Svensk invandringspolitik är extrem?

Invandringspolitiken påverkar Sverige på ett antal olika sätt. Det handlar om invandringens omfattning, kostnader, sociala, kulturella och politiska effekter på samhället osv. medias roll. Den svenska massinvandringens förespråkare har inte verkligheten och fakta på sin sida. Deras argumentation består mest av fraser om att Sverige ”tjänar på” och ”berikas av” invandring, om att ”gilla olika”, ”alla människors lika värde”, att vara en ”humanitär stormakt”, ”öppenhet”, ”mångfald” osv. Syftet är att framställa dig som är kritisk till massinvandringspolitiken som en sämre, mindre empatisk, rädd och fientlig människa. Sakargument vinner dock i längden. Därför är det bra att vara påläst.

1. Svensk invandringspolitik är extrem.
Sveriges befolkning var länge ovanligt homogen. 1970 var bara 0,4 % – 32.353 personer födda utanför Europa. Men de senaste 2-3 decennierna har invandringen från länder långtifrån Sverige varit mycket stor.

De senaste åren utfärdas mer än 100.000 uppehållstillstånd/år, 2013 var siffran 116.587 st! Bara 4 städer i Sverige har större befolkning!

Denna extreminvandring har gjort att 2012 var
735.069 personer födda utanför Europa
andelen utlandsfödda eller svenskfödda med båda föräldrarna födda utomlands var 20,1%.
Denna befolkningsmässiga förändring är en av de största samhällsförändringarna någonsin i Sveriges historia.

Sverige är det befolkningsmässigt 14:e största landet inom EU men trots det är Sverige år efter år bland de länder som tar emot allra flest asylsökanden.

2. Invandringen gör Sverige fattigare.
Invandrarnas sysselsättningsgrad 20-64 år ligger sedan mitten av 90-talet ca 25 %-enheter lägre än inföddas.

Över 60% tävlar om 2,5% av jobben
Sept 2012 skrev regeringen att över 60 % av de nyanlända flyktingarna och deras anhöriga högst har förgymnasial utbildning. I Sverige är bara 2,5 % av alla jobb åtkomliga för dem med lägre kvalifikationer, jämfört med EU-snittets 17 %.

Nettoförlust på 125 miljarder kr/år
Samtliga beräkningar över NETTO- effekten av invandringens ekonomiska påverkan sedan mitten av 1990-talet har kommit fram till att den inneburit en kostnad. Jan Tullberg, docent på Handelshögskolan, beräknade våren 2014 nettoförlusten för offentlig sektor till 125 miljarder kr/år.

3. Invandringen ökar utanförskapet och har skapat en ny underklass.
1990 fanns det 3 utanförskapsområden i Sverige. 2006 hade de ökat till 156 st. 2012 hade antalet utanförskapsområden växt till 186 st.

4. Invandringen gör Sverige till ett farligare land.
I en rapport från rikskriminalpolisen 2012 står:
De etniska nätverken inom den organiserade brottsligheten samt territoriella nätverk bedöms utgöra ett allvarligt samhällshot.”,
I Sverige finns det idag otaliga kriminella nätverk vars huvudsakliga sammanhållande faktor är den gemensamma etniciteten eller släktskapet”, ”Segregering och känslor av utanförskap är viktiga förutsättningar för att de territoriella nätverken ska kunna växa sig starka, rekrytera och bibehålla sitt direkta inflytande över människorna i ett område. De kriminella individerna i de territoriella nätverken blir normsättande för de boende i området och då särskilt för barn och ungdomar.

Jämfört med svenskfödda med två svenskfödda föräldrar är utrikes födda enligt BRÅ 150 % överrepresenterade i brottsstatistiken och svenskfödda med två utrikesfödda föräldrar överrepresenterade 100 %.
De utrikes födda har särskilt hög överrepresentation när det gäller allvarliga brott såsom dödligt våld, våldtäkt, misshandel och rån.

5. Invandringen gör Sverige mer muslimskt.
Uppemot en halv miljon människor i Sverige har sina rötter i muslimska länder och miljöer, varav knappt en tredjedel beräknas vara i någon mån utövande muslimer.

I takt med den muslimska invandringen ökar ständigt Islams makt och påverkan på svenska samhället. (Dagen, SvD 140101, Utrikespolitiska institutet, koranens budskap Per Gudmundson, AB140903)

6. I journalistkåren finns extremt stöd för partier som stödjer en extrem invandringspolitik.
MP är tillsammans med V och C de som förordar allra extremast invandringspolitik.
41 % av journalisterna stödjer MP och 15 % stödjer V!
Av de som bevakar politik/samhälle stödjer 46 % MP och 19 % V!
På SR och SvT sympatiserar en majoritet med MP!

7. Sverige är inte demokratiskt.
Det var knäpptyst i media om den stora SCB-rapporten från december 2013 ”Integration – en beskrivning av läget i Sverige”, när den borde varit huvudrubrik. Anledningen var uppenbar: Rapporten visade tydligt invandringens negativa påverkan på samhället i en mängd avseenden och att påståendet att invandringen ”berikar” Sverige är en grov lögn.

Sept 2012 sade expressens politiske redaktör i SvT att ”Man är naturligtvis oerhört rädd för att någonting man skriver skall på något sätt kunna gynna Sverigedemokraterna”. Med den inställningen blir det svårt att publicera fakta om invandringens påverkan på samhället.
Allra tydligast blev detta då SD i Sept 2014 av en stor mängd tidningar förvägrades införa annonser innehållandes officiell asylstatistik. Denna statistik har tidningarna själva ett ansvar att publicera. Det har de inte gjort. Men inte nog med det. När ett parti vill betala för att denna statistik ska publiceras så förvägras alltså detta!!

I avsikt att tysta fullt legitima åsikter skam- och skuldbelägger många av dem dessutom all form av kritik mot den extrema invandringspolitiken vilken avfärdas som rasism eller främlingsfientlighet. Därmed har media hindrat fri åsiktsbildning, motarbetat yttrandefriheten och satt demokratin ur spel.

Begreppet ”demokratur” har använts av bla Vilhelm Moberg: ”I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, men den fria debatten stryps.” (W Moberg i DN 1965, BRÅ)

8. Den viktigaste frågan för 7 av 8 riksdagspartier är trots allt detta att fortsätta med den extrema invandringspolitiken.
I alla frågor utom bevarandet av Europas mest extrema invandringspolitik är det öppet för kompromisser och samarbete.

Vid val brukar frågor om jobb vara dominerande. Att det ”skapats fler jobb” under alliansen beror enbart på att befolkningen ökat. Men det är andelen som jobbar och deras inkomst som välstånd bygger på, inte antalet som arbetar, och sysselsättningsgraden är oförändrad.

9. Invandringsförespråkarna är hycklare.
Om alla de som säger sig förespråka mångkultur levde som de lär skulle det inte finnas någon etnisk segregation.

Men det går inga flyttlass med invandringsförespråkare till de invandrartäta områdena. Den politiska och kulturella eliten gör istället allt de kan för att i sina egna liv slippa konsekvenserna av det samhälle som extreminvandringen skapar och som de utåt vill försvara.

 

Insändare publicerad 2014-08-30 i Avpixlat

Inför en förundrad omvärld

Utifrån sedd är den svenska politiska krisen obegriplig. Berättar man om hur begreppen nyfascister och strukturell rasism används blir man knappt trodd.

En enda fråga – invandringen – har gjort landet omöjligt att regera. Omvärldens reaktion innehåller beklagande, en del skadeglädje, men ännu mer förvåning.

Européerna förstår bättre när man försöker förklara. Några få statistiska uppgifter brukar räcka, som att:
Sverige tar emot fler syriska flyktingar än något annat land i Europa.
Sverige tar emot dubbelt så många flyktingar per capita som något annat OECD-land (världens rikemansklubb: Organisation for Economic Co-operation and Development / Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling).
De utrikes födda står för mer än 40 procent av den långvariga svenska arbetslösheten.

De få européer som verkligen känner Sverige pekar på kontrasten mellan invandringspolitikens exemplariska generositet och den mästrande vägran att diskutera den. Utifrån förefaller den mindre som en sakfråga och mer som en svensk trosfråga (på löpande räkning).
Det noteras att den politiska klassen och medierna vägrat diskutera invandringen i form av antal, siffror och kostnader. Märkligt; ingen annan verksamhet eller budgetpost kan hoppas på ett sådant fribrev.
Denna bristande saklighet skulle dessutom ha bidragit till en stark emotionalisering av debatten, ofta hand i hand med grov antiintellektualism och rop på censur och mobbning mot dem som nämnt en siffra eller två.

SD:s väljare ”glöms bort”

Förvåning råder också över att SD som parti ägnas mer uppmärksamhet än dess väljare. Den europeiska erfarenheten är att ett missnöjespartis väljare oftast röstar mot än för något, att det i SD:s fall därför många gånger kanske rör sig om personer som inte har något emot invandring i sig, som bekymrar sig om proportioner snarare än om principer. Folk som vill diskutera just antal och kostnader och blir förbannade när de stämplas som extremister.

Varför ska SD följa medias vilja istället för folkets?

Varför skulle SD lägga ner sina röster om budget?

Att förvänta sig att SD skulle lägga ned sina röster – för att eventuellt vinna någon poäng hos de etablerade medier som ändå har gjort till sin livsuppgift att alltid framställa partiet i sämsta möjliga dager – är rent obegåvat. Ändå uttryckte mängder av journalister och statsvetare just att de var ”förvånade” över SD:s val.

Alla bryter mot praxis

Samma sak med ältandet om praxis. ”SD bröt mot praxis”, snyftar debattörer och politiker från de andra partierna, som om man kan kräva eller förvänta något annat av SD som gång på gång har drabbats när de andra partierna valt att frångå praxis (kvittningssystemet, talmansvalet, utskottsordförandeposter, för att nämna några exempel) – utan att någon journalist i anklagande ton har frågat de andra varför de inte följer praxis.

Klyfta pga media

Det är så uppenbart att det blir banalt att påpeka att det går en avgrundsklyfta mellan SD och de andra partierna. Men jag tror inte att klyftan egentligen handlar om ”synen på alla människors lika värde”, eller ens invandringspolitiken. Den främsta orsaken till klyftan är att alla de andra partierna accepterat och anpassat sig efter mediekratin och medielogiken, medan SD inte har gjort det.

Detta gör att SD har en potential som inget annat parti i Sverige i dag att faktiskt stå för demokrati, i bemärkelsen att lyssna på väljare och partimedlemmar och anpassa sig efter dessas, snarare än journalistkårens, åsikter.

Politik i samverkan med medborgarna

Politik ska utformas i dialog med väljare i stället för att politiken utformas i en avskärmad elitbubbla där de enda känslorna för folket är förakt. Det är denna goda populism SD har potential att förverkliga, just för att de är pariastämplade av etablerade medier och därför inte har någon anledning att anpassa sig till medielogiken.

Mobbning av dem som inte tycker som media

Man kan jämföra Sverigedemokraternas utveckling med den tidiga socialdemokratin i Sverige, med samma potential att växa och bli en betydande och inflytelserik folkrörelse, och med samma desperata reaktionsmönster från etablerad makt och överhet, samma försök att skrämma till tystnad, frysa ut, håna och mobba och till och med lagstifta emot.

Svenskar och invandrare flyr mångkultur

White flight kallas fenomenet när etniska svenskar, men även framgångsrika invandrare, flyr de bostadsområden, skolor och andra institutioner som blir alltmer präglade av mångkultur.
Hur ska integrationen av invandrare lyckas om svenskar flyr från alla ställen dit invandrarna tar sig?

Är alla rasister?

Traditionellt har man med ”rasist” avsett en person som hävdar att det finns ”raser” och att vissa ”raser” är överlägsna andra på grund av medfödda, genetiska skillnader.

Vad är en rasist?

Med den definitionen finns det väldigt få rasister i Sverige. Men i den svenska politiska och mediala debatten har en rasist kommit att bli något mycket vidare och bredare:
• En rasist kan vara föräldern som blir orolig att det sjuåriga barnet inte ska få tillräcklig lärartid i skolan när den lilla kommunen plötsligt tar emot så många asylsökande att hälften av förstaklassarna kommer från denna grupp.
• En rasist kan vara en tonåring som inte visar tillräcklig inlevelse när hon på en skolteater uppmanas att ta ställning mot polisen och för stenkastande och bilbrännande ungdomsbrottslingar.
• En rasist kan vara eldsjälen i hembygdsföreningen som skriver något om kulturarvet som råkar låta ungefär som en formulering i SD:s partiprogram.
• Rasister är alla som uttrycker oro för att Europas högsta invandringsnivåer kan hota tilliten, kulturen eller välfärden i Sverige.
• Rasister är alla som är bekymrade över hur gängbrottslighet, våldtäkter och annan våldsbrottslighet tycks öka.
• Rasister är dessutom ytterligare ett antal människor, som inte har gjort sig skyldiga till något av ovanstående men som rasiststämplas ändå, eftersom det är bättre att ta en för mycket än en för litet när det handlar om något så fruktansvärt som rasism.

Svensken som var glad och nöjd när det gick två invandrare i det egna barnets klass, men som byter skola när det plötsligt är 20 invandrare i klassen, har han plötsligt blivit rasist eller drar han slutsatsen att utbildningen blir sämre när 20 individer inte behärskar språket och måste få extra stöd från läraren?

Med en mer stringent definition av rasism är det däremot självklart att politiken bör söka balansera invandringsnivåerna så att de inte blir så stora att det hotar tillit, kultur eller välfärd, och det ligger ingen rasism i det.

Är medborgarna i Danmark, Norge och Finland rasister?

Fast grannländerna är ju förstås rasister, eftersom de har ungefär sådana invandringsvolymer som SD vill att Sverige ska ha.

Vad blir konsekvensen av en dramatisk demografisk förändring?

En så dramatisk demografisk förändring som dagens invandring till Sverige innebär är allt annat än långsam och försiktig, och det vi råkar slå sönder på vägen kan visa sig omöjligt att reparera i efterhand.

Integration hör ihop med volym

Marika Formgren skriver vidare;
I sammanhanget vill jag också säga att jag inte tror på de debattörer, till höger och vänster, som försvarar dagens invandringsvolymer och menar att det bara är ’bristande integrationspolitik’ som är problemet. I min värld är integration direkt kopplad till volym.
Den hypotetiska skolklassen med två invandrarelever ger oerhört mycket bättre integrationsmöjligheter än den hypotetiska skolklassen med 20 invandrarelever (särskilt efter att ”white flight” har fått alla elever med svenska som modersmål att byta skola)”.

Ogenomförbar integrationspolitik

Dessutom är de integrationspolitiska förslag som brukar framföras politiskt ogenomförbara. Vänsterns och socialliberalernas integrationspolitik brukar innebära positiv särbehandling av invandrargrupper; kvotering, subventionerade anställningar, särskilda bidrag till kultur med ”mångfaldsperspektiv” och liknande. Det strider mot principen om likhet inför lagen, och framförallt strider det mot svenskens sinne för rättvisa. Här ska ingen glida fram på en räkmacka med en silversked i röven, oavsett om orsaken är att man är adlig eller att man har flytt från Syrien.

Politiker som försöker genomföra detta kommer inte att lyckas, trots att journalisterna lär göra allt de kan för att hjälpa till med propaganda.

Marika Formgren (2014-12-08)

Fakta är inte onda eller goda

Professor Karl-Olof Arnstberg & docent Gunnar Sandelin tar i sin bok ”Invandring och Mörkläggning” (år 2013) upp 8 punkter:
Vad vet Du om invandringen och invandringspolitiken?

  1. Sverige har från millenieskiftet fram till oktober 2013 beviljat drygt 1,1 miljoner invandrare uppehållstillstånd.
  2. Under syriska inbördeskriget har Sverige beviljat 16.400 syrier asyl.
    Danmark, Norge och Finland har beviljat asyl till drygt 2.000 respektive 802 och 310 syrier.
  3. Anhöriginvandringen handlar till största delen om att ta hit en partner från det forna hemlandet.
    En tredjedel av dessa anhöriga blir helt beroende av försörjningsstöd.
  4. Utrikes födda utgör 15 procent av Sveriges befolkning. De uppbär 60 procent av landets försörjningsstöd.
  5. 1990 hade Sverige tre utanförskapsområden (mer än hälften av de vuxna saknade arbete). 2006 var de 156 till antalet. Därefter har inga mätningar gjorts.
  6. Av dem som nu beviljats asyl beräknas 70% vara arbetslösa ännu efter två år.
  7. År 2012 beviljade Sverige 111.000 uppehållstillstånd.
  8. 64 procent av Sveriges befolkning anser att media inte berättar sanningen om samhällsproblem som är förknippade med invandringen.

Diskussion om samhällsproblem behövs

Istället för att försöka flytta bort fokus från frågor som ovanstående fakta – där förhoppningsvis de flesta i alla fall kan vara överens om att det finns utmaningar med invandringen som måste lösas – kanske det vore idé att föra en diskussion om samhällsproblemen, på samma sätt som man annars gör i andra frågor? Om man stoppar huvudet i sanden och låtsas som att problem inte finns, hur ska man då kunna komma tillrätta med problemen?

Lyssna på väljarna framför medierna

I Moderaternas färska eftervalsanalys finns två meningar som avslöjar något viktigt om inte bara M, utan svensk politik överlag: Partiet har vid flera tillfällen under regeringstiden försökt lyfta integrationspolitiska förslag, men debattläget, särskilt i media, har gjort det mycket svårt. Diskussionen kom i stället att handla om hur dessa förslag förhöll sig till Sverigedemokraternas politik”.

Journalisters åsikter skiljer sig mot folkets

Hur ska politikerna veta vad väljarna egentligen tycker, när kommunikationen filtreras av en journalistkår vars värderingar i vissa avseenden skarpt skiljer sig från folkflertalets?

Moderaterna anpassar sig efter media

Ett exempel var när tidigare migrationsminister Tobias Billström (M) i början av 2013 ville sänka volymerna för såväl asyl- som anhöriginvandring. Billström möttes av hård medial kritik och anklagades för att anpassa politiken till SD. Till en början stod Billström på sig och förklarade att partimedlemmar och väljare varit ”väldigt tydliga” med att de ville se denna förändring av migrationspolitiken.
Efter några dagars mediestorm sade Fredrik Reinfeldt att M aldrig skulle överväga att minska invandringsvolymerna.

Drevet var över, ordningen återställd. I valet ett och ett halvt år senare förlorade M 340 000 röster medan SD fick 460 000 nya väljare.

Åsa Romson & vita heterosexuella män

Miljöpartiet kan också ha tappat väljare på att anpassa sig till medielogiken. De gröna har förvisso alltid varit feminister, men inte av den aggressiva, manshatande sorten. När Åsa Romson i somras plötsligt talade om ”vita, heterosexuella män” som icke-människor försvann nog ett antal MP-röster.Åsa Romson och Medleålders vita heterosexuella män

Att ”lyssna in” väljarna mer, och medierna mindre, vore en demokratisk välgärning och vitaliserande för politiken.

Är SVT:s journalister miljöpartister?

Åsiktsklyftan ökar mellan journalister och allmänhet

SVT och SR, dags att erkänna era partisympatier

Medias påverkan – Ett demokratiskt problem

Journalisters partisympatier:
V, S och Mp: 70%
Alliansen: 29%

Journalister inom SVT:s partisympatier:
V, S och Mp: 83%
Alliansen:    17%

Allmänhetens partisympatier:
V, S och Mp: 45%
Alliansen:    49%

Sifo gjorde en undersökning om mediernas rapportering om aktörerna i riksdagsvalet 2014.

Miljöpartiet gynnas starkt av den rödgröna journalistkåren.
Även Feministiskt Initiativ gynnas oproportionellt mycket med tanke på att de inte ens satt i Riksdagen år 2013 – eller i någon kommun – innan valet.

Tror du att du kan lita på media?


SVT, 83 procent vänsterpartister, socialdemokrater och miljöpartister


2012 skrev Affärsvärlden under rubriken ”Så röstar journalisterna”:

Totalt hamnar stödet för MP på 41 procent bland landets journalister.

Sedan JMG:s senaste undersökning 2005 har stödet för Miljöpartiet ökat med hela 19 procent bland de svenska journalisterna, rapporterar SVT.

Journalister: 14% röstar på Allianspartierna

När det gäller Allianspartierna ger 14 procent av journalisterna sitt stöd till Moderaterna medan Centerpariet fick 4 procent, Folkpartiet 7 procent och Kristdemokraterna 2 procent.

Red’s kom:
Märkligt att Alliansen inte verkar för åtgärder mot vänstervridningen i media med tanke på att inget drar ner antalet röster på dem så mycket som detta.

SR: 54% miljöpartister

På Sveriges Radio uppger 54 procent av journalisterna att de sympatiserar med Miljöpartiet.

SVT: 52% miljöpartister

På Sveriges Television är den siffran 52 procent.

Dagspressen: 40% miljöpartister

I dagspressen är stödet för Miljöpartiet 40 procent.

Enligt Kent Asp, professor på JMG, gör de ökade sympatierna för MP att partiet får en gräddfil i medierna.
– Miljöpartiet granskas inte lika tufft som andra partier. De befinner sig på sätt och vis i en fredad zon när det gäller bevakningen av politik, säger han till SVT.

Journalisternas och allmänhetens partisympatier (%)

Journalister

Allmänhet

Skillnad

Vänsterpartiet

15

5

+10

Socialdemokraterna

14

28

-14

Miljöpartiet

41

12

+29

Centerpartiet

4

5

-1

Folkpartiet

7

7

±0

Moderaterna

14

34

-20

Kristdemokraterna

2

3

-1

Sverigedemokraterna

1

3

-2

Feministiskt initiativ

1

+1

Annat

2

1

+1

Antal personer

1338

4326

Se även bl a;
Åsiktsklyftan ökar mellan journalister och allmänhet

Lyssna på väljarna framför medierna


Högutbildade kebabtekniker höjer utbildningsnivån i Sverige


För sidor om EU-migranter se innehållsregistret.