Varför vill kronofogden inte följa bestämmelser vid avhysning av EU-migranter?

Det har här flera gånger tidigare skrivits om regelverket för avhysning och varför Kronofogden gör sina egna personliga tolkningar av regelverken för att slippa utföra sina arbetsuppgifter, bl a här;
Utsökningsbalken (1982:774), 16 kap 2 § om avhysning – Lag (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning – Rättegångsbalk (1942:740)
och;
Kronofogdens avhysning av EU-migranter – Hur går det till?

Nu ifrågasätts ännu en gång varför Kronofogden glider undan sitt ansvar, enligt följande – med synpunkter från Kfm där de utan relevanta argument vidhåller att de inte vill avhysa EU-migranter:

Efter avhysningen av lägret i Sorgenfri i Malmö försvann den juridiska diskussionen från radarn, utan att egentligen ha fått några tydliga svar. Hur var det egentligen med Kronofogden och kraven på personnummer? Behövdes dylikt för en avhysning?

Jur.kand Peter Angerbjörn har grävt i paragraferna och reder ut – samt föreslår att Kronofogden ska börja tillämpa sina egna bestämmelser.

Debatten om lägret i Sorgenfri i Malmö har sedan länge övergått till att handla bland annat om Malmö stads förpliktelser mot de avhysta. Även på andra håll har man problem med bosättningar och avhysningar.

Vilka lagrum gäller för avhysningar?

Men hur var det med avhysningarna egentligen? Vilka lagrum gäller?

Är det rimligt att personnummer och namn måste anges för att avhysning ska kunna ske?

Är Kronofogdens krav på personnummer rimligt?

Kronofogden har vid upprepade tillfällen gjort gällande att så länge inte den som ansöker om avhysning uppgivit personnummer och namn på dem som ska avhysas saknas lagligt stöd för åtgärden.

Red’s kom:
Med tanke på att romer saknar personnummer så faller ett krav på personnummer på sin egen orimlighet.

Kronofogden i Umeå behövde inte EU-migranternas namn eller ”personnummer” för att kunna avhysa dem

I handlingar jag begärt ut från kronofogden i Umeå avseende EU-migranter på Nydala camping har det visat sig att man inte behövt EU-migranternas namn och personnummer vid vare sig handläggningen av ansökan eller utslag om avhysning.

I stället har de två kyrkor som hyrt marken av kommunen formellt fått stå som byråkratiska ”målvakter” med sina organisationsnummer. Sådana krumbukter torde om något sända en signal om att kronofogden borde studera sitt eget regelverk.

Är personnummer krav vid ansökan om avhysning av EU-migranter?

Avhysning (även kallat vräkning) regleras i
• lag (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning (BfL),
• utsökningsbalken (1981:774) (UB), och i den därtill hörande
• utsökningsförordning (1981:981) (UF), samt
• delgivningslag (2010:1932)
• rättegångsbalk (1942:740)

Förvisso anges i 2 kap 2 § UF att det vid en ansökan om avhysning ska lämnas uppgifter om åtminstone den svarandes namn och personnummer;

2 § Vid ansökan skall anges, utöver den åtgärd som yrkas, sökandens namn, person- eller organisationsnummer, postadress samt telefonnummer till bostaden och arbetsplatsen. Nummer avseende hemligt telefonabonnemang behöver dock anges endast om Kronofogdemyndigheten begär det. Har sökanden vidtalat ett ombud att företräda honom, skall ombudets namn, postadress och telefonnummer anges.
Vid ansökan skall uppgift lämnas om enskild svarandes namn, yrke, person- eller organisationsnummer, hemvist, postadress och adress till arbetsplats samt i förekommande fall annan adress där svaranden kan anträffas för delgivning genom stämningsman. Uppgift skall lämnas även om svarandens telefonnummer till bostaden, om arbetsplatsen samt förhållanden i övrigt av betydelse för delgivning med honom. Saknar svaranden känd adress, skall uppgift lämnas om den utredning som har gjorts för att fastställa detta.
Uppgifter som framgår av exekutionstiteln eller annan handling som inges behöver inte anges särskilt. Uppgift om svarandens yrke, arbetsplats och telefonnummer behöver lämnas endast om den är känd för sökanden.
Uppgifter som avses i denna paragraf skall gälla förhållandena när uppgifterna lämnas till Kronofogdemyndigheten. Ändras något av dessa förhållanden eller är en uppgift ofullständig eller felaktig, skall det utan dröjsmål anmälas till Kronofogdemyndigheten. Förordning (2006:879).

Ett sådant krav uppställs också i 18 § BfL, som hänvisar till 33 kap 1 § rättegångsbalken (RB):
18 § Ansökningen skall innehålla uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap. 1 § rättegångsbalken. Lag (2006:709).

33 kap. 1 § rättegångsbalken:

1 § En ansökan, en anmälan eller en annan inlaga i rättegång ska innehålla uppgift om domstolen samt parternas namn och hemvist.
En enskild parts första inlaga i rättegången ska innehålla uppgift om partens
1. personnummer eller organisationsnummer,
2. postadress och adress till arbetsplats samt i förekommande fall annan adress där parten kan anträffas för delgivning genom stämningsman,
3. telefonnummer till bostaden och arbetsplatsen samt mobiltelefonnummer, med undantag för nummer som avser ett hemligt telefonabonnemang som behöver uppges endast om rätten begär det,
4. e-postadress, och
5. förhållanden i övrigt av betydelse för delgivning med honom eller henne.

Detta är emellertid inte hela bilden.

Mathias Westrell, Chef på Kronofogden, bemöter ovanstående med:
Det går inte att som Angerbjörn tycks göra, jämställa avhysningen med de förutsättningar som föreligger i de fall det blir fråga om särskild handräckning. Här kan kravet på identifikation i 18 § BfL och 33 kap 1 § RB inte avfärdas med argumentet att ”det inte är hela bilden”. Tvärtom står det uttryckligen att ansökan skall innehålla uppgifter om parterna.

Red’s kom:
Inte alla har personnummer/org.nr, postadress/adress till arbetsplats eller annan adress, telefonnummer, eller e-post. Därmed är det redan av detta förhållande ostridigt – även om Mathias Westrell inte förstår detta – att ingen av dessa uppgifter behövs vid avhysning av EU-migranter.

För det första skulle detta omöjliggöra avhysning av alla som vägrar uppge sin identitet och – så länge som likaså polisen duckar för frågan – följaktligen lämna fältet fritt för allehanda äganderättskränkningar, vilket torde stå i strid med statens positiva förpliktelser enligt Europakonventionen att skydda den enskilde mot sådana övergrepp.

Red’s kom:
Särskilt viktigt är att det skulle stå i strid med den i Sverige grundlagsskyddade äganderätten.

För det andra finns till varje krav tillhörande undantagsparagrafer. I 20 § BfL anges att uppgifterna inte behövs om ansökan ändå ”kan läggas till grund för handläggning av målet”;
20 § Är ansökningen så bristfällig att den inte kan läggas till grund för handläggning av målet, skall sökanden föreläggas att avhjälpa bristen.”.

Mathias Westrell, Chef på Kronofogden, bemöter ovanstående med:
Något sådant undantag från kravet på personuppgifter som Angerbjörn påstår ska finnas i 20 § BfL finns inte.

I 2 kap 5 § UB används det motsvarande uttrycket ”grund för prövning i sak”;

5 § Om en ansökan är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för prövning i sak och om sökanden inte följer ett föreläggande att avhjälpa bristen, skall ansökan avvisas. Lag (1993:893).

I 33 kap 10 § RB framgår att avvisning av en ansökan på grund av bristande uppgifter endast får ske om ”det inte är oskäligt”;

10 § Uppfyller en stämningsansökan inte föreskrifterna i 1 § första– fjärde styckena, skall sökanden föreläggas att komplettera ansökningen, om inte bristen är av ringa betydelse för frågan om delgivning. Följs inte föreläggandet och är saken sådan att förlikning därom är tillåten, får rätten avvisa ansökningen, om det inte är oskäligt. Lag (1985:267).

I förarbetena (prop 1984/85:109) till sistnämnda lagrum framkommer att
• det ”i första hand ankommer på sökanden att tillhandahålla erforderliga uppgifter för delgivning med motparten” (s 44), samt att
• det ”[v]id prövningen av avvisningsfrågan således [måste tas hänsyn] till partens förmåga att fullgöra den föreskrivna uppgiftsskyldigheten”.

Det kan också finnas andra skäl som talar för att avvisning av ansökan om avhysning inte bör ske, till exempel att den sökte är en notoriskt svårdelgiven person” (s 70–71).

Det rör sig således om en huvudregel och utrymme finns för kronofogden att i stället för personnummer förslagsvis inhämta noggranna uppgifter om vilken fastighet det gäller, eventuellt i kombination med signalement och andra uppgifter.

Mathias Westrell, Chef på Kronofogden, bemöter ovanstående med:
Den reglering som återfinns i 33 kap 10 § RB har inte det innehåll som görs gällande, utan handlar om att rätten i dispositiva tvistemål får avvisa stämningsansökningar med sådana brister att delgivning försvåras, om det inte är oskäligt. Om uppgiften inte behövs, är det givetvis oskäligt att avvisa en ansökan.

Är personnummer krav vid verkställande av avhysning?

Ett verkställande kan endast ske i kraft av en exekutionstitel, i avhysningsfall vanligtvis i form av ett så kallat utslag (42 § BfL);

Utslag
42 § Har i mål om betalningsföreläggande eller vanlig handräckning svaranden inte i rätt tid bestritt ansökningen, ska Kronofogdemyndigheten snarast meddela utslag i enlighet med ansökningen. Om svaranden har bestritt endast en del av ansökningen, ska utslag meddelas i enlighet med den obestridda delen av ansökningen.

För ett utslag krävs att ansökan har delgivits svaranden (BfL 29 §);

Delgivning av föreläggandet
29 § Föreläggandet ska delges svaranden i enlighet med vad som enligt rättegångsbalken gäller för delgivning av stämning i tvistemål. Kungörelsedelgivning enligt 48 § delgivningslagen (2010:1932) får dock endast ske i mål om särskild handräckning och i mål om betalningsföreläggande såvitt gäller fastställelse till betalning ur viss egendom enligt 2 § andra stycket.

För särskild handräckning, som det här är tal om, godtas dock enligt samma paragraf s k kungörelsedelgivning.

Delgivning kan ske till ”obestämd krets” eller till ”stort antal personer” via kungörelse

Av 49 § delgivningslagen framgår att sådan kan ske till ”obestämd krets” genom anslag på lämplig plats, förslagsvis där avhysningen skall ske, och meddelande i Post- och Inrikes Tidningar;

Kungörelsedelgivning när en obestämd krets eller ett stort antal personer ska delges
49 § Kungörelsedelgivning får ske
1. om en obestämd krets ska delges,
2. om ett stort antal personer ska delges och det med hänsyn till ändamålet med delgivningen inte är rimligt att delgivning sker med var och en av dem, eller
3. om delägare i samfällighet eller medlemmar i sammanslutning ska delges, det inte finns någon som är delgivningsmottagare för dem enligt 14 § första stycket och delägarna eller medlemmarna är fler än tio.
Ett meddelande som avses i 47 § ska föras in i Post- och Inrikes Tidningar och, om det finns skäl till det, i ortstidning. Om delgivningen i ett sådant fall som avses i första stycket 2 avser personer som hyr eller annars innehar lägenheter i samma fastighet ska meddelandet dessutom anslås inom fastigheten på lämpligt sätt.
Ett meddelande om delgivningen ska skickas till någon eller några av dem som delgivningen avser för att vara tillgängligt för alla dem som avses med delgivningen. Ingår en statlig myndighet eller en kommun bland dem som avses med delgivningen, ska meddelandet alltid skickas till myndigheten eller kommunen.

Utsökningsbalkens 16 kapitel behandlar reglerna kring avhysning. I 1 § framgår att det rör sig om ”en förpliktelse för tidigare ägare eller nyttjanderättshavare att flytta från fast egendom, en bostadslägenhet eller något annat utrymme i en byggnad”:

1 § Med avhysning avses en förpliktelse för tidigare ägare eller nyttjanderättshavare att flytta från fast egendom, en bostadslägenhet eller något annat utrymme i en byggnad. Lag (2006:672).

Verkställighet i annat fall

Regelrätta fastighetsockupanter uppfyller således varken kriteriet att vara ”tidigare ägare” eller ”nyttjanderättshavare”, eftersom några avtal inte upprättats. Någon avhysning i denna mening kan därför från kronofogdens sida inte komma på tal. Snarare rör det sig om ”verkställighet i annat fall” (11–12a §), vilket innefattar fall där svaranden saknar rättsgrund för sin besittning;

Verkställighet i annat fall
11 § Innan verkställighet som ej avser kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd sker skall svaranden underrättas. Om saken är brådskande, får dock kronofogdemyndigheten genast vidtaga behövlig åtgärd. Så snart som möjligt skall prövas om åtgärden skall bestå.

12 § Verkställighet som ej avser kvarstad sker genom att kronofogdemyndigheten förelägger svaranden att fullgöra vad som åligger honom eller att iakttaga förbud eller annan föreskrift eller genom att myndigheten själv vidtar behövlig åtgärd. På framställning av sökanden kan kronofogdemyndigheten, om det anses lämpligt, överlämna åt sökanden att efter myndighetens anvisning utföra behövlig åtgärd.
Beträffande genomförandet av verkställigheten tillämpas 6 §.
Föreskrift i exekutionstiteln som avser verkställigheten hindrar ej att denna genomförs på annat sätt, om det behövs.

Behöver svaranden underrättas innan verkställighet sker?

I 16 kap. 11 § UB (se ovan) anges som huvudregel att svaranden skall underrättas innan verkställighet sker.

Minst tre andra möjligheter står dock till buds.

  1. Kronofogden kan enligt samma paragraf vända på ordningen och göra bedömningen att ”saken är brådskande” och därför ”genast vidtaga behövlig åtgärd” för att först därefter ”pröva om åtgärden skall bestå” och underrätta svaranden. Lagstiftaren gör alltså bedömningen att behovet av att ingripa i vissa situationer går före behovet av att identifiera och utreda. Hur detta med att ”saken är brådskande” skall tolkas förtydligas i 16 kap. 9 § UF som stadgar att detta skall ske om ”det kan antas att målets handläggning därigenom främjas eller om det annars är lämpligt”. Detta behöver dock inte ske ”om svaranden saknar känt hemvist och det inte har kunnat klarläggas var han uppehåller sig”;
    9 § Svaranden skall underrättas om tiden och platsen för förrättning för verkställighet, om det kan antas att målets handläggning därigenom främjas eller om det annars är lämpligt. Underrättelse behövs dock inte, om svaranden saknar känt hemvist och det inte har kunnat klarläggas var han uppehåller sig.
  2. Enligt förarbetena gäller att ”om åtgärden vidtas i svarandens närvaro är det i allmänhet tillräckligt att svarandens synpunkter inhämtas vid det tillfället” (s 797).
  3. Kungörelsedelgivning kan användas här.

Börjar kronofogden tillämpa sina egna bestämmelser vore mycket vunnet, både för rättsstatens förtroende och för dem som drabbats av dess reträtt.

Mathias Westrell, Chef på Kronofogden, bemöter ovanstående med:
Slutsatsen är att vi skulle få ett avhysningsfrälse för dem som vägrar uppge sin identitet. För att någon ska kunna avhysas krävs en föregående giltig rättsgrund till besittningen, och rimligen är besittarens identitet känd. Att vägra uppge sin identitet skyddar knappast mot risken att bli avhyst.

Red’s kom:
Alltså säger Mathias Westrell emot sig själv i sitt till synes desperata försök att slippa ta sitt ansvar. Han säger att man inte kan undvika avhysning genom att vägra uppge sin identitet. Alltså finns det inget krav på att identiteten ska vara känd för den som avhyses.

I detta sammanhang kan nämnas att man också kan uppge en falsk identitet. På motsvarande sätt skyddar inte heller detta mot att kunna bli avhyst.

Det framstår som mycket osannolikt att rätten, eller Kronofogdemyndigheten, skulle anse sig behörig att ta upp ett krav där motparten inte är identifierad. Det skulle närmast vara att likna vid ett in blanco-beslut som skulle gälla var och en som råkar befinna sig på angiven fastighet. Det uppfattar i vart fall jag som helt uteslutet.

Red’s kom:
Ja, det är riktigt att det kan jämföras med ett ”in blanco-beslut”. Vad är problemet med detta? Varför skulle det vara uteslutet? Det finns ingen lagparagraf som motsäger denna möjlighet!

Att det under vissa förutsättningar ges möjlighet att verkställa en förpliktelse utan föregående underrättelse eller delgivning, kan inte tas till intäkt för att frångå krav på identitet hos den som begärs förpliktad. Lagstiftarens bedömning av behovet av snabb verkställighet kan därför inte ge något stöd för den tes som Angerbjörn gör gällande; att kravet på svarandepartens identitet skulle vara frivilligt när förpliktelser ska fastställas i svensk rättsprocess.

Red’s kom:
Chefen på Kfm hänger fortfarande envist kvar vid sin egen tolkning, och verkar med sina bristfälliga kunskaper inte inse ens att romer inte har personnummer. Precis som polisen verkar Kfm mest bara i eget intresse istället för att tjäna allmänheten som betalar deras löner. Det visar hur viktigt det är att någon med makt för detta tillrättavisar Kronofogdemyndigheten.

Vad gäller hans påstående om att rätten inte skulle ta upp ett krav där motparten inte är identifierad så finns det här noga beskrivet hur domstolen tog upp en överklagan från en person i Malmös kåkstad som det inte ens fanns en antydan om att denna person existerade i verkligheten. Tvärtom pekade allt på att käranden var fiktiv. Det brydde sig domstolen emellertid inte det minsta om.Klicka här för att gå till artikeln i Dagens Samhälle, 2015-12-03
Se även bl a;
Utredning tillsatt om avhysning av EU-migranter – Vad görs åt problemen fram till 2018?

Regeringens utredningsdirektiv för avhysning av EU-migranter – Katastrofalt dåligt!


Malmöpolisen vägrar utföra sitt uppdrag och identifiera EU-migranter

DI kritiserar polisens lögner om EU-migranter – Identifiering ej lagkrav för avhysning!

Polisen planerar för avhysning av EU-migranter – som ska identifieras – i Malmös kåkstad


Mark- och miljödomstolen godkänner inte avhysning av EU-migranter från Malmös kåkstad


Polis beslutade om avhysning av EU-migranter i olaglig bosättning i Mölnvik


EU migranter – Bilder du inte får se i media

För övriga sidor om EU-migranter se innehållsregistret.

En kommentar till “Varför vill kronofogden inte följa bestämmelser vid avhysning av EU-migranter?”

  1. ”Mathias Westrell, Chef på Kronofogden, bemöter ovanstående med:
    Slutsatsen är att vi skulle få ett avhysningsfrälse för dem som vägrar uppge sin identitet. För att någon ska kunna avhysas krävs en föregående giltig rättsgrund till besittningen, och rimligen är besittarens identitet känd. Att vägra uppge sin identitet skyddar knappast mot risken att bli avhyst.

    Red’s kom:
    Alltså säger Mathias Westrell emot sig själv i sitt till synes desperata försök att slippa ta sitt ansvar. Han säger att man inte kan undvika avhysning genom att vägra uppge sin identitet. Alltså finns det inget krav på att identiteten ska vara känd för den som avhyses.”

    Vad MW i ett stycke ovan säger:
    ”För att någon ska kunna avhysas krävs en föregående giltig rättsgrund till besittningen, och rimligen är besittarens identitet känd.”
    Alltså, om ”giltig rättsgrund” finns, finns även identitet på besittaren. Därför kan besittaren inte skydda sig med att inte uppge sin identitet.
    Red:s (likaledes ”desperata”) resonemang faller därmed.

    MEN: Är detta då egentligen en uppgift för Kronofogden? Om okända personer ska ska avhysas, är det inte en ren polissak? inte De ska ju inte vräkas, eftersom det inte finns rättslig grund för besittning, eftersom det inte finns identitet?


    Red’s kom:
    Jag har tidigare noga beskrivit regelverket, vilket motsvarar vad Jur.kand Peter Angerbjörn säger här. Därför tycker jag inte att det finns något desperat i mitt (eller Peters) resonemang. Mathias Westrell plockar sedan ut några få enstaka bitar i resonemanget och försöker motsäga det på ett tvetydigt/luddigt sätt med ”rimligen är besittarens identitet känd”. Men hans logik håller inte.

    Mathias Westrell utgår från att en ”giltig rättsgrund” är att identiteten är känd, men det är ingen giltig rättsgrund. Den giltiga rättsgrunden är att brott begåtts där EU-migranterna är föremål för avhysning på detta brotts grund.

    Jag vill också påminna om att Kronofogdemyndigheten uttryckligen till mig sagt att personnummer inte behövs och i princip inte heller ens personnamn.

    Annars instämmer jag i att avhysningen av EU-migranter egentligen är en polissak och där är det definitivt så att identifiering inte behövs för själva avhysningen. Problemet är bara att Malmöpolisen försöker slingra sig ur sina arbetsuppgifter här… eller gjorde i alla fall så tidigare. Sedan avhysningen av EU-migranterna i Malmös tidigare kåkstad verkar polisen sköta sitt uppdrag vad gäller avhysningar (även om det varit en avsevärd fördel om alla som avhyses identifierades).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *