Skärpt lagstiftning räcker inte

Skärpt lagstiftning är inte nog för att stoppa unga svenskar från att resa till Syrien och Irak för att ansluta sig till Islamiska staten, IS. Det säger den nationella samordnaren Mona Sahlin, som kommer att föreslå regeringen att satsa på ökat familjestöd och att starta avhopparverksamhet. Hon har själv mött flera hemvändare.

Enligt Säpo har antalet svenskar som rest till Syrien och Irak för att ansluta sig till al Qaida-inspirerade grupper ökat. Säkerhetspolisen (Säpo) har bekräftade uppgifter på att 100 svenska medborgare rest till Syrien och Irak för att strida för Islamiska staten.

I dag finns inga möjligheter att hindra en person som står i begrepp att ansluta till terrororganisationer utomlands. I praktiken är samhällets verktygslåda i det närmaste tom när det gäller att stoppa resorna.

Genom samtalen har Mona Sahlin kommit till insikt om att endast skärpt lagstiftning, som förbud att ansluta till terrorstämplade organisationer, är otillräckligt för att förhindra människor att åka.

– Ett förbud hade inte spelat någon som helst roll för dem. De var så uppfyllda av den stora uppgiften. Senare visade det sig att de inte klarade av att utföra det våld som förväntades av dem.


Många migranter stider för IS

Hittills har minst 110 svenskar rest till Syrien och Irak för att ansluta sig till al-Qaida-inspirerade grupper som IS enligt Säkerhetspolisen.

Sverige har en relativt hög andel terrorresande i förhållande till jämförbara länder. Säpo beräknar att det i verkligheten handlar om 150 till 200 fall inräknat misstänkta resor som inte kunnat bekräftas.

– Det visar att vi måste vidta fler åtgärder för att människor inte rekryteras till de här handlingarna. Det innebär att vi måste se till att ha åtgärder för att följa de som trots allt lämnar landet. Och vi måste ha riktigt bra koll på dem när de återvänder till landet så att vi kan lagföra dem för eventuell brottslighet de gjort sig skyldiga till, och se till att de inte gör sig skyldiga till någon brottslighet i Sverige, säger inrikesminister Anders Ygeman (S).

En ny lag mot så kallade terrorresor snabbutreds just nu och väntas träda i kraft redan 2015. Men attacken i Paris gör att regeringen nu förstärker hela arbetet med terrorbekämpning.

– Vi kommer definitivt att vidta flera åtgärder under de närmaste dagarna och veckorna för att bekämpa terrorism och bekämpa möjligheterna att åka utomlands och strida. För att ta reda på vilka det är som gör det och kunna eventuellt lagföra dem när de kommer tillbaka, säger Anders Ygeman.

Efter attacken mot satirtidningen Charlie Hebdo i Paris stärker regeringen nu terrorberedskapen bland annat genom att ligga på för ett närmare polisiärt samarbete inom EU.

– Ett område är det som man i EU kallar PNR, som håller koll på resandeströmmar för att kunna kartlägga mönster, och på det sättet kunna lagföra de som gör sig skyldiga till terrorhandlingar eller terror-resor när de kommer hem, säger inrikesminister Anders Ygeman.

Klicka här för att gå till artikeln i SR, 2015-01-08

300 svenskar strider för terrorganisationen IS

Kanske det är dags att Sverige sätter upp några ramar för hur terrorrisken ska hanteras? Varför är politikerna så rädda för att ta tag i detta problem liksom orsaken till uppkomsten av problemet?

– Det finns individer i Sverige som har både avsikt och förmåga att kunna begå terrorattentat i Sverige, säger Säpochefen Anders Thornberg.
– Det är en explosionsartad utveckling, säger han till SVT:s Agenda.
Sedan oktober 2010 råder ett förhöjt terrorhot i Sverige.

Sverige har varit relativt förskonad från terrorattentat, men här måste man nog stämma i bäcken. De handlingsförlamade politikerna borde rimligen ställas till svars för sitt bristande agerande. Att införa en ”nödtelefon” är löjligt i det stora sammanhanget, det krävs naturligtvis så mycket mer.

SD protesterar mot utvisningsbeslut

Idag så hänger ett utvisningsbeslut över Maria Gevokyian som påverkar hela den familj som hon idag ser som sin egen. Av allt att döma skulle ett verkställande av detta beslut leda till att Maria och hennes bror David hamnar på ett barnhem i de biologiska föräldrarnas hemland Armenien.

Sverigedemokraterna menar att detta är ytterligare ett exempel på att Sveriges migrationspolitik totalt har havererat. Vi delar varje månad ut tusentals permanenta uppehållstillstånd i det närmaste helt utan bakgrundskontroll, medan en knappt treårig flicka som är född och uppvuxen i landet och som aldrig känt till något annat liv än det svenska obönhörligen ska utvisas.

Flyktingar protesterar mot att de inte får egna lägenheter i stad direkt vid ankomst till Sverige

Ett trettiotal flyktingar, som kommit till Sverige från bland annat Syrien och Irak, har sedan nyårsafton vägrat att lämna den buss som kört dem från Malmö till ett asylboende i Grytan söder om Östersund.

Om de inte får som de vill så överväger de att resa vidare till Finland eller Norge.

Migrationsverkets operative chef Mikael Ribbenvik säger;
– Kommer man till Sverige och söker asyl kan man bosätta sig hos vänner och släktingar, eller där vi anvisar boende.”.

På frågan;
Hur ser du på kraven som de asylsökande har ställt?
svarar Mikael Ribbenvik
– Den som protesterar högst kan inte få bättre rätt, det är omöjligt för oss att jobba på det sättet. Kylan i Norrland kan vi inte göra något åt, och var våra anläggningar ligger kan vi inte göra något åt. Samtidigt ligger det här 1,5 mil utanför Östersund, det finns busskommunikationer och det är inte världens ände. Man får acceptera det här, det är tillfälliga boenden”.

Efter beskedet att de inte skulle komma att få egna bostäder direkt har en del av flyktingarna valt att flytta till släktingar/vänner i storstäderna.Flyktingar kräver att bo i storstad... annars fortsätter de till Norge och Finland

Flyktingar kräver egna lägenheter

1,5 miljarder kr enbart för asylboende

Migrationsverket betalar 1,5 miljarder kronor för asylboende år 2014 – tre gånger så mycket som under 2013.

Vid full täckning under ett helt år har Bert Karlssons boenden i dagsläget 438 miljoner kronor i omsättning.
– Bert Karlsson har väl sett möjligheten i det här. Det här är en omogen bransch där många har svårt att hantera anbudsgivningen och visa att de uppfyller ställda krav.

Bert Karlssons flyktingförläggning

Nästa finansministers mardröm

Bert hyllas i Financial Times: ”Det är roligt”

Varje år är ett nytt rekordår för svenskt flyktingmottagande

Handläggarna på Migrationsverket säger att Sverige inte har en rättssäker asylprocess och att inga tydliga riktlinjer eller lagstiftning finns att förhålla sig till. Kunskapen om de lagar som ska följas är dåliga.

En handläggare uttrycker sig så här;
Vi låtsas att vi utreder. Men det är världens största berättartävling jag jobbar med. Jag är något slags jury. Och vårt sätt att jobba gör att de med verkliga asylskäl, de som är traumatiserade på riktigt, de klarar inte av våra krav på hur en övertygande berättelse ska se ut.

Vad innebär Migrationsverkets vision?

När en tjänsteman på Migrationsverket startar sin dator kommer ett meddelande upp;
Ett Sverige som med öppenhet tar tillvara den globala migrationens möjligheter.
Visionen sammanfattar verkets inriktning. Vi betraktar migrationen som en positiv kraft, något som bidrar till att göra vårt land rikare i ekonomiskt och kulturellt hänseende.
Är denna vision förenlig med det uppdrag som Migrationsverket har att bedöma asylskäl?
Migrationsverkets vision tycks vara ett politiskt ställningstagande som snarare för tankarna till opinionsbildning än myndighetsutövning.

En tjänsteman på Migrationsverket säger;
Uppdraget verkar vara att vi ska ta emot så många som möjligt på så kort tid som möjligt”.

Inte ens Migrationsverkets operativa chef Mikael Ribbenvik vet vad visionen innebär för verksamheten och säger att man inte förstår hur man ska omvandla visionen till handling.

5.000-6.000 tjänstemän för att bedöma asylärenden
Dvs 16-20 ärenden per anställd och år!!!

Runt fem tusen tjänstemän arbetar på Migrationsverket och det förbereds för att anställa ytterligare tusen personer. Det kräver dock att en ny budget passerar riksdagen.

Asylsökande från Syrien och Eritrea

Asylsökande från Eritrea och Syrien får sin ansökan beviljad i nära hundra procent av fallen. Därför låter man nya handläggare börja med dessa ärenden. Eftersom det endast är avslag som överklagas till Migrationsdomstolen är risken mindre att Migrationsverket får bakläxa – det är ju bara att bevilja alla ansökningar.

Något som är svårt att ta reda på under tidspress är om en person faktiskt kommer från det land han eller hon uppger sig komma ifrån. Som Syrien till exempel. Eller Eritrea. I det förra fallet saknar 72 procent pass och i det senare 98 procent.

Nyligen skickade Säpo en varning till Migrationsverket om att jihadister som stridit för Islamiska staten i Syrien och Irak kunde misstänkas försöka få asyl i Sverige, med hjälp av förfalskade eller stulna pass.

Förfalskade handlingar påverkar ej trovärdighet

– Det påverkar inte heller ens trovärdighet negativt om man saknar id-handlingar eller ens om man har falska handlingar. I synnerhet falska handlingar kan man tycka borde påverka Migrationsverkets bedömning. Men det gör alltså inte det.

Räcker med att låta trovärdig

Det är svårt att skilja dem med äkta asylskäl från dem utan. Signalen från rättschefen är dessutom att det räcker att låta trovärdig. Man ska inte bekymra sig om vad som är sant och inte. Egentligen är det den asylsökande som har plikt att styrka sin identitet. Men praxis verkar se annorlunda ut.Papperslösa flyktingar, ingen kontroll

Syrier som inte är från Syrien får asyl

– Många som kommer till Sverige i dag är inte från Syrien. De är från Storbritannien, Spanien, Italien, Turkiet, där de har levt i många år. De bryr sig inte ens om att dölja sin Londonaccent när de pratar med oss. Alla vet om det, men det är ingen som vågar göra något åt det.

Det förekommer att det visar sig att syrier som söker asyl i Sverige har dubbelt medborgarskap, och har levt i andra länder än Syrien de senaste åren. Enligt tjänstemännen jag pratat med beviljas ofta asyl till dessa människor trots att de knappast har skyddsbehov. De menar att det ofta rör sig om en önskan om bättre privatekonomi hos migranten. En önskan som är lätt att förstå, men som inte är ett asylskäl. Och de resurser som tas i anspråk kunde ha gått till människor med faktiska skyddsbehov.

Migrationsverkets uppgift

Är det verkligen Migrationsverkets uppgift att underlätta för människor att stanna i Sverige oavsett vilka skäl de har?

Arbetstillstånd genom fejkade anställningar

– Många får arbetstillstånd på en anställning som egentligen inte finns. Och det där utreder vi så gott som aldrig. Vi ställer inte ens frågor kring det, vilket jag kan tycka är konstigt.

Eftergifter för Miljöpartiet

Om Socialdemokraterna hade hållit fast vid sin plan och inte gett efter för Miljöpartiet vad gäller arbetskraftsinvandringen så hade fusket med företag som låtsas erbjuda anställningar minskat.

Bostäder till flyktingar saknas

Sedan tre år tillbaka är lägenheterna slut på grund av det ökade antalet asylsökande. Nu upphandlas sämre och dyrare bostäder, som vandrarhem och dylikt.
–Sedan lyckas vi skaka fram några så att man klarar sig över helgen. Men det här innebär en otrolig belastning på samhället.

Rosa gummiarmband för att motverka ”gnäll”

Under början och mitten av 2000-talet hade mycket kritik riktats mot Migrationsverket för bristande effektivitet. I synnerhet var de långa handläggningstiderna ohållbara. Människor gick i åratal i väntan på asylbeslut, vilket orsakade ett stort lidande. Konsultfirman McKinsey anlitades som föreslog managementmodellen Lean. Den går ut på att identifiera flaskhalsar i produktionsprocessen och att minimera slöseri med tid och resurser. Av kritiker har Lean kallats för management by stress. Lean infördes på Migrationsverket för fyra år sedan, som ett led i trenden att införa marknadslösningar inom offentlig verksamhet.
–Det blev något slags frikyrkostämning. Det var rena pingstmötena. Lean framställdes som lösningen på allt.

Mikael Ribbenvik säger att många var beslutsrädda tidigare och att de fått ner genomsnittstiden på en asylutredning från nio till tre månader.

Ett friskvårdsombud anlitades vilket ledde till att de anställda fick bära rosa gummiarmband. De anställda ansågs gnälla för mycket. De var för kritiska. Varje gång de gnällde skulle de byta handled för armbandet. Målet var att gå 21 dagar utan att ”gnälla”. De anställda som lyckades med det skulle få ett diplom som visar att man ”bidrar till en gnällfri värld”.
En ”skratthörna” infördes. ”Det är inte bara kul att skratta, det höjer också immunförsvaret!”, meddelade friskvårdsombudet. Inget handlade om vad själva omorganisationen hade för effekter.

–Om du pratar med folk som om de vore tolv år så börjar de till slut bete sig som om de vore tolv år. Vi är inte längre tjänstemän, vi är små rädda barn, säger en tjänsteman.
–Lean används som ett instrument för att få folk att sluta tänka.

Ingen tid för utredning av asylärenden

Tjänstemännen menar att den nya modellen för snabbare beslutsgång var en katastrof. Kravet på att producera beslut hamnar i konflikt med kvaliteten på utredningarna där man sällan hinner läsa in sig på ärenden.
–Om man börjar misstänka att något inte stämmer så hinner man ändå inte ställa en massa kontrollfrågor. Dels är tiden för kort och sedan kanske man kommer till slutsatsen att det behövs en ny, bättre utredning. Och det finns det verkligen inte tid till.

Praxis ändras över lunchen

Ibland ändras praxis mycket snabbt;
– En tisdag satt jag och skrev ett beslut på en man. Tidigare under dagen hade jag skrivit ett exakt likadant beslut, med exakt likadant skäl, och då gett bifall till uppehållstillstånd. Det hade räckt med att klippa och klistra, vilket vi ofta gjorde ändå.
– Men min kollega kom och hämtade mig för att käka lunch. När jag kom tillbaka hade jag fått ett mejl om att praxis hade ändrats. Så jag fick skriva avslag på den mannen. Hade jag skrivit klart beslutet innan lunch hade han fått uppehållstillstånd.

Oliver Rosengren (MUF:s förbundsstyrelse) kritiserade ovanstående artikel för att den riskerar att påverka opinion för öppenhet negativt. På frågan: Bör man avstå att lyfta fram fakta om det påverkar opinionen på ”fel sätt” svarade Rosengren ja, med brasklappen ”om man skriver för att påverka”.

Svensk invandringspolitik är extrem?

Invandringspolitiken påverkar Sverige på ett antal olika sätt. Det handlar om invandringens omfattning, kostnader, sociala, kulturella och politiska effekter på samhället osv. medias roll. Den svenska massinvandringens förespråkare har inte verkligheten och fakta på sin sida. Deras argumentation består mest av fraser om att Sverige ”tjänar på” och ”berikas av” invandring, om att ”gilla olika”, ”alla människors lika värde”, att vara en ”humanitär stormakt”, ”öppenhet”, ”mångfald” osv. Syftet är att framställa dig som är kritisk till massinvandringspolitiken som en sämre, mindre empatisk, rädd och fientlig människa. Sakargument vinner dock i längden. Därför är det bra att vara påläst.

1. Svensk invandringspolitik är extrem.
Sveriges befolkning var länge ovanligt homogen. 1970 var bara 0,4 % – 32.353 personer födda utanför Europa. Men de senaste 2-3 decennierna har invandringen från länder långtifrån Sverige varit mycket stor.

De senaste åren utfärdas mer än 100.000 uppehållstillstånd/år, 2013 var siffran 116.587 st! Bara 4 städer i Sverige har större befolkning!

Denna extreminvandring har gjort att 2012 var
735.069 personer födda utanför Europa
andelen utlandsfödda eller svenskfödda med båda föräldrarna födda utomlands var 20,1%.
Denna befolkningsmässiga förändring är en av de största samhällsförändringarna någonsin i Sveriges historia.

Sverige är det befolkningsmässigt 14:e största landet inom EU men trots det är Sverige år efter år bland de länder som tar emot allra flest asylsökanden.

2. Invandringen gör Sverige fattigare.
Invandrarnas sysselsättningsgrad 20-64 år ligger sedan mitten av 90-talet ca 25 %-enheter lägre än inföddas.

Över 60% tävlar om 2,5% av jobben
Sept 2012 skrev regeringen att över 60 % av de nyanlända flyktingarna och deras anhöriga högst har förgymnasial utbildning. I Sverige är bara 2,5 % av alla jobb åtkomliga för dem med lägre kvalifikationer, jämfört med EU-snittets 17 %.

Nettoförlust på 125 miljarder kr/år
Samtliga beräkningar över NETTO- effekten av invandringens ekonomiska påverkan sedan mitten av 1990-talet har kommit fram till att den inneburit en kostnad. Jan Tullberg, docent på Handelshögskolan, beräknade våren 2014 nettoförlusten för offentlig sektor till 125 miljarder kr/år.

3. Invandringen ökar utanförskapet och har skapat en ny underklass.
1990 fanns det 3 utanförskapsområden i Sverige. 2006 hade de ökat till 156 st. 2012 hade antalet utanförskapsområden växt till 186 st.

4. Invandringen gör Sverige till ett farligare land.
I en rapport från rikskriminalpolisen 2012 står:
De etniska nätverken inom den organiserade brottsligheten samt territoriella nätverk bedöms utgöra ett allvarligt samhällshot.”,
I Sverige finns det idag otaliga kriminella nätverk vars huvudsakliga sammanhållande faktor är den gemensamma etniciteten eller släktskapet”, ”Segregering och känslor av utanförskap är viktiga förutsättningar för att de territoriella nätverken ska kunna växa sig starka, rekrytera och bibehålla sitt direkta inflytande över människorna i ett område. De kriminella individerna i de territoriella nätverken blir normsättande för de boende i området och då särskilt för barn och ungdomar.

Jämfört med svenskfödda med två svenskfödda föräldrar är utrikes födda enligt BRÅ 150 % överrepresenterade i brottsstatistiken och svenskfödda med två utrikesfödda föräldrar överrepresenterade 100 %.
De utrikes födda har särskilt hög överrepresentation när det gäller allvarliga brott såsom dödligt våld, våldtäkt, misshandel och rån.

5. Invandringen gör Sverige mer muslimskt.
Uppemot en halv miljon människor i Sverige har sina rötter i muslimska länder och miljöer, varav knappt en tredjedel beräknas vara i någon mån utövande muslimer.

I takt med den muslimska invandringen ökar ständigt Islams makt och påverkan på svenska samhället. (Dagen, SvD 140101, Utrikespolitiska institutet, koranens budskap Per Gudmundson, AB140903)

6. I journalistkåren finns extremt stöd för partier som stödjer en extrem invandringspolitik.
MP är tillsammans med V och C de som förordar allra extremast invandringspolitik.
41 % av journalisterna stödjer MP och 15 % stödjer V!
Av de som bevakar politik/samhälle stödjer 46 % MP och 19 % V!
På SR och SvT sympatiserar en majoritet med MP!

7. Sverige är inte demokratiskt.
Det var knäpptyst i media om den stora SCB-rapporten från december 2013 ”Integration – en beskrivning av läget i Sverige”, när den borde varit huvudrubrik. Anledningen var uppenbar: Rapporten visade tydligt invandringens negativa påverkan på samhället i en mängd avseenden och att påståendet att invandringen ”berikar” Sverige är en grov lögn.

Sept 2012 sade expressens politiske redaktör i SvT att ”Man är naturligtvis oerhört rädd för att någonting man skriver skall på något sätt kunna gynna Sverigedemokraterna”. Med den inställningen blir det svårt att publicera fakta om invandringens påverkan på samhället.
Allra tydligast blev detta då SD i Sept 2014 av en stor mängd tidningar förvägrades införa annonser innehållandes officiell asylstatistik. Denna statistik har tidningarna själva ett ansvar att publicera. Det har de inte gjort. Men inte nog med det. När ett parti vill betala för att denna statistik ska publiceras så förvägras alltså detta!!

I avsikt att tysta fullt legitima åsikter skam- och skuldbelägger många av dem dessutom all form av kritik mot den extrema invandringspolitiken vilken avfärdas som rasism eller främlingsfientlighet. Därmed har media hindrat fri åsiktsbildning, motarbetat yttrandefriheten och satt demokratin ur spel.

Begreppet ”demokratur” har använts av bla Vilhelm Moberg: ”I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, men den fria debatten stryps.” (W Moberg i DN 1965, BRÅ)

8. Den viktigaste frågan för 7 av 8 riksdagspartier är trots allt detta att fortsätta med den extrema invandringspolitiken.
I alla frågor utom bevarandet av Europas mest extrema invandringspolitik är det öppet för kompromisser och samarbete.

Vid val brukar frågor om jobb vara dominerande. Att det ”skapats fler jobb” under alliansen beror enbart på att befolkningen ökat. Men det är andelen som jobbar och deras inkomst som välstånd bygger på, inte antalet som arbetar, och sysselsättningsgraden är oförändrad.

9. Invandringsförespråkarna är hycklare.
Om alla de som säger sig förespråka mångkultur levde som de lär skulle det inte finnas någon etnisk segregation.

Men det går inga flyttlass med invandringsförespråkare till de invandrartäta områdena. Den politiska och kulturella eliten gör istället allt de kan för att i sina egna liv slippa konsekvenserna av det samhälle som extreminvandringen skapar och som de utåt vill försvara.

 

Insändare publicerad 2014-08-30 i Avpixlat

Inför en förundrad omvärld

Utifrån sedd är den svenska politiska krisen obegriplig. Berättar man om hur begreppen nyfascister och strukturell rasism används blir man knappt trodd.

En enda fråga – invandringen – har gjort landet omöjligt att regera. Omvärldens reaktion innehåller beklagande, en del skadeglädje, men ännu mer förvåning.

Européerna förstår bättre när man försöker förklara. Några få statistiska uppgifter brukar räcka, som att:
Sverige tar emot fler syriska flyktingar än något annat land i Europa.
Sverige tar emot dubbelt så många flyktingar per capita som något annat OECD-land (världens rikemansklubb: Organisation for Economic Co-operation and Development / Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling).
De utrikes födda står för mer än 40 procent av den långvariga svenska arbetslösheten.

De få européer som verkligen känner Sverige pekar på kontrasten mellan invandringspolitikens exemplariska generositet och den mästrande vägran att diskutera den. Utifrån förefaller den mindre som en sakfråga och mer som en svensk trosfråga (på löpande räkning).
Det noteras att den politiska klassen och medierna vägrat diskutera invandringen i form av antal, siffror och kostnader. Märkligt; ingen annan verksamhet eller budgetpost kan hoppas på ett sådant fribrev.
Denna bristande saklighet skulle dessutom ha bidragit till en stark emotionalisering av debatten, ofta hand i hand med grov antiintellektualism och rop på censur och mobbning mot dem som nämnt en siffra eller två.

SD:s väljare ”glöms bort”

Förvåning råder också över att SD som parti ägnas mer uppmärksamhet än dess väljare. Den europeiska erfarenheten är att ett missnöjespartis väljare oftast röstar mot än för något, att det i SD:s fall därför många gånger kanske rör sig om personer som inte har något emot invandring i sig, som bekymrar sig om proportioner snarare än om principer. Folk som vill diskutera just antal och kostnader och blir förbannade när de stämplas som extremister.

Lekstuga för Miljöpartiet och Vänsterpartiet

Miljöpartiet och Vänsterpartiet har sin egen lilla lekstuga i Riksdagen. I syfte att provocera så inleder V (Karin Rågsjö) och MP (Jan Lindblom) med ”Herr talman” på Nordsamiska och hebreiska samt Romani (Pernilla Stålhammar, MP). Alla stöds av Jonas Sjöstedt (V).

Björn Söder låter sig emellertid inte provoceras, säkert till deras stora besvikelse.

I Sveriges riksdag använder vi bara ett språk och det är svenska, säger talman Urban Ahlin till TT.

Krav på avgång

V och MP kräver Björn Söders avgång. Kanske dags att kräva att Rosanna DinaMarca (MP), Jan Lindblom (MP), Pernilla Stålhammar (MP) och Karin Rågsjö (V) avgår, om de inte kan uppföra sig som normala vuxna människor ens i Riksdagen?

Personlig agenda viktigast

Deras trams bara gynnar SD, och underbygger dessutom rasism. Varför förstår de inte något så uppenbart?
Tydligen är deras personliga agenda och intressen viktigare än Sveriges ve och väl.

V och MP försöker flytta fokus från väljarnas frågor

Med stöd av speciellt det MP-dominerade SVT (Rapport) lyckas MP och V påverka andra att fortsätta på tomgång, och få enskilda medborgare såväl som gamla kändisar att uttala sig om hur hemskt SD är.

MP och V lyckas på detta sätt fortsätta att undvika en diskussion om det som på något sätt är relevant för Sverige.

Det är intressant att se hur samtliga som uttalar sig kritiskt – utan någon som helst hänsyn till varken verkligheten, sanningen eller sunt förnuft – inte har något konkret att rikta sin aggressivitet mot.

Sannolikheten är nog väldigt stor att ju längre det fortsätter desto mer vinner SD på detta.Rossana DinaMarca, Karin Rågsjö, Jan Lindblom, Pernilla Stålhammar

Det politiska spelet och lekstugan fortsätter

Gustav Fridolin (MP) säger;
– Jag har svårt att förstå hur en rasist som anser att samer, judar, kurder, muslimer inte kan vara svenska ska kunna representera svenska folket.
– De tycker att det är orättvist när de blir betecknade som rasister, men varför har man då satt en rasist som talman?

Vad grundar MP sig i att Björn Söder är rasist?

MP (som har en orealistisk syn på invandring kombinerad med diskriminering och frånvaro av hänsyn till ekonomiska konsekvenser) är alltid snabba att spela ut rasist-kortet vid den minsta chans de får. Björn Söders uttalande må vara korkat oavsett vad som egentligen avsågs, men vilket stöd har MP i sina anklagelser att Björn Söder skulle vara rasist?

Björn Söder dementerar

Björn Söder hävdar att det inte stämmer att han sagt det som han påstås ha sagt. Då är väl allt bra? Borde inte alla vara nöjda då? Case closed. Det finns inget mer att diskutera, alla är överens… utom Gustav Fridolin (MP), Jonas Sjöstedt (V), Rossana DinaMarca (V) och ytterligare några V- och MP-politiker som har sin egen personliga agenda.

Varför undviker man sakfrågor?

Vilken betydelse har det för Sverige om Björn Söder tycker att man inte kan vara 100% jude och 100% svensk samtidigt, medan någon annan tycker annorlunda? Det är bara en tramsdiskussion på lägsta nivå utan relevans för något.

Det finns säkert svenskar som härstammar ända tillbaka från vikingatiden, men som inte känner sig svenska till 100 %. Och?
Samer betraktar sig själva inte som svenskar. Och?

Har detta någon som helst betydelse för diskussionen om nivå på invandring, integrering och lösningar på tillhörande problem?

Är det inte bättre och mer meningsfullt att föra en diskussion i sakfrågor istället för att låta en handfull personer i partiledningarna flytta fokus från det som är väsentligt att diskutera för Sveriges framtid till en persons svårtolkade uttalande på ett filosofiskt plan?
Det har fungerat så alla tidigare år, men någonstans måste svenska folket lära sig att ställa krav på partiledningarna (utan undantag).

Gustav Fridolin (MP)

Fridolin säger; ”– Jag har svårt att förstå hur en rasist som anser att samer, judar, kurder, muslimer inte kan vara svenska ska kunna representera svenska folket”.
• För det första så representerar inte en talman svenska folket så som t ex en regering gör.
• För det andra är det svårt att se särskilt många i partiledningarna som representanter för det svenska folket, speciellt de politiker som har sin egen agenda och inte vill lyssna på eller ta hänsyn till medborgarna.
För det tredje säger Björn Söder att han inte anser detta. Vad mer finns att diskutera då?

Jonas Sjöstedt (V)

Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt säger till Sverigedemokraten Björn Söder: ”Människor i Sverige betalar ett pris för den rasism som ni underblåser. Kvinnan med slöjan som blir spottad på och kastad sten på. Hon betalar ett priser för att ni underblåser rasism. De samiska barnen som blir retade på skolgården. De betalar ett pris för att ni alltid ställer grupper mot varandra.”.

Var är logiken i detta? Är det inte isället så att det är Vänsterpartiet som underblåser rasism? Det är regerande partier som, med sin genomgående misslyckade integrationspolitik, skapar rasism. Det kan varken ett enskilt och maktlöst parti göra lika lite som Björn Söder på egen hand.

Jonas Sjöstedt kan inte svara på varför Björn Söder är olämplig som talman

När Jonas Sjöstedt upplyses om det ostridbara faktumet att en talman som är politiker har rätt att uttrycka sina åsikter fristående från ämbetet som talman så svarar Jonas Sjöstedt; ”Och jag har rätt att tycka att Björn Söder är olämplig som talman”.
Det är ingen rim och reson i Sjöstedts resonemang. Jonas Sjöstedt tycker alltså att den rätt som en politiker har i en demokrati att uttrycka sig inte ska gälla om politikern också är utsedd av Riksdagen som talman.

Thomas Eneroth (S)

Även Socialdemokraterna är snabba att haka på drevet mot SD. Thomas Eneroth, gruppledare för socialdemokraterna, säger:
– Björn Söder bör överväga att avgå redan nu efter de uttalanden han gjort. Vi ser Björn Söder som olämplig som talman också efter extravalet.

Detta är kännetecknande för hur valdebatter bedrivs i osakliga former på sandlådenivå med diverse sätt att få väljarna att tycka illa om sin motståndare istället för att föra fram sin egen politik och visa var man står i olika frågor (och vem man avser att regera med).

Björn Söder har inte gjort något fel som talman

Alla förstår att även om Björn Söder sagt något olämpligt så har han inte gjort något fel i sin roll som talman. Varför skulle han då inte fortsätta som talman om det inte vore för att det endast är en politisk strategi från vänsterblocket?

Maria Ferm (MP)

Miljöpartiets gruppledare Maria Ferm säger;
– Vi får avvakta valresultatet, det blir märkligt att på förhand sia om vilka som blir så stora att de enligt tidigare praxis skulle få talmän. Hursomhelst vill vi inte under några omständigheter se Björn Söder som talman.
Maria Ferm tycker det är märkligt att frångå praxis, men vill ändå göra detta?

Alliansen står över dumheterna

Alliansen vill inte vara delaktig i den smutskastning som vänsterblocket ägnar sig åt;
Alliansens samtliga partier meddelar att man även fortsatt kommer att följa praxis. – De vice talmännen utses i förhållande till storleken på partierna. Den praxisen vill vi stå upp för, säger Moderaternas vice gruppledare Ewa Thalén Finné till DN.

Hela högerblocket har totalt ignorerat kritiken mot Björn Söder. Inte en endaste högerpolitiker har – sensationellt nog – haft den minsta kritik om Björn Söder. Det är en klar indikation på att högerblocket börjar förstå att det inte längre fungerar att försöka lura väljarna och flytta bort fokus från de relevanta och viktiga frågorna.


Judarna verkar ha en annan åsikt om Björn Söder än vad vänsterpolitiker och media i Sverige har. Här är några synpunkter.

Rossana DinaMarca gör Riksdagen till sin lekstuga

Rossana Dinamarca (V) bar en t-shirt där det stod ”SD = rasister” när riksdagen skulle välja nya talmän. Detta trots att det saknas belägg från forskare att SD är ett rasistiskt parti. Det finns säkert rasister i SD såväl som i alla övriga partier, men för att ett parti ska kunna klassificeras som rasistiskt måste det finnas konstaterad rasism i partiets partiförklaring.

V kräver sluten votering trots ingen annan kandidat

Vänsterpartiet begärde sluten omröstning när Björn Söder, SD:s partisekreterare, föreslagits till andre vice talman av Sverigedemokraterna.
Omröstningen blev långdragen, och till slut ”vann” Söder den tredje voteringen genom att riksdagen bortsåg från praxis och räknade vilket förslag som fått flest röster istället för mer än hälften, eftersom Söder var enda kandidaten till andre vice talmansposten.

Du är inte min talman

Den 15 december 2014 var det dags igen.
Rossana DinaMarca (V) bröt mot praxis i Riksdagen när hon talade om för Björn Söder att han inte var hennes talman.
Gustav Fridolin (MP) stämde snabbt in i efterföljande diskussioner.
Detta med som bakgrund att DinaMarca tolkat vad som skrivits att Björn Söder sagt som rasistiskt.

Även om uttalandena av Björn Söder tagits ur sitt sammanhang så är de inte bra, men denna fråga handlar mer om något på ett filosofiskt plan, och dessutom från endast en person.

Skulle det inte vara bättre att argumentera med ord, och gärna då i sakfrågor?

Var går gränsen innan någon kräver ordning och reda?

Vad händer om SD kastar sig in i sandlådan och bär t-shirts där det står; ”V är extremister” eller ”V är kommunister”?
Någon som tycker det är ok? Någon som tycker att det tillför något till debatten?


Rossana DinaMarca (som försvarar kommunismen, se bl a här)Rossana DinaMarca, Vänsterpartiet


”Vi samer kallar oss inte svenskar”
Hur definierar du dig själv i första hand – är du göteborgare, svensk eller same?
– Same, definitivt. Vi samer kallar oss inte svenskar utan just samer. Sen är det svårt att definiera vad skillnaden innebär, men den finns där.
Samer är inte svenskar, säger samiske folkrättsjuristen Mattias Åhrén
Han menar att SD:s Björn Söder i sak har rätt. Det är ju därför vi har ett Sameting och rätt till utbildning på samiska.
– I internationell rätt har det faktiskt slagit igenom, att olika fall ska behandlas olika.

Redan 2011 gjorde Rossana Dinamarca sig känd genom sina extravaganser när Aftonbladet avslöjade att hon har en av riksdagens dyraste resekostnader pga sina frekventa taxiresor (42 457 kronor, övriga V-partiledarkandidater har åkt taxi för mellan 2 460 och 6 810 kronor) och flygresor mellan Trollhättan och Stockholm:Rossana Dinamarca, Vänsterpartiet

För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Vad hindrar oss från att ge mera makt åt väljarna?

Bristande öppenhet

Bristen på öppenhet är inte unik för Moderaterna utan så här ser spelet ut i alla svenska partier – mer eller mindre.

Styrd urvalsprocess

I själva verket är det legio bland de svenska partierna att alla företrädare utses inom en liten krets som ibland kallas valberedning, ibland nomineringskommitté, ibland något annat. Oavsett namn är syftet detsamma: att hålla fotfolket borta och kontrollera processen så att bara ”rätt” personer kan komma ifråga för ett uppdrag.
Så kopplar eliterna ett järngrepp om sina partier.

Demokrati endast 1 gång/4:e år

Ofoget att marginalisera väljarna i den svenska demokratin gäller även politikens innehåll.
Vårt demokratiska inflytande är begränsat till att en gång vart fjärde år lägga vår röst på ett parti. Men exakt vad vi röstar på vet vi inte, annat än i de få frågor som debatterats i valrörelsen med luddiga svar på nästan alla frågor. Hur partierna kommer att ställa sig i de nya frågorna som dyker upp under mandatperioden är höljt i dunkel.

Politiker kan besluta tvärtemot väljarnas åsikt

Inte heller kan de valda företrädarna hindras från att besluta tvärtemot väljarnas uppfattning. Och någon möjlighet att i efterhand överpröva beslut gives icke i den svenska modellen. Det vore ett brott mot den representativa demokratin, enligt systemets försvarare.

Folket kan besluta om folkomröstning

I ett land som Schweiz ser man helt annorlunda på detta. Där kan väljarna ändra beslut som fattats i deras parlament. Det sker i en folkomröstning som folket tagit initiativ till – inte de valda politikerna. För att utlösa detta räcker att ett visst antal namnunderskrifter samlats ihop.

Schweizarna förklarar sig mycket nöjda med denna ordning. Den vitaliserar demokratin och tyglar de folkvaldas möjlighet att rösta efter vad som passar dem och inte väljarna.

Vad hindrar oss från att ge mera makt åt väljarna?

Ann-Marie Pålsson, docent i nationalekonomi och tidigare riksdagsledamot (M), 2014-10-29

Pratats för lite om invandringsproblematiken

Att de sju etablerade partierna gör sitt bästa för att utestänga Sverigedemokraterna från politiskt inflytande är uppenbart. Metoderna varierar, men har en sak gemensamt: inget prat om invandringen.

Framgång för SD pga mörkandet om invandring

SD:s framgångar är inte en följd av att det pratats för mycket om invandringsproblematiken utan för lite. Och det var inte rasism – även om sådan säkert också förekommer – som fick 800 000 svenskar att lägga sin röst på SD i höstens val, utan av en oro för att den egna välfärden kan komma att trängas undan av kostnaden för den generösa invandringspolitiken.

Lägg till denna oro en rejäl dos moralism – folk ska göra rätt för sig och inte ligga andra till last. Det som gett näring åt denna uppfattning är den relativt sett låga förvärvsintensitet som observerats hos utrikes födda.

Bristande redovisning om invandringens kostnader

Den bristfälliga redovisningen av invandringens kostnader skapar ytterligare misstänksamhet mot den förda politiken.

För att forma en för alla godtagbar grund för en seriös diskussion om migrationspolitiken behövs därför en gemensam verklighetsbild grundad på en fullständig redovisning av invandringens ekonomiska konsekvenser.

Hur räkna ut kostnader för invandring?

Att räkna fram invandringens kostnader är dock mycket besvärligt. Här räcker det inte att visa på utgifterna för de nyanlända flyktingarna, ty den offentliga sektorns åtaganden omfattar alla utrikesfödda och alla välfärdstjänster som medborgarna är berättigade till.

80 miljarder kr/år för invandring

Den offentliga sektorns nettokostnader för invandringen kan uppskattas till 80 miljarder kr per år

Vad är kostnaderna, hur kan dessa minskas och vem ska betala?

Det är därför som SD:s politik ska bemötas i ekonomiska termer.
• Väljarna vill veta vad politiken kostar, inte bara vad den ger medborgarna.
• Väljarna är förmodligen också intresserade av att få en redogörelse av hur kostnaderna ska minskas ifall de anses som för höga.
• Och sist men inte minst vem som ska betala notan.

Ann-Marie Pålsson, docent i nationalekonomi och tidigare riksdagsledamot (M)

Är det rasism att diskutera migration?

För båda de traditionella blocken tycks förlamningen bara kunna släppa genom att i olika former osynliggöra och tysta den fråga som Sverigedemokraterna har kapat från den politiska agendan.

Väljarnas viktigaste fråga

För mycket stora delar av väljarna är migrationsfrågorna den just nu viktigaste frågan. Jämför vad som händer i Tyskland. Det är ett stort politiskt misslyckande om de båda regeringsalternativen går in i en valrörelse till med fortsatt förbundna ögon.

Vad är rasism?

Det är inte rasism att tala om vare sig kvoter, etiska svårigheter till assimilation, fysiska resurser i form av skolor, bostäder och jobb.

Vilka är Sveriges skyldigheter?

Skydda egna medborgares rättigheter i första hand

Stater som bekänner sig till mänskliga rättigheter kan inte ignorera behoven hos nödställda utanför deras gränser. Men de kan heller inte bortse från att deras existensberättigande handlar om att skydda de egna medborgarnas rättigheter, inte att lösa globala problem, skriver professor Per Bauhn.

Detta är en klassisk moralisk pliktkollision. Stater som bekänner sig till mänskliga rättigheter kan inte ignorera behoven hos nödställda utanför deras gränser. Men de kan heller inte bortse från att deras själva existensberättigande handlar om att skydda de egna medborgarnas rättigheter, inte om att lösa globala problem.

Resurser ska nyttjas rätt

Vikten av att skydda det egna samhället motiverar också att man säkerställer identiteten på dem man tar emot som flyktingar. Även detta är en rättvisefråga. För varje person som inte förtjänar skydd tas resurser i anspråk som någon annan verkligt skyddsbehövande hade behövt bättre.

Understödsplikt vs räddningsplikt

Medan räddningsplikten endast medför ett tillfälligt åtagande för räddaren, så innebär understödsplikten att de behövande en längre tid (kanske för alltid) lever av understödsgivarnas arbete. Därför förutsätter understödsplikten någon form av särskild ansvarsrelation mellan givare och mottagare, som kan förklara och rättfärdiga att just dessa givare måste hjälpa just dessa mottagare.

Eget ansvar för försörjning

Vad som är rimligt är att man ger ett kortfristigt stöd till nyanlända för att de ska kunna få en start i det nya landet, men att det sedan blir upp till dem själva att ta ansvar för sin försörjning eller söka sig till något annat land med bättre framtidsutsikter.

Tre månaders garantistöd

USA, som har en längre erfarenhet än flertalet europeiska välfärdsstater av att integrera immigranter, ger t ex tre månaders garantistöd till dem som beviljats asyl i landet. Därefter förväntas de klara sig själva genom eget arbete eller söka stöd hos frivilligorganisationer.

Mindre stöd ger bättre integrering

Den holländske migrationsforskaren Ruud Koopmans har visat att länder som kombinerar generösa välfärdsrättigheter med multikulturalistisk politik (alltså positiv särbehandling av kulturella minoriteter), som Sverige, Belgien och Nederländerna, lyckas relativt dåligt med integration. Länder som i stället är mer återhållsamma med understöd eller kräver mer av anpassning av de nyanlända, som Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Österrike, är däremot mer framgångsrika med att integrera sina invandrare i arbetslivet och i samhället i stort.

Se även bl a;
Migrationsverkets statistik 2014-2016


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.

Varför ska SD följa medias vilja istället för folkets?

Varför skulle SD lägga ner sina röster om budget?

Att förvänta sig att SD skulle lägga ned sina röster – för att eventuellt vinna någon poäng hos de etablerade medier som ändå har gjort till sin livsuppgift att alltid framställa partiet i sämsta möjliga dager – är rent obegåvat. Ändå uttryckte mängder av journalister och statsvetare just att de var ”förvånade” över SD:s val.

Alla bryter mot praxis

Samma sak med ältandet om praxis. ”SD bröt mot praxis”, snyftar debattörer och politiker från de andra partierna, som om man kan kräva eller förvänta något annat av SD som gång på gång har drabbats när de andra partierna valt att frångå praxis (kvittningssystemet, talmansvalet, utskottsordförandeposter, för att nämna några exempel) – utan att någon journalist i anklagande ton har frågat de andra varför de inte följer praxis.

Klyfta pga media

Det är så uppenbart att det blir banalt att påpeka att det går en avgrundsklyfta mellan SD och de andra partierna. Men jag tror inte att klyftan egentligen handlar om ”synen på alla människors lika värde”, eller ens invandringspolitiken. Den främsta orsaken till klyftan är att alla de andra partierna accepterat och anpassat sig efter mediekratin och medielogiken, medan SD inte har gjort det.

Detta gör att SD har en potential som inget annat parti i Sverige i dag att faktiskt stå för demokrati, i bemärkelsen att lyssna på väljare och partimedlemmar och anpassa sig efter dessas, snarare än journalistkårens, åsikter.

Politik i samverkan med medborgarna

Politik ska utformas i dialog med väljare i stället för att politiken utformas i en avskärmad elitbubbla där de enda känslorna för folket är förakt. Det är denna goda populism SD har potential att förverkliga, just för att de är pariastämplade av etablerade medier och därför inte har någon anledning att anpassa sig till medielogiken.

Mobbning av dem som inte tycker som media

Man kan jämföra Sverigedemokraternas utveckling med den tidiga socialdemokratin i Sverige, med samma potential att växa och bli en betydande och inflytelserik folkrörelse, och med samma desperata reaktionsmönster från etablerad makt och överhet, samma försök att skrämma till tystnad, frysa ut, håna och mobba och till och med lagstifta emot.

Svenskar och invandrare flyr mångkultur

White flight kallas fenomenet när etniska svenskar, men även framgångsrika invandrare, flyr de bostadsområden, skolor och andra institutioner som blir alltmer präglade av mångkultur.
Hur ska integrationen av invandrare lyckas om svenskar flyr från alla ställen dit invandrarna tar sig?

Är alla rasister?

Traditionellt har man med ”rasist” avsett en person som hävdar att det finns ”raser” och att vissa ”raser” är överlägsna andra på grund av medfödda, genetiska skillnader.

Vad är en rasist?

Med den definitionen finns det väldigt få rasister i Sverige. Men i den svenska politiska och mediala debatten har en rasist kommit att bli något mycket vidare och bredare:
• En rasist kan vara föräldern som blir orolig att det sjuåriga barnet inte ska få tillräcklig lärartid i skolan när den lilla kommunen plötsligt tar emot så många asylsökande att hälften av förstaklassarna kommer från denna grupp.
• En rasist kan vara en tonåring som inte visar tillräcklig inlevelse när hon på en skolteater uppmanas att ta ställning mot polisen och för stenkastande och bilbrännande ungdomsbrottslingar.
• En rasist kan vara eldsjälen i hembygdsföreningen som skriver något om kulturarvet som råkar låta ungefär som en formulering i SD:s partiprogram.
• Rasister är alla som uttrycker oro för att Europas högsta invandringsnivåer kan hota tilliten, kulturen eller välfärden i Sverige.
• Rasister är alla som är bekymrade över hur gängbrottslighet, våldtäkter och annan våldsbrottslighet tycks öka.
• Rasister är dessutom ytterligare ett antal människor, som inte har gjort sig skyldiga till något av ovanstående men som rasiststämplas ändå, eftersom det är bättre att ta en för mycket än en för litet när det handlar om något så fruktansvärt som rasism.

Svensken som var glad och nöjd när det gick två invandrare i det egna barnets klass, men som byter skola när det plötsligt är 20 invandrare i klassen, har han plötsligt blivit rasist eller drar han slutsatsen att utbildningen blir sämre när 20 individer inte behärskar språket och måste få extra stöd från läraren?

Med en mer stringent definition av rasism är det däremot självklart att politiken bör söka balansera invandringsnivåerna så att de inte blir så stora att det hotar tillit, kultur eller välfärd, och det ligger ingen rasism i det.

Är medborgarna i Danmark, Norge och Finland rasister?

Fast grannländerna är ju förstås rasister, eftersom de har ungefär sådana invandringsvolymer som SD vill att Sverige ska ha.

Vad blir konsekvensen av en dramatisk demografisk förändring?

En så dramatisk demografisk förändring som dagens invandring till Sverige innebär är allt annat än långsam och försiktig, och det vi råkar slå sönder på vägen kan visa sig omöjligt att reparera i efterhand.

Integration hör ihop med volym

Marika Formgren skriver vidare;
I sammanhanget vill jag också säga att jag inte tror på de debattörer, till höger och vänster, som försvarar dagens invandringsvolymer och menar att det bara är ’bristande integrationspolitik’ som är problemet. I min värld är integration direkt kopplad till volym.
Den hypotetiska skolklassen med två invandrarelever ger oerhört mycket bättre integrationsmöjligheter än den hypotetiska skolklassen med 20 invandrarelever (särskilt efter att ”white flight” har fått alla elever med svenska som modersmål att byta skola)”.

Ogenomförbar integrationspolitik

Dessutom är de integrationspolitiska förslag som brukar framföras politiskt ogenomförbara. Vänsterns och socialliberalernas integrationspolitik brukar innebära positiv särbehandling av invandrargrupper; kvotering, subventionerade anställningar, särskilda bidrag till kultur med ”mångfaldsperspektiv” och liknande. Det strider mot principen om likhet inför lagen, och framförallt strider det mot svenskens sinne för rättvisa. Här ska ingen glida fram på en räkmacka med en silversked i röven, oavsett om orsaken är att man är adlig eller att man har flytt från Syrien.

Politiker som försöker genomföra detta kommer inte att lyckas, trots att journalisterna lär göra allt de kan för att hjälpa till med propaganda.

Marika Formgren (2014-12-08)

Fakta är inte onda eller goda

Professor Karl-Olof Arnstberg & docent Gunnar Sandelin tar i sin bok ”Invandring och Mörkläggning” (år 2013) upp 8 punkter:
Vad vet Du om invandringen och invandringspolitiken?

  1. Sverige har från millenieskiftet fram till oktober 2013 beviljat drygt 1,1 miljoner invandrare uppehållstillstånd.
  2. Under syriska inbördeskriget har Sverige beviljat 16.400 syrier asyl.
    Danmark, Norge och Finland har beviljat asyl till drygt 2.000 respektive 802 och 310 syrier.
  3. Anhöriginvandringen handlar till största delen om att ta hit en partner från det forna hemlandet.
    En tredjedel av dessa anhöriga blir helt beroende av försörjningsstöd.
  4. Utrikes födda utgör 15 procent av Sveriges befolkning. De uppbär 60 procent av landets försörjningsstöd.
  5. 1990 hade Sverige tre utanförskapsområden (mer än hälften av de vuxna saknade arbete). 2006 var de 156 till antalet. Därefter har inga mätningar gjorts.
  6. Av dem som nu beviljats asyl beräknas 70% vara arbetslösa ännu efter två år.
  7. År 2012 beviljade Sverige 111.000 uppehållstillstånd.
  8. 64 procent av Sveriges befolkning anser att media inte berättar sanningen om samhällsproblem som är förknippade med invandringen.

Diskussion om samhällsproblem behövs

Istället för att försöka flytta bort fokus från frågor som ovanstående fakta – där förhoppningsvis de flesta i alla fall kan vara överens om att det finns utmaningar med invandringen som måste lösas – kanske det vore idé att föra en diskussion om samhällsproblemen, på samma sätt som man annars gör i andra frågor? Om man stoppar huvudet i sanden och låtsas som att problem inte finns, hur ska man då kunna komma tillrätta med problemen?

Svenska folket fegt, civilkurage saknas, konflikträdda och vågar inte säga vad de tycker

Herman Lindqvist om demokrati

Glöm inte att svenska folket är extremt fegt, det saknar civilkurage, människorna är extremt konflikträdda, få vågar säga vad de tycker, detta har gjort att beslut fattas ibland högt över huvudena på folket eftersom folket inte säger ifrån. Det skulle behövas mycket mer djävla anamma och riktig finsk sisu.

Herman Lindqvist

Bara forskningen kan bota Moderaterna

Ingen förbättring av integrationen

Man brukar ge rådet till de i personlig kris att först våga erkänna sin situation för sig själv. Moderaterna har efter sin valförlust ännu inte tagit detta första steg mot tillnyktring. Partiet vägrar envist att medge att integrationen av invandrare i Sverige inte har förbättrats sedan Alliansens valseger 2006.

Inflödet av nya arbetslösa

Invandrares utanförskap var den största enskilda faktorn bakom Moderaternas valförlust också indirekt. Inflödet av nya arbetslösa dolde arbetslinjens framgångar i övrigt. Bland invandrarna själva ser vi inte helt oväntat att människor som pressas samman i segregerad fattigdom inte är nöjda med sin status som andra klassens medborgare. Utsatta och frustrerade invandrare känner igen sig mer i vänsterns klasskritik än det liberala budskapet om frihet och låga skatter.

I förorter som Tensta och Rosengård fick Moderaterna färre än en tiondel av rösterna.

21,4 % arbetslösa av utomeuropeiskt födda

Arbetsförmedlingens senaste prognos noterar: ”Av de inrikes födda i åldrarna 16-64 år var 5,5 procent av arbetskraften arbetslösa under tredje kvartalet 2014. Av utrikes födda var motsvarande andel 15,4 procent och bland utomeuropeiskt födda 21,4 procent”.

57 % förvärvsarbetande bland utrikes födda

År 2011 förvärvsarbetade 82 procent av de inrikes födda och 57 procent av de utrikes födda i åldrarna 20-64 år [58 procent 2013].

Migrationsuppgörelsen

Moderaternas nyvalda partiledare Anna Kinberg Batra håller fast vid migrationsuppgörelsen med Miljöpartiet.

Frisering av utanförskapet med retoriska tricks

Ett värre problem är att Moderaterna under Fredrik Reinfeldt och Kent Persson satt i system att ljuga och vilseleda i dessa frågor med stöd av en sympatisk media. Mer kreativ energi gick till att frisera utanförskapet med retoriska tricks och rena fabrikationer än till att utveckla effektiva åtgärder.

Fiffel med statistik provocerar

Moderaternas väljare är smartare än journalister och provocerades av att se sin egen regering ta fifflet med utanförskapsstatistiken till nya höjder.

Arbetsmarknadsstatistik mixtras med

Det viktigaste tricket i regeringen arsenal var att ge sken av att den snabba befolkningsökning som invandringen förde med sig var synonym med reducerat arbetslöshet. Genom att ständigt prata om ”antalet nya jobb” eller om antalet ”invandrare som går till jobbet varje dag” sopades den dystra arbetsmarknadsstatistiken under mattan.

Arbetslöshet mäts dock alltid och överallt i procent. Siffror på hur många som går till jobbet är värdelösa utan siffror på hur många som inte går till jobbet.

Att inte justera för befolkningstillväxt när man diskuterar sysselsättning eller välstånd är helt enkelt fusk.

60 % har endast förgymnasial utbildning

Arbetsförmedlingen skriver: ”Nästan 60 procent av de nyanlända inom etableringsuppdraget har endast förgymnasial utbildning, varav de flesta har kortare grundutbildning än nio år.
Under kommande år väntas antalet inskrivna arbetslösa som har en kort utbildning fortsätta att öka.

Efterfrågan på lågutbildade minskar

Den svenska ekonomin är allt mer kunskapsintensiv. Bara en tiondel av de med jobb har förgymnasial utbildning, och kraven ökar år efter år. Arbetsgivares bristande efterfrågan på lågutbildade från tredje världen kommer inte att lösas med ett avskaffande av LAS eller fler jobbcoacher. Det löses heller inte av konservativa åtgärder som att ”ställa krav” och be de arbetslösa kavla upp ärmarna. Allt tyder på att arbetslösa invandrare intensivt söker efter arbete. De som inte lyckas kan knappast skuldbeläggas för svenska arbetsgivares höga krav i en högteknologisk arbetsmarknad där många tävlar om allt färre enkla jobb.

Nytänkande behövs

Det är svåra frågor som kräver nytänkande. Väljare förväntar sig djupare analys av ett statsbärande parti än att ordet ”öppenhet” upprepas med ännu större intensitet.
Ett förslag till Anna Kinberg Batra som kan bidra till att reparera förtroendeskadan utan att ändra flyktingpolitiken i sig; Tillsätt en kommission om dessa frågor ledd av riktiga forskare. T ex Assar Lindbeck, Jan Ekberg, Bertil Holmlund, Bo Rothstein, Per Skedinger, Yves Zenou, Olof Åslund och Joakim Ruist.

Undviker att anlita expertis

Alliansens trovärdighet har tagit skada av att man i stället för riktiga forskare alltmer lutar sig mot ideologiska tankesmedjor som Timbro/Migro eller Fores.

Erik Ullenhag tog uttryckligen avstånd från Jan Ekberg, landets mest seniora forskare på området migrationens ekonomiska effekter.

I stället förlitar man sig på expertis från evangeliska ideologer som Fredrik Segerfeldt, Johan Norberg och Andreas Bergström, som sinsemellan inte ens har en ekonomexamen från Fairfax University att dela på.

Retorik provocerar

En hel del av missnöjet med Nya Moderaterna handlar om den provocerande obegåvade retoriken, inte flyktingmottagandet i sig. Floskler, lögner och självcensur har inget i borgerligheten att göra och har i varje fall hitintills inte hjälpt invandrare komma i arbete. De allra flesta Moderatväljare har stora hjärtan och vill gärna hjälpa de som flyr krig. Men Moderater har också oftast en hjärna att tänka med, och betraktar hederlighet som en värderingsfråga.

Bara forskningen kan bota Moderaterna

Ingen ändring i invandringspolitiken

Invandringspolitik, var?

Det blir ingen ändring i invandringspolitiken säger alliansen samstämmigt. Men vilken invandringspolitik? Varför frågar journalisterna inte om detta? I svaren från allianspartierna handlar invandringspolitiken bara om att Sverige ska ta emot mesta möjliga flyktingar. Det låter förvisso humant och bra, men hur ska det finansieras, på vilket sätt med vad, på bekostnad av vad?

Ingen diskussion eller information om finansiering & integrering

Varför är partierna så rädda för att gå in på finansieringen och integreringen? Anser de inte att väljarna har rätt att veta detta, oavsett vilken partipolitisk ståndpunkt man har?

Så länge alla partier vägrar att svara på frågor av denna typ och inte vill visa vilka kostnader det innebär, vem vinner på detta om inte SD?

Se även:
Åtgärder som krävs för Sveriges invandringspolitik

Regeringens plan för reformering av nyanländas etablering

Centerpartiets integrationspolitik

Folkpartiets nya villkor för invandrare

KD:s förslag att minska kostnaden för flyktingmottagandet

Av Riksdagspartierna så har Moderaterna och Vänsterpartiet ännu inte med ett ord presenterat sin syn på hur flyktingpolitik, invandringspolitik, och integrationspolitik ska utformas.