansen har sagt att om regeringens budget riskerar att förlora så kommer man att lägga ner sina röster i den avgörande omröstningen. Frågan är hur motiverade de är när de vet att de ändå inte kommer att rösta om det blir skarpt läge.

I november beslutar riksdagen om övergripande ramar för budgeten, i stort sett hur medlen ska fördelas mellan olika områden. Oppositionen kan komma med alternativa förslag.

I vår lägger regeringen fram den så kallade vårpropositionen som bestämmer detaljerna.
Ett problem är att man bara kan bestämma detaljerat om utgifterna. Intäkterna beror ju på till exempel på konjunkturläget. Man kan alltså bestämma skattesatser, men man vet inte säkert hur många som kommer att tjäna vad, och hur mycket skatt som då kommer in.
– Man kan öka eller minska anslagen till områden så länge summorna går ihop. En höjning motsvaras då normalt av en minskning någon annanstans, såvida man inte hittat en ny intäkt.

De stora skattelagstiftningarna gäller alltid från kalenderårets början så någon stor skattereform kan du inte genomföra i det här skedet.

– Det går att justera och göra mindre förändringar, men i huvuddrag är det alliansens budget som kommer att gälla. Det är ett av de pris Löfven får betala för att istället få carte blanche från höstbudgeten 2015 och framåt.


Fråga:
Hur stora är egentligen skillnaderna mellan alliansens budget, som nu gäller, och den budget regeringen ville ha?

Mikael Sundström, statsvetare på Lunds universitet, svarar:
– Remarkabelt små. I förhållande till statsbudgetens storlek är det verkligen växelpengar vi pratar om, om man tittar på pengarna och inte på ren symbolik. Omgjort till en vanlig familjebudget handlar det om att starta ett storgräl om var de sista hundralapparna per månad ska hamna.

Detta är högst anmärkningsvärt eftersom det innebär att det inte finns någon relevant skillnad mellan de två största blocken !!!

Regeringen fast inom alliansens budgetram

Många oklarheter i överenskommelsen

Statsministerkandidat från största blocket

Tommy Möller, statsvetarprofessor vid Stockholms universitet, konstaterar att två frågor förefaller klara.
– Det ena är att regeringen och alliansen enats om att göra upp om försvaret, energin och pensionerna.
Men det är inget sensationellt. Det är långsiktiga frågor som man måste komma överens om.
– Det andra är att de enats om att släppa fram statsministerkandidaten från det största blocket, vilket varit den borgerliga linjen sedan valrörelsen.

Inga budgetförslag från alliansen?

Trots överenskommelsen som presenterades på lördagen är det oklart hur Stefan Löfven ska få igenom sina budgetar resten av mandatperioden. Knäckfrågan är om Alliansen avstår från att lägga egna budgetförslag.

ALLIANSEN VILL INTE SVARA PÅ OM DE SKA AVSTÅ FRÅN ATT LÄGGA BUDGETFÖRSLAG

I frågan om det viktigaste kvarstår frågetecknen: Hur ska det bli lättare för regeringen att få igenom sin budget och styra i minoritet?
– Ska alliansen avstå från gemensamma budgetförslag?
På en direkt fråga ville de inte ge något besked, men Löfvens vårbudget ska de släppa fram.

Vårbudget kan endast ändras på marginalen

När Stefan Löfven hävdar att det bara blir ett par månader med en alliansbudget, är det en sanning med modifikation. Vårbudgeten är bara en liten del av politiken, 80-90 procent av politiken läggs fast i den stora budgeten.
– Han kan bara ändra på marginalen. Han kan höja arbetsgivaravgifterna för unga och lite till, säger Tommy Möller.

STARK OPPOSITION?

Det finns en inbyggd motsättning i att oppositionen säger att man trots överenskommelsen med regeringen ska fortsätta att vara en stark och enig opposition:
• Hur kan oppositionen vara stark om den inte lägger gemensamma budgetförslag?
• Om oppositionen lägger ett gemensamt förslag, ska man då avstå från att rösta på det eftersom det är det enda sättet att garantera att uppgörelsen fungerar och att minoritetsregeringen Löfven får igenom sin politik?

Vad har ändrats i läget om budgeten?

I samma ögonblick som man lägger ett gemensamt förslag riskerar man att hamna i exakt samma situation som nu. Man kan ju inte förbjuda Sverigedemokraterna att rösta på det.

Om man skrev in de regler som hittills varit praxis, kan man ändå tänka sig att Sverigedemokraterna lägger ett eget förslag men inte röstar på det utan på Alliansens.
– Det enda sättet är att Alliansen lovar att inte lägga gemensamma budgetförslag, säger Tommy Möller.

KNÄCKFRÅGAN SOM ALLIANSEN DUCKAR FÖR

Oklarhet om budget

Decemberuppgörelsen skulle låsa upp dödläget i riksdagen och möjliggöra för minoritetsregeringar att få igenom sina budgetar. Men inför vårbudgeten riskerar det ändå att bli problem, eftersom frågetecken kring hur det ska fungera praktiskt kvarstår. Om Alliansen lägger ett gemensamt budgetförslag kan den inte rösta på det utan att riskera att Sverigedemokraterna återigen fäller regeringens budget. Men lägger allianspartierna enskilda förslag parti för parti kan allianssamarbetet börja luckras upp, enligt statsvetare.

Regeringen får total makt

Borgerliga företrädare har varnat för att regeringen nu kan få igenom vad den vill, oavsett stöd i riksdagen.

I DN-intervjun med statsminister Stefan Löfven efter att överenskommelsen presenterats, sa han att man kommer att regera med stöd av Vänsterpartiet så länge blockpolitiken kvarstår.

S-budget i samarbete med V

I gårdagens DN slog V-ledaren Jonas Sjöstedt fast att V och regeringen är överens om att göra statsbudgeterna gemensamt under resten av mandatperioden. Men det är oklart vad som händer om Vänsterpartiet av någon anledning i framtiden inte stöder regeringens budget.

Erik Ullenhag

Om S och MP går fram med en egen budget är Alliansen den största partikonstellationen och då kan vi rösta på vår egen budgetmotion”, twittrade Erik Ullenhag, Folkpartiets ekonomisk-politiska talesperson, under söndagen.

Här kan man emellertid fråga sig vad skillnaden är om Alliansens budget vinner enbart med stöd av Alliansen eller om deras budget vinner med stöd av SD?

Anna Kinberg Batra

Jo självklart kommer vi lägga både egna budgetförslag och and­ra förslag. Sverige behöver olika, och mer av Alliansens, alternativ”, twittrade Anna Kinberg Batra (M), den 27 december, samma dag som överenskommelsen presenterades.

Om Alliansen lägger eget förslag på budget, och röstar på detta, vad innebar då decemberuppgörelsen?

Tomas Tobé

Tomas Tobé, vice gruppledare för Moderaterna i riksdagen och blivande partisekreterare säger:
De som kritiserar oss säger att vi blir ett stödparti till Socialdemokraterna. Jag kan ha respekt för den åsikten, men jag delar den inte.

Problem med decemberuppgörelsen

Tommy Möller är professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet och tidigare talskrivare åt Carl Bildt. Han ser flera svårigheter med decemberöverenskommelsen.
– Uppgörelsen betyder antingen att
Oppositionen inte lägger gemensamma budgetmotioner och i stället lägger enskilda som inte kan få majoritet i riksdagen,
eller att
Oppositionen lägger gemensamma motioner för att understryka att man är ett regeringsalternativ, men då kommer man ju inte att kunna rösta på sitt förslag. Då ger man regeringen carte blanche.

– I princip kan allt som har med ekonomi att göra tas med budgetbeslutet. Minska strafftiden för personer som sitter i fängelse för att spara pengar, till exempel. Det kommer att bli mycket debatt om vad som är en budgetfråga och matar man in för mycket så försvagas riksdagens ställning rejält. Det är en utveckling vi kommer att se, säger han.
Han anser att en annan konsekvens blir en ”mycket svag opposition”.

Presskonferensen om decemberöverenskommelsen som innebär att en minoritet ska kunna styra över en majoritet i Sverige.
Frågan är om man tar ansvar för Sverige genom att begränsa demokratin?

Rädslan för att Sverigedemokraterna ska öka ännu mer verkar vara den enda drivkraften för förhandlingar.

98 % av Sverige ogillar S+MP

Endast 2% i Sverige vill ha en regering med S+MP

12 procent av Miljöpartiets väljare och bara 4 procent av S-sympatisörerna tycker att den nuvarande regeringen är bäst för landet.

Stefan Löfven har gjort historiskt många misstag under sin korta tid, och är det något som är säkert om det blir extraval, oavsett vad som sägs och görs i valrörelsen och oavsett vilka inskränkningar politikerna försöker göra i demokratin, så är det att om väljarna tillåts säga sin mening så har Sverige inte en regering bestående av S+MP.

DN skriver:
Väljarna dömer ut ett regeringsalternativ bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Endast en bråkdel, 2 procent, tycker att dagens regeringskonstellation skulle vara bäst för Sverige.
– Min tolkning är att väljarna underkänner statsministerns besked att gå till val tillsammans med Miljö­partiet, vilket skapar frågetecken kring Socialdemokraternas strategi, säger David Ahlin, opinionschef på Ipsos.

Inte ens de egna väljarna är särskilt positiva till S+MP-samarbetet. 12 procent av Miljöpartiets väljare och bara 4 procent av S-sympatisörerna tycker att den nuvarande regeringen är bäst för landet.

David Ahlin tror att det svaga förtroendet för regeringen kan orsaka problem under valrörelsen.
– Att gå till val på en budget framförhandlad tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet begränsar Socialdemokraternas handlingsutrymme. Partiet kommer att få frågor om uppgörelserna med Vänsterpartiet är huggna i  sten eller om det finns utrymme för kompromisser, säger David Ahlin.

De traditionella blocken gör för tillfället ingen succé bland väljarna. En rödgrön trepartiregering får stöd av 14 procent av de tillfrågade, medan 19 procent tror att en alliansregering är bäst för Sverige.

Var femte väljare vill att nästa regering ska samarbeta med Sverigedemokraterna. En betydande del av detta stöd kommer dock från SD-väljare.
Bland alliansväljarna vill 21 procent att en regering samarbetar med Sverigedemokraterna, jämfört med 4 procent bland de rödgröna.

Så gjordes undersökningen
• Ipsos har på uppdrag av Dagens Nyheter genomfört en undersökning bland den svenska allmänheten 18 år och äldre.
• 1.006 intervjuer genomfördes i en slumpmässigt rekryterad webb­panel 3–4 december.

DN: Om M och S kunde svälja stoltheten

SvD: De svåra frågorna måste dryftas, inte tystas

DN: Löfven är arg och ännu argare kommer han att bli


Se även bl a;
Inget förtroende för Stefan Löfven och S+MP-regeringen bland svenska folket

Novus: Rekordlågt förtroende för Löfven och Sveriges styrande politiker


Löfven vill samarbeta med de partier han baktalar

Så vill Löfven samarbeta i integrationsfrågan

Varför vill Löfven inte samarbeta?

Utsträckta händer ej seriöst menat

Politiker anklagar politiker för att tycka som SD hellre än att diskutera sakfrågorna


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Alliansens budget gäller år 2015

Oavsett om det blir nyval eller ej så är det Alliansens budget som kommer att gälla för år 2015. Det kan vara bra att känna till för alla politiker och andra som försöker skrämmas med andra besked.

Regeringen fast inom alliansens budgetram

Löfven bjuder in oppositionen till krismöte