Kreditprövning/kreditupplysning av ny medlem i brf överflödig

[David08]

Efter ha läst igenom stora delar av just det här forumet trodde jag att mitt eget framtida nya medlemskap inte skulle kunna bli några problem, men där tog jag miste. I den brf jag ska flytta till i Stockholm tvingades jag själv presentera en kreditupplysning på mig och trots att jag inte har några betalningsanmärkningar eller skulder så vägrade de godkänna mig. Jag är nämligen student och även om min inkomst (CSN, extrajobb) uppgick till närmare tre gånger själva årsavgiften så nekade de mig inträde med hänvisning till att det enligt dem, inte räckte.

Det faktum att jag inte har några lån och inte heller planerade ta några inför köpet av nya lägenheten (den jag säljer och äger idag ligger nämligen väldigt centralt i Stockholm och den nya ligger i en förort) ansågs inte vara en positiv faktor utan betraktades snarare med än mer misstanke.

Jag erbjöd mig att betala en årsavgift (alltså samtliga tolv månaders avgift) i förskott, men det dög inte. Jag erbjöd mig visa att jag hade pengar som motsvarade flera årsavgifter på mitt bankkonto, men det dög inte heller. Jag erbjöd mig visa upp några siffror kring det företag jag driver vid sidan av mina studier, men det dög inte heller.

Det enda som till slut accepterades var om min gamla mamma kunde gå in som borgenär (!). Något som för mig som egenföretagare och som alltså köpt en lägenhet för närmare 2,5 miljoner kronor (utan lån, märk väl) är en helt absurd situation. Inte medför det några problem vad jag kan se, men är det inte en form av diskriminering som enligt lag inte får ske?! BRL säger en sak, men rättspraxis verkar säga en annan. Av mäklarens jurist fick jag nämligen information om ett fall (RH 2000:22) från hovrätten som förvisso inte riktigt liknar mitt, men ändå har verkat som rättspraxis. Det fallet indikerar att hovrätten tycker det är ok att en brf inte bara gör en skälig undersökning men också att brf har rätt att vägra någon medlemskap just på de grunder BRL säger att man inte får vägra någon medlemskap på. Förvirrad någon?

För egen del hoppas jag nu att det ska räcka att min stackars mamma kan vara min borgenär, hon blev nästan glad över att åter få utgöra en sådan viktig del av mitt liv igen. Samtidigt är det ju nästan löjeväckande komiskt att en brf är så rigid som denna och praktiserar en medlemskapsprocess på detta vis. Jag föreställer mig att inga studenter någonsin själva kan köpa en lägenhet i deras brf utan att deras föräldrar rycker in. Något som bäddar för en rad besynnerliga situationer. Mäklaren som förmedlade bostaden sliter också sitt hår i pur frustration eftersom han riskerar att nödgas börja om säljprocessen från början.

Man kan tycka att som läget är idag, med de priser en bostadsrätt betingar som är så många gånger högre än en årsavgift jämfört med 15 år sedan, så skulle ovan praxis bli helt överflödig. Den som har egna eller lånade medel tillräckliga att köpa en lägenhet för två till fyra miljoner kronor, har förmodligen råd med en årsavgift som motsvarar en till två procent av den summan. Men icke.

För den som vill läsa mer om fallet jag hänvisar till här ovan, finns en bra länk här nedan:
https://lagen.nu/dom/rh/2000:22

[lofling]

Ursprungligen skrivet av David08

Efter ha läst igenom stora delar av just det här forumet trodde jag att mitt eget framtida nya medlemskap inte skulle kunna bli några problem, men där tog jag miste.

Av mäklarens jurist fick jag nämligen information om ett fall (RH 2000:22) från hovrätten som förvisso inte riktigt liknar mitt, men ändå har verkat som rättspraxis. Det fallet indikerar att hovrätten tycker det är ok att en brf inte bara gör en skälig undersökning men också att brf har rätt att vägra någon medlemskap just på de grunder BRL säger att man inte får vägra någon medlemskap på. Förvirrad någon?

Man kan tycka att som läget är idag, med de priser en bostadsrätt betingar som är så många gånger högre än en årsavgift jämfört med 15 år sedan, så skulle ovan praxis bli helt överflödig. Den som har egna eller lånade medel tillräckliga att köpa en lägenhet för två till fyra miljoner kronor, har förmodligen råd med en årsavgift som motsvarar en till två procent av den summan. Men icke.

För den som vill läsa mer om fallet jag hänvisar till här ovan, finns en bra länk här nedan:
https://lagen.nu/dom/rh/2000:22

Nu har jag läst hela tråden för att jag nyss hamnat i problem att bli medlem i en förening. Ditt fall är också intressant för att det påverkar väldigt många studenter och akademiker. Jag har visstidsanställning, vilket tyvärr är praxis inom akademin, och har varit utomlands i tre år (min kreditupplysning visar på 0 kr i inkomst senaste åren pga det).

Jag håller helt med om att det är skillnad på praxis och teori. Men det fallet du hänvisar till handlar om skadeståndskravet, med ett tillägg om huruvida bedömningen av medlemmar var korrekt.

Skadeståndskravet bifölls ej pga två skäl, framförallt för att köpeavtalet inte var korrekt - "För att en bostadsrättsförenings beslut att vägra förvärvaren medlemskap skall kunna föranleda skadeståndsansvar gentemot den medlem som överlåtit bostadsrätten måste det - förutsatt att skadeståndsskyldighet inte redan på annan grund är utesluten - krävas att föreningen i avsevärd grad har åsidosatt sin skyldighet att iakttaga objektivitet vid prövningen."

Det sägs ju att

Hovrätten kan inte finna att utredningen ger stöd för annat än att föreningen, genom sin styrelse, gjort en seriös och på objektiva skäl grundad bedömning av sökandenas förmåga att fullgöra sina förpliktelser mot föreningen men funnit att de saknat förmåga till detta. Oavsett om skäl kunnat åberopas för en annan bedömning, kan därför styrelsens handlande, enligt vad förut sagts, inte medföra något skadeståndsansvar.

.

Sättet jag tolkar detta på är att föreningen saknade förmåga till att göra en korrekt bedömning om medlemskap. Därav inget skadestånd. Men för mig är det helt klart att hovrätten, liksom tingsrätten, anser att styrelsen gjort en felaktig bedömning i sin medlemsansökningsprövning.

[j.a]

Jag hänvisade till RH 2000:22 redan 2008 i denna tråd men det var ingen som brydde sig om det. Det är detta fall som man använder i denna fråga eftersom domstolen delvis gått in på den aktuella frågan, det är en av flera frågor i rättsfallet.

[clabbe]

Ursprungligen skrivet av lofling

Sättet jag tolkar detta på är att föreningen saknade förmåga till att göra en korrekt bedömning om medlemskap. Därav inget skadestånd. Men för mig är det helt klart att hovrätten, liksom tingsrätten, anser att styrelsen gjort en felaktig bedömning i sin medlemsansökningsprövning.

"de" i ditt sista citat syftar på köparna, inte på föreningen.
Så läser iallafall jag ut meningen.

[lofling]

Ursprungligen skrivet av clabbe

"de" i ditt sista citat syftar på köparna, inte på föreningen.
Så läser iallafall jag ut meningen.

Hm. Men varför skulle domen då i nästa mening säga "oavsett skäl..." ectc?

Det är nog sant att de syftar på köparna trots allt. Det jag tolkade andra meningen som var att eftersom styrelsen tagit ett beslut baserat på vad de ansåg vara rimliga grunder, kan de inte anses vara skadeståndsskyldiga.

Mao, domen är till för att säga att om styrelsen inte varit medveten oaktsam (trots att de saknar förmåga) i sin bedömning så är föreningen inte skadeståndsskyldig.

[clabbe]

Ursprungligen skrivet av lofling

Hm. Men varför skulle domen då i nästa mening säga "oavsett skäl..." ectc?

Det är nog sant att de syftar på köparna trots allt. Det jag tolkade andra meningen som var att eftersom styrelsen tagit ett beslut baserat på vad de ansåg vara rimliga grunder, kan de inte anses vara skadeståndsskyldiga.

Mao, domen är till för att säga att om styrelsen inte varit medveten oaktsam (trots att de saknar förmåga) i sin bedömning så är föreningen inte skadeståndsskyldig.

Så du utläser alltså "men funnit" som syftande på hovrätten och inte på föreningen?

[lofling]

Ursprungligen skrivet av clabbe

Så du utläser alltså "men funnit" som syftande på hovrätten och inte på föreningen?

Öh, nej. Jag läste nog lite hastigt helt enkelt. De torde syfta på köparnas förmåga. Jag läste dock "men funnit" som syftande på hovrätten när jag läste domen första gången.

Domen säger vidare

I kravet på att föreningen skäligen bör godta förvärvaren som bostadsrättshavare och således bevilja medlemskap ligger i första hand att den nytillträdande bostadsrättshavaren skall vara i stånd att fullgöra sina ekonomiska förpliktelser mot föreningen. Den prövning som föreningen har att göra måste självfallet ske på ett objektivt sätt och grundas på utredning i rimlig omfattning beträffande sökandens ekonomiska förhållanden. Det ligger samtidigt i sakens natur att en bostadsrättsförening måste ges vida ramar för sin skälighetsbedömning, särskilt som denna är inriktad på framtida och därmed på svårbedömbara förhållanden.

Det tolkar jag som att hovrätten ger mer tyngd åt kravet på att kunna fullgöra sina ekonomiska plikter än åt 2 Kap 2 § (den om viss inkomst och förmögenhet etc). Men domen ger så vitt jag förstår ändå inga bra riktlinjer om det hela, huruvida styrelsens bedömning var korrekt eller inte, eftersom huvudpoängen var skadeståndskravet. Eller är jag ute och cyklar?

[Granne]

hmmmm man blir ju verkligen mörkrädd.....!
I dagens Sverige duger man inte som medlem om man inte kan uppvisa lönekonto.
Låt säga att en presumtiv medlem har pengar på ex. konto i annat land, eller i kassaskåp och bankfack, eller bundet kapital eller delägarskap i en affärsverksamhet.
Hur ska han kunna bevisa att han har tillräkligt med kapital till avgiften.
I min mening så är man god nog för medlemsskap om manköper en lägenhet kontant för 500 000 eller mer, förstår inte hur man kan avgöra betalnings möjligheter med en UC.
Trams av okunninga och imbesilla personer tycker ju jag då, men jag är ju å andra sidan mindre bemedlad enligt vissa piratpartister i karlstad och vissa FD styrelsemedlemmar i vår styrelse

själv köper jag en lägenhet kontant för 550 000 kr, i annan förening i annan stad, å jag är arbetslös, utan protester från den föreningens styrelse