Alice Bah Kuhnkes företrädare för muslimer

Zulmay Afzali irriterar sig på att kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke bjöd in representanter för muslimska organisationer för att diskutera integration och ta emot råd av dem.

Red’s kom:
Ja, vi är många som skulle vilja bli inbjudna till regeringen för att diskutera viktiga frågor, men det är extremt få förunnat. Jag väntar själv på en inbjudan av regeringen. Det handlar tyvärr här bara om att Alice Bah Kuhnke vill ge en bild utåt att hon gör något. Som vanligt, mycket snack men lite/ingen verkstad.

Representanter för Sveriges muslimer?

Zulmay Afzali skriver;
Bland dem som enligt regeringen representerar muslimer i Sverige, finns bland andra Fatima Doubakil – en person som ofta ger uttryck för en mycket negativ syn på det land hon lever i. Hon företräder något som heter Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén, och som motsätter sig skärpt terrorlagstiftning. Enligt Bah Kuhnkes deltagarlista verkade dessutom samtliga deltagare vid dialogmötet vara sunnimuslimer.

Red’s kom:
”Muslimer” är inte på något sätt en enhetlig grupp. Om annat än en pytteliten grupp av muslimer bara i Sverige skulle representeras hade det behövts kanske minst 1.000 representanter.

Positiv särbehandling av muslimer

Zulmay Afzali skriver;
Jag har svårt att förstå varför man i ett demokratiskt land som Sverige, där det alltid talas om ”allas lika värde” och där muslimer, kristna, judar, ateister och andra lever sida vid sida, måste skilja ut människor som bekänner sig till en speciell religion – islam – och anse att just de behöver särskilda ”representanter”.
Som flykting i Sverige måste jag säga att den här typen av särbehandling bekymrar mig.

Regeringen permanentar ett vi- och dem tänkande

Sverige är ett litet, sekulärt land och det som borde stärkas är sammanhållning och samhörighet. Att dela upp invånarna i olika grupper beroende på religion och framhålla skillnader i stället för likheter är ju att permanenta ett ”vi och dom”-tänkande. Men det är just vad den svenska regeringen gör anser jag. Det är förkastligt, segregerande och, i det långa loppet, farligt.

Red’s kom:
Regeringen inte bara saknar förmåga att integerera nytillkomna i det svenska samhället, utan skapar istället klyftor mellan olika grupper.

Regeringen måste klargöra vad som gäller i Sverige

Zulmay Afzali skriver;
Regeringen borde i stället vara tydlig med att i Sverige gäller svenska lagar och regler och att religionsfrihet är en rättighet för alla, men att det är en helt privat sak som man får hantera på sin fritid.

Red’s kom:
Så länge vi har en regering som aldrig kan vara annat än extremt politiskt korrekt blir det svårt att komma tillrätta med många problem. Religionen ska inte styra ett sekulärt land. Religion är inte något som ska styra oss som inte är religiösa eller har en annan religion. Det är inte samhället som ska anpassa sig efter olika religioner.

De kloka åsikter som Zulmay framför måste även en svensk politiker våga säga. Visst, det kommer att skrikas ”fascist”, ”främlingsfientlig” och hela raden av standardiserade skällsord, från extremisterna och en rad politiker från oppositionen, men om trenden i Sverige ska kunna vändas till en saklig diskussion även i för partierna känsliga frågor så måste politikerna/partierna ta detta om de vill visa minsta ansvar i sina uppdrag.

Zulmay Afzali skriver vidare;
Regeringen har ett ansvar mot alla: såväl ursprungsbefolkning som alla dem som beviljats uppehållstillstånd i landet. När det gäller frågor om rikets säkerhet bör man konsultera områdeskunniga personer – oavsett religiös, etnisk eller annan bakgrund.

Red’s kom:
Vad Alice Bah Kuhnkes möte med de ”muslimska representanterna” utmynnade i får vi förmodligen aldrig veta, men man tycker kanske att resurserna kunnat användas bättre.

Zulmay Afzali är f.d. regeringstjänsteman i Afghanistan, flykting i Sverige sedan fyra år, lärare och författare.Klicka här för att gå till artikeln i Svd; 2015-03-14

För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.

Integration kräver anpassning

För mig handlar integration om att anpassa sig, att lära sig seder och bruk, regler och bestämmelser i ett nytt land. Dels för att smälta in; dels för att undvika problem av olika slag i framtiden. Som flykting i Sverige har jag måst lära mig – och lär mig fortfarande – om hur saker och ting fungerar i ett samhälle så främmande och annorlunda än mitt eget. Varje dag upptäcker jag något nytt och har insett att integrationsprocessen tar år, kanske decennier.

Jag har lärt mig att i ett demokratiskt land som Sverige är religionen en privatsak och att man respekterar också andra religioner, annan tro och andra åsikter.

Samhället kan inte vara kravlöst

Både vi invandrade och våra nya svenska landsmän kan bidra till att vi integreras. Vi som är nya och har fått uppehållstillstånd och rätt att leva här, måste ha en vilja att komma in i samhället, hur svårt det än är. Och det måste ställas krav på oss.

Meningslösa integrationsprojekt

Om svenskarna kommer oss till mötes och lär oss hur vi ska leva i vår nya omgivning, behöver vi inte förlita oss enbart på handläggare på statliga myndigheter som Arbetsförmedlingen eller delta i meningslösa ”integrationsprojekt”, där skattebetalares pengar slösas bort och vi sällan lär oss något om hur samhället faktiskt fungerar bortom myndigheternas värld.

Respekt för det nya landet

Där ingår att visa respekt för det land som tagit emot oss och att lära oss att passa in. Inte assimileras, men passa in.

ZULMAY AFZALI F d regeringstjänsteman i Afghanistan, flykting i Sverige sedan tre år, lärare och författare.Klicka här för att läsa artikeln i SvD, 2015-01-21

Asylhanteringen måste reformeras mot terrorism

De flesta har åkt till Syrien och Irak för jihad. De har anslutit sig till IS.

Ordet IS sände kalla kårar längs ryggraden. Jag kunde inte koncentrera mig, eller fokusera på fredagsbönen. Tanken på att jag stått där, i moskén, fredag efter fredag, sida vid sida med män som nu kanske spelade fotboll med människors huvuden, gjorde mig illamående. Efter den här dagen deltar jag inte längre i fredagsbönen, jag ber hemma i stället.

Det är snart fyra år sedan jag kom till Sverige för att söka asyl och därmed skydd. Det jag nu fick veta i moskén gjorde mig allvarligt oroad över min egen och svenskarnas säkerhet. Jag lyckades fly från knarkbaroner och brutalt mördande talibaner, men efter vad jag hörde den här fredagen i den endast halvfulla moskén, vet jag inte längre hur säker jag kan känna mig i det här landet.

Jihad (”heligt krig”) i Sverige

Vad händer när dessa krigare kommer tillbaka hit? Män som deltagit i de mest grymma och brutala övergrepp på andra människor, på civila, i Irak och Syrien. Ska de utföra heligt krig, jihad, också i Sverige? Jag ser det som en absolut tänkbar realitet. Hur förbereder sig Sverige inför det?

Jag blev ännu oroligare när jag några dagar senare talade med en man som jag mötte på gymet i Norrköping. Han berättade att jihadister, medlemmar i IS, nu kommer till Sverige som asylsökande. Jag undrade vad de skulle kunna ha att vinna på det. Han svarade: ”När tiden är inne kommer de att resa sig och kalla till jihad också här. Zulmay, du måste förstå att IS inte är ett skämt, de är på riktigt. De sänder så kallade ’sleeping cells’ in i landet och bygger på det sättet upp sin beredskap.

Otillräckliga utredningar leder till att terrorister tar sig in i Sverige

Jag blev tyvärr inte särskilt förvånad av det jag hörde, även om det samtidigt var chockerande. På grund av den undermåliga hanteringen på asylområdet, där man inte gör tillräckligt noggranna utredningar och kontroller av de individer som kommer hit och ansöker om asyl, kan extremister ta sig in i landet.

Zulmay Afzali är före detta regeringstjänsteman i Afghanistan, flykting i Sverige sedan tre år, lärare och författare.

Här stoppas inga terrorister

Mona Sahlin: Unga kan ha tvingats utomlands