Temperatur vs koldioxid, vad är sanningen? Jordens klimatcykler

Som redovisats här tidigare finns det otvetydiga och otaliga bevis för att koldioxid inte påverkar temperaturen på denna planet, aldrig gjort detta och aldrig kommer att göra detta.

Hur hanteras detta ostridiga faktum?
Mainstream media hanterar det genom att utnyttja så många härskartekniker som möjligt. Bl a genom att exkludera intervjuer av experter på området och genom att media utser sig själva som experter där lika okunniga journalister intervjuar varandra, fristående från fakta och opposition samt den uppenbara verkligheten.
Här har Public Service en särskild status eftersom denna organisation nu – precis som i kommunistländer – är uteslutande finansierad med skattemedel. Public Service kan idag göra som de vill eftersom det inte finns någon majoritet bland de politiska partierna som ställer några krav på dem.
Media väljer, som många andra, att koka ner klimatfrågan till;
– Förändras klimatet?
– Påverkar människan klimatet?
och sedan låtsas de som att klimatrealisterna förnekar dessa två påståenden, trots att det inte finns någon skiljelinje mellan klimatalarmister och klimatrealister i dessa två simpla frågor.

FN:s IPCC – med den hänsynslöse och djupt okunnige vänsterextremisten Antonio Guterres i spetsen som redan i sitt öppningstal till COP25 presenterade en lång rad av uppenbara lögner utan att mainstream media reagerade  och oseriösa aktivistforskare samt diverse hycklande klimatfascister hanterar det genom att förtiga och undvika frågan, samt genom att i allmänna ordalag hänvisa rent generellt till en tes som kallas ”växthuseffekten” (samtidigt som man helt bortser från fotosyntesen), trots att växthuseffekten på inget sätt motsäger faktumet att CO2 omöjligen kan påverka Jordens medeltemperatur.
Politikerna hanterar det genom att de bara låter den s k tredje statsmakten skrämma politikerna till tystnad och genom att gå i ett och samma led… till vänster.
Inte ens Sverigedemokraterna verkar förstå den politiska agendan bakom klimatfrågan, där bl a invandringspolitiken går hand i hand med klimatpolitiken och där västländerna förväntas ge avkall på det mesta av den välfärd dessa länder byggt upp i sitt anletes svett under framför allt de senaste 170 åren. Klimatprofeternas mål är en världsomspännande kommunism, där alla ska hållas i fattigdom (som inte kommer att inbegripa de allra rikaste).
Folket låter sig snällt manipuleras av de okunniga extremisterna inom media och går inte ut på gator och torg för att demonstrera mot fake news från de traditionella medierna samt mot fega politiker som inte vågar stå emot lögnerna och klimathysterin (som inte minst drabbar barn och unga) trots att de flesta av dem säkert vet att det handlar om en klimatbluff.

Rekonstruktioner av avlägsen förfluten tid – baserat på data från iskärnor och bekräftad av astrofysiska, geologiska och arkeologiska kunskaper – visar att Jorden har upplevt glaciala och interglaciala perioder. Även i nyare tid (figur 1b, c) var den medeltida varma perioden – omkring 850 e.Kr. – varmare än idag, medan årstiderna under den lilla istiden – runt 1650 e.Kr. – var svalare än idag. Därför är det ingen överraskning att Jorden efter den lilla istiden värms upp igen till nästa typ av medeltida uppvärmning (figur 1d). Det har varit den naturliga sekvensen av varma – kalla – varma perioder.

Figur 1a visar temperaturcyklerna under de senaste 450 000 åren, figur 1b visar de senaste 12 000 åren, figur 1c visar de senaste 1 000 åren och figur 1d visar de senaste 150 åren. Resultaten är mycket konsekventa: temperaturen har aldrig varit konstant. Tvärtom, jordens klimatsystem är mycket dynamisk med små och stora cykler.

En sammanfattning av den kunskap vi har om temperaturen under de senaste 450 000 åren. Meddelandet är att jordens klimat är ett dynamiskt system med en naturlig sekvens av kalla och varma perioder på grund av långvariga systemförändringar (klimat) och kortvariga processförändringar (väder).
Bild 1a. Sammanfattning av den kunskap vi har om temperaturen under de senaste 450 000 åren. Kontentan är att jordens klimat är ett dynamiskt system med en naturlig sekvens av kalla och varma perioder på grund av långvariga systemförändringar (klimat) och kortvariga processförändringar (väder).

Som syns i grafen ovan har de senaste 12 000 åren inte varit så varm som föregående fyra varma perioder (trots 45% mindre CO2 i atmosfären). Det skulle kunna ha varit 2-3 grader varmare idag utan att det varit det minsta onaturligt. Vi är dessutom på väg in i en kallare period.

Notera de mycket varma och mycket kalla perioderna i figur 1a; de cykliska långsiktiga systemförändringarna – klimatförändring – orsakades helt av naturfenomen. Figur 1b visar de mindre klimatvariationerna mellan den senaste glaciära tiden och idag.

En sammanfattning av den kunskap vi har om temperaturen under de senaste 450 000 åren. Meddelandet är att jordens klimat är ett dynamiskt system med en naturlig sekvens av kalla och varma perioder på grund av långvariga systemförändringar (klimat) och kortvariga processförändringar (väder).
Bild 1b. Temperaturen under de senaste 10 000 åren (data från iskärnor på Grönland). Sammanfattning av den kunskap vi har om temperaturen under de senaste 12 000 åren. Här ser vi igen att varma och kalla perioder är naturfenomen. Notera den mycket varma perioden för 6500 år sedan (varmare än idag).

En sammanfattning av den kunskap vi har om temperaturen under de senaste 2000 åren (Loehle, 2007). Här ser vi igen att varma och kalla perioder är naturfenomen. Notera Medeltiden runt 850 efter Kristus och lilla istiden (LIA) runt 1650 efter Kristus
Bild 1c. Sammanfattning av den kunskap vi har om temperaturavvikelser under de senaste 2000 åren (Loehle, 2007). Här ser vi igen att varma och kalla perioder är naturfenomen. Notera temperaturerna under Medeltiden (”MWP”) runt 850 efter Kristus och lilla istiden (”LIA”) runt 1650 efter Kristus. Temperaturgrafiken är från IPCC.

Det är intressant att i IPCC-rapporterna efter år 2000 jämnades den varma perioden under Medeltiden och den lilla istiden ut, och visade temperaturen under de senaste 2000 åren i form av en hockeyklubba (Michael Manns kaftigt omstridda graf).

En sammanfattning av den kunskap vi har om temperaturen under de senaste 150 åren (HadCRUT-data). I denna lilla skala är förändringar en blandning av små systemförändringar och relativt stora processförändringar. Dessa förändringar - med kylnings- och uppvärmningsperioder - orsakade i media alla slags panikhistorier
Bild 1d. Sammanfattning av den kunskap vi har om globala temperaturavvikelser under de senaste 150 åren (HadCRUT-data). I grafen är den kortsiktiga dynamiken av enbart väder tydligt synlig. I denna lilla skala (1850-2015) är förändringar en blandning av små systemförändringar och relativt stora processförändringar. Dessa naturliga förändringar – med nedkylnings- och uppvärmningsperioder – orsakade i media all slags panikhistorier.

Notera den stora skillnaden i vertikal skala mellan figurerna 1a och 1d (en faktor 7). På systemskalan i figur 1a skulle en systemförändring i figur 1c knappast vara synlig. Aktuella alarmerande klimatförutsägelser, som borde vara förutsägelser av en långsiktig systemförändring, framstår således i ett mycket tvivelaktigt ljus.


Grafen visar att påverkan av antropogena (av människan) koldioxidutsläpp på den globala uppvärmningen är mycket tveksamt. I den vänstra grafen var koldioxidutsläppen små (cirka 10 ppm) men på höger graf var de mycket större (cirka 70 ppm), vilket kan ses i figur 2b. Uppvärmningsgraden i de två posterna är dock likadana. Det finns till och med en stabil temperaturperiod mellan (1945-1975) och därefter (2000-närvarande). Korrelationen av temperatur med CO2 verkar ganska dålig under de senaste 100 åren.
Bild 2a. En närbild av de två uppvärmningsperioderna i figur 1d. På vänster sida visas perioden 1895-1946 och på höger sida perioden 1957-2008. Under den första perioden (notera temperaturstegringen 1910-1945) är koldioxidutsläppsnivåerna små i jämförelse med den andra perioden (notera temperaturstegringen 1975-2005), men uppvärmningsgraden (se streckade trendlinjer) är mycket lika.
• 1910-1945 steg CO2-halten med 10 ppm samtidigt som temperaturen ökade med 0,5° C.
• 1975-2005 steg CO2-halten med 50 ppm samtidigt som temperaturen ökade med 0,6° C.

Graferna visar att påverkan av antropogena (av människan) koldioxidutsläpp på den globala uppvärmningen är mycket tveksam. I den vänstra grafen (1895-1946) var koldioxidutsläppen små (cirka 10 ppm) men i den högra grafen (1957-2008) var de mycket större (cirka 70 ppm), vilket visas i figur 2b. Uppvärmningsgraden under de två perioderna är dock likadana.
Global medeltemperatur 1946-1974. Koldioxidhalten steg med 20 ppm, temperaturen minskade med 0,15 grader Celsius
Det finns till och med en stabil temperaturperiod mellan 1945-1975 (med temperaturminskning på 0,15° C), samt för år 2000-idag.

Korrelationen mellan temperatur och CO2 verkar vara ganska dålig under de senaste 100 åren.

Om vi tittar på de senaste 100 åren ser vi att sambandet mellan temperatur och CO2-koncentration i atmosfären är ganska dåligt. Observera dock att även om korrelationen skulle ha varit stark, så är korrelation samt orsak och effekt två grundläggande olika begrepp. Till exempel finns det en stark korrelation mellan CO2-ökning och minskning av fattigdom, men mer CO2 orsakar inte i sig själv mindre fattigdom. Det är inte så enkelt.

Efter 1958 ökade CO2-koncentrationen i atmosfären snabbt (från cirka 315 ppm till 410 ppm), dvs 1,5 ppm per år. Observera att den vertikala axeln börjar med 200 ppm och slutar vid 410 ppm.
Bild 2b. Efter 1958 ökade CO2-koncentrationen i atmosfären snabbt (från cirka 315 ppm till 410 ppm), dvs 1,5 ppm per år. Observera att den vertikala axeln börjar med 200 ppm och slutar vid 410 ppm.

En bild av utjämnade temperatur- och CO2-mätningar under de senaste 20 åren. Observera att temperaturökningen är mycket liten (cirka 0,1° C), men ökningen av den atmosfäriska CO2-koncentrationen är mer än 40 ppm. Observera också att det centrala scenariot för den CO2-driven modellen (se figur 3) skiljer sig mycket från mätningarna. Meddelande: ”Det finns ingen klimatnödsituation”.
Bild 2c. En bild av utjämnade temperatur- och CO2-mätningar under de senaste 20 åren (1997-2018). Observera att temperaturökningen (HadCRUT-data) är mycket liten (cirka 0,1° C), men ökningen av den atmosfäriska CO2-koncentrationen är mer än 40 ppm (från 364 ppm till 408 ppm, en ökning med 12%). Observera också att det centrala scenariot för den CO2-drivna modellen (se figur 3) skiljer sig mycket från mätningarna. Slutsats: Det finns ingen klimatnödsituation.

Misslyckade klimatmodeller

PROGNOSER SOM BASERAS PÅ OMOGNA MODELLER
Att titta bakåt i tiden är nödvändigt, men absolut inte tillräckligt för att fastställa modellens giltighet. Klimatmodeller är bara värdefulla för beslutsfattande om de på ett tillförlitligt sätt kan förutsäga framtiden. Men hittills har modeller konsekvent överdrivit framtida uppvärmning.

CO2-drivna modellprognoser och extrapolerade mätningar visar ett stort gap med ökande förutsägelsestid. Det säger oss att vetenskapen om klimatförändringar är mycket partisk och långt ifrån avgjort. Det säger också oss att förutsägelser inte är lämpliga för beslutsfattande. Dessutom, varför är nedkylningsscenarier helt exkluderade?
Bild 3. GMST prognoser, relativt uppmätt temperatur 1986-2005. CO2-drivna modellprognoser och extrapolerade mätningar visar ett stort gap med ökande förutsägelsestid. Det säger oss att vetenskapen om klimatförändringar är mycket partisk och långt ifrån avgjord. Det säger också oss att förutsägelser inte är lämpliga för beslutsfattande. Dessutom, varför är nedkylningsscenarier helt exkluderade?
Notera också i figur 3 att extrapolering av empiriska data (verkliga mätningar) till 2100 endast skulle ge en temperaturökning på 1° C (vilket ligger långt inom vad som kan anses fullt normalt). Därför finns det ingen klimatnödsituation.

Bild 3 indikerar att CO2-scenarierna är som allra minst en hel grad Celsius för hög år 2050. Denna partiskhet leder till total uteslutning av en global nedkylning. Dessutom, varför är solsystemets påverkan inställd på noll? Den stora partiskheten och låga precisionen i temperaturförutsägelserna indikerar att vetenskapen är långt ifrån avgjord.

Även om IPCC:s mest extrema temperaturhöjning skulle inträffa – vilket baseras på den uppenbart felaktiga tesen om koldioxidens inverkan och dessutom motsägs av alla empiriska data – så ligger det fortfarande inom vad som är fullt naturligt.

Bortsett från att underskatta solsystemets interaktion med Jordens klimat ger den komplexa påverkan av vattenånga och moln i den globala uppvärmningen en ytterligare osäkerhet. Att veta hur man bättre inkluderar förändringar i solsystemet och förändringar i koncentrationen av vattenånga i modellerna kan drastiskt förändra figur 3.

Figur 1d visar att om modellerare använder sig av data i små fönster får de en sekvens av falska larm. I figur 3 jämförs IPCC:s scenarier för antropogenisk (mänsklig) global uppvärmning (”AGW”) med verkliga mätningar. Notera det mycket breda utbudet av möjliga framtida scenarier. Notera också det stora gapet (+2° C 2050) mellan scenarierna och extrapolering av de verkliga mätningarna.

Det betyder att det som modelltillverkarna lagt in i modellen är mycket partiskt för höga temperaturer.

Klimatforskningen måste reformeras & avpolitiseras

DAGS ATT BÖRJA OM FRÅN BÖRJAN
Det är anmärkningsvärt att överdrivning av framtida global uppvärmning favoriseras, medan alla alternativa teorier som förutspår lägre temperaturer kritiseras hårt. Nyligen förutspådde den tyska professorn Hans Joachim Schellnhuber en global temperaturökning på 6° C om CO2-koncentrationen i atmosfären skulle fördubblas. Med sin domedagsprofetia och dysterhet fick han mycket positiv publicitet och stora applåder. I mainstream media tillåts ingen kritisera de domedagsprofetior som produceras på löpande band utan vetenskaplig grund.

Att förstå kortsiktigt väder (processvariabilitet) och långsiktig klimatförändring (systemvariabilitet) är en väsentlig tvärvetenskaplig utmaning och kräver att man samlar oberoende forskare från ett brett spektrum av områden. Titeln ”klimatforskare” uppfanns för ±30 år sedan, men den existerar inte som ett yrke. Ingen förstår den enorma komplexiteten i klimatsystemet. Ingen ”klimatforskare” kan göra anspråk på all omfattande kunskap och hur man på ett tillförlitligt sätt skiljer mellan väder och klimat. Mycket som har beskyllts för att vara klimatförändringar är helt enkelt vädervariationer.

Det finns emellertid forskare som kan tillföra sin egen kunskap för att lösa klimatpusslet. Genom att arbeta tillsammans – oberoende av politiska påtryckningar – kan de ge alla viktiga pusselbitar som är nödvändiga för att avslöja den stora bilden.

Glaciala cykler och omloppsbanor
Under korta perioder är de långsiktiga klimatförändringarna för små för att vara synliga. De enda observerbara förändringarna är de kortsiktiga förändringarna i vädret. Dessa kortvariga förändringar extrapoleras i ett försök att generera långsiktiga ”klimatförändringsresultat” (figur 1d). Det här är ett misstag. För att simulera långsiktiga klimatförändringar måste modeller kunna pålitligt simulera data över geologisk tid (30 år är bara ett klimatprov). Kombinationen av astronomi och geologi berättar för oss att de stora förändringarna i figur 1a är naturliga och orsakades av den variabla påverkan från solsystemet på planeten Jorden, särskilt Jordens variationer i omloppsbanan runt solen.

Mätning informerar och uppdaterar modeller
Stora framsteg inom vetenskapen börjar med bättre mätningar. Mycket forskningspengar har använts för avancerad mätning: teleskop, elektronmikroskop och, nyligen, ”the Large Hadron Collider” som bekräftade existensen av ”the Higgs boson”, och det nya holländska LOFAR-antennätverket som upptäckte cirka 300 000 galaxer. Ju mer komplicerat system vi studerar, desto viktigare är de mätningar som ger input till de teoretiska modellerna och som verifierar deras resultat.

De senaste decennierna har klimatsamhället prioriterat teoretiska modeller. Det är riktigt att investeringar också riktats till satellitmätningar i atmosfären och till robotmätningar i haven. Men fram till nu är klimatdiskussionen besatt av modeller.

Sedan klimatmötet 1992 i Rio de Janeiro har man antagit att människor är ansvariga för en global uppvärmning och att jämviktskänsligheten för fördubblad koldioxid är 1,5-4,5 ° C. Efter 25 år är detta spann fortfarande lika stort som det var då. Samtidigt är behovet av kvalitetsmätningar fortfarande undervärderade; det är ingen överraskning att de små framsteg som gjorts under de senaste 30 åren varit en besvikelse (Richard S. Lindzen, 2018, Global warming and the irrelevance of science).

Verifiering, inte bara bekräftelse
Det finns ytterligare skäl till bristen på framsteg. Efter klimatmötet i Rio 1992 och Kyotos klimatfördrag 1997, har IPCC:s rapporter fokuserat på att samla in information som överensstämmer med deras förutfattade CO2-teori och att ignorera eller till och med utesluta information som ifrågasätter den.

Denna fördom har kraftigt ökat ensidigheten inom årtionden av klimatforskning, med en nästan exklusiv preferens för forskningsresultat som stöder den antropogena globala uppvärmningshypotesen (Ref: Hourdin et al, 2017, ”The art and science of climate model tuning” , BAMS).

Äkta vetenskaplig forskning blir lidande. Syftet med IPCC-programmet borde vara att samla in och analysera all relevant information, särskilt den som strider mot de CO2-driven modellerna. Denna Popper-förfalskning (Popper använder förfalskning som kriterium för avgränsning för att dra en skarp gräns mellan de vetenskapliga teorierna och de som inte är vetenskapliga. Karl Popper hävdade att om en teori kan förfalskas så är den vetenskaplig) är en del av modellens verifieringsprocess och försöker identifiera svagheter och gränser i vetenskapliga hypoteser. Det handlar om mycket mer än modellanpassning (inställning). Det måste inkludera verifiering av förutsägelser. Det är förfalskning av hypoteser som är drivkraften bakom vetenskapliga framsteg. I en kultur som motsätter sig alla bevis mot partilinjen följer emellertid vetenskaplig stagnation. Kritiker är inte välkomna.

Klimatpolitik bygger på härskarteknik
Om officiell klimatvetenskap är sund, varför använder dess lärjungar sig av metoder som att begränsa yttrandefriheten, tysta tvivlare, undertrycka eller förändra motsägande bevis, skrämma allmänheten, uppmuntra till gatuuppror och desinformera skolbarn?

Modeller måste bygga på mätvärden inte på enbart ostyrkta teorier
Att sikta på bekräftelse och leta efter möjliga förfalskningar står därför diametralt i motsats till varandra. Det är ingen överraskning att stridigheter snabbt uppstod mellan dessa helt olika forskningskulturer.

En effektiv lösning är att låta modellutveckling gå hand i hand med utvecklingen av mätsystem. I många vetenskapsgrenar har interaktionen mellan de två fått en ny impuls av den nuvarande revolutionen inom datavetenskap. Att förena modelleringsvärlden och mätvärlden har utvecklats till en iterativ vetenskaplig inlärningsprocess. Detta behövs akut inom klimatvetenskap.

OANSVARIG KLIMATLINDRINGSPOLITIK
Är det inte ansvarslöst att spendera biljoner dollar på en begränsningspolitik som bygger på omogna datormodeller? Rådet är istället: Satsa på anpassning av samhället istället för att försöka påverka klimatet. Anpassning fungerar oavsett vad orsakerna är.

Klimatlindring har inte räddat ett liv medan anpassning drastiskt minskat de olyckor som följer av naturkatastrofer. Till exempel orsakade 1999 en cyklon i den högsta kategorin i Indien (Odisha) cirka 10 000 offer, men i maj 2019 orsakade en cyklon i samma kategori i samma område (med fler människor) 41 offer. Varför?

Svaret är enkelt och tydligt: Implementering av en anpassningspolitik!

Klimatmildringspolitik har aldrig räddat något liv. Statistik visar att anpassningspolitiken är mycket framgångsrik. Till exempel har det under de senaste 100 åren varit en kraftig minskning av klimatrelaterade dödsfall.
Bild 5. Global risk för att dö av pga klimatkatastrofer (översvämningar, torka, stormar, skogsbränder, extrema temperaturer) och ej klimatrelaterade katastrofer (jordbävningar, tsunamis, vulkanutbrott).
Klimatlindringspolitik har aldrig räddat något liv. Statistik visar istället att anpassningspolitiken är mycket framgångsrik. Till exempel har det under de senaste 100 åren varit en kraftig minskning av klimatrelaterade dödsfall.

50% CO2 år 2030?
När man tittar på dagens panik är klimatlindringsmålet – 50% reduktion av CO2 år 2030 (och ”CO2-fritt” år 2050) – orealistiskt och ansvarslöst. Det handlar om en total ombyggnad av energisystemet med oprövad teknik. Välståndet är baserat på riklig, billig och tillförlitlig energi. Dagens klimatlindringspolitik innebär att vi överger vårt beprövade, billiga och pålitliga energisystem inom en mycket kort tid. Det kommer oundvikligen att leda till ekonomisk nedgång och ökad fattigdom. Är en panikdriven klimatpolitik moralisk?

Koldioxid är livets gas – Ingen förorening
En annan stark invändning mot en klimatlindringspolitik är det faktum att CO2 är växtmat, basen för allt liv på jorden. Därför är koldioxid inte ett förorenande ämne, utan CO2 är avgörande för allt liv på jorden; fotosyntesen är en stor välsignelse. Mer CO2 är gynnsam för naturen och gör jorden grönare. Ytterligare koldioxid i luften har främjat tillväxt i den globala växtbiomassan (se figur 5). Koldioxiden är också bra för jordbruket och ökar avkastningen av grödor över hela världen. Varför döljs alltid den stora fördelen med CO2 för livet på jorden för allmänheten?

Med hjälp av att mer koldioxid i atmosfären främjas tillväxt av växter, måste jorden grönare.
Bild 5. Med stöd av det faktum att mer koldioxid i atmosfären främjar tillväxt av växter blir jorden grönare (kraftig ökning på nästan hela planeten mellan 1982 och 2015). Det är exakt vad som observeras.

Källa: World Climate Declaration


Is Rising Atmospheric CO2 Causing Dangerous Global Warming? 2019-11-25
Se även: CO2 Science


The Most Insane Climate Activism I’VE EVER SEEN – 2019-11-29


Greta Thunberg adds fixing “racism”, the patriarchy to climate emergency to-do list | Keean Bexte – 2019-12-02

Se även bl a;
Expressen vill förlöjliga klimatrealister – Misslyckas!

Den stora klimatbluffen – Expressens klimatkampanj

Världshistoriens största blåsning – 11000 forskare om klimatkrisen – SCAM

Alliance of World Scientists förfalskar vad påstådda 11 000 forskare skrivit under

Medier i Sverige som lät sig luras av de ”11 000 forskarna” och klimatkris

Media vidhåller att de 5 skribenterna i Alliance of World Scientists har rätt (TV4, Aftonbladet, SvD, etc)

Alliance of World Scientists förfalskar vad påstådda 11 000 forskare skrivit under

SVT manipulerar Novus undersökning om ”klimathot”

Här avslöjas TV4-nyheternas klimatpropaganda (en artikel späckad med fakta om klimatet i respons på TV4:s propaganda)

Koldioxidens inverkan på klimatet – sista spiken i kistan – Debatt mellan klimatrealist och klimatalarmist

61 500 kr till den som bevisar att CO2 orsakar global uppvärmning

Klimatmodeller som politiska propagandaverktyg

Konsensus bland forskarna att människan orsakar klimatförändringar?



500 (nu 709) forskare informerar FN att Greta Thunberg har fel om klimatet

31 487 vetenskapsmän dementerar global uppvärmning orsakad av människan

171 ”forskare” kräver att Sverige ska vara ledande i klimathysterin

190 (eller 1 000?) forskare uppmanar till civil olydnad enligt Extinction Rebellion – Lista med namn

Extinction Rebellion: 21 000 påstådda forskare hävdar att jorden går under pga klimatet


FN anlitar åter barnarbetare; Greta, Brittany och Severn Suzuki

Greta Thunberg – Silkesvantar av

Analys av Greta Thunbergs fatalistiska tal – Jordens undergång 2030?

Klimatspådomar innan Greta Thunberg om jordens undergång

Greta Thunberg möter motstånd i Kanada – Avslöjande om Gretas Tesla

Greta/klimataktivister kan inte skilja mellan klimat, väder och miljö

Greta Thunbergs klimatstrejkande vänner har något gemensamt

Greta Thunbergs anhängare Extinction Rebellion vill skapa kaos

Extinction Rebellion – En subversiv religiös klimatsekt

Anarkisterna i Extinction Rebellion störs ut 🙂

Motståndet mot klimatextremisterna i Extinction Rebellion växer

En starstruck Schwarzenegger hög när han pratar om Greta Thunberg

Alternativa nobelpriset går till… Greta Thunberg

Vad är stödnumret till klimataktivisternas hjälplinje?

Greta Thunberg säger att hennes strategi är att skuldbelägga andra

UNICEF och media utsätter Greta Thunberg för barnmisshandel


Har Miljöpartiet, Greta och Public Service rätt fokus?

Miljöpartiets plastskatt för dem som inte släpper ut plast i haven

Fatemeh Khavari söker desperat efter publicitet


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *