Regeringens enda lösning på invandringsproblemen: Mer pengar, större lån

Ann Heberlein skriver en artikel med rubriken ”Flit och ansvarstagande måste få tillbaka sitt värde”:

Få nyanlända utbildar sig efter den statligt finansierade etableringsfasen på två år

Ylva Johansson, arbetsmarknads och etableringsminister är bekymrad. I Ekot, SR, den 14/11, uppger hon att hon är förvånad över att så få nyanlända går vidare till utbildning efter att de lämnat den statligt finansierade etableringsfasen på två år.

Red’s kom:
Enligt Migrationsverkets nya prognoser räknar man med att det kan komma upp till en kvarts miljon asylansökningar under de närmsta fyra åren Till detta kommer upp till 300 000 anhöriga under samma period. Dvs 138 000 nyanlända varje år. Detta samtidigt som Sverige redan har nästan 1 miljon människor (i 130 utanförskapsområden) som Sveriges politiker inte har någon lösning på.
Se bl a: Anhöriginvandring de närmaste åren motsvarar Sveriges 3:e största stad

Endast 5% av de nyanlända studerar efter 2 år i Sverige

Trots att hälften av de nyanlända saknar gymnasiekompetens – de har alltså inte motsvarande svensk grundskola i bagaget – är det bara 5 % av dem som studerar efter två år i landet.

Red’s kom:
Enligt ESO-rapporten (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) från maj 2017 har andelen utlandsfödda elever med gymnasiebehörighet, och som kommit till Sverige efter 7 års ålder sjunkit, från 70 till 50%.

För specifikt ”ensamkommande” är det bara 20-30 % som får godkänt i kärnämnena svenska, engelska och matematik.

Elever med afrikansk bakgrund får sämst skolresultat.

Sammantaget uppnår endast 65 procent av alla utlandsfödda elever gymnasiebehörighet och än färre går vidare till gymnasiet.

Effekten av Skolkommissionens lösningsförslag bedöms som väldigt liten;
• Obligatoriskt skolval i kombination med relevant information till elever och föräldrar.
• Riktat statligt stöd till skolor som har tagit emot många nyanlända elever.
• Möjlighet att frångå närhetsprincipen genom lottning om en skola har fler sökande än platser.

Detta är naturligtvis förödande för de nyanländas möjligheter att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden. Ytterst få arbeten står till förfogande för den som inte ens fullgjort grundskoleutbildning.

Se bl a:
• Anställningsstöd sekretessbelagt, ingen kontroll hur skattepengar används
• 54% av flyktingarna har en inkomst under 13.000 kr efter 10 år
• 53% av alla jobb i Sverige borta om 9 år
• Statlig välgörenhet och ingen omfördelning av jobb
• Syrier inte högutbildade även om de är mer utbildade än Stefan Löfven
• Högutbildade kebabtekniker höjer utbildningsnivån i Sverige
• Är arbetsförmedlingens uppdrag att fiffla med statistik om nyanlända?

Regeringens enda lösning på alla problem: Mer bidrag till flyktingar

Johanssons analys är att de nyanlända drar sig för att studera eftersom de inte vill låna pengar. De nyanlända utan gymnasiebehörighet anser, enligt Johansson, det vara en osäker investering att dra på sig skulder för en utbildning som kanske inte ger avkastning i form av ett arbete.

Lösningen på dilemmat är, i vanlig ordning, ytterligare ett bidrag.

En miljard kr i bidrag per år för att 15 000 nyanlända ska gå i grundskola

Nyanlända kan sedan tidigare få bidrag på ca 9000 i månaden för att läsa in gymnasiet.

Nu ska samma möjlighet ges för att skaffa sig en fullgod examen från grundskolan: ett ”studiestartstöd” erbjuds nyanlända som läser på grundskolenivå.

Regeringen räknar med att ungefär 15 000 personer kommer att utnyttja detta erbjudande, till en kostnad av en miljard om året.

Johanssons, ja regeringens, resonemang förvånar mig föga – men gör mig desto mer bekymrad. Regeringen Löfvén strösslar med en miljard hit och en dit som om det vore kaffepengar.

Red’s kom:
Problemet är att om man kommer från ett fattigt land och överöses med bidrag, där man plötsligt – utan minsta krav på motprestation – får mer pengar i handen varje månad än man tidigare lyckats tjäna ihop under ett helt år så är risken stor att det blir övermäktigt för flyktingarna att hantera.

Dessutom skickar de överskott hem till släkt och vänner som då också vill komma och ta del av ”överflödet” i Sverige.

De pengar som skulle gått till att integrera flyktingarna i samhället går till annat än vad det var tänkt (pengarna sätts inte ens i rullning i Sverige), vilket får systemet att kollapsa.

Det uppstår en ond cirkel som det inte finns något slut på eftersom det aldrig kommer att vara brist på fattiga i världen.

De fattiga förskjuts från muslimska (i regel) länder till Sverige och resulterar i de 130 utanförskapsområden (dvs ghetton) som definierats så här långt. Dessa utanförskapsområden kommer oundvikligen – med dagens politiska styre – att växa och bli fler av.

Regeringen lånade 11 miljarder hösten 2015 för att klara flyktingmottagande, resulterar i nedskärningar

Varje upptänkligt problem som uppkommer i kölvattnet av det rekordstora antalet nyanlända löses med pengar: hösten 2015 lånade regeringen 11 miljarder för att lösa skenande kostnader i anslutning till flyktingmottagandet och den här hösten duggar beskeden om nedskärningar inom diverse områden tätt, med besparingar av LSS-stödet, alltså assistenthjälp för funktionshindrade barn och vuxna, som särskilt beklämmande exempel.

Om det fanns skäl att tro att de satsade miljarderna leder till en starkare ekonomi med fler medborgare i arbete och därmed större skatteintäkter vore det berättigat.

Red’s kom:
Viktigt i sammanhanget är att dessa 11 miljarder bara är en liten, liten del av de verkliga kostnaderna.
Se t ex: Ensamkommande flyktingbarn kostar 34 miljarder kr/år, minst

Jag är ytterst tveksam till det. Bidragspolitiken har varit regel i tillräckligt många år för att vi ska kunna avfärda den som mindre framgångsrik:

40% av flyktingarna är inte i någon form av arbete överhuvudtaget efter 15-20 år (inte ens arbetsmarknadsprojekt)

I rapporten ”Integration – etablering på arbetsmarknaden” konstateras att bara sex av tio flyktingar som invandrade mellan 1997-1999 är i någon form av arbete.

Fyrtio procent är alltså fortfarande i behov av olika former av ekonomiskt bistånd efter ett decennium (SCB2015).

Red’s kom:
Hur många av de 60% av flyktingarna som är i någon form av arbete som också är i behov av bistånd kan man fråga sig. Det skulle teoretiskt kunna vara nästan alla.

Endast 25% av flyktingarna och deras anhöriga helårsanställda efter 8 år

Rapporten ”Andelen flyktingar i arbete”, publicerad i februari detta år ger en ännu mörkare bild av invandrade svenskars deltagande på arbetsmarknaden: Andelen helårsanställda bland flyktingar, inberäknat flyktingars anhöriga, uppgick efter åtta år i landet till 25 %.

Endast 34% av flyktingarna i arbete efter 15 år

Efter femton år är blott 34 % i arbete (RUT 2016-02-23).

Det finns alltså anledning att ompröva idén att diverse bidrag är vägen till arbete och självständighet.

Integrationspolitik utan incitament fungerar inte

En integrationspolitik som bygger på idén att vuxna människor behandlas som barn, ett kravlöst curlande av arbetsföra män och kvinnor fungerar inte.

Det måste skapas incitament för människor att anstränga sig, att ta ansvar för sitt eget liv och sin egen försörjning.

Det måste ställas krav på motprestation av flyktingarna

Grundprincipen måste vara att den som är frisk och arbetsför tar ansvar för sin egen försörjning och bidrar till samhället genom att betala skatt.

Alla medborgare i ett samhälle har samma ansvar för att det gemensamma ska fungera. Det är ohållbart att stora grupper undantas från denna princip genom att ges möjlighet att leva på bidrag utan krav på motprestation.

Regeringens nuvarande linje som tycks bygga på destruktiva idéer om offerskap, diskriminering, barmhärtighet och altruism måste överges.

Alla måste behandlas lika. Krav måste ställas på alla medborgare, i lika hög utsträckning.

Red’s kom:
Men frågan är om de som kommer till Sverige – speciellt den stora andelen utan skyddsbehov – ska åtnjuta samma fördelar i samhället som den egna befolkningen?

En fråga som politiker fruktar att ta upp och därför kvarstår frågan bland folket.

Man måste se problemen i hela sitt perspektiv och t ex kalkylera in vad konsekvensen blir t ex av att de nyanlända har en avsevärt högre nativitet än det svenska folket.

Se bl a: Fler än 150 000 barn har fötts av syrier på flykt bara i Turkiet

De konstaterar snabbt att ju fler barn de skaffar desto mer pengar får de. Barnen – som växer upp i utanförskapsområdena – blir en inkomstkälla på bekostnad av Sveriges egen befolkning som bara blir allt fattigare.

Ingen bör undantas från grundprincipen att alla friska och arbetsföra män och kvinnor har ansvar, både för sin egen försörjning och för att bidra till det gemensamma.
Se även;
Förmåner för papperslösa i Sverige måste bort!