Det politiska spelet och lekstugan fortsätter

Gustav Fridolin (MP) säger;
– Jag har svårt att förstå hur en rasist som anser att samer, judar, kurder, muslimer inte kan vara svenska ska kunna representera svenska folket.
– De tycker att det är orättvist när de blir betecknade som rasister, men varför har man då satt en rasist som talman?

Vad grundar MP sig i att Björn Söder är rasist?

MP (som har en orealistisk syn på invandring kombinerad med diskriminering och frånvaro av hänsyn till ekonomiska konsekvenser) är alltid snabba att spela ut rasist-kortet vid den minsta chans de får. Björn Söders uttalande må vara korkat oavsett vad som egentligen avsågs, men vilket stöd har MP i sina anklagelser att Björn Söder skulle vara rasist?

Björn Söder dementerar

Björn Söder hävdar att det inte stämmer att han sagt det som han påstås ha sagt. Då är väl allt bra? Borde inte alla vara nöjda då? Case closed. Det finns inget mer att diskutera, alla är överens… utom Gustav Fridolin (MP), Jonas Sjöstedt (V), Rossana DinaMarca (V) och ytterligare några V- och MP-politiker som har sin egen personliga agenda.

Varför undviker man sakfrågor?

Vilken betydelse har det för Sverige om Björn Söder tycker att man inte kan vara 100% jude och 100% svensk samtidigt, medan någon annan tycker annorlunda? Det är bara en tramsdiskussion på lägsta nivå utan relevans för något.

Det finns säkert svenskar som härstammar ända tillbaka från vikingatiden, men som inte känner sig svenska till 100 %. Och?
Samer betraktar sig själva inte som svenskar. Och?

Har detta någon som helst betydelse för diskussionen om nivå på invandring, integrering och lösningar på tillhörande problem?

Är det inte bättre och mer meningsfullt att föra en diskussion i sakfrågor istället för att låta en handfull personer i partiledningarna flytta fokus från det som är väsentligt att diskutera för Sveriges framtid till en persons svårtolkade uttalande på ett filosofiskt plan?
Det har fungerat så alla tidigare år, men någonstans måste svenska folket lära sig att ställa krav på partiledningarna (utan undantag).

Gustav Fridolin (MP)

Fridolin säger; ”– Jag har svårt att förstå hur en rasist som anser att samer, judar, kurder, muslimer inte kan vara svenska ska kunna representera svenska folket”.
• För det första så representerar inte en talman svenska folket så som t ex en regering gör.
• För det andra är det svårt att se särskilt många i partiledningarna som representanter för det svenska folket, speciellt de politiker som har sin egen agenda och inte vill lyssna på eller ta hänsyn till medborgarna.
För det tredje säger Björn Söder att han inte anser detta. Vad mer finns att diskutera då?

Jonas Sjöstedt (V)

Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt säger till Sverigedemokraten Björn Söder: ”Människor i Sverige betalar ett pris för den rasism som ni underblåser. Kvinnan med slöjan som blir spottad på och kastad sten på. Hon betalar ett priser för att ni underblåser rasism. De samiska barnen som blir retade på skolgården. De betalar ett pris för att ni alltid ställer grupper mot varandra.”.

Var är logiken i detta? Är det inte isället så att det är Vänsterpartiet som underblåser rasism? Det är regerande partier som, med sin genomgående misslyckade integrationspolitik, skapar rasism. Det kan varken ett enskilt och maktlöst parti göra lika lite som Björn Söder på egen hand.

Jonas Sjöstedt kan inte svara på varför Björn Söder är olämplig som talman

När Jonas Sjöstedt upplyses om det ostridbara faktumet att en talman som är politiker har rätt att uttrycka sina åsikter fristående från ämbetet som talman så svarar Jonas Sjöstedt; ”Och jag har rätt att tycka att Björn Söder är olämplig som talman”.
Det är ingen rim och reson i Sjöstedts resonemang. Jonas Sjöstedt tycker alltså att den rätt som en politiker har i en demokrati att uttrycka sig inte ska gälla om politikern också är utsedd av Riksdagen som talman.

Thomas Eneroth (S)

Även Socialdemokraterna är snabba att haka på drevet mot SD. Thomas Eneroth, gruppledare för socialdemokraterna, säger:
– Björn Söder bör överväga att avgå redan nu efter de uttalanden han gjort. Vi ser Björn Söder som olämplig som talman också efter extravalet.

Detta är kännetecknande för hur valdebatter bedrivs i osakliga former på sandlådenivå med diverse sätt att få väljarna att tycka illa om sin motståndare istället för att föra fram sin egen politik och visa var man står i olika frågor (och vem man avser att regera med).

Björn Söder har inte gjort något fel som talman

Alla förstår att även om Björn Söder sagt något olämpligt så har han inte gjort något fel i sin roll som talman. Varför skulle han då inte fortsätta som talman om det inte vore för att det endast är en politisk strategi från vänsterblocket?

Maria Ferm (MP)

Miljöpartiets gruppledare Maria Ferm säger;
– Vi får avvakta valresultatet, det blir märkligt att på förhand sia om vilka som blir så stora att de enligt tidigare praxis skulle få talmän. Hursomhelst vill vi inte under några omständigheter se Björn Söder som talman.
Maria Ferm tycker det är märkligt att frångå praxis, men vill ändå göra detta?

Alliansen står över dumheterna

Alliansen vill inte vara delaktig i den smutskastning som vänsterblocket ägnar sig åt;
Alliansens samtliga partier meddelar att man även fortsatt kommer att följa praxis. – De vice talmännen utses i förhållande till storleken på partierna. Den praxisen vill vi stå upp för, säger Moderaternas vice gruppledare Ewa Thalén Finné till DN.

Hela högerblocket har totalt ignorerat kritiken mot Björn Söder. Inte en endaste högerpolitiker har – sensationellt nog – haft den minsta kritik om Björn Söder. Det är en klar indikation på att högerblocket börjar förstå att det inte längre fungerar att försöka lura väljarna och flytta bort fokus från de relevanta och viktiga frågorna.


Judarna verkar ha en annan åsikt om Björn Söder än vad vänsterpolitiker och media i Sverige har. Här är några synpunkter.

Bara forskningen kan bota Moderaterna

Ingen förbättring av integrationen

Man brukar ge rådet till de i personlig kris att först våga erkänna sin situation för sig själv. Moderaterna har efter sin valförlust ännu inte tagit detta första steg mot tillnyktring. Partiet vägrar envist att medge att integrationen av invandrare i Sverige inte har förbättrats sedan Alliansens valseger 2006.

Inflödet av nya arbetslösa

Invandrares utanförskap var den största enskilda faktorn bakom Moderaternas valförlust också indirekt. Inflödet av nya arbetslösa dolde arbetslinjens framgångar i övrigt. Bland invandrarna själva ser vi inte helt oväntat att människor som pressas samman i segregerad fattigdom inte är nöjda med sin status som andra klassens medborgare. Utsatta och frustrerade invandrare känner igen sig mer i vänsterns klasskritik än det liberala budskapet om frihet och låga skatter.

I förorter som Tensta och Rosengård fick Moderaterna färre än en tiondel av rösterna.

21,4 % arbetslösa av utomeuropeiskt födda

Arbetsförmedlingens senaste prognos noterar: ”Av de inrikes födda i åldrarna 16-64 år var 5,5 procent av arbetskraften arbetslösa under tredje kvartalet 2014. Av utrikes födda var motsvarande andel 15,4 procent och bland utomeuropeiskt födda 21,4 procent”.

57 % förvärvsarbetande bland utrikes födda

År 2011 förvärvsarbetade 82 procent av de inrikes födda och 57 procent av de utrikes födda i åldrarna 20-64 år [58 procent 2013].

Migrationsuppgörelsen

Moderaternas nyvalda partiledare Anna Kinberg Batra håller fast vid migrationsuppgörelsen med Miljöpartiet.

Frisering av utanförskapet med retoriska tricks

Ett värre problem är att Moderaterna under Fredrik Reinfeldt och Kent Persson satt i system att ljuga och vilseleda i dessa frågor med stöd av en sympatisk media. Mer kreativ energi gick till att frisera utanförskapet med retoriska tricks och rena fabrikationer än till att utveckla effektiva åtgärder.

Fiffel med statistik provocerar

Moderaternas väljare är smartare än journalister och provocerades av att se sin egen regering ta fifflet med utanförskapsstatistiken till nya höjder.

Arbetsmarknadsstatistik mixtras med

Det viktigaste tricket i regeringen arsenal var att ge sken av att den snabba befolkningsökning som invandringen förde med sig var synonym med reducerat arbetslöshet. Genom att ständigt prata om ”antalet nya jobb” eller om antalet ”invandrare som går till jobbet varje dag” sopades den dystra arbetsmarknadsstatistiken under mattan.

Arbetslöshet mäts dock alltid och överallt i procent. Siffror på hur många som går till jobbet är värdelösa utan siffror på hur många som inte går till jobbet.

Att inte justera för befolkningstillväxt när man diskuterar sysselsättning eller välstånd är helt enkelt fusk.

60 % har endast förgymnasial utbildning

Arbetsförmedlingen skriver: ”Nästan 60 procent av de nyanlända inom etableringsuppdraget har endast förgymnasial utbildning, varav de flesta har kortare grundutbildning än nio år.
Under kommande år väntas antalet inskrivna arbetslösa som har en kort utbildning fortsätta att öka.

Efterfrågan på lågutbildade minskar

Den svenska ekonomin är allt mer kunskapsintensiv. Bara en tiondel av de med jobb har förgymnasial utbildning, och kraven ökar år efter år. Arbetsgivares bristande efterfrågan på lågutbildade från tredje världen kommer inte att lösas med ett avskaffande av LAS eller fler jobbcoacher. Det löses heller inte av konservativa åtgärder som att ”ställa krav” och be de arbetslösa kavla upp ärmarna. Allt tyder på att arbetslösa invandrare intensivt söker efter arbete. De som inte lyckas kan knappast skuldbeläggas för svenska arbetsgivares höga krav i en högteknologisk arbetsmarknad där många tävlar om allt färre enkla jobb.

Nytänkande behövs

Det är svåra frågor som kräver nytänkande. Väljare förväntar sig djupare analys av ett statsbärande parti än att ordet ”öppenhet” upprepas med ännu större intensitet.
Ett förslag till Anna Kinberg Batra som kan bidra till att reparera förtroendeskadan utan att ändra flyktingpolitiken i sig; Tillsätt en kommission om dessa frågor ledd av riktiga forskare. T ex Assar Lindbeck, Jan Ekberg, Bertil Holmlund, Bo Rothstein, Per Skedinger, Yves Zenou, Olof Åslund och Joakim Ruist.

Undviker att anlita expertis

Alliansens trovärdighet har tagit skada av att man i stället för riktiga forskare alltmer lutar sig mot ideologiska tankesmedjor som Timbro/Migro eller Fores.

Erik Ullenhag tog uttryckligen avstånd från Jan Ekberg, landets mest seniora forskare på området migrationens ekonomiska effekter.

I stället förlitar man sig på expertis från evangeliska ideologer som Fredrik Segerfeldt, Johan Norberg och Andreas Bergström, som sinsemellan inte ens har en ekonomexamen från Fairfax University att dela på.

Retorik provocerar

En hel del av missnöjet med Nya Moderaterna handlar om den provocerande obegåvade retoriken, inte flyktingmottagandet i sig. Floskler, lögner och självcensur har inget i borgerligheten att göra och har i varje fall hitintills inte hjälpt invandrare komma i arbete. De allra flesta Moderatväljare har stora hjärtan och vill gärna hjälpa de som flyr krig. Men Moderater har också oftast en hjärna att tänka med, och betraktar hederlighet som en värderingsfråga.

Bara forskningen kan bota Moderaterna

Ingen ändring i invandringspolitiken

Invandringspolitik, var?

Det blir ingen ändring i invandringspolitiken säger alliansen samstämmigt. Men vilken invandringspolitik? Varför frågar journalisterna inte om detta? I svaren från allianspartierna handlar invandringspolitiken bara om att Sverige ska ta emot mesta möjliga flyktingar. Det låter förvisso humant och bra, men hur ska det finansieras, på vilket sätt med vad, på bekostnad av vad?

Ingen diskussion eller information om finansiering & integrering

Varför är partierna så rädda för att gå in på finansieringen och integreringen? Anser de inte att väljarna har rätt att veta detta, oavsett vilken partipolitisk ståndpunkt man har?

Så länge alla partier vägrar att svara på frågor av denna typ och inte vill visa vilka kostnader det innebär, vem vinner på detta om inte SD?

Se även:
Åtgärder som krävs för Sveriges invandringspolitik

Regeringens plan för reformering av nyanländas etablering

Centerpartiets integrationspolitik

Folkpartiets nya villkor för invandrare

KD:s förslag att minska kostnaden för flyktingmottagandet

Av Riksdagspartierna så har Moderaterna och Vänsterpartiet ännu inte med ett ord presenterat sin syn på hur flyktingpolitik, invandringspolitik, och integrationspolitik ska utformas.

Medias påverkan – Ett demokratiskt problem

Journalisters partisympatier:
V, S och Mp: 70%
Alliansen: 29%

Journalister inom SVT:s partisympatier:
V, S och Mp: 83%
Alliansen:    17%

Allmänhetens partisympatier:
V, S och Mp: 45%
Alliansen:    49%

Sifo gjorde en undersökning om mediernas rapportering om aktörerna i riksdagsvalet 2014.

Miljöpartiet gynnas starkt av den rödgröna journalistkåren.
Även Feministiskt Initiativ gynnas oproportionellt mycket med tanke på att de inte ens satt i Riksdagen år 2013 – eller i någon kommun – innan valet.

Tror du att du kan lita på media?


SVT, 83 procent vänsterpartister, socialdemokrater och miljöpartister


2012 skrev Affärsvärlden under rubriken ”Så röstar journalisterna”:

Totalt hamnar stödet för MP på 41 procent bland landets journalister.

Sedan JMG:s senaste undersökning 2005 har stödet för Miljöpartiet ökat med hela 19 procent bland de svenska journalisterna, rapporterar SVT.

Journalister: 14% röstar på Allianspartierna

När det gäller Allianspartierna ger 14 procent av journalisterna sitt stöd till Moderaterna medan Centerpariet fick 4 procent, Folkpartiet 7 procent och Kristdemokraterna 2 procent.

Red’s kom:
Märkligt att Alliansen inte verkar för åtgärder mot vänstervridningen i media med tanke på att inget drar ner antalet röster på dem så mycket som detta.

SR: 54% miljöpartister

På Sveriges Radio uppger 54 procent av journalisterna att de sympatiserar med Miljöpartiet.

SVT: 52% miljöpartister

På Sveriges Television är den siffran 52 procent.

Dagspressen: 40% miljöpartister

I dagspressen är stödet för Miljöpartiet 40 procent.

Enligt Kent Asp, professor på JMG, gör de ökade sympatierna för MP att partiet får en gräddfil i medierna.
– Miljöpartiet granskas inte lika tufft som andra partier. De befinner sig på sätt och vis i en fredad zon när det gäller bevakningen av politik, säger han till SVT.

Journalisternas och allmänhetens partisympatier (%)

Journalister

Allmänhet

Skillnad

Vänsterpartiet

15

5

+10

Socialdemokraterna

14

28

-14

Miljöpartiet

41

12

+29

Centerpartiet

4

5

-1

Folkpartiet

7

7

±0

Moderaterna

14

34

-20

Kristdemokraterna

2

3

-1

Sverigedemokraterna

1

3

-2

Feministiskt initiativ

1

+1

Annat

2

1

+1

Antal personer

1338

4326

Se även bl a;
Åsiktsklyftan ökar mellan journalister och allmänhet

Lyssna på väljarna framför medierna


Högutbildade kebabtekniker höjer utbildningsnivån i Sverige


För sidor om EU-migranter se innehållsregistret.

LAGSTIFTA BORT OPINIONSMÄTNINGAR !!!

Alliansen störst i ny mätning. Totalt får de borgerliga partierna 43,4 procent mot 41,1 procent för de tre rödgröna partierna.

Opinionsmätningar inför val i Sverige borde vara förbjudna, åtminstonde månaden närmast valet (det lär fungera så i vissa länder).

Det är absurt med stödröster, så som det blir när folk läser opinionsmätningar, som dessutom ofta är missvisande, där röster går till partier bara i egenskap av taktikröster istället för att man röstar på den politik partiet representerar.

Vilken funktion fyller opinionsmätningar inför ett val för väljarna?

Januari 2015opinionsmatningarnas_spridning_2015-01Stort spann för SD (12,6-17%) och S (30%-34%).

SD har tagit 4.1% av väljarna från de andra partierna (M:1,7%, S:1,1% KD:0,7% FP:0,4% C:0,2%) sedan valet 2014. Men enligt Ipsos senaste undersökning har SD bara ökat med 0.2%.

Ipsos undersökningar tycks ofta vara kraftigt avvikande från verkligheten.

För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.