Kapitalism,
individen och samhället, världsekonomi

Se även; Världens djupaste kris sedan 30-talet är nu - Bostadsbubblan

All erfarenhet har visat att människor är
mer benägna att lida om det onda är uthärdligt
än att avskaffa de styrelseformer
vid vilka de vant sig.
Ur USA:s självständighetsförklaring, 1776

Folk är oerhört förlåtande eller så förstår de bara inte vad man gjort mot dem.
Bankernas agerande var förkastligt. Vi gav dem pengar för att hjälpa dem att låna till andra men i stället gav de sig själva bonusar. För vad? För rekordförluster.

Länder styrs av storföretag idag, som ofta inte bryr sig särskilt mycket om landet.

Vi går in i konsekvensernas tidevarv. Ett girigt finanssystem eskalerade organiserat våld, misär bland miljarder människor och miljöhoten löper samman i en tid då regeringar, religioner och ekonomer kört fast.

Vi har skapat ett politiskt och ekonomiskt system som tjänar en minoritet på majoritetens bekostnad.
Vi måste ifrågasätta de system som vi skapat och föreslå sätt att reformera dem.

Under flera århundranden har system förändrats och manipulerats, ofta på ett korrupt sätt och ofta för att tjäna ett fåtal utvalda.
Vi har accepterat förändringarna. Människans anpassningsförmåga, som möjliggjort vår överlevnad har också lett till förtryck.
Samhällets elit försöker alltid behålla sin makt (Gillian Tett, andreredaktör Financial Times). Detta gör de genom kontroll, inte bara av produktionsmedlen utan även vår kognitiva karta, vårt sätt att tänka. Då är det viktiga det som inte diskuteras, inte pratas om, inte debatteras, inte sägs.

I århundranden har grindvakter manipulerat vår kognitiva karta. Men 1989 etablerade datavetaren Tim Berners-Lee den första kommunikationen mellan en http-klient och en server. WWW föddes. Det släppte lös en flodvåg av snabbt tillgänglig information.

Liksom att Gutenbergs tryckpress tog kontrollen över den kognitiva kartan från präster och kungligheter så har Internet börjat förändra staten, finansvärlden och medierna.
En förändring är möjlig. Men då måste vi först förstå det som lämnats osagt under så lång tid. Det kräver människor som talar sanning trots kollektiv villfarelse; Att förstå en sak innebär att bli fri från den.

IMPERIER

Allt en stor makt behöver göra
för att förstöra sig själv
är att försöka göra det omöjliga.
Stephen Vizinczey

Vid andra världskrigets slut hade USA halva jordens BNP, byggde 45 000 flygplan om året, 7 000 fartyg, etc. USA var det nya romarriket och antog 1947 års nationella säkerhetsakt för att styra riket, säger Lawrence Wilkerson (Colin Powels f.d. stabschef). Det fungerade ganska bra under kalla krigets dagar, men vi har inte gjort något sedan dess. Det visar på vår oförmåga att förstå den nya världen.


Imperier varken föds eller faller vid en exakt tidpunkt, men faller gör de och väst har inte förlikat sig med sin försvagade maktställning. När imperier faller dyker stammar, arméer och organisationer upp och förstör den forna supermakten, ofta inifrån.
Ett imperium varar i ungefär 250 år, eller 10 generationer. Från pionjärerna till de sista statuskonsumenterna som blir en börda för staten.
Ett imperium genomgår sex tidsåldrar.
1. Pionjärernas tidsålder,
2. erövringarnas tidsålder,
3. handelns tidsålder,
4. välståndets tidsålder,
5. intellektets tidsålder,
6. dekadensens tidsålder, med bröd och skådespel.

Dekadensens tidsålder har alltid några typiska inslag:
- En odisciplinerad överansträngd militärmakt
- Stoltserande med rikedomar
- Stora skillnader mellan rika och fattiga
- En önskan att leva på staten
- Besatthet av sex
Men det kanske tydligaste inslaget av dem alla är valutans minskade värde.
USA och storbritannien började med myntfot (guld eller silver), vilket har övergetts. Så var det även i romarriket.

Det började med en sund princip, man hade silvermyntfot (David Morgan, silver-investor). Men det frångicks alltmer och en romersk denarius var till slut ett kopparmynt. De lärde sig att plätera och silvret skavdes av med tiden. Alla de senatorer som en gång representerat folket var bara intresserade av att roffa åt sig rikedomar.

Imperiernas rikedomar är bländande men begäret efter pengar, makt och materiella ägodelar leder till att pliktkänska ersätts av en kamp om tillgångarna.

Alla tecken på ett imperiums förfall börjar visa sig. En del tydligare än andra, som den rådande finanskrisen.

Romarna var ständigt upptagna av gladiatorspelen. När folk var missnöjda ordnade man ett stort evenemang med massor av gladiatorer (John Perkins, f.d. ekonomisk torped). Vi gör så varje dag, liksom alla imperier på tillbakagång.
I USA lägger man en oerhörd vikt på TV-program som distraherar medborgarna från vad som verkligen pågår. Sport är en stor del av det, liksom på gladiatorernas tid. Vi har vaggats in i ett tillstånd av apati, och vi har accepterat det.

Liksom våra idrottsstjärnor idag tjänade kuskarna i Rom stora summor. På 100-talet lyckades Gaius Appuleius Diocles tjäna ihop 35 miljoner sestertier i prispengar. Det motsvarar flera miljarder dollar idag.

Även ett annat yrke hyllas när imperier är på tillbakagång. Romarna, osmanerna och spanjorerna hade alla kändiskockar.

Även det här är typiskt för ett imperiums fall. "Förr var vi stora men vi känner inte så längre". Så man försöker hitta det i den bästa maten, de bästa kläderna, musiken, etc. Men man kan aldrig få nog av det man verkligen behöver. Det behövs en stark övertygelse i hela samhället - och integritet.

Det finns en utbredd apati och brist på moral. Det saknas intresse för politik. Många bryr sig bara inte. Därför uppstår en naturlig entropi (ett mått på sannolikheten för att ett system skall inta ett visst tillstånd). Alla levande organismer, vilket innefattar imperier, dör med tiden.
Frågan är om den dör efter en snabb följd händelser eller under lång tid.

Baby-boom generationen föddes i denna tidsålder av dekadens. De har brutit mot det outtalade avtalet mellan generationerna.

Genom ohämmad konsumism, stigande bostadspriser, och en längtan efter evig ungdom har de slösat bort framtida generationers arv.

Min generation har genomfört historiens största snedfördelning av kapital. Vi har haft billig energi. Vi har haft en stor mängd idéer och vi har valt och upprätthållit ett system som kan vara ett av de sämsta möjliga sätten för att utnyttja det som vi välsignats med. Det får vi betala för.

Människor är komplexa. I denna stund är vi t ex i stånd till att handla på ett sådant sätt att det åtminstone är sannolikt att våra barnbarn får uppleva fruktansvärda katastrofer (Noam Chomsky, professor i lingvistik, MIT). Vi fortsätter öka sannolikheten för detta.

Trots all ekonomisk aktivitet sedan andra världskriget och all industrialisering har vi ännu inte lyckats lösa problemet med svält, utarmning, undernäring (Satish Kumar, grundare av Schumacher College). Miljontals människor lägger sig varje kväll utan mat och miljontals människor slänger sin mat.

Å ena sidan slöseri å andra sidan fattigdom och svält. Undernäring och samtidigt fetma. Vad är det för system vi skapat?

Varför, trots all kunskap i världen, kan vi ännu inte fördela tillgångar rättvist?
Hur har vi skapat ett politiskt och ekonomiskt system som tjänar en minoritet på majoritetens bekostnad?
När det finns så stor fattigdom varför har vi inte haft viljan att förändra den brutala samhällsstrukturen?

Resurserna i världen är inte otillräckliga (ännu) men girighet gör att resurserna inte fördelas rätt/rättvist.
Girighet är huvudingrediensen i den omoraliska ekonomin. Problemet är inte att det inte finns tillräckligt i världen. Folk säger att man måste skapa mer välstånd. Det finns tillräckligt för allas behov, som Ghandi sa, men inte för girighet.

Men kanske problemet är djupare än så. Är problemet systemiskt?

Not.
Systemiskt tänkande innebär att medarbetare i komplexa organisationer får ökad förståelse för varandra på olika nivåer inom systemet och det kan bidra till en ”lärande” organisation där medarbetare successivt förändrar sitt beteende.

Bankväsende

När plundring blir en livsstil
för en grupp människor i samhället,
skapar de med tiden åt sig själva
ett rättssystem som tillåter det
och en moralisk kod som motiverar det.
Frederic Bastiat

Som civilisation har det uppenbarligen gått bra för oss (Simon Johnson, f.d. chefsekonom, Internationella Valutafonden).
Vi har överlevt den industriella revolutionen, och vår militära tekonologi.
Vi har byggt ett banksystem, och det är fortfarande problematiskt.

Jag jobbade på Wall Street i 7 år. Det var som när folk som jobbar med köttproduktion blir vegetarianer. När man ser hur de stora bankerna tjänar sina pengar får man avsmak för pengar.

Om folk visste vad bankerna sysslar med skulle det bli revolution, som Henry Ford sa (Tarek El Diwany, f.d. derivathandlare).

En bank skapar pengar ur tomma intet och lånar sedan ut dessa fiktiva pengar mot ränta.
De flesta tror att banken lånar ut pengar som någon annan satt in. Men vad en kommersiell bank gör i verkligheten är att skapa pengar ur intet och sedan låna ut dem mot ränta. Om jag gör samma sak är det falskmynteri. Om en revisor gör det på ett företag så kallas det fiffel. Men om en bank gör det är det lagligt.
Så länge man tillåter bedrägeri att legaliseras dyker det upp en massa olika problem i samhället som man inte kan åtgärda.

Privata banker skapar pengar ur inget och lånar ut dem mot ränta (Herman Daly, f.d. ekonom, Världsbanken). Det låter absurt. När jag lär ut det till mina studenter tror de aldrig på det. Man måste gå igenom hur det går till gång på gång.

Är det för höga lönekrav som leder till inflation? Är det bostadsspekulation som driver upp bostadspriserna? Eller kan orsaken till prisstegringar vara att banker skapar pengar och pumpar in dessa i systemet?
Om banklobbyn är stark vill de förstås inte sluta tjäna pengar och försöker övertyga folk om att det är deras fel. De hävdar att deras lönekrav är för höga och leder till inflation eller att bostadsspekulation driver upp bostadspriserna. Men det beror på att banker skapar pengar och pumpar in det i systemet. Det är därför priserna går upp!

Men hur har vi fått ett system i vilket bankerna kan skapa pengar?


Sedan 1971, när Nixon frångick det som återstod av guldmyntfoten, har världen haft ett system med så kallade fiatpengar.
Dollarn, pundet och euron är alla fiatvalutor. Fiat är latin och betyder "låt det bli så". Det är lag att valutan blir pengar. Utan lagen och det faktum att vi betalar skatt med pengarna hade papperssedeln eller siffran i datorn som representerar pengarna varit meningslös.
Bara staten får ge ut fiatpengar, men banker skapar pengar genom utlåning.
Under de senaste 40 åren, sedan fiatpengarna blev en global standard, har penningmängden vuxit exponentiellt. Mer än någonsin tidigare historien. Men vem tjänar på det?

De som tjänar på att penningmängden ökat är staten och banken.
De som förlorar är dem med fasta löner i botten av pyramiden, som bor avlägset eller har besparingar.
Cui Bono?
Det är förstås de som ger ut pengar; stater och banker. Därefter är det dem som får pengarna tidigt. De kan spendera pengarna innan priserna stigit (jmf pyramidspel) pga de nya pengarna. Med andra ord köper de tjänster, produkter och tillgångar billigt. Men snart stiger priserna, så de som äger tillgångar som hus eller aktier får vinster utan att företaget eller huset i fråga har förbättrats. Det leder till spekulationsbubblor.

Men vad sker med dem som har fasta löner i botten på pyramiden, de som bor på avlägsna platser eller har besparingar? När de nya pengarna når dem har priserna på varor gått upp. De får mindre för sina besparingar och löner blir oförändrade.
Ibland skuldsätter de sig för att ha råd med det som de förut kunde köpa. De måste alltså gå till bankerna.
Processen med att skapa pengar omfördelar bara tillgångar från pyramidens botten till toppen och klyftan mellan rika och fattiga ökar.
Dagens system där banker skapar pengar ökar klyftan mellan rika och fattiga.


97 % av alla pengar i världen i dag består av skuld.
Voltaire sa: "Alla papperspengar återfår en dag sitt egentliga värde. Noll".

Kampen mellan kommunism och kapitalism

I tre generationer pågick en kamp mellan kapitalism och kommunism. På 1980-talet började Sovjets ekonomi kollapsa och man kapitulerade. Kapitalismen blev allenarådande.

Före 1989 pågick en strid mellan kommunismen och marknaden (Joseph Stiglitz, f.d. chefsekonom, Världsbanken). Därför ville man dölja marknadsekonomins brister. Striden var för viktig och man skulle inte kritisera det egna laget. Deras lag associerades med dikatatur och kunde inte skapa välfärd. Det stod klart vilket som var att föredra.

Kommunismen misslyckades först, av diverse skäl som ineffektivitet och brist på respekt för mänskliga rättigheter (Herman Daly, f.d. ekonom Världsbanken). Så kapitalismen har fortsatt med en triumfierande hållning. Eftersom motståndaren misslyckades måste man ha gjort allt rätt. Båda systemen försöker göra det omöjliga, växa för evigt. Det ena misslyckades först och kapitalismen kommer att misslyckas senare, eller nu.

USA befinner sig i ett intressant läge. Under sin 229-åriga historia har kulturen baserats på möjligheten att utöka resurserna (Gillian Tett). Problemen hanteras genom expansion. Gör pajen större så att allas del blir större. Nu börjar resurserna bli begränsade. Pajen måste delas upp och folk blir lidande. Det är man illa förberedd för.

De senaste 30-40 åren har kapitalismen antagit en extrem form (John Perkins). Mycket av det började med Milton Friedman från Chicagoskolan och att Reagan och Thatcher förde den här politiken. Det uppmuntrade folk att ta på sig stora skulder, med en omfattande privatisering. Staten ska vara mindre men utgifterna för militären ökar.

Behöver företag regleras?
Avreglering innebär att man tar bort regler som styr dem som leder våra institutioner, särskilt storföretag. Plötsligt ska vi tro att de som sitter högst upp inom storföretagen inte behöver regleras. De är någon form av gudar.
Hur fördelas tillgångar på bästa sätt?
Milton Friedman, hans Chicago Boys och den neoklassiska ideologin besegrade det klassiska synsättet och blev ramverket för det som vi idag kallar kapitalism.

Det finns två nationalekonomiska synsätt som avgör hur tillgångar fördelas. Den klassiska och den neoklassiska skolan.

Den klassiska skolan tror mindre på statlig inblandning och inser att människan inte kan klara sig utan naturresurser.

Neoklassisk modell: Tillgångar fördelas främst mellan redan välbärgade och gör finanssektorn rikare på bekostnad av alla övriga, såväl som naturreurserna.
Den neoklassiska skolan bryr sig mindre om naturresurser, anser att staten ska styra ekonomin, lösa samhällsproblem och låta den fria marknaden ta hand om fördelningen av rikedomarna. Den neoklassiska skolan dök upp för hundra år sedan för att kapitalintresset ville skydda sina tillgångar. Neoklassiska modeller var därför inte förankrade i verkligheten. De baseras på hur det borde vara i stället på hur det faktiskt är. Dessa modeller som gynnar storföretag har legitimerat den globala finansmarknaden. Neoklassisk nationalekonomi (som företrätts av Reagan & Thatcher) dominerar än idag politiken.
Reagan-politiken, som globalt även innefattar Thatcher, förändrade maktstrukturen och överförde tillfällen och tillgångar inte från fattiga till rika utan mellan välbärgade (Simon Johnson, f.d. chefsekonom, Internationella Valutafonden).

Finanssektorn i USA, Storbritannien och på andra håll blev oerhört mycket mer lönsam. Lönerna steg kraftigt. Vi fokuserar på bonusar, men det gäller all ersättning. Det skedde en överföring till finansdelen av ekonomin vars motstycke vi inte kunnat finna under hela människans historia.

1932, under efterverkningarna av den stora börskraschen i USA, antogs en lag för att skydda samhället. Glass-Steagall-lagen skulle åtskilja vanliga banker och investmentbanker.
President Clinton upphävde lagen som gjorde att bankerna inte kunde ta sparpengar och spekulera fritt.
67 år senare, 1999, under inflytande av finansministern Larry Summers och dennes föregångare Robert Rubin, upphävde president Clinton lagen. Återigen kunde bankerna ta sparpengar och spekulera i vad de än ville.

Wall Street har blivit en särskild sorts kasino. Tyvärr är det inte, som i Las Vegas, bara en form av underhållning. Det är ett kasino som har enorma negativa följder för samhället. När de här organisationerna förlorar pengar påverkas hela samhället och många arbetstillfällen försvinner. Detta hasardspel ledde nästan till kollaps för världsekonomin.

Banker som misskött sig och med med skulder större än länders BNP räddas och beskyddas av staten, dvs med hjälp av skattebetalarnas pengar.
Bankerna hade skulder som var större än hela länders BNP och var för stora för att gå omkull. Västvärlden var oförberedd och bankerna gick till sina panikslagna regeringar;
"Ni måste rädda oss. Om ni inte ger oss pengarna faller hela bygget. Vad ska ni göra med de miljoner som förlorat sina besparingar? Det blir revolution. Så ge hit pengarna. Låna pengarna, skapa dem ur tomma intet och ge dem till oss så vi kan lösa våra problem och inte gå under" (Hugo Salinas Price Ordförande för Mexican Civic Association Pro Silver). Det var ett hot. Så gjorde Hank Paulson i kongressen i USA. Han gick dit och sa: "Vi behöver 700 miljarder omedelbart, annars så!".

Är det som vi kallar kapitalism verkligen kapitalism?
I ett kapitalistiskt system ska staten vara liten men den är större och mer inkräktande än någonsin. Individer och företag ska verka på en fri marknad där bra företag belönas med vinst och dåliga med misslyckande. Men under 2008 års bankkris såg folk att systemet var uppdelat på ett sätt som skulle vara omöjligt.

Socialism för de rika, kapitalism för de fattiga (Max Keiser, f.d. Wall Street-handlare). Bankerna räddades av staten. Det är socialism. Folk är emot socialism i USA, men USA är världens mest socialistiska land, hävdar Max Keiser.

Vi har ett system som egentligen inte är kapitalistiskt. Rika gör misstag och straffas inte, fattiga gör misstag och straffas eller gör inga misstag och tvingas betala för de rikas misstag (Ha-Joon Chang, Ekonomiska Fakulteten vid Cambridge University).

När skattebetalarna får bekosta bankernas misstag då tjänar ekonomin inte längre människan. I stället tjänar människan amoraliska ekonomiska organisationer.

Efter 11 september sänkte centralbankschefen Alan Greenspan räntorna för att stimulera utlåning. Banker behövde nya deltagare i sitt globala pyramidspel. De nya pengarna gick till fastighetsmarknaden och ledde till inflation. Huspriserna steg. Drömmen kom att handla om markspekulation.

Pengar missbrukas till spekulation i stället för till produktion.
Fastighetsmarknaden handlar inte om ägarskap (Philip Blond, Vd på ResRepublica). Det är det enda sättet för vanliga människor att slå sig fram. Det har lett till en bubbelekonomi som suger åt sig massor med kapital. Detta kunde använts till innovation men används nu till spekulation som inte producerar något.

I t ex Tyskland ser folk ingen koppling mellan att äga en fastighet och viljan till demokrati. Många hyr boende och trivs med det. Både Thatcher och Reagan verkade för att fler skulle äga sitt boende. Om man pressar folk att köpa innan de är redo och vill att de tar tvivelaktiga lån kan det få jättelika konsekvenser. Det är delvis orsaken till subprime-huskrisen i USA. Det har inte med demokrati att göra, det är bara dålig ekonomi.

Not. "Subprime-krisen"
Syftar på de lån i USA som riktar sig till mindre kreditvärdiga låntagare. Vid subprimelån ges lån i förhållande till värdet på de tillgångar som belånas, men ingen bedömning görs av låntagarens betalningsförmåga. Tanken är att tillgången ska öka i värde och att låntagaren därför ska ha möjlighet att ta ytterligare lån för att betala av de gamla skulderna.

Finansbranschens fem lobbyister per kongressledamot i USA styr marknaden.
Det är ingen slump att vi hade en avreglering av finansbranschen (Joseph Stiglitz, f.d. chefsekonom Världsbanken) som ledde till en katastrof. Finansbranschen har fem lobbyister per kongressledamot. De betalar fem personer för varje kongressledamot för att övertala dem att anta lagar som gynnar finansbranschen. De fattiga som tar smällen har inte pengarna till att anlita fem personer per kongressledamot. Vår demokrati är en ojämn spelplan.

Staten gör vad finansmarknaden vill och struntar i folkets vilja.
Finanssektorn har fått en enorm makt, delvis genom politiska bidrag (Simon Johnson) men framför allt genom att övertyga folk om att finansväsendet är bra och framför allt att det inte regleras. Det är grunden i det som i USA kallas "Wall Street-Washington-korridoren".

Styrning av den rika minoriteten över massan
Om man vill veta vem som styr Washington: 80 procent av befolkningen var emot att rädda Lehman Brothers (James Turk, GoldMoney Foundation). Ändå röstade kongressen för, vilket visar att det är bankerna som styr.

Det är inte ett tecken på bra demokrati när en grupp företag, en bransch, säger: "Våra intressen är viktigare än nationens intresse".

Istället för demokrati råder plutokrati !
Demokrati innebär att folket styr. Plutokrati innebär att de rika styr. I en plutokratisk stat råder stor ekonomisk ojämlikhet, den sociala rörligheten är låg och på grund av exploatering av massorna är det svårt för arbetare att ta sig ur fattigdom. Rörelsen för lika rösträtt i början av 1900-talet avskaffade ett system där rika hade fler röster. Men lobbyverksamhet har satt stopp för detta och fått USA:s politiska system att främst tjäna de rikas intressen.
Goldman Sachs tjänade miljarder på att sälja värdepapper i bolån som de visste var värdelösa samtidigt som de satsade på att dessa skulle rasa i värde.
Goldman Sachs-maskinen fungerar så att man köper politiskt inflytande för att tjäna mer pengar och köpa ytterligare politiskt inflytande (Max Keiser). Det är ett självförstärkande maktmissbruk som fortsätter att växa som en parasit och dödar värddjuret.

Goldman Sachs, som sagt att man "gör Guds verk", är en av världens mest inflytelserika investeringsbanker. Alumner därifrån har ofta ställningar inom regeringar och centralbanker. I september 2008, en knapp månad innan börskraschen, omvandlade Goldman Sachs sig från investmentbank till vanlig bank. Därmed hade man rätt till statligt skydd. Det är socialism för de rika.

Goldman Sachs är oerhört effektiva på det som de gör, tjäna pengar (Noam Chomsky). De är bankrånare, men systemet innebär att de får lov att göra det. De senaste åren har de sålt värdepapper bestående av bolån som de visste var värdelösa.
Man säljer dem till ovetande kunder och tjänar massor. Samtidigt satsar man på att de ska rasa i värde, då de saknar täckning. De satsade, det kallas kreditswappar, hos en stor försäkringsfirma, AIG. Det försäkrade dem mot att det som de sålde skulle sjunka i värde.

Under bolånekollapsen tjänade Michael Swenson och Josh Birnbaum (Goldman Sachs) fyra miljarder dollar genom att blanka dåliga bolån.
De hade stöd av Dan Sparks när de satsade mot sina egna kunder. Senator Carl Levin kallade vd:n Lloyd Blankfein för att avlägga vittnesmål; "Mycket har sagts om Goldman Sachs påstådda stora blankning på bostadsmarknaden. Men vi var inte nettokort mot marknaden för bolåneprodukter 2007 och 2008. Vi gjorde ingen stor blankning och satsade inte mot våra kunder."
Goldman Sachs tjänade miljarder på den stora blankningen och än så länge har de kommit undan med kuppen.

De är större och rikare än förut. Deras största vinster någonsin, jättelika bonusar. Mycket av deras verksamhet, kanske allt, har inget att göra med att bidra till ekonomin.

Det är en sak att de som tillför något för mänskligheten tjänar pengar, en annan att för mänskligheten icke produktiva ageranden genererar enorma förtjänster för några få.
Man kan inte protestera mot att begåvade människor blir rika om de skänker världen något nytt och konkret, om de tar risker med egna pengar och ökar välståndet för alla.

Om jag har en genialisk idé om att t ex driva bilar med gräs och jag bygger bilen, då kan min motivation vara att tjäna pengar (David Morgan, Silver-Investor). Om sedan marknaden tycker att det är en fantastisk uppfinning och jag tjänar en miljard, då tjänar jag både mig själv och andra. Det är det fina med en fri marknad, man tjänar sig själv och andra.

Men hur många har fått ökat välstånd tack vare en bonusutbetalning?
Vid Saint Paul's Cathedral i London avslöjade Lord Griffiths från Goldman Sachs hur en del banktjänstemän tänker. Han försvarade överdrivna bonusar;
"Jag är inte en person som förtvivlar. Jag har hopp. Jag tror att vi måste tolerera ojämlikheter som ett sätt att uppnå mer välstånd och möjligheter för alla.".

Terrorism

Politiskt språk...
är skapat för att få lögner att låta som
sanning och göra mord respektabelt
och att ge ett sken av soliditet till vinden.
George Orwell

Vårt systems inneboende orättvisa har fått globala konsekvenser.
Vårt systems inneboende orättvisa har inte bara fått följder på hemmaplan, utan även globalt. Ledare har framställt krigen i Irak, Afghanistan och Pakistan som en moralisk skyldighet, men finns det andra skäl? Den som först vinner på USA:s utrikespolitik är militären och särskilt de som förser den med vapen och utrustning. Man har vunnit krig, men hur väl har man lyckats med att utplåna terror?

Drönarattacker har lett till ytterligare extremism (Lord Ahmed of Rotherham, Storbritanniens första muslimska livstidslord). De har hjälpt till att radikalisera ungdomar på olika håll i Pakistan. Att följa den här linjen innebär att om man dödar tio "terrorister" skapar man femhundra till. De ser drönarattackerna som en attack mot Pakistan. För att rensa ut dem krävdes det ingen stor militäroperation i Swat som fördrev alla i området (Kaiser Bengali, Ekonom).

Swats befolkning är 1.8 miljoner. Landet har 2.3 miljoner flyktingar. Hela distriktet har tömts. Det hade inte varit nödvändigt om de genomfört kirurgiska kommandooperationer för att komma åt ledarna. Men dem lät man komma undan, allihop.

De som därefter tjänar på krigen är de som anlitas för återuppbyggnaden. För oss låter det kanske bra att USA pumpar in tiotals miljarder dollar till infrastruktur i u-länder. Men även här uppnår man inte de påstådda målen. Har vi andra skäl att skänka bistånd?

Vi ekonomiska torpeder har skapat det första globala imperiet i stort sett utan militären (John Perkins). Den vanligaste metoden är att ta ett u-land som har resurser, t ex olja, och erbjuda ett lån från t ex världsbanken. Men pengarna går till våra egna företag som bygger infrastruktur - elverk, vägar, industriområden. Saker som gynnar några få rika familjer där och våra företag, men inte hjälper allmänheten. De har inte råd med el och bilar och kan inte arbeta inom industrin. Ändå får de en stor skuld.

Infrastruktur som krävt stora lån från världsbanken och IMF och bidrag från länder i väst har bara gynnat eliten och feodalklassen. De har inte varit till nytta för folket.

Mycket pengar går till konsulter och företag i väst som tar ut stora summor. Det som verkligen går till projekt och vanligt folk är mycket lite. Massorna har redan väldigt lite så de som äger infrastrukturen och tjänar pengar tack vare den de kommer att ha nytta av den, men det saknas ekonomisk aktivitet för dem som inte har resurser. Man tillverkar inte varor som de kan sälja och tjäna pengar på. Utan detta så ansluter de sig till talibanerna. De ser fienden komma in och ta det lilla de har.

President Obama vill tydligen investera 7,5 miljarder dollar i Pakistans infrastruktur. Det ska minska fattigdomen och avlägsna motsättningar och alla anti-amerikanska känslor. Vad han än har för avsikter så klarar Pakistan sig utan detta. Den här sortens hjälp förvärrar bara situationen. Det kommer att sprida kriget mot terrorn till landsbygden.

Hur mycket av USA:s utrikespolitik är verkligen altruistisk och i vilken grad påverkas den av de företag som tjänar på den?

Not.
Altruism: oegennytta eller osjälviskhet (motsats till egoism), är att hjälpa andra genom att de egna intressena sätts åt sidan.

USA:s mission att sprida demokrati är full av motsägelser (Gillian Tett). Man inför demokrati under pistolhot och motarbetar regimer som är demokratiska på "fel" sätt. Samma sak gäller tanken om att USA främjat fria marknader. Amerikanska företag, i allra högsta grad finansinstitut, tjänar mest pengar när länder står inför förändring. De vill ha marknader som förändras men inte är fria och transparenta. De tjänar pengar på att marknaden är lite dunkel.

"Än sen om fem miljoner barn dör i Afrika på grund av skuld. Jag fick en bonus på en miljon pund." (Tarek El Diwany f.d. derivathandlare). De blir terrorister för att de förlorat sin gård. Den översvämmades när man byggde ett vattenkraftverk. De kan inte försörja sina barn. I fallet med de somaliska piraterna har deras fiskevatten förstörts. De vill inte vara pirater och terrorister.

Visst finns det knäppskallar, det lär alltid finnas, som Usama bin Ladin, men de får inga anhängare om inga stora orättvisor sker. Om folk svälter och är fattiga följer de dem. De erbjuder ett alternativ. Om vi vill utrota terrorism och ha vår "Homeland Security" då måste vi förstå att hela planeten är vårt "homeland".

Vad betyder egentligen ordet "terrorist"? Många terrorister skulle beskriva sig som frihetskämpar. Kan anklagelse om terrorism lika gärna riktas mot västerländska företag och politiker?

Med "terrorism" menar vi det som de gör mot oss, inte det vi gör mot dem (Noam Chomsky). 11 september-attacken var kanske historiens största terrordåd. Men det kunde varit värre.

Tänk om al-Quaida bombat Washington och Vita Huset, dödat presidenten, upprättat militärdiktatur, tagit in ekonomer som drev ekonomin till historiens största katastrof. Detta har hänt, den första 11 september, i Chile.

Den 11 september 1973 störtades Chiles president Salvador Allende i en militärkupp. Augosto Pinochet upprättade en diktatur som styrde Chile till 1990. Oliktänkande förtrycktes systematiskt. Tusentals människor fängslades och mördades.

Det är lätt att hitta de som var inblandade i detta (Noam Chomsky). De satt i Washington, London, etc. Men det räknas inte.

Det är en ideologisk princip att vi inte ser våra egna illgärningar. Däremot bör vi hylla oss själva när vi gör motstånd mot andras.

Orsakerna till terrorism undanröjs inte genom ökad ekonomisk ojämlikhet. Om man verkligen vill bekämpa terrorism måste man börja med en strukturell reform på hemmaplan. Så länge bankimperier jagar vinstmöjligheter kommer västvärlden att fortsätta exportera orättvisor. Miljontals människor kommer att fördrivas, terrorismen frodas och neokolonialismen fortsätta att ta allt fler liv världen över.

 

Resurser

Det slutar med att sakerna du äger äger dig.
Tyler Durden

Befolkningen har under bara en generations tid tredubblats och statusprylarna har långt mer än tredubblats.
Under min livstid har jordens befolkning tredubblats (Herman Daly, f.d. ekonom Världsbanken). Antalet hus, bilar, båtar osv som också belastar miljön, har långt mer än tredubblats. Världen är väldigt full av vad vi kan kalla konstgjort kapital och det finns mycket mindre av det som fanns förr, naturligt kapital.

Vi i den rika världen är den första generationen som nått slutet av tillväxtens stora fördelar (Richard Wilkinson professor i socialepidemiologi). I hundratals år har det bästa sättet att förbättra vår livskvalitet varit genom höjd levnadsstandard.
Det har ökat vår medellivslängd, vår lycka och andra mått på välmående. Men dessa har blivit oavhängiga av tillväxt. Även om medellivslängden fortsätter att öka i i-länderna hänger det inte längre samman med ett lands ekonomiska tillväxt. Samma gäller för mått av lycka och välmående.

Ju mer vi växer, desto mer fattigdom skapar vi. Vårt ekonomiska system hittar aldrig riktigt rätt. När vi plundrar jordens resurser bör vi kanske ändra vår syn på framsteg.

Jag ser på världen på samma sätt som Shell gör (Lawrence Wilkerson Colin Powells f.d. stabschef). De har en av världens främsta strategier. De har två scenarior: Den ena heter "Plan" och är alltså en planerad struktur i vilken världens styrande träffas och tänker på energiomvandling, global uppvärmning, brist på fossila bränslen osv. Den andra heter "Tävlan", och som man kan ana är det en enda röra. Scenarierna tar slut 2075. I båda fallen når vi samma punkt, men "Tävlan" blir mycket blodig när folk slåss om resurserna.

Oljebolagen borrar under havet eftersom den mest lättillgängliga oljan redan hittats och använts. Det blir även alltmer sällsynt med nya stora metallfyndigheter. 40 procent av världens jordbruksmark är försämrad och alltmer osäkra skördar fortsätter att fördelas ojämnt. Det största miljöhotet är kanske inte global uppvärmning utan att jordens resurser tar slut.
Liksom när framtida generationer försummas kan vår tävlingsmentalitet om resurser få förödande konsekvenser. Vårt ekonomiska system uppmuntrar till konkurrens medan människors framsteg till stor del baseras på samarbete.

För att tillfredsställa ekonomiska sociala och kulturella behov måste vi gå från globalisering till lokalisering. Fördelen av en delad känsla av ansvar och mening i stället för konsumtion leder till lycka och tillfredsställelse. Vi måste fråga oss om vår konsumism gjort oss lyckliga.

Kontrasten är slående mellan vår materiella framgång och vårt sociala misslyckande.

Tillväxtekonomin kräver att konsumtion blir en livsstil. Att dö med flest leksaker blev målet och shopping ersatte andlig tillfredsställelse. Försäljning av antidepressiva medel har skjutit i höjden.

Världsekonomin under de senaste åren har byggt antingen på militären eller på saker som folk inte behöver och knappt vill ha, men vi måste.

Konsumismen är oerhört social till sin natur. Vi vill ha saker för att se bra ut i andras ögon. Varorna tjänar bara som ett mellanled mellan sig själv och andra i en oerhört alienerad hierarki.

Det som blivit lidande är relationer, det som vi bryr oss om (Philip Blond). Det som gör folk lyckliga är inte pengar. Över en viss nivå ger ökat välstånd endast en marginell förbättring. Det som gör oss lyckliga är andra människor. Det har blivit lidande. Vi litar mindre på varandra och umgås mindre med dem. Vi gifter oss mindre och äktenskapet är hotat. Allt som står för permanent, ovillkorlig mänsklig kärlek urholkas och skadas. Det har de senaste 30 åren gett oss. Vi måste återhumanisera våra liv. Annars blir de inte bara våldsamma och korta utan även ensamma.

Västvärlden har börjat inse att dess människoprojekt misslyckas. Man trodde att om folk pressas att prestera som individer skulle deras samlade prestationer skapa ett lyckat samhälle. Det som väst börjar inse är att individuella prestationer utan att införliva dem som är utsatta är en myt. Tanken var att man skulle sträva som individ, prestera och nå framgångar som individ och därmed bli lycklig som individ. Människor lever för att de söker närhet och drivs av kärlek. Den isolerade, presterande individen imploderar i slutändan.

För att hitta mening i livet måste det vara något utanför en själv. Det kvittar hur man strävar, så länge det bidrar till samhället (Colin Powels f.d. stabschef).

Framsteg

Jag har aldrig låtit min skolgång komma i vägen för min utbildning.
Mark Twain

Istället för att skylla stora kriser på enskilda individer eller företag så måste man inse att det är systemet i sin helhet som falerar.
En av de mest kraftfulla kulturella ramarna som formar vårt synsätt är Hollywoodfilmen. Den följer ett visst kulturellt mönster. Det finns en början, en mitt och ett slut, spänning och upplösning. Det finns en hjälte och en skurk, och historian berättas genom människor (Gillian Tett). Hollywoods inflytande på hur folk kommunicerar och ser på sina liv påverkar hur vi ser på finanskrisen. Folk ser förloppet. De ser dramat kring Lehman Brothers. De vill ha en upplösning och skurkar. Så man har fokuserat på individer. Men det berodde inte bara på några individer. Det var ett systemfel. Nästan alla inblandade var skyldiga antingen till rent slarv eller till att inte ha ställt rätt frågor, som varför pengar var så billigt så länge.

Tanken på ett systemfel är svårt för folk att förstå och ännu svårare att göra till en berättelse.

Är det dags att börja tänka om? Finns det inget som kan göras åt problemen?
Kanske känner vi en hjälplöshet för att vi inte förstår vad det riktiga problemet egentligen är. Att rensa ut några bovar rättar inte till felen i det ekonomiska systemet. Ett girigt finanssystem eskalerade organiserat våld, misär för miljarder människor och uttömmandet av naturresurser. De trampar på dem som tål det sämst. Och den kognitiva karta vi fått av skolor, universitet och medier uppmuntrar oss inte att ifrågasätta normer. I stället har vi apati.
Apati och desinformation
Vi är deprimerade samhällen. Vi är vana vid tanken att inget kan göras (Richard Wilkinson). Det finns inga alternativ, vi kan inte lösa miljöproblemen och det är djungelns lag som råder. Det som vi måste lära oss av det här är insikten om att dessa situationer kan förbättras avsevärt genom att göra våra samhällen mer jämlika. Det löser även miljöproblem. Vi kan nå ett samhälle som är kvalitativt bättre för oss alla.

Man framkallar apatin genom att detta inte diskuteras i medierna. Medierna ägs ju av fastighets- och finansintressen. De tänker inte förklara för folk hur finans, försäkringar och fastigheter är integrerade.

Det pågår desinformation (Tarek El Diwany). Man vältrar över ansvaret och förnekar den verkliga motivationen. Det är vanliga strategier. Banker betalar till och med för universitet. De finansierar tankesmedjor och äger tidningar. Allt det här är propaganda för att folk inte ska förstå problemet.

Man ska inte tro att det här är för komplext för en lekman (Simon Johnson, f.d. chefsekonom Internationella valutafonden). Det är väldigt enkelt. Det handlar om makt och om demokrati.

En källa till desinformation är den neoklassiska skolan. De här ekonomerna övertygade världen om att deras modeller var sanning men liksom att Gutenbergs tryckpress var revolutionerande på 1500-talet så kommer Internet att avlägsna den okunnighet som upprätthålls av akademiker och medier. Utbildning kan verka som hjärntvätt och det är förbluffande att neoklassisk nationalekonomi ännu undervisas på ansedda universitet.

En individ kan inte förändra systemet, men däremot sig själv. Vi måste ge oss själva en ordentlig utbildning. En bra början är att göra oss bekanta med något som påverkar oss alla men som ifrågasätts av så få: Vårt penningsystem.

Om världens penningsystem inte reformeras går vi mot slutet för den industriella civilisationen (Hugo Salinas Price). Det blir en fullständig kollaps av världen så som vi känner den. Den kan inte fungera på fiatpengar. Inga av dem som är ansvariga vill erkänna det, men så är det.

Reglerna för fiatpengar bestäms av människor och har missbrukats. Finns det pengar vars lagar inte bestämts av människor?

Jag tänker mig guld som en naturlig form av pengar (James Turk, GoldMoney Foundation). Allt guld som brutits finns kvar. Alltihop får plats i två och en halv olympiska simbassänger. Detta guldförråd växer med cirka 1,75 procent per år, vilket är ungefär samma takt som folkökning och ekonomisk tillväxt. Det innebär att guldet behåller sin köpkraft under en lång tid. Det finns balans mellan utbud och efterfrågan. För att uppnå frihet krävs det sunda pengar, och guld är det enda sättet. Det är bara guld som politiker inte kan kontrollera.

Med konstgjorda monetära processer byggs omåttliga skulder upp på varje nivå i samhället. Skuld betraktas som normalt, men det är en form av slaveri. Men hur mycket ifrågasätter vi vår skuld, och vad ska vi göra åt den?

Avskrivning av alla skulder?
Det klassiska exemplet på en skuldavskrivning var det tyska ekonomiska miraklet 1947 (Michael Hudson, politisk rådgivare). De allierade skrev av alla inhemska och internationella tyska skulder utom utestående löner för de närmaste veckorna och ett saldo som folk kunde ha på banken för att kunna köpa mat några veckor framåt. Man borde göra som vid 1947 års valutareform i Tyskland. Man börjar om på nytt. Alla skulle äga sina fastigheter. Problemet är att besparingar också skulle försvinna. Det vore inte så illa om man ser till det faktum att den rikaste procenten i USA samlat på sig oerhörda rikedomar, mer än någonsin så länge statistik förts.
Beskatta konsumtion i stället för produktion?
Vårt skattesystem måste också ses över. Kanske borde vi beskattas för konsumtion snarare än produktion. Hur många vet att grundlagsfäderna aldrig var för skatt på arbete? Dvs ingen inkomstskatt. Skattesystemet som britterna exporterade har lurat världen.

Det viktigaste med skattesystemet är att göra det som alla förväntade sig på 1800-talet (Michael Hudson): Att basera skattesystemet på markvärdets gratislunch och på det som John Stuart Mill kallade "oförtjänt värdestegring" - den inkomst som markägare tjänade "medan de sover".

Vem skapade oljan i marken, kolet eller järnmalmen? De är inte resultat av människans ansträngningar. Att utvinna dem är det, men inte deras existens. Så värdet av naturresurserna är en bra källa för beskattning. Ingen tillverkar dem, och skatter får oss att använda dem mer effektivt. Det verkar vara en förträfflig sak att beskatta snarare än arbete och kapital.

Om staten använde markvärdet som tillhandahålls av naturen (Michael Hudson), inte av arbete eller företagande, då hade man inte behövt beskatta löner i form av inkomstskatt eller omsättningsskatt. Man hade inte behövt olika företagsskatter.

Skattesystemet som alla klassiska ekonomier förespråkar skulle motarbeta fattigdom eftersom medborgare i u-länder skulle kunna behålla sina tillgångar. Här skulle det börja ta itu med våra skuldkriser och frigöra entreprenörskap som våra ekonomier behöver. Kanske ska vi återuppliva en annan princip för arbetare från den industriella revolutionens tid.

Idén om att de som arbetar i en fabrik borde äga den är djupt förankrat i arbetarklasskulturen (Noam Chomsky). Under den industriella revolutionen vid slutet av 1800-talet tog arbetarna för givet att de borde äga fabriken där de arbetade. Allt annat var en attack på deras rättigheter som fria medborgare.

Löneklyftorna bara ökar

Filosofen Platon sa att förhållandet mellan den högsta och lägsta inkomsten inom en organisation inte borde vara mer än 6 mot 1.



1923 hävdade bankiren JP Morgan att maximalt 20 mot 1 var optimalt.



Men idag kan löneskillnader inom globala företag ligga högre än 500 eller 1.000 mot 1.

När skillnaden ligger på 500 mot 1 tillhör de rika och de fattiga nästan inte längre samma samhälle (Herman Daly). De har helt skilda intressen. Det är svårt att skapa gemenskap och ha vänskapliga förhållanden när man har så stora klasskillnader.

De som orsakar krisen riskerar inte att behöva betala för den.
När allmänheten visar sitt missnöje är försvaret att gå in på psykologi och citera ekonomen Herbert Spencer. Hans uttryck "de starkastes överlevnad" används för att rättfärdiga excesser. Konkurrensen mellan företag är bra, men spelplanen måste vara jämn. Monopolister har för mycket eftersom spelet är riggat. I den nuvarande ekonomin är "styrkan" hos majoriteten irrelevant. De som får betala för krisen är inte de som orsakade den.

Det handlar inte om att göra sig av med kapitalismen, det handlar om att förändra dagens form av kapitalism (John Perkins, f.d. ekonomisk torped).

Kapitalismen i bredare bemärkelse - marknadsekonomin - är bra, men det handlar om vilken sorts kapitalism det rör sig om (Joseph Stiglitz).

Ett system av reformerad kapitalism, byggd på oberoende pengar, ett skattesystem baserat på konsumtion och arbetarägda företag, skulle börja bygga en ekonomi som inte är beroende av tillväxt. Vi har fått utstå "den fria marknaden" i århundranden men vi har förstört naturen och varandra i våra försök till framsteg.

Det är löjligt att påstå att det finns en gräns för marknaden som vi aldrig får förändra (Ha-Joon Chang). Det vill frimarknadsekonomer att vi ska tro. När de övertygar en om det och påstår att de sitter på sanningen eftersom de har en doktorsexamen i nationalekonomi då kan de säga vad de vill och man måste acceptera det. Där måste vi utmana dem. Politik handlar om att sätta gränser för marknaden. Många saker har avlägsnats från marknaden de senaste århundradena. För några århundraden sedan kunde man köpa och sälja människor, barnarbete, många saker som vi aldrig skulle handla med idag. Vid olika tider har vi dragit nya gränser och det kan vi göra igen.

Saker som var rimligt på 1850-talet, som att sälja kemikalier på gatan och säga att det var medicin är idag allvarliga brott. Detsamma kommer att gälla aktiv investering om hundra år.

Den stora depressionen och börskraschen i början av 2000-talet ägde rum eftersom mycket togs ur systemet av dem som knappt bidrar. Multinationella företag och banker vill alltid växa utan att kompensera dem som faktiskt producerar överskottet.

Förut när för mycket togs av dem som bidrog med lite gjorde folk uppror mot en fiende som var konkret. Men när en så formlös fiende genomsyrar vår ekonomi och demokrati, kan det då göras igen?

Självfallet, det är en cykel. Vi är inte daglönare, även om vi må vara fast i ett ekorrhjul. Finansbranschen uppstår. Man tjänar mycket pengar och kan köpa politiker. Men kärnan i USA:s demokrati är ständiga konfrontationer. Andrew Jackson besegrade centralbanken på 1930-talet. Roosevelt vann över JP Morgan och Johnny Rockefeller. Franklin D. Roosevelt besegrade hela Wall Street på 1930-talet. Vi måste göra det igen.

Bland dagens studenter finns inte viljan att jobba på Wall Street, utan motsatsen. Det finns ett förakt bland dem för människor som bara vill tjäna pengar.

Krisen vi står inför idag har skapats av människan och vad som skapats av människan kan ändras av människan.

Om man organiserar sig och förhindrar att problemen kamoufleras är en fredlig revolution möjlig mot de våldsamma organisationer och ledare som förstört ekonomin.

Centralbanker, riggad kapitalism, markspekulation, inkomstskatt och neoklassisk teori har bolagiserat demokratin, hämmat människans utveckling och äventyrat planetens framtid. Om problemen inte tacklas blir nästa implosion större än vad det går att föreställa sig. Oavsett vad propagandan hävdar, i början av 2000-talet ledde centralbankernas oreglerade billiga pengar till en ohållbar fastighetsbubbla i en värld med ett skattesystem som gynnar de priviligierade.

Neoklassisk ekonomi har förstört livet för miljarderna längst ner, lockat till konflikt mellan generationerna och skapat ett oerhört lidande utan gränser. Människor blir galna i grupp och återfår sansen långsamt och var för sig. Historien är full av människor som kastade av sig förtryckets ok bara för att få nya härskare som upprätthöll status quo. Att verkligen förstå en sak innebär att man blir fri från den.

Att engagera sig själv för ett ändamål, ta ansvar och vinna självkännedom är essensen i att vara människa. En girig kapitalists äkta fiende och mänsklighetens största bundsförvant är den självlärde individen som läst, förstått skjuter upp sin njutning och går omkring med ögonen vidöppna.



Tipsa en vän

FORUM

Vad fungerar bra/dåligt i din förening?

Om du har några synpunkter om din brf, om din bostadsorganisation (HSB, SBC, Riksbyggen) eller frågor om att bo i bostadsrätt, dela gärna med dig av dessa genom att klicka här!





-
Här följer nu kärnproblemet som egentligen är det enda som måste lösas (förutom ett bättre hushållande av våra naturresurser med utökad återvinning, men det är väl självklart för alla?);
  1. Idag används resurser för spekulation istället för produktion. Ett dylikt lotteri gagnar inte världen på något sätt överhuvudtaget, endast några få lyckligt lottade, och pengarna fördelas enbart mellan de sedan tidigare rika och välmående. De redan fattiga utarmas bara ännu mer, och klyftorna mellan rika och fattiga ökar konstant i en värld med en befolkningsexplosion utan sin like. Produktion och innovation måste premieras, inte spekulation.

  2. Stora skuldberg gör bara bankerna och finansinstituten rikare och gagnar inte mänskligheten. Alldeles särskilt drabbas de redan fattiga. Finansmarknaden måste regleras så att de inte styr alla våras liv så som idag.

  3. Den extremt omfattande och utbredda korruptionen i hela världen (och mer eller mindre i alla lite större företag, inkl. s k kooperativa företag som HSB) måste stävjas på alla sätt möjliga.
Sedan kan man lägga till att det måste vara konkurrens på lika villkor, och inte som idag där man t ex kan köpa sig grundläggande rättigheter och politiker.

Kompetens, kreativitet, och produktivitet måste löna sig medan girighet över makt och pengar ska bestraffas.
-

Det finns många och stora problem i världen som är orsakade av pengar och som man måste försöka lösa. Hur många vet t ex vad som händer i det av knark-kartellerna styrda Mexico?

Här följer ett exempel (Aftonbladet 27/11 2012);

Den hyllade borgmästaren Maria Santos Gorrostieta överlevde två mordförsök.

Trots attackerna vägrade hon ge upp kampen mot Mexikos drogkarteller.

Nu har hon hittats mördad och dumpad i ett dike.

Maria Santos Gorrostieta var tidigare borgmästare i Tiquicheo och vigde sitt liv åt att slå ut Mexikos mäktiga drogkarteller.

I oktober 2009 körde hon genom staden El Limone när en grupp män öppnade eld - hennes make dödades i kulregnet och Santos Gorrostieta skadades svårt.

Tre månader senare prejade beväpnade män hennes bil på vägen mellan Michoacan och Guerreo. Bilen besköts med ett trettiotal skott - tre träffade Santos Gorrostieta.

Visade upp sin lemlästade kropp
Trots att skottsåren orsakade kronisk smärta vägrade hon att vika sig. I stället gick hon ut i media och visade upp sin sargade kropp - som bevis på drogkartellernas våld.

– Jag ville visa dem min sårade och lemlästade kropp eftersom jag inte skäms över den. Jag kan inte sluta. Jag har tre barn och jag måste föregå med gott exempel, sa hon efter den andra attacken, enligt Daily Mail.

Efter att ha misslyckats med att bli invald till Mexicos kongress avgick hon som borgmästare. I januari i år drogs hennes polisskydd in.

Kidnappades framför dottern
Den 12:e november överfölls hon när hon körde sin dotter till skolan på förmiddagen i staden Morelia. Två män slet ut henne ur bilen och började slå och sparka på henne. I nästa stund kastades hon in i en bil med svarttonade rutor medan hennes dotter stod kvar på trottoaren.

Efter kidnappningen satt hennes familj klistrad vid telefonen och väntade på ett samtal från drogkartellen i hopp om att hon skulle släppas mot en lösensumma. Efter några dagar anmälde familjen försvinnandet till polisen och en massiv jakt inleddes.

Hennes man spårlöst borta
Den 17:e november hittades hennes kropp - knivhuggen, bränd, misshandlad och bunden vid handlederna och vristerna - dumpad vid en vägkant i San Juan Tararameo.

Polisen har inlett en förundersökning om mord och letar fortfarande efter hennes man - Nereo Delgado Patinoran - som också ska ha försvunnit omkring den 12 november, skriver Daily Mail.
Denna händelse är bara en av många liknande händelser. Samma sak hände den 18/8 2010;

Kroppen av en lokal borgmästare i norra Mexiko som kidnappades för tre dagar sedan påträffades i dag. Edelmiro Cavazos från staden Santiago är den femte borgmästaren som dödats hittills i år i det alltmer intensiva knarkkriget.

38 år gamla Edelmiro Cavazos hittades bunden och död vid sidan av en enslig landsväg några kilometer från turiststaden Santiago i norra Mexiko.

Cavazos tillhörde president Felipe Calderóns parti, PAN, och kämpade intensivt mot knarkkartellerna i sitt distrikt.

Han är den femte borgmästaren som har dödats bara i år, och till det kan man summera politiska kandidater, tjänstemän och hundratals poliser och militärer. För varje dag som går tycks kartellerna ta till brutalare metoder för att skrämmas, och bisarra och makabra mordhistorier får knappt mexikanarna att höja på ögonbrynen längre.

Det senaste mordet kommer kort efter att president Calderón för första gången medgett att kartellerna försöker ta över statsapparaten, och i vissa regioner till och med lyckats införa egna lagar och regler. "Deras syfte är inte längre bara att smuggla narkotika utan att bli störda av polisen, nu försöker de ta över de lokala politikernas roll", sa Calderón.

Sedan presidenten startade sin militära offensiv mot knarkkartellerna för fyra år sedan har totalt 28 000 personer dött. Drogkarteller beräknas ha dödat över 55 000 människor sedan 2006. Och ingen, inte heller regeringen, verkar se något slut på våldet.


Ännu ett exempel (SDS 5/3 2011);

Har hon tagit med sig sin son och flytt till USA? Många undrar nu - och buden är olika - om var den unga mexikanska polischefen Marisol Valles tagit vägen efter att hon inte varit på jobbet på flera dagar.

– Vi försöker få tag på henne så att vi kan hjälpa henne, sade Gustavo de la Rosa Hickerson, som arbetar på den mexikanska delstaten Chihuahuas människorättskontor, till New York Times dagen efter att det blivit känt att 20-åriga Marisol Valles inte varit på sitt jobb på tre dagar.

Då hade nyheten spridits att den unga polischefen, som kallades världens modigaste kvinna när hon tillträdde sitt ämbete, hotats till livet av en kriminell grupp och därför flytt över gränsen och sökt asyl i USA.

"Inga tecken på hot"
Men i Praxedis Guadalupe Guerrero, där Marisol Valles är stationerad, avvisar man alla påståenden om att den unga polischefen lämnat landet.

– Hon är fortfarande vår kollega, fastslår Andrés Morales Arreola, en av stadens makthavare, för New York Times.

Enlig honom ska Valles bara ha bett om några dagars ledigt för att kunna ta hand om sin son som blivit sjuk.

– I sina samtal med borgmästaren har hon inte visat några tecken på att hon har hotats på något sätt.

Andrés Morales Arreola medger dock att han i fredags utan framgång försökte ringa Valles.

Men om det nu är så att hon lämnat sitt jobb lär det knappast bli fler ögonbryn som höjs än när den den 20-åriga kriminologstudenten och enbarnsmamman tog över som polischef i en av världens mest brottsdrabbade städer.

Ingen annan ville ha jobbet – vilket inte är så konstigt med tanke på dess blodiga facit.

Exempelvis mördades en av Valles företrädare för några år sedan och hans avhuggna huvud dumpades på polisstationens trappa i augusti 2009. Av de 17 polismän som han ledde, dödades 15 i olika attentat.

I grannstaden Guadalupe Distrito Bravos kidnappades i januari det enda polisbefälet – också där en ung kvinna – som tordes vara kvar i staden. Hon har inte hörts av sedan dess.

Inte beväpnad
Lägg därtill att stadens borgmästare mördades i juni förra året.

– Ja, det är oroande. Men samtidigt försöker jag alltid se något slags hopp i det vi arbetar med, sade Marisol Valles i en intervju tidigare i år där hon också förklarade att hon försökte arbeta förebyggande och att hon undvek att vara uniformerad och beväpnad på jobbet.

Praxedis, med omkring 10 000 invånare, ligger i den utsatta delstaten Chihuahua som är transportled för narkotikaleveranser till USA och ett blodigt slagfält i de senaste årens knarkkrig som paralyserar vardagen.


Det måste finnas fler som vågar ställa upp mot systemet. Maria Santos Gorrostieta var en av de få som vågade detta, men fick inget stöd och tvingades ge upp, till sist även sitt liv.

Knarkmaffian har tonvis med sedlar i massor med bunkrar som bara ligger och möglar bort eftersom de inte ens hinner förbruka pengarna. Knarkmaffians pengar kan göras värdelösa med ett nytt system, om bara viljan finns.


FORUM

BOR DU I BOSTADSRÄTT?

Vad fungerar bra/dåligt i din förening?

Om du har några synpunkter om din brf, om din bostadsorganisation (HSB, Riksbyggen, etc) eller frågor om att bo i bostadsrätt, dela gärna med dig av dessa genom att klicka här!
Senaste inlägg
(rss-reader för Google Chrome)