Östergatan, Kv 4 S:t Gertrud, Kv 44 Diskonten,
Drottningtorget, Ridhuset, Österport
Mäster Nilsgatan, Adelgatan

Östergatan

Tidigare arkeologiska iakttagelser i Östergatan.
Numren motsvarar referenser till Malmö Museers antikvariskt-topografiska arkiv (MMA).

Östergatan ligger i den nordöstra delen av Malmös äldre stadsområde. Östergatan var under medeltiden en del av stadens huvudsakliga kommunikationsstråk, torg, handelsverksamhet med bodar utmed gatan och tingsplats, och benämndes tidigt som "den laange Adelgade".

Nuvarande Östergatan och Adelgatan var troligen en äldre landsväg som fanns innan staden växt fram och som haft sin sträckning på en strandvall (Ljungberg 1960: 35; Rosborn 1984:50).

Adelgatans äldsta beläggning anlades direkt på bottensanden någon gång under perioden från slutet av 1200-talet och 1300-talet.

Dateringen av äldre gatunivåer i Östergatan har primärt utgått från dateringar av bebyggelselämningar som förhåller sig till gaturummet. Utifrån sådana förutsättningar bör Östergatan, i någon form, funnits under mitten av 1300-talet (Rosborn 1981: 11).

Vid arkeologiska undersökningar påträffades friliggande bodbebyggelse på själva Östergatan. Byggnaderna förekommer redan i det äldsta stadsskedet, och består förmodligen av enklare konstruktioner med lergolv.

Även korsvirkeskonstruktioner med tegelmurade fack och stengolv förekommer. På gatumark fanns en brunn, som lades igen före 1600-talet.
Kvartersbebyggelse påträffades i form av rester efter två grundmurade halvkällar-hus med fasader mot Östergatan, ytterligare källarförsedda byggnader inne i kvarteret S:t Gertrud, samt andra bebyggelselämningar. Även rester efter ett av tornen i Strandmuren framkom.

I anslutning till den befintliga bebyggelsen, på det som är trottoarmark idag, har bebyggelselämningar framkommit. I hörnet Bagersgatan–Östergatan, utanför gamla stadsarkivet samt i hörnet mot S:t Gertrudsgatan har lämningar efter grundmurade huskonstruktioner kunnat konstateras.
Strax utanför Niels Kuntzes hus (uppfördes under 1530-talet) dokumenterades även lämningar efter en bod som haft en enklare konstruktion.

Vid denna vägsträckning fanns dessutom det äldsta kända rådhuset (se kv Diskonten), torget och stadens huvudsakliga prestigearkitektur i form av stenhus och korsvirkeshus (Rosborn 1984, Thomasson 2004).

Namnet Adelgatan finns i många danska städer och var stadens huvudgata eller storgata. Det var kring denna led som den äldsta bebyggelsen fanns.

Tidigare fanns två Adelgator i Malmö. Nuvarande stråket Östergatan-Adelgatan-Västergatan är förmodligen den äldsta gatusträckningen i Malmö. Denna huvudgata finns omnämnd år 1392 och kallades även "Then lange Adelgade der löber i öster och vester" (Ljungberg 1960: 35 f). Under medeltiden utgjorde detta område de centrala delarna i stadsbebyggelsen. Den andra sträckningen kallades "Söndre Adelgade" och gick innan Stortorgets anläggande från Kansligatan i norr till Söderport i söder (Ljungberg 1960: 35).

Malmökarta med de omnämnda Adelgatorna i grått. Underlagskarta Malmö stadsbyggnadskontor.

Östergatan utgjorde under medeltiden tillsammans med nuvarande Västergatan och Adelgatan "Then laange Adelgade". År 1392 omnämns "Then laange Adelgade" som "Communis magna platea" (Ljungberg 1960: 35f).

Från 1500-talet särskiljs ibland mellan de östra- och västra delarna av "Then laange Adelgade". Omväxlande används Östergade, första gången år 1502, och "Then laange östre Adelgade (eller motsvarande kombinationer) första gången 1583. Först år 1843 stadfästes de nuvarande beteckningarna.

Den laange Adelgade var en av stadens två medeltida torggator (Rosborn 1984: 41). Torget begränsades av resta stenar, s.k. skallestenar. I väster fanns dessa vid nuvarande Kansligatan, och i öster vid Kattesundsgatan.

Torget på Östergatan mellan Kansligatan (kv 29/43) och Kattsundsgatan (kv 5/6). A.U. Isbergs karta från 1875.

Förutom handelsaktiviteter fungerade torget även som tingsplats.

Urbaniseringen
Det magra källmaterialet pekar på ett inledande utnyttjande av stranden, i det område som Malmö växte fram på, som en bygdegemensam samlingsplats i samband med det säsongsbundna sillfisket. Någon gång under slutet av 1200-talets förändras platsens karaktär.

Det finns notiser om att det fanns en kunglig borg på platsen, vilken har relaterats till Flynderborg, karta, som var belägen på det gamla strandområdet i den norra förlängningen av det som idag är Östra Hamngatan (Reisnert 1997).

Det finns mycket som talar för att föregångaren till S:t Petri kyrka uppförts under 1200-talet (Billberg & Reisnert 1993). Detta skede kan alltså betecknas som om att platsen blivit en angelägenhet för fler än människorna i det omkringliggande landskapet; dvs. centralmakten, handelsnätverket Hansan, kyrkan och frälsepersoner.

Mäster Nilsgatan mellan kvarter S:t Peter (kv 45) och Magnus Smek (kv 6)/Erik Menved (kv 15).
A.U. Isbergs karta från 1875

Utmed Mäster Nilsgatan (öster om S:t Petri kyrka) påträffades byggnadslämningar efter Aspegrenska gården i form av grundmur bestående av större marksten och tegelvägg i renässansförband.

Rester efter bodar har påträffats på flera platser. Dessa är konstruerade i olika material (förmodligen korsvirke samt grundmur), och vid ett tillfälle har boden haft källare. Resultaten från undersökningen belyser framväxten av bodar längs med huvudgatan, dess utformning och om det fanns skillnader mellan olika delar av gatan (från torget i väster till Österport).

Uppfattningen av var den östra begränsningen av det äldre stadsområdet funnits går isär. Likaså är kunskapen om utformningen av porttornet, och när detta byggdes begränsad.

Var det äldre stadsområdets östra begränsning fanns har diskuterats. Sven Rosborn menar att den allra äldsta stadsbegränsningen fanns vid platsen för Caroli kyrka (Rosborn 1981: 10ff).
I anslutning till denna plats har rester efter tegelmurar framkommit, i de norra och södra trottoarpartierna. Tegelmurarna kan emellertid även ha varit väggar i bodar som konstruerats utanför de hus som legat längs med gatan.

Caroli kyrka söder om Östergatan och Kv S:t Gertrud (kv 4). A.U. Isbergs karta från 1875.

I den östra delen av Malmö gjordes under 1960- och 1970-talet stora förändringar i form av nybyggnationer. Detta ledde till att hela kvarter helt eller delvis drabbades och de arkeologiska lämningarna schaktades bort. Bl.a. kvarteren Carolus (kv 7), Österport (kv 9), Jerusalem (kv 13), Magnus Smek (kv 6) och Erik Menved (kv 15), tillhör dessa helt eller delvis bortschaktade ytor. Därför är det av än större vikt att de arkeologiska lämningar som finns kvar i området dokumenteras vid nya markarbeten.

Kvarteret Erik Menved, omgivet av kv Magnus Smek (kv 6) och kv Rundelen (kv 16)
samt S:t Petri och Kv Jerusalem (kv 13) och kv Hjorten (kv 14).
A.U. Isbergs karta från 1875.

I det nordvästra hörnet av kvarteret Erik Menved (kv 15; men notera att gård 138 och 136 hör till kv Magnus Smek, kv 6, enl. Isbergs karta), på tomt nr 138, fanns Hans Ollsen guldsmeds hus, uppfört någon gång under 1300-talet (Rosborn 1984: 26). Enligt uppgift ska lämningar efter huset funnits kvar till år 1967, vilket innebär att gränsen mellan gatu- och kvartersmark kan föras bakåt till medeltiden och 1300-talet.
Indraget på tomt nr 136 fanns Smedlagets hus, omnämnt första gången år 1529 (Rosborn 1984: 22).

Kvarter S:t Gertrud, kv 4 (fastighet 18)

Kvarter S:t Gertrud, omgivet av kv Lorens Bager/3, kv Fersen/5, kv Magnus Smek/6, kv Carolus/7.
Isbergs karta från 1875.

Kvarteret S:t Gertrud (kv 4) är beläget i den östra delen av Malmös äldre stadsområde. Det begränsas av Norra Vallgatan i norr, Östergatan i söder, S:t Gertrudsgatan i väster,och Bagersgatan (som år 1868 bytte namn från "Lilla Humlegatan" till Bagersgatan) i öster.
Kvarteret är uppkallat efter S:t Gertruds gård som anses ha omfattat sydvästra delen av det nuvarande kvarteret och sydöstra delen av kvarteret Fersen, kv 5 (Rosborn 1984: 20).
Namnet kommer av helgonnamnet S:a Gertrud.

Kvarter S:t Gertrud (kv 4) tangerar många av de företeelser man förknippar med stadens äldre historia.
Under 1100-talet etableras runt om i Skåne strandbosättningar som har med sillfisket att göra, däribland i Malmö.
I kv. S:t Gertrud (kv 4) har det vid tidigare undersökningar påträffats lerbottnar som tolkas ha med sillhanteringen att göra, men även lämningar efter konstruktioner för upphängning av fiskenät. Efter denna sporadiska verksamhet i samband med sillmarknaden blev bebyggelsen mer beständig och i kvarteret har det påträffats spår av permanenta klinehus som avlöst varandra fram till dess att det s.k. Niels Kuntzehuset uppfördes på 1500-talet (Andersson 1990). När golvet i en av husets källare grävdes ut fann man grundstenar till en medeltida föregångare. Att döma av det tillvaratagna keramikmaterialet uppfördes detta hus under 1300-talet (Rosborn 1981).

På 1200-talet fanns det förmodligen en äldre kustnära väg som hade sin sträckning ungefär där Östergatan går idag. Efterhand växte en permanent bebyggelse med klinehus och stenhus fram i området. På området fanns kapell och sjukstuga men efter reformationen på 1500-talet lät man istället bygga privata bostäder i tegel.

Kvarteret Diskonten, kv 44.
A.U. Isbergs karta från 1875.

Kvarter Diskonten

Kvarter Diskonten (kv 44), norr om S:t Petri kyrka, ligger topografiskt uppe på den sandrevel där staden grundlades på 1200-talet.
Inom området finns omfattande medeltida lämningar i form av bebyggelserester och kulturlager.

Enligt skriftliga källor låg stadens medeltida rådhus, omnämnt första gången 1353 (när Malmö fick sina stadsprivilegier), direkt norr om S:t Petri kyrka, mellan kyrkogården och Adelgatan i kvarteret Diskontens östra delar (gård 221). Byggnaden upphörde dock att fungera som rådhus i början av 1530-talet, då den såldes till borgmästaren Jörgen Kock. I stället uppfördes "thet nye Raadhwsset", omtalat första gången 1517, strax väster om det gamla. Denna byggnad ska ha varit uppförd i två våningar med välvd källare (Rosborn 1984: 22 f).

Det nuvarande huset, Riksbankshuset, byggdes 1886–88 och har, förutom bank och lånekontor, även fungerat som stadsarkiv (Isberg 1923: 112 f ).

Vid ombyggnadsarbeten av Riksbankshuset påträffades i de västra delarna kraftiga stenfundament över en större yta av källaren. Stenarna utgjorde grunden till bl.a. en bevarad tegelmurad valvpilaster, vilken tolkades härröra från det år 1517 omnämnda "nya rådhuset" (arkivuppgifter kv. Diskonten 44:01).
Större grundstenar har tolkats som möjliga fundament till äldre bebyggelse i kvarteret. Grundstenarna kan ha tillhört såväl det gamla som det nya rådhuset (arkivuppgifter kv. Diskonten 44:04).

Kvarter Diskonten med grundstenar som påträffats vid arkeologisk undersökning.

Drottningtorget omgivet av kv 3 (Lorens Bager), kv 8-10 (Carolus, Humle, Österport, Sågen), kv 1 (Husaren).
A.U. Isbergs karta från 1875

Drottningtorget
Drottningtorget planerades och utlades 1806–07 (Ljungberg 1960: 45). Vid tidigare arkeologiska undersökningar har det under det nuvarande torget framkommit bebyggelse från tiden före 1400, bl.a. ett "radhuskomplex". Det fanns vid den undersökningen inga kulturlager bevarade från tiden efter 1400, troligen beroende på torgets anläggande.

Vid Drottningtorget fanns tidigare den äldre stadsporten Österport.

I det sydvästra hörnet av Drottningtorget, tillika korsningen mellan Norregatan och Östergatan framkom rester efter ett yngre Österport (Rosborn 1984: 39). Den östra stadsporten (Österport) omtalas första gången år 1435 som det østre Porthus. Grundmurar efter detta torn framkom i kvarteret Österport år 1970.
I den västra delen av Drottningtorget har en rad medeltida lerklinade hus dokumenterats. Under dessa framkom ett antal lerbottnar av vilka några skurits av stadens östra medeltida vallgrav (Andersson 1982).

På 1400-talet byggdes en strandmur efter påbud av Erik av Pommern, vilken avslutades med Österport i öster.
Tornet Österport fungerade som ett fångtorn på 1500–1600-talet, senare på 1600-talet förvarades det bl.a. krut i det.
I slutet av 1600-talet raserades tornet.

Vid arkeologiska undersökningar har lämningar hittats efter de omfattade markarbeten som genomfördes när tornet raserades och nya befästningar anlades runt staden.

Kvarteret Ridhuset 1
Området är beläget i de östra utkanterna av den medeltida stadens område, strax utanför den yta som betecknas som "Utökningsområde ca 1300 – ca 1350" i sammanställningen av den arkeologiska verksamheten i rapporten Medeltidsstaden (Rosborn 1984:54).
Äldre stadsgravar har påträffats vid arkeologiska undersökningar såväl på Drottningtorget som i kvarteret Österport (kv 9).

Vallgravar strax öster om kvarteret S:t Gertrud (kv 4) och utanför Österport är även historiskt belagda från 1500-talet (Rosborn 1984).

Ridhuset. Karta av A.U. Isberg med dagens kvartersnamns tillagda. Skala 1:4000

Adelgatan 4
KV 43

Hotell Mayfair (Adelgatan 4, kvarteret Svanen (kv 43) är inrymt i ett gavelvänt gotiskt tegelhus, uppfört på uppdrag av borgmästaren Jacob Nickelsen år 1519.