Sverigedemokraterna är Alliansens enda hopp

I en ledare skriver Alice Teodorescu under rubriken ”Tänk bort SD för en stund” att om det innan Sverigedemokraternas tillkomst varit en bra idé, rent sakpolitiskt, att S+M eller S+MP+C+L skulle styra landet så skulle det hänt för länge sedan.

Vilka problem av de många och stora samhällsproblem den s k sjuklövern skapat löses av att exkludera SD? Dvs det enda parti som inte varit delaktig i att skapa alla dagens problem!

I det fall någon dylik sammanslagning görs mellan vänsterpartier och högerpartier så är det inte av sakpolitiska skäl utan av strategiska och spelteoretiska skäl;

SD:s blotta existens skapar katastrofala koalitioner

Lek med tanken att SD inte hade funnits i Sveriges riksdag. Inte hade väl någon kommit på tanken att ”blockpolitiken är så fördummande”, för att citera den avsatte Stefan Löfven (S), att kommande regering bör bestå av S och M eller av en koalition mellan S+MP+C+L med passivt stöd av V?

Red’s kom:
Den mycket tydliga högerdominansen i opinion och riksdag (205 mandat jämfört med vänsterns 144 mandat) måste ge utslag i politiken!

SNABB OMRÖSTNING OM REGERING FRAMTVINGAR SAMTAL
Stefan Löfven har faktiskt röstats bort med röstsiffrorna 204 mot 142. Det är dags för talmannen att speeda upp sina fikarundor och verka för att folkets vilja återspeglas i det politiska inflytandet, där den rödgröna sörjan fråntas sin makt över högern.

Om talmannen Andreas Norlén vill verka i landets intresse ser han nu till att tre omröstningar om statsminister och regering sker snabbt och i snabb följd. De kan ske på en och samma dag. Det är det enda sättet att få till samtal och nödvändiga kompromisser. Inför den fjärde och sista omröstningen kan partiledarna i den s k sjuklövern (särskilt Annie Lööf och Jan Björklund) få upp till en vecka på sig att fundera över om de ska fortsätta leka i sandlådan eller om de ska börja ta ansvar för landet.

Mest tolererade regeringsalternativet vinner
Den legitima regeringsbildaren blir den konstellation som som har minst röster emot sig enligt dagens demokratiska regeringsform. Svårare än så är det inte. Varje partis politiska inflytande ska i demokratisk ordning utgå från hur många röster respektive parti uppnått i valet.

All makt utgår från folket
Precis som i föregående val, 2014, finns det en mycket tydlig icke-socialistisk majoritet i riksdagen vilket visar att – om hänsyn ska tas till väljarna – inget av de tre partierna till vänster är behöriga till en regeringsposition.

Hur skulle Löfven kunna få igenom sin budget i en riksdag vars majoritet så tydligt är emot honom? Är det Alliansens uppgift att lotsa igenom vänsterns budget?

Hur och varför jämka ej jämkningsbara åsikter?

Tanken är orimlig då de ideologiska skiljelinjerna mellan partierna till vänster, som sätter systemet framför individen, och partierna till höger, som sätter individen framför systemet, är milsvida.

Skillnaderna återkommer ifråga om synen på individen i sig – är hon aktör eller offer i behov av social ingenjörskonst eller ej?

Ska rättvisa definieras som lika rättigheter eller lika utfall?

Dessa ställningstaganden slår sedan igenom i sakpolitiken; i synen på arbetsrätt, utbildning, bidragssystem, kriminalpolitik, företagande bara för att nämna några områden.

Red’s kom:
Problemet här är att varken Alliansen eller icke-blocket S+V+MP har någon politisk agenda att utgå från. Vilka konkreta frågor och samhällsproblem kommer respektive parti arbeta för i vilken prioriteringsordning? Vilka konkreta åtgärder, t ex lagändringar och resurstilldelningar, kommer att vidtas enligt vilken prioritering?

Samtliga sakfrågor har fallit i skymundan till fördel för det politiska spelet. Flosklerna haglar alltjämt i luften ovanför den s k sjuklöverns sandlåda, SD förödmjukas från alla håll, hatet spirar och inget nämns om vad respektive sida skulle kunna jämka sig med i utbyte mot vad från vilket parti.

Gagnas Sverige av att alla politiker tycker lika i sakfrågor?

Men det är just för att det inte råder samsyn som alla partiers perspektiv är relevanta för helheten.

Utan oliktänkande i riksdagen blir Sverige en diktatur

En av skillnaderna mellan en demokrati och en diktatur är just förekomsten av politisk mångfald i parlamentet, liksom av en handlingskraftig och målmedveten opposition.

I praktiken innebär det partier som konkurrerar, inte lierar sig, i jakten efter svaren på väljarnas frågor.

Red’s kom:
ALLA MOT EN-POLITIKEN SKAPAR POLITIKERFÖRAKT
I Sverige har vi nu en riksdag med åtta partier där sju av dessa försöker stänga ute det tredje största partiet med drygt 1,1 miljoner väljare bakom sig. Dessutom det enda parti som inte kan skuldbeläggas för alla dagens omfattande problem inom hela välfärden; Vård/omsorg, skola, rättsväsende/brottslighet, bostäder, etc.

Vänstern försöker manipulera högern till att bistå med hjälp för att skapa en vänsterdiktatur, och möter förvånansvärt lite motstånd. Är det konstigt att frustrationen ökar bland folket?

Varför ska M alliera sig med S? Varför ska C/L alliera sig med S/MP?

Om det hade varit en utomordentlig idé, av sakpolitiska skäl (exempelvis för att säkra reformers långsiktighet), att S+M eller S+MP+C+L skulle styra landet, och SD alltså inte funnits med i bilden som utlösande faktor, hade det hänt för länge sedan.

Anna Dahlberg skriver i Expressen en ledare under rubriken ”Det är allvar nu – släpp inte fram Lööf & Löfven”:

Det går inte att bygga en regering enbart på att vara emot SD
Många pekar på en ”mittenregering” som den mest ansvarsfulla lösningen på dödläget efter valet. Med detta avses en regering bestående av S+MP+C+L, eventuellt med Annie Lööf som statsminister.

Red’s kom:
Det är bara några få personer som hävdat att en S+MP+C+L skulle vara den ”mest ansvarsfulla lösningen”. Nästan alla skribenter har bara nämnt denna konstellation som en konstellation som inte helt kan uteslutas i nuläget.

Något stöd för en S+MP+C+L-regering lär inte finnas överhuvudtaget bland svenska folket, vilket visas inte minst av det faktum att max två procent vill se MP i regeringen.

Att Stefan Löfven skulle släppa fram sin huvudmotståndare Annie Lööf, med sitt 8-procentsparti, som statsminister måste väl ändå alla begripa är uteslutet?
Centerpartiet är inget statsbärande parti som kan göra anspråk på posten som regeringschef.
Dessutom har Annie Lööf dyrt och heligt garanterat sina väljare att aldrig ens sätta sig i en ”Löfven-ledd” regering.

Anna Dahlberg har själv tidigare skrivit;
En svensk statsminister leder regeringens arbete och utser och avsätter ministrar. Varför skulle S förminska sig själva till den grad att de låter C ha sista ordet i allt av vikt?”,
samt att Annie Lööf är olämplig pga hennes starkaste karaktärsdrag;ideologisk renlärighet, kompromisslöshet och yviga utspel som ofta saknar verklighetsförankring”.

Sedan är beteckningen ”mittenregering” så långt ifrån sanningen som man kan komma. Det skulle bara bli en rödgrönblågrå sörja t o m värre än dagens rödgröna sörja.

Baka bröd av ideologiska floskler
Det talas om ett nytt läge i svensk politik där skiljelinjen går mellan ett socialliberalt block och ett socialkonservativt dito. Men lika lite som det går att baka bröd av ideologiska floskler går det att bygga en regering enbart på att vara emot SD.

En S+MP+C+L-regering är en garanti för politiska låsningar i en outsinlig ström
Löfvens drömregering är i själva verket ett säkert recept på fyra år av politiska låsningar.

Valresultatet visar majoritetens missnöje med småpartiernas orimliga inflytande
Det vore också ett synnerligen tondövt sätt att tolka valresultatet.

SD:s stora framgångar beror sannolikt på att migrationspolitiken i hög grad har dikterats av småpartier som MP och C på båda sidor blockgränsen.

Om den sittande regeringen var ett olyckligt äktenskap kan man bara föreställa sig hur dysfunktionellt detta månggifte skulle bli. S och C är varandras motpoler i den ekonomiska politiken.

Demokratiskt underskott i politiken
Det har, som statsvetarprofessor Bo Rothstein konstaterade i en debattartikel nyligen, skapat ett demokratiskt underskott i en central fråga för väljarkåren.

Att då svara med att bilda en regering som ger dessa partier en ännu starkare ställning vore att be om ökat missnöje.

En renodlad S-regering kommer aldrig överleva ens sin första budget
I så fall vore en renodlad S-regering – Löfven II – att föredra. En sådan regering skulle åtminstone kunna göra upp om migrationen och lag och ordning med M.

Red’s kom:
En renodlad S-regering – dvs i direkt strid med samtliga allianspartiers mest primära vallöfte – kommer däremot att falla mycket snabbt på ett stort antal andra viktiga frågor.

Anna Dahlberg (som röstar på S, precis som resten av Expressens ledarredaktion, och är kraftigt anti-SD samt anti-C) har tidigare, med mindre logiska resonemang, lobbat för en S&M-regering. Problemet är att hon då bortsett från samtliga faktorer som var och en i sig helt omöjliggör en dylik konstellation. Långt ifrån bara frågan om ifall Löfven eller Kristersson skulle få rollen som statsminister, där redan denna initiala fråga helt utesluter en dylik regering av en rad olika anledningar. Att bilda en maktkartell med en S&M-regering i syfte att försöka krossa hela den övriga oppositionen vore på intet sätt ansvarsfullt, varken mot Sverige eller väljarna. Tvärtom så skulle det vara synnerligen respektlöst.

Endast 18 procent av väljarna kan tänka sig ett regeringssamarbete mellan Alliansen och de rödgröna! Dessa 18% verkar inte riktigt ha förstått konsekvenserna.

En Lööf-Löven-regering är utesluten
”Det är allvar nu”, löd det ödesmättade budskapet på Centerpartiets valaffischer. Det ligger mycket i det. Just därför borde en regering med Lööf & Löfven vara utesluten.

Källa: Expressen

Spelteoretisk koalition istället för sakpolitisk

Problemet är att den nuvarande anledningen inte är sakpolitisk utan strategisk och spelteoretisk.

Red’s kom:
KRÄNKNINGSKLIMAT – SJUKLÖVERN SPLITTRAR FOLKET
Tidigare var det främst Vänsterpartiet, tätt följd av Miljöpartiet och sedan Socialdemokraterna som i sin sandlåda skapade ett otrevligt klimat i Sverige. Men nu har även partiledarna för Alliansens partier hoppat ner i vänsterns sandlåda.

SJUKLÖVERNS MOBBNINGSRETORIK FÅR KONSEKVENSER
Konsekvensen av partiledarnas infantila beteende med ständigt hatiska kommentarer är att kränkningar och hat blivit en allt större del av vardagen i Sverige.

Partiledare som beter sig så ofattbart illa – med beröringsskräck och utfrysning – borde avsättas på grått papper av ett samlat folk. Inte en enda av den s k sjuklöverns partiledare har ett berättigande idag, och det borde alla kunna enas om, oavsett vilket parti man röstat på.

Samarbete/samtal mellan tre block i stället för att två block utestänger det tredje blocket

Dessvärre går det inte att tänka eller leka bort SD som fick över en miljon röster i riksdagsvalet.

Sverigedemokraterna väljare, dvs de etablerade partiernas forna väljare, tycks vara svåra att locka tillbaka. Därmed är risken stor att den nya politiska kartan med två jämnstora partier och ett litet större parti, alla hemmahörande i tre olika block, är det nya utgångsläget. Den låsning som uppstått mellan dessa parter behöver brytas om politiken inte ska lamslås för oöverskådlig tid framöver.

Alliansen alienerar sig med S, och vill sedan alliera sig med S

Låsningen beror på att Alliansen försöker äta kakan och ha den kvar.

Alliansen har fällt Löfven med SD:s stöd, liksom de fått igenom sin talmanskandidat med SD:s stöd.

Men makten kan man inte tänka sig att ta med SD:s stöd, den söker man Löfvens stöd för. Varför i hela fridens namn skulle Stefan Löfven, som alltså för några dagar sedan röstades bort av just Alliansen och SD, stödja en Alliansregering?

Red’s kom:
Särskilt med tanke på att alla allianspartiers – allra mest Centerpartiet och Moderaterna – huvudbudskap under hela valrörelsen har varit att byta ut S och MP i regeringen. Inget svek i Sveriges politiska historia skulle kunna vara större mot väljarna om något av allianspartierna möjliggör för S eller MP att sitta kvar i regeringsställning.

Löfven kommer inte verka för att Alliansen ska kunna överta makten

Löfven har varit glasklar med att han inte kommer agera stödhjul åt högern.

Red’s kom:
När Alliansen bad Stefan Löfven om stöd för Alliansen att bilda regering gavs inte särskilt mycket tolkningsutrymme i Löfvens svar; ”Glöm det!”.

Löfvens härskartekniker
Stefan Löfven och den tidigare kickade Anders Ygeman (S) saknar sakliga argument för att få ytterligare fyra år i regeringsställning. Samtliga sakliga argument som utgår från verkligheten talar istället emot att så skulle ske.

Därav att Löfven och Ygeman sätter allt sitt hopp till metoden Divide et impera, dvs söndra och härska. Med smutskastning och hat som huvudingrediens. Där det enda viktiga är att öka stigmat för samtal med SD. Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) är ganska lätta att manipulera, men om dessa partiledare besitter bara den allra minsta form av självbevarelsedrift hoppar de inte på Löfven-tåget.

Vänsterns skäl för att vilja bryta blockpolitiken är enbart i egenintresse

Löfven vill bryta blockpolitiken av den enkla anledningen att den hotar hans maktinnehav.

Om Löfvens oro för att Alliansen kan ge SD inflytande varit genuin hade han i stället svalt stoltheten och tagit Alliansens utsträckta hand.

Det kommer således inte att ske, i stället hoppas socialdemokratin på att Alliansen ska spricka.

Är C och L beredda att hjälpa Löfven att splittra Alliansen och återinsätta Stefan Löfven som statsminister?

Skulle Löfven få möjlighet att bilda en blocköverskridande regering har han lyckats med konststycket att både behålla statsministerposten och splittra den motståndare som en gång formerade sig just i syfte att bryta den socialdemokratiska makthegemonin.

Red’s kom:
I det fall S, MP eller V ingår i nästa regering innebär det inte bara den sista spiken kistan för Alliansen utan även att en stor ström av röster skulle vandra från särskilt Alliansen till SD.

Socialdemokraterna har förlorat mandat i landets alla landsting och i 260 av landets 290 kommuner.

Ett samröre med Socialdemokraterna, ett parti på så tydlig nedgång – istället för med SD som är på tydlig uppgång – kommer inte att led till något positivt utfall för dessa partier. 

Varför tävlar C och L med Vänsterpartiet om V:s röster?
De partier till höger som inte tydligt markerar sitt avståndstagande till Socialdemokraterna kommer ofrånkomligen att tappa väljare till SD.

Är Centerpartiet och Liberalerna beredda att tappa sitt väljarstöd?

Förhoppningsvis kommer detta ej att ske. Alliansens partier är mer eniga än oeniga i sakfrågorna, de har rent ideologiskt mer gemensamt med varandra än med något av partierna i vänsterblocket.

Ett samarbete med S skulle äta upp C och L, precis som MP blivit uppätet under den föregående mandatperioden, samtidigt som borgerligheten skulle ha svårt att komma tillbaka som ett enat alternativ.

Alliansens enda möjlighet är att presentera en politik som SD kan tänka sig att stödja

Därför måste Ulf Kristersson nu lägga krutet på att ena Alliansens partier kring en politik som också SD kan tänkas stödja.

Alliansen kan nämligen bara ta, och än viktigare behålla, makten om SD inte motsätter sig det.

Red’s kom:
Om Alliansen är intresserade av att få igenom sin politik kan det knappast finnas några tveksamheter om att Alliansen får igenom avsevärt mer av sin politik genom att samarbeta med Sverigedemokraterna, jämfört med ett samarbete mellan Alliansen och Socialdemokraterna.

Allianspartierna har mycket mer gemensamt med SD än med S, V eller MP

Det torde inte vara alltför svårt att hitta en sådan hållning. Allianspartierna och SD har ”likartade uppfattningar i den ekonomiska politiken, i kriminalpolitiken, i arbetsmarknadsfrågor och i försvarsfrågan”.

Det enda som krävs är att icke-vänstern driver den politik de lovat
En sådan politik förutsätter inget samarbete med SD, enbart att den ickesocialistiska majoritet som finns i riksdagen driver den politik som den har gått till val på.

Vid sidan av detta måste ett blocköverskridande samarbete i de stora ödesfrågorna ske med S. Till dessa hör sådant som skatte-, bostads-, migrations- och integrationspolitiken.

Hur kan Löfven-supporters förutsätta att kaos uppstår med SD som vågmästare?

Denna lösning, med hoppande majoriteter och en intakt allians mellan de borgerliga partierna som varken går S eller SD till mötes i deras splittringsförsök, beskrivs av de som vill behålla Löfven som statsminister som naiv.

Naiviteten förklaras med att man minsann vet att samtal med SD kommer att resultera i kaos. Men hur kan man veta det innan man haft ett enda samtal? Och hur kan man vara så säker på utgången av ett sådant samtal, som man alltså inte har haft, och samtidigt hävda att SD är oberäkneliga?

Red’s kom:
Hoppande majoritet
Hoppande majoritet kallas det förhållande att en regering, som i sig själv inte har majoritet i parlamentet (riksdagen) utan är en minoritetsregering, i olika frågor kan stödja sig på samverkan med olika oppositionspartier, för att därigenom i varje fråga erhålla stöd för sin politik. Denna typ av majoritet använde regeringarna sig av i ”vågmästarparlamentarismen” under 1920-talets svenska parlamentarism.

Vågmästarpolitik
Vågmästare, eller tungan på vågen, är ett parti i en politisk församling som sitter mellan två starka block som inte har egen majoritet och därför blir utslagsgivande vid en omröstning. Begreppet vågmästare har skiftat betydelse och avsåg ursprungligen ett parti som anpassar politiken åt än det ena eller andra hållet för att få igenom partiets förslag med tillfälliga majoriteter. Begreppet i dess ursprungliga betydelse inbegrep ett stort mått av politisk förhandlingsförmåga.
Miljöpartiet var mellan valen 1998 och 2006 tungan på vågen. Tidigare har även Centerpartiet och Folkpartiet i någon mån varit vågmästare, liksom Ny demokrati under sin tid i Riksdagen 1991–1994. Sverigedemokraterna kom 19 september 2010 in i riksdagen med 5,7 procent av rösterna och antog därmed en vågmästarroll.

Utan att samtala med SD kan ingen veta om SD ställer orimliga krav

Att samtala med SD kan innebära att SD ställer orimliga krav, men nog måste väl de partier som får de orimliga kraven i knät då vara kapabla att säga ”tack, men nej tack?” och gå vidare antingen till S eller genom att lämna in sin avskedsansökan?

Samtal med ett parti innebär inte att man anammar partiets historiska bakgrund

Alliansens politiker kommer nämligen inte att smittas av SD:s ”nazistiska rötter” lika lite som Socialdemokraternas politiker smittats av Vänsterpartiets kommunistiska dito när de i decennier förlitat sig på de senares stöd i riksdagen.

Red’s kom:
Det måste kraftigt understrykas att det bara finns två politiska partier som har verkliga och dokumenterade rötter i nazismen; Socialdemokraterna och Centerpartiet.

Widar andersson säger:
– Om man tittar på Valu-undersökningarna från 2006 och framåt kan man se att SD till i alla fall 85 procent består av moderater och socialdemokrater.

Journalisten Jörgen Huitfeldt skrev om den s k sjuklöverns beteende;
”Finns någon annan förklaring bakom detta än rent självskadebeteende från alliansen och de Rödgröna? Att de innerst inne vill tappa väljare som ogillar SD men som har ännu svårare för mobbningstendenser och orent spel?”, och fortsatte om SD-isoleringen:

När man ser vilken effekt det hittills har haft så framstår det som kontraproduktivt och masochistiskt.

Om Alliansen väljer att återigen avstå från makten ger det tydliga signaler

Om Alliansen av någon anledning väljer att avstå från makten ännu en gång skickar man signalen till väljarna att det inte spelar någon roll hur de lägger sin röst – en socialdemokratisk statsminister får man ändå på köpet.

Det är en signal som kommer ljuda långt in i nästa valrörelse och enbart gynna – just precis, SD.

Red’s kom:
I fredags rapporterade Sifo/SvD att elva procent av Alliansväljarna och fyra procent av de rödgröna redan ångrar sig.
Sifos opinionschef Toivo Sjörén konstaterade att om det blir ett nyval (extraval) kommer det att bli till fördel för Sverigedemokraterna.
Som grädde på moset lär MP, och kanske även L, då åka ur riksdagen.

Källa: GP


PM Nilsson skriver i en ledare i Dagens Industri:

Ett antal företagare gav i onsdagens Dagens Nyheter råd om hur partierna ska navigera i de talmansrundor. Gruppen hyllar ett knippe omistliga värden som är viktiga för ett svenskt blomstrande näringsliv: alla människors lika värde, mångfald, religionsfrihet, yttrandefrihet, fri opinionsbildning, ett självständigt rättssystem och internationell handel.

I detta har de helt rätt. Ekonomin är i slutändan beroende av ett fritt samhällsskick. Utan fria individer inget fritt företagande.

Därefter varnar de för att dessa värden hotas av nationalistiska regeringar i Polen och Ungern. Också det är sant, även om man också ska ha respekt för dessa två länders svåra nära historia under sovjetisk semiockupation. Att de ibland ser Bryssel som ett nytt Moskva bör man i alla fall vara lyhörd för.

Står Sverige inför ett val mellan liberala värden och ”polsk-ungersk riktning”?

Nåväl, tankefigurens final är att Sverige står inför ett ödesval: antingen att gå i polsk-ungersk riktning, eller att värna de liberala värden som är grundläggande för vårt samhälle och näringsliv.

Det valet är förhoppningsvis självklart för alla. Problemet är att det är falskt.

Alliansens politik sammanfaller med SD:s politik i viktiga sakpolitiska frågor

Det handlar för allianspartierna om att våga pröva stödet för sin egen politik i riksdagen. Eftersom den i viktiga avseenden sammanfaller med SD:s finns det en sakpolitisk majoritet i för landet viktiga frågor.

Ekonomisk politik, kriminalpolitik, arbetsmarknadsfrågor och försvarsfrågan

Allianspartierna och Sverigedemokraterna har likartade uppfattningar i den ekonomiska politiken, i kriminalpolitiken, i arbetsmarknadsfrågor och i försvarsfrågan.

Särskilt Centerpartiet och SD har paradoxalt nog många beröringspunkter.

SD:s fokusfrågor inför mandatperioden, migration, sjukvård och kriminalpolitik är frågor som varje regeringskonstellation kommer att arbeta med;
• Sverigedemokraternas politik är utpräglat näringslivsvänlig.
• Partiet är för arbetskraftsinvandring.
• Den ekonomiskpolitiska talespersonen Oscar Sjöstedt vill inte aktualisera en kampanj om EU-omröstning.
• Den yngre generationen förstärker den högerliberala riktningen.

C:s och L:s önskan om en ny variant på DÖ skulle vara förödande för Sverige

Decemberöverenskommelsens olycka var att allianspartierna i förväg lade ner sig till förmån för S av rädsla för att SD skulle rösta på deras politik.

Det drabbade och avlövade framför allt Moderaterna som tappade i trovärdighet. Att göra om samma misstag är dårskap.

En ny Decemberöverenskommelse leder bara till ökat väljarstöd för SD

Frågan om att ge SD inflytande eller inte är en illusion. De har inflytande i kraft av att 17,5 procent av väljarkåren röstade på dem. Frågan är var detta inflytande ska kanaliseras. En regeringsbildning vars centrala uppgift är att isolera SD gör Jimmie Åkesson till oppositionsledare. Det är att ge hans parti stor makt.

En regeringsbildning som i riksdagen integrerar frågor där SD:s och allianspartiernas uppfattningar sammanfaller ger också makt, men en mycket mer ofarlig och demokratiskt oklanderlig.

Därtill kan man av rent taktiska skäl argumentera för att isoleringslinjen har prövats och misslyckats. SD har växt explosionsartat. Det är dags att prova något annat för att stoppa blodflödet från S och M.

Det är traditionellt från vänstern hotet kommer

De värden som företagargruppen i DN:s artikel säger sig vilja värna har historiskt hotats från vänster.
• S och LO vill inte ha arbetskraftsinvandring.
• De har alltid motsatt sig en författningsdomstol och har återkommande visat förakt för domstolsväsendets självständighet.
• De respekterar inte äganderätten och fick släpas in i EU.
• Under många decennier hotade S med en lex Bonnier för att stoppa en i deras ögon borgerlig mediemakt.

Socialdemokraterna lutar åt Vänsterpartiet

S har nu återigen gått vänsterut och hotar tillsammans med Vänsterpartiet med full kraft näringsfrihet och äganderätt.

Den nuvarande justitieministern drar sig inte för att personligen attackera för honom misshagliga pressröster.

Att i detta läge adla S till ett värn för liberala värden kräver en distans som närmar sig verklighetsflykt.

Det främsta vallöftet från C, L, KD och M var att verka för en M-ledd regering. Svik inte nu.

Källa: DI
Partiledarnas sandlåda
Se även bl a;
Stefan Löfven avsatt, men hoppas på comeback

Jonas Sjöstedt & Isabella Lövin vill styra efter att Löfven petats

Varning för Miljöpartiet

Lööf och Björklund kräver att Löfven samarbetar med dem


Partiledarnas sandlåda


Hur ska Alliansen avsätta Stefan Löfven utan stöd av SD?

Alliansen ansvarslös om de inte förhandlar med SD

Löfven vill bryta blockpolitiken för att bilda eget block

Socialdemokraterna efterlyser ny Decemberöverenskommelse med Alliansen – Val av talman

Alliansen beredd att lämna över regeringsmakten till vänstern


Val av talman klart, Alliansen gav Vänsterpartiet sitt stöd

Vänsterpartiet tror de kan få post som talman, via förtal


Endast två procent av folket vill att regeringen sitter kvar


Slutresultat i riksdagsvalet 2018, samt resultat för småpartierna


Så här röstade väljarna i Malmö kommun och resten av Skåne 2018


Låg- och outbildade röstar rött

Så här röstade väljarna i Sveriges särskilt utsatta områden 2018

Varför ökade väljarsympatierna för Vänsterpartiet 2018?

Centern, S, MP och V söker väljarstöd bland de som ej vill integreras


Minoriteten styr i Sverige

Ett system ur balans


Sveriges medier polariserar Sverige


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Socialdemokraterna efterlyser ny Decemberöverenskommelse med Alliansen

Socialdemokraterna har insett att loppet är kört och försöker nu desperat få till någon ny form av Decemberöverenskommelse redan i samband med val av talman för att kunna exkludera Sverigedemokraterna från all form av inflytande.

Under presskonferensen gör Ygeman & Löfven två historiska räknemissar (se nedan)!!! Hela Sveriges samlade journalistkår har missat detta!

Gårdagens presskonferens med Socialdemokraterna löd som följer:

Val av talman

Stefan Löfven, snart avsatt statsminister:
– Nu har vi ett ett väldigt känsligt läge, Vi är det största partiet i den största konstellationen.

Red’s kom:
Det märkliga är att ingen vill säga vilken denna största konstellation skulle vara. Såvitt är känt för svenska folket finns det två konstellationer (förutom SD, med 17,6%);
1. Socialdemokraterna (28,6%)
2. Alliansen (40,2 %)
Det råder inget tvivel om att Alliansens konstellation är avsevärt större än konstellationen bestående enbart av Socialdemokraterna.

Det ska noteras, när det gäller ordet ”regeringsunderlag” att det aldrig ens yppats något om att varken V eller MP skulle stödja Socialdemokraterna, som stödpartier eller på något annat sätt (vilket Marcus Oscarsson på TV4 inte förstått). Man kan inte bara förutsätta detta, utan det måste givetvis i sådant fall fastställas av dessa tre partier inför hela svenska folket.

Jonas Sjöstedt, som aspirerar på vice statsminister-posten, har med all önskvärd tydlighet förklarat att något samarbete inte finns mellan S och V samt att en förutsättning för att samarbete med S ska kunna ske är att S förhandlar med V. Vilket alltså inte skett.

Vad är det för ”känsligt läge” som Löfven upplever?

Stefan Löfven:
– Men vi menar att, precis som 2014, försök att hitta samförstånd över blockgränsen.

Red’s kom:
Det finns ingen vilja till att söka samförstånd över blockgränsen till SD. Antidemokratiskt beteende som inte hör hemma i politiken.
Var finns ”samförståndet” med Löfvens stödpartier, MP och V? Och varför finns det inte en enda journalist i Sverige som frågat om detta?

Stefan Löfven:
– I den första frågan som ska upp för prövning då, skarpt, det är talmansfrågan. Då tycker vi att det är en bra princip att pröva den [?] redan där då.
– Kan det underlätta det fortsatta arbetet? Vi har ju en ganska lång tid framför oss här.

Red’s kom:
För Socialdemokraterna har tiden runnit ut. De har noll chans att fortsätta som regering.

Stefan Löfven:
– Så vi vill pröva redan i det här valet av talman, se kan vi hitta ett sätt att samtala som gör det mindre dramatiskt så tycker vi att det är bra.

Red’s kom:
På viket sätt är det dramatiskt att S, V och MP röstar på ett sätt och Alliansen samt SD på ett annat sätt, där majoriteten vinner?

Är ni rädda för att om ni föreslår en kandidat så skulle ni förlora i omröstningen?
Stefan Löfven:
– Nej, men däremot så om alla säger att vi vill ha samtal i frågan och alla sedan offentliggör, det här är vår kandidat, det här är vår kandidat, ju större är sannolikheten för att det blir en spänning i sig i frågan

Red’s kom:
Det är en självklarhet att Löfven & co fattat att det är kört från början att ett förslag till talman från vänstern skulle gå igenom och nu vill de bl a rädda ansiktet lite genom denna taktik.

Alliansen har å sin sida inget att vinna, tvärtom, på att samtala med Löfven för att Alliansen ska få igenom sitt förslag eftersom det redan är givet att det blir så.

Stefan Löfven:
– Men det är klart att det Socialdemokratiska partiet kommer att ha en kandidat, men samtidigt så vi sträcker ut en hand och säger kan vi hitta ett sätt att vi löser det här utan att vi liksom kastar in alla namn och sedan ska det bli ett krig kring det. Kan vi hitta ett sätt att samtala som gör att vi kan båda blocken här nu, om de ska överleva, finnas kvar, kan känna trygghet i den processen, det här är en person, hen litar alla på.

Red’s kom:
Ihåligt resonemang, där Löfvens hat mot SD, för att de norpat väljare från S, lyser igenom. Om Löfvens mål är att alla ska lita på den person som väljs, varför tycker Löfven & co att det saknar betydelse om SD litar på denna person?

Det är inget ”krig” att en majoritet i sedvanlig ordning röstar fram en talman.

Notera också att Löfven säger att ”det Socialdemokratiska partiet” kommer att föreslå en kandidat. Alltså finns det inte något samarbete med MP eller V ens om kandidat till talman. Så var det med den ”konstellationen”.

”En annan aspekt…

Anders Ygeman (S), Gruppledare:
– Det finns ju en annan aspekt också, att om vi inte kommer överens över blockgränserna då blir det i praktiken Sverigedemokraterna som avgör vem som ska bli talman.

Red’s kom:
Nej, i praktiken blir det då majoriteten, i detta fall Alliansen och SD, som avgör vem som ska bli talman.

Socialdemokraterna är allergiska mot ett traditionellt system där majoriteten ska få bestämma, men som systemet är uppbyggt kommer det alltid att bli vågmästaren som fäller det slutliga avgörandet så länge den grundläggande principen är att respektive block alltid ska rösta emot det andra blocket, oavsett förslag.

Anders Ygeman:
18 eller 19 procent eller vad det blev i valet, skulle då få avgörande inflytande över vem som skulle få leda hela riksdagens arbete.

Red’s kom:
Nej, majoriteten skulle få avgörande inflytande över val av talman, och stackars Socialdemokraterna skulle bli överkörda.

Talmannen är en ceremoniell post utan politiskt inflytande, där den viktigaste uppgiften är att föreslå vem som ska bli statsminister.

S vill minska inflytandet till max 70 procent i stället för 100 %

Anders Ygeman:
– Men om vi kommer överens över blockgränserna då blir det 80% av riksdagen som får inflytande över vem ska leda riksdagens arbete.

Red’s kom:
Alltså inget annat än en ny Decemberöverenskommelse!

En stor del av Sveriges befolkning ska i tvättäkta kommunistisk anda exkluderas från varje form av möjlighet att påverka, om Socialdemokraterna får som de vill.

Kommer Alliansen att gå  i S-fällan?
Om Alliansen skulle acceptera Socialdemokraternas invit så har Socialdemokraterna lyckats locka Alliansen in i en farlig fälla, där Alliansen gör exakt tvärtemot till vad de så tydligt och så många gånger lovat sina väljare, dvs att de inte skulle ingå någon ny antidemokratisk överenskommelse med sina motståndare som enbart syftar till att utestänga 17,5 % av väljarna från varje form av inflytande, och där vad som är bäst för landet är ovidkommande.

Socialdemokraterna, decemberöverenskommelse
Vilka menar Ygeman dessa 80 procent skulle vara?
Förstår inte den sparkade inrikesministern Anders Ygeman att utan samtal mellan Socialdemokraterna och Alliansen är det 100% av riksdagen som har inflytande i valet av talman?
Socialdemokraterna vill sänka denna andel. Inte bara till 80 % utan till 70% (100-17,5-8-4,4)! Eller räknar kompisarna Löfven & Ygeman in Miljöpartiet och Vänsterpartiet i sitt parti?

Källa: SVT

Efter ovanstående rävspel fortsätter Anders Ygeman (som helt tycks sakna moralisk kompass och som har en mycket mörk historia bakom sig, vilket avslöjats av bl a Expressen) genom att läsa innantill (sluddrigt som vanligt):

– Det har alltså funnits två olika praxis eller principer under valet av talman. Största parti eller största regeringsunderlag. Kan väl notera att i år så sammanfaller de två principerna och ger samma resultat.

Red’s kom:
Vi kan notera att Anders Ygeman (S) inte har några skrupler i att flagrant ljuga för hela svenska folket om sitt regeringsunderlag. 28,6 procent är inte mer än 40 procent!

– Men för att underlätta dagens situation är vi beredda att föreslå en tredje blocköverskridande väg.

Red’s kom:
Underlätta dagens situationför vem? Jo, enbart för S.

Vad är det för fel på den traditionella metoden där majoriteten bestämmer?

Riksdagen har haft en socialdemokratisk talman (Urban Ahlin) under föregående mandatperiod. Nu är det i rättvisans och demokratins namn någon annans tur.

– Det skulle innebära att vi istället samarbetar och hittar en gemensam kandidat som har ett så brett stöd och så stor respekt som möjligt.

Red’s kom:
Alliansens förslag av talman kräver inte på något sätt ett samarbete. Det blir den talman som majoriteten röstar på, utan samarbete.

Inte en enda journalist i Sverige har ställt frågan varför den talman som väljs ska ha ”ett så brett stöd och så stor respekt som möjligt”. Exakt varför skulle detta behövas för en talman som enbart har att följa regelverket… om det inte ligger en liten lus begraven här (t ex att man anser att talmannen besitter möjligheten att påverka val av statsminister)?

– Vi kommer därför inte idag att föra fram en socialdemokratisk kandidat.

Red’s kom:
Det hade S inte gjort oavsett vilket.

När kommer S att föra fram sin kandidat (om de har någon som vill ställa upp trots att det är givet att denna person inte kommer att väljas som talman)?

– Vi vill få till stånd samtal över blockgränserna även om talmansfrågan.

Red’s kom:
Socialdemokraternas önskan är inte av en plötsligt infallen godhet. Syftet är istället att få Alliansen att bryta sina löften till väljarna och därigenom skapa sig själva en bättre utgångspunkt, samtidigt som de ges en möjlighet att så split mellan allianspartierna och bygga upp en mur mot SD.

Söndra och härska
Vad S inte berättade under sin presskonferens är att de inte vill prata med Alliansen utan enbart med parti för parti i Alliansen. Till Aftonbladet sa Löfven efter presskonferensen; ”Jag tycker att det är rimligt att prata parti till parti eftersom blockpolitiken enligt min mening är förlamande, man låser fast sig i blocktänkande och är inte lika öppen som man kan vara.”.

S vill inte bara splittra allianspartierna genom att få över C och L på sin sida, eller i alla fall få C och L att bryta med Alliansen. S vill också i egensyfte försöka bygga upp en så hög mur som möjligt mellan Alliansen och SD.

Ett annat sätt för Löfven att splittra Alliansen kan vara att föreslå t ex Eskil Erlandsson (C) som talman. Socialdemokraterna kan lugnt göra detta eftersom de vet att den socialdemokrat de egentligen skulle vilja ha ändå inte kommer att få majoritet i röstningen.

Det viktigaste för oss är att nå enighet i dessa samtal att skapa en ny stabil blocköverskridande praxis för talmansposten.

Red’s kom:
Nej, det viktigaste för Socialdemokraterna är att exkludera SD eftersom de ser SD som det största hotet mot Socialdemokraternas makt.

I övrigt handlar det inte om att ”nå enighet” i talmansfrågan, eftersom ett ”samtal” ändå inte inneburit att Socialdemokraterna skulle få något inflytande i Alliansens val av talman.

Det är uppenbart att Socialdemokraternas inbjudan till samtal om val av talman inte handlar om någon form av välvilja överhuvudtaget, men understryks av att S bjuder in Alliansens partier (en och en) till detta samtal via presskonferens.
Socialdemokraterna går ut med mejl och SMS till sina partimedarbetare där de varnar för att nämna något om vem Socialdemokraterna kommer att föreslå som talman.

– Det skulle också bidra till att stärka talmannens roll och den som väljs kommer att få en bättre förmåga att leda riksdagen i en svår tid.

Red’s kom:
Men nu är talmannens roll enbart att fördela ordet när riksdagens ledamöter håller sina anföranden. Det är inte en roll som varken behöver eller kan stärkas.

Att S får förtur till att veta vem Alliansen kommer att föreslå som talman, dvs i praktiken en simpel mötesordförande (om än med lika hög lön som statsministern), gör inte att talmannen får ”en bättre förmåga att leda riksdagen”, dvs i praktiken en bättre förmåga att fördela ordet.

Talmannen ska arbeta ”befriad från politiska bindningar” och därför är det särskilt illa att Socialdemokraterna försöker politisera talmansämbetet. Detta beteende som Stefan Löfven och Anders Ygeman ägnar sig åt skadar allvarligt förtroendet för talmannen (som ska vara opartisk). I grundlagberedningen från tidigt 1970-tal framgår det att talmannen ska arbeta utan ”partipolitiska bindningar”.

– Jag tror att det är en princip som i förlängningen skulle gynna alla partier, och… och… och också gynna det land vi är satta att representera.

Red’s kom:
Gynna alla partier? Hur? Nej, Ygeman tror att det är en princip som skulle kunna minska ”icke-vänsterns” makt. Hur skulle Sverige gynnas av att Socialdemokraterna får acceptera Alliansens val av talman i förväg?

Om Alliansen skulle nappa på Socialdemokraternas utsträckta näve innebär det dessutom att Alliansen skulle ge sitt indirekta stöd till extremistpartierna på vänsterkanten, V och MP.

Uppdatering:
Alliansens val av talman kommer att bli en moderat (Andreas Norlén från Moderaterna). Det vore galet av Alliansen att redan från start provocera SD, med sin starka vågmästarroll, genom att välja en talman med koppling till Centerpartiet eller Liberalerna. Det skulle då starkt riskera processen med att avsätta Löfven och val av ny statsminister.

Se även bl a;
Hur ska Alliansen avsätta Stefan Löfven utan stöd av SD?

Alliansen ansvarslös om de inte förhandlar med SD

Löfven vill bryta blockpolitiken för att bilda eget block

Alliansen beredd att lämna över regeringsmakten till vänstern

Stefan Löfven avsatt, men hoppas på comeback

Jonas Sjöstedt & Isabella Lövin vill styra efter att Löfven petats


Vänsterpartiet tror de kan få post som talman, via förtal

Val av talman klart, Alliansen gav Vänsterpartiet sitt stöd


Endast två procent av folket vill att regeringen sitter kvar


Slutresultat i riksdagsvalet 2018, samt resultat för småpartierna


Så här röstade väljarna i Malmö kommun och resten av Skåne 2018


Låg- och outbildade röstar rött

Så här röstade väljarna i Sveriges särskilt utsatta områden 2018

Varför ökade väljarsympatierna för Vänsterpartiet 2018?

Centern, S, MP och V söker väljarstöd bland de som ej vill integreras


Minoriteten styr i Sverige

Ett system ur balans


Sveriges medier polariserar Sverige


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Alliansen ansvarslös om de inte förhandlar med SD

I en ledarkrönika sammanfattar Alice Teodorescu de viktigaste förutsättningarna inför kommande regeringsbildning, under rubriken ”Dags för Alliansen att börja ta ansvar”, där hon klargör vikten av att Alliansen inleder samtal med Sverigedemokraterna för att få stöd för sin politik och få till ett regeringsskifte i Sverige:

Blockpolitiken är död – länge leve blockpolitiken! Eller? Faktum är att den traditionella blockpolitiken varit död ett bra tag vid det här laget. Närmare bestämt sedan år 2010 då Sverigedemokraterna röstades in i Sveriges riksdag och blev tungan på vågen. Två val senare har partiet vuxit stort i opinionen vilket resulterat i att inget av de forna blocken har egen majoritet.

Löfven regerat i 4 år utan folkets stöd

Stefan Löfvens rödgröna regering borde emellertid aldrig ha tillträtt år 2014. I riksdagen fanns nämligen en icke-socialistisk majoritet redan då som när som helst hade kunnat avsätta honom. Om de bara hade vågat.

Red’s kom:
Alliansen har under fyra år t o m släppt fram en regering som bygger sin politik på två små extremistpartier! Om Alliansen ännu en gång skulle låta dessa ytterlighetspartier – som stöds av 12%, i huvudsak invandrare från de utanförskapsområden som vänstern byggt upp med stöd av Alliansen –  få fortsatt betydande inflytande i Sverige så lär allianspartierna utplånas från den politiska kartan.

Upp till Alliansen om Löfven ska sitta ännu en mandatperiod

Resultatet av söndagens val är endast en upprepning av detta förhållande. Därmed borde utgången vara given. Om de bara vågar.

57,8% utlovat före valet att avsätta Löfven

Alliansen och SD har före valet deklarerat att de avser att rösta bort Löfven som statsminister.

Hur få igenom budget med minst 57,8% emot och ingen DÖ?

Löfven själv har vid upprepade tillfällen etiketterat SD som ett högerparti, hur han då ska kunna få igenom sin budget i en riksdag vars majoritet så tydligt är emot honom förblir en gåta.

Red’s kom:
Särskilt när allianspartierna utlovat väljarna att de inte avser att skapa ännu en antidemokratisk maktkartell med syfte att hålla kvar Socialdemokraterna vid makten.
Blockpolitik, partiledarna har målat in sig i sina hörn

Löfven vill bryta blockpolitiken eftersom den är honom till nackdel

Under hela mandatperioden 2014-2018 har Stefan Löfven (S) gjort ett stort nummer av sin ambition att bryta den, enligt honom, fördummande blockpolitiken.

Vem ingår i Löfvens block?

Varför stod Löfven ensam på presskonferensen om han nu är en del av ett samlat block som avser att utgöra regering?

Vilka övriga partier ingår i hans block, Miljöpartiet allena eller också Vänsterpartiet?

Varför deklarerades inte detta förhållande före valet, alltså att Löfven vill regera med dessa två partier, och därigenom snarare cementera blockpolitiken?

S + V + MP = 41%

Även om V och MP ingår i regeringen uppnår de rödgröna inte egen majoritet.

S + V + MP = 41 % + 14%?

För att slippa förhålla sig till SD:s vågmästarroll behöver de locka över C och L.

Vad ska en regering bestående av V, som motsätter sig privat ägande, och C, som i vissa delar närmast kan betecknas som nyliberalt, åstadkomma i sak?

Red’s kom:
Dessutom;
• Det finns ingen som gått åt Socialdemokraterna hårdare än Annie Lööf. Det finns inga partiledare som haft en större konflikt mellan varandra än Annie Lööf och Stefan Löfven, där Lööf gjort allt för att förödmjuka Löfven.
• Centerpartiet har diametralt olika åsikter om åtgärder för miljön – eller klimatet, som det kallas idag – jämfört med Miljöpartiet.
• Centerpartiet skulle snabbt självdö om de inledde någon form av samarbete med det företagsfientliga Vänsterpartiet.

Löfvens låtsasblock viktigt för Löfven

Det är uppenbart att Löfven, skicklig som få när det kommer till förhandlingar och taktik [Löfven är enbart skicklig på detta om man håller sig på lekskolenivå!], inte alls är emot blockpolitiken när den gynnar hans egna intressen.

S hoppas kunna öka rädslan för samarbete med SD – Divide Et Impera

Däremot vill Löfven söndra Alliansen och öka stigmat för samtal med SD.

Red’s kom:
Allt enligt vänsterns enda utgångspunkt; Söndra och härska.
Det är en politisk strategi som innebär att motståndarna ska övervinnas genom att så split mellan dem, för att därefter behålla makten. Folket ska splittras upp efter skilda åsikter i syfte att sedan göra de enskilda parterna/partierna undergivna och fogliga.

SD största hotet för vänsterns makt

Skälet är enkelt: en enig borgerlighet, som får SD:s passiva eller aktiva stöd, kommer under oöverskådlig tid att utgöra det främsta hindret mot ett socialdemokratiskt maktinnehav.

Alliansen är död om ny DÖ skapas

Den helt legitima upprördheten inom borgerligheten över att Alliansen lät Löfven hållas i fyra år, trots det parlamentariska underlaget, kan bara botas av att Alliansen inte ännu en gång schabblar bort sina möjligheter.

Man kan inte med trovärdighet gång efter annan hävda att regeringens politik är skadlig och samtidigt själv avstå från att ta strid om makten.

Blocköverskridande samarbete saknar verklighetsförankring

Det förhandlingsspel som utspelar sig i skrivande stund, där såväl Socialdemokraterna som Alliansen vädjar till den andra om en blocköverskridande lösning, saknar verklighetsförankring.

82% mot regeringssamarbete mellan Alliansen och de rödgröna

En inte helt ovidkommande faktor är att väljarna ställer sig skeptiska till sådana lösningar. Enligt vallokalsundersökningen vill enbart 18 procent av väljarna ha ett regeringssamarbete mellan Alliansen och de rödgröna.

23 procent önskar en regering med enbart ett eller flera av de rödgröna partierna

29 procent föredrar en regering med enbart ett eller flera allianspartier.

Vad motiverar en fortsatt minoritetsregering med S?

Att S ska fortsätta att ha ett avgörande inflytande över svensk politik med hänvisning till att man är det största partiet, men till syvende och sist ändå i strid med det faktiska valresultatet, framstår som ytterst arrogant.

En blocköverskridande regering blir handlingsförlamad

Väljarnas inställning är högst rationell. Riskerna med blocköverskridande regeringar är många, inte minst eftersom sådana regeringar brukar bli handlingsförlamade.

Efter valet 2014 bildades 102 blocköverskridande styren i kommunerna. 94 av dessa har i årets val fått minskat väljarstöd, 86 har tappat mandat.

Under mandatperioden 2014-2018 har 83 av de de totalt 102 kommunerna haft majoritet i fullmäktige. Utifrån årets valresultat skulle endast 29 av koalitionerna klara det (13/9).

C (8%) och L (5,5%) utplånas om de byter sida

Risken är med andra ord stor att Liberalerna och Centerpartiet skulle kunna gå samma öde till mötes som Miljöpartiet om de bröt sig ur Alliansen för att sitta i regering med Socialdemokraterna.

Om slitningarna varit stora i den rödgröna konstellationen kan man bara sia om omfattningen för C/L.

Red’s kom:
Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) är naturligtvis fullt medvetna om detta och kommer därför, bara av denna anledning, aldrig att stödja att Socialdemokraterna kommer till makten igen.

Det är därför tråkigt att Lööf & Björklund fortsätter att köra sitt politiska spel istället för att vara konstruktiva och verka i landets intresse.

Om dessa allianspartier är intresserade av att få igenom sin politik skulle de ha varit ärliga mot väljarna, och redan från start inlett förutsättningslösa samtal med Sverigedemokraterna.

Nu kommer de istället att framöver – kanske med tårar i ögonen, som Åsa Romson (MP) – stå framför TV-kamerorna och säga;

Eftersom det parlamentariska läget är så komplicerat, där Socialdemokraterna inte vill samarbeta med oss utan hellre ser att SD får makt, ser vi ingen annan utväg än att inleda samtal med Sverigedemokraterna så att vi kan byta ut regeringen.

Det kanske innebär att Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) ställer sig utanför och hädanefter agerar som enskilda partier, men det är nog vad Sverige behöver. Denna ordning kommer ändå inte att gynna Socialdemokraterna, även om det länge varit Löfvens dröm att Alliansen skulle spricka.

C och L kommer inte att kunna rösta för en vänsterregering och mot en M+KD-regering. I alla fall om C och L är det minsta intresserade av att komma över 4-procentsspärren i nästa val.

ETT INTRESSANT POLITISKT LÄGE
OBS! Ett ”svårt parlamentariskt läge” består uteslutande i allianspartiernas ovilja att samtala med Sveriges tredje största parti. Det parlamentariska läget har väl i verkligheten sällan varit enklare?

Det ”svåra” ligger enbart i att bryta mot principen alla-mot-en, där SD ska utestängas från all form av inflytande oavsett vilka negativa konsekvenser det får för landet. Ingen vill vara först att ta steget att sätta landets bästa i första rum.

Ska politikens syfte vara att få igenom sin politik eller att blockera Sveriges tredje största parti från varje form av inflytande?

Argumenten mot en blocköverskridande regering är med andra ord många. Men till syvende och sist måste man ändå fråga sig vad politikens syfte ska vara.

Är det att till vilket pris som helst isolera SD eller att driva den politik som man tror på?

Alla är lika mycket värda… utom SD

Räcker avståndstagandet gentemot SD som enda bärande idé för en regering? Efter tre val där SD ökat markant för varje gång framstår en sådan strategi som vansinnig.

Red’s kom:
Särskilt märkligt blir allianspartiernas ihåliga resonemang med tanke på att SD:s starka vågmästarställning gör att SD kommer att få betydande inflytande oavsett vad Alliansen vill och tycker.

Alliansen har således allt att vinna och inget att förlora på att föra en dialog med SD. Trots detta väljer Alliansen att strunta i vad som är bäst för Sverige.

En regering måste anpassa sig efter folkets vilja

Livskraftiga demokratier består av en part som regerar och resterande som opponerar.

En minoritetsregering, vilket Sverige ofta haft, måste anpassas sin politik efter riksdagens majoritet, annars ska den inte överleva.

I den bästa av världar låter inte Alliansen sig skrämmas av Socialdemokraternas påstående om att ett Sverige som inte styrs av dem skulle vara ett Sverige i kaos.

Alliansens vilja att ta makten, att få igenom den egna budgeten och den politik som man för några dagar sökte väljarnas förtroende är sund och har inget med kaos att göra. Det är parlamentarisk demokrati i praktiken. Kliv inte i Löfvens fälla, vad ni än gör!

Red’s kom:
Det politiska läget stod klart som allra senast på valdagen, liksom att inga tilläggs- eller kontrollräkningar efter detta skulle kunna förändra det faktum att SD kraftigt förstärkt sin position som vågmästare och att inga tänkbara/möjliga konstellationer av partier därmed skulle kunna hamna i majoritet.

Att Alliansen inte skulle agera stödparti för vänstern och att vänstern inte skulle agera stödparti för Alliansen visste vi alla, och kan knappast ha kommit som en överraskning för någon av partiledarna.

Allianspartierna skulle ha framstått som avsevärt mer hederliga om de senast dagen efter valdagen förhållit sig till det då definitivt bekräftade politiska läget genom att, genast när Jimmie Åkesson bjöd in till detta, inleda samtal med SD.

Att, som nu, alla partiledare varje dag sitter i intervju efter intervju och hänvisar till att det skulle kunna ske några odefinierade mirakel-förändringar i framtiden ter sig bara löjligt. Särskilt när vi alla vet vad som kommer att hända i kommande steg;
1. Stefan Löfven kommer att röstas bort i statsministeromröstningen.
2. I de fyra talmansrundorna kommer, genom Alliansens ovilja att föra en dialog, inget förslag till statsminister vinna majoritet, med som oundvikligt resultat att Alliansen blir huvudansvarig för att nyval (s k ”extraval”) utlyses inom tre månader.

Partiledarna i den s k sjuklövern talar gärna om ödmjukhet och respekt för valresultatet, men det handlar bara om att någon annan ska visa detta. Ingen ödmjukhet eller respekt för demokratin eller de 1 135 627 medborgare i Sverige som lagt sin röst på SD ska visas.

Att Alliansen avvaktar till efter den tredje talmansrundan med att anpassa sig efter verkligheten är ytterst oansvarigt mot svenska folket. Särskilt när allt skulle kunnat lösas så enkelt redan från start genom en dialog mellan Alliansen och SD.

Det är hög tid för Alliansens partiledare att kliva upp ur sandlådan och agera på ett moget och vuxet sätt, där landets intresse väger tyngre än indignationen över att ha tappat väljare till SD.

Källa: GP

Se även bl a;
Hur ska Alliansen avsätta Stefan Löfven utan stöd av SD?

Löfven vill bryta blockpolitiken för att bilda eget block

Socialdemokraterna efterlyser ny Decemberöverenskommelse med Alliansen – Val av talman

Alliansen beredd att lämna över regeringsmakten till vänstern

Stefan Löfven avsatt, men hoppas på comeback

Jonas Sjöstedt & Isabella Lövin vill styra efter att Löfven petats


Vänsterpartiet tror de kan få post som talman, via förtal

Val av talman klart, Alliansen gav Vänsterpartiet sitt stöd


Endast två procent av folket vill att regeringen sitter kvar


Slutresultat i riksdagsvalet 2018, samt resultat för småpartierna


Så här röstade väljarna i Malmö kommun och resten av Skåne 2018


Låg- och outbildade röstar rött

Så här röstade väljarna i Sveriges särskilt utsatta områden 2018

Varför ökade väljarsympatierna för Vänsterpartiet 2018?

Centern, S, MP och V söker väljarstöd bland de som ej vill integreras


Minoriteten styr i Sverige

Ett system ur balans


Sveriges medier polariserar Sverige


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Löfven vill bryta blockpolitiken för att bilda eget block

Det finns bara en ”konstruktiv lösning” på regeringsproblematiken, säger statsminister Stefan Löfven (S) efter att det slutgiltiga valresultatet fastställts. Det är att bryta blockpolitiken.

Red’s kom:
Löfven vill däremot behålla blockpolitiken när det gäller SD, där Löfven – med sitt starkt antidemokratiska tänk – önskar hålla 1 135 627 medborgare i Sverige utanför all form av inflytande.

Har socialdemokraterna det största regeringsunderlaget?

Det slutgiltiga valresultatet visar att vi socialdemokrater blivit det klart största partiet och har stöd av det största regeringsunderlaget, om inte de borgerliga partierna bryter sina löften och skapar ett gemensamt block med Sverigedemokraterna”, säger Löfven i ett uttalande.

Red’s kom:
Det nu ”slutgiltiga” (vilket det inte är, men resterande röster kommer inte att påverka) valresultatet visar inte vad Stefan Löfven påstår!

Stefan Löfven må ha Sveriges alla journalister på sin sida, där inte en enda journalist frågar vad han menar, men förhoppningsvis förstår ändå en majoritet av befolkningen att han ljuger.

Stefan Löfven vägrar svara på vilka partier han vill bilda ett nytt block med, men vi vet att hans största hopp ligger hos Centerpartiet, och därefter Liberalerna.

Alliansen har det största regeringsunderlaget

1. Socialdemokraterna är det enskilt största partiet, men är i minoritet med 28,6% jämfört med 71,4 % för övriga partier.
I en modern demokrati är det oväsentligt vilket enskilt parti som är det största. Det handlar enbart om vilken konstellation, med största möjliga väljarbas (över 50%), som ska ha mest inflytande.
2. Det största regeringsunderlaget har Alliansen. Alliansen är i minoritet med sina 40,26%, men det är ändå en överlägset större minoritet än Socialdemokraternas 28,6%.
3. Om något alliansparti byter sida skulle detta alliansparti bryta sitt löfte till väljarna att byta ut S+MP-regeringen.

S, V och MP är inget block

Slutresultatet i valet 2018 blev 18% för SD, 40% för Alliansen och 41% för S+V+MP. Om man räknar i mandat så har icke-blocket S + V + MP fått 144 mandat. Allians-blocket (utan SD, med sina 62 mandat) har fått 143 mandat.

Men det finns inget samarbete mellan S, V och MP.  Socialdemokraterna och de två extremistpartierna är de facto inget block, och har inte heller gått till val som sådant, även om Löfven nu efter valet vill räkna dessa tre partier som ett block enbart för att det gynnar honom.

Vill Löfven bilda block med V och MP?
Om Stefan Löfven verkligen vill pröva möjligheterna att bilda en regering av sitt ’block’ tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, bör han säga det i klartext.”, säger Ulf Kristersson i en skriftlig kommentar till TT.

C & L har målat in sig i ett hörn
Främst Annie Lööf (Centerpartiet) och Jan Björklund (Liberalerna) har målat in sig rejält i ett hörn när de sagt att de kommer att fälla regeringen och inte kommer att ens prata med Sverigedemokraterna. De kommer att tvingas bryta sina löften på ett eller annat sätt, eller sätta sig i en regering som snabbt kommer att falla.

Ingen ny överenskommelse om att lägga sig platt för vänstern
Att alliansen inte vill samarbeta med Sverigedemokraterna är samma som att ge ifrån sig makten till Socialdemokraterna, precis som genom Decemberöverenskommelsen. Allianspartierna har lovat att inte ännu en gång ingå en ny överenskommelse som åsidosätter gängse parlamentariska principer.

Block pga grundläggande motstridiga intressen
En blockpolitik baseras på att det finns grundläggande motstridiga intressen, och att bortse från detta faktum skulle vara djupt odemokratiskt.

Löfven vill att väljare ska rösta på parti istället för på politik
I det fall Löfven seriöst hade velat bryta blockpolitiken skulle han klargjort för väljarna innan valet i vilka frågor han skulle kunna vika sig för högern, och tillsammans med vem. Detta har han inte gjort ens idag.

Det finns två alternativ för allianspartierna
Eftersom en minoritetsregering kommer att falla finns det bara två alternativ;

1. Samarbeta med SD, eller
2. Bryta upp Alliansen och ge makten till Löfven.

Är landets bästa att stödja Löfven och att Sverige blir en diktatur?

Han tillägger att det bara finns en ”konstruktiv lösning för landets bästa: att bryta blockpolitiken”.

Red’s kom:
Vad är landets bästa?
Stefan Löfven, som vägrar avgå från statsministerposten trots att det finns en klar majoritet i riksdagen som kräver detta,  vill ”bryta blockpolitiken” av det enkla skälet att det är ett oöverstigligt hinder för att han ska få behålla makten.

Löfven vill skapa ett eget block
Stefan Löfven vill inte bryta blockpolitiken, han vill de facto bara byta ut existerande block mot ett block som han är ensam kung över.

Stefan Löfven vill bryta blockpolitiken
Det är lätt att önska att blockpolitiken ska brytas när man inte befinner sig i ett block utan det bara handlar om att behålla makten.

Uteslutet för S att stödja Alliansen
– Att vi skulle vara stödparti till en borgerlig regering ser jag som helt uteslutet. Det skulle betyda att Sveriges största parti skulle vara stödparti. Jag ser det som uteslutet, säger Socialdemokraternas gruppledare, Anders Ygeman, enligt DN.

Red’s kom:
Nej, det innebär att det val 28,6 % av väljarna gjort skulle stödja det val som 40,26 % av väljarna gjort.

Vilka partier är anständiga?

Nu måste alla anständiga partier ta sitt ansvar för att föra Sverige framåt”, säger Löfven.

Red’s kom:
Varför finns det ingen ”anständig” journalist i Sveriges vänstervridna medier som ställer raka frågor om vilket ansvar Löfven vill ta, och hur?

På vilket sätt är Socialdemokraterna ett ”anständigt” parti?

Tycker Löfven det är ”anständigt” att inte före valet klargöra vilka partier han vill regera landet med? Är det ”anständigt” att låta sina väljare rösta i blindo, där ingen vet vilken politik det blir med en röst på S?

Vuxenmobbare som leker i sandlådan
SD är inte bara vågmästare, utan nu även en mycket stark vågmästare. Är det att visa respekt för väljarna och landet att inte ens följa inbjudan från SD och föra en dialog med Sveriges tredje största parti för att se om man kan komma fram till något att enas om som ligger i landets (i stället för personligt) intresse?

I den politiska sandlådan ville inte moderaternas partisekreterare Gunnar Strömmer och Socialdemokraternas gruppledare Anders Ygeman mötas i SR:s P1-morgon 2018-09-17. Det verkar ju lovande inför framtida ”samarbete” mellan Socialdemokraterna och Alliansen, där Alliansen söker stöd för att bilda regering hos Socialdemokraterna.

71% vill inte att Löfven ska styra landet

Varför ska alla andra partier göra eftergifter bara för det enda syftet att Stefan Löfven ska få sitta kvar, med världens högsta lön bland statschefer?

Vilket parti får igenom all sin politik?

I denna process kommer ingen kunna få igenom all politik för sitt parti”, säger Löfven.

Red’s kom:
Så detta är Löfvens mål, att få igenom allt han vill.

All makt utgår från folket Löfven?
Löfven uttalar sig som en despot. Om Stefan Löfven känt till i alla fall det mest grundläggande om vad en demokrati innebär så hade han vetat att i en demokrati – särskilt med 8 partier, varav 3 stora (S, M och SD) – får inget enskilt parti igenom all sin politik.

Vad Löfven förespråkar är per definition en diktatur!

Löfven klamrar sig fast vid statsministerposten
Förarbetet till grundlagen säger att statsministern ska avgå efter ett val vid oklarheter avseende det parlamentariska stödet (”det bör emellertid förutsättas att en regering efter ett valresultat som lett till oklarhet om regeringens stöd i riksdagen väljer att avgå”). Samtliga allianspartier samt Sverigedemokraterna (57,8%) vill att Löfven ska avgå. Att Löfven trots detta klamrar sig fast vid statsministerposten säger en del om Löfvens självbild. Socialdemokraterna struntar blankt i grundlagens avsikter för att det passar deras syften.

Varför innebär ”samarbete” bara att alla ska göra som Löfven vill?

Men genom att samarbeta kan vi göra så mycket mer för vårt land”, säger Löfven.

Red’s kom:
Osökt uppstår frågan varför ”samarbete” enbart innebär att andra partier ska böja sig för Löfvens vilja?

De s k ”utsträckta händerna” är meningslösa om man inte är villig att göra några eftergifter i sin politik på samma sätt som SD är beredd att göra.

Löfven har klargjort att han inte är intresserad av att samarbeta med något parti till höger om Socialdemokraterna som inte vill göra honom till lags.

Leif GW Persson skriver i Expressen:
Den enda politiska enighet som för tillfället råder är att inget av de båda blocken vill ha med Sverigedemokraterna att göra vilket förvånar mig av två skäl.

• Dels med tanke på den snabbhet med vilken man anpassade sig till såväl SD:s flyktingpolitik som goda delar av deras kriminalpolitik under det år som föregick valet.
• Dels vilka som faktiskt röstade på SD. Nio av tio torde vara gamla sossar och borgare. Att beskriva dem och därmed var sjätte av landets medborgare som både politiskt brunfärgad och mindre vetande är naturligtvis inte sant. Däremot är det kanske lättare att göra det än att på allvar fundera över orsakerna till deras djupa missnöje med det som till ganska nyligen var deras politiska övertygelse.

Varför är läget låst?
Företrädare för de båda blocken beskriver läget som ”låst”. Ett annat sätt att göra det vore naturligtvis att se det som det logiska resultatet av deras eget agerande och kanske till och med dra slutsatsen att det därmed är hög tid att bete sig som vuxna och tänkande människor.

Red’s kom:
Det är skrämmande att partiledarna för sju av Sveriges politiska partier beter sig som små griniga barn, och att dessa på ett eller annat sätt kommer att vara delaktiga i att styra landet. I Agenda 2018-09-10 säger Jan Björklund (L), syftandes på Socialdemokraterna; ”Man måste lösa frågor gemensamt”, men alla förstår att han menar;
• ”Vänstern måste stötta oss i att få makten. Vi ska ha större inflytande än ett parti som är drygt 3 ggr större. Det är vänsterns skyldighet att som stödparti hjälpa oss stänga ute en femtedel av befolkningen från inflytande i Sverige.”.
Det handlar om att ta ansvar för Sverige”, fortsätter Björklund, men något ansvar vill han själv inte ta.

Jan Björklund vill inte ta ansvar för Sverige
En tjurig Jan Björklund blundar för verkligheten och tillägger; ”Skulle det var så att något parti, Moderaterna, öppnar upp för ett samarbete med Sverigedemokraterna då spricker Alliansen”.
Liberalernas ynka 5,5 % gör dock ingen skillnad för något så de kan lugnt alliera sig med vänstern utan att någon bryr sig.
Centerpartiet, har å sin sida, rejält låst sig för att inte kunna stödja vänstern.

Anders Ygeman, Socialdemokraterna kommer inte stödja en alliansregering
S-gruppledaren Anders Ygeman svarar; ”Jag tror att som Gunnar Strömmer tror att om vi blir mindre så ska vi ändå stödja en alliansregering, det tror jag att Stefan Löfven var vääääldigt tydligt med innan valet att det inte kommer att ske.”. Ygeman ”vill inte utesluta” samarbete med Vänsterpartiet och säger att det enda parti som är uteslutet att det ens ska förekomma samtal med är SD.

Enkel matematik: Alliansen största regeringsbärande alternativ

• Det finns ingen och har aldrig funnit någon S+V+MP-regering. Det existerar inte ens något förslag från vänstern till S+V+MP-regering (41%).
• Under några dagar till finns det en mycket skakig S+MP-regering med 33% av rösterna, dvs mindre än 1/3 av de röster som lagts i valet 2018.
• Det existerar inte ens något förslag från vänstern till S+MP-regering efter valet 2018.

Slutsats: Alliansen är det största regeringsbärande alternativet
Med Alliansen finns det en regeringskonstellation som har 40%, vilket är mer än S+MP-regeringens 33%. I detta läge är det otvetydigt att Alliansen är det största regeringsbärande alternativet.

S har bevisligen inget stöd i riksdagen. Alliansen har för stunden det största regeringsunderlaget (med 40%. alltså t o m utan SD:s stöd, mot som max 33%) och det blir bara tramsigt av Stefan Löfven att säga emot fakta.

Men bollen ligger hos vågmästaren
Men sedan finns det en vågmästare i form av SD som ensamt avgör vilket alternativ som ska gälla, eller om inget av ovanstående alternativ ska gälla.

Sjöstedts & MP:s stöd saknar betydelse
Om det skulle vara så att Vänsterpartiet (Jonas Sjöstedt) och Miljöpartiet (oklart vem/vilka) ställer sig bakom Stefan Löfven som statsminister så är detta helt irrelevant eftersom en klar majoritet i form av Alliansen och SD inte gör detta.

Icke-blocket S+V+MP är inte i majoritet
• S+V+MP är inget block, men även om de varit det så är de inte i majoritet för Löfven som statsminister.
• M+C+KD+L+SD är heller inget block men tillsammans har dessa 61 mandat fler än S+V+MP och är följaktligen i stark majoritet för att avsätta Löfven.

Löfven vägrar respektera valresultat
Trots att allt ovan är solklart och odiskutabla fakta vägrar Stefan Löfven (S) att respektera valresultatet och avgå enligt vad grundlagen föreskriver.

Löfven gör gällande att Sverige är en enpartistat
När Stefan Löfven (S) säger sig vara i majoritet (trots alla bevis mot detta) bara för att S är det största partiet (med relativt liten marginal) och på sitt oanständiga sätt därför gör anspråk på posten som statsminister är det svårt att tolka detta på annat sätt än att Stefan Löfvens mening är att Sverige är en enpartistat (i praktiken en diktatur).

Källa: TT/Di

Se även bl a;
Hur ska Alliansen avsätta Stefan Löfven utan stöd av SD?

Alliansen ansvarslös om de inte förhandlar med SD

Socialdemokraterna efterlyser ny Decemberöverenskommelse med Alliansen – Val av talman

Alliansen beredd att lämna över regeringsmakten till vänstern

Stefan Löfven avsatt, men hoppas på comeback

Jonas Sjöstedt & Isabella Lövin vill styra efter att Löfven petats


Vänsterpartiet tror de kan få post som talman, via förtal

Val av talman klart, Alliansen gav Vänsterpartiet sitt stöd


Endast två procent av folket vill att regeringen sitter kvar

Hur ska Alliansen avsätta Stefan Löfven utan stöd av SD?

Alliansen ansvarslös om de inte förhandlar med SD


Slutresultat i riksdagsvalet 2018, samt resultat för småpartierna


Så här röstade väljarna i Malmö kommun och resten av Skåne 2018


Låg- och outbildade röstar rött

Så här röstade väljarna i Sveriges särskilt utsatta områden 2018

Varför ökade väljarsympatierna för Vänsterpartiet 2018?

Centern, S, MP och V söker väljarstöd bland de som ej vill integreras


Minoriteten styr i Sverige

Ett system ur balans


Sveriges medier polariserar Sverige


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Endast två procent av folket vill att regeringen sitter kvar

S+MP = sämsta regeringsalternativ
I en undersökning som SVT Rapport gjort framgår att endast 2 procent i Sverige skulle kunna tänka sig en regering bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Att denna siffra på 2% inte minskat sedan 2015 är uppseendeväckande.
Se: 98 % av Sverige ogillar S+MP

Väljarnas val av regering
Ordningen på önskemål av regering utföll så här;
1. Alliansen = 11%
2. Socialdemokraterna = 9%
3. Sverigedemokraterna = 7%
4. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet = 6%
5. Moderaterna = 5%

4 av 12 000 respondenter önskade en SD och Fi-regering.

Ingen regeringskombination stöds av väljarna
Som synes är stödet väldigt lågt för respektive alternativ, vilket bl a beror på att undersökningen inte tar hänsyn till vad som är möjligt.

De som svarade fick själv sätta ihop sin regering viket ger ett missvisande resultat, utom i fallet med att endast 2 procent (som mest) önskar att nuvarande regering sitter kvar (eftersom det är i linje med vad folket tyckte om den rådande regeringen redan 2015).

Låsta regeringsalternativ – Vilka möjliga regeringar finns?
Det finns bara ett fåtal alternativ som ens är avlägset realistiska. För att kunna ge rättvisande resultat skulle skulle alternativen vara låsta till följande;

1. Alliansen samt Sverigedemokraterna som stödparti
40,2 % + 17,5 % = 57,7 %
70 (M) + 31 (C) + 22 (KD) + 20 (L) = 143 + 62 (SD) = 205 mandat
Detta alternativ skulle få högst stöd av folket, och den enda fungerande kombinationen (med majoritet i riksdagen), men förutsätter att SD får igenom ett antal krav för att agera stödparti.
Tyvärr blockerar Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) detta enda fungerande regeringsalternativ för Sverige. Vi ska alla ha detta i minnet när problemen uppstår framöver.

2. Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna, minoritetsregering
19,8 % + 17,5 % + 6,3 % = 43,6 %
70 (M) + 62 (SD) + 22 (KD) = 154 mandat
En M+SD+KD-regering blir det inte av flera starka skäl, t ex;
a) En sådan minoritetsregering skulle inte få stöd från något annat parti.
b) SD skulle aldrig ingå i en dylik minoritetsregering eftersom SD vet att den skulle falla. SD går inte in i en regering som inte är i majoritet. SD får mer makt som vågmästare.

3. Alliansen som minoritetsregering
40,2 %
143 mandat
Det är förvisso inte uteslutet att det blir en ”ren” alliansregering, men utan stödparti är en dylik regering rökt, oavsett om en majoritet av folket skulle stödja detta alternativ.

4. Socialdemokraterna samt Moderaterna som minoritetsregering
28,3 % + 19,8 % = 48,1 %
100 (S) + 70 (M) = 170 mandat
Någon S&M-regering blir det inte av flera starka skäl, t ex;
a) Politiken är varandras motsatser i de flesta av de viktigaste frågorna.
b) Det är en minoritetsregering som inget annat parti skulle stödja.
c) Ulf Kristersson (M) har lovat sina väljare att avsätta Löfven.
d) Varken Löfven eller Kristersson skulle acceptera den andre som statsminister.
e) Bägge partier skulle tappa en stor andel av sina väljare i nästa val.

5. Alliansen samt Miljöpartiet som stödparti, minoritetsregering
40,2 % + 4,4 % = 44,6 %
70 (M) + 31 (C) + 22 (KD) + 20 (L) = 143 + 16 (MP) = 159 mandat
En alliansregering med MP som stödparti blir det inte av flera starka skäl, t ex;
a) MP skulle inte få igenom någon av sina frågor. Enorma konflikter skulle uppstå från start och en dylik regering skulle falla fort.
b) Allianspartierna skulle tappa många väljare i nästa val om de samarbetar med extremvänstern.
c) MP skulle landa under 4%-spärren i nästa val eftersom deras väljare skulle gå tillbaka till V.

6. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet som minoritetsregering
28,3 % + 8 % + 4,4 % = 40,7 %
100 (S) + 28 (V) + 16 (MP) = 144 mandat
En S+V+MP-regering blir det inte av flera starka skäl, t ex;
a) En dylik minoritetsregering skulle aldrig kunna få igenom sin budget. Inte utan en ny Decemberöverenskommelse där en rad partier skulle tvingas lägga ner sin politik till förmån för extremvänstern.
b) Vilket parti skulle idag vilja alliera sig med det parti som nästan ingen väljare (inte ens miljöpartister) vill se i regeringen?
c) V och MP kan säkert komma överens eftersom de har samma vänsterideologi, men att Socialdemokraterna skulle alliera sig med två partier som hör till extremvänstern leder bara till att Socialdemokraterna försvinner som parti.

7. Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet, Liberalerna, minoritetsregering
28,3 % + 4,4 % + 8,6 % + 5,5 % = 46,8 %
100 (S) + 16 (MP) + 31 (C) + 20 (L) = 167 mandat
En S+MP+C+L-regering är inte omöjlig, men skulle leda till stora problem, t ex;
a) Vi vet idag att S+MP inte fungerat, det kommer givetvis inte fungera bättre
b) Det är en minoritetsregering räknat i procentandel som alltså inte stöds av en majoritet av befolkningen.
c) Annie Lööf (C) – som aldrig skulle fungera ihop med Löfven – skulle bryta sitt viktigaste vallöfte, att avsätta Löfven. Ingen har varit mer bestämd i detta än Annie Lööf. Även Jan Björklund (L) har tagit avstånd från S.

Kombinationer Vänstern med C och L
Ingen annan kombination där både C och L allierar sig med vänstern (S o/e MP o/e L) är möjlig (av varierande skäl enligt ovan)!
Ingen annan kombination där ett av partierna C och L allierar sig med vänstern är möjlig, inte minst eftersom de då inte kommer att varken få majoritet eller stöd från något annat parti!

Om valresultatet sett annorlunda ut…
Hur kommer Centerpartiet och Liberalerna att stödja Socialdemokraterna framöver?

SD som syndabock för allt
Vi kan redan nu förutsätta med 100 % säkerhet att samtliga partier i den s k sjuklövern kommer att skylla alla framtida regerings- och riksdagsproblem på Sverigedemokraterna. Detta trots att dessa sju partier är de som uppenbart har det fulla ansvaret, inte minst genom att de vägrar att ens ha en dialog med SD.

Annie Lööf som statsminister
Annie Lööf kommer inte att bli statsminister, oavsett regeringskombination, av det enkla skälet att det aldrig kommer att bli en majoritet som stödjer detta. Dessutom finns det inget som motiverar att utse en statsminister för ett parti där det finns tre andra partier som är avsevärt större.

Se även bl a;
Slutresultat i riksdagsvalet 2018, samt resultat för småpartierna


Hur ska Alliansen avsätta Stefan Löfven utan stöd av SD?

Alliansen ansvarslös om de inte förhandlar med SD

Löfven vill bryta blockpolitiken för att bilda eget block

Socialdemokraterna efterlyser ny Decemberöverenskommelse med Alliansen – Val av talman

Alliansen beredd att lämna över regeringsmakten till vänstern

Stefan Löfven avsatt, men hoppas på comeback

Jonas Sjöstedt & Isabella Lövin vill styra efter att Löfven petats


Val av talman klart, Alliansen gav Vänsterpartiet sitt stöd


Så här röstade väljarna i Malmö kommun och resten av Skåne 2018


Låg- och outbildade röstar rött

Så här röstade väljarna i Sveriges särskilt utsatta områden 2018

Varför ökade väljarsympatierna för Vänsterpartiet 2018?

Centern, S, MP och V söker väljarstöd bland de som ej vill integreras


Minoriteten styr i Sverige

Ett system ur balans


Sveriges medier polariserar Sverige


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Vallokalsundersökning 2018

Vallokalsundersökning 2018SVT:s vallokalsundersökning

Jämförelse förutsägelse här 2018-09-05 med vallokalsundersökning på valdagen

Förutsägelse Vallokalsundersökning Op.institut Resultat 5890/6004 distrikt
S 23,8 26,2 22,1-26,5 28,4
V+MP 14,8 9 + 4,2 = 13,2 12,9-17,2 12,3
Block 39,4% 35-43,7 40,7%
M 17,4 17,8 16,3-19,2 19,8
C 8 8.9 6-9,7 8,6
L 5,6 5,5 4,9-6,8 5,5
KD 5 7,4 4,2-6,8 6,4
Block 39,6% 31,4- 42,5 40,3%
SD 23,8 19,2 16,3-24,8 17,6
Övr 1,6 1,8 1,4

De ”rödgröna” har nu 144 mandat jämfört med 142 mandat för Alliansen, i riksdagen (men kan skifta snabbt).
Alliansen är därmed beroende av Sverigedemokraterna som med sina 63 mandat får en stark vågmästarroll.

Efter ovanstående resultat säger Ulf Kristersson:
– ”Alliansen är klart större än regeringen”.
– ”Det krävs vuxna i rummet”.

Preliminärt valresultat riksdagsval 2018

Valresultat riksdagen 2018Övriga partier = 1%

Det snabba droppet för SD från 19,2 % till 17,6 %, samtidigt som det oväntat höga resultatet för Socialdemokraterna, har lett till att många undrat om valfusk förekommit. Oavsett hur det ligger till kan det finnas skäl för att valresultatet 2018 kontrolleras mer noggrant än någonsin tidigare. Val.se kraschade innan 300 distrikt av 6004 räknats så där finns knappast någon koppling, men allt som låter märkligt behöver inte nödvändigtvis vara konspirationsteorier bara för att det finns enstaka stollar där ute som sprider uppgifter utan att tänka. Valfusk kan inte uteslutas men tyvärr saknar Valmyndigheten rutiner för att kontrollera valfusk och vallagen föreskriver inte plomberade valurnor.

Efter att alla 6004 distrikt räknats är ovanstående de preliminära siffrorna. Utlandsröster samt försenade förtidsröster läggs till senare i veckan med ett resultat tidigast på onsdag, den 12/9.

Tidigast fredag den 14 september presenterar Valmyndigheten det slutliga valresultatet för val till riksdagen.

Den 10/9 skiljer det ca 28 000 röster mellan blocken – och ca 200 000 röster återstår att räkna. Något som skulle kunna förändra mandatfördelningen.

Sämsta val någonsin för Socialdemokraterna
Socialdemokraterna fick det sämsta valresultatet på över 100 år. Partiets valresultat på 28,4 procent är en bra bit under det förra bottenrekordet från 2010 då Socialdemokraterna fick 30,7 procent av rösterna. Trots detta har Löfven klargjort att han inte kommer att avgå. Därmed blir det en statsministeromröstning när Sveriges riksdag öppnar om två veckor. Där kommer Stefan Löfven med all säkerhet att avsättas.

Sverigedemokraterna blev valets stora vinnare, siffrorna talar sitt tydliga språk.

Mandat per parti i riksdagen 2018

Mandat riksdagen val 2018 fördelning
MANDAT
S tappade 12 mandat.
V + MP gick 3 mandat back, netto. Men C gick upp med 8 (9) mandat.
SD gick upp med 14 (13) mandat och blir därmed en stark vågmästare. Speciellt med ovanstående resultat där Alliansen får 142 (143) mandat. S+V+MP får 144 (143) mandat av totalt 286 mandat.

Se även: Varför ökade väljarsympatierna för Vänsterpartiet 2018?

MAJORITETSREGERING
En regering med M, SD och KD skulle få 156 mandat (jämfört med 144 mandat för S+V+MP). Men eftersom sandlådementaliteten i partierna är så hög och den politiska viljan att följa folkets vilja i demokratisk ordning (på samma sätt som i t ex våra grannländer) är så liten lär det inte bli en dylik regering.
En Alliansregering skulle bara få 142 mandat, och blir därmed en minoritetsregering, s k negativ parlamentarism, helt beroende av SD som vågmästare.

Majoritetsregering är en regering i ett parlamentariskt system där de ingående partierna har majoritet i parlamentet. Det är en regering som kan föra en egen politik och få igenom sin budget utan att förhandla med politiska partier utanför regeringen. För att kunna bli en majoritetsregering behöver regeringen stöd eller passivt stöd av minst 175 av riksdagens 349 ledamöter (310 fasta mandat och 39 utjämningsmandat som fördelas enligt en komplicerad beräkningsmetod).
Detta är vanligt i många parlamentariska demokratier. I t ex Finland, med tradition av breda koalitionsregeringar, har regeringen normalt en mycket stabil majoritet i riksdagen.
Sverige däremot har i regel regerats av minoritetsregeringar, som för sitt parlamentariska stöd förlitat sig på partier utanför regeringen.

AVSÄTTA STEFAN LÖFVEN
Det är 205 mandat (mot 144 mandat) för att avsätta Stefan Löfven. Alla partier till höger om Socialdemokraterna är givetvis införstådda med att det skulle vara ett hundraprocentigt säkert politiskt självmord att regera med S.

RÄTTELSE 2018-09-11 PGA MISS AV VALMYNDIGHETEN
Pga en miss av valmyndigheten (ett distrikt i Västra Götaland registrerade resultatet för fel val) så fick SD färre röster och C fick fler röster än vad som tidigare rapporterats. C minskar till 30 mandat och SD ökar till 63 mandat. Det innebär att Alliansen har 142 mandat och icke-blocket S+MP+V har 144 mandat.
Mandat i riksdagen 2018
Totalt är det bara sju röster från ett valdistrikt i Västra Götaland i riksdagsvalet som gör att ett mandat just nu går till Sverigedemokraterna i stället för Centerpartiet.
Det kan skilja på bara ett par röster. Det kan till och med bli lika, och då säger lagen att det är lotten som avgör vem som får det sista mandatet.

UPPDATERING 2018-09-12

Pomona-distriktet
Ett distrikt har missat i inrapporteringen av valresultatet: Pomona-distriktet (Ängelholm). Detta distrikt med endast 1 048 röstberättigade gav 2014 ett resultat till tydlig nackdel för de rödgröna partierna.

Höganäs
I ett valdistrikt i Höganäs har fel siffror rapporterats in till Valmyndigheten när man blandat ihop valresultatet för riksdag och landsting. Det torde bli till nackdel för de rödgröna i riksdagsvalet.

Utlandsröster + ca 200 000
I valet 2014 fanns det totalt om 192 000 sena utlands- och förtidsröster, s k ”onsdagsröster”. Dessa röster brukar bli till de rödgrönas nackdel.

Ogiltiga röster + ca 20 000
I den preliminära rösträkningen har 24 479 röster i riksdagsvalet ogiltigförklarats t o m tisdagen. I den summan ingår inte blankröster och röster på exempelvis ”inte anmälda partier” som t ex Kalle Anka-partiet.
I valet 2014 ogiltigförklarades 15 485 röster i den preliminära rösträkningen men efter den slutliga rösträkningen hos länsstyrelserna var bara 1 938 röster ogiltiga.
Om andelen underkända röster som godkänns i den slutliga rösträkningen blir samma i årets val innebär att det ytterligare drygt 20 000 röster läggs till i sista stund.
Tillsammans med onsdagsrösterna innebär det att drygt 200 000 riksdagsröster återstår att räkna i veckan.


Status 2018-09-13 & 2018-09-16

När räkningen av de cirka 200 000 utlandsrösterna och de sena förtidsrösterna avslutades idag står det i det närmaste klart (helt klart blir det först efter den slutgiltiga omräkningen som väntas bli klar tidigast fredag).

MP (valets stora förlorare, där de tappat mer än var tredje väljare till V, S och C) tog ett mandat från S. L tog ett mandat från KD.

Med tanke på att Socialdemokraternas sämsta val någonsin var 1911 när partiet fick 28,5 procent (jämfört med de nu aktuella 28,3%) kan man säga att S var valets största förlorare.

• Det ”rödgröna” icke-blocket — S, MP och V — fick totalt 144 mandat (40,7% av rösterna).
• Blocket med Alliansen — M, C, KD och L — fick 143 mandat (40,2% av rösterna).
• SD – valets stora vinnare där de tog röster från såväl höger som vänster – fick 62 mandat (17,5% av rösterna). Totalt 1 130 832 röster.

Lena Mellin på Aftonbladet har tagit fram ett eget och helt annat sätt (än baserat på röster/nya mandat) för att räkna ut vem som är vinnare i valet 2018.

Väljarna har inte gett S tillåtelse att styra med V eller MP
Om S skulle tillåtas regera tillsammans med V och MP skulle det leda till en kraftigt radikalare politik. Det existerar inget ”rödgrönt” block! Stefan Löfven beter sig exceptionellt arrogant mot det svenska folket när han utger sig för att vara en del av ett block trots att han bevisligen inte ingår i något dylikt.

Totalt skiljer det ca 26 300 röster mellan de traditionella blocken.
Mandatfördelning

Jämförelse mellan preliminära valresultatet i riksdagsvalet från valnatten och dagens (13/9) valresultat med alla 6325 valdistrikt räknade & slutresultat:

S 28,4 till 28,3 – Slutresultat 28,6%
V 7,9 till 8 – Slutresultat 8%
MP 4,3 till 4,4 – Slutresultat 4,41%
Slutresultat för S + V + MP = 41,01 %

M 19,8 – Oförändrat – Slutresultat 19,84%
C 8,6 – Oförändrat – Slutresultat 8,61%
KD 6,4 till 6,3 – Slutresultat 6,32%
L 5,5 – Oförändrat – Slutresultat 5,49%
Slutresultat för Alliansen = 40,26 %

SD 17,6 till 17,5% – Slutresultat 17,53%

Fi 0,4 till 0,5% – Slutresultat 0,46%
Övriga partier 1% – Oförändrat – Slutresultat 1,07%

Eller för att uttrycka det som vänsterextremister gör;
• 96% röstade inte på MP.
• 92% röstade inte på V.
• 71% röstade inte på S.
• 80% röstade inte på M.
• 91% röstade inte på C.
• 94% röstade inte på KD.
• 95% röstade inte på L.

145 legala röster räknas inte
145 väljare i Falun kommer inte att få med sina röster pga att rösterna inte levererats i tid. Postnord skyller på kommunen och kommunen skyller på Postnord för denna gravt allvarliga miss.

Utlandsröster påverkade inte!
Dvs med utlandsrösterna – som tidigare år varit till kraftig nackdel för de rödgröna – ökar samtliga rödgröna partier. Endast KD tappar andel, till 6,3%.

Ökning / minskning
SD är det parti som ökat mest sedan föregående val, dessutom nästan dubbelt så mycket som det parti som ökat näst mest, C.

I följande ordning är det M, Fi, MP och S som tappat röster sedan valet 2014. Sett utifrån andel är ordningen för de partier som tappat mest; M, Fi, S, MP.

Slutresultat
Om detta håller i sig och inte fler valräkningsmissar – eller valfusk – upptäcks innebär det att icke-blocket S+V+MP får 144 mandat. Alliansen får 143 mandat och SD får 62 mandat.

Bland Moderatväljarna vill 64 procent att M regerar landet med stöd av SD. Bland KD:s sympatisörer är det ännu fler, 72 procent, som vill se ett samarbete med SD i regeringsställning. Det visar en undersökning av Aftobladet/Inizio.
Om M och KD inte inleder ett samarbete med SD kan man förutsätta att en stor del, kanske hälften, av bl a deras väljare går till SD i nästa val (extraval?).

Not.
Valmyndigheten har två länkar (minst) till valresultatet, utan förklaring till varför, vilket osökt skapar förvirring:
1. Val till riksdagen – Preliminärt valresultat
2. Val till riksdagen – Röster
Valresultat 2018


Småpartier / missnöjespartier

De tre största småpartierna är Fi, AfS och MED. De fick tillsammans med en lång rad andra småpartier dela på 1,53 procent av rösterna i val till riksdag. Utöver Fi fick resten av småpartierna dela på 69 472 röster.

Feministiskt initiativ – 29 665 röster
Feministiskt initiativ fick 0,46 procent av rösterna i riksdagsvalet. De får troligtvis mandat i kommunfullmäktige i Gnesta, Strömstad, Vilhelmina och Ödeshög.

Alternativ för Sverige – 20 920 röster
AfS fick 0,31 procent av rösterna i riksdagsvalet (de ställde inte upp i kommun- eller landstingsval). Det blir därmed varken partistöd eller valsedlar bekostade av Valmyndigheten i nästa val.

Medborgerlig samling – 13 056 röster
Nykomlingen Medborgerlig samling, med sina frontfigurer Katerina Janouch och Alexander Bard, fick 0,20 procent av rösterna i riksdagsvalet, men har troligtvis lyckats ta sig in i kommunfullmäktige i Höör, Laholm och Torsås.

Piratpartiet – 7 326 röster
PP fick 0,11 procent av rösterna.

NMR
Nordiska motståndsrörelsen hade kandidater i kommunvalen i Boden, Kungälv och Ludvika, men det blev inga mandat alls. De lyckades i riksdagsvalet skrapa ihop 2 106 röster i hela Sverige, vilket i sig är en stark indikation på att antalet nazister kraftigt understiger 1 000 st. I NMR:s demonstrationer finns det bara mellan 50 och 100 personer, okänt hur många av dessa som kommer från andra länder.


FAKTA – Detta händer efter valet 2018

• På onsdag borde den slutliga mandatfördelningen till riksdagen vara klar. Då har även utlandsrösterna räknats.


• 24 september (måndag): Val av talman, efter upprop i riksdagen.
Val av talman kan ske genom acklamation eller, om någon begär det, genom sluten omröstning.
För att bli vald måste en majoritet av riksdagens ledamöter rösta för. Lyckas inte det i första omröstningen kan Riksdagen rösta två gånger till. I den tredje och sista omröstningen behövs ingen majoritet, då räcker det med att få flest röster.
Som talman är det troligt att en moderat kommer att väljas.
Som 1:a vice talman lär en socialdemokrat väljas.
Som 2:e vice talman lär Björn Söder (SD) väljas.
Som 3:e vice talman lär en centerpartist väljas.

• 25 september: Riksdagens högtidliga öppnande. Eventuellt föregås öppnandet av den obligatoriska statsministeromröstningen.

Tidpunkt för omröstning av statsminister avgörs av den nyvalde talmannen. Ska ske senast den 8 oktober.

Om en majoritet röstar mot statsministern så faller regeringen. Men den sitter kvar som övergångsregering tills en ny utsetts.

En övergångsregering har i princip samma befogenheter som en vanlig regering men den får inte utlysa nyval. I praktiken fattar en övergångsregering endast beslut i löpande ärenden.

En talmansrunda med partiledarna inleds.
Talmannen får föra fram totalt fyra förslag på statsminister.
Om inget av de 4 förslagen godkänns ska extraval hållas inom tre månader.
Hittills har riksdagen alltid röstat igenom talmannens första förslag.

Om statsministern avgår före omröstningen i riksdagen (vilket Löfven klargjort att han inte ämnar göra), börjar nuvarande talman förberedelser för talmansrundan fram till dess en ny talman valts.


• Inom två veckor från riksdagens öppnande kommer riksdagen troligtvis att rösta om statsministerns förtroende. Röstar fler än hälften av ledamöterna mot statsministern måste statsministern avgå. Det är idag en mycket tydlig majoritet för att avsätta Stefan Löfven. Om Stefan Löfven tvingas avgå kommer talmannen att få två veckor på sig att tillsätta en ny regering.

När regeringen avgår ber statsministern riksdagens talman att entlediga regeringen. Talmannen begär också att den sittande regeringen sitter kvar som interimsregering.

• Den 25 september röstar riksdagen fram en talman. Talmannens uppgift är att undersöka vilken partiledare som har bäst förutsättningar för att bilda en regering. Detta kallas för talmansrundor.
Talmannen överlägger med samtliga partiledare för riksdagspartierna och de vice talmännen. Talmannen ska ta fram ett förslag till ny statsminister som han tror riksdagen kommer att godkänna.

Förslag till statsminister samt vilka partier som ska ingå i regeringen presenteras för riksdagen. Riksdagen provar förslaget i en omröstning. Om fler än hälften av kammarens närvarande ledamöter röstar mot förslaget är förslaget inte godkänt. Det har aldrig hänt att talmannens första förslag till statsministerkandidat inte godkänts av riksdagen.
Talmannen har fyra gånger på sig att bilda en handlingskraftig regering. Om samtliga talmansrundor misslyckas utlyses ett extraval inom tre månader.

Not.
Detta är ett märkligt system, eftersom då den ordning i vilka förslagen ges kan bli helt avgörande (även om förslagen presenteras i ordningen minst trolig till mest trolig).

• Budgeten läggs fram den 15 november. Hur det går i den omröstningen kommer att bli en avgörande mätning på hur stort förtroende den nya regeringen har.

Se även bl a;
LAGSTIFTA BORT OPINIONSMÄTNINGAR I SAMBAND MED VAL !!!

Valresultat 2014

Så här blir resultatet i valet 2018


Endast två procent av folket vill att regeringen sitter kvar

98 % av Sverige ogillar S+MP


Hur ska Alliansen avsätta Stefan Löfven utan stöd av SD?

Alliansen ansvarslös om de inte förhandlar med SD

Löfven vill bryta blockpolitiken för att bilda eget block

Socialdemokraterna efterlyser ny Decemberöverenskommelse med Alliansen – Val av talman

Alliansen beredd att lämna över regeringsmakten till vänstern

Stefan Löfven avsatt, men hoppas på comeback

Jonas Sjöstedt & Isabella Lövin vill styra efter att Löfven petats


Val av talman klart, Alliansen gav Vänsterpartiet sitt stöd


Så här röstade väljarna i Malmö kommun och resten av Skåne 2018


Låg- och outbildade röstar rött

Så här röstade väljarna i Sveriges särskilt utsatta områden 2018

Varför ökade väljarsympatierna för Vänsterpartiet 2018?

Centern, S, MP och V söker väljarstöd bland de som ej vill integreras


Minoriteten styr i Sverige

Ett system ur balans


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Decemberöverenskommelse för att slippa samarbete

Den 30 december 2014 skrev Expressen att alternativen till uppgörelsen är ”att aktivt börja samarbeta med SD eller att slå ihop sitt bohag med Socialdemokraterna i en eller annan form”. Upplägget är att den som inte gillar decemberöverenskommelsen måste visa en Kinderäggslösning där stabilitet uppnås, nyval undviks och SD oskadliggörs.

Egentligen begriper jag inte varför vi ska godkänna dessa premisser. En viktig poäng i kritiken av uppgörelsen är ju att det inte är önskvärt att skapa denna tulipanaros till vilket pris som helst.

Decemberöverenskommelsen gäller politikens former

I Per T Ohlsson försvar för DÖ mot dess borgerliga kritiker i Sydsvenskan häromdagen jämför han med kohandeln 1933 mellan Per Albin Hanssons S-regering och riksdagsledamöter ur Bondeförbundet (4/1). Ohlsson pekar förvisso ut skillnaderna: ”Decemberöverenskommelsen gäller politikens former: valet av statsminister och budgetbesluten. Kohandeln gällde konkreta åtgärder”. Men han konstaterar likväl att dagens kohandlande är berättigat – medan raseriet som flugit i vissa gammelmoderater inte är det. ”Kompromisser och samarbete”, förklarar Ohlsson, ”är i själva verket nödvändiga ingredienser i en fungerande demokrati”.

Javisst. Och i demokratier skapas ofta ovanliga politiska allianser i sakfrågor när ett parti hamnar i vågmästarställning. Närvaron av en vågmästare ställer högre krav på regeringsmakten att söka brett stöd för sin politik.

Decemberöverenskommelse en strategi för att slippa kompromisser & samarbete

Decemberöverenskommelsen har inte tvingat fram kompromisser och samarbete. Decemberöverenskommelsen är tvärtom ett verktyg för att slippa detta.

Man åsidosätter behovet av stöd och låtsas att riksdagen är mindre än den är. Ur det perspektivet vore det rimligare att ta den demokratiska skeden i vacker hand och förhandla om politiken, inte om formerna.

Vänsterpartiets godkännande för varje budget

Detta är dessutom något som denna sida har förespråkat länge, mer exakt i bemärkelsen att Alliansen skulle ha tagit initiativet och avsatt Löfven. Då hade han fått ombilda till en ren S-regering som kunde budgetförhandla med Alliansen varje år i stället för att – som nu – söka Vänsterpartiets godkännande för varje budget. Nej, det innebär inte ett formellt regeringssamarbete, men väl hårda förhandlingar om sakpolitik.

Uppenbarligen var partierna inte mogna för detta nu, men kanske hade ett nyval varit den spark i baken som hade behövts?

Passivt stöd från SD

Vidare är inte passivt stöd från SD uteslutet. Så fungerade det föregående mandatperiod och det bör fortsatt anses vara ett spelbart alternativ.

Alliansen börjar vakna i migrationsfrågan

Under hösten har både M-företrädare och KD:s Göran Hägglund gjort utspel i migrationsfrågan. Det är inte orimligt att tänka sig att justeringar av migrationspolitiken skulle ge Alliansen möjlighet att få igenom en budget och vidare regerande med samma passiva SD-stöd som under föregående mandatperiod.

För den händelse att någon vill sätta likhetstecken mellan SD och Alliansen: skillnaden mellan SD:s önskan att minska invandringen med 90 procent och de tankar som KD och M-politiker luftat på migrations- och integrationsområdet torde vara uppenbar. Det är inte en acceptabel debattnivå att inte erkänna dessa skillnader.

Decemberöverenskommelsen skadligt prejudikat

Löfven föredrog nyvalskortet, men bara som hot. Detta är också skälet till att decemberöverenskommelse riskerar att bli ett skadligt prejudikat i svensk politik.

Ingen regeringskris

För märk väl: hösten 2014 är inte hösten då vi hade en regeringskris. Någon regeringskris blev det aldrig. Hade vi haft en sådan hade minst en av två saker skett: en avgång med påföljande talmansrundor eller ett extra val.

Det oortodoxa som i stället ägde rum innan året blev nytt är att Stefan Löfven lyckades få sin budget fälld utan att en regeringskris inträffade.

Decemberöverenskommelsen visar att S inte längre är solen allting kretsar kring, hävdar uppgörelsens borgerliga försvarare.
Jag påstår motsatsen. Decemberöverenskommelsen visar att när en S-budget faller springer samtliga partier till Rörelsens undsättning och viker sig dubbla för att rädda S undan en regeringskris. Den regering vi har nu har bokstavligen curlats fram till makten av borgerligheten.Klicka här för att gå till artikeln i SvD, 2015-01-07

Svag opposition - Vi är överens om att en så svag regering behöver en ännu svagare opposition... det är bra för Sverige

Se även bl a;
Slutresultat i riksdagsvalet 2018


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

VÅGMÄSTARROLLEN KVARSTÅR

Syfte att oskadliggöra SD

När regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet kom överens med de fyra borgerliga partierna och ställde in extravalet var huvudsyftet att oskadliggöra Sverigedemokraterna. Det är vikarierande partiledaren Mattias Karlssons bild av uppgörelsen som presenterades i lördags.

Detta är väl något som står helt klart för alla. Det är inte någons ”bild” utan det har t.o.m. sagts rakt ut av de etablerade partierna.

Minskad demokrati

Mattias Karlsson säger;
– Det mest beklagliga är den demokratiska aspekten. Vi går i fel riktning i Sverige när vi har det här extrema stödet för minoritetsstyren. Jag hade gärna sett att vi gått i motsatt riktning, kanske mer i likhet med bland annat Danmark, där man söker bredare uppgörelser och mer konsensus kring sakinnehållet i politiken. Att man nu gör det ännu lättare för en minoritet att styra landet tror jag inte är bra i längden.
– Som jag ser det är det en av grundpelarna i demokratin att majoriteten ska styra och att styret av landet ska vara förankrat hos en så bred andel av befolkningen som möjligt. Nu går man i motsatt riktning.

Detta är också en självklarhet. En minoritetsregering är bara ett litet steg från en diktatur.

Oinskränkt makt för en svag minoritetsregering att göra vad den vill

Mattias Karlsson säger;
– Problemet är att man inte har gjort upp i sak. Hade man förhandlat sig fram till ett politiskt paket med olika ståndpunkter där man landar i att det här kan vi gemensamt stå för hade det varit en sak, men nu är det mer en formalialösning där man ger carte blanche för en väldigt svag minoritetsregering att styra som den vill.

Även detta är helt uppenbart. Man har bara försökt lägga upp en plan för att utestänga SD, men man har inte gjort upp om själva sakfrågorna i politiken.

Misstroendeförklaring mot Stefan Löfven

I frågan om skälet till att lämna in en misstroendeförklaring mot Stefan Löfven svarar Mattias Karlsson;
Det viktiga för oss är att göra det tydligare för väljarna vilka som ger sitt stöd för Stefan Löfven och vilka som inte gör det.”.

Detta är väl inget som någon kan invända mot. Tydliggöranden inom politiken kan det aldrig bli för många av.

SD:s vågmästarroll

Mattias Karlsson säger;
– Vårt inflytande över budgetprocessen ser ut att bli mindre om den här överenskommelsen håller, men vår vågmästarroll kvarstår.”.

Det är korrekt. Det är viktigt att förstå att så länge alliansen+S+MP+V inte agerar som ett parti samt röstar likadant i alla motioner & propositioner, dvs så länge det finns någon skillnad mellan alliansen och vänsterblocket kvarstår SD som vågmästare i form av Sveriges tredje största parti.

Miljöpartiet orimligt stort inflytande

Mattias Karlsson säger;
Det är beklagligt att de stora partierna ger ett så pass litet och extremt parti som Miljöpartiet ett så stort inflytande i svensk politik.
På presskonferensen i lördags sa både Socialdemokraterna och Moderaterna att de kommer att hedra migrations­överenskommelsen
det innebär att väljarna får Miljöpartiets migrationspolitik hur de än röstar, om de inte röstar på Sverigedemokraterna.
”.

Ja, det är ett av de minsta partierna – MP – som styr migrationspolitiken, men i grund och botten måste man förstå att allt handlar om att blockera SD så mycket som möjligt och att försöka skrämma väljarna att inte rösta på det parti som de upplever som den största konkurrenten. Oavsett till vilket pris detta sker för landet.

Ej finansierad budget för asylmottagning

Mattias Karlsson säger;
Vi har en situation där vi står inför en hotande systemkollaps i flera kommuner när det gäller flyktingmottagandet och vi har en under­finansierad budget för den omedelbara asylmottagningen. Inget av de andra partierna har gett svar på hur de tänker hantera den här situationen.
I dag lånar Sverige pengar till välfärden samtidigt som vi har ett underskott för den omedelbara asylhanteringen. Det måste de andra partierna ge svar på hur vi ska lösa.
”.

Ja, det tycks märkligt hur enade de övriga partierna är i att inte föra upp frågan om finansiering av flykting- och anhöriginvandring på dagordningen, men kanske ännu märkligare att detta mörkande accepteras av väljarna.

KD tar bladet ur mun

På frågan;
Ser du någon förflyttning hos de andra partierna i invandringsfrågan?
svarar Mattias Karlsson;
– Det fanns intressanta element i Kristdemokraternas utspel häromveckan. Mig veterligen är det första gången på många år som ett parti, förutom vårt, börjat prata om volymerna och kostnaderna kopplade till invandringspolitiken.”.

Lite underligt att Kristdemokraterna – en av landets minsta representanter för väljarna – är de enda av de etablerade partierna som vågar att i alla fall ytligt nämna något i frågan. Den enskilda fråga som kanske mest påverkar ekonomin för landets befolkning borde det inte gå att stoppa huvudet i sanden för.

Se även bl a;
Slutresultat i riksdagsvalet 2018


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Ett system ur balans

Negativ parlamentarism

Sverige har det som kallas negativ parlamentarism. Det innebär att det räcker att en regeringsbildare är accepterad och inte har en riksdagsmajoritet emot sig.

Red’s kom:
Dvs så länge inte 175 eller fler av riksdagens 349 ledamöter röstar mot talmannens förslag vid statsministeromröstningen till regeringsbildare så får talmannens förslag till statsminister bilda regering (minoritetsregering eller majoritetsregering).

Riksdagen består av 349 ledamöter, efter valet 2018 fördelade enligt följande:

Alliansen = 143 ledamöter
M = 70 ledamöter
C = 31 ledamöter
KD = 22 ledamöter
L = 20 ledamöter

VÅGMÄSTARE
SD = 62 ledamöter
(Alliansen + SD = 205 ledamöter)

S+V+MP = 144 ledamöter
S = 100 ledamöter
V = 28 ledamöter
MP = 16 ledamöter

GÄLLANDE MANDATFÖRDELNING SEDAN VALDAGEN 2018-09-09
Mandatfördelning i Sveriges riksdagREGERINGSBILDNING
Talmannen har fyra försök på sig att ge ett förslag till statsminister/regering.

Om riksdagens ledamöter med majoritet röstat mot (tryckt på den röda knappen) samtliga fyra förslag så ska extraval utlysas inom tre månader.

INGET FOLKSTYRE I SVERIGE?
2019-01-18 blev Stefan Löfven återvald som statsminister med 115 ja-röster mot 153 nej-röster (M+KD+SD), trots att högersidan röstats fram av folket till en majoritet med 60%.

Av åtta partier var det alltså bara S och MP som gav ett uttryckligt stöd till en S+MP-regering.

Centerpartiet (exkl. en Centerpartist med egen vilja, som röstade nej till Löfven), Liberalerna, och Vänsterpartiet gav S+MP-regeringen sitt stöd genom att lägga ner sina röster (C och L valde att 131 dagar efter valet 2018 slutgiltigt hoppa av Alliansen, se Januariöverenskommelsen).

Resultatet av valet 2018 blev en S+MP-minoritetsregering 2019-01-20 genom att 115 riksdagsledamöter röstade ja, 153 nej och 77 avstod från att ta ställning genom att rösta gult (4 frånvarande).

S+MP-minoritetsregeringen kommer att kräva stöd från antingen SD, KD, eller M för att få igenom någon av C- och L-åtgärderna bland de 73 punkterna.

SD, KD och M kan närhelst de vill fälla S+MP-regeringen om V effektuerar sina hot att fälla S+MP-regeringen om C:s och L:s vilja genomförs.

MED KRAVLÖST FOLK KAN POLITIKER STRUNTA I FOLKVILJAN
I Sverige behöver de politiska partierna inte avslöja innan valet vem de avser bilda regering med, och ej heller informera väljarna om vilken budget de tänker föreslå. Det finns inga krav på ärlighet och uppriktighet från politikerna, om inte väljarna förstår att utkräva detta på olika sätt (bl a genom att inte rösta på ett parti som tidigare brutit sina löften). I praktiken ska alltså väljarna rösta i blindo.

Efter valdagen har de politiska partierna full frihet att bryta sina luddigt formulerade vallöften såväl som konkreta vallöften (t ex att avsätta Stefan Löfven). Politiker räknar med att väljarna är lätta att manipulera och att de har glömt lögner och brutna löften till nästa val, fyra år senare.

Positiv parlamentarism

På längre sikt skulle en utväg kunna vara att Sverige övergår till den tyska modellen med positiv parlamentarism. I den finns en koppling mellan regeringsbildning och budget genom att kanslern måste ha aktivt stöd av en majoritet i förbundsdagen.

Partierna har valt att låta sin politik komma i andra hand

I backspegeln kan man se att vår parlamentariska modell har byggt på större ömsesidig respekt än vad som varit uppenbart.

Partierna har valt att inte utnyttja den destruktiva potential som systemet faktiskt ger oppositionen.

Decemberuppgörelsen

Decemberöverenskommelsens första vecka har precis som uppgörelsens förhistoria präglats av strid: Vems är skulden? Hur kunde landet drivas ända till nyvalets brant?

Sakpolitiska spänningar mellan S, MP och V

De borgerliga partiernas vilja till inbördes samarbete förstärks av insikten att det är svårare på den andra sidan.

De sakpolitiska spänningarna mellan S och MP är betydande.

Än besvärligare blir det när även Vänsterpartiet ska fås med på vagnen.

När de tre till vänster lyckas göra upp kan Alliansen skrämma mittenväljarna just med att Vänsterpartiet deltar.

Red’s kom:
Mittenväljarna”? Vilka är dessa?

Halvsanningar=osanningar från bägge sidor

Som tydligt framgick i fredagens tidning levererar båda sidor halvsanningar. DN:s granskning bekräftar att de borgerliga hade med sig förslag om hur regeringsbildning och budget skulle kunna hanteras i framtiden. Men i det skedet var Stefan Löfvens mål att rädda sin budget. Kunde inte de borgerliga tänka sig att lägga ned sina röster? Nej, det kunde de inte.

Källa: Ett system ur balans
Januariöverenskommelsen 2019. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Liberalerna, Centerpartiet
Se även bl a;
Alliansen ansvarslös om de inte förhandlar med SD

Löfven vill bryta blockpolitiken för att bilda eget block

Socialdemokraterna efterlyser ny Decemberöverenskommelse med Alliansen – Val av talman

Alliansen beredd att lämna över regeringsmakten till vänstern


Endast två procent av folket vill att regeringen sitter kvar


Slutresultat i riksdagsvalet 2018, samt resultat för småpartierna


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Moderaterna får stenhård kritik

Decemberuppgörelsen

Den som läser kommentarerna under Kinberg Batras inlägg om decemberuppgörelsen på hennes officiella Facebooksida får leta efter positiva kommentarer.

En villkorslös kapitulation

Den tidigare moderatledaren Ulf Adelsohn (1981–1986) kallar uppgörelsen för ”en villkorslös kapitulation”:
Tyvärr är det här riktigt illa. I iver att utestänga SD har ni gjort V till vågmästare och bara sett till regerandets form inte dess innehåll.
Det är inte bra för Sverige att få en vänsterpolitik som ni måste släppa igenom fyra vårar och tre höstar. En villkorslös kapitulation där 158 mandat ska regera över Sverige.
Ska ni lägga ner rösterna även om inte V röstar med regeringen?
”.

Vänstergir, fiasko, svek, förräderi

Rader av moderatväljare konstaterar att Sverige nu står inför en vänstergir och kallar uppgörelsen för ”ett fiasko”, ”svek” och ”förräderi”.

Uppgörelsen är ett hastverk

Den tidigare kulturministern Cecilia Stegö Chilò (6–16 oktober 2006) kallar uppgörelsen för ett hastverk: ”Sorry Anna, detta var inte bra. Hur kan du sluta en överenskommelse som binder 100 självständigt valda riksdagsledamöter?
Hur kan du fösa regeringen i armarna på V?
Hur kan du avstå från att opponera på följdpropositioner?
Hastverk.
Det blir rejäl uppförsbacke Anna. Jag tror inte detta är bra för Alliansen. Löfven såg lika förtjust ut som katten Måns, när han grundligt lurat Pelle.
”.

Ökat politikerförakt

Ulf E Börjesson fruktar att det som nu hänt kommer att öka föraktet för politikerna: ”Outgrundligt och oerhört tragiskt att sätta väljarnas röst ur spel på det här sättet. Politikerföraktet kommer att öka vilket leder till lägre valdeltagande. Huvudlöst!”.

Anna Kinberg Batra svarar luddigt

Kinberg Batra själv svarar: ”Detta lägger en viktig grund även för våra möjligheter att ta ansvar i regeringsställning efter nästa val, oavsett när det arrangeras. Därför är det viktigt och bra att vi kommit överens. God fortsättning och gott nytt år!

Se även bl a;
Slutresultat i riksdagsvalet 2018


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor