Sociala förmåner för EU-migranter kan stoppas i Sverige

Ett EU-land kan vägra att betala sociala förmåner till EU-migranter som inte har starka band till landet och inte har visat tecken på att vilja integrera sig.

Fallet gäller en arbetslös rumänsk medborgare och hennes minderårige son som bott i Leipzig i Tyskland i flera år (sedan 2010).
Jobcenter Leipzig nekade kvinnan, som aldrig haft ett arbete under den tid hon bott i landet, sociala förmåner enligt grundgarantin, dvs ekonomiskt bistånd för sina levnadsomkostnader, försörjningsstöd för sonen samt bostads- och uppvärmningsbidrag.

I Tyskland kan hjälpbehövande arbetssökande ansöka om en så kallad grundgaranti, alltså ett slags existensminimum i vilken exempelvis bostads- och uppvärmningsbidrag ingår.

Tyskland har dock infört restriktioner i grundgarantin: personer som beger sig till Tyskland uteslutande i syfte att ta del av dessa förmåner eller för att söka arbete omfattas inte av garantin.

Den rumänska kvinnan bestred ett beslut av den lokala myndigheten Jobcenter Leipzig att neka henne förmånerna i grundgarantin, och en domstol i Leipzig vände sig så småningom till EU-domstolen för att reda ut om det tyska undantaget för invandrare stred mot EU-rätten.

EU-domstolen: Villkoren i direktivet om unionsmedborgare måste uppfyllas

EU-domstolen konstaterar att medborgare från andra medlemsstater, med avseende på rätten till vissa sociala förmåner (såsom de tyska förmånerna enligt grundgarantin) kan kräva att bli behandlade på samma sätt som medborgarna i den mottagande medlemsstaten endast om vistelsen i den mottagande medlemsstaten uppfyller villkoren i direktivet om ”unionsmedborgare”.

Inget socialt bistånd under vistelsens första tre månader!

Domstolen erinrar om att den mottagande medlemsstaten enligt direktivet inte är skyldig att bevilja socialt bistånd under vistelsens första tre månader.

Red’s kom:
Med andra ord ska svenska kommuner inte bidra med t ex bostad (varken daghärbärge eller natthärbärge eller camping) till tiggare på skattebetalarnas bekostnad.

Uppehållsrätt förutsätter tillräckliga tillgångar om man ej utövar förvärvsverksamhet

För vistelser som överstiger tre månader, men understiger fem år (vilket är fallet i förevarande mål), uppställer direktivet som villkor för uppehållsrätt bland annat att personer som inte utövar förvärvsverksamhet ska ha tillräckliga tillgångar.

Förvärvsverksamhet krävs för sociala förmåner

”En medlemsstat ska således ha möjlighet att neka unionsmedborgare sociala förmåner när dessa inte utövar förvärvsverksamhet, utan uteslutande har utnyttjat den fria rörligheten för att komma i åtnjutande av socialt stöd från en annan medlemsstat trots att de saknar tillräckliga tillgångar för att ha uppehållsrätt där”, skriver domstolen i ett pressmeddelande.

Red’s kom:
Med andra ord, om EU-migranter saknar tillgångar måste de vända sig till sin ambassad för att erhålla lån för hemresa.

Saknar yrkeskvalifikationer och inget som visar att arbete sökts

Vad avser kvinnan och hennes son konstaterar domstolen att de inte förfogar över tillräckliga tillgångar;
”NN [kvinnans namn] reste inte in i Tyskland för att söka arbete och trots att hon ansökt om förmåner enligt grundgarantin för arbetssökande följer det av handlingarna i målet att hon inte söker arbete. Hon saknar yrkeskvalifikationer och har hittills varken arbetat i Tyskland eller i Rumänien”, skriver EU-domstolen i ett pressmeddelande.

Ingen uppehållsrätt om ej tillräckliga tillgångar

Då kvinnan och hennes son inte förfogar över tillräckliga tillgångar kan de inte göra anspråk på uppehållsrätt i Tyskland med stöd av direktivet om unionsmedborgare;
”De kan därmed inte åberopa den icke-diskrimineringsprincip som föreskrivs i direktivet och i förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen”, skriver domstolen i pressmeddelandet.

Syftet har varit att tigga – ej förvärvsarbete

Utlåtandet från generaladvokaten Melchior Wathelet:
Den rumänska medborgaren ”saknar yrkeskvalifikationer och har hittills inte arbetat vare sig i Tyskland eller i Rumänien. Hon förefaller inte ha rest in i Tyskland för att söka arbete och hon verkar inte ha ansträngt sig för att hitta en anställning där”, skriver Wathelet.

Lagstiftningen förhindrar missbruk och social turism

”Lagstiftningen gör det möjligt att förhindra missbruk och en viss form av social turism”, fortsätter Wathelet.

I många EU-länder har valkampanjerna präglats av kritik mot den fria rörligheten inom EU, och specifikt mot det som har kallats just social turism, eller välfärdsturism – att medborgare från fattiga EU-länder söker sig till rikare för att där söka sociala förmåner som barnbidrag, socialbidrag.

Framför allt i Storbritannien, Nederländerna och Tyskland så har välfärdsturism varit ett hett ämne, men också i Danmark har politiker talat om ”bidragsturism”.
Se även bl a;
Kan kommunen bistå EU-medborgare som tillfälligt vistas i Sverige?