Stortorget, Nya Rådhuset, Helgeandsklostret, Södergatan, Västergatan, Dringenbergska gården, Jörgen Kocks gård, Rosenvingehuset

 

Stortorget

Stortorget
Stortorget omgivet av kv 40, 41 (a och b), 42, 43, 47, 48, 49 och 51
A.U. Isbergs karta från 1875.

Vid tiden för Stortorgets anläggande fanns ett Helgeandskloster i de nordvästra delarna, rostockerköpmännens gård fanns i nordost. I de resterande delarna fanns nio profana tomter, avdelade av stadens "vandløb". År 1539 beviljar Christian II staden att anlägga torget (Rosborn 1984:25).

 

Stortorget

 

Stortorget i Malmö anlades, tillsammans med det nya rådhuset längs med stora delar av torgets östra sida, under perioden 1538 till 1545 (Bager 1971:291 ff.). Dessförinnan var området ett kvarter. 
Så sent som åren 1588 och 1589 omnämns i hospitalets räkenskaper att de hyrde ut vagnar för transporter med grundstenar och gammal mursten från Stortorget till de nya befästningarna vid Österport.

Under 1580-talet anlades också en reservoar på torget, dit vatten via träledningar leddes från en fördämning vid Pildammarna (Lekholm 1963).

År 1708 uppfördes den s.k. Högvakten i de västra delarna av Stortorget (Bager 1971:375). Denna byggnad fungerade som ett vakthus med arrestlokaler, lokaliteter för militärer samt ett omgivande galleri för hästar.

Före det att torget anlades fanns Helgeandsklostret, Rostockerköpmännens laghus och nio profana tomter i området. Kvarteret ramades in av gator: i norr Helligesthus kirkestrede, i söder Kindheste strede ("Kynhæste strede"), i väster Helligest strede och i öster Syndergade, dvs föregångaren till Södergatan.

Einar Bager har utifrån excerperingar i det äldre skriftliga materialet försökt att rekonstruera tomtindelningen i Stortorgskvarteret (Bager 1971:293; jfr figur 2). De angränsande kvarteren har enligt denna samma utbredning som idag.
Helgeandsklosterområdet upptar ca tre fjärdedelar av Stortorgskvarterets norra delar. I dess nordöstra del återfinns Rostockergården. Därefter följer söderut fyra profana tomter, vars äldsta kända innehavare var Jens Pedersen Borgmester (mot Helligest strede) samt Brand Schriffver och Franciskanerna (mot Södergatan).

Därefter följer stadens vandlöb, ett dike som fungerade som avrinning för dagvatten och avlopp (jfr Bager 1971:281).

Det södra området var indelat i ytterligare fem tomter. De i väster hade innehafts av Jens Pedersen (år 1462; norr), Ditmer Fyrbom (år 1456; syd). Den sydöstra tomten innehades under början av 1500-talet av Helgeandsklostret. För de två kvarvarande finns inga kända notiser om innehavare.

Efter detta har Sven Rosborn utifrån arkeologiska iakttagelser gjort en ny tolkning av det äldre skriftliga materialet och gjort en ny rekonstruktion av tomtindelningen (jfr figur 5). I likhet med Bager menar han att kvarteret haft nio profana tomter, samt Helgeandsklostret och Rostockergården. Den huvudsakliga skillnaden är att Helgeandsklostret upptar ett större område, från Helligest kirkestrede ("Heliggsthus kirkestrede") i norr till vandlöbet i söder. Endast en profan tomt återfinns norr om vandlöbet (tomt nr 9). Vandlöbet har i sin tur en något annorlunda sträckning. Istället för att mynna ut i kvarterets sydöstra hörn, menar han att vandlöbet nått fram till Södergatan ett tiotal meter längre norrut. En betydande skillnad är också att Rosborn menar att det funnits en torgliknande plats i Södergatan mellan Kindheste strede och Kompanigatan varefter gatan avsmalnat betänkligt.

 

Stortorget
Figur 2. Stortorgskvarterets tomtindelning enligt Bager (Bager 1971:293).

 

 

Stortorget
Figur 5. Den medeltida tomtindelningen av Stortorgskvarteret.
Digitalisering efter Rosborn 1988, arkivhandlingar. Skala 1:1500.

 

Helgeandshuset och Helgeandsklostret
Helgeandshuset omnämns första gången år 1384. Till denna anläggning hörde en kyrka, vilken vid två tillfällen under början av 1400-talet brann. Ett nybygge igångsattes men fullbordades på grund av pengabrist först i slutet av seklet. Vid det laget hade anläggningen redan omvandlats till ett kloster och underställts Heligandsklostret i Köpenhamn år 1479 (Bager 1971:274).

I området för Helgeandsklostret, i den nordvästra delen av Stortorget, fanns även en kyrkogård. Gravar har dokumenterats inom stora delar av området kring Helgeandskapellet (Ibid. 1984). När Helgeandsklostret anläggs under slutet av 1400-talet etableras även kyrkogården. I samband med detta, innan kyrkogården anlades, raseras halvkällarförsedda tegelbyggnader (uppförda under 1300-tal) i de norra delarna av området (nordvästra delarna av tomten). Mycket tyder på att stora delar av detta område tidigare använts för profanbebyggelse.

I de centrala västra delarna av tomten framkom rester efter vad som bör ha varit själva klosterkyrkan, och delar av en av klosterlängorna som legat längs med den i väster anslutande gatan.
Några ledtrådar till klosterkyrkans karaktär finns i källorna. År 1510 omtalas ett kapell söder om koret. På andra håll framgår att kyrkan varit försedd med torn samt yttre strävpelare (Rosborn odaterad). År 1528 överlämnade kung Fredrik I klostret till staden för att användas som rådhus, och tio år senare var byggnaderna rivna (Bager 1971:274, 292).

I de norra delarna har det gjorts ett flertal observationer av murverk i tegel som varit uppfört på naturstensgrunder (G 013:001, G 065:001, 023, 032). I två av fallen har det konstaterats att det rört sig om en eller flera byggnader, vars halvkällare varit välvda (G 065:023, 032), vilket även bekräftas av fynd av ribbtegel i raseringslagren (G 065:001). Keramikfynd i bärlagren till golven (lera, tegelkross) har visat på att dessa konstruerats under 1300-talet, och att den aktuella byggnaden varit i bruk under 1300-talet (G 065:023). Detta påvisar att den uppförts före det att klostret etablerats, och att dateringen i grova drag överensstämmer med det äldsta skriftliga belägget för Helgeandshuset.

Längre söderut är observationer av tegelmurar mer sällsynt. I det äldre dokumentationsmaterialet noteras murrester och murgrunder, utan att det preciseras om det varit fråga om tegelmurar, naturstensmurar eller kallmurade grundmurar (jfr G 013:001; G 065:019). Längs med Helligest strede framkom emellertid rester efter en tegelmur (G 065:023), som uppenbarligen varit orienterad i nord-sydlig riktning. Längre österut framkom även större syllstenar (G 065:023), på förhållandevis höga nivåer (+ 3–3,5 m ö.h.). Det är också i dessa delar av klosterområdet (de norra och nordvästra delarna) som det finns dokumentationer av och indikationer på att området nyttjats som kyrkogård. Dels finns notiser om spridda skelettdelar (G 065:001, 019, 023), dels om faktiskt undersökta gravar (G 065:022–23). Sammanlagt uppgår antalet in situ dokumenterade gravar till sex stycken. Av dessa har armställning kunnat konstateras i två fall (armställning D), vilket tillsammans med fyndmaterialet antyder att individerna gravlagts under sent 1400-tal–tidigt 1500-tal. Under de östligt belägna gravarna (G 065:022), fanns byggnadslämningar i form av en kullerstensläggning, lergolv, gropar och kulturlager. Detta påvisar en förändring av markutnyttjandet, antingen i form av en utvidgning av kyrkogårdsområdet i östlig riktning (fler iakttagelser av gravar har gjorts längre västerut), eller att denna nyanlagts i samband med etablerandet av klostret under slutet av 1400-talet. Samtliga gravar återfinns på nivåer kring + 3 till 3,4 m ö.h.

Placeringen av tegelhusen i de norra delarna av tomten, avviker i förhållande till den förmodade sträckningen av Helligesthus kirkestrede. De skulle enligt Rosborns rekonstruktion ha varit belägna på själva gatan, de förhåller sig inte till Stortorgkvarterets norra begränsning. Det gör däremot utbredningen av gravarkyrkogården (jfr figur 73), som efter det att husen rivits. Detta bör betyda att kyrkogården anlagts som en del av klostret, och att denna inte funnits i området under Helgeandshustiden (eftersom gravarna är belägna på samma nivåer; +3 till 3,4 m ö.h.; detta understöds också av att kyrkogården ersatt bebyggelse av mer profan karaktär). Konsekvensen av tolkningen är emellertid att även stadsplanen måste ha förändrats; att sträckningen av Helligesthus kirkestrede fastlagts först under slutet av 1400-talet då klostret stiftades.

Utifrån nuvarande underlag är det svårt att fastställa hur gränserna mellan kvarters- och gatumark sett ut före klosterperioden. Tegelhusen kan ha varit delar av den norr om belägna kvarteret Gripen (kv 41) och att gatan haft sin sträckning längre söderut i Stortorgskvarteret. Men kvartersgränsen kan även ha funnits något mer norrut, och då skulle gatan ha funnits i kvarteret Gripen (kv 41) och tegelhusen varit delar av bebyggelsen i Stortorgskvarteret. Det är också omöjligt att utifrån nuvarande källmaterial avgöra huruvida dessa varit delar av Helgeandshusstiftelsen. Grundmurarna i de centrala västra delarna bör ha varit delar av klostret. Muren i de inre delarna av tomten, var så kraftigt fundamenterat att det bör vara rester efter själva kyrkan. Byggnaden som varit belägen längs med Helligest strede, har under dessa förutsättningar sannolikt varit delar av en klosterlänga med tillhörande korsgång och klosterträdgård. Även i detta område fanns tidigare bebyggelse av mer beskedlig karaktär (syllsten, lergolv, etc.), vilket visar på de kraftiga förändringar som etablerandet av klostret innebar.

Virrvarret av notiser om murar, grundstenar, etc. i detta område är svårtolkat. Inte mindre komplicerat blir det mot bakgrund av att det funnits flera faser av bebyggelse och de grävningar som genomfördes i samband med anläggandet av Stortorget. Mot bakgrund av dokumentationsmaterialets brister och att det varit fråga om begränsade ytor som övervakats snarare än undersökts, är det ytterst svårt att bringa ordning i vilka murar som varit delar av profanbebyggelse, Helgeandshus eller kloster.

 

Stortorget
Utbredningen av gravar och notiser om lösfunna skelettdelar inom Helgeandsklostrets kyrkogård.
Skala 1:1 000. Bakgrunden utgörs av Rosborns rekonstruktion av Stortorgskvarterets utbredning.

 

 

Stortorget
Rekonstruktion av Helgeandsklostret i Malmö. Efter Rosborn 1988.
Den inritade kyrkan är en kopia av Helgeandsklostret i Köpenhamn.
De arkeologiska observationerna av gravar och murar härrör främst från Sten Kallings övervakningar av ledningsarbetena år 1938 (G 013:001).

 

Pre-urbana aktivteter
I de nordöstra delarna framkom lerklädda fiskberedningsgropar (lerbottnar). Till detta anslöt omtrampade marklager och rester efter en partiellt nedgrävd hydda. I de västra delarna framkom stolphål och omtrampade marklager som varit i bruk före det att varaktig tätbebyggelse anlades på platsen.

Kvartersbebyggelse
Varaktig tätbebyggelse etableras under 1300-talet. Byggnaderna var konstruerade med jordgrävda stolpar, som efterföljdes av väggar på syllsten. Någon gång under senmedeltid förändras huskonstruktionerna. På de delar av tomterna som ansluter till gatumark grundläggs många av husen på kallmur, och i flera fall hade dessa byggnader halvkällare. I de nordvästra och sydöstra delarna har kvarteret haft en annorlunda utbredning än vad som tidigare har antagits.

Gatorna
Lämningar efter gator framkom i de västra, östra och södra delarna av torget. Knadderstensbeläggningar, förmodligen anlagda under slutet av 1200-talet och början av 1300-talet, påträffades i samtliga av dessa vägsträckningar. Denna har på flera platser ersatts av kullersten. Oftast antyddes denna typ av beläggning av sättsand. Intill byggnader fanns det på ett par platser rester efter broläggning.
Gatorna i norr och söder har under perioder av medeltiden haft andra sträckningar än vad som kunnat utläsas från det skriftliga materialet. 

I torgets nordvästra del har det framkommit en källarmur och andra murrester samt ett antal gravar. Lämningarna tolkades som spår av Helgeandshuset/klostret.

Vid torgets östra sida har konstaterats flera medeltida gatunivåer, en belagd med knaddersten och två med kullersten. En liten undersökning i norra delen av torget samma år avslöjade tre gravar (Thomasson under arbete).

I de centrala östra och sydöstra delarna av torget finns gynnsamma bevaringsförhållanden för organiskt material. Lämningstyperna består av grundmurar, dagermurar, syllstenar, gatu- och gårdsbeläggningar, gravar, lerbottnar samt olika typer av kulturlager, som daterats till perioden 1200-tal till modern tid.

De tydligaste bebyggelselämningarna dateras till 1400-tal och består dels av två syllstensrader, vilka är rester av en nord-sydlig byggnad och dels ett lergolv ca 6 m längre österut som hör till en annan byggnad med okänd utbredning.
Stora mängder slagg påträffades och smidesverksamhet anses kunna beläggas från 1300-talet och framåt. Det finns också skriftliga uppgifter från 1500-talet om smeder boende i området (Thörn 1987).

En välbevarad källarmur, tre lerbottnar, rester av stenläggningar, en vattenledning av trä samt kulturlager har dokumenteras. Anläggningarna kunde dateras från ca 1200-tal (lerbottnar) till 1300–1500-tal (murrester och stenläggningar). Raseringslager, gravar, murrester och golvnivåer framkom samt även gatunivåer och kulturlagerrester. Anläggningarna daterades från ca 1300-tal (kulturlager, bebyggelserester, gravar och gatunivåer) till 1500-tal (kulturlager, grundmurar och gatunivåer) (Thomasson under arbete).

Rostockergården
I det nordöstra hörnet av tomten fanns ett gavelvänt halvkällarförsett tegelhus. Före detta hade det funnits ett flertal likaledes halvkällarförsedda byggnader längs med den i norr anslutande gatan. Längre söderut, längs med Södergatan, framkom lämningar efter ytterligare byggnader. Gårdsplanen har varit belagd med kuller- och knaddersten. Lämningarna har inte kunnat dateras.

Rostockergården omtalas första gången år 1539 då Christian II gav staden tillstånd att riva dess byggnader för att anlägga torget (Rosborn 1984:25).
Redan år 1444 omnämns emellertid den lille Rostockergården (se Isbergs karta), som givetvis förutsätter att det funnits en större (Rosborn 1984:25). Under förutsättning att det är den nu aktuella gården som skulle ha haft epitetet större, föreligger således en osäker och källkritiskt problematiskt indirekt datering till mitten av 1400-talet.
Från år 1877 föreligger notiser om två nord-sydligt orienterade murpartier längs med Stortorgskvarterets begränsning mot Södergatan (G 065:018). I norr, mot korsningen gentemot Kyrkogatan, Kansligatan och Helligesthus kirkestrede, beskrivs att det varit fråga om en tegelmur. I söder, mittemot ingången till Rådhuset, beskrivs att murens bestått av natursten. Från själva tomtmarken finns också notiser om mäktiga torvlager med tång och fiskrester (G 065:019). Lergolv har dokumenteras och vad som bör ha varit bärlager som innehöll rikligt med raseringskomponenter som lerklining, bränd lera och kalkbruk (G 065:008).


Arkivnr Typ År Fynd Kommentar Referens
G 013:001 Ritning 1937 Skelettdelar, djurben, keramik (CI ), metall
(hästsko, spik), mynt
Helgeandsklostret (tegelmurar, gravar, trävattenledningar); tomt 2 (stengrund); tomt 3 (grundstenar). Kalling 1938, tidnings-urklipp
G 065:001 Notis 1913 Golvplattor, ribbtegel, skelettdelar Helgeandsklostret (byggnadsmaterial (tegel), skelettdelar). MFÅ 1914, tidnings-urklipp
G 065:006 Ritning 1959   Tomt 8 (grundstenar). Arkivhandlingar
G 065:007 Ritning Odaterat Djurkranium Sydöstra delarna av torget/Södergatan (bär- och sättsandslager). Arkivhandlingar
G 065:008 FU/SÖ 1978   Hellighesthus kirkestrede (bär- och sättsandslager); Rostockergården (byggnadslämningar, bärlager, trävattenledningar).
Bottensand + 2,7 m ö.h.
Reisnert 1978
G 065:017 Notis 1891   Västra delarna, troligen tomt 3 (grundstenar, n-s). Har inte gått att kartera. Arkivhandling, från Isbergs s:r excerptsamling B3, MSA
G 065:018 Notis 1877   Rostockergården (mur, n-s i hörn mot Residenset; naturstensmur, n-s, mittemot ingång till rådhus). Har inte gått att kartera. Arkivhandling, från Isbergs s:r excerptsamling B3, MSA
G 065:019 Notis 1910, 1920 Skelettdelar Helgeandsklostret (grundstenar, människorben); Rostockergården (torvlager med fiskrester och tång). Har inte gått att kartera. Diverse tidningsurklipp
G 065:020 FU/SÖ 1981   Kv. Lejonet/Helligest strede (syllsten, risbädd, bär- och sättsandslager; 3 gatunivåer) Persson 1981
G 065:021 FU/SÖ 1983 Keramik (BII :1, CII ), läder Södergatan (bär- och sättsandslager, knadder- och kullerstensläggning, risbädd/broläggning; minst 3 mest 12 gatunivåer). Kullerstensläggning daterad till 1250–1350. Bottensand
+ 1,32–1,5 m ö.h.
Rajala 1983
G 065:022 FU/SÖ 1983 Djurben, keramik (AII, BII :1, BII :4, CII ); pottkakel slagg Helgeandsklostret (3 gravar, kista, armställning D, daterade till efter slutet av 1400- början 1500-tal; kullerstensläggning daterad till 1400-tal; gropar, lergolv, kulturlager). Wilhelmsson & Rajala 1983
G 065:023 FU/SÖ 1984 Keramik (BI, BII :1, BII :4, CII, metall (bultlås, föremål),
skelettdelar
Helgeandsklostret (tegelmur, lergolv, 1300-tal; syll-stenar, 3 gravar); Bottensand +1,69 m ö.h. (i källarnedgrävning); tomt 7 (lergolv, grundmur, ö-v, brunn, ugn, bärlager, stolphål; datering 1300–1500-tal). Bottensand + 1,8 m ö.h; tomt 8 (gödsellager, trävattenledning). Thörn 1984a–b
G 065:024 FU/SÖ 1986 Keramik (BII :4, CII ) Tomt 1/Helligest strede/kv Lejonet (kullerstensläggning, lergolv, syllsten, grundmur, datering 1450–1550). Persson 1986
G 065:025 FU/SÖ 1986 . Tomt 7 (brunn) Kling 1986
G 065:030 FU/SÖ 1986 Bearbetat ben, glas (kärl, bägare), järnföremål,
kakel, keramik (BI, BII :1, BII :4, CII ), mynt, metall (föremål, spik), läder, profiltegel, slagg, trä (skål)
Tomt 6–7 (lerbotten, stolphål, lergolv, syllsten, brunn, ugnsfundament, trävattenledning,
stenläggning, grop, tunna; datering 1200–1500-tal). Bottensand + 1,8–2,05 m ö.h.
Thörn 1986
G 0650:32 FU/SÖ 1988 Ribbtegel (romansk stil) Helgeandsklostret (tegelmur; 1300-tal) Thörn 1988
G 065:036, G 042:005 FU/SÖ 1996 Keramik (CII ), pottkakel Sydvästra delarna av torget (tegelmur). Har inte gått att kartera. Arkivhandling
G 067:007 FU/SÖ 1999 Djurben, keramik (BII :4, CII), läder, slagg Tomt 8/Södergatan (lergolv,
syllsten, träsyll, bär- och sättsandslager,
kullerstensläggning)
Heimer, m.fl. 2007
           

Tabell 2. Arkeologiska iakttagelser inom Stortorget. Övervakningar där äldre lämningar inte påträffats, har exkluderats från tabellen. Rapporterna finns listade bland referenserna, arkivhandlingarna hänvisar till Malmö Museers antikvariskt- topografiska arkiv (MMA), där de finns åtkomliga under respekrive arkivnr.

 

Stortorget
Arkeologiska iakttagelser på Stortorget i Malmö. Numreringen avser arkivnummer i Malmö museers antikvariskttopografiska arkiv.
Kartan innehåller inte samtliga observationer som gjort i angränsande kvarter och gator. Skala 1:1 000.

 

Kvartersbebyggelse
Arkeologiska observationer har gjorts på sju av de förmodade nio tomterna i kvarteret. Främst är det tomternas gatunära områden som berörts; följaktligen innebär det att det saknas uppgifter om de båda tomter som funnits inne i kvarteret (tomt nr 4 och 5).

I det äldre skriftliga materialet anges att den nordvästra tomten (tomt nr 1; jfr figur 3) före anläggandet av Stortorget innehades av en Jens Pedersen (Rosborn 1988, arkivhandlingar).
I de södra delarna av tomten påträffades tre nivåer med byggnadslämningar från perioden 1450 till 1550 (G 065:024). Det äldsta huset, förmodligen i bruk under sista halvan av 1400-talet, hade kullerstensgolv. Därefter anlades ett nytt golv, denna gång av lera. Det är emellertid inte helt klarlagt om detta innebar förändringar inom ett befintligt hus, eller om ett nytt uppförts.
Slutligen anlades en kallmurad gråstensmur i nord-sydlig riktning längs med Helligest strede. Detta nya hus hade kullerstensgolv. Spåren efter rivningsarbetena var omfattande. Man hade grävt ner på ömse sidor av muren, och tagit bort sten. Inget av dagermuren fanns bevarad.

Den angränsande tomten i söder (tomt nr 2) innehades av Lunds hospital (Rosborn arkivhandling; jfr även Rosborn 1984:36). Vid schaktningsarbetena år 1937 framkom grundstenar orienterade längs med den intilliggande gatan (G 013:001). Det är inte helt klarlagt om dessa innebär att det varit fråga om kraftiga syllstenar, kallmurade grundmurar eller naturstensmurar. Tegel omnämns emellertid inte. Lämningarna har inte daterats.

Tomt nr 3, i det sydvästra hörnet av Stortorgskvarteret, omnämns år 1456 (Bager 1971:293; Rosborn arkivhandling). Då överlåter en person med namnet Ditmer Fyrbom tomten till Gert Sengestage. I de norra delarna framkom nord-sydligt orienterade grundstenar (med samma diagnostiseringsproblematik; G 013:001). Lämningar har inte kunnat dateras.

Tomterna 4 och 5, som var belägna längs med vandlöbet inne i kvarteret, utan kontakt med de kringliggande gatorna, innehades av tidigare omnämnda Ditmer Fyrbom och Jens Pedersen (Rosborn, arkivhandling). Det finns inga arkeologiska observationer från dessa tomter.

I de nordöstra delarna av tomt nr 6, mot gränsen till tomt nr 7, framkom byggnadsrester. Dessa kunde fördelas i tre faser, med dateringar från början av 1300-talet till anläggandet av torget i början av 1500-talet (G 065:030). Under den äldre fasen, första halvan av 1300-talet, framkom lämningar efter hus med lergolv. Över hela den utgrävda ytan fanns även riktligt med stolphål, vilket skulle betyda att husen haft väggar som konstruerats med jordgrävda stolpar. I söder fanns även en brunn. Någon tydlig gräns mellan tomterna kunde inte urskiljas. Detta var emellertid fallet under nästföljande fas, 1400-tal, då tomterna avskiljs av en nord-sydligt löpande gränd (i form av ett sättsandslager), som säkerligen lett upp till kvarterets inre tomter (tomt nr 5). Även nu bestod lämningarna av lergolv, dock utan ackompanjerande stolphål, vilket antyder en förändring av väggkonstruktionerna. Under den yngsta fasen, 1500-talets början, var husen uppförda på syllsten, och försedda med lergolv. I ett av husen, tillhörande tomt nr 6, fanns rester efter en kakelugn. Bebyggelsen skars av ett dike med tillhörande trävattenledning. Det finns ingen känd innehavare av tomten.

Förutom de östra delarna av den tidigare omnämnda undersökningen (G 065:030), har ytterligare en utgrävning genomförts inom området för tomt nr 7 (G 065:023). Denna berörde en yta intill den östra tomtgränsen, gentemot Kindheste strede. De äldsta byggnadsresterna, som anlagts från början av 1300-talet och 1400-talet, bestod av lergolv och lerklining från en raserad vägg som använts som beståndsdelar i ett bärlager. Bland lämningarna fanns även en brunn, som låg ca 12 m från gatan. Vid sekelskiftet år 1500 anlades en öst-västligt orienterad grundmur (kallmurad), en nedgrävning, längs med gatan. Även nu var byggnaden försedd med lergolv. Tomten omnämns år 1509, då egendomsrätten övergick från S:t Petri kyrka (vor Frue altare) till Helgeandsklostret.
De mest kvalitativa undersökningarna har företagits i tomt nr 7 och den i väster angränsande tomt nr 6.

Tomt nr 8, i det sydöstra hörnet av Stortorgskvarteret, innehades år 1532 av Hermod Smidt (Rosborn, arkivhandlingar). År 1559, när området var en del av Stortorget, beskrivs att Franciskanerna hade bodar i detta område. Vid arkeologiska undersökningar i de mellersta och södra delarna av tomten framkom dels gödsellager, förmodligen någon form av bärlager eller fyllnadslager i en större nedgrävning, samt en trävattenledning (G 065:023). Undersökningen hade dock inte sådan omfattning att bottensanden kunde noteras. I de allra sydvästligaste delarna (G 067:007), framkom byggnadsrester bestående av bärlager och fyra olika golvnivåer (trä-, ler-, kullerstens- och tegelgolv). De enda spåren efter väggar som noterades var resterna efter en träsyll, vilken förmodligen fungerat som mellanvägg. Lämningarna kunde inte dateras. Överst påträffades en trävattenledning. Vid en tidigare undersökning framkom i detta område även en ssv-nno orienterad syllstensrad (G 065:006). Det är dock svårt att avgöra om denna varit en del av Stortorgskvarteret eller det närmast söderut belägna kvarteret Oscar (kv 49). Lämningen har inte kunnat dateras.

Tomt nr 9 innehades år 1498 av Helgeandsklostret. Det finns inga arkeologiska observationer från detta område (mer än i förutvarande rapport).
Kvartersbebyggelse har även framkommit på andra platser runt torget. I de västra delarna vid kvarteret Lejonet (kv 51), vid mynningen till Isak Slaktaregatan, gjordes dokumentationer av syllstenar till en mindre byggnad (G 065:020). Den tidigare omnämnda syllstensraden i de sydöstra delarna av torget (G 065:006), kan även ha varit en del av en byggnad belägen i kvarteret Oscar.

Gatorna
Södergatan har tillsammans med nuvarande Södra Förstadsgatan setts som en äldre landsväg in till staden (Billberg 1993:126). Den norra delen, mellan utloppet i Adelgatan ner till korsningen med Skomakaregatan/Baltzarsgatan, användes som torg under medeltiden (Rosborn 1984:41). Södergatan gick under äldre tider från södra stadsporten, till västra delen av nuvarande Kyrkogatan. Norra delen försvann vid utläggandet av Stortorget. Det äldsta kända namnet, från ett brev som nedtecknandes år 1462, var Sönnergaatan (Ljungberg 1960:91).

Kindheste strede omnämns första gången år 1509 (Ljungberg 1960:65). Namnet Kindheste har dubbel innebörd; dels kan det syfta på blåsbälg, dels på att ge någon ett slag med handflatan på kinden. Mot bakgrund av att det vid undersökningar i anslutning till gatan sträckning framkommit rikligt med slagg, har det föreslagits att namnet syftar på det förstnämnda, att smeder skulle ha levt på de tomter som låg längs med gatan (Thörn 1984a).

De övriga nu aktuella gatorna, Helligest strede och Helligesthus kirkestrede, har fått sina benämningar av Helgeandshuset och Helgeandsklostret som fanns i Stortorgskvarterets nordvästra delar (Ljungberg 1960).

Arkeologiska observationer av gatulämningar som bär- och sättsandslager samt olika typer av beläggningar har främst gjorts i Södergatan, invid korsningen mot Kindheste strede (G 065:021; G 067:007). Gentemot kvarteret Claes Mortensen (G 065:021) framkom en välbevarad sekvens med bär- och sättsandslager (ca 2 m tjocka lager med äldre lämningar). Den äldsta beläggningen bestod av tätt packad småsten och tegelkross (knadder). Under denna fanns emellertid ett lager som innehöll förmultnat trä, som antingen kan ha fungerat som en äldre broläggning eller härrört från en risbädd i ett bärlager. Därefter fanns rester efter två ytterligare beläggningar av kullersten, varav den äldsta kunde dateras till någon gång under perioden från slutet av 1200-talet till början av nästkommande sekel. Över dessa framkom ytterligare nio sättsandslager, som möjligen indikerar lika många gatunivåer där stenbeläggningen tagits bort. Längre söderut (G 067:007) fanns en ca 0,9 m tjock lagersekvens med bär- och sättsandslager. Ett mindre ansamling knytnävsstora stenar i de östra delarna av schaktet var de enda resterna av gatubeläggningar. Inga av lämningarna kunde dateras. Överst fanns två diken med bevarade trävattenledningar.

Observationerna inom sträckningen av Helligest strede härrör från området intill kvarteret Lejonet (G 065:020, 024). Här framkom en metertjock sekvens med äldre lämningar (G 065:024). Denna bestod av återkommande intervaller med gödsliga sandiga lager och sättsand (2 nivåer) med en bevarad stenläggning; dvs. vad som brukligen kännetecknar äldre gatulämningar. Vad som avviker är att det i de övre delarna fanns ett lager med kalksten och tegelkross, och över detta ett tämligen tjockt lager bestående av kalkbruk. Kullerstenen var visserligen fragmentariskt bevarad, men det som fanns kvar bar tydliga spår av mönsterläggning. Kalkbruk och mönsterlagd kullersten är huvudsakligen kännetecknande för golv (och vad gäller kullersten även gårdsplaner), vilket indikerar att lämningarna snarare varit delar av byggnader eller bodar utanför desamma. Om detta skulle stämma, uppgick bredden på gatan till ca fem meter. I det norra schaktet (G 065:020) framkom tre nivåer med sten, vilka skulle ha representerat gatubeläggningar. Men även i detta fall är lämningarna svårtolkade. Eftersom den dokumenterade schaktväggen (i öster) varit belägen invid gränsen mellan kvarters- och tomtmark (vilket påpekas i rapporten), är bedömningarna av vad som skulle ha varit lämningar efter byggnader och gator hypotetiska.

Utanför ingången till Residenset, i de östra delarna av Helligesthus kirkestrede, framkom en likaledes svårtolkad lagersekvens (G 065:008). Visserligen fanns de karakteristiska gödselbemängda lagren avbrutna av sandlager; vilka skulle förespegla bär- och sättsandslager till olika gatunivåer. Men i sekvensens övre del fanns även ett grågult lerlager, som indikerar bebyggelse.

Pre-urbana aktivteter
Inom det som rubriceras som Malmö äldre stadsområde har på ett flertal platser framkommit lämningar som tydligt föregår den fasta varaktiga bebyggelsen (jfr Thomasson 2008); dessa är med andra ord tillkomna och har varit i bruk före orten blev stad. Dessa aktivteter är svårdiagnosticerade, de utgör delar av ett kustutnyttjande som säkerligen både innefattade utnyttjande av marina naturresurser och utbyte och merkantila aktivteter med främmande människor.

I avsaknad på bättre begrepp har pre-urbant använts i det framförvarande för att beteckna dessa aktivteter. Beteckningen avser att markera det som fanns före den varaktiga tätbebyggelsen, dvs. det som fanns före staden. Men de aktivteter som ägde rum var till sin natur urbana eftersom de innefattade utbyte, hanterande av marina naturresurser, etc., varför beteckningen på detta sätt är missvisande. Den lämningstyp som främst förknippas med den pre-urbana fasen är lerbottnarna. En sådan har påträffats i de södra delarna av Stortorgskvarteret (G 065:030). Eftersom markutnyttjandet var säsongsmässigt och säkerligen bitvis också glesare, är identifiering av lämningar mer komplicerad. Det kan röra sig om spår efter omtrampade marknivåer (innehållande fynd och beståndsdelar som sot, kol, etc.), översandningar, gropar och härdar, samt rester efter mer temporära konstruktioner (pinn- och stolphål).

Träresterna i ett lager som gränsade till bottensanden, i de sydvästra delarna av Stortorgskvarteret (G 065:21), behöver inte ha anlagts som en del av den äldsta beläggningen på Södergatan. Det kan likväl ha konstruerats under ett äldre skede. På samma sätt kan det nedersta svarta sandlaget utanför ingången till Residenset (G 065:008) vara delar av ett under det pre-urbana skedet omtrampat marklager.

För klosterområdet har man konstaterat att de sedan tidigare kända tegelhusen som legat längs med Helligesthus kirkestrede i norr, hade rivits före det att kyrkogården anlades.

Rostockergården var platsen för Rostockerköpmännens laghus. I dessa framkom lämningar efter ett gavelvänt tegelhus med halvkällare, flera källarförsedda byggnader längs med Helligesthus kirkestrede, samt olika generationer av gårdsplaner.
Vid korsningen mot Kompanigatan påträffades vad som förefaller ha varit ytterligare en byggnad.

Kvartersbebyggelse
Inom den nordvästra tomten (tomt 1) framkom flera nivåer med bebyggelselämningar, varav de äldsta tillhörde en halvkällarbyggnad (med väggar i kallmur) som bör ha anlagts under 1300-talet (MK 288:2). Byggnadens västra yttervägg korresponderar med de murrester (utsträckning och uppbyggnad) som påträffats vid en tidigare undersökning (G 065:024). Utifrån dessa förutsättningar bör byggnaden ha varit minst 7,5 m lång längs med Helligest strede. Eftersom dess norra begränsning framkom vid föreliggande undersökning, har porten mot gården funnits längs med gränsen mot "Byens vandlöb". Längs med den östra tomtgränsen fanns rester efter en byggnad som varit gavelorienterad gentemot Kindheste strede, haft syllstensburna väggar och som varit i bruk under senmedeltid (MK 288:12).

Keramikmaterialet
De typer som förekommer i materialet är äldre glaserat rödgods (BII:1), som dateras till perioden från slutet av 1100-talet till omkring år 1400, rödgods med blyglasyr på både in- och utsida (BII:3), yngre glaserat rödgods (BII:4), protostengods (CI), stengods (CII) samt Jydepottor. Det äldre rödgodset och protostengodset är högmedeltida typer, och förekom från slutet av 1100-talet till omkring 1400 respektive under loppet av 1300-talet (Brorsson 2005, 2009). Det yngre rödgodset introduceras på senmedeltiden. Under perioden från 1400-tal till 1600-tal, då godstypen är den vanligast förekommande, är trefotsgrytorna de vanligaste kärlen. Därefter dominerar kärltyper som skålar och fat. Stengodset förekommer från 1400-tal och framåt. Det är huvudsakligen senmedeltida godstyper som tillvaratagits. Endast en mindre del av material utgörs av högmedeltida typer som det yngre svartgodset, äldre rödgods och protostengods.

Helligest strede
De äldsta byggnaderna, sannolikt anlagda under 1300-talet, var konstruerade på syllsten. Under sent 1400-tal eller tidigt 1500-tal uppförs ett hus på en kallmurad grundmur, samt en anslutande syllstensburen byggnad. Man har även funnit en halvkällarbyggnad uppförd under 1300-talet.

Vattenkonsten
Vid grävningar har framkommit rester av den så kallade Vattenkonsten, en färskvattenbrunn som i sin första version anlades under 1500-talet i nordöstra delen av Stortorget. Lekholm har redogjort för resultaten i artiklar som publicerats i Aktuellt från Malmö Museum nr 7 (1962) och Malmö fornminnesförenings årsbok (1963). Lämningarna togs inte bort, utan "... bäddades in i lera i hopp om att på så sätt kunna bevaras, för att någon gång i framtiden åter få komma till heders som en av Malmö stads märkligaste sevärdheter" (Lekholm 1963:101).
Vid undersökningarna dokumenterades reservoarens träbotten, konstruerad under 1500-talet. Denna bestod av upp till 18 tum breda tretumsplank, lagda på ett kraftigt stocklager. Detta vilade i sin tur på en kraftig stensyll. Under 1720-talet påtalades att detta var kraftigt rötskadat, att rådet beslöt att denna skulle stenläggas. Resterna efter det 10-hörniga murverket, uppfört i gult tegel av holländsk typ, framkom. På varje sida, vars längd uppgick till 1,8–2 m, hade välvda öppningar för anslutande trävattenrör från fördämningen i Pildammsparken. Reservoarens diameter uppgick till 6,5 m.

Residenset, trappa
Cirka två meter från väggen på Residenset påträffades rester av en konstruktion av sten och tegel. En rad av stenar med storlek ca 0,35 x 0,25 m löpte genom schaktet i öst-västlig riktning. Stenarna var satta i sand. Ovanpå stenarna låg ett skift murat tegel (med stenstorlek ca 0,24 x 0,11 x 0,07 m). Överkanten av teglet låg på en höjd av ca 3,80 m ö.h., murens grund fanns under schaktets botten. Inga daterande fynd observerades. Konstruktionen uppfattades i fält som ett fundament till en äldre trappa. Som stöd för denna tolkning kan anföras att stenarna i fundamentet befann sig i jämnhöjd med de övre grundstenarna i Residensets södra vägg och att ett kalkbrukslager sträckte sig norrut mot fasaden i samma nivå. Trappan skulle då varit en del av det s.k. Gyllenpalmska palatset, som uppfördes under slutet av 1500-talet (Sandblad 1931). År 1731 införlivades detta med grannfastigheten Kungshuset, och blev det som i dag är Residenset. Det som talar emot denna hypotes var att teglet inte hade samma storlek som i murarna till Gyllenpalmska palatset (0,28 x 0,13 x 0,09 m). Att döma av de äldre avbildningar som finns av huset, upprättade under inledningen av 1600-talet (jfr Sandblad 1931), var ingången till huset belägen något längre österut i förhållande till den aktuella delen av schaktet (jfr figur 72). Detta gör det mindre sannolikt att muren skulle ha varit en del av en trappa. Mer sannolikt är därför att muren (som var förhållandevis tunn och löpte parallellt med fasaden) varit en del av en bodkonstruktion som funnits framför huset.

 

Stortorget
Figur 72. Uppmätning av de två hus (Kungshuset och Gyllenpalmska palatset) som byggdes samman år 1730 och blev Residenset.
Ritningen Upprättad under 1700-talets början.

 

Rostockergården
I det nordöstra hörnet av Rostockergårdens tomt framkom de norra delarna av ett halvkällarhus (MK 207:1, 7). Huset har varit gavelvänt mot Helligesthus kirkestrede och mynningen till Kansligatan i norr, samt haft sin östra långsida längs med Södergatans förlängning gentemot Stortorgskvarteret. Det fanns en ingång till källaren från gatan, och inuti fanns spår efter sittbänkar. Rester efter ytterligare murar har noterats av Malmöhistorikern Anders Ulrik Isberg s:r (G 065:018) Tyvärr tillvaratogs inget fyndmaterial, varför huset inte har kunnat dateras, utan kan utifrån typologiska analogier mer generellt dateras till perioden 1300-till 1500-tal. Intressant var att det längs med Helligesthus kirkestrede längre väster funnits två ytterligare halvkällarbyggnader. Tyvärr noterades inga stratigrafiska relationer gentemot det tidigare omnämnda gavelvända tegelhuset. Men av de lämningar som fanns kvar, som lergolv och sättsand, bör dessa ha varit delar av byggnader av mer beskedlig karaktär som föregått tegelhuset. De stratigrafiska relationerna mellan de båda äldre källarna visade emellertid att dessa inte varit bruk samtidigt, utan representerar två olika bebyggelsefaser. Källarnas väggkonstruktion fanns tyvärr inte bevarad, utan hade tagits bort vid raseringen. Strax bakom de hus som legat ut mot Helligesthus kirkestrede påträffades dels utjämningslager (äldre), dels vad som förmodligen varit två nivåer med gårdsbeläggningar. Den äldre av dessa bestod av knaddersten, medan det endast fanns sättsand bevarat vad gäller den yngre, vilket sannolikt innebär att gården varit kullerstensbelagd.
I de centrala västra delarna fanns endast fragmentariska spår efter byggnader i form av lerlager (golv) och nedgrävningar, samt brunnar där bottenlösa tunnor fungerat som kar. I övrigt dominerades lämningarna av tjocka fyllnadslager.
Keramikmaterialet har sin tyngdpunkt i senmedeltida godstyper, men det framkom även högmedeltida inslag vilket tyder på att lagren anlagts från och med 1300-tal.
I sydväst framkom rester efter en byggnad som legat ut mot Södergatan. Byggnaden hade väggar som uppförts på syllsten. Väster om fanns åtminstone två nivåer med kullerstensbelagda gårdsplaner.

Kunskapsläget kring Rostockergården har i och med dokumentationen vid övervakningarna väsentligen fördjupats. Samtidigt föreligger samma problematik som för klosterområdet; det saknas fyndmaterial för att datera och funktionsbestämma lämningarna, de övervakade ytorna är små och har främst sektionsdokumenterats, och bristerna i det äldre dokumentationsmaterialet skapar ett virrvarr av observationer som inte kan jämföras. Det låter sig exempelvis svårligen att avgöra när det gavelvända tegelhuset uppfördes; om detta byggdes när Rostockerköpmännen förvärvade tomten. Det går inte heller att datera och funktionsbestämma byggnaderna längs med Helligesthus kirkestrede. Sträckningen av de östra delarna av Kindheste strede och de västra delarna av Helligesthus kirkestrede är inte fastlagda. Helligest strede bör även ha varit smalare än vad som tidigare antagits (jfr G 065:020); kullerstensläggningen bör ha varit delar av byggnader eller en gårdsplan som funnits i kvarteret Lejonet. I samtliga tre gator framkom knadderstensbeläggning direkt på bottensanden; vilket således utgör den äldsta gatunivån. Vid tidigare undersökningar i Södergatan har denna nivå daterats till sent 1200-tal (G 065:021). Men dateringsunderlaget i de föreliggande undersökningarna är skralt, och kan varken bekräfta eller dementera denna datering. De enstaka fynd som gjort indikerar endast att gatan använts under 1300-tal. I de östra delarna av Kindheste strede fanns rester efter en broläggning direkt på bottensanden, vilket korresponderar med observationer i Södergatan (G 065:021). Men eftersom gatans sträckning i detta område är högst osäker, behöver denna inte vara delar av en broläggning i gatumark. Längre västerut har emellertid rester efter en broläggning, intill gränsen mellan kvarters- och gatumark, påträffats. Denna återfanns dock direkt över den äldsta knadderstensbeläggningen. Kullerstenen bör i stor utsträckning (till skillnad mot knaddersten) ha tagits bort när nya gatunivåer anlades. Därför indikerar sättsandslager nivåer med borttagen kullersten. I Helligest strede, fanns kullerstensläggningar bevarade på nivåer över knadderstenen, och bör uppfattas som en yngre typ av beläggning. Denna iakttagelse understöds av att sättsandslager överlagrar knadderstensnivåer, samt av iakttagelser i Södergatan (G 065:021). Antalet gatunivåer skiftar i olika delar av undersökningsområdet. Ofta innehåller bärlagren olika beståndsdelar som kan knytas till de anslutande tomterna, vilket skulle tyda på att arbetena med att förbättra gatorna utförts och/eller organiserats av dess innehavare. Knadderstensbeläggning direkt på bottensanden har emellertid framkommit inom flera äldre gatusträckningar i stadsområdet (jfr Heimer, m.fl. 2007; Thomasson 2009). Högre upp i stratigrafierna finns även ett karakteristiskt tämligen tjockt lager med sjösand, som skulle kunna sättas i samband med borgmästaren Hans Mickelsens gatuförbättringsarbeten som gjordes i början av 1500-talet (Bager 1971:291). Omfattningen av dessa båda exempel på gatunivåer antyder och/eller visar på ett kommunalt ansvarstagande i vidmakthållandet av stadens kommunikationsstråk.

Stortorget och Västergatan
I samband med genomgripande förändrings- och restaureringsarbeten av Dringenbergska gården företogs arkeologiska och byggnadsantikvariska undersökningar. Källaren dateras genom valvtyp till senmedeltid. Vid utgrävningen av källaren framkom golvlager av lera och brandlager som dateras till 1600-tal. Under lergolvet framkom en äldre nivå i form av en mörkfärgning i profilen. I bottensanden fanns en halvtunna nedgrävd. Den tidsmässiga tyngdpunkten för lämningarna ligger i 1600-talet, även om spår från högmedeltid fram till modern tid kunnat fastställas (arkiv nr. 032:06). Här är några av de äldsta bevarade husen i Malmö belägna, t ex Jörgen Kocks gård, som uppfördes under perioden 1522–1526. I de nuvarande husen för Dringenbergska gården finns rester efter fyra medeltida byggnader. I närheten finns Rosenvingehuset, byggt 1534, där större delen av det ursprungliga huset är bevarat (Rosborn 1984).


Källförteckning:
Malmö Kulturmiljö;
Rapport 2006:060,
Rapport 2009:025,
Rapport 2009:028,
Rapport 2009:047

Angivna referenser i texten 




Index
Gatunamn i Malmö
Viktiga årtal i Malmös historia
Hus/byggnader i Malmö, de äldsta/finaste
Malmös historia
Index över gator i Malmö
Strandmuren och befästningarna i Malmö
Östergatan i Malmö och dess historia
S:t Petri kyrka i Malmö och dess historia
Djäknegatan i Malmö och dess historia
Södergatan i Malmö och dess historia
Stortorget i Malmö och dess historia
Lilla Torg i Malmö och dess historia
Engelbrektsgatan i Malmö och dess historia
Kvarteret Skepparen i Malmö och dess historia
Västergatan i Malmö och dess historia
Västerport i Malmö och dess historia
Stora Nygatan i Malmö och dess historia