Kulturskribenten Sara Abdollahi kritiserar Sverige

Kulturskribenten Sara Abdollahi Lekta uttrycker sitt missnöje med Sverige under rubriken ”Här får vissa människors drömmar aldrig slå rot”. Någon närmare förklaring till vad hon menar med detta i sin förvirrade text utan någon röd tråd får vi inte.

Abdollahi nöjer sig inte med att Sverige är frikostigast i världen med medborgarnas surt förvärvade pengar, till bistånd och mottagande och försörjning av huvudsakligen outbildade eller lågutbildade som glider in på en räkmacka från MENA-länderna.

Man kan tycka att det skulle vara klädsamt och hedervärt om Sara Abdollahi visat i alla fall lite tacksamhet för att Sverige tagit hand om och försörjt henne och hennes familj, men det finns inte ett spår av tacksamhet i hennes tyckande om Sverige.

ASYL ÅT ALLA ROPEN SKALLA
Abdollahi är en av dem som menar att alla världsproblem löser sig om bara Sverige öppnar sina gränser för samtliga som önskar sig en bättre livssituation, och att de av okänd anledning måste tas om hand här istället för i sina hemländer:
Varför visar flyktingar lojalitet med det land de fytt från istället för de land de flytt till?
Sara Abdollahi Lekta skriver:
En del människors drömmar får aldrig slå rot i det här samhället.

Red’s kom:
Detta gäller för svenskfödda medborgare såväl som för de som kommer från MENA-länderna. Ska MENA-ländernas befolkning ges bättre förutsättningar i Sverige för sina drömmar än svenska medborgare, och i så fall varför?

Jobbigt på jobbet, tycker pappa

Sara Abdollahi Lekta fortsätter:
Pappa har alltid sagt att man stannar på sitt jobb, trots att man utsätts för rasism. Han säger att det är så på alla arbetsplatser, att man ska stå ut och inte tjafsa.

Red’s kom:
Allt är inte rasism. Om Sara Abdollahi, efter 32 år i Sverige, varit lite intresserad av det land som tagit hand om henne och hennes familj skulle hon känna till att det finns väldigt många svenskfödda som tvingas stå ut på sina jobb… eller inte ens kan få jobb i Sverige trots att de är kunniga och kvalificerade.

Vad gäller att ”tjafsa” så kanske man inte bör göra detta oavsett omständigheterna?

Är inte vi alla marginaliserade?

Sara Abdollahi Lekta fortsätter:
Pappa säger, om du inte passar dig blir du som jag. Jag är marginaliserad men min marginalisering ser annorlunda ut än min pappas. Jag undrar om pappa hoppades på ett annat liv där kroppen håller.

Red’s kom:
Varför och på vilket sätt Sara Abdollahis pappa känner sig marginaliserad får vi inte veta. Han kanske inte pratar svenska? Han kanske inte vill anpassa sig till Sverige?

Varför Abdollahi anser att hon saknar möjlighet att på egen hand förändra sin livssituation till det bättre får vi heller inte veta.

Hoppas inte vi alla på ett liv där kroppen håller? Tyvärr är våra kroppar olika väl anpassade för de påfrestningar vi utsätter dem för.

Fel att avvisa välfärdsmigranter?

Under rubriken ”Sverigedemokraterna” skriver Sara Abdollahi Lekta:
Året efter att vi fördrevs bildades Sverigedemokraterna. Ett parti som efter senaste EU-valet gick från 9,8 till 15,4 procent. Men det är inte bara SD som bevakar Europas gränser.

Red’s kom:
Abdollahi måste nog skaffa sig lite tillförlitligare källor… eller mer kunskap. Varken SD eller något annat parti bevakar Europas gränser.

Partierna går samman och tillsätter ytterligare 10 000 gränsvakter. Att avvisa människor som söker skydd undan tortyr, förtryck och fattigdom, anses vara ett helt vanligt arbete.

Red’s kom:
Problemet är bara att en överväldigande majoritet söker sig till EU (primärt Sverige och Tyskland) endast pga det sista alternativet, ”fattigdom”, dvs välfärdsmigranter.
De söker sig hit för att de hellre vill bli försörjda och ha EU-standard än att försöka förändra missförhållandena i sitt eget land.

HAT ETT HELT VANLIGT ARBETE?
Har de som kontrollerar gränser inte ett ”helt vanligt arbete”? Men att komma till Sverige och spy ut sin galla över Sverige och svenskarna är ett ”helt vanligt arbete”?

Förbud mot att skydda gränser?

Sara Abdollahi Lekta:
Säkerheten är en lukrativ affärsverksamhet. En av de stora marknaderna för lobbyister är gränsbevakningsindustrin. Journalisten Elina Pahnke skriver (Kontext 26/5): ”Några av de största företagen som lobbat för ökad gränsbevakning är Airbus, Finmeccanica och Thales, tre av de fyra största vapenförsäljarna i Europa och säljer vapen till bland annat Mellanöstern och Nordafrika”.

Red’s kom:
Vad är problemet? Det är så icke-kommuniststater fungerar. Om Sara Abdollahi och Elina Pahnke är missnöjda med detta kanske de ska börja fundera på att migrera till Venezuela, Cuba, Nordkorea eller Kina?

Vem betalar för vad?

Sara Abdollahi Lekta fortsätter:
Vilket företag betalade för granatsplittret som träffade min morbror i ena ögat så att han förlorade synen när han tvingades delta i kriget mellan Iran och Irak?

Red’s kom:
Ja, vem vet vilka företag som betalar för de skador människor orsakar?
Kanske denna obegripliga fråga istället borde ställas till regimen i Irak eller Iran för jag tror det blir svårt för utomstående att svara på denna fråga om andra länders interna angelägenheter?

Öppna gränser för alla löser alla världsproblem?

Sara Abdollahi Lekta fortsätter:
Hur länge ska människorna vara föremål som måste hållas i schack med kostsamma och vinstdrivande system av övervakningskameror, vapen, gränskontroller, murar, staket och stängsel? Som skapar arbetstillfällen, handel, pengar, pengar, pengar? Ett system som kräver att vi accepterar att vissa människor inte har rätt till hoppet om ett bättre liv.

Red’s kom:
Sara Abdollahi förespråkar öppna gränser och ser inga problem med detta.

Varför Abdollahi är emot arbetstillfällen, handel och pengar framgår inte.

Sverige, och övriga EU-länder, har inte ett system ”som kräver att vi accepterar att vissa människor inte har rätt till hoppet om ett bättre liv”. Vi har däremot ett system som till en alltför begränsad del – och tyvärr bara på kort sikt – skyddar respektive land från invasion och islamisering med kvinnoförtryck och mycket annat tillhörande elände.

Överlevnadsguide för svenskar

Sara Abdollahi Lekta:
Jonas Hassen Khemiri skriver en överlevnadsguide för hur vi ska klara oss i ett land där 20 procent inte vill ha oss här.

Fråga:
Vilka är de 20 procent som inte vill ha ”oss” här, och vilka är ”oss”, rent konkret? Det är en generalisering i kolossalformat.
Det är 80-99% av folket som inte vill ha terrorister, extremister, mördare, brottslingar, ej anpassningsbara och välfärdsmigranter, men är denna önskan att de stannar där de kom ifrån inte rättmätig?

Står det i Khemeris överlevnadsguide att man ska lära sig språket i landet man kommer till, att man ska anpassa sig till den svenska kulturen, att Sverige inte är ett land där man kan ta avbrott i sitt arbete för att be, att man ska följa lagar och regelverk?

Var finns en överlevnadsguide för oss som förträngs i vårt eget land?

Vem fördrivs av vem?

Sara Abdollahi Lekta fortsätter:
Ja, vi som en gång tvingades packa resväskan och sticka bär på snarlika sår och smärtor. Ja, det vore fruktansvärt att fördrivas igen.

Red’s kom:
Sara Abdollahi är en lyckligt lottad person… som haft en resväska och något att packa i den. De som inte har detta är tydligen inte lika mycket värda för Sara Abdollahi.

Många bär på ”sår och smärtor”, men ska det ge var och en från andra länder en automatisk rättighet att bli försörjd av medborgare som byggt upp dessa samhällen och sköter sig?

Är att ställa krav på t ex brottslingar och terrorister att åka hem samma som att fördriva dem?

Är det inte valfritt att ta sig till Sverige?

Sara Abdollahi Lekta fortsätter:
Att fly handlar aldrig om valfrihet.

Red’s kom:
Tyvärr är det raka motsatsen som gäller. De som flyr från MENA-länderna är sällan de som har det sämst, och de väljer att komma till primärt Sverige och Tyskland. Trots att det strider mot regelverken att de ska kunna bestämma vem de ska försörjas av.

Krymper den som flyr till en bättre miljö?

Sara Abdollahi Lekta fortsätter:
Att befinna sig i exil är att krympa, som den chilenske författaren Roberto Bolaño skriver. Men vi har pass, pengar och rörelsefrihet.

Red’s kom:
Att befinna sig i exil är istället en fantastisk möjlighet att växa.

De mest behövande har inget pass att dölja eller slänga, inga pengar och starkt begränsad rörelsefrihet… de kommer inte till Sverige som Sara Abdollahi.

Ska den mest brottsbenägna gruppen inte kontrolleras?

Sara Abdollahi Lekta fortsätter:
Jonas och jag har trygghet och makt i språket. Som den där gången på flygplatsen när jag märkte att det bara var jag och andra icke-vita som blev stoppade.

Red’s kom:
Väldigt många från MENA-länderna gör sitt fria val att inte lära sig mottagarlandets språk. Varför ska deras ovilja alltid vara mottagarlandets fel?

Ja, många ”icke-vita” stoppas på flygplatser. Vad kan det bero på? Kan det kanske vara så att vita kommer från civiliserade länder och att många icke-vita står för en oproportionerlig del av den illegala trafiken?

Varför ska tull- och passpersonal undvika att kontrollera den grupp som alla vet står för majoriteten av problemen, bara för deras hudfärg? Tull- och passpersonal finns för att skydda respektive land, inte för att positivt särbehandla icke-vita.

”Jag kommer skriva om det här”

Sara Abdollahi Lekta fortsätter:
Jag kunde dra fram mitt pass; deklarerade högt så att alla hörde att jag kommer skriva om det här.

Red’s kom:
Och nu skrivs det om Sara Abdollahi.

Vad innebär rasifiering?

Sara Abdollahi Lekta fortsätter:
Människor som vår rasifierade under- och arbetarklass, människor som under flykten nästan drunknade när de flydde över havet, människor vars öde på just den här platsen vid just det här tillfället bestäms av kapitalrörelser och politiska beslut bortom deras kontroll kan inte tjafsa med gränsvakter.

Red’s kom:
Rasifiering (= etnifiering) är ett begrepp som beskriver hur människor ses som stereotyper utifrån fördomar om deras bakgrund eller ursprung. Men när ”fördomar” överensstämmer med fakta, ska man bortse från dessa fakta bara för att någon tycker att dessa fakta är fördomar?

På vilket sätt har att någon teoretiskt nästan drunknat att göra med möjligheten att ”tjafsa med gränsvakter”?

Kommer verkligen de som lider mest med flyg till Sverige?

Varför ska politiska beslut i Sverige vara under kontroll av MENA-ländernas befolkning?

Vad är sanningen om Pia Klemp?

Under rubriken ”Stefan Löfven” skriver Sara Abdollahi Lekta:
Den tyska sjökaptenen Pia Klemp hotas med 20 års fängelse i Italien. För att hon räddar fördrivna människor.

Rättelse:
Nej, Pia Klemp hotas inte. Däremot riskerar hon straff för de lagbrott hon begått. If you can’t do the time don’t do the crime.
Pia Klemp räddade inte fördrivna människor!
Pia Klemp plockade upp lycksökare från Afrika (ofta precis utanför Afrikas kust) som ville ta sig olagligen till EU. Det är idag bekräftat att endast en försumbar andel av dem som tar sig över Medelhavet har rätt till asyl. T o m Stefan Löfven har proklamerat detta faktum.
Pia Klemp lockade fler in i döden än någon annan.

Skickar politikerna människor till döden?

Sara Abdollahi Lekta:
Men vem är egentligen kriminell? Politiker som skickar människor till döden eller de som försöker sätta stopp för elimineringen av mänskligheten?

Svar på Sara Abdollahis fråga:
Man kan ha sin egen personliga åsikt om detta men den som är kriminell är de facto den som begår brott. Brottslingar är kriminella. Särskilt den som utan minsta eftertanke bidrar till andras död och elände. Exempelvis sjökaptenen Pia Klemp.

Motfrågor till Sara Abdollahi:
1) Vem eliminerar mänskligheten?
2) Vilka politiker i EU har ”skickat människor till döden” (nämn en)? Sara Abdollahis tycks ha den afghanska upprorsmakaren Fatemeh Khavari som förebild.
3) Vem försöker sätta stopp för elimineringen av mänskligheten, hur, och med vilken framgång?
Det blir lite konstigt när okunniga extremister som Sara Abdollahi försöker vända och vrida på sanningen utan att kunna argumentera i sak.

Löfven hyllas för vad han varit inte för vad han gjort

Sara Abdollahi Lekta:
Samtidigt som jag skriver den här texten ser jag flödet fyllas med hyllningar till Stefan Lövfen. För att han är en så kallad helt vanlig människa. Det är med orsak av en dokumentär om hans liv som sänds i SVT, ”Svetsaren i Rosenbad”.
Gång på gång används hans arbetarklassbakgrund som ett alibi för att kunna föra en politik som slår mot de som redan har det värst. Den klasskänsla som en gång fanns i hans kropp verkar helt fördriven.

Red’s kom:
Ja, vi kan alla förundras över hyllningar till Stefan Löfven för att han gått från svetsare via fackpamp till statsminister, istället för något han presterat i sak, men att den extremt makthungrige Löfven tvingas förhålla sig till verkligheten ibland är kanske inte så konstigt.

Att Löfven någonsin haft en ”klasskänsla” i sin kropp kan starkt betvivlas, men vilken politik slår mot de som redan har värst?
Vilka har det värst? Är det verkligen de från MENA-länderna som söker sig en bättre ekonomi och försörjning i EU?

Tänk om dessa personer från MENA-länderna, som Sara Abdollahi, visade lite tacksamhet för att Sverige tagit hand om dem, istället för att bara klaga på att Sverige aldrig gör tillräckligt?

Källa: Expressen

Kulturskribenten Sara Abdollahi Lekta vs Magdalena Andersson