Efter decemberöverenskommelsen;
Men demokratin förlorar i vitalitet, anser statsvetare.
– Regeringsmakten vinner på det här, men inte oppositionen och absolut inte demokratin. Det blir bara demokrati när det är val, säger han.
Statsvetarprofessor Tommy Möller vid Stockholms universitet är också frågande till hur Allianspartierna ska kunna bedriva en kraftfull opposition om man ska lägga ner sina röster i budgetfrågor.
Alla försöker tolka decemberöverenskommelsen så fördelaktigt som möjligt för dem själva, men förutom att det inte blir något extra val så är allt annat i det blå och mycket oklart, säger Peter Esaiasson.
Det är Alliansens budget som gäller för 2015, men regeringen kan försöka få in mycket av sin politik i tilläggsbudgeten i april. Dock kan inte inkomstskatter som är en försämring för den enskilde ändras förrän ordinarie budget i september. Så det blir inga skattehöjningar för dem som tjänar mest.
Om regeringen tar in olika sakfrågor i budgeten för att slippa förlora enskilda omröstningar, som exempelvis lagen om vårdval, sätts överenskommelsen på prov.
– Hur mycket kan packas in i budgeten? Vad är acceptabelt enligt den här överenskommelsen? Det vet vi inte, säger Peter Esaiasson.
Alliansen har sagt att om regeringens budget riskerar att förlora så kommer man att lägga ner sina röster i den avgörande omröstningen. Frågan är hur motiverade de är när de vet att de ändå inte kommer att rösta om det blir skarpt läge.
– I november beslutar riksdagen om övergripande ramar för budgeten, i stort sett hur medlen ska fördelas mellan olika områden. Oppositionen kan komma med alternativa förslag.
– I vår lägger regeringen fram den så kallade vårpropositionen som bestämmer detaljerna.
Ett problem är att man bara kan bestämma detaljerat om utgifterna. Intäkterna beror ju på till exempel på konjunkturläget. Man kan alltså bestämma skattesatser, men man vet inte säkert hur många som kommer att tjäna vad, och hur mycket skatt som då kommer in.
– Man kan öka eller minska anslagen till områden så länge summorna går ihop. En höjning motsvaras då normalt av en minskning någon annanstans, såvida man inte hittat en ny intäkt.
De stora skattelagstiftningarna gäller alltid från kalenderårets början så någon stor skattereform kan du inte genomföra i det här skedet.
– Det går att justera och göra mindre förändringar, men i huvuddrag är det alliansens budget som kommer att gälla. Det är ett av de pris Löfven får betala för att istället få carte blanche från höstbudgeten 2015 och framåt.
Fråga:
Hur stora är egentligen skillnaderna mellan alliansens budget, som nu gäller, och den budget regeringen ville ha?
Mikael Sundström, statsvetare på Lunds universitet, svarar:
– Remarkabelt små. I förhållande till statsbudgetens storlek är det verkligen växelpengar vi pratar om, om man tittar på pengarna och inte på ren symbolik. Omgjort till en vanlig familjebudget handlar det om att starta ett storgräl om var de sista hundralapparna per månad ska hamna.
Tommy Möller, statsvetarprofessor vid Stockholms universitet, konstaterar att två frågor förefaller klara.
– Det ena är att regeringen och alliansen enats om att göra upp om försvaret, energin och pensionerna.
Men det är inget sensationellt. Det är långsiktiga frågor som man måste komma överens om.
– Det andra är att de enats om att släppa fram statsministerkandidaten från det största blocket, vilket varit den borgerliga linjen sedan valrörelsen.
Trots överenskommelsen som presenterades på lördagen är det oklart hur Stefan Löfven ska få igenom sina budgetar resten av mandatperioden. Knäckfrågan är om Alliansen avstår från att lägga egna budgetförslag.
I frågan om det viktigaste kvarstår frågetecknen: Hur ska det bli lättare för regeringen att få igenom sin budget och styra i minoritet?
– Ska alliansen avstå från gemensamma budgetförslag?
På en direkt fråga ville de inte ge något besked, men Löfvens vårbudget ska de släppa fram.
När Stefan Löfven hävdar att det bara blir ett par månader med en alliansbudget, är det en sanning med modifikation. Vårbudgeten är bara en liten del av politiken, 80-90 procent av politiken läggs fast i den stora budgeten.
– Han kan bara ändra på marginalen. Han kan höja arbetsgivaravgifterna för unga och lite till, säger Tommy Möller.
Det finns en inbyggd motsättning i att oppositionen säger att man trots överenskommelsen med regeringen ska fortsätta att vara en stark och enig opposition:
• Hur kan oppositionen vara stark om den inte lägger gemensamma budgetförslag?
• Om oppositionen lägger ett gemensamt förslag, ska man då avstå från att rösta på det eftersom det är det enda sättet att garantera att uppgörelsen fungerar och att minoritetsregeringen Löfven får igenom sin politik?
– I samma ögonblick som man lägger ett gemensamt förslag riskerar man att hamna i exakt samma situation som nu. Man kan ju inte förbjuda Sverigedemokraterna att rösta på det.
Om man skrev in de regler som hittills varit praxis, kan man ändå tänka sig att Sverigedemokraterna lägger ett eget förslag men inte röstar på det utan på Alliansens.
– Det enda sättet är att Alliansen lovar att inte lägga gemensamma budgetförslag, säger Tommy Möller.
Decemberuppgörelsen skulle låsa upp dödläget i riksdagen och möjliggöra för minoritetsregeringar att få igenom sina budgetar. Men inför vårbudgeten riskerar det ändå att bli problem, eftersom frågetecken kring hur det ska fungera praktiskt kvarstår. Om Alliansen lägger ett gemensamt budgetförslag kan den inte rösta på det utan att riskera att Sverigedemokraterna återigen fäller regeringens budget. Men lägger allianspartierna enskilda förslag parti för parti kan allianssamarbetet börja luckras upp, enligt statsvetare.
Borgerliga företrädare har varnat för att regeringen nu kan få igenom vad den vill, oavsett stöd i riksdagen.
I DN-intervjun med statsminister Stefan Löfven efter att överenskommelsen presenterats, sa han att man kommer att regera med stöd av Vänsterpartiet så länge blockpolitiken kvarstår.
I gårdagens DN slog V-ledaren Jonas Sjöstedt fast att V och regeringen är överens om att göra statsbudgeterna gemensamt under resten av mandatperioden. Men det är oklart vad som händer om Vänsterpartiet av någon anledning i framtiden inte stöder regeringens budget.
”Om S och MP går fram med en egen budget är Alliansen den största partikonstellationen och då kan vi rösta på vår egen budgetmotion”, twittrade Erik Ullenhag, Folkpartiets ekonomisk-politiska talesperson, under söndagen.
Här kan man emellertid fråga sig vad skillnaden är om Alliansens budget vinner enbart med stöd av Alliansen eller om deras budget vinner med stöd av SD?
”Jo självklart kommer vi lägga både egna budgetförslag och andra förslag. Sverige behöver olika, och mer av Alliansens, alternativ”, twittrade Anna Kinberg Batra (M), den 27 december, samma dag som överenskommelsen presenterades.
Om Alliansen lägger eget förslag på budget, och röstar på detta, vad innebar då decemberuppgörelsen?
Tomas Tobé, vice gruppledare för Moderaterna i riksdagen och blivande partisekreterare säger:
”De som kritiserar oss säger att vi blir ett stödparti till Socialdemokraterna. Jag kan ha respekt för den åsikten, men jag delar den inte.”
Tommy Möller är professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet och tidigare talskrivare åt Carl Bildt. Han ser flera svårigheter med decemberöverenskommelsen.
– Uppgörelsen betyder antingen att
• Oppositionen inte lägger gemensamma budgetmotioner och i stället lägger enskilda som inte kan få majoritet i riksdagen,
eller att
• Oppositionen lägger gemensamma motioner för att understryka att man är ett regeringsalternativ, men då kommer man ju inte att kunna rösta på sitt förslag. Då ger man regeringen carte blanche.
– I princip kan allt som har med ekonomi att göra tas med budgetbeslutet. Minska strafftiden för personer som sitter i fängelse för att spara pengar, till exempel. Det kommer att bli mycket debatt om vad som är en budgetfråga och matar man in för mycket så försvagas riksdagens ställning rejält. Det är en utveckling vi kommer att se, säger han.
Han anser att en annan konsekvens blir en ”mycket svag opposition”.
Presskonferensen om decemberöverenskommelsen som innebär att en minoritet ska kunna styra över en majoritet i Sverige.
Frågan är om man tar ansvar för Sverige genom att begränsa demokratin?
Rädslan för att Sverigedemokraterna ska öka ännu mer verkar vara den enda drivkraften för förhandlingar.
Oavsett om det blir nyval eller ej så är det Alliansens budget som kommer att gälla för år 2015. Det kan vara bra att känna till för alla politiker och andra som försöker skrämmas med andra besked.
Löfvén har meddelat nu på morgonen att han försökt förhandla med SMHI men att de inte mottagit hans utsträckta hand, så nu är det skitväder i Sverige. Det är alltså inte hans fel.
SD meddelar samtidigt att regnet kommer från utlandet och att det är precis sånt som händer om man inte stänger gränserna.
Alliansen har röstat för ett annat väder och kan inte kommentera om någon mer är beredd att rösta på deras väder.
FI har börjat bränna BH:ar och andras inkomster för att hålla sig varma , men hänvisade till att om vi haft fler kvinnliga meteorologer så hade det här aldrig hänt.
V är i Göteborg och anser att det finns inget dåligt väder, bara dåliga städer.
Ingen har kunnat nå MP för en kommentar; hela deras kansli går på solenegeri och har laddat ur under november. Fridolin har tidigare sagt att han ska lösa det på 100 dagar.
”Det extra valet är ett misslyckande för Stefan Löfven, i en situation orsakad av Sverigedemokraterna”?
Alliansen skyller rådande ”situation” på det parti som röstade på deras budget!!!
Detta samtidigt som alliansen inte tar något som helst ansvar för sina egna handlingar.
Allaiansen verkar inte kunna ta sig ur sandlådan och visa sig i alla fall lite ansvarskännande för landet.
”Den främsta orsaken är att Sverigedemokraterna valde att bryta mot praxis, men också att regeringen inte tagit ansvar för det parlamentariska läget.”.
Eller om man läser mellan raderna; Alliansen är besviken över att vänsterblocket inte lämnade över regeringsmakten till dem efter att Alliansen försökt måla in vänsterblocket i ett hörn med stöd av SD.
Sedan är det ett faktum att praxis kan brytas mot. Praxis är ingen lag. Dessutom måste man förstå att om praxis brutits mot så är det inte bara av SD, eftersom SD bara röstade som Alliansen!
”Genom allianssamarbetet har vi under åtta år visat att vi kan ta ett sådant ansvar för Sverige, där ytterkanterna berövas avgörande inflytande och där breda uppgörelser kunnat slutas i viktiga frågor”
Eller, om man läser mellan raderna;
Alliansen är stolt över att de kunnat koncentrera makten till sig själv och att alliansen kunnat blockera för V, MP och SD att ha någon som helst inverkan i någon fråga eller ens kunna sätta press på alliansen att redovisa sakliga grunder för beslut som tagits.
Samtidigt som Alliansen påstår sig sträcka ut en hand så upprepar Alliansen gång på gång att regeringen misslyckats, t ex;
”Vi går nu till extra val för första gången på över ett halvsekel. Regeringen har misslyckats med att ta ansvar för det parlamentariska läget.”.
Det tyder på att Alliansen inte är seriös i att ta ansvar när man inte kan formulera en önskan om förhandling på ett diplomatiskt sätt utan måste försöka trycka ner motparten i skorna samtidigt som man säger sig önska förhandla.
Dessutom är det inte fråga om lösningar på konkreta problem i landets framtida utveckling man vill uppnå utan endast en fråga hur man på bästa sätt kan blockera partier från möjlighet till inflytande i demokratisk ordning och behålla mesta möjliga makt för egen del.
Se även bl a;
Slutresultat i riksdagsvalet 2018
För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor
En massa utsträckta händer åt två håll i två enskilda frågor. Frågan är om dessa utsträckta händer räcker för att blockera 1 miljon väljare från att kunna påverka på något sätt i den enskilda fråga som påverkar Sveriges ekonomi mest?
Hade det inte varit bättre med lite öppenhet om den flyktingpolitik som inget parti (utom KD & SD) vill diskutera i sak? Fortfarande saknas helt en plan för integrering liksom en utredning om kostnader och redovisning om hur allt ska finansieras.
Gustav Fridolin (MP) säger;
– Jag har svårt att förstå hur en rasist som anser att samer, judar, kurder, muslimer inte kan vara svenska ska kunna representera svenska folket.
– De tycker att det är orättvist när de blir betecknade som rasister, men varför har man då satt en rasist som talman?
MP (som har en orealistisk syn på invandring kombinerad med diskriminering och frånvaro av hänsyn till ekonomiska konsekvenser) är alltid snabba att spela ut rasist-kortet vid den minsta chans de får. Björn Söders uttalande må vara korkat oavsett vad som egentligen avsågs, men vilket stöd har MP i sina anklagelser att Björn Söder skulle vara rasist?
Björn Söder hävdar att det inte stämmer att han sagt det som han påstås ha sagt. Då är väl allt bra? Borde inte alla vara nöjda då? Case closed. Det finns inget mer att diskutera, alla är överens… utom Gustav Fridolin (MP), Jonas Sjöstedt (V), Rossana DinaMarca (V) och ytterligare några V- och MP-politiker som har sin egen personliga agenda.
Vilken betydelse har det för Sverige om Björn Söder tycker att man inte kan vara 100% jude och 100% svensk samtidigt, medan någon annan tycker annorlunda? Det är bara en tramsdiskussion på lägsta nivå utan relevans för något.
Det finns säkert svenskar som härstammar ända tillbaka från vikingatiden, men som inte känner sig svenska till 100 %. Och?
Samer betraktar sig själva inte som svenskar. Och?
Har detta någon som helst betydelse för diskussionen om nivå på invandring, integrering och lösningar på tillhörande problem?
Är det inte bättre och mer meningsfullt att föra en diskussion i sakfrågor istället för att låta en handfull personer i partiledningarna flytta fokus från det som är väsentligt att diskutera för Sveriges framtid till en persons svårtolkade uttalande på ett filosofiskt plan?
Det har fungerat så alla tidigare år, men någonstans måste svenska folket lära sig att ställa krav på partiledningarna (utan undantag).
Fridolin säger; ”– Jag har svårt att förstå hur en rasist som anser att samer, judar, kurder, muslimer inte kan vara svenska ska kunna representera svenska folket”.
• För det första så representerar inte en talman svenska folket så som t ex en regering gör.
• För det andra är det svårt att se särskilt många i partiledningarna som representanter för det svenska folket, speciellt de politiker som har sin egen agenda och inte vill lyssna på eller ta hänsyn till medborgarna.
• För det tredje säger Björn Söder att han inte anser detta. Vad mer finns att diskutera då?
Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt säger till Sverigedemokraten Björn Söder: ”Människor i Sverige betalar ett pris för den rasism som ni underblåser. Kvinnan med slöjan som blir spottad på och kastad sten på. Hon betalar ett priser för att ni underblåser rasism. De samiska barnen som blir retade på skolgården. De betalar ett pris för att ni alltid ställer grupper mot varandra.”.
Var är logiken i detta? Är det inte isället så att det är Vänsterpartiet som underblåser rasism? Det är regerande partier som, med sin genomgående misslyckade integrationspolitik, skapar rasism. Det kan varken ett enskilt och maktlöst parti göra lika lite som Björn Söder på egen hand.
När Jonas Sjöstedt upplyses om det ostridbara faktumet att en talman som är politiker har rätt att uttrycka sina åsikter fristående från ämbetet som talman så svarar Jonas Sjöstedt; ”Och jag har rätt att tycka att Björn Söder är olämplig som talman”.
Det är ingen rim och reson i Sjöstedts resonemang. Jonas Sjöstedt tycker alltså att den rätt som en politiker har i en demokrati att uttrycka sig inte ska gälla om politikern också är utsedd av Riksdagen som talman.
Även Socialdemokraterna är snabba att haka på drevet mot SD. Thomas Eneroth, gruppledare för socialdemokraterna, säger:
– Björn Söder bör överväga att avgå redan nu efter de uttalanden han gjort. Vi ser Björn Söder som olämplig som talman också efter extravalet.
Detta är kännetecknande för hur valdebatter bedrivs i osakliga former på sandlådenivå med diverse sätt att få väljarna att tycka illa om sin motståndare istället för att föra fram sin egen politik och visa var man står i olika frågor (och vem man avser att regera med).
Alla förstår att även om Björn Söder sagt något olämpligt så har han inte gjort något fel i sin roll som talman. Varför skulle han då inte fortsätta som talman om det inte vore för att det endast är en politisk strategi från vänsterblocket?
Miljöpartiets gruppledare Maria Ferm säger;
– Vi får avvakta valresultatet, det blir märkligt att på förhand sia om vilka som blir så stora att de enligt tidigare praxis skulle få talmän. Hursomhelst vill vi inte under några omständigheter se Björn Söder som talman.
Maria Ferm tycker det är märkligt att frångå praxis, men vill ändå göra detta?
Alliansen vill inte vara delaktig i den smutskastning som vänsterblocket ägnar sig åt;
Alliansens samtliga partier meddelar att man även fortsatt kommer att följa praxis. – De vice talmännen utses i förhållande till storleken på partierna. Den praxisen vill vi stå upp för, säger Moderaternas vice gruppledare Ewa Thalén Finné till DN.
Hela högerblocket har totalt ignorerat kritiken mot Björn Söder. Inte en endaste högerpolitiker har – sensationellt nog – haft den minsta kritik om Björn Söder. Det är en klar indikation på att högerblocket börjar förstå att det inte längre fungerar att försöka lura väljarna och flytta bort fokus från de relevanta och viktiga frågorna.
Judarna verkar ha en annan åsikt om Björn Söder än vad vänsterpolitiker och media i Sverige har. Här är några synpunkter.