Magdalena Andersson hävdar att SD är nyfascistiskt

Pajkastningen fortsätter. Var är argumenten i sakfrågor?

Magdalena Andersson förklarar sin åsikt om att SD är ett nyfascistiskt parti med:
Det är ett parti som inte står för grundläggande värderingar om att alla människor är lika mycket värda som nu höjer rösten och vill diktera villkoren i svensk politik. Jag ser väldigt allvarligt på det”.

Jag har sökt överallt jag kunnat men inte lyckats hitta någon som ens kommer i närheten av den tolkning som Magdalena Andersson gör av aktuellt ord.

Dessutom förutsätter hennes bevisligen högst personliga tolkning av ordet att det stämmer som hon anklagar SD för, men har Magdalena Andersson verkligen rätt där eller kan det möjligen vara ännu en personlig åsikt?

På vilket sätt skulle SD inte anse att alla människor är lika mycket värda?

På vilket sätt vill SD diktera villkoren i svensk politik bara för att SD uttrycker sin åsikt?

Är det inte att klassa som förtal lydandes under allmänt åtal när en finansminister går ut på detta sätt och i sin retorik anklagar ett helt parti (och dess väljare) för att vara fascister?

SD stöds av dem som angriper SD

Tove Lifvendahl skriver i SvD (6/12) bl a:
En viktig sanning är att om man accepterar motståndarens världsbild, kan man bara förlora. Men att se samma problem är inte att acceptera en annans världsbild.
• Både Vänsterpartiet och Moderaterna tillstår exempelvis att den svenska skolan har problem och att resultaten går ner – men analysen om varför och vad som måste ske, skiljer sig åt.
• Både Miljöpartiet och Centerpartiet är tongivande i frågor om klimat och miljö, men har tämligen olika uppfattning om vad som utgör bästa styrmedel.

Om SD:s enda motstånd framöver blir att andra berättar att de är fascister, nazister och rasister, kommer de andra partierna att förlora.

SD:s bästa stöd fås just nu från dem som inte orkar/förmår fundera på själva sakfrågorna, utan nöjer sig med att anklaga alla som lyfter frågor om tillkortakommanden kring migration och integration för att fiska i SD:s grumliga vatten. Så upprätthålls ett förödande tankeförbud som verkar direkt kontraproduktivt; i stället för att politiker känner sig tvungna att fundera på vad de kan göra för att ändra på det som är problematiskt – och därmed reellt kunna utmana SD – blir resultatet att frågorna undviks helt.

De som efter valet har sagt ”vi tog visst debatten med SD i valrörelsen”, uppvisar en oförmåga eller ovilja att återge vad som egentligen hände. Visst uppstod replikskiften. Men när Jimmie Åkesson talade om både reella och sina subjektivt upplevda problem, mötte de politiska motståndarna honom genom att kokettera med att de inte var så hemska som han. Så tekniskt sett kanske man kan hävda att det debatterades – men det var uppenbart för många att det var skilda planhalvor matchen spelades på – och den utföll tyvärr till SD:s fördel.

Andra reella problem har vi återkommande lyft; somliga ligger på bordet i många kommuner och handlar konkret om mängden bostäder, skol- och vårdplatser som behövs för att klara den stora inströmningen av flyktingar som behöver skydd. Varje dag som går utan att detta inte tas om hand på ett fungerande sätt, kommer att vara en där SD utifrån sin nollsummespelsretorik och möjlighet att peka på en illa fungerande praktik, kan värva fler anhängare. SD har just nu närapå tillskansat sig ett monopol på att tala om migration och integration, eftersom andra tiger.

Monopol är mer ofta än sällan skadliga. I det här fallet leder det till att politikutvecklingen på ett område som verkligen är i behov av det, är obefintligt. En enad front mot SD är en dålig idé. Även här, liksom i så många andra frågor, är mångfald och konkurrens att föredra.

Inför en förundrad omvärld

Utifrån sedd är den svenska politiska krisen obegriplig. Berättar man om hur begreppen nyfascister och strukturell rasism används blir man knappt trodd.

En enda fråga – invandringen – har gjort landet omöjligt att regera. Omvärldens reaktion innehåller beklagande, en del skadeglädje, men ännu mer förvåning.

Européerna förstår bättre när man försöker förklara. Några få statistiska uppgifter brukar räcka, som att:
Sverige tar emot fler syriska flyktingar än något annat land i Europa.
Sverige tar emot dubbelt så många flyktingar per capita som något annat OECD-land (världens rikemansklubb: Organisation for Economic Co-operation and Development / Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling).
De utrikes födda står för mer än 40 procent av den långvariga svenska arbetslösheten.

De få européer som verkligen känner Sverige pekar på kontrasten mellan invandringspolitikens exemplariska generositet och den mästrande vägran att diskutera den. Utifrån förefaller den mindre som en sakfråga och mer som en svensk trosfråga (på löpande räkning).
Det noteras att den politiska klassen och medierna vägrat diskutera invandringen i form av antal, siffror och kostnader. Märkligt; ingen annan verksamhet eller budgetpost kan hoppas på ett sådant fribrev.
Denna bristande saklighet skulle dessutom ha bidragit till en stark emotionalisering av debatten, ofta hand i hand med grov antiintellektualism och rop på censur och mobbning mot dem som nämnt en siffra eller två.

SD:s väljare ”glöms bort”

Förvåning råder också över att SD som parti ägnas mer uppmärksamhet än dess väljare. Den europeiska erfarenheten är att ett missnöjespartis väljare oftast röstar mot än för något, att det i SD:s fall därför många gånger kanske rör sig om personer som inte har något emot invandring i sig, som bekymrar sig om proportioner snarare än om principer. Folk som vill diskutera just antal och kostnader och blir förbannade när de stämplas som extremister.

Lekstuga för Miljöpartiet och Vänsterpartiet

Miljöpartiet och Vänsterpartiet har sin egen lilla lekstuga i Riksdagen. I syfte att provocera så inleder V (Karin Rågsjö) och MP (Jan Lindblom) med ”Herr talman” på Nordsamiska och hebreiska samt Romani (Pernilla Stålhammar, MP). Alla stöds av Jonas Sjöstedt (V).

Björn Söder låter sig emellertid inte provoceras, säkert till deras stora besvikelse.

I Sveriges riksdag använder vi bara ett språk och det är svenska, säger talman Urban Ahlin till TT.

Krav på avgång

V och MP kräver Björn Söders avgång. Kanske dags att kräva att Rosanna DinaMarca (MP), Jan Lindblom (MP), Pernilla Stålhammar (MP) och Karin Rågsjö (V) avgår, om de inte kan uppföra sig som normala vuxna människor ens i Riksdagen?

Personlig agenda viktigast

Deras trams bara gynnar SD, och underbygger dessutom rasism. Varför förstår de inte något så uppenbart?
Tydligen är deras personliga agenda och intressen viktigare än Sveriges ve och väl.

V och MP försöker flytta fokus från väljarnas frågor

Med stöd av speciellt det MP-dominerade SVT (Rapport) lyckas MP och V påverka andra att fortsätta på tomgång, och få enskilda medborgare såväl som gamla kändisar att uttala sig om hur hemskt SD är.

MP och V lyckas på detta sätt fortsätta att undvika en diskussion om det som på något sätt är relevant för Sverige.

Det är intressant att se hur samtliga som uttalar sig kritiskt – utan någon som helst hänsyn till varken verkligheten, sanningen eller sunt förnuft – inte har något konkret att rikta sin aggressivitet mot.

Sannolikheten är nog väldigt stor att ju längre det fortsätter desto mer vinner SD på detta.Rossana DinaMarca, Karin Rågsjö, Jan Lindblom, Pernilla Stålhammar

Det politiska spelet och lekstugan fortsätter

Gustav Fridolin (MP) säger;
– Jag har svårt att förstå hur en rasist som anser att samer, judar, kurder, muslimer inte kan vara svenska ska kunna representera svenska folket.
– De tycker att det är orättvist när de blir betecknade som rasister, men varför har man då satt en rasist som talman?

Vad grundar MP sig i att Björn Söder är rasist?

MP (som har en orealistisk syn på invandring kombinerad med diskriminering och frånvaro av hänsyn till ekonomiska konsekvenser) är alltid snabba att spela ut rasist-kortet vid den minsta chans de får. Björn Söders uttalande må vara korkat oavsett vad som egentligen avsågs, men vilket stöd har MP i sina anklagelser att Björn Söder skulle vara rasist?

Björn Söder dementerar

Björn Söder hävdar att det inte stämmer att han sagt det som han påstås ha sagt. Då är väl allt bra? Borde inte alla vara nöjda då? Case closed. Det finns inget mer att diskutera, alla är överens… utom Gustav Fridolin (MP), Jonas Sjöstedt (V), Rossana DinaMarca (V) och ytterligare några V- och MP-politiker som har sin egen personliga agenda.

Varför undviker man sakfrågor?

Vilken betydelse har det för Sverige om Björn Söder tycker att man inte kan vara 100% jude och 100% svensk samtidigt, medan någon annan tycker annorlunda? Det är bara en tramsdiskussion på lägsta nivå utan relevans för något.

Det finns säkert svenskar som härstammar ända tillbaka från vikingatiden, men som inte känner sig svenska till 100 %. Och?
Samer betraktar sig själva inte som svenskar. Och?

Har detta någon som helst betydelse för diskussionen om nivå på invandring, integrering och lösningar på tillhörande problem?

Är det inte bättre och mer meningsfullt att föra en diskussion i sakfrågor istället för att låta en handfull personer i partiledningarna flytta fokus från det som är väsentligt att diskutera för Sveriges framtid till en persons svårtolkade uttalande på ett filosofiskt plan?
Det har fungerat så alla tidigare år, men någonstans måste svenska folket lära sig att ställa krav på partiledningarna (utan undantag).

Gustav Fridolin (MP)

Fridolin säger; ”– Jag har svårt att förstå hur en rasist som anser att samer, judar, kurder, muslimer inte kan vara svenska ska kunna representera svenska folket”.
• För det första så representerar inte en talman svenska folket så som t ex en regering gör.
• För det andra är det svårt att se särskilt många i partiledningarna som representanter för det svenska folket, speciellt de politiker som har sin egen agenda och inte vill lyssna på eller ta hänsyn till medborgarna.
För det tredje säger Björn Söder att han inte anser detta. Vad mer finns att diskutera då?

Jonas Sjöstedt (V)

Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt säger till Sverigedemokraten Björn Söder: ”Människor i Sverige betalar ett pris för den rasism som ni underblåser. Kvinnan med slöjan som blir spottad på och kastad sten på. Hon betalar ett priser för att ni underblåser rasism. De samiska barnen som blir retade på skolgården. De betalar ett pris för att ni alltid ställer grupper mot varandra.”.

Var är logiken i detta? Är det inte isället så att det är Vänsterpartiet som underblåser rasism? Det är regerande partier som, med sin genomgående misslyckade integrationspolitik, skapar rasism. Det kan varken ett enskilt och maktlöst parti göra lika lite som Björn Söder på egen hand.

Jonas Sjöstedt kan inte svara på varför Björn Söder är olämplig som talman

När Jonas Sjöstedt upplyses om det ostridbara faktumet att en talman som är politiker har rätt att uttrycka sina åsikter fristående från ämbetet som talman så svarar Jonas Sjöstedt; ”Och jag har rätt att tycka att Björn Söder är olämplig som talman”.
Det är ingen rim och reson i Sjöstedts resonemang. Jonas Sjöstedt tycker alltså att den rätt som en politiker har i en demokrati att uttrycka sig inte ska gälla om politikern också är utsedd av Riksdagen som talman.

Thomas Eneroth (S)

Även Socialdemokraterna är snabba att haka på drevet mot SD. Thomas Eneroth, gruppledare för socialdemokraterna, säger:
– Björn Söder bör överväga att avgå redan nu efter de uttalanden han gjort. Vi ser Björn Söder som olämplig som talman också efter extravalet.

Detta är kännetecknande för hur valdebatter bedrivs i osakliga former på sandlådenivå med diverse sätt att få väljarna att tycka illa om sin motståndare istället för att föra fram sin egen politik och visa var man står i olika frågor (och vem man avser att regera med).

Björn Söder har inte gjort något fel som talman

Alla förstår att även om Björn Söder sagt något olämpligt så har han inte gjort något fel i sin roll som talman. Varför skulle han då inte fortsätta som talman om det inte vore för att det endast är en politisk strategi från vänsterblocket?

Maria Ferm (MP)

Miljöpartiets gruppledare Maria Ferm säger;
– Vi får avvakta valresultatet, det blir märkligt att på förhand sia om vilka som blir så stora att de enligt tidigare praxis skulle få talmän. Hursomhelst vill vi inte under några omständigheter se Björn Söder som talman.
Maria Ferm tycker det är märkligt att frångå praxis, men vill ändå göra detta?

Alliansen står över dumheterna

Alliansen vill inte vara delaktig i den smutskastning som vänsterblocket ägnar sig åt;
Alliansens samtliga partier meddelar att man även fortsatt kommer att följa praxis. – De vice talmännen utses i förhållande till storleken på partierna. Den praxisen vill vi stå upp för, säger Moderaternas vice gruppledare Ewa Thalén Finné till DN.

Hela högerblocket har totalt ignorerat kritiken mot Björn Söder. Inte en endaste högerpolitiker har – sensationellt nog – haft den minsta kritik om Björn Söder. Det är en klar indikation på att högerblocket börjar förstå att det inte längre fungerar att försöka lura väljarna och flytta bort fokus från de relevanta och viktiga frågorna.


Judarna verkar ha en annan åsikt om Björn Söder än vad vänsterpolitiker och media i Sverige har. Här är några synpunkter.

Rossana DinaMarca gör Riksdagen till sin lekstuga

Rossana Dinamarca (V) bar en t-shirt där det stod ”SD = rasister” när riksdagen skulle välja nya talmän. Detta trots att det saknas belägg från forskare att SD är ett rasistiskt parti. Det finns säkert rasister i SD såväl som i alla övriga partier, men för att ett parti ska kunna klassificeras som rasistiskt måste det finnas konstaterad rasism i partiets partiförklaring.

V kräver sluten votering trots ingen annan kandidat

Vänsterpartiet begärde sluten omröstning när Björn Söder, SD:s partisekreterare, föreslagits till andre vice talman av Sverigedemokraterna.
Omröstningen blev långdragen, och till slut ”vann” Söder den tredje voteringen genom att riksdagen bortsåg från praxis och räknade vilket förslag som fått flest röster istället för mer än hälften, eftersom Söder var enda kandidaten till andre vice talmansposten.

Du är inte min talman

Den 15 december 2014 var det dags igen.
Rossana DinaMarca (V) bröt mot praxis i Riksdagen när hon talade om för Björn Söder att han inte var hennes talman.
Gustav Fridolin (MP) stämde snabbt in i efterföljande diskussioner.
Detta med som bakgrund att DinaMarca tolkat vad som skrivits att Björn Söder sagt som rasistiskt.

Även om uttalandena av Björn Söder tagits ur sitt sammanhang så är de inte bra, men denna fråga handlar mer om något på ett filosofiskt plan, och dessutom från endast en person.

Skulle det inte vara bättre att argumentera med ord, och gärna då i sakfrågor?

Var går gränsen innan någon kräver ordning och reda?

Vad händer om SD kastar sig in i sandlådan och bär t-shirts där det står; ”V är extremister” eller ”V är kommunister”?
Någon som tycker det är ok? Någon som tycker att det tillför något till debatten?


Rossana DinaMarca (som försvarar kommunismen, se bl a här)Rossana DinaMarca, Vänsterpartiet


”Vi samer kallar oss inte svenskar”
Hur definierar du dig själv i första hand – är du göteborgare, svensk eller same?
– Same, definitivt. Vi samer kallar oss inte svenskar utan just samer. Sen är det svårt att definiera vad skillnaden innebär, men den finns där.
Samer är inte svenskar, säger samiske folkrättsjuristen Mattias Åhrén
Han menar att SD:s Björn Söder i sak har rätt. Det är ju därför vi har ett Sameting och rätt till utbildning på samiska.
– I internationell rätt har det faktiskt slagit igenom, att olika fall ska behandlas olika.

Redan 2011 gjorde Rossana Dinamarca sig känd genom sina extravaganser när Aftonbladet avslöjade att hon har en av riksdagens dyraste resekostnader pga sina frekventa taxiresor (42 457 kronor, övriga V-partiledarkandidater har åkt taxi för mellan 2 460 och 6 810 kronor) och flygresor mellan Trollhättan och Stockholm:Rossana Dinamarca, Vänsterpartiet

För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Är det rasism att diskutera migration?

För båda de traditionella blocken tycks förlamningen bara kunna släppa genom att i olika former osynliggöra och tysta den fråga som Sverigedemokraterna har kapat från den politiska agendan.

Väljarnas viktigaste fråga

För mycket stora delar av väljarna är migrationsfrågorna den just nu viktigaste frågan. Jämför vad som händer i Tyskland. Det är ett stort politiskt misslyckande om de båda regeringsalternativen går in i en valrörelse till med fortsatt förbundna ögon.

Vad är rasism?

Det är inte rasism att tala om vare sig kvoter, etiska svårigheter till assimilation, fysiska resurser i form av skolor, bostäder och jobb.