Handläggarna på Migrationsverket säger att Sverige inte har en rättssäker asylprocess och att inga tydliga riktlinjer eller lagstiftning finns att förhålla sig till. Kunskapen om de lagar som ska följas är dåliga.
En handläggare uttrycker sig så här;
– Vi låtsas att vi utreder. Men det är världens största berättartävling jag jobbar med. Jag är något slags jury. Och vårt sätt att jobba gör att de med verkliga asylskäl, de som är traumatiserade på riktigt, de klarar inte av våra krav på hur en övertygande berättelse ska se ut.
Vad innebär Migrationsverkets vision?
När en tjänsteman på Migrationsverket startar sin dator kommer ett meddelande upp;
”Ett Sverige som med öppenhet tar tillvara den globala migrationens möjligheter.
Visionen sammanfattar verkets inriktning. Vi betraktar migrationen som en positiv kraft, något som bidrar till att göra vårt land rikare i ekonomiskt och kulturellt hänseende.”
Är denna vision förenlig med det uppdrag som Migrationsverket har att bedöma asylskäl?
Migrationsverkets vision tycks vara ett politiskt ställningstagande som snarare för tankarna till opinionsbildning än myndighetsutövning.
En tjänsteman på Migrationsverket säger;
”Uppdraget verkar vara att vi ska ta emot så många som möjligt på så kort tid som möjligt”.
Inte ens Migrationsverkets operativa chef Mikael Ribbenvik vet vad visionen innebär för verksamheten och säger att man inte förstår hur man ska omvandla visionen till handling.
5.000-6.000 tjänstemän för att bedöma asylärenden
Dvs 16-20 ärenden per anställd och år!!!
Runt fem tusen tjänstemän arbetar på Migrationsverket och det förbereds för att anställa ytterligare tusen personer. Det kräver dock att en ny budget passerar riksdagen.
Asylsökande från Syrien och Eritrea
Asylsökande från Eritrea och Syrien får sin ansökan beviljad i nära hundra procent av fallen. Därför låter man nya handläggare börja med dessa ärenden. Eftersom det endast är avslag som överklagas till Migrationsdomstolen är risken mindre att Migrationsverket får bakläxa – det är ju bara att bevilja alla ansökningar.
Något som är svårt att ta reda på under tidspress är om en person faktiskt kommer från det land han eller hon uppger sig komma ifrån. Som Syrien till exempel. Eller Eritrea. I det förra fallet saknar 72 procent pass och i det senare 98 procent.
Nyligen skickade Säpo en varning till Migrationsverket om att jihadister som stridit för Islamiska staten i Syrien och Irak kunde misstänkas försöka få asyl i Sverige, med hjälp av förfalskade eller stulna pass.
Förfalskade handlingar påverkar ej trovärdighet
– Det påverkar inte heller ens trovärdighet negativt om man saknar id-handlingar eller ens om man har falska handlingar. I synnerhet falska handlingar kan man tycka borde påverka Migrationsverkets bedömning. Men det gör alltså inte det.
Räcker med att låta trovärdig
Det är svårt att skilja dem med äkta asylskäl från dem utan. Signalen från rättschefen är dessutom att det räcker att låta trovärdig. Man ska inte bekymra sig om vad som är sant och inte. Egentligen är det den asylsökande som har plikt att styrka sin identitet. Men praxis verkar se annorlunda ut.
Syrier som inte är från Syrien får asyl
– Många som kommer till Sverige i dag är inte från Syrien. De är från Storbritannien, Spanien, Italien, Turkiet, där de har levt i många år. De bryr sig inte ens om att dölja sin Londonaccent när de pratar med oss. Alla vet om det, men det är ingen som vågar göra något åt det.
Det förekommer att det visar sig att syrier som söker asyl i Sverige har dubbelt medborgarskap, och har levt i andra länder än Syrien de senaste åren. Enligt tjänstemännen jag pratat med beviljas ofta asyl till dessa människor trots att de knappast har skyddsbehov. De menar att det ofta rör sig om en önskan om bättre privatekonomi hos migranten. En önskan som är lätt att förstå, men som inte är ett asylskäl. Och de resurser som tas i anspråk kunde ha gått till människor med faktiska skyddsbehov.
Migrationsverkets uppgift
Är det verkligen Migrationsverkets uppgift att underlätta för människor att stanna i Sverige oavsett vilka skäl de har?
Arbetstillstånd genom fejkade anställningar
– Många får arbetstillstånd på en anställning som egentligen inte finns. Och det där utreder vi så gott som aldrig. Vi ställer inte ens frågor kring det, vilket jag kan tycka är konstigt.
Eftergifter för Miljöpartiet
Om Socialdemokraterna hade hållit fast vid sin plan och inte gett efter för Miljöpartiet vad gäller arbetskraftsinvandringen så hade fusket med företag som låtsas erbjuda anställningar minskat.
Bostäder till flyktingar saknas
Sedan tre år tillbaka är lägenheterna slut på grund av det ökade antalet asylsökande. Nu upphandlas sämre och dyrare bostäder, som vandrarhem och dylikt.
–Sedan lyckas vi skaka fram några så att man klarar sig över helgen. Men det här innebär en otrolig belastning på samhället.
Rosa gummiarmband för att motverka ”gnäll”
Under början och mitten av 2000-talet hade mycket kritik riktats mot Migrationsverket för bristande effektivitet. I synnerhet var de långa handläggningstiderna ohållbara. Människor gick i åratal i väntan på asylbeslut, vilket orsakade ett stort lidande. Konsultfirman McKinsey anlitades som föreslog managementmodellen Lean. Den går ut på att identifiera flaskhalsar i produktionsprocessen och att minimera slöseri med tid och resurser. Av kritiker har Lean kallats för management by stress. Lean infördes på Migrationsverket för fyra år sedan, som ett led i trenden att införa marknadslösningar inom offentlig verksamhet.
–Det blev något slags frikyrkostämning. Det var rena pingstmötena. Lean framställdes som lösningen på allt.
Mikael Ribbenvik säger att många var beslutsrädda tidigare och att de fått ner genomsnittstiden på en asylutredning från nio till tre månader.
Ett friskvårdsombud anlitades vilket ledde till att de anställda fick bära rosa gummiarmband. De anställda ansågs gnälla för mycket. De var för kritiska. Varje gång de gnällde skulle de byta handled för armbandet. Målet var att gå 21 dagar utan att ”gnälla”. De anställda som lyckades med det skulle få ett diplom som visar att man ”bidrar till en gnällfri värld”.
En ”skratthörna” infördes. ”Det är inte bara kul att skratta, det höjer också immunförsvaret!”, meddelade friskvårdsombudet. Inget handlade om vad själva omorganisationen hade för effekter.
–Om du pratar med folk som om de vore tolv år så börjar de till slut bete sig som om de vore tolv år. Vi är inte längre tjänstemän, vi är små rädda barn, säger en tjänsteman.
–Lean används som ett instrument för att få folk att sluta tänka.
Ingen tid för utredning av asylärenden
Tjänstemännen menar att den nya modellen för snabbare beslutsgång var en katastrof. Kravet på att producera beslut hamnar i konflikt med kvaliteten på utredningarna där man sällan hinner läsa in sig på ärenden.
–Om man börjar misstänka att något inte stämmer så hinner man ändå inte ställa en massa kontrollfrågor. Dels är tiden för kort och sedan kanske man kommer till slutsatsen att det behövs en ny, bättre utredning. Och det finns det verkligen inte tid till.
Praxis ändras över lunchen
Ibland ändras praxis mycket snabbt;
– En tisdag satt jag och skrev ett beslut på en man. Tidigare under dagen hade jag skrivit ett exakt likadant beslut, med exakt likadant skäl, och då gett bifall till uppehållstillstånd. Det hade räckt med att klippa och klistra, vilket vi ofta gjorde ändå.
– Men min kollega kom och hämtade mig för att käka lunch. När jag kom tillbaka hade jag fått ett mejl om att praxis hade ändrats. Så jag fick skriva avslag på den mannen. Hade jag skrivit klart beslutet innan lunch hade han fått uppehållstillstånd.
