Centern och Liberalerna måste sluta hålla Riksdagen gisslan

Alice Teodorescu skriver att den s k Sjuklövern måste sluta driva sin isoleringspolitik och istället börja ägna sig åt sakpolitik, samt att det inte är acceptabelt att Centerpartiet och Liberalerna håller riksdagen som gisslan.

Partierna har haft åtta år på sig att lära sig att det inte fungerar att undvika känsliga frågor bara för att SD också talar om dem.

Partierna kan inte avhålla sig från att lägga fram och lobba för sin politik enbart för att SD tycker likadant.

Sjuklöverns agerande leder enbart till att politiken i Sverige lamslås.

60-procentig icke-socialistisk majoritet

Teodorescu frågar sig hur många väljare som besviket undrar varför de alls skulle sätta sig in i sakfrågor och rösta när politiken sedan inte handlar om dessa sakfrågor, och konstaterar:

I dagens Sverige finns bokstavligt talat miljontals förlorare, oavsett hur de röstat, eftersom ingen tycks vilja ta ansvar för det uppenbara resultatet: I riksdagen finns en 60-procentig icke-socialistisk majoritet som röstat bort den sittande vänsterregeringen.

Väljarna kommer att utkräva ansvar

Det DÖ(d)-läge som legat för handen sedan valnatten är en skymf mot alla som gjort sin plikt.

Mest oseriösa framstår vissa av allianspartierna som haft fyra år på sig att förbereda sig, enas – eller ge upp. Trots att väljarna serverat dem regeringsmakten vägrar de, eller snarare vissa av dem, att ta den.

Det är fegt, omoget och det kommer att straffas av väljarna.

Isoleringspolitiken är kontraproduktiv

Teodorescu menar att isoleringspolitiken är kontraproduktiv och skriver:

Man kan inte bedriva valrörelse, efter fyra år av ihållande gnäll över hur dålig sittande regering är för att sedan, när det väl gäller, glömma att politik handlar om… politik.

Varför rösta på politiska partier som inte vill fokusera på politik?

Vad talar för att väljarna i valet mellan att det egna partiet driver sin egen politik och att det enbart fokuserar på att utestänga SD från inflytande skulle välja det sistnämnda i längden?

C och L kan inte tillåtas hålla riksdagen som gisslan

Teodorescu anser att samtliga partier i den s k Sjuklövern, men främst Centerpartiet och Liberalerna gamblar med väljarnas förtroende och understryker att spelplanen är exakt likadan som efter valet 2014:
Skillnaden är bara att SD är ännu större – trots eller kanske tack vare alla isoleringsförsök.

Nu måste C och L släppa den riksdag de tagit som gisslan och bekänna färg.

C och L säger nej till sin egen politik

Om man inte kan tänka sig att rösta fram Ulf Kristersson (M), vilket är detsamma som att man säger nej till den egna politiken (eftersom ett sådant upplägg kommer behöva i vart fall SD:s passiva stöd), får man ta kniven i vacker hand och släppa fram Stefan Löfven i stället.

Red’s kom:
Det är t o m betydligt värre än att Centerpartiet och Liberalerna inte vill släppa igenom sin egen politik! Dessa två partier blåvägrar att ta fram ett budgetförslag tillsammans med övriga allianspartier.

C och L ser alltså inget problem med att låta Socialdemokraterna och det tynande extremistpartiet Miljöpartiet fortsätta styra landet i motsatt riktning till den politik som C och L gett sina väljare förespeglingen att de skulle genomföra!

Det är hög tid för Annie Lööf och Jan Björklund att pallra sig ur de skyttegravar de grävt ner sig i och börjar ta lite ansvar för landet.

Varför ska Alliansens partier samarbeta med den regering de precis och på goda grunder avsatt?

Att man därefter får [i bästa fall] kommande fyra år på sig att förklara för väljarna varför man lämnat Alliansen, för att i stället samarbeta med den regering som man bara några veckor tidigare avsatte, är ett senare bekymmer.

Vill allianspartierna och S ägna sig åt självutplåning?

Teodorescu konstaterar (precis som vad gjorts här i åtskilliga artiklar) att en samlingsregering bestående av S och Alliansen eller S och M inte kommer att realiseras med mindre än att alla i Sjuklövern ingående partier vill utplåna sig själva, och tillägger:
För varför skulle väljarna i framtiden, ännu en gång, rösta på partier som inte vill regera?

Varför vill allianspartierna inte få igenom sin politik?

Teodorescu menar att partierna istället måste börja ägna sig åt sakpolitik, och skriver:
Fokus borde därför vara på hur Alliansen ska kunna få genomslag för så mycket borgerlig politik som möjligt: lägre skatter, avskaffad värnskatt, marknadshyror, reformerad arbetsrätt bara för att nämna något.

Teodorescu frågar sig:

… om det är rimligt att svensk politik enbart kretsar kring vilken relation man inte har till SD.

Partiledarnas infantila retorik devalverar nazismen

Teodorescu menar att den fördummande retorik om SD, som vandrat från vänsterextremisterna – via vänstermedia – till samtliga partiledare i den s k Sjuklövern, devalverar nazismen, Hitler samt historiens värsta folkmord, och skriver:

Att jämföra en nationalistisk populist i Sverige med Hitlers totalitära mördarideologi på 30-talet är inte att inskärpa allvaret i situationen utan att reducera Hitlers monstruösa ondska till en bisak.

Teodorescu konstaterar att Sverigedemokraterna tagit sig in i riksdagen tack vare de dåliga beslut som tagits av övriga sju partier.

Att SD nu blivit Sveriges tredje största parti trots att övriga partier anpassade sin migrationspolitik – och politik rörande lag och ordning – efter SD, beror på den s k Sjuklöverns ogenomtänkta politik och eskalerande isoleringsstrategi (som startade på allvar med Decemberöverenskommelsen) gentemot SD.

Till saken hör att om partiledarna besuttit lite kunskap och följt med lite i världspolitiken kunde de lärt sig långt tidigare av en rad andra länder att Sjuklöverns utestängningsmetod av SD enbart leder till att SD växer.

Skälet till SD:s framgångssaga är Sjuklöverns ovilja att följa folkets vilja

Teodorescu skriver:
Detta är en fundamental lärdom. Den migrationspolitik som det rådde konsensus om tidigare, som partier som V, MP, C och L delvis fortfarande förordar, är motorn bakom SD:s framgång.

De etablerade partiernas ovilja, feghet, kalla det vad ni vill, är orsaken till att man länge blundade för diskrepansen mellan väljarnas syn på sakernas tillstånd och politikernas. Det är skälet till SD:s uppgång och övrigas försvagning.

Isoleringspolitiken mot drygt 1,1 miljoner väljare lamslår övrig politik

Teodorescu säger att ifall den s k Sjuklöverns mål är att förhindra att SD får inflytande så fungerar det i alla fall inte med den metod som gjort att partiet växt, och drar följande slutsats:

Utifrån åtta års empiri råder ingen tvekan; att inte ta upp känsliga frågor för att SD också talar om dem, att inte lägga fram sin egen politik av rädsla för att SD ska rösta för den, att göra allt för att isolera SD trots partiets styrka i opinionen, leder bara till att SD växer samtidigt som övrig politik lamslås.

Hänvisning till 30-talets återkomst är inte sakpolitik

Att inte ta till sig detta förhållande och i stället fortsätta hänvisa till 1930-talets återkomst kommer på sikt att leda till att SD blir ännu större och därmed svåra att hålla tillbaka.

Red’s kom:
Att bara, på sandlådenivå, ägna sig åt smutskastning av SD leder knappast någonvart. Många är de partiledare som nu tydligt visat att de inte respekterar andras åsikter. Politikerna verkar göra vad de kan för att polarisera landet istället för att verka i medborgarnas intresse.

”Stå på rätt sida av historien”?

Att hävda att man står på rätt sida av historien för att man poserar med sitt avståndstagande samtidigt som ens val göder det man tar avstånd ifrån är knappast särskilt anständigt.
Partiledarna i sandlådan
Källa: GP