Vänstervridningen: Erfors & Helmerson mot Linderborg & Croneman

Tid för lite nostalgi. Eftersom det inte ligger i det vänstervridna medias intresse att debattera eller undersöka vänstervridningen – som rätteligen istället borde benämnas ”den närmast totala vänsterdominansen” – inom Public Service så kommer här en liten återblick till 2015 när det för en gångs skull fanns en liten diskussion i media om ämnet. Där ett antal ledarskribenter dessutom hamnar i luven på varandra.

Åsa Linderborgs åsikter tar sig absurda former här nedan, där hon bl a kritiserar Erik Helmerson för att han inte håller en enad front tillsammans med vänsterextremisterna:

Under rubriken ”Välkommen till vänster-SVT” skriver Eric Erfors i Expressen följande ironiska text:

Här är programförklaringen från SVT:s vd Hanna Stjärne vi aldrig kommer att få höra:

Mångfald i röster och i ansikten är SVT:s uppdrag. Genom att utse Gina Dirawi till årets Julvärd visar vi återigen på mångfalden i public service bland våra kvinnliga programledare. Dirawi ska sedan återigen leda Melodifestivalen. Dirawi ska vidare traditionsenligt leda Musikhjälpen. Och Dirawi har också lett Ginas show, Ginas värld och så har hon sitt eget intervjuprogram Edit: Dirawi.

I det nya medielandskapet har public service ett ansvar att utgöra ett alternativ till kommersialiseringen. Därför satsar SVT på att utöka antalet sponsorfinansierade program, med bland annat stöd av Ica.

Vi har därför sagt upp Loa Falkman som spelar Ica-Stig. Den reklamen begränsar SVT:s möjligheter att visa rena Ica-skyltar i våra sponsrade program. I stället ska operasångerskan Malena Ernman – som har bevisat sin opartiskhet genom att precis som statsministern stämpla ett riksdagsparti som ”nyfascistiskt” – läsa Ring klockor ring på nyårsafton.

SVT:s målmedvetna mångfaldsarbete består inte enbart av att låta Dirawi leda så många program som möjligt.

Rättviseförmedlingens grundare Lina Thomsgård har, utan tidigare tv-erfarenhet, rekryterats till kulturmagasinet Kobra. Thomsgård är nyskapande och har bland annat krävt en lag som skulle tvinga henne att flytta från Hornstull på Södermalm för att bryta segregationen.

Vår senaste rekrytering är författaren Lena Sundström. Hennes debutbok från 2005 var en svidande uppgörelse från vänster med socialdemokratins högervridning och privatiseringsiver. Dessutom har hon visat hur fruktansvärt främlingsfientliga danskar är. Sundströms vänsterperspektiv blir en tillgång för SVT när hon som programledare ska leda en serie om yttrandefrihet.

Och apropå yttrandefrihet: För att förstärka kompetensen i SVT:s mångfaldspolicy jobbar Behrang Miri åt oss. Miri har meriterat sig genom att skriva ett förslag till kulturpolitiskt program åt Miljöpartiet och genom sitt tidigare initiativ att plocka bort Tintin-album från biblioteket på Kulturhuset i Stockholm.

SVT ska genom att förtiga stå för en mångfald i nyhetsurvalet.

För att stärka mångfalden i kön och politiska åsikter måste SVT också rekrytera fler manliga kulturarbetare med vänsteråsikter.

Jag är glad att kunna ha komikern Henrik Schyffert som programledare för Melodifestivalen – också mot bakgrund av Schyfferts nära samarbete med Mona Sahlin och hans peptalk på S-kongressen 2009. Schyffert har också sagt att han vill blanda in mer politik i programmet.

Genom att anställa ännu fler vänsterdebattörer fullföljer SVT sitt public service-uppdrag enligt sändningsavtalet om att ”programverksamheten ska som helhet bedrivas utifrån ett jämställdhets- och mångfaldsperspektiv.


Johan Croneman på Expressen reagerar snabbt och skriver under den märkliga rubriken ”Om något har mediernas vridning skett åt högerhållet” följande:

I helgen rasade Eric Erfors i Expressen mot en påstådd vänsterregim på SVT. Frågan är bara hur Erfors vill få bukt med ”problemet”? Åsiktsregistrering? Offentlig utfrågning?

Expressens politiske kommentator Eric Erfors spökskrev i lördags på tidningens ledarsida ett satiriskt (?) ”falskt” brev från SVT:s vd Hanna Stjärne – han skojade till det lite i en ”programförklaring vi aldrig kommer att få höra” (från Stjärne alltså).

Eric Erfors ville på detta sätt uppmärksamma oss på den vänstertsunami som nu ännu en gång sveper in över tv-huset på Gärdet. Det var rena rama skräckläsningen. Eric Erfors rabblade upp en räcka namn, personer som alla hade ett vänsteress gömt i skjortärmen. Och två i hatten.

Mellan raderna skulle vi förstå att denna invasion av vänsterdebattörer hotade både mångfalden, objektiviteten, ja, hela SVT:s public service-uppdrag.

Erfors ondgjorde sig först (och mest) över Gina Dirawis många uppdrag på SVT, hon blir som bekant årets julvärd, och hon leder både Melodifestivalen och Musikhjälpen. Med sina palestinska rötter är det väl näst intill opassande, eller hur? Och extremt! Vad säger Säpo? Är hon efterlyst än…?

Red’s kom:
Löjligt. Eric Erfors hade inte den minsta åsikt om Gina Dirawis palestinska rötter. Det var inte alls vad det handlade om och Johan Croneman försöker – likt alla vänsterextremister – bara flytta fokus från sakfrågan.

Sedan fortsätter han upprört med att konstatera att radikalen Malena Ernman (hon har opåkallat kallat Sverigedemokraterna för nyfascister) skall läsa nyårsdikten från Skansen i år, och vilka vänsterbudskap kan inte hon tänkas smussla in i Alfred Tennysons klassiker – klockan klämtar för vem? Borgerligheten?

Lina Thomsgård är rekryterad till Kobra (hon kan inget om tv, konstaterar Eric Erfors) och Lena Sundström till ”Uppdrag granskning” – och den kände vänsterextremisten Henrik Schyffert skall också vara med och leda Melodifestivalen. Han har ju till och med sagt att han hejar på Mona Sahlin.

Och så Behrang Miri, som vänsterindoktrinerar barn i ”Bolibompa” och har ett förflutet inom extremistiska organisationen ABF!

Myten om vänsterdominansen i medierna stendöd sedan 30 år tillbaka?

Jag skrev för drygt två år sedan om de senaste årens högervridning inom medierna, hur myten om en infiltrerande vänster var stendöd. Sedan minst 30 år tillbaka.

Eric Erfors uppmaning till vaksamhet bekräftar den tesen, och att jag hade rätt – redan då.

Red’s kom:
Så här låg nivå ligger vänsterextremisterna på inom media, t o m som ledarskribenter. Här pratar vi alltså om en låg intelligensnivå. Vilken annan förklaring kan det finnas till att man vänder på en för alla uppenbar sanning till raka motsatsen?

Man undrar ju om man har läst rätt – och man undrar ännu mer över hur han tänkt sig att SVT:s rekryteringsregler i fortsättningen skall se ut. Hur ser Eric Erfors modell ut? Vilka skall över huvud taget få komma in i huset? Offentliga utfrågningar: ”Är du, eller har du, varit medlem i något vänsterparti?” Vad tycker ni det låter som? Joseph McCarthy, kanske.

Red’s kom:
Johan Croneman försöker göra en enkel fråga komplicerad genom att dra till med extrema förslag. Att välja rätt personer för Public Service är inte det svåra. Frågan är istället hur man ska bli av med vänsterextremisterna inom Public Service?

En medborgarnämnd som granskar alla medarbetarnas politiska åsikter? Och lite gammal hederlig registrering kanske?! IB – åter till heders.

Red’s kom:
Den okunnige Johan Croneman känner tydligen inte till att det finns något som heter sändningstillstånd. När SVT bryter mot detta sändningstillstånd ska det dras in, oavsett vilka journalister som sitter vid makten i SVT.

Man måste ju ändå försöka ha koll på vad de röstar på – skall public service-medarbetare över huvud taget ha kvar rösträtten?

Man ser med spänning fram emot att Eric Erfors preciserar sig (utan satir, tack) och berättar för oss hur den politiska selektionen skall utformas, och vem som skall stå för den.

SD:s ordförande i Norrtälje har redan uttalat sig om att journalister på SVT bör åsiktsregistreras, och Björn Söder lovade, i sann 30-talsanda, att man ”tids nog” skulle göra rent hus med medieradikalerna. Erfors och SD verkar helt fint ha hamnat i knät på varandra. Sitter du bra där, Eric?

Red’s kom:
Så fort vänsterextremister känner att de är under press måste de försöka göra kopplingar till SD, som att det skulle bevisa att man har fel om en sådan koppling kan göras, oavsett hur långsökt den är.

Den politiska kontrollen är för slapp i det här landet, menar Erfors. SVT:s Hanna Stjärne måste ersättas med en sann nyliberal som vet hur den röda faran motas bort redan i grind.

Red’s kom:
Nej, det menar Erfors inte. Eric Erfors menar att SVT ska följa sitt sändningstillstånd.


DN (Erik Helmerson) replikerar:

Vänsterdebattörer älskar att skämta bort åsikten att public service har vänsterlutning. De ser inte sin strukturella åsiktsöverordning, misstänker Erik Helmerson.

SVT:s mångfald gäller inte åsikter

I en synnerligen delad text går min högt värderade Kulturkollega Johan Croneman till angrepp mot Expressens Eric Erfors för att denne påpekat att SVT gillar att rekrytera vänstermänniskor. Och att den av public service så omhuldade mångfalden bara tycks gälla hudfärg, absolut inte åsikter.

Johan Cronemans ständiga försök att flytta fokus från sakfrågorna

Johan Croneman svingar sarkasmer som ”vänstertsunami”, ”kände vänsterextremisten” och ”vad säger Säpo?”. Erfors kopplas – vad var oddsen för det? – till både SD och Joseph McCarthy.

Det skojas om SVT:s mångfaldskonsult Behrang Miris koppling till ”extremistiska organisationen ABF” (när kritiken i själva verket gällt att han skrivit politiskt program åt MP och varit förband till Jonas Sjöstedt).

Johan Cronemans ”bevis” för att SVT är högervridet

Croneman har själv sedan länge belagt att SVT i själva verket är en pur högerbastion. Beviset: Det visas melodifestivaler, kändisar och kungahus i stället för grävjobb om landsbygdsstöd.

Johan Cronemans tramsiga försök att förlöjliga problemställningen

Och så landar det, som så ofta, i en Mycket Klurig Retorisk Fråga vars syfte är att sätta högergläfsarna på pottkanten ordentligt:
Om man nu vill ha bättre åsiktsfördelning i Public Service – hur ska man göra egentligen? Hade ni tänkt er åsiktsregistrering? Kvotering? IB? Waterboarding?

En bättre åsiktsfördelning kan uppnås genom att göra tvärtom

Ett enkelt svar skulle vara att göra ungefär samma sak som i dag fast tvärtom. Att uppnå dagens snedvridning verkar inte ha varit svårt alls. Att åsiktsregistrering är omöjligt har inte hindrat den tydliga vänsterhegemonin.

• Anta att man helt hade spegelvänt dagens public service-rekrytering. Anta att profilerade högerdebattörer som Rebecca Weidmo Uvell, Alice Teodorescu och Per Gudmundson glatt och obekymrat hade knutits till SVT.

• Anta att en (åtminstone tidigare) kvoteringsmotståndare som Nyamko Sabuni fått ansvar för SVT:s mångfaldssatsning i stället för Behrang Miri.

• Anta att SVT startade en ungdomssajt där merparten av skribenterna var äppelkindade ungliberaler.

• Anta att 80 procent av public service-journalisterna tillika uppgav att de röstade på alliansen (och inte som nu på de rödgröna).

Red’s kom:
Och anta att 20% av journalisterna på Public Service röstar på SD, motsvarande röstfördelningen i landet.

Skulle vänsterextremisterna varit lika lugna om Public Service hade haft en annan politisk agenda?

Det vore rätt naivt att tro att en sådan obalans inte i någon mån skulle snedvrida det offentliga samtalet och agendasättandet.

Och jag undrar om Johan Croneman och andra till vänster varit lika tillbakalutade, lika ingen-fara-på-taket, lika ivriga att flina åt och smeta SD och McCarthy över den som protesterade.

Total förnekelse bland vänsterextremister om medias vänstervridning

Vad jag inte behöver undra är hur det är i dag. Det finns få åsikter som blir så förlöjligade som påpekandet att det inte är lysande att licensfinansierade medier lider av viss politisk snedvridning. ”Vafalls? SVT? Slagsida åt vänster?” Tyckarsamhället formligen sprutfnissar glutenfria Digestivesmulor över hela tv-skärmen.

Vänsterdebattörerna, dessa rebelliska normkritiker, är nöjda som punschstinna brukspatroner med sin licensfinansierade strukturella åsiktsöverordning.


Åsa Linderborg, Aftonbladet, surnar till över Erik Helmersons sunda åsikter och replikerar under den märkliga rubriken ”Skavlan får rösta på vad han vill”:

Erik Helmerson får aldrig nog av att slå mot ”vänstern”. Varje utfall renderar sköna ryggdunkningar, så han skriver på. Varannan dag kan man på DN:s ledarsida läsa nåt om den dumma och dåliga vänstern. Är det inte Helmerson som skriver, så är det nån annan.

Får man inte nog av DN kan man gå till Svenska Dagbladets eller Göteborgs-Postens ledarsida, vars hela livsluft är att slå mot den vänster som knappt ens längre finns.

Red’s kom:
Alla medier borde skriva om ”den dumma och dåliga vänstern”. Det räcker inte långt med att 2-3 journalister i Sverige vågar föra upp ett av de absolut största problemen i landet på dagordningen.

Åsa Linderborgs felaktiga slutsatser

80 procent av alla journalister på SVT och Sveriges radio röstar rödgrönt, skriver Helmerson. Uppgiften saknar källhänvisning, men förmodligen tänker han på en rapport av Kent Asp, journalistprofessor på Göteborgs universitet.

Red’s kom:
Det var faktiskt inte vad Helmerson skrev, även om det förmodligen är fler än 80% som röstar rödgrönt bland journalisterna inom Public Service.

I den rapporten konstaterar Asp att 80 procent av de svarande sympatiserar med de rödgröna (vilket inte betyder att de röstar på de rödgröna).

Red’s kom:
Det är korrekt att det inte är samma sak att ”sympatisera” med ett parti som att ”rösta” på partiet. Däremot är det kanske inte så troligt att den som sympatiserar med de rödgröna röstar på motståndarna?

Han skriver också att 40 procent har sympatier med Miljöpartiet.

Den här siffrorna är naturligtvis ett gefundenes fressen för alla som vill diskreditera public service – de snurrar runt på alla trollsajter.

Red’s kom:
Trollsajt” är vänsterextremisternas sätt att försöka förlöjliga allt som går emot deras ideologi. De verkliga trollsajterna är däremot vänsterextremisternas eftersom det är där man hittar de riktigt stora lögnerna. Dvs de som Sveriges vänsterstyrda media aldrig vill granska.

Gefundenes fressen” betyder ”godbit”. Vad är det för fel att skriva på svenska i Sverige?

Rätt metod är att göra som denna blogg gör

Om man vill diskutera en politisk tendens måste man titta på varje enskild publicering och inte medarbetarnas politiska åsikter.

Red’s kom:
Det är gjort bl a här. Åsa Linderborg är välkommen att läsa och lära sig, om hon vill… men sannolikt är att inga fakta någonsin kan ändra hennes ideologiska ståndpunkter.

Men man kan inte göra som Åsa Linderborg och helt avfärda värdet av att veta journalisternas politiska inställning. Inte minst eftersom det förtydligar varför Public Service är så extremt koncentrerade på känslofrågor istället för på faktafrågor.

• Vilka nyhetsvinklar, källor och experter väljer man?

Red’s kom:
Henrik Arnstad, Anders Lindberg, Jonas Sjöstedt (V), Christina Höj Larsen (V), Soraya Post (Fi), vänsterextremister inom Expo, etc.

• Vilket språk?

Red’s kom:
Vänsterextremistisk med verklighetsfrånvänd och obegriplig retorik (t ex ”Man kan inte förbjuda fattigdom”). Inte så ofta tyska.

• Spelar det nån roll om de politiska kommentarerna säger bidrag i stället för socialförsäkringar, och därmed använder samma terminologi som högeralliansen (och DN:s borgerliga ledarsida)?

Red’s kom:
Återigen handlar det om att flytta fokus från verkligheten och sakfrågorna. Ord och uttryck av betydelse att granska är istället vänsterextremisternas retorik; rasism, antiziganism, nazist, fascist, nyfascist, ”mänskliga rättigheter”, ”allas lika värde” ”hemlösa EU-migranter”, populism, utanförskapsområden, etc, etc.

Är ”klassperspektivet” det enda viktiga?

Är det ideologin vi är intresserade av måste vi syna (medel)klassperspektivet. Exempel: Aktuellt eller Rapport gjorde här förleden ett inslag om att hjärtinfarkterna kryper längre ner i åldrarna. De flesta drabbade är lågavlönade kvinnor, men reportaget handlade om en välavlönad man. Han hade löst sin stress genom att jobba mindre. End of story. Så skulle aldrig en kvinna i hemtjänsten kunna svara.

Red’s kom:
Problemet är inte vem ett reportage handlar om utan om reportaget kommer till en korrekt slutsats baserat på fakta och kompetens istället för utifrån känslofrågor.

Är journalisterna den enda och avgörande maktfaktorn i Sverige?

Om 80 procent på public service verkligen röstade rödgrönt – och lät det påverka det journalistiska arbetet – hade Sverige sett annorlunda ut.

Red’s kom:
De säkert minst 80% som röstar rödgrönt bland journalisterna har lyckligtvis inte total makt i samhället. I alla fall inte så länge sunt förnuft, fakta, sakfrågor och ekonomi fortfarande påverkar i alla fall till en viss del i de beslut som tas.

De flesta som gör public service sysslar inte ens med samhällsfrågor, men i Helmersons värld blir till och med en programledare i helgmyset politisk.

Red’s kom:
I allas vår värld är det självfallet inte bara de som sysslar med samhällsfrågor som påverkar. Och det är Public Service mycket väl medveten om, även om Åsa Linderborg inte förstår detta.

Märkliga exempel

Kristian Luuk, Jill Johnson, Claes Elfsberg [ej aktuell längre], Suzanne Axell, Fredrik Skavlan, Thomas Nordegren, Louise Epstein, Jörgen Huitfeldt, Helena Groll … alla de gör public service. Vad röstar de på? Jag har ingen aning och jag varken vill eller behöver inte veta. De är alla kompetenta.

Red’s kom:
Bara för att Åsa Linderborg inte vill veta så innebär det inte att dessa personers politiska inställning är ointressant för oss andra. Men åter igen försöker Åsa Linderborg flytta fokus från sakfrågorna. Det är inte att det finns många som sysslar med annat än samhällsfrågor, det är hur var och en av dessa försöker påtvinga svenska folket åsikter på ett opartiskt sätt som är av vikt inom Public Service.

Alla har fel som inte tycker som Åsa Linderborg och Aftonbladet

Erik Helmerson har inget case. Precis som Eric Erfors och Naomi Abramowicz på Expressen ger han sig på människor i stället för att kritisera publicerade produkter.

Red’s kom:
Nej Erik, Eric och Naomi gör inte som vänsterextremister oavbrutet gör mot så många de kan. Däremot är det viktigt att fokus i alla fall någon gång riktas på några av dem som är orsaken till problemen. Men om detta så sker bara en gång per decennium så upprör det vänsterextremisterna.

Åsa Linderborg skolexempel på vänsterextremism

När Expressens ledarsida tar fram sin ”satiriska” ådra mot en sällsynt skicklig programledare på SVT, blir alla som inte sympatiserar med SD ”vänster”. Det är om inte annat en intressant positionsbestämning från de som kallar sig liberaler.

Red’s kom:
Vänsterextremisterna försöker oavbrutet få det till att alla som inte tycker som dem sympatiserar med SD. Nu försöker Åsa Linderborg vända på verkligheten och vill få det till att alla som inte sympatiserar med SD klassas som ”vänster”.

Eric Erfors har inte haft några synpunkter på Gina Dirawis kompetens. Hans ledarsida handlar om hur Public Service är för mångfald men emot alla åsikter som inte är vänsteråsikter. Men när Åsa Linderborg saknar argument är det denna retorik hon – på typiskt vänsterextremistiskt sätt – använder sig av.

Hur menar de att public service ska sköta nya rekryteringar rent praktiskt? Vill vi verkligen att Hanna Stjärne och Cilla Benkö (vad röstar de på, förresten?) ska fråga efter partisympatier?

Red’s kom:
Nu var problemet kanske inte så mycket specifikt nyrekryteringar, men det finns minst två lösningar som presenterats ovan. Inga av dessa lösningar inbegriper att man ska fråga efter partisympatier vid nyrekryteringar.

Är alla som vill ändra på medias vänstervridning ute efter åsiktsregistrering?

Det går inte att tolka dem på nåt annat sätt än att de är ute efter åsiktsregistrering, eftersom de bara går på person och inte profession.

Red’s kom:
Det är bara vänsterextremister som kan tolka det på detta sätt.

Det är en synnerligen antiliberal hållning.

Red’s kom:
Ja, det är en vänsterextremistisk hållning att registrera åsikter, dvs allas åsikter utom deras egna.

Åsa Linderborg tycker det är okollegialt att ifrågasätta vänsterextremister

Må vara att Erik Helmerson lägger ner sin tankekapacitet på vänstern, men när han försöker undergräva trovärdigheten hos andra journalister blir han okollegial på ett trist sätt.

Red’s kom:
Typisk vänsterextremistisk retorik. Journalister ska inte kritisera varandra.

Åsa Linderborg spekulerar i varför Erik Helmerson tycker att media är vänstervridet

Kanske borde han fundera över sin egen position: Tänker jag det här för att jag är liberal och som sån alltid är objektiv eftersom liberalism inte är en ideologi utan bara sunt förnuft, ja nästan en vetenskap? Eller tycker jag så här för att jag av nån anledning har jobb på Sveriges största borgerliga ledarsida?

Red’s kom:
Åsa Linderborg, som är ledarskribent på Sveriges största vänsterextremistiska tidning kanske själv borde fundera lite över sin egen position?

Erik Helmerson är anställd för att vara liberal, inget konstigt med det, men det betyder inte att alla journalister är politiska på jobbet.

Red’s kom:
Åsa Linderborg är anställd för att vara vänsterextremist… men det betyder inte att alla journalister behöver vara vänsterextremister?

Se även bl a;
SR skrämmer moderat politiker för länk till ”rasideologiska sidor”

Public Service samarbetar med Expo för att smutskasta sina meningsmotståndare

SR ljuger öppet om att forskning visar att public service inte är partisk

Public Service- SR – beskriver partiskt att media är opartisk – Pressetiska regler

SR:s kampanj för att lura folket att media är opartiskt

Kraftig ökning av presstöd för att sprida ”röd” propaganda

Medias – SVT & SR – drev mot alla högerpolitiker som kritiserar brott av utlandsfödda

Exceptionellt vänstervriden artikel av SR om EU-migranter – Ett skämt?

Avslöjande om SVT:s undersökning av anställdas partisympatier


Häpnadsväckande debatt om yttrandefrihet – Janne Josefsson tappar tålamodet


Medias påverkan – Ett demokratiskt problem

80% av de journalister i all media som bevakar politik och samhälle är vänstersympatisörer! Varav 46% MP


Hur röstar lärare?: MP=53% V=34,5% – Barn skolas till vänsteråsikter


Sveriges smala åsiktskorridor – Rädsla för sanningssägare

Åsiktsklyftan ökar mellan journalister och allmänhet

Klyfta mellan folk och folkvalda – Problem viftas bort av politiker

Lyssna på väljarna framför medierna

En författares attack på den svenska åsiktslikriktningen och trångsyntheten

Journalister mörklägger sanningen om invandrarna

Aftonbladets debattmarodörer – Obekväma åsikter avfärdas som rasism


DN svartmålar alternativmedier för fel som andra begått


Peter Wolodarski, DN, kritiserar Aktuellt för yttrandefrihet

Henrik Arnstad, behövs han?

Unikt i Public Service: Kritik mot Hans Caldaras tillåts

Uppdrag Granskning kritiserar Caldaras/Föreningen HEM för lögner som SVT mörkat


Bojkotta journalister/författare som utpressar Bokmässan


Skrämma till tystnad

En svensk tiger


Charlie Hebdo kritiseras för satir om hur media manipulerar med drunknad pojke

Idag är de alla Charlie Hebdo, men…

Yttrandefrihet endast om det inte provocerar

Yttrandefrihet utan men


Har folket inte rätt att veta om brott begås av personer med utländsk härkomst?

SVT:s förhållningsregler om känsliga ord som EU-migrant


Per Svensson, SDS, försvarar Sveriges åsiktskorridor om flyktingar

Sydsvenskan försöker tysta det fria ordet genom att hota Petterssons

Sydsvenskan saknar helt verklighetsförankring när det gäller EU-migranter

Media undviker alla relevanta frågor till Lunds kommun om EU-migranter

SDS vinklar varför färre EU-migranter kommer till Sverige


Feministiskt Initiativ vill förbjuda åsikter som de inte gillar

Bör Feministiskt Initiativ förbjudas?

Feministiskt initiativ, täckmantel för att driva en radikal vänsterpolitik

Aktivism hör inte hemma i politiken – Soraya Post m fl försvarar EU-migranters lagbrott


Att kritisera en idé är inte samma som att kritisera enskilda individer

EU-kandidaten Turkiet blockar Facebooksidor som kränker islam

Muslimhat och islamkritik olika saker


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *