Djäknegatan, Baltzarsgatan, Själbodgatan,
Latinskolan, S:t Petri, kv. 46 von Conow 

 

Djäknegatan/Baltzarsgatan

Djäknegatan omnämns första gången, och då bara den norra delen, år 1466 som "Thet straede som gångar aff sunnan frå scholen". Gatan kommer sedan frekvent att omnämnas under de följande århundradena. Den södra delen är först omnämnd 1593 som Degenstrede (Bender 1999:50).
Det är alltså först 1593 ("Degnestredet"; år 1560-1561, 1581, 1582, 1599, 1624, 1634, 1645) som något liknande dagens namn kan urskiljas i gatans namn. Namnet kom av de lärjungar eller djäknare som nyttjade gatan på väg till och från den gamla latinskolan som var belägen sydost om S:t Petri kyrka vid Själbodgatan (Ljungberg 1960:45).

Not.
Ärkedjäkne eller Ärkediakon var chef för dekanerna, en betydande ämbetsman, som ursprungligen framför allt skötte de yttre anordningarna för gudstjänsten och förestod fattigvården. Ämbetet uppstod på 300-talet och under 1100- och 1200-talen blev det fullt utvecklat. Under den senare medeltiden avtog ämbetet alltmer i betydelse och var vid början på 1900-talet obetydligt.

Djäknegatan
Djäknegatan, med kvarter Spinneriet (kv 63) på 1800-talet.

 

Nuvarande Baltzarsgatan utgjorde i äldre tider två gator med olika namn. Den östra delen mellan kvarteren von Conow (kv 46) och Spinneriet (kv 63) kallades under senare delen av 1400-talet för Önder Ollz strede. Under 1500-talet och ända fram till åtminstone 1652 kallades gatan för Baltzars boder eller Mester Baldsers boeder, vilket ursprungligen var benämningen för de småhus som ägdes av Baltzar Jacobsen, ärkedjäkne i Lund.

Västra delen, mellan kvarteren S:t Jörgen (kv 62) och Claus Mortensen (kv 48), har haft ett flertal olika namn. Under 1500-talet gick den bland annat under beteckningarna Sancte Jörgens strede, Per Jydes strede och Helmickes boder.
Under 1690-talet kallades gatan bland annat för Baltzar Bageres gata.
Gatan har alltså fått sitt slutliga namn efter två olika herrar vid namn Baltzar (Ljungberg 1960).

Baltzarsgatan (som sannolikt lagts ut under högmedeltid) utgjorde den södra begränsningen av Malmö under 1200-talet. Det finns en äldre, något osäker, uppgift om att det påträffats såväl båtdelar som en äldre brygga i nuvarande Baltzarsgatan (Isberg 1923:147). Det var alltså först under 1300-talet som området kunde tas i anspråk för bebyggelse.

Vid undersökningar i Baltzarsgatan har det påträffats upp till 5 gatunivåer (Nyberg 1981 & Nyberg 1982). Det har konstaterats två gatunivåer som är äldre än 1400-talet. Gatan är säkerligen från högmedeltiden (dvs år 1000-1300), men det verkar ha förekommit annan aktivitet tidigare än så. Detta styrks av undersökningen 1981 (Nyberg 1981). Här förekom en tidig ränna med en fyllning av svämsand och svämgyttja. Flera liknande rännor, med dränerande funktion har påträffats på fler ställen i området söder om S:t Petri kyrka, bl.a. i kv. Claus Mortensen, kv 48 (Andersson 1983). Området var sannolikt sankt under 1200-talet, och kom därför att dräneras ut och beredas under 1200-talets sista del (Mårald 2006 in print).

Söder om Baltzarsgatan har man påträffat stadsgraven (Rosborn 1984:40 & Carlberg Kriig under bearbetning). Den medeltida stadsgraven har därmed korsat Djäknegatan, söder om korsningen med Baltzarsgatan.

En undersökning (Ingwald 2005) uppvisade en horisont av siltiga lager som tolkades som odlingslager från 1600-talet. Detta antyder att Baltzargatans bredd samt betydelse som kommunikationsstråk varierat över tid.

Detta verkar även vara fallet för Djäknegatan där det vid flera undersökningar kunnat påvisas bebyggelselämningar.
I norra delen av Djäknegatan har medeltida bebyggelselämningar påträffats i flera faser i form av lergolv samt grundstenar (Saknas 1937; Carlberg Kriig 1999). Behovet av Djäknegatan som gata har alltså också varierat över tid.

Undersökningen år 2002 i kvarter Concordia (kv 17, tidigare benämnt kvarter Ellenbogen), samt andra iakttagelser indikerar att denna del av Djäknegatan, mellan kvarter Concordia (kv 17) och kvarter Spinneriet (kv 63) låg utanför den medeltida stadens södra begränsning (Carlberg Kriig under bearbetning). I övergången 1200-1300-talet anlades just i denna del av Djäknegatan en stadsgrav (Rosborn 1984:40; Carlberg Kriig under bearbetning; Isberg 1923:147).

Fyndmaterial
I korsningen Baltzarsgatan-Kalendegatan har fynd påträffats från en knadderstensyta som tolkades som medeltida gatubeläggning. På knadderytan påträffades en bit läder samt två fragment av pottkakel. Fynden stärker tolkningen att det är frågan om en medeltida gata som påträffats.

Gatureglering under 1300-talet
Det finns belägg på en tomt- och gatureglering under 1300-talet i området öster om Södergatan samt söder om S:t Petri kyrka (Andersson 1984:21).

 

Djäknegatan
Djäknegatan. Kvarter 46 (von Conow), 16 (Rundelen), 17 (Ellenbogen/Concordia) och 63 (Spinneriet).
A.U. Isbergs karta från 1875

 

Topografi och fornlämningsmiljö
S:t Petri kyrka (mer info) anses ha haft en äldre föregångare från övergången mellan 1100- och 1200-talet. Platsen har en topografiskt högt belägen position inom den medeltida staden.

De äldsta dokumenterade bebyggelsespåren i närområdet (kv. von Conow, kv 46) utgjordes av rännor, vilka har tolkats som rena dräneringsdiken (Reisnert 1993:130). Det är också i detta område man återfinner de mäktigaste kulturlagren inom den medeltida staden, vilka troligen har påförts för att fylla ut tidigare sanka områden (Rosborn 1984: fig. 12). På dessa utfyllnadslager har profan bebyggelse från slutet av 1200-talet påträffats.

 

Själbodgatan
Själbodgatan mellan S:t Petri kyrka och kvarter von Conow (kv 46). A.U. Isbergs karta från 1875

Den tidigare kyrkogårdsmuren stod under medeltiden där Själbodgatan gränsar till S:t Petri kyrkoplan. Söder om muren hade bodar – varav en del i det äldre skriftliga materialet benämns Själabodarna – sin plats. Dessa var en fristad för fattiga människor.

Tidigare fanns en latinskola, med anor från 1406, i korsningen till Mäster Nilsgatan.

Under 1800-talet försvann bodarna (revs på 1830-talet), kyrkogårdsmuren (revs på 1850-talet) och Latinsskolan (revs 1871), varvid gatan fick sin nuvarande bredd (Bender 1999:213).

Vid en undersökning framkom kyrkogårdsmuren och 95 gravar i den norra delen av Djäknegatan (Nyberg & Persson 1982). Året därefter kunde man i Själbodgatan konstatera att det fanns två äldre gatunivåer bevarade, samt en mur som man antog har tillhört en av Själabodarna (Thörn 1983).

Vid arkeologiska undersökningar (Andersson 1983/1983b) i kv. von Conow (kv 46), söder om kyrkan, kunde det konstateras att Själbodgatan ursprungligen haft en mer rak östvästlig riktning än vad den har idag. Undersökningar i kv. von Conow (kv 46) visade på en tidig profan bebyggelse från slutet av 1200-talet. Tomtindelningen i kv. von Conow (kv 46) såg helt annorlunda ut under medeltiden. Man har även påträffat en gränd och en gårdsinfart (Andersson 1983). Sedan tidigare kände man till en annan stensatt gata i kvarteret (Kalling & Fischer 1930). Vid undersökningar i anknytning till S:t Petri kyrka har man vid flera tillfällen påträffat gravar (Andersson & Jönsson 1996; Nilsson under arbete/2006).

Det har visat sig att förhållandena mellan tomtmark och gatumark var föränderliga. Både i Själbodgatan och i Djäknegatan kan man förvänta sig att påträffa bebyggelselämningar, medan äldre medeltida gatusträckningar kan komma att påträffas inne på kvartersmarken. Även i andra gator i närheten, såsom Göran Olsgatan strax väster om kyrkan, har bebyggelselämningar påträffats (Förf. saknas 1912).

Göran Olsgatan
Göran Olsgatan, mellan kvarter Svanen (kv 43) och kvarter Diskonten (kv 44). A.U. Isbergs karta från 1875

Vid undersökningar i Göran Olsgatan påträffades kyrkogårdens västra begränsning, vilket visade att den äldre föregångaren varit betydligt smalare än dagens gata (Nilsson under arbete/2006).

Djäknegatans betydelse som kommunikationsstråk har varierat över tid. Detta faktum understryks av att flera undersökningar i Djäknegatan kunnat påvisa bebyggelselämningar i den norra delen. Vid undersökningar i dessa delar av gatan (Förf. saknas 1937; Carlberg-Kriig 1999) har medeltida bebyggelselämningar i flera faser påträffats, bl.a. i form av lergolv och grundstenar.

 

Korsningen Kalendegatan-Baltzarsgatan
Korsningen Kalendegatan-Baltzarsgatan och kvarter Claus Mortensen (kv 48). A.U. Isbergs karta från 1875

I ett närliggande område längre söderut i staden, korsningen mellan Kalendegatan och Baltzarsgatan i kvarter Claus Mortenson (kv 48), finns ett annat exempel på en äldre planläggning (Andersson 1984: 21), samt ett flertal gränder och stenlagda gator i kv. von Conow, kv 46 (Kalling & Fischer 1930; Andersson 1983). Här går de äldre gatorna/gränderna genom det som senare stadfästes som kvartersmark.

Djäknegatans icke permanenta läge, alternativt funktion, styrks av andra undersökningar i närområdet, bl.a. i Själbodgatan samt i kv. von Conow (kv 46).
Vid ett par tillfällen har bebyggelse påträffats som antytt att gatan först under senare århundraden haft en permanent och kontinuerlig funktion som gata.

Under bebyggelselämningarna fanns tjocka lager av humös sand. Detta kan mycket väl vara samma typ av utfyllnadsmassor som påträffats i kv. von Conow (kv 46). De har lagts ut för att fylla ut tidigare sanka områden, och bereda för bebyggelse även i detta område söder om kyrkan. Skärvor av äldre rödgods påträffades i dessa utfyllnadsmassor vilket styrker antagandet att dessa stora utfyllnadsarbeten skett under högmedeltid (dvs år 1000-1300), förmodligen vid övergången till 1300-talet.

Själbodgatans nära relation till S:t Petri kyrka och förekomsten av äldre profan bebyggelse i kv. von Conow (kv 46) måste beaktas vid framtida undersökningar i gatan.
Man har tidigare påpekat ett nära samband mellan kv. von Conow (kv 46) och byggandet av S:t Petri kyrka (Reisnert 1993). Samma typ av formtegel som i kyrkan har även påträffats i kvarteret (Andersson 1983). Själbodgatan kan därför ses som skapad och kontrollerad av den kyrkliga sfären i staden. Gatans funktion och betydelse kan vara en nyckel till framtida frågor vid undersökningar i Själbodgatan och även vid undersökningar inom S:t Petri och kvarter von Conow (kv 46).

Man har inte tidigare påträffat någon medeltida gatubeläggning i Djäknegatan, men däremot vid ett flertal tillfällen medeltida bebyggelse. Undersökningar längs med den nuvarande gatusträckningen av Djäknegatan visar alltså antingen på att området tidigare varit kvartersmark, eller att den äldre gatan haft en annorlunda sträckning. Djäknegatan kan också ha tillkommit först under senmedeltiden (dvs år 1300-1500), vilket möjligen indikeras av att det äldsta omnämnandet är så sent som från år 1466. Lämningar efter denna senmedeltida gata kan, p.g.a. yngre ingrepp, vara förstörda.

Ett exempel på en annan gata som haft en äldre annorlunda sträckning är Kalendegatan, öster om kv. Claus Mortenson, kv 48 (Andersson 1984: 21), samt ett flertal gränder och stenlagda gator i kv. von Conow, kv 46 (Kalling & Fischer 1930; Andersson 1983). Här går de äldre gatorna/gränderna genom kvarteren.

Undersökningar i området måste ses i ljuset av tomtindelningar, bebyggelse och gator inom närområdet, då vi inte vet om Djäknegatan, som den ligger idag, utgjort en gata eller kvartersmark.

Tidigare undersökningar i såväl Själbodgatan, Djäknegatan, samt inne i kv. von Conow (kv 46), har visat att såväl den medeltida tomtindelningen som de äldre gatusträckningarna söder om kyrkan under högmedeltid sett helt annorlunda ut än vad som är fallet idag. Det finns även stora skillnader mot förhållandena under senmedeltid (dvs år 1300-1500) och historisk tid (historisk tid börjar med det skrivna språket och slutar med den franska revolutionen och industrialismen). Bakgrunden till detta bör sökas i att området söder om Östergatan samt öster om Södergatan (bl.a. kvarter von Conow, kv 46) under högmedeltiden utgjorde en kyrklig sfär. Deras sätt att organisera, reglera och skapa kommunikation och bebyggelse har under 1200- och 1300-talet skiljt sig åt från hur den organiserades i andra delar av staden. Vad är orsaken till detta och varför kom området senare att struktureras om?

 

Själbodgatan
Själbodgatan ligger direkt söder om S:t Petri kyrka och stadens äldsta bebyggelse har lokaliserats till detta område.

Vid hörnet av Själbodgatan och Mäster Nilsgatan uppfördes under 1400-talet Malmö Latinskola. Den 15 februari år 1406 gav påven Innocentius VII tillstånd till att en latinskola upprättades vid stadskyrkan. Skolorna tillhörde de kyrkliga institutionerna och dess främsta uppgift var att utbilda präster. Skolan revs så sent som 1871.

Benämningen Själbodgatan kommer av att bebyggelsen under medeltid utgjordes av s.k. själbodar, dvs. "... ett som gåva för själen givet hus", där fattiga människor fick sin fristad.

Gatans äldsta namn, "Sielegaatan", finns omnämnt 1486, och 1567 omtalas "Sieleboligerne". Dessa bodar revs på 1830-talet. Under 1850-talet försvann även kyrkogårdsmuren.

1871 fick Själbodgatan sin nuvarande bredd.

 

Själbodgatan Latinskolan, äldsta versionen, Själbodgatan

 

Källförteckning:
Malmös kulturmiljö;
Rapport 2006:054, 2007:010, 2007:051, 2008:107 (RAÄ20)
Angivna referenser i texten



Index
Gatunamn i Malmö
Viktiga årtal i Malmös historia
Hus/byggnader i Malmö, de äldsta/finaste
Malmös historia
Index över gator i Malmö
Strandmuren och befästningarna i Malmö
Östergatan i Malmö och dess historia
S:t Petri kyrka i Malmö och dess historia
Djäknegatan i Malmö och dess historia
Södergatan i Malmö och dess historia
Stortorget i Malmö och dess historia
Lilla Torg i Malmö och dess historia
Engelbrektsgatan i Malmö och dess historia
Kvarteret Skepparen i Malmö och dess historia
Västergatan i Malmö och dess historia
Västerport i Malmö och dess historia
Stora Nygatan i Malmö och dess historia