Hägglund och temporära tillstånd inom asylrätten

Riksdagsmajoriteten godtog i 1993 att bosniska flyktingar skulle beviljas temporära uppehållstillstånd. Man var överens på den tiden om att det var fråga om massinvandring när 50 000 bosnier sökte skydd i Sverige.

Uppehållstillstånd på grund av arbete

Ett temporärt uppehållstillstånd av nu föreslagna slag uppmuntrar även flyktingen till att lära sig svenska och att förstå vårt samhälle eftersom det ökar deras möjligheter att stanna på sikt.

Sociala avgifter

Den fria invandringen från Syrien som Stefan Löfven förordar utgör primärt ett hot på arbetsmarknaden för vänsterns outbildade eller lågutbildade väljare. Det är också därför den röda fackföreningsrörelsen av tradition varit invandrarfientligt.

Den som nu förordar att syrier ska ha företräde till enklare arbeten talar till de medborgare som har redan tidigare svårast att komma in på arbetsmarknaden.

Vi måste således understryka att skattelättnaden inte ska få medföra att syrisk arbetskraft ska vara billigare än inhemsk arbetskraft. De sociala avgifterna får inte reduceras och lika arbete ska ge lika bruttolön.

Undervisning – lära sig svenska

Vill flyktingen på sikt få permanent tillstånd måste familjen kunna försörja sig själv.

För att förbättra möjligheterna måste flyktingen anstränga sig att lära sig svenska och att förstå det svenska samhället och hur arbetsmarknaden fungerar.

Hägglund och temporära tillstånd inom asylrätten

Asylhanteringen måste reformeras mot terrorism

De flesta har åkt till Syrien och Irak för jihad. De har anslutit sig till IS.

Ordet IS sände kalla kårar längs ryggraden. Jag kunde inte koncentrera mig, eller fokusera på fredagsbönen. Tanken på att jag stått där, i moskén, fredag efter fredag, sida vid sida med män som nu kanske spelade fotboll med människors huvuden, gjorde mig illamående. Efter den här dagen deltar jag inte längre i fredagsbönen, jag ber hemma i stället.

Det är snart fyra år sedan jag kom till Sverige för att söka asyl och därmed skydd. Det jag nu fick veta i moskén gjorde mig allvarligt oroad över min egen och svenskarnas säkerhet. Jag lyckades fly från knarkbaroner och brutalt mördande talibaner, men efter vad jag hörde den här fredagen i den endast halvfulla moskén, vet jag inte längre hur säker jag kan känna mig i det här landet.

Jihad (”heligt krig”) i Sverige

Vad händer när dessa krigare kommer tillbaka hit? Män som deltagit i de mest grymma och brutala övergrepp på andra människor, på civila, i Irak och Syrien. Ska de utföra heligt krig, jihad, också i Sverige? Jag ser det som en absolut tänkbar realitet. Hur förbereder sig Sverige inför det?

Jag blev ännu oroligare när jag några dagar senare talade med en man som jag mötte på gymet i Norrköping. Han berättade att jihadister, medlemmar i IS, nu kommer till Sverige som asylsökande. Jag undrade vad de skulle kunna ha att vinna på det. Han svarade: ”När tiden är inne kommer de att resa sig och kalla till jihad också här. Zulmay, du måste förstå att IS inte är ett skämt, de är på riktigt. De sänder så kallade ’sleeping cells’ in i landet och bygger på det sättet upp sin beredskap.

Otillräckliga utredningar leder till att terrorister tar sig in i Sverige

Jag blev tyvärr inte särskilt förvånad av det jag hörde, även om det samtidigt var chockerande. På grund av den undermåliga hanteringen på asylområdet, där man inte gör tillräckligt noggranna utredningar och kontroller av de individer som kommer hit och ansöker om asyl, kan extremister ta sig in i landet.

Zulmay Afzali är före detta regeringstjänsteman i Afghanistan, flykting i Sverige sedan tre år, lärare och författare.

Här stoppas inga terrorister

Mona Sahlin: Unga kan ha tvingats utomlands

Skärpt lagstiftning räcker inte

Skärpt lagstiftning är inte nog för att stoppa unga svenskar från att resa till Syrien och Irak för att ansluta sig till Islamiska staten, IS. Det säger den nationella samordnaren Mona Sahlin, som kommer att föreslå regeringen att satsa på ökat familjestöd och att starta avhopparverksamhet. Hon har själv mött flera hemvändare.

Enligt Säpo har antalet svenskar som rest till Syrien och Irak för att ansluta sig till al Qaida-inspirerade grupper ökat. Säkerhetspolisen (Säpo) har bekräftade uppgifter på att 100 svenska medborgare rest till Syrien och Irak för att strida för Islamiska staten.

I dag finns inga möjligheter att hindra en person som står i begrepp att ansluta till terrororganisationer utomlands. I praktiken är samhällets verktygslåda i det närmaste tom när det gäller att stoppa resorna.

Genom samtalen har Mona Sahlin kommit till insikt om att endast skärpt lagstiftning, som förbud att ansluta till terrorstämplade organisationer, är otillräckligt för att förhindra människor att åka.

– Ett förbud hade inte spelat någon som helst roll för dem. De var så uppfyllda av den stora uppgiften. Senare visade det sig att de inte klarade av att utföra det våld som förväntades av dem.


Många migranter stider för IS

Hittills har minst 110 svenskar rest till Syrien och Irak för att ansluta sig till al-Qaida-inspirerade grupper som IS enligt Säkerhetspolisen.

Sverige har en relativt hög andel terrorresande i förhållande till jämförbara länder. Säpo beräknar att det i verkligheten handlar om 150 till 200 fall inräknat misstänkta resor som inte kunnat bekräftas.

– Det visar att vi måste vidta fler åtgärder för att människor inte rekryteras till de här handlingarna. Det innebär att vi måste se till att ha åtgärder för att följa de som trots allt lämnar landet. Och vi måste ha riktigt bra koll på dem när de återvänder till landet så att vi kan lagföra dem för eventuell brottslighet de gjort sig skyldiga till, och se till att de inte gör sig skyldiga till någon brottslighet i Sverige, säger inrikesminister Anders Ygeman (S).

En ny lag mot så kallade terrorresor snabbutreds just nu och väntas träda i kraft redan 2015. Men attacken i Paris gör att regeringen nu förstärker hela arbetet med terrorbekämpning.

– Vi kommer definitivt att vidta flera åtgärder under de närmaste dagarna och veckorna för att bekämpa terrorism och bekämpa möjligheterna att åka utomlands och strida. För att ta reda på vilka det är som gör det och kunna eventuellt lagföra dem när de kommer tillbaka, säger Anders Ygeman.

Efter attacken mot satirtidningen Charlie Hebdo i Paris stärker regeringen nu terrorberedskapen bland annat genom att ligga på för ett närmare polisiärt samarbete inom EU.

– Ett område är det som man i EU kallar PNR, som håller koll på resandeströmmar för att kunna kartlägga mönster, och på det sättet kunna lagföra de som gör sig skyldiga till terrorhandlingar eller terror-resor när de kommer hem, säger inrikesminister Anders Ygeman.

Klicka här för att gå till artikeln i SR, 2015-01-08

Flyktingar protesterar mot att de inte får egna lägenheter i stad direkt vid ankomst till Sverige

Ett trettiotal flyktingar, som kommit till Sverige från bland annat Syrien och Irak, har sedan nyårsafton vägrat att lämna den buss som kört dem från Malmö till ett asylboende i Grytan söder om Östersund.

Om de inte får som de vill så överväger de att resa vidare till Finland eller Norge.

Migrationsverkets operative chef Mikael Ribbenvik säger;
– Kommer man till Sverige och söker asyl kan man bosätta sig hos vänner och släktingar, eller där vi anvisar boende.”.

På frågan;
Hur ser du på kraven som de asylsökande har ställt?
svarar Mikael Ribbenvik
– Den som protesterar högst kan inte få bättre rätt, det är omöjligt för oss att jobba på det sättet. Kylan i Norrland kan vi inte göra något åt, och var våra anläggningar ligger kan vi inte göra något åt. Samtidigt ligger det här 1,5 mil utanför Östersund, det finns busskommunikationer och det är inte världens ände. Man får acceptera det här, det är tillfälliga boenden”.

Efter beskedet att de inte skulle komma att få egna bostäder direkt har en del av flyktingarna valt att flytta till släktingar/vänner i storstäderna.Flyktingar kräver att bo i storstad... annars fortsätter de till Norge och Finland

Flyktingar kräver egna lägenheter

Varje år är ett nytt rekordår för svenskt flyktingmottagande

Handläggarna på Migrationsverket säger att Sverige inte har en rättssäker asylprocess och att inga tydliga riktlinjer eller lagstiftning finns att förhålla sig till. Kunskapen om de lagar som ska följas är dåliga.

En handläggare uttrycker sig så här;
Vi låtsas att vi utreder. Men det är världens största berättartävling jag jobbar med. Jag är något slags jury. Och vårt sätt att jobba gör att de med verkliga asylskäl, de som är traumatiserade på riktigt, de klarar inte av våra krav på hur en övertygande berättelse ska se ut.

Vad innebär Migrationsverkets vision?

När en tjänsteman på Migrationsverket startar sin dator kommer ett meddelande upp;
Ett Sverige som med öppenhet tar tillvara den globala migrationens möjligheter.
Visionen sammanfattar verkets inriktning. Vi betraktar migrationen som en positiv kraft, något som bidrar till att göra vårt land rikare i ekonomiskt och kulturellt hänseende.
Är denna vision förenlig med det uppdrag som Migrationsverket har att bedöma asylskäl?
Migrationsverkets vision tycks vara ett politiskt ställningstagande som snarare för tankarna till opinionsbildning än myndighetsutövning.

En tjänsteman på Migrationsverket säger;
Uppdraget verkar vara att vi ska ta emot så många som möjligt på så kort tid som möjligt”.

Inte ens Migrationsverkets operativa chef Mikael Ribbenvik vet vad visionen innebär för verksamheten och säger att man inte förstår hur man ska omvandla visionen till handling.

5.000-6.000 tjänstemän för att bedöma asylärenden
Dvs 16-20 ärenden per anställd och år!!!

Runt fem tusen tjänstemän arbetar på Migrationsverket och det förbereds för att anställa ytterligare tusen personer. Det kräver dock att en ny budget passerar riksdagen.

Asylsökande från Syrien och Eritrea

Asylsökande från Eritrea och Syrien får sin ansökan beviljad i nära hundra procent av fallen. Därför låter man nya handläggare börja med dessa ärenden. Eftersom det endast är avslag som överklagas till Migrationsdomstolen är risken mindre att Migrationsverket får bakläxa – det är ju bara att bevilja alla ansökningar.

Något som är svårt att ta reda på under tidspress är om en person faktiskt kommer från det land han eller hon uppger sig komma ifrån. Som Syrien till exempel. Eller Eritrea. I det förra fallet saknar 72 procent pass och i det senare 98 procent.

Nyligen skickade Säpo en varning till Migrationsverket om att jihadister som stridit för Islamiska staten i Syrien och Irak kunde misstänkas försöka få asyl i Sverige, med hjälp av förfalskade eller stulna pass.

Förfalskade handlingar påverkar ej trovärdighet

– Det påverkar inte heller ens trovärdighet negativt om man saknar id-handlingar eller ens om man har falska handlingar. I synnerhet falska handlingar kan man tycka borde påverka Migrationsverkets bedömning. Men det gör alltså inte det.

Räcker med att låta trovärdig

Det är svårt att skilja dem med äkta asylskäl från dem utan. Signalen från rättschefen är dessutom att det räcker att låta trovärdig. Man ska inte bekymra sig om vad som är sant och inte. Egentligen är det den asylsökande som har plikt att styrka sin identitet. Men praxis verkar se annorlunda ut.Papperslösa flyktingar, ingen kontroll

Syrier som inte är från Syrien får asyl

– Många som kommer till Sverige i dag är inte från Syrien. De är från Storbritannien, Spanien, Italien, Turkiet, där de har levt i många år. De bryr sig inte ens om att dölja sin Londonaccent när de pratar med oss. Alla vet om det, men det är ingen som vågar göra något åt det.

Det förekommer att det visar sig att syrier som söker asyl i Sverige har dubbelt medborgarskap, och har levt i andra länder än Syrien de senaste åren. Enligt tjänstemännen jag pratat med beviljas ofta asyl till dessa människor trots att de knappast har skyddsbehov. De menar att det ofta rör sig om en önskan om bättre privatekonomi hos migranten. En önskan som är lätt att förstå, men som inte är ett asylskäl. Och de resurser som tas i anspråk kunde ha gått till människor med faktiska skyddsbehov.

Migrationsverkets uppgift

Är det verkligen Migrationsverkets uppgift att underlätta för människor att stanna i Sverige oavsett vilka skäl de har?

Arbetstillstånd genom fejkade anställningar

– Många får arbetstillstånd på en anställning som egentligen inte finns. Och det där utreder vi så gott som aldrig. Vi ställer inte ens frågor kring det, vilket jag kan tycka är konstigt.

Eftergifter för Miljöpartiet

Om Socialdemokraterna hade hållit fast vid sin plan och inte gett efter för Miljöpartiet vad gäller arbetskraftsinvandringen så hade fusket med företag som låtsas erbjuda anställningar minskat.

Bostäder till flyktingar saknas

Sedan tre år tillbaka är lägenheterna slut på grund av det ökade antalet asylsökande. Nu upphandlas sämre och dyrare bostäder, som vandrarhem och dylikt.
–Sedan lyckas vi skaka fram några så att man klarar sig över helgen. Men det här innebär en otrolig belastning på samhället.

Rosa gummiarmband för att motverka ”gnäll”

Under början och mitten av 2000-talet hade mycket kritik riktats mot Migrationsverket för bristande effektivitet. I synnerhet var de långa handläggningstiderna ohållbara. Människor gick i åratal i väntan på asylbeslut, vilket orsakade ett stort lidande. Konsultfirman McKinsey anlitades som föreslog managementmodellen Lean. Den går ut på att identifiera flaskhalsar i produktionsprocessen och att minimera slöseri med tid och resurser. Av kritiker har Lean kallats för management by stress. Lean infördes på Migrationsverket för fyra år sedan, som ett led i trenden att införa marknadslösningar inom offentlig verksamhet.
–Det blev något slags frikyrkostämning. Det var rena pingstmötena. Lean framställdes som lösningen på allt.

Mikael Ribbenvik säger att många var beslutsrädda tidigare och att de fått ner genomsnittstiden på en asylutredning från nio till tre månader.

Ett friskvårdsombud anlitades vilket ledde till att de anställda fick bära rosa gummiarmband. De anställda ansågs gnälla för mycket. De var för kritiska. Varje gång de gnällde skulle de byta handled för armbandet. Målet var att gå 21 dagar utan att ”gnälla”. De anställda som lyckades med det skulle få ett diplom som visar att man ”bidrar till en gnällfri värld”.
En ”skratthörna” infördes. ”Det är inte bara kul att skratta, det höjer också immunförsvaret!”, meddelade friskvårdsombudet. Inget handlade om vad själva omorganisationen hade för effekter.

–Om du pratar med folk som om de vore tolv år så börjar de till slut bete sig som om de vore tolv år. Vi är inte längre tjänstemän, vi är små rädda barn, säger en tjänsteman.
–Lean används som ett instrument för att få folk att sluta tänka.

Ingen tid för utredning av asylärenden

Tjänstemännen menar att den nya modellen för snabbare beslutsgång var en katastrof. Kravet på att producera beslut hamnar i konflikt med kvaliteten på utredningarna där man sällan hinner läsa in sig på ärenden.
–Om man börjar misstänka att något inte stämmer så hinner man ändå inte ställa en massa kontrollfrågor. Dels är tiden för kort och sedan kanske man kommer till slutsatsen att det behövs en ny, bättre utredning. Och det finns det verkligen inte tid till.

Praxis ändras över lunchen

Ibland ändras praxis mycket snabbt;
– En tisdag satt jag och skrev ett beslut på en man. Tidigare under dagen hade jag skrivit ett exakt likadant beslut, med exakt likadant skäl, och då gett bifall till uppehållstillstånd. Det hade räckt med att klippa och klistra, vilket vi ofta gjorde ändå.
– Men min kollega kom och hämtade mig för att käka lunch. När jag kom tillbaka hade jag fått ett mejl om att praxis hade ändrats. Så jag fick skriva avslag på den mannen. Hade jag skrivit klart beslutet innan lunch hade han fått uppehållstillstånd.

Oliver Rosengren (MUF:s förbundsstyrelse) kritiserade ovanstående artikel för att den riskerar att påverka opinion för öppenhet negativt. På frågan: Bör man avstå att lyfta fram fakta om det påverkar opinionen på ”fel sätt” svarade Rosengren ja, med brasklappen ”om man skriver för att påverka”.

Inför en förundrad omvärld

Utifrån sedd är den svenska politiska krisen obegriplig. Berättar man om hur begreppen nyfascister och strukturell rasism används blir man knappt trodd.

En enda fråga – invandringen – har gjort landet omöjligt att regera. Omvärldens reaktion innehåller beklagande, en del skadeglädje, men ännu mer förvåning.

Européerna förstår bättre när man försöker förklara. Några få statistiska uppgifter brukar räcka, som att:
Sverige tar emot fler syriska flyktingar än något annat land i Europa.
Sverige tar emot dubbelt så många flyktingar per capita som något annat OECD-land (världens rikemansklubb: Organisation for Economic Co-operation and Development / Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling).
De utrikes födda står för mer än 40 procent av den långvariga svenska arbetslösheten.

De få européer som verkligen känner Sverige pekar på kontrasten mellan invandringspolitikens exemplariska generositet och den mästrande vägran att diskutera den. Utifrån förefaller den mindre som en sakfråga och mer som en svensk trosfråga (på löpande räkning).
Det noteras att den politiska klassen och medierna vägrat diskutera invandringen i form av antal, siffror och kostnader. Märkligt; ingen annan verksamhet eller budgetpost kan hoppas på ett sådant fribrev.
Denna bristande saklighet skulle dessutom ha bidragit till en stark emotionalisering av debatten, ofta hand i hand med grov antiintellektualism och rop på censur och mobbning mot dem som nämnt en siffra eller två.

SD:s väljare ”glöms bort”

Förvåning råder också över att SD som parti ägnas mer uppmärksamhet än dess väljare. Den europeiska erfarenheten är att ett missnöjespartis väljare oftast röstar mot än för något, att det i SD:s fall därför många gånger kanske rör sig om personer som inte har något emot invandring i sig, som bekymrar sig om proportioner snarare än om principer. Folk som vill diskutera just antal och kostnader och blir förbannade när de stämplas som extremister.

Varför ska SD följa medias vilja istället för folkets?

Varför skulle SD lägga ner sina röster om budget?

Att förvänta sig att SD skulle lägga ned sina röster – för att eventuellt vinna någon poäng hos de etablerade medier som ändå har gjort till sin livsuppgift att alltid framställa partiet i sämsta möjliga dager – är rent obegåvat. Ändå uttryckte mängder av journalister och statsvetare just att de var ”förvånade” över SD:s val.

Alla bryter mot praxis

Samma sak med ältandet om praxis. ”SD bröt mot praxis”, snyftar debattörer och politiker från de andra partierna, som om man kan kräva eller förvänta något annat av SD som gång på gång har drabbats när de andra partierna valt att frångå praxis (kvittningssystemet, talmansvalet, utskottsordförandeposter, för att nämna några exempel) – utan att någon journalist i anklagande ton har frågat de andra varför de inte följer praxis.

Klyfta pga media

Det är så uppenbart att det blir banalt att påpeka att det går en avgrundsklyfta mellan SD och de andra partierna. Men jag tror inte att klyftan egentligen handlar om ”synen på alla människors lika värde”, eller ens invandringspolitiken. Den främsta orsaken till klyftan är att alla de andra partierna accepterat och anpassat sig efter mediekratin och medielogiken, medan SD inte har gjort det.

Detta gör att SD har en potential som inget annat parti i Sverige i dag att faktiskt stå för demokrati, i bemärkelsen att lyssna på väljare och partimedlemmar och anpassa sig efter dessas, snarare än journalistkårens, åsikter.

Politik i samverkan med medborgarna

Politik ska utformas i dialog med väljare i stället för att politiken utformas i en avskärmad elitbubbla där de enda känslorna för folket är förakt. Det är denna goda populism SD har potential att förverkliga, just för att de är pariastämplade av etablerade medier och därför inte har någon anledning att anpassa sig till medielogiken.

Mobbning av dem som inte tycker som media

Man kan jämföra Sverigedemokraternas utveckling med den tidiga socialdemokratin i Sverige, med samma potential att växa och bli en betydande och inflytelserik folkrörelse, och med samma desperata reaktionsmönster från etablerad makt och överhet, samma försök att skrämma till tystnad, frysa ut, håna och mobba och till och med lagstifta emot.

Svenskar och invandrare flyr mångkultur

White flight kallas fenomenet när etniska svenskar, men även framgångsrika invandrare, flyr de bostadsområden, skolor och andra institutioner som blir alltmer präglade av mångkultur.
Hur ska integrationen av invandrare lyckas om svenskar flyr från alla ställen dit invandrarna tar sig?

Är alla rasister?

Traditionellt har man med ”rasist” avsett en person som hävdar att det finns ”raser” och att vissa ”raser” är överlägsna andra på grund av medfödda, genetiska skillnader.

Vad är en rasist?

Med den definitionen finns det väldigt få rasister i Sverige. Men i den svenska politiska och mediala debatten har en rasist kommit att bli något mycket vidare och bredare:
• En rasist kan vara föräldern som blir orolig att det sjuåriga barnet inte ska få tillräcklig lärartid i skolan när den lilla kommunen plötsligt tar emot så många asylsökande att hälften av förstaklassarna kommer från denna grupp.
• En rasist kan vara en tonåring som inte visar tillräcklig inlevelse när hon på en skolteater uppmanas att ta ställning mot polisen och för stenkastande och bilbrännande ungdomsbrottslingar.
• En rasist kan vara eldsjälen i hembygdsföreningen som skriver något om kulturarvet som råkar låta ungefär som en formulering i SD:s partiprogram.
• Rasister är alla som uttrycker oro för att Europas högsta invandringsnivåer kan hota tilliten, kulturen eller välfärden i Sverige.
• Rasister är alla som är bekymrade över hur gängbrottslighet, våldtäkter och annan våldsbrottslighet tycks öka.
• Rasister är dessutom ytterligare ett antal människor, som inte har gjort sig skyldiga till något av ovanstående men som rasiststämplas ändå, eftersom det är bättre att ta en för mycket än en för litet när det handlar om något så fruktansvärt som rasism.

Svensken som var glad och nöjd när det gick två invandrare i det egna barnets klass, men som byter skola när det plötsligt är 20 invandrare i klassen, har han plötsligt blivit rasist eller drar han slutsatsen att utbildningen blir sämre när 20 individer inte behärskar språket och måste få extra stöd från läraren?

Med en mer stringent definition av rasism är det däremot självklart att politiken bör söka balansera invandringsnivåerna så att de inte blir så stora att det hotar tillit, kultur eller välfärd, och det ligger ingen rasism i det.

Är medborgarna i Danmark, Norge och Finland rasister?

Fast grannländerna är ju förstås rasister, eftersom de har ungefär sådana invandringsvolymer som SD vill att Sverige ska ha.

Vad blir konsekvensen av en dramatisk demografisk förändring?

En så dramatisk demografisk förändring som dagens invandring till Sverige innebär är allt annat än långsam och försiktig, och det vi råkar slå sönder på vägen kan visa sig omöjligt att reparera i efterhand.

Integration hör ihop med volym

Marika Formgren skriver vidare;
I sammanhanget vill jag också säga att jag inte tror på de debattörer, till höger och vänster, som försvarar dagens invandringsvolymer och menar att det bara är ’bristande integrationspolitik’ som är problemet. I min värld är integration direkt kopplad till volym.
Den hypotetiska skolklassen med två invandrarelever ger oerhört mycket bättre integrationsmöjligheter än den hypotetiska skolklassen med 20 invandrarelever (särskilt efter att ”white flight” har fått alla elever med svenska som modersmål att byta skola)”.

Ogenomförbar integrationspolitik

Dessutom är de integrationspolitiska förslag som brukar framföras politiskt ogenomförbara. Vänsterns och socialliberalernas integrationspolitik brukar innebära positiv särbehandling av invandrargrupper; kvotering, subventionerade anställningar, särskilda bidrag till kultur med ”mångfaldsperspektiv” och liknande. Det strider mot principen om likhet inför lagen, och framförallt strider det mot svenskens sinne för rättvisa. Här ska ingen glida fram på en räkmacka med en silversked i röven, oavsett om orsaken är att man är adlig eller att man har flytt från Syrien.

Politiker som försöker genomföra detta kommer inte att lyckas, trots att journalisterna lär göra allt de kan för att hjälpa till med propaganda.

Marika Formgren (2014-12-08)

Fakta är inte onda eller goda

Professor Karl-Olof Arnstberg & docent Gunnar Sandelin tar i sin bok ”Invandring och Mörkläggning” (år 2013) upp 8 punkter:
Vad vet Du om invandringen och invandringspolitiken?

  1. Sverige har från millenieskiftet fram till oktober 2013 beviljat drygt 1,1 miljoner invandrare uppehållstillstånd.
  2. Under syriska inbördeskriget har Sverige beviljat 16.400 syrier asyl.
    Danmark, Norge och Finland har beviljat asyl till drygt 2.000 respektive 802 och 310 syrier.
  3. Anhöriginvandringen handlar till största delen om att ta hit en partner från det forna hemlandet.
    En tredjedel av dessa anhöriga blir helt beroende av försörjningsstöd.
  4. Utrikes födda utgör 15 procent av Sveriges befolkning. De uppbär 60 procent av landets försörjningsstöd.
  5. 1990 hade Sverige tre utanförskapsområden (mer än hälften av de vuxna saknade arbete). 2006 var de 156 till antalet. Därefter har inga mätningar gjorts.
  6. Av dem som nu beviljats asyl beräknas 70% vara arbetslösa ännu efter två år.
  7. År 2012 beviljade Sverige 111.000 uppehållstillstånd.
  8. 64 procent av Sveriges befolkning anser att media inte berättar sanningen om samhällsproblem som är förknippade med invandringen.

Diskussion om samhällsproblem behövs

Istället för att försöka flytta bort fokus från frågor som ovanstående fakta – där förhoppningsvis de flesta i alla fall kan vara överens om att det finns utmaningar med invandringen som måste lösas – kanske det vore idé att föra en diskussion om samhällsproblemen, på samma sätt som man annars gör i andra frågor? Om man stoppar huvudet i sanden och låtsas som att problem inte finns, hur ska man då kunna komma tillrätta med problemen?

TOPPSTYRDA PARTIER

Partiledning som inte lyssnar

Partierna har inte presenterat någon plan för att hantera flyktingproblemen, men partierna har heller inte undersökt varken vad deras politiker, medlemmar eller väljare anser. Är det inte lite märkligt att i en sådan stor och viktig fråga inte ens efterhöra medlemmarnas åsikter om vilken väg partiet ska välja?

50% av M-politikerna tycker som SD

Nu har SVT gjort vad Moderaternas partiledning borde ha gjort och undersökt vad M-politikerna anser, med resultatet att fler än hälften vill samma som SD, trots att moderaternas kommande partiledare (och ev blivande statsminister) är av en helt annan åsikt (dvs den i Sverige ”politiskt korrekta”).

Vi kan inte ta in hur många som helst, som nästa år då vi ska ta in 110.000, säger Timo Granetin, oppositionsråd i Vingåker, till SVT.

Det finns fler problem än att partiledningen i Moderaterna går på en annan linje än vad M-politikerna önskar.

50% av politikerna saknar öppenhet i en diskussion om invandringspolitik

Nästan hälften av M-politikerna anser att det är svårt att öppet diskutera invandringspolitiken.
Det hade varit högst oroväckande redan om 10 % ansåg att de inte ens kan debattera invandringspolitiken.

Tobias Billström fick hård kritik bara för att han sagt att Moderaterna skulle diskutera volymen invandrare som kommer till Sverige vilket visar hur känsligt detta ämne är. Det här är ännu en tydlig signal om de masssiva problemen i invandringsfrågor.

Konsekvenserna av en partiledning som inte vill diskutera invandring

Frågan är hur länge ett parti kan överleva där partiledningen inte ens vill föra en diskussion om invandring och där en mycket stor del av deras politiker inte är av samma åsikt som den som presenteras av partiledningen.

Permanent uppehållstillstånd & anhöriginvandring

Migrationsverket beslutade 2013 att alla syrier med skyddsskäl får permanent uppehållstillstånd, vilket i sin tur leder till att även anhöriga har rätt att bosätta sig i Sverige.
53 procent av M-politikerna vill att det ska bli svårare att få permanent uppehållstillstånd.

Lagen om eget boende

Lika många, 53 %, anser att lagen om eget boende, EBO, ska skrotas och flyktingar ska placeras där det finns jobb och/eller bostäder.
Detta istället för att flyktingar är fria att bestämma själva var de vill bo, vilket sätter ett enormt tryck på en handfull kommuner (som redan innan kan ha haft det svårt att få ekonomin att gå ihop).


Åsikter om invandringen från moderata politiker

Bland de PK-svar som kommit in från politikerna återfinns bl a följande:

Timo Granetin får medhåll av kommunalrådet i Öckerö kommun, Arne Lernhag, som menar att det saknas omkring 150.000 bostäder, exklusive invandringen;
Det är orealistiskt att tro att vi ska kunna upprätthålla någon som helst kvalitet i invandringen med så höga tal”.

Arne Lernhag kritiserar också partiledningen. Han menar att det inte förs en diskussion om invandringen i partiet;
Partiledningen har valt att inte vilja diskutera dessa frågor trots att de ständigt tagits upp på olika möten inom partiet. Partiet måste våga diskutera alla frågor som är aktuella och det inkluderar frågor om invandringen”.

Patrik Krupa i Olofström menar att det inte bara är i Moderaterna som ingen diskussion förs;
Det är tabu att ventilera migrationspolitik inom alla partier utom inom SD”.

Peter Carpelan (M), som är landstingsråd i Stockholms läns landsting, men tills i höstas var kommunstyrelsens ordförande i Ekerö, menar att det är en omöjlig uppgift för Sverige att ta emot ett så stort antal flyktingar;
Det är helt oacceptablelt om det samtidigt innebär att kostnaderna blir så astronomiska att vi i Sverige måste göra nedskärningar i vår egen välfärd”.


S + MP, ledningen inom Socialdemokraterna lever sitt eget liv.

Det är inte bara inom Alliansen där det verkar finnas ett avgrundsjupt hål mellan partistyrelsen och övriga politiker. Även inom socialdemokraterna går partiledningen, med Stefan Löfven i spetsen, en annan väg än vad S-politikerna i övrigt önskar.
De socialdemokratiska politikerna vill inte ha med Miljöpartiet i regeringen, men MP biter sig fast med stöd av Stefan Löfven.

Kommuner vill/kan ej ta emot fler flyktingar

8 av 10 kommuner (oavsett vilket parti som har makten) vill inte ta emot fler flyktingar

Vellinge, Lomma, Danderyd, Tyresö, Uppsala, Umeå, Lund, Uddevalla, Kalix, Vännäs, Hammarö, Ljungby och Sjöbo är bara några få exempel.

Är dessa drygt 230 kommuner nyfascistiska enligt Stefan Löfven och Magdalena Andersson? Löfven och Andersson vill hela tiden lägga detta epitet på SD enbart för att SD – precis kommunpolitikerna – förespråkar en restriktivare flyktingpolitik och vill hjälpa dem i nöd på ett annat sätt än det bevisligen icke fungerande system som finns i Sverige idag.

Endast var femte kommun är villig att ta emot fler flyktingar. Om antalet platser inte ökar kan Sverige inte hantera den stora flyktingvågen från Syrien.