Västergatan, Lilla Bruksgatan, Gråbrödersgatan,
kv Liljan, Franciskanernas kloster

 

Västergatan
Nuvarande Västergatan var under senmedeltiden, som en del av "Thet lange Adelgade", den kanske viktigaste marknadsgatan i staden. Det är inte klarlagt när gatan kom att bli den viktiga del av marknadsgatan som den var under 1400-talet, utan bara att det fanns älde aktiviteter på platsen före gatans tillkomst. "Then lange Adelgade" sträckte sig i öst-västlig riktning parallellt med havet, längs hela den sandrevel som den äldre stadsområdet byggts på.

Det äldsta omnämnandet av gatan är från 1392.

Västergatan
Västergatan söder om kvarteren Jörgen Kock, Skepparen, Fisken, Neptun (kv 32-35)
och norr om kvarteren Västerport/Biet, Gråbröder, Liljan, Frans Suell (kv 36-40).
A.U. Isbergs karta från 1875.

Spår efter knadderlager har tolkats som gatubeläggning i Västergatan (Andersson 1975; Kling 1985:60). Men under gatan har man påträffat lerbottnar (Billberg 1993:123). Även ett tomtdike som påträffades vid en undersökning i kv. Liljan (kv 39) tycks ha fortsatt ut i Västergatan.
En profilritning i Västergatan visar en nedgrävning som ligger i linje med tomtdikets förlängning (Andersson 1975; Balic & Mårald 2005). Västergatan har alltså inte varit en ursprunglig gata.

Vid S:t Petri kyrka vidgades gatan till en marknadsgata, som i många medeltida städer haft samma funktion som torg (Bender 1999:9).

 

Västergatan
Korsningen Västergatan och Lilla Bruksgatan, mellan kvarteren Skepparen och Fisken (kv 33 och 34)
A.U. Isbergs karta från 1875.

Det finns en rad upplysningar från medeltiden om korsningen Västergatan/Lilla Bruksgatan. En källa från 1400-talet nämner att utförsel av varor endast fick ske på Ulke- och Gråbrödersstraede, som var det medeltida namnet för Lilla Bruksgatan (Wilhelmsson 1979:7).
I en marknadsordning för Malmö från 1400-talet står att ”ingen må före gods till udskibningen uden ad Fiskestraede och Grå bröderstraede og de der imellen liggande straede under 3 marks böde(Siech 1982:38). Det fanns alltså en bestämd plats där handeln kunde kontrolleras.
Sedan hade man endast rätt att föra ut dessa varor just på Lilla Bruksgatan. Således var denna korsning samt gator av stor betydelse i det medeltida Malmö.

Vid hörnet av Västergatan och Lilla Bruksgatan har man bland annat påträffat rikt med anläggningar från medeltiden och även senare perioder. Man har bland annat påträffat bebyggelselämningar som kan sättas samman med Franciskanernas klosteranläggning i nuvarande kv. Fisken (kv 34), men även så kallade lerbottnar har påträffats i området. I Lilla Bruksgatans norra del har man påträffat syllstensrader som troligen hör till samma klosteranläggning.

Lilla Bruksgatan, som går mellan kv. Fisken (kv 34) samt kv. Skepparen (kv 33), ligger i ett område som undersökts förhållandevis väl arkeologiskt.

Förutom Franciskanernas kloster har man påträffat lämningar efter en palissad i kv. Fisken (kv 34), kv. Neptun (kv 35) och kv. Skepparen, kv 33 (Nyberg 1985:73). Det så kallade "Byns plank" har fått sitt namn efter uppgifter i kung Hans privilegiebrev från 1487. Omnämnandet motsvarar sannolikt ett palissadverk mot landsidan (Reisnert 1997:30).

Intresset när det gäller Lilla Bruksgatan måste stå i relation till de historiska källorna som nämner gatan som en viktig gata för kontrollen av utförsel av varor i staden. Detta i kombination med den medeltida palissad som skyddade staden från kusten, vilken påträffats arkeologiskt just i kvarteren i anslutning till Lilla Bruksgatan. Detta innebär att Lilla Bruksgatan kan antas ha haft en stor betydelse för hur man styrt flödet av människor och varor i staden.  

 

Gråbrödersgatan
Gråbrödersgatan mellan Gråbröder (kv 38) och kvarter Liljan (kv 39)
A.U. Isbergs karta från 1875.

Gråbrödersgatan
Gråbrödersgatan är belägen i den västra delen av Malmö äldre bebyggelseområde och har fått sitt namn efter Gråbrödraklostret (Ljungberg 1960:51). Klostret har dock omtolkats till att vara dominikanernas d v s svartbrödernas kloster (Kling 2006:109).

I gatan och i de intilliggande kvarteren har föregått ett flertal arkeologiska undersökningar och schaktövervakningar. Vid dessa har det konstaterats att det i området finns mäktiga kulturlager och andra arkeologiska lämningar.

I kv. Liljan (kv 39) har det bl.a. påträffats lämningar efter bebyggelsefaser som sträcker sig från 1200-talet fram till nutid. Resterna i kvarteret bestod av lerbottnar från marknadsområdet, huslämningar i form av stenhus inkl. källare och korsvirkeshus. Det har dessutom framkommit tomtgränser i form av diken. Det har även påträffats spår av garveriverksamhet (MK 308).
I Gråbrödersgatan har framkommit kullerstensgolv och lera, dessa inklusive en mur har tolkats som rester efter Knutsgillets källare. Det har även påträffats flera olika gatunivåer och trävattenledning och eventuella grundstenar till klostret.

 

Kvarteret Liljan
Kvarteret Liljan (kv 39) mellan kvarteren Gråbröder (kv 38) och Frans Suell (kv 40)
samt mellan kvarteren Jörgen Kock (kv 32) och Rosen (kv 52). A.U. Isbergs karta från 1875.

 

Kv. Liljan
Kv Liljan, utgrävningar

Kvarteret Liljan
Undersökningar visar på att det tidigmedeltida marknadsområdet varit något större än vad som tidigare dokumenterats. Det har även bekräftats att den medeltida bakgårdsbebyggelsen med hantverk och produktion sträckt sig in över området på Liljan. Dokumenterade källargolv i den nordvästra delen av Liljan 11, indikerar att tomten under senmedeltid haft stora byggnader av monumental karaktär utmed Västergatan och norra delen av Mäster Johansgatan. Även grunden under Mäster Johansgatan 7 (det s.k. "Porrhuset") har visat sig vara av betydande dimensioner och kan dateras till 1400-talet. Undersökningar har påvisat tomtgränser i form av diken, vilka visar på förändringar i tomtstrukturen under 1600-talet. Delfält c berör de ytor inom fastigheten Liljan 22 som blev bebyggda med källarhus under 1800-talet. Dessa hus (hotell Örnen) revs efter en brand 1968, källarna fylldes då med rivningsmassor och jämnades till i marknivå.
Syftet med föreliggande arkeologiska förundersökningarna kan delas in i 5 huvudpunkter:
1. Utbredningen och karaktären av marknadsaktiviteterna
2. Tomtindelning i kvarteret Liljan
3. Utnyttjandet av bakgårdarna under äldre tid
4. Bebyggelsens karaktär längs med Västergatan/Mäster Johansgatan.
5. Undersöka huruvida Mäster Johansgatan 7 (det  s k "Porrhuset") uppförts på äldre grund
Frågan om marknadsaktiviteternas utbredning och karaktär berör främst undersökningsytan på Liljan 11 och delfält b på Liljan 2. I delfält a, Liljan 2, i direkt rumslig anslutning till nämnda ytor, dokumenterades marknadsaktiviteter främst i form av så kallade lerbottnar från 1100-tal och 1200-tal. Detta område kunde dock inte avgränsas i söder och öster.
Tomtindelningen i kvarteret Liljan (kv 39) berör samma områden som ovan. Dels har ingen tomtgräns i öst-västlig riktning kunnat dokumenteras, det vill säga tomternas djup från Västergatan räknat. Dels har ingen nord-sydlig gräns mellan den östra tomten och mellantomten längs med Västergatan, dokumenterats.
Även den tredje punkten, utnyttjandet av bakgårdarna, berör samma område. Eftersom tomternas sydliga begränsning inte har kunnat fastställas har inte heller det totala tomtutnyttjandet kunna bedömas.
Punkten bebyggelsens karaktär längs med Västergatan/Mäster Johansgatan, utgår från nytillkomna uppgifter kring ägarförhållande och bebyggelse på tomten utifrån skriftliga källor. Den östra tomten kan i senmedeltid knytas till borgmästare Jacob Møllers stadsgård. Med bakgrund av den murverksdokumentation som utfördes längs med Västergatan i delfält a, där medeltida murverk återanvänts/byggts på i senare konstruktioner, är det motiverat att söka spår av äldre stenhusbebyggelse i de kvarvarande 1800-tals murarna.

Topografi och fornlämningsmiljö
Någon gång under början av 1200-talet anläggs lerbottnar (troligen använda vid beredning av sill/fisk) på strandområdet i det som senare skulle bli staden Malmö.

Kvarteret Liljan (kv 39) är beläget i de västra delarna av den laange Adelgade, centralt i det äldre stadsområdet.
Den äldsta kända notisen som kunnat härledas till kvarteret Liljan (kv 39) kommer från en avskrift i Registrum ecclesie Lundensis, den sk Lundeboken från år 1384. Där omnämns att byman Jens Ulfsen, och hans hustru Cecilie Tidemansdatter skötar andra halvan av deras gård på den nordöstra hörntomten till domkapitlet i Lunds domkyrka (se Thomasson 2006).
Samma tomt bebos under 1500-talets av rådmannen Ditlev Henriksen Enbeck, och något årtionde därefter (i slutet av 1500-talet) av borgmästaren Jacob Møller.

Skånemarknadens fogde, tillika adelsmannen Axel Pedersen Tott förlänas egendomsrätt på kvarterets nordvästra tomt år 1433.
I det skriftliga materialet omnämns att Axel Pedersens badstuga ska ha legat i kvarteret Liljan, (kv 39) invid nuvarande Gråbrödersgatan (Rosborn 1984).
Därefter innehas egendomsrätten av Axel Pedersen Totts arvingar ända fram till början av 1500-talet. Bland annat innehar Börje Trolle tomten under 1500-talet.

Borgmästaren Hans Michelsen har troligen bebott hörntomten före det att han byggde det sk Kronomagasinet, längre österut på Adelgatan.

Under 1600-talet omnämns att tomtens mittersta och östra del var en del av Jacob Møllers trädgård. Denna löpte tvärsigenom kvarteret, och anslöt till en mindre byggnad vid Mäster Johansgatan.

I bebyggelseinventeringen från år 1692 omnämns att det skulle ha funnits ett fem fack stort korsvirkeshus mot Gråbrödersgatan. Huruvida detta rör sig om ett hus som legat inom fastigheten Liljan 11 eller om den legat något längre söderut, är inte känt (Thomasson 2005).

Malmö Kulturmiljö har gjort tio arkeologiska iakttagelser inom kvarteret Liljan, kv 39 (se figur 4). Många av dessa har kunnat visa på välbevarade lämningar med stora möjligheter till ny kunskap.

I området har lämningar efter det äldre marknadsområdet, samt bebyggelselämningar, som exempelvis rester efter stenhus och korsvirkeshus påträffats.
På den nordvästra tomten uppfördes ett större tegelhus under 1400-talets början. Detta innehöll flera antal separatuthyrda bodar, liknande de som fanns i Tunnelkomplexet, längre österut på Adelgatan.
Området har varit utnyttjat under yngre stenålder (dvs perioden 4100-1700 f Kr), samt från slutet av 1100-talet och framåt.

Tidigmedeltid ca 1100–1200
Perioden karakteriseras av anläggningar som kan relateras till marknadsaktiviteter, lerbottnar och gropar, både på fastigheten Liljan 11 och i delfält b.

Inga absoluta dateringar finns för fiskhanteringsanläggningarna. De anläggningar på delfält b, som tolkats ha med fiskhantering att göra, är dock stratigrafiskt äldre än den tidigmedeltida tomtränna som dokumenterats. Anläggningarna i detta område härstammar således från den inledande fasen av marknadsaktivitet.

Lerbottnen på fastigheten Liljan 11 var översandad med ett mycket kraftigt lager, vilket möjligen kan indikera att även den bör dateras till den inledande fasen.
Lerbottnarna kan således relateras till fas 5 och tomtrännan till fas 6 på Liljan 2.

Högmedeltid 1200–1350
Perioden karakteriseras av fast bebyggelse med hantverksaktiviteter i form av garveri men även fiskhantering.

Bebyggelsespåren på fastigheten Liljan 11 indikerar att tomten har fortsatt ytterligare ett stycke söderut än den eftermedeltida tomtgränsen. Även i detta område har bakgården utnyttjats för hantverksaktiviteter.

Undersökningen visar att delfält b bebyggs vid sekelskiftet 1200/1300. Även i delfält c finns bebyggelsespår från 1200/1300-tal.

Fasen sammanfaller troligen med fas 9, 10 och 11 på Liljan 2. Då bebyggelsen överlagrar den tomtgräns som anlades i den föregående fasen har bebyggelsen på nytt reglerats. Ingen ny tomtindelning dokumenterades.

Högmedeltid 1350–1400
Högmedeltiden kan på fastigheten Liljan 11 delas in i två underfaser. Den tidigare infaller under andra hälften av 1200-talet och första halvan av 1300-talet, den senare under andra halvan av 1300-talet.

Byggnadslämningarnas rumsliga placering indikerar att de tillhört samma tomt som anslutande byggnader på Liljan 2. Den nordöstra hörntomten tillhör under slutet av 1300-talet Jens Uffesen ("Jens Ulfsen"?) och ska ha sträckt sig 15 m längs med Västergatan och 30 m längs med Mäster Johansgatan (Thomasson 2006). Från denna period dokumenterades en mycket stor avfallsgrop som var belägen på det område som kan tänkas ha tillhört Jens Uffesen ("Jens Ulfsen"?), och även söder om denna enhet dokumenterades lämningar.

I den sydöstra hörnan av delfält c fanns en träkonstruktion som var tillräckligt djupt grävd för att lämna spår under 1800-talets källare. Konstruktionen är troligen en föregångare till byggnaden på Mäster Johansgatan 7 ("Porrhuset") och indikerar att även denna del av tomten bebyggdes under sent 1300-tal.
Den aktuella bebyggelsen är troligen samtida med den i fas 11 på Liljan 2.

 

Kv. Liljan
Bebyggelsen i kvarteret Liljan under 1200-talet till mitten av 1300-talet.
Figuren (#7) visar fas 10 på Liljan 2 & 22. Skala 1:500.

 

 

Kv. Liljan
Bebyggelsen i kvarteret Liljan under 1200-talet till mitten av 1300-talet.
Figuren (#11) visar fas 11 på Liljan 2 & 22. Skala 1:500.

 

Senmedeltid 1400–1600
Fasen innehåller lämningar som representerar perioden från 1400-1600.

Den norra delen av kvarteret Liljan (kv 39) var under denna period uppdelad i två stora enheter.
Den nordvästra hörntomten benämns Axelsgården och var uppdelad i mindre brukningsenheter, enheten ska under 1400-talet ha varit 56 m lång längs med Västergatan.
Den nordöstra hörntomten tillföll i slutet av 1500-talet Jacob Møller, men hade troligen redan tidigare utökats något åt väster, då det finns uppgifter om att där ska ha funnits en 22,7 m lång byggnad längs med Västergatan (Thomasson 2006).

Ingen direkt bebyggelse är dokumenterad från Liljan 11. På delfält b fanns spår av en tegelbyggnad (hus 3) som möjligen legat längs med tomtens södra begränsning. Byggnadens placering är mycket märklig då den är avgrävd i öster vid det ungefärliga läget för en tomtgräns från 1500-talet. Keramikfynd i byggnaden indikerar dock att byggnaden uppförts först i slutet av 1500-talet.
Troligen uppförs ett stenhus mot Västergatan. Även längre söderut på Mäster Johansgatan 7 uppförs ett hus av stabilare karaktär.

Fasen motsvaras av fas 15 på Liljan 2.

 

Kv. Liljan Bebyggelsen i kvarteret Liljan under 1400-talet till mitten av 1500-talet.
Figuren (# 13) visar fas 15 på Liljan 2 & 22. Skala 1:500.

 

 

Kv. Liljan Bebyggelsen i kvarteret Liljan under 1600-talet till 1800-talet.
Figuren (#18) visar fas 16 på Liljan 2 & 22. Skala 1:500.

 

Nyare tid 1600–1800
Fasen utgörs av spridda spår av eftermedeltida bebyggelsen.

Under 1600-talet delas den norra delen av kvarteret Liljan (kv 39) upp i relativt smala tomter (Larsson & Balic 2006:11).
Den östra tomten bevarades dock något större och lämningar fanns från en stor byggnad som låg med långsidan mot Mäster Johansgatan.

Längre söderut på Mäster Johansgatan genomgår Mäster Johansgatan 7 ("Porrhuset") ett flertal förändringar.

Fasen motsvaras av fas 16 på Liljan 2.

 

Bebyggelsen på Liljan 11 har förmodligen tillhört den tomt som under senmedeltid tillhörde Axel Pedersen. Detta betyder att tomten varit betydligt djupare än vad som tidigare varit känt. Den badstuga som ska ha varit i Axel Pedersens ägo kan således ha varit belägen på samma tomt som hans huvudhus vid Västergatan.

Tomtdiken på delfält b, som daterats till 1600-tal, påvisar att omstruktureringar av ägandeförhållandena skedde under denna period. Möjligen kan dessa strukturella förändringar sättas i samband med den äganderätt som tilldelades hantverkarna, som besatt bodarna i kvarteret, som är känd från 1692 års inventering.

Kunskapen kring utnyttjandet av bakgårdarna i äldre tid har stärkts genom konstaterandet av bebyggelse i delfält b och på Liljan 11.

Förekomsten av garverigropar på Liljan 11 visar på att verksamheten inte enbart var koncentrerad till en öppen yta i mitten utan bredde ut sig över hela bakgården.

Byggnaden i delfält b (hus 2) bekräftar att även mellantomten hade bebyggelse långt in på bakgården.

Undersökningarna har visat på att byggnaderna på Kanikergården och Jacob Møllers gård var större och av mer manifest karaktär än vad som tidigare var känt.

Även den äldsta fasen (1400-tal) av grunden under Mäster Johansgatan 7 ("Porrhuset") påvisar att bebyggelsen längsmed Mäster Johansgatan var av monumental karaktär, och att gatan troligen redan under 1400-tal haft stor betydelse.

 

Källförteckning:
Malmös Kulturmiljö
- Rapport 2006:020
- Rapport 2007:011
- Rapport 2007:027
- Rapport 2007:052

Angivna referenser i texten




Index
Gatunamn i Malmö
Viktiga årtal i Malmös historia
Hus/byggnader i Malmö, de äldsta/finaste
Malmös historia
Index över gator i Malmö
Strandmuren och befästningarna i Malmö
Östergatan i Malmö och dess historia
S:t Petri kyrka i Malmö och dess historia
Djäknegatan i Malmö och dess historia
Södergatan i Malmö och dess historia
Stortorget i Malmö och dess historia
Lilla Torg i Malmö och dess historia
Engelbrektsgatan i Malmö och dess historia
Kvarteret Skepparen i Malmö och dess historia
Västergatan i Malmö och dess historia
Västerport i Malmö och dess historia
Stora Nygatan i Malmö och dess historia