Visa ett inlägg
  #4  
Gammal 2008-07-15, 13:39
Ove Mollvik Ove Mollvik är inte inloggad
Mega medlem
 
Reg.datum: Mar 2008
Ort: Lidingö
Inlägg: 69
Cool Hyresgästföreningens Största Bluff = HSB?

Efter att Hgf på alla sätt hade visat sig vilja undvika mitt typfall och till slut dess chefsjurist Charlotte Waller erkände att hyresrätten ändå inte har något värde så började jag forska i historien. Var och när försvann ägaransvaret? Och varför förnekas nu detta överallt?
När vi i detta forum kan konstatera samma korruption i nya lilla brf Björnligan 8 som i gamla jätten HSB och när jag själv genom alla turer sedan 1990 kunnat påvisa ett lika dolt samspel mellan Hyresnämnd, Kronofogde, Bankinspektion, Fastighetsägarförening, Advokatsamfund och i allt från Socialnämnd, Länsstyrelse och Försäkringskassa till HD där ingen någonsin velat stå för sitt personliga beslut så blir man osökt påmind om 30-talet.
Hyreskonflikterna från den tiden löstes aldrig. Istället erbjöds genom HSB ett falskt ägaralternativ u p a som sedan har kunnat avleda folk och myndigheter från att ta ställning i den grundläggande frågan. Ansvaret i stort och smått bollas runt i ständigt nya turer. Endast slumpen eller hemliga urvalet avgör vem som i slutändan får behålla ett prisvärt boende.
Min far berättade just hur särskilt välsituerade familjer kunde vräkas under hyresstrejken i Gbg då han var barn. Fastighetsägarna med elitsocialistiska idéer menade tydligen att folk skulle betala efter förmåga och inte för vad boendet var värt eller kontrakterat för. Ägaransvar ville de högst besuttna i sin kollektiva självgodhet inte heller då höra talas om.
Samma rättsvidriga idé uttalade plötsligt min äldsta granne och pensionerade socialsekreterare samtidigt med andra lägre tjänstemän i rättsapparaten såsom ursäkt för gamla ägarnas och nya styrelsernas uppenbara trakasserier mot mig.
Att min gamla portvaktlägenhet saknade dusch och all modern standard förklarades med att jag inte i förskott betalade allt jag ansågs ha förmåga till. Hyresgästföreningen tyckte tydligen likadant och avsade sig att förhandla.
När nya ägarkollektivet ännu inte fått in de 3 mkr som man efter ombyggnad och försäljning kalkylerat med och redan gjort inteckningar för så är det på något vis fortfarande mitt fel. Lika mycket som årliga avskrivningen har sedan använts till advokater och konsulter för att leda ansvaret mot mig. Att förhandla direkt med mig såsom likvärdig medlem var från början uteslutet.
Med samfälld utpressning skulle vi således av systemet och oavsett ägarform bindas vid lån eller bidrag för att betala ett dyrare boende än vad hushållet någonsin skulle behöva. Någon annan slutsats går nu inte att dra ens med bästa vilja.
Redan då jag själv med köpt kontrakt flyttade in i min minimala lya 1970 tipsade portvakten i bästa välmening att ”en sån som jag” borde satsa på egen villa istället för kollektivboende. Nu fattar jag vad han menade. Då trodde jag bara det var en religiös inställning.
Ove Mollvik
Svara med citat