Varför vill kronofogden inte följa bestämmelser vid avhysning av EU-migranter?

Det har här flera gånger tidigare skrivits om regelverket för avhysning och varför Kronofogden gör sina egna personliga tolkningar av regelverken för att slippa utföra sina arbetsuppgifter, bl a här;
Utsökningsbalken (1982:774), 16 kap 2 § om avhysning – Lag (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning – Rättegångsbalk (1942:740)
och;
Kronofogdens avhysning av EU-migranter – Hur går det till?

Nu ifrågasätts ännu en gång varför Kronofogden glider undan sitt ansvar, enligt följande – med synpunkter från Kfm där de utan relevanta argument vidhåller att de inte vill avhysa EU-migranter:

Efter avhysningen av lägret i Sorgenfri i Malmö försvann den juridiska diskussionen från radarn, utan att egentligen ha fått några tydliga svar. Hur var det egentligen med Kronofogden och kraven på personnummer? Behövdes dylikt för en avhysning?

Jur.kand Peter Angerbjörn har grävt i paragraferna och reder ut – samt föreslår att Kronofogden ska börja tillämpa sina egna bestämmelser.

Debatten om lägret i Sorgenfri i Malmö har sedan länge övergått till att handla bland annat om Malmö stads förpliktelser mot de avhysta. Även på andra håll har man problem med bosättningar och avhysningar.

Vilka lagrum gäller för avhysningar?

Men hur var det med avhysningarna egentligen? Vilka lagrum gäller?

Är det rimligt att personnummer och namn måste anges för att avhysning ska kunna ske?

Är Kronofogdens krav på personnummer rimligt?

Kronofogden har vid upprepade tillfällen gjort gällande att så länge inte den som ansöker om avhysning uppgivit personnummer och namn på dem som ska avhysas saknas lagligt stöd för åtgärden.

Red’s kom:
Med tanke på att romer saknar personnummer så faller ett krav på personnummer på sin egen orimlighet.

Kronofogden i Umeå behövde inte EU-migranternas namn eller ”personnummer” för att kunna avhysa dem

I handlingar jag begärt ut från kronofogden i Umeå avseende EU-migranter på Nydala camping har det visat sig att man inte behövt EU-migranternas namn och personnummer vid vare sig handläggningen av ansökan eller utslag om avhysning.

I stället har de två kyrkor som hyrt marken av kommunen formellt fått stå som byråkratiska ”målvakter” med sina organisationsnummer. Sådana krumbukter torde om något sända en signal om att kronofogden borde studera sitt eget regelverk.

Är personnummer krav vid ansökan om avhysning av EU-migranter?

Avhysning (även kallat vräkning) regleras i
• lag (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning (BfL),
• utsökningsbalken (1981:774) (UB), och i den därtill hörande
• utsökningsförordning (1981:981) (UF), samt
• delgivningslag (2010:1932)
• rättegångsbalk (1942:740)

Förvisso anges i 2 kap 2 § UF att det vid en ansökan om avhysning ska lämnas uppgifter om åtminstone den svarandes namn och personnummer;

2 § Vid ansökan skall anges, utöver den åtgärd som yrkas, sökandens namn, person- eller organisationsnummer, postadress samt telefonnummer till bostaden och arbetsplatsen. Nummer avseende hemligt telefonabonnemang behöver dock anges endast om Kronofogdemyndigheten begär det. Har sökanden vidtalat ett ombud att företräda honom, skall ombudets namn, postadress och telefonnummer anges.
Vid ansökan skall uppgift lämnas om enskild svarandes namn, yrke, person- eller organisationsnummer, hemvist, postadress och adress till arbetsplats samt i förekommande fall annan adress där svaranden kan anträffas för delgivning genom stämningsman. Uppgift skall lämnas även om svarandens telefonnummer till bostaden, om arbetsplatsen samt förhållanden i övrigt av betydelse för delgivning med honom. Saknar svaranden känd adress, skall uppgift lämnas om den utredning som har gjorts för att fastställa detta.
Uppgifter som framgår av exekutionstiteln eller annan handling som inges behöver inte anges särskilt. Uppgift om svarandens yrke, arbetsplats och telefonnummer behöver lämnas endast om den är känd för sökanden.
Uppgifter som avses i denna paragraf skall gälla förhållandena när uppgifterna lämnas till Kronofogdemyndigheten. Ändras något av dessa förhållanden eller är en uppgift ofullständig eller felaktig, skall det utan dröjsmål anmälas till Kronofogdemyndigheten. Förordning (2006:879).

Ett sådant krav uppställs också i 18 § BfL, som hänvisar till 33 kap 1 § rättegångsbalken (RB):
18 § Ansökningen skall innehålla uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap. 1 § rättegångsbalken. Lag (2006:709).

33 kap. 1 § rättegångsbalken:

1 § En ansökan, en anmälan eller en annan inlaga i rättegång ska innehålla uppgift om domstolen samt parternas namn och hemvist.
En enskild parts första inlaga i rättegången ska innehålla uppgift om partens
1. personnummer eller organisationsnummer,
2. postadress och adress till arbetsplats samt i förekommande fall annan adress där parten kan anträffas för delgivning genom stämningsman,
3. telefonnummer till bostaden och arbetsplatsen samt mobiltelefonnummer, med undantag för nummer som avser ett hemligt telefonabonnemang som behöver uppges endast om rätten begär det,
4. e-postadress, och
5. förhållanden i övrigt av betydelse för delgivning med honom eller henne.

Detta är emellertid inte hela bilden.

Mathias Westrell, Chef på Kronofogden, bemöter ovanstående med:
Det går inte att som Angerbjörn tycks göra, jämställa avhysningen med de förutsättningar som föreligger i de fall det blir fråga om särskild handräckning. Här kan kravet på identifikation i 18 § BfL och 33 kap 1 § RB inte avfärdas med argumentet att ”det inte är hela bilden”. Tvärtom står det uttryckligen att ansökan skall innehålla uppgifter om parterna.

Red’s kom:
Inte alla har personnummer/org.nr, postadress/adress till arbetsplats eller annan adress, telefonnummer, eller e-post. Därmed är det redan av detta förhållande ostridigt – även om Mathias Westrell inte förstår detta – att ingen av dessa uppgifter behövs vid avhysning av EU-migranter.

För det första skulle detta omöjliggöra avhysning av alla som vägrar uppge sin identitet och – så länge som likaså polisen duckar för frågan – följaktligen lämna fältet fritt för allehanda äganderättskränkningar, vilket torde stå i strid med statens positiva förpliktelser enligt Europakonventionen att skydda den enskilde mot sådana övergrepp.

Red’s kom:
Särskilt viktigt är att det skulle stå i strid med den i Sverige grundlagsskyddade äganderätten.

För det andra finns till varje krav tillhörande undantagsparagrafer. I 20 § BfL anges att uppgifterna inte behövs om ansökan ändå ”kan läggas till grund för handläggning av målet”;
20 § Är ansökningen så bristfällig att den inte kan läggas till grund för handläggning av målet, skall sökanden föreläggas att avhjälpa bristen.”.

Mathias Westrell, Chef på Kronofogden, bemöter ovanstående med:
Något sådant undantag från kravet på personuppgifter som Angerbjörn påstår ska finnas i 20 § BfL finns inte.

I 2 kap 5 § UB används det motsvarande uttrycket ”grund för prövning i sak”;

5 § Om en ansökan är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för prövning i sak och om sökanden inte följer ett föreläggande att avhjälpa bristen, skall ansökan avvisas. Lag (1993:893).

I 33 kap 10 § RB framgår att avvisning av en ansökan på grund av bristande uppgifter endast får ske om ”det inte är oskäligt”;

10 § Uppfyller en stämningsansökan inte föreskrifterna i 1 § första– fjärde styckena, skall sökanden föreläggas att komplettera ansökningen, om inte bristen är av ringa betydelse för frågan om delgivning. Följs inte föreläggandet och är saken sådan att förlikning därom är tillåten, får rätten avvisa ansökningen, om det inte är oskäligt. Lag (1985:267).

I förarbetena (prop 1984/85:109) till sistnämnda lagrum framkommer att
• det ”i första hand ankommer på sökanden att tillhandahålla erforderliga uppgifter för delgivning med motparten” (s 44), samt att
• det ”[v]id prövningen av avvisningsfrågan således [måste tas hänsyn] till partens förmåga att fullgöra den föreskrivna uppgiftsskyldigheten”.

Det kan också finnas andra skäl som talar för att avvisning av ansökan om avhysning inte bör ske, till exempel att den sökte är en notoriskt svårdelgiven person” (s 70–71).

Det rör sig således om en huvudregel och utrymme finns för kronofogden att i stället för personnummer förslagsvis inhämta noggranna uppgifter om vilken fastighet det gäller, eventuellt i kombination med signalement och andra uppgifter.

Mathias Westrell, Chef på Kronofogden, bemöter ovanstående med:
Den reglering som återfinns i 33 kap 10 § RB har inte det innehåll som görs gällande, utan handlar om att rätten i dispositiva tvistemål får avvisa stämningsansökningar med sådana brister att delgivning försvåras, om det inte är oskäligt. Om uppgiften inte behövs, är det givetvis oskäligt att avvisa en ansökan.

Är personnummer krav vid verkställande av avhysning?

Ett verkställande kan endast ske i kraft av en exekutionstitel, i avhysningsfall vanligtvis i form av ett så kallat utslag (42 § BfL);

Utslag
42 § Har i mål om betalningsföreläggande eller vanlig handräckning svaranden inte i rätt tid bestritt ansökningen, ska Kronofogdemyndigheten snarast meddela utslag i enlighet med ansökningen. Om svaranden har bestritt endast en del av ansökningen, ska utslag meddelas i enlighet med den obestridda delen av ansökningen.

För ett utslag krävs att ansökan har delgivits svaranden (BfL 29 §);

Delgivning av föreläggandet
29 § Föreläggandet ska delges svaranden i enlighet med vad som enligt rättegångsbalken gäller för delgivning av stämning i tvistemål. Kungörelsedelgivning enligt 48 § delgivningslagen (2010:1932) får dock endast ske i mål om särskild handräckning och i mål om betalningsföreläggande såvitt gäller fastställelse till betalning ur viss egendom enligt 2 § andra stycket.

För särskild handräckning, som det här är tal om, godtas dock enligt samma paragraf s k kungörelsedelgivning.

Delgivning kan ske till ”obestämd krets” eller till ”stort antal personer” via kungörelse

Av 49 § delgivningslagen framgår att sådan kan ske till ”obestämd krets” genom anslag på lämplig plats, förslagsvis där avhysningen skall ske, och meddelande i Post- och Inrikes Tidningar;

Kungörelsedelgivning när en obestämd krets eller ett stort antal personer ska delges
49 § Kungörelsedelgivning får ske
1. om en obestämd krets ska delges,
2. om ett stort antal personer ska delges och det med hänsyn till ändamålet med delgivningen inte är rimligt att delgivning sker med var och en av dem, eller
3. om delägare i samfällighet eller medlemmar i sammanslutning ska delges, det inte finns någon som är delgivningsmottagare för dem enligt 14 § första stycket och delägarna eller medlemmarna är fler än tio.
Ett meddelande som avses i 47 § ska föras in i Post- och Inrikes Tidningar och, om det finns skäl till det, i ortstidning. Om delgivningen i ett sådant fall som avses i första stycket 2 avser personer som hyr eller annars innehar lägenheter i samma fastighet ska meddelandet dessutom anslås inom fastigheten på lämpligt sätt.
Ett meddelande om delgivningen ska skickas till någon eller några av dem som delgivningen avser för att vara tillgängligt för alla dem som avses med delgivningen. Ingår en statlig myndighet eller en kommun bland dem som avses med delgivningen, ska meddelandet alltid skickas till myndigheten eller kommunen.

Utsökningsbalkens 16 kapitel behandlar reglerna kring avhysning. I 1 § framgår att det rör sig om ”en förpliktelse för tidigare ägare eller nyttjanderättshavare att flytta från fast egendom, en bostadslägenhet eller något annat utrymme i en byggnad”:

1 § Med avhysning avses en förpliktelse för tidigare ägare eller nyttjanderättshavare att flytta från fast egendom, en bostadslägenhet eller något annat utrymme i en byggnad. Lag (2006:672).

Verkställighet i annat fall

Regelrätta fastighetsockupanter uppfyller således varken kriteriet att vara ”tidigare ägare” eller ”nyttjanderättshavare”, eftersom några avtal inte upprättats. Någon avhysning i denna mening kan därför från kronofogdens sida inte komma på tal. Snarare rör det sig om ”verkställighet i annat fall” (11–12a §), vilket innefattar fall där svaranden saknar rättsgrund för sin besittning;

Verkställighet i annat fall
11 § Innan verkställighet som ej avser kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd sker skall svaranden underrättas. Om saken är brådskande, får dock kronofogdemyndigheten genast vidtaga behövlig åtgärd. Så snart som möjligt skall prövas om åtgärden skall bestå.

12 § Verkställighet som ej avser kvarstad sker genom att kronofogdemyndigheten förelägger svaranden att fullgöra vad som åligger honom eller att iakttaga förbud eller annan föreskrift eller genom att myndigheten själv vidtar behövlig åtgärd. På framställning av sökanden kan kronofogdemyndigheten, om det anses lämpligt, överlämna åt sökanden att efter myndighetens anvisning utföra behövlig åtgärd.
Beträffande genomförandet av verkställigheten tillämpas 6 §.
Föreskrift i exekutionstiteln som avser verkställigheten hindrar ej att denna genomförs på annat sätt, om det behövs.

Behöver svaranden underrättas innan verkställighet sker?

I 16 kap. 11 § UB (se ovan) anges som huvudregel att svaranden skall underrättas innan verkställighet sker.

Minst tre andra möjligheter står dock till buds.

  1. Kronofogden kan enligt samma paragraf vända på ordningen och göra bedömningen att ”saken är brådskande” och därför ”genast vidtaga behövlig åtgärd” för att först därefter ”pröva om åtgärden skall bestå” och underrätta svaranden. Lagstiftaren gör alltså bedömningen att behovet av att ingripa i vissa situationer går före behovet av att identifiera och utreda. Hur detta med att ”saken är brådskande” skall tolkas förtydligas i 16 kap. 9 § UF som stadgar att detta skall ske om ”det kan antas att målets handläggning därigenom främjas eller om det annars är lämpligt”. Detta behöver dock inte ske ”om svaranden saknar känt hemvist och det inte har kunnat klarläggas var han uppehåller sig”;
    9 § Svaranden skall underrättas om tiden och platsen för förrättning för verkställighet, om det kan antas att målets handläggning därigenom främjas eller om det annars är lämpligt. Underrättelse behövs dock inte, om svaranden saknar känt hemvist och det inte har kunnat klarläggas var han uppehåller sig.
  2. Enligt förarbetena gäller att ”om åtgärden vidtas i svarandens närvaro är det i allmänhet tillräckligt att svarandens synpunkter inhämtas vid det tillfället” (s 797).
  3. Kungörelsedelgivning kan användas här.

Börjar kronofogden tillämpa sina egna bestämmelser vore mycket vunnet, både för rättsstatens förtroende och för dem som drabbats av dess reträtt.

Mathias Westrell, Chef på Kronofogden, bemöter ovanstående med:
Slutsatsen är att vi skulle få ett avhysningsfrälse för dem som vägrar uppge sin identitet. För att någon ska kunna avhysas krävs en föregående giltig rättsgrund till besittningen, och rimligen är besittarens identitet känd. Att vägra uppge sin identitet skyddar knappast mot risken att bli avhyst.

Red’s kom:
Alltså säger Mathias Westrell emot sig själv i sitt till synes desperata försök att slippa ta sitt ansvar. Han säger att man inte kan undvika avhysning genom att vägra uppge sin identitet. Alltså finns det inget krav på att identiteten ska vara känd för den som avhyses.

I detta sammanhang kan nämnas att man också kan uppge en falsk identitet. På motsvarande sätt skyddar inte heller detta mot att kunna bli avhyst.

Det framstår som mycket osannolikt att rätten, eller Kronofogdemyndigheten, skulle anse sig behörig att ta upp ett krav där motparten inte är identifierad. Det skulle närmast vara att likna vid ett in blanco-beslut som skulle gälla var och en som råkar befinna sig på angiven fastighet. Det uppfattar i vart fall jag som helt uteslutet.

Red’s kom:
Ja, det är riktigt att det kan jämföras med ett ”in blanco-beslut”. Vad är problemet med detta? Varför skulle det vara uteslutet? Det finns ingen lagparagraf som motsäger denna möjlighet!

Att det under vissa förutsättningar ges möjlighet att verkställa en förpliktelse utan föregående underrättelse eller delgivning, kan inte tas till intäkt för att frångå krav på identitet hos den som begärs förpliktad. Lagstiftarens bedömning av behovet av snabb verkställighet kan därför inte ge något stöd för den tes som Angerbjörn gör gällande; att kravet på svarandepartens identitet skulle vara frivilligt när förpliktelser ska fastställas i svensk rättsprocess.

Red’s kom:
Chefen på Kfm hänger fortfarande envist kvar vid sin egen tolkning, och verkar med sina bristfälliga kunskaper inte inse ens att romer inte har personnummer. Precis som polisen verkar Kfm mest bara i eget intresse istället för att tjäna allmänheten som betalar deras löner. Det visar hur viktigt det är att någon med makt för detta tillrättavisar Kronofogdemyndigheten.

Vad gäller hans påstående om att rätten inte skulle ta upp ett krav där motparten inte är identifierad så finns det här noga beskrivet hur domstolen tog upp en överklagan från en person i Malmös kåkstad som det inte ens fanns en antydan om att denna person existerade i verkligheten. Tvärtom pekade allt på att käranden var fiktiv. Det brydde sig domstolen emellertid inte det minsta om.Klicka här för att gå till artikeln i Dagens Samhälle, 2015-12-03
Se även bl a;
Utredning tillsatt om avhysning av EU-migranter – Vad görs åt problemen fram till 2018?

Regeringens utredningsdirektiv för avhysning av EU-migranter – Katastrofalt dåligt!


Malmöpolisen vägrar utföra sitt uppdrag och identifiera EU-migranter

DI kritiserar polisens lögner om EU-migranter – Identifiering ej lagkrav för avhysning!

Polisen planerar för avhysning av EU-migranter – som ska identifieras – i Malmös kåkstad


Mark- och miljödomstolen godkänner inte avhysning av EU-migranter från Malmös kåkstad


Polis beslutade om avhysning av EU-migranter i olaglig bosättning i Mölnvik


EU migranter – Bilder du inte får se i media

För övriga sidor om EU-migranter se innehållsregistret.

Överklagan avhysning av EU-migranter från Malmös kåkstad, del 3

Frederick Batzler har själv i media erkänt att hans överklagande endast syftar till att förhala ärendet och att han är medveten om att en avhysning är oundviklig.

Det är en otrolig massa upprepningar av samma saker i överklagandet, och Frederick Batzler greppar hela tiden efter halmstrån i sina desperata försök att argumentera. Sakliga argument och stöd för sina åsikter i juridiken saknas.

Här kommer den tredje delen av överklagandet av avhysning av EU-migranter från kåkstaden i Malmö, vid Industrgatan.

Besittningsfrågan

Det ska noteras att de boende på fastigheten Brännaren 19 genom att ha faktisk rådighet över fastigheten har besittning till denna.

Red’s kom:
Att markockupanterna olagligen tagit marken i besittning har ingen relevans för Miljöförvaltningens avhysningsbeslut. Frederick Batzler kan heller inte peka på någon sådan koppling mellan förhållandena.

Det är för frågan om besittning ovidkommande att frågan om den rättsliga rådigheten över fastigheten inte är avgjord. Handlingarna i ärendet, då i synnerhet inlagorna från fastighetsägaren och Miljöförvaltningens svar, ger förhanden att besittningsfrågan är central (se bilaga 1, 2 och 3).

Red’s kom:
Besittningsfrågan är inte central för Miljöförvaltningens avhysningsbeslut. Ärendet mellan Industrigatan i Malmö AB och Miljöförvaltningen är en separat process, fristående från detta ärende, med andra parametrar att ta hänsyn till.

Se bilaga 1, 2, 3:
Föreläggande vid vite angående nedskräpning av EU-migranter; kåkstaden Malmö

Det finns vad gäller besittningsrubbning en stark skyddsaspekt som återfinns bland annat i utsökningsbalken, lag om betalningsföreläggande och handräckning samt brottsbalkens bestämmelser om olovligt rubbad besittning.

Red’s kom:
Besittningsrubbning? EU-migranterna har inte besittningsrätt bara för att de tagit området i besittning, och vad gäller besittningsrubbning så vilken besittningsrubbning väger tyngst, Miljöförvaltningens eller de som olagligt ockuperat mark.

Det  saknar relevans för Miljöförvaltningens avhysningsbeslut, eftersom detta är en miljö- och hälsofråga som handläggs av myndigheten.

Vilken ”stark skyddsaspekt” åsyftas för vad? Vilken skyddsaspekt har skrivits in i lagen för dem som olagligen ockuperar mark och som utsätter sig själva för ohälsa och diverse faror?

Frederick Batzler kan inte peka på vad det skulle vara som är av betydelse här.

Utsökningsrättens tvångsregler omgärdas av en strikt, formell process, där rättssäkerheten för den enskilde är framträdande.

Red’s kom:
Vilken ”rättssäkerhet” menar Frederick Batzler att det finns för de som begår brott samt utsätter sig själva för fara, och som skulle förhindra Miljöförvaltningens avhysningsbeslut?

Miljöförvaltningens förbud måste betraktas som ett sätt att avhysa de boende från fastigheten och därmed kringgå de relevanta skyddsbestämmelserna.

Red’s kom:
Vilka är de ”relevanta skyddsbestämmelserna”? Det finns inga skyddsbestämmelser som är relevanta här, och Frederick Batzler kan heller inte säga vad han syftar på.

Det är istället EU-migranterna som försöker kringgå Miljöbalken.

Det har inte varit lagstiftarens avsikt att bestämmelsen i 26 kap 9 § MB ska användas för besittningsrubbning.

Red’s kom:
Usel retorik. Det har inte heller varit lagstiftarens avsikt att bestämmelsen i 26 kap 9 § MB ska användas för att legalisera olagliga markockupationer.

Däremot har 26 kap 9 § MB definitivt syftet att underlätta åtgärder för dem som utsätter sig själva och andra för fara.

Frågan om besittning och den rättsliga rådigheten måste därför först avgöras.

Red’s kom:
Varför det? Oavsett vad som gäller för besittning och ”den rättsliga rådigheten” så har Miljöförvaltningen att se till så att Miljöbalken följs, även av EU-migranter.

För mig är den ”rättsliga rådigheten” synonymt med ”besittningsrätt” i detta fall. Det finns ingen tvekan om att det är fastighetsägaren som har besittningsrätten.

Dett finns inget att utreda. EU-migranterna har olagligen tagit marken i besittning, men besittningsrätten och den grundlagsskyddade äganderätten ligger odiskutabelt fortfarande på fastighetsägaren (vilket t o m Frederick Batzler själv erkänt i media).

I vart fall kan det inte tolereras att miljöbalken används för att kringgå skyddsbestämmelserna beträffande besittning och därmed grovt underminera rättssäkerheten hos de boende.

Red’s kom:
Vilka är ”skyddsbestämmelserna beträffande besittning”? Några sådana finns inte i detta fall och Frederick Batzler kan inte säga vad han syftar på.

Tvärtom kan det inte tolereras att olaglig ockupering av mark används för att försöka kringgå miljöbalken.

På vilket sätt skulle markockupanternas rättssäkerhet undermineras av att de avhyses från giftig mark som de olagligen tagit i besittning?

Varför skulle man bortse från svenska medborgares rättssäkerhet, till förmån för utländska medborgare som olagligen ockuperar svensk mark?

Det är andras rättssäkerhet som bevisligen underminerats, inte minst fastighetsägarens. Det finns ingen rättssäkerhet för att fritt kunna ta annans egendom i besittning utan att ordningen skulle kunna återställas efter detta.

Som fastighetsägarens juridiska ombud skriver; ”Fastighetsägaren har självklart förståelse för att de personer som bor på Fastigheten inte gör det i något ont syfte… Oaktat detta är det förstås inte hållbart att Fastighetsägaren ska behöva tåla den här typen av inskränkningar på sin egen fastighet. Fastighetsägaren måste själv ha rätten att avgöra om andra personer ska få disponera en ägd fastighet eller inte.”.

Vem är verksamhetsutövare?

En fråga som Länsstyrelsen måste ta ställning till är vem som egentligen är verksamhetsutövare.
Miljöförvaltningen hänvisar i det överklagade beslutet till 2 kap MB och tycks därmed anse att de boende är verksamhetsutövare.

Begreppet verksamhetsutövare definieras inte uttryckligen i miljöbalken men en analog tolkning av Sevesolagens (1999:381) 2 § kan göras. Där sägs att ”om flera verksamheter med en gemensam ägare är samlokaliserade, skall dessa anses som en enda verksamhet och den gemensamma ägaren som verksamhetsutövare”.

Red’s kom:
Detta om ”verksamhetsutövare” har Frederick Batzler kopierat från vad fastighetsägarens juridiska ombud skrivit tidigare.

Varför måste Länsstyrelsen ta ställning till vem som är verksamhetsutövare? Det är ju i sig inte relevant för om Miljöförvaltningens avhysningsbeslut är giltigt eller ej.

Men i det fall fastighetsägaren inte är verksamhetsutövare, och att han därför som huvudregel inte kan hållas ansvarig för nedskräpningen, så skulle det innebära att det är markockupanterna som ska hållas ansvariga.

Miljöbalken tar dock ingen hänsyn till vem som är verksamhetsutövare, precis som Frederick Batzler själv konstaterat. Frederick Batzler har gjort en felaktig analog jämförelse med Sevesolagen. Det finns ingen ”gemensam ägare” i detta fall. Det finns bara en fastighetsägare och han äger inte romerna, deras bostäder eller tillhörigheter.

Oavsett vem som är verksamhetsutövare – vilket är teknikaliteter utan relevans i denna fråga – så kan inte miljöbrott tillåtas, och den eller de som begår miljöbrott måste stoppas. Men sedan handlar det inte bara om detta, utan även om det faktum att fastighetens ohälsosamma omgivning inte är acceptabel för människor.

Fredrick Batzler bryr sig tydligen inte om de hälsorisker som EU-migranterna utsätts för, men Miljöförvaltningen har ett ansvar här.

Koncessionsnämnden har även uttalat att ”den som faktiskt och rättsligt har möjlighet att ingripa ska anses som verksamhetsutövare” (KN B 1/92 och KN B 15/95). Det är alltså den som har makt och möjlighet att kontrollera verksamheten som ska ansvara för den. MÖD har i senare avgöranden upprätthållit Koncessionsnämndens definition (se bland annat MÖD 2005:64). Miljöförvaltningens beslut borde därför istället riktas till fastighetsägaren (Industrigatan i Malmö AB) som är den som ansvarar för fastigheten.

Red’s kom:
Här framför Frederick Batzler ett starkt argument för Miljöförvaltningens rätt att avhysa EU-migranterna. Här har det ju visat sig mer än problematiskt för fastighetsägaren att ingripa mot de EU-migranter som inte visar någon respekt för svensk lag.

Miljööverdomstolen har i rättsfallet MÖD 2006:63 slagit fast att fastighetsägare kan bli ansvariga enligt 9 kap MB. I fallet uttalar MÖD:
”Miljööverdomstolen anser att enbart det förhållandet att det förvaras avfall på en fastighet inte utan vidare kan medföra ett ansvar för fastighetsägaren. Det måste tillkomma någon omständighet för att fastighetsägaren skall kunna göras ansvarig, till exempel att fastighetsägaren accepterat verksamheten. En annan omständighet som skulle kunna medföra ett ansvar kan vara att fastighetsägaren vid förvärvet av fastigheten upptäckt att det förvarades avfall på den eller borde upptäckt det (se RÅ 1997 ref. 12). Det förhållandet att en fastighetsägare inte vidtar några åtgärder för att motverka miljöriskerna med en förvaring, även om den orsakats av annan, skulle möjligen också kunna utgöra en sådan omständighet som medför ett principiellt ansvar för ägaren.”

Red’s kom:
Vad Fredrik Baztler tar upp här ovan har han kopierat från vad fastighetsägarens juridiska ombud skrivit.

Ännu en gång visar Frederick Batzler själv på att allt gått rätt till i Miljöförvaltningens avhysningsbeslut.

I Frederick Batzlers vimsiga resonemang verkar han nu gått över till att vara ombud för fastighetsägaren.

Fastighetsägarens ansvar förutsätter således att det inte går att utreda vem som är primärt ansvarig för nedskräpningen och att fastighetsägaren, antingen uttryckligen eller konkludent, har accepterat verksamheten.

Red’s kom:
Bevisligen har fastighetsägaren varken uttryckligen eller konkludent accepterat den olagliga bosättningen av EU-migranter.

Fastighetsägarens juridiska ombud skriver; ”Fastighetsägaren har inte lämnat något medgivande till bosättningen och de olovligt boende tog överhuvudtaget ingen kontakt med Fastighetsägaren innan bosättningen skedde. Fastighetsägaren hade alltså ingen möjlighet att vidta några förebyggande åtgärder.”.

Det går inte att utreda vilka enskilda som har orsakat vilken nedskräpning, vilket även slås fast i Åklagarmyndighetens beslut om att inte inleda förundersökning (se bilaga 5) om miljöbrott.

Red’s kom:
Det finns mängder av bildbevis för inte bara att det är EU-migranterna som stått för nedskräpningen utan även att EU-migranterna uträttat sina behov över en stor del av området.

Men även om det inte varit EU-migranterna som skräpat ner (vilket blir löjligt att utgå från) så fråntar det inte orimligheten att vistas på detta område, vilket under rådande omständigheter endast kan lösas med avhysning.

Därtill ska anmärkas att fastigheten har använts för olovlig avstjälpning sedan långt innan nuvarande bosättning.

Red’s kom:
Det är bara att titta på daterade bilder och jämföra hur det såg ut innan markockupanternas illegala bosättning. Det var bara en försumbar mängd skräp där innan EU-migranterna ockuperade marken.

Men oavsett vilket så är det – utöver den negativa miljöpåverkan som EU-migranterna ger med sina öppna eldar, uträttande av sina behov, och nedskräpning – också en fråga om den hälsofara EU-migranterna utsätts för. Inte minst med tanke på att marken är så förgiftad att den måste saneras innan ens något arbete kan påbörjas där.

Angående fastighetsägarens accepterande har många boende vistats på tomten sedan våren 2014, och vissa sedan ännu längre tillbaka.

Red’s kom:
Det finns en lång rad med bevis för att fastighetsägaren på intet sätt accepterat den olagliga bosättningen. Det framgår t o m med all önskvärd tydlighet från Frederick Batzlers bilagor till sin överklagan.

Först 2015-02-16 sattes ett staket upp, alltså mer än ett år efter att nuvarande boende flyttade dit.

Red’s kom:
Det är en ren och skär lögn. Fastighetsägaren försökte 2014-12-15 sätta upp ett NYTT stängsel, men hindrades till detta av EU-migranterna, men det nya stängslet uppfördes senare. Det har alltså funnits ett skydd där sedan innan EU-migranterna ockuperade marken.

Även om det inte hade funnits stängsel där tidigare så vad skulle det ha för betydelse idag?

Det ska även noteras att hemlösa har bebott platsen sedan 90-talet.

Red’s kom:
Att vissa enstaka hemlösa svenskar haft tillfälliga övernattningar på området (sedan när vet vi inte) innebär inte att fastighetsägaren varken accepterat detta eller de EU-migranter som sedermera olagligen tog marken i besittning.

Fastighetsägaren har därför genom att tolerera verksamheten konkludent accepterat den.

Red’s kom:
Alltså har fastighetsägaren – som inte tolererat EU-migranternas veksamhet på fastighetsägarens privata mark – inte konkludent accepterat EU-migranternas olagliga bosättning på den privata mark som han har en grundlagsskyddad äganderätt till.

I övrigt har fastighetsägaren inte vidtagit några åtgärder för att städa upp på platsen, trots att de har fått flera påtryckningar från Miljöförvaltningen (se bilaga 6 och 7). Alla försök som har gjorts till att städa fastigheten, inklusive bekostnad av container, har gjorts av ideella organisationer och av de boende.

Red’s kom:
Det spelar ingen som helst roll för Miljöförvaltningens avhysningsbeslut om det är ideella organisationer som sett till att städa upp och bekostat container.

Nedskräpningen fortsätter. Möjlighet till hygien finns inte. Etc.

Om det skulle vara så som Miljöförvaltningen hävdar, att det pågår miljöfarlig verksamhet på fastigheten, måste alltså fastighetsägaren och inte de boende betraktas som verksamhetsutövare.

Red’s kom:
Det har pågått miljöfarlig verksamhet på fastigheten långt innan EU-migranterna ockuperade marken. Därav att det är en hälsofara för dem som befinner sig där.

Vad gäller vem som är verksamhetsutövare så har Frederick Batzler redan själv redogjort för Miljöförvaltnings rätt att avhysa markockupanterna.

Det slås även fast i 8 kap 15 § PBL att fastighetsägaren ska ansvara för att tomten hålls i vårdat skick.

Red’s kom:
Fastighetsägarens ansvar för att hålla tomten i vårdat skick saknar relevans för Miljöförvaltningens avhysningsbeslut.

Fastighetsägaren har både dispositionsrätt och tillsynsansvar över tomten. I jordabalken finns även en genomgående grundprincip om att fastighetsägaren både åtnjuter avkastningen av sitt ägande och svarar för de pålagor som följer av detta.

Red’s kom:
Fastighetsägarens dispositionsrätt – som EU-migranterna olagligen fråntagit fastighetsägaren möjlighet till – och eventuella tillsynsansvar motsäger inte Miljöförvaltningens rätt att avhysa EU-migranterna från den förgiftade mark som de skräpat ner.

De nackdelar i form av otillåten nedskräpning som kan drabba en fastighetsägare kompenseras av de förmåner som ett fastighetsägande innebär.

Red’s kom:
Varför tycker Frederick Batzler det, och vad har hans personliga tyckande om detta för relevans?

Miljöfarlig verksamhet

I det överklagade beslutet hävdar Miljöförvaltningen med hänvisning till 9 kap 9 § MB och 33 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (FMH) att nedskräpningen på platsen kommer leda till att marken drar till sig ohyra och andra skadedjur. För att 9 kap 9 § MB ska vara tillämplig förutsätts emellertid att det rör sig om en bostad alternativt en lokal för allmänna ändamål.

Red’s kom:
Ja, och det är de bostäder som EU-migranterna bor i som avses. Definitionen överensstämmer klart och tydligt med definitionen i PBL. Enligt PBL är definitionen av en byggnad en varaktig konstruktion som består av tak eller av tak och väggar och som är varaktigt placerad på mark … samt är avsedd att vara konstruerad så att människor kan uppehålla sig i den.

9 kap 9 § MB;
Särskilda bestämmelser om hälsoskydd
9 § Bostäder och lokaler för allmänna ändamål skall brukas på ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer och hållas fria från ohyra och andra skadedjur.
Ägare eller nyttjanderättshavare till berörd egendom skall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att hindra uppkomsten av eller undanröja olägenheter för människors hälsa.

33 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (FMH)
33 § I syfte att hindra uppkomst av olägenhet för människors
hälsa skall en bostad särskilt;
1. ge betryggande skydd mot värme, kyla, drag, fukt, buller,
radon, luftföroreningar och andra liknande störningar,
2. ha tillfredsställande luftväxling genom anordning för
ventilation eller på annat sätt,
3. medge tillräckligt dagsljus,
4. hållas tillfredsställande uppvärmd,
5. ge möjlighet att upprätthålla en god personlig hygien,
6. ha tillgång till vatten i erforderlig mängd och av godtagbar
beskaffenhet till dryck, matlagning, personlig hygien och andra hushållsgöromål.

Red’s kom:
Här ser vi då kompletterande skäl till avhysning av de illegala markockupanterna. Deras bostäder uppfyller inget av ovanstående krav.

För att 33 § FMH ska vara tillämplig förutsätts också att det rör sig om en bostad.
Eftersom 33 § FMH syftar till att konkretisera 9 kap 9 § MB ska bostadsbegreppet i de båda bestämmelserna tolkas enhetligt. De av Miljöförvaltningen nämnda ”bostäderna” är snarare att betrakta som tält och enklare kojor som inte omfattas av bostadsbegreppet.

Red’s kom:
De bostäder som Frederick Batzler själv genomgående refererat till som bostad och hem (han har 55 gånger skrivit ordet ”boende” och även angivet att den person han påstår sig vara ombud för har sin bostad där) är alltså nu plötsligt inte längre bostäder?

I kåkstaden finns försumbart med tält. De byggnadskonstruktioner som byggts upp är i allra högsta grad bostäder (helt i enlighet med PBL), och är i många fall ganska avancerade. T.o.m. med kraftfulla takstockar.

Det finns inget Frederick Batzler kan stödja sig på i något regelverk som skulle undanta EU-migranternas bostäder som bostäder för de aktuella lagreferenserna. Därför kan Frederick Batzler endast ge sitt personliga tyckande istället för att bekräfta sin inställning med något regelverk.

Dessutom kan lagstiftarens avsikt med 33 § FMH rimligtvis inte ha varit att bestraffa människor för att de inte har råd med uppvärmning av sina hem eller rinnande vatten.

Red’s kom:
Usel retorik igen. Det var heller inte lagstiftarens avsikt att understödja lagbrott i form av markockupationer eller förorening av miljön.

Att EU-migranterna inte har rinnande vatten i sina ”hem” gör att risken för sjukdomar och sanitära problem är uppenbar (speciellt till sommaren när det är varmare) och är därför i sig ett synnerligen starkt skäl för att avhysning måste ske utan onödig fördröjning!

Vad gäller uppvärmning så har i princip alla bostäder detta. I form av miljöfarliga, hälsovådliga och brandfarliga hembyggda kaminer i olika former. Skorstenar sticker ut överallt. Ännu ett synnerligen starkt skäl för att avhysning måste ske genast.

I 33 § FMH ställs krav på att bostaden ska erbjuda skydd mot buller, luftföroreningar och värme vilket tyder på att bestämmelsen tar sikte på permanenta byggnader snarare än tält eller skjul. Det är svårt att tro att Miljöförvaltningen skulle ställa upp samma krav på ett tält på en campingplats.

Red’s kom:
Permanenta byggnader är exakt vad det är, om än i ofta risigt och farligt skick, med mögel och en mängd andra hälsorisker. Att bostäderna inte uppfyller kraven för hälsoskydd gör dem inte till minder bostäder. Med detta förvirrade resonemang från Frederick Batzler skulle jag kunna plocka ut ett fönster i min bostad och så blir det helt plötsligt inte en bostad.

Området på Norra Sorgenfri i centrala Malmö är ingen campingplats och därför ställs inte de krav som gäller för en undanskymd campingplats för temporärt boende. Men även om det varit en campingplats så uppfylls inte ens kraven för detta.

De nämnda bestämmelserna tar för övrigt sikte på ägaren av egendomen. Fastigheten där nedskräpningen sker ägs av Industrigatan i Malmö AB. Därför ska inte de boende hållas ansvariga.

Red’s kom:
Irrelevant, och Fredrick Batzler kan heller inte säga vilken relevans detta skulle ha för Miljöförvaltningens avhysningsbeslut basreat på något regelverk.

De nämnda bestämmelserna tar inte sikte på specifikt ägaren av marken. Fastighetsägaren äger inte romer, deras hus eller egendom bara för att de ockuperat fastighetsägarens mark.

Miljöförvaltningens beslut innehåller även hänvisningar till lokala miljöföreskrifter. Kommunens kompetens att meddela sådana föreskrifter härleds från 9 kap 12 § MB. Av detta följer att den särskilda avvägningsregeln i 9 kap 13 § MB måste beaktas.

Red’s kom:
9 kap 12 § MB;
12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även i andra fall än som avses i 10 och 11 §§ meddela de föreskrifter som behövs till skydd mot olägenheter för människors hälsa. Regeringen får överlåta åt kommunen att meddela sådana föreskrifter.
I föreskrifter enligt första stycket får anges att verksamheter som kan medföra olägenheter för människors hälsa inte får bedrivas eller att vissa anläggningar inte får inrättas utan att kommunen har lämnat tillstånd eller en anmälan har gjorts till kommunen.

9 kap 13 § MB;
13 § Kommunala föreskrifter som meddelas till skydd mot olägenheter för människors hälsa får inte medföra onödigt tvång för allmänheten eller annan obefogad inskränkning i den enskildes frihet.

Att införa ett campingförbud torde i sig inte föranleda någon svårare rättslig problematik, men det måste beaktas att de människor som i det förevarande fallet träffas av förbudet har som nämnts ovan inte någon reell ekonomisk möjlighet att ordna annan bostad än tält och liknande.

Red’s kom:
De EU-migranter som inte har ekonomisk möjlighet att ”ordna annan bostad än tält och liknande” har enligt lag förverkat sin rätt att vistas i Sverige och ska omgående utvisas.

Ockupanternas finansiella ställning saknar relevans för ett avhysningsbeslut.

Därför blir campingförbudet i praktiken ett förbud mot hemlöshet.

Red’s kom:
Det är ingen som förbjuder EU-migranterna att återvända till sina hem i deras hemländer.

Om jag inte har pengar till boende när jag är utomlands så finns det inget land i världen som ger mig särskilda förmåner pga detta.

De hemlösa EU-migranternas själva existens förbjuds och kriminaliseras på så sätt.

Red’s kom:
Vari ligger logiken att Sverige skulle förbjuda EU-migranters existens för att lagen upprätthålls?

Vari ligger logiken att Sverige skulle krimnalisera EU-migranter för att lagen upprätthålls?
Om jag rånar en bank så är det jag själv som ansvarar för mitt brott, och själv gör mig kriminell. Romerna är inget undantag.

Detta kan rimligtvis varken ha varit lagstiftarens avsikt med 9 kap 12 § MB eller för den delen Malmö stads avsikt med campingförbudet. Miljöföreskriften måste därför anses medföra onödigt tvång för allmänheten och en sådan obefogad inskränkning i den enskildes frihet som avses i den ovan nämnda avvägningsregeln i 9 kap 13 § MB. I vart fall ska campingförbudet lämnas utan avseende i det förevarande fallet.

Red’s kom:
Absurd retorik. Förtjänar inte att bemötas. Alla begriper hur vansinnigt detta resonemang är.

Vad gäller de olägenheter som de boende själva utsätts för genom att vistas på tomten ska understrykas att dessa problem inte får någon lösning genom det meddelade förbudet. Snarare förvärras situationen för de boende om de tvingas lämna fastigheten då det begränsade skydd som tälten och kojorna ger i vart fall är att föredra framför att helt sakna tak över huvudet, vilket har redogjorts för utförligt ovan.

Red’s kom:
Löjeväckande resonemang.
Om en plats är farlig att vistas på så menar att Frederick Batzler att det inte är en lösning att inte vistas på den farliga platsen.

EU-migranterna är fria att återvända till sina hem.

Slutligen ska Miljöförvaltningens hänvisning till gödsling lämnas helt utan avseende då någon sådan verksamhet inte har skett på fastigheten. Hänvisningen får stå som symbol för Miljöförvaltningens minst sagt haltande människosyn. Länsstyrelsen måste knappast göras uppmärksam på det faktum att de boende inte är djur och att de trots att de är fattiga och hemlösa förtjänar att bemötas med värdighet och respekt.

Red’s kom:
Här förstår jag inte vad Frederick Batzler säger. Han kanske syftar på att EU-migranterna uträttar sina behov över området. Detta faktum har inget att göra med haltande människosyn eller att de ses som djur. Det är bara obestridliga fakta (dessutom dokumentrade på film).

Annars håller jag med om att även om EU-migranterna inte respekterar svensk lagstiftning så ska de naturligtvis bemötas med respekt. Det är också vad Miljöförvaltningen gjort.

Hänsyn till miljö och hälsa

Miljöförvaltningen hänvisar i det överklagade beslutet till 1 kap 1 § MB om lagens syfte att skydda människors hälsa och miljö, oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan. Det ska därför anmärkas att det för de boendes hälsa är mer fördelaktigt att de bor på fastigheten.

Red’s kom:
Mer fördelaktigt än vad? Mer fördelaktigt än att de vistas i sina hem?

Det står klart för alla med minsta sunt förnuft att det absolut under inga omständigheter är på något sätt fördelaktigt att låta EU-migranterna utsättas för förgiftad mark, mögel, vädrets makter, brandfara, etc, etc.

Som tidigare har anförts utgör den gemensamma boplatsen ett avsevärt bättre alternativ än att tvingas leva på gatan.

Red’s kom:
Vem tvingar EU-migranterna att leva på gatan? Det gör de ju idag, självvalt.

Att tvinga de boende att flytta löser inte något miljöproblem då eventuella miljöproblem bara kommer att flytta till en annan plats så länge det allmänna inte tar ansvar för de boendes sociala situation.

Red’s kom:
Med Frederick Batzlers virriga resonemang ska brott inte beivras om man kan misstänka att gärningsmännen begår nya brott.

Mot bakgrund av det anförda är det även viktigt för Länsstyrelsen att beakta de boendes faktiska ekonomiska och sociala förmåga att vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder. Trots att de boende i väsentlig mening saknar medel har de själva bidragit med pengar för att betala kostnaden för en container som numera står uppställd på fastigheten där de kan slänga sina sopor.

Red’s kom:
Detta saknar relevans för Miljöförvaltningens avhysningsbeslut. Även om de bidragit med några tior för en container som används sporadiskt kvarstår varje argument för avhysning. Miljöförvaltningens grunder för avhysning står kvar.

Det finns numera även toaletter på fastigheten. De boende måste därför anses ha gjort vad som krävs av dem för att vidta de försiktighetsåtgärder som krävs.

Red’s kom:
Nej, att det finns två portabla toaletter för 150-200 personer gör ingen skillnad.
Dessutom saknas vatten.

Att kräva mer skulle strida mot kravet på proportionalitet i 2 kap 7 § MB.

Red’s kom:
Nej, rimlighetsavvägningen innebär inget hinder för avhysning.

2 kap 7 § MB;
Rimlighetsavvägning
7 § Kraven i 2-5 §§ och 6 § första stycket gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning ska särskild hänsyn tas till nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder. När det är fråga om en totalförsvarsverksamhet eller en åtgärd som behövs för totalförsvaret, ska vid avvägningen hänsyn tas även till detta förhållande.
Trots första stycket ska de krav ställas som behövs för att följa en miljökvalitetsnorm som avses i 5 kap. 2 § första stycket 1. Om det finns ett åtgärdsprogram som har fastställts för att följa normen, ska det vara vägledande för bedömningen av behovet.
Vid prövning av tillåtlighet, tillstånd, godkännande eller dispens för en verksamhet eller åtgärd som ger en ökad förorening eller störning och kan antas på ett inte obetydligt sätt bidra till att en miljökvalitetsnorm som avses i 5 kap. 2 § första stycket 1 inte följs, får verksamheten eller åtgärden vid avvägningen enligt första och andra styckena tillåtas om den
1. är förenlig med ett åtgärdsprogram som har fastställts för att följa normen,
2. förenas med villkor om att vidta eller bekosta kompenserande åtgärder som ökar möjligheterna att följa normen i en utsträckning som inte är obetydlig, eller
3. trots att den försvårar möjligheterna att följa miljökvalitetsnormen på kort sikt eller i ett litet geografiskt område, kan antas ge väsentligt ökade förutsättningar att följa normen på längre sikt eller i ett större geografiskt område. Lag (2010:882).

Det ska upprepas att Miljöförvaltningen inte vid något tillfälle har kontaktat de boende eller preciserat vilka försiktighetsåtgärder som krävs.

Red’s kom:
Det spelar ingen roll hur många upprepningar Frederick Batzler gör. Det finns bevisligen inget krav för Miljöförvaltningen att göra detta, och spelar ingen roll för rätten till Miljöförvaltningens avhysning av EU-migranterna.

För frågan om valet av plats enligt 2 kap 6 § MB betyder det ovan anförda att fastigheten i förhållande till människors hälsa i realiteten är det bästa alternativet. Ur miljösynpunkt är det snarare att föredra att många bor på samma plats då det exempelvis blir lättare att organisera sanitära åtgärder så som vatten, toaletter och sophantering.

Red’s kom:
Jag har bemött detta osakliga tyckande tillräckligt mycket redan.

EU-migranterna i Malmö bryter mot bl a följande lagar/regelverk;
1. Miljöbalken (29:7, 29:7a, 15:30, se även bl a 9:9, 2:3 och 9:3),
Samt 26 kap 9 och 14 §§ miljöbalken och med hänvisning till 2 kap 2 och 3 §§, 9 kap 3 § samt 15 kap 5a och 18 §§ miljöbalken.
2. Lag (2003:778) om skydd mot olyckor (se SFS 2003:778 2:2-3, 3:1, 5:1-4),  verifierat av MSB,
Brandskyddet på området (med alla nya kaminer) är inte förenligt med lag.
3. Störning av den allmänna ordningen (med t ex rök från brasor, grillning, etc),
4. Brott mot ordningslagen för hur man får tälta (bl a enligt lokala ordningsstadgar),
5. Egenmäktigt förfarande / Olaga intrång.

Malmö som ovan
Frederick BatzlerKlicka här för en större bild
Se även bl a;
Överklagan avhysning av EU-migranter från Malmös kåkstad, del 1

Överklagan avhysning av EU-migranter från Malmös kåkstad, del 2

Föreläggande vid vite angående nedskräpning av EU-migranter; kåkstaden Malmö

Misslyckad avhysning av EU-migranter i Malmö


Överklagande inlämnat av Miljöförvaltningens avhysningsbeslut av EU-migranter i Malmö


Centrum för sociala rättigheter stoppar avhysning av EU-migranter från kåkstaden i Malmö till kanske 2016 med fejkat överklagande

Frederick Batzler om besittningsrätt

Överklagande om avhysning av EU-migranter i Malmö endast vag begäran om anstånd


EU-migranter avhyses från sin illegala kåkstad i Malmö – Efter 1 år!

Anslag om avhysning uppsatt för EU-migranternas kåkstad i Malmö, 2015-03-26


EU migranter – Bilder du inte får se i media

Bilder från EU-migranternas läger i Malmö, förr och nu

Bilder från tiggarnas kåkstad i Malmö 2015-03-21

Bilder från EU-migranternas kåkstad i Malmö, nyaste området

Malmös kåkstad, bilder från 2015-04-17 – aggressivare EU-migranter


För övriga sidor om EU-migranter se innehållsregistret.

Polisen: Romer får besittningsrätt till det område de ockuperar illegalt

Kåkstaden med EU-migranter på industritomten vid Norra Sorgenfri i Malmö växer hela tiden. Fastighetsägaren försöker nu avhysa tiggarna, men polisen vill inte göra något åt detta tältläger.

Tre av de uppemot 200 romer som bor på området har identifierats och dessa skulle vräkas av polisen den 12/3 2015.

SAMMANFATTNING AV NEDANSTÅENDE TEXT

  • Det finns inget uttalat lagkrav att EU-migranter behöver identifieras för att kunna avhysas, oavsett vilken typ av mark de ockuperat (allmän/privat mark).
  • Om identifiering av EU-migranter görs så är det alltid polisens ansvar att utföra denna identifiering (aldrig markägarens).
  • EU-migranter kan inte få besittningsrätt till det område de olovligen ockuperat i Sverige. Polis och professor har alltså fel!

Om någon säger att de som ska avhysas åkt hem sker ingen avhysning

Med hjälp av en tolk frågar kronokommissarie Kenth Persson efter de tre personer som skulle avhysas.
Nej, de har redan åkt tillbaka till Rumänien, svarar en man på engelska.
Det räcker för att ingen avhysning ska ske. Om en okänd person svarar att de identifierade personerna inte längre är kvar görs inget mer, ingen undersökning, ingen kontroll, inget försök att hitta personerna som ska avhysas, ingenting.

I Stockholm gick det alldeles utmärkt att avhysa tiggare på Sergels Torg trots att man inte visste vem tiggarna var (och för de tiggare som inte var på plats slängdes alla deras tillhörigheter i överensstämmelse med Utsökningslagen). Det skedde på polisens inititiv, inte stadens. Men i Malmö vill polisen inte ta i frågan med tång.

Krav att identifera dem som ska avhysas?

Det påstås allmänt från myndigheter att det krävs att de som ska avhysas först måste kunna identifieras. Men det finns ingen som kan peka på något regelverk som styrker detta! Tvärtom så avhyses tiggare från sina bosättningar runt om i landet hela tiden utan att de först identifierats.

Göteborgs stad skriver;
Varför tar det så lång tid med en avhysning?
Själva processen att avhysa människor som bosatt sig illegalt är juridiskt reglerad. Steg ett är att fastställa att det faktiskt rör sig om en bosättning och sedan ska de boende identifieras innan kronofogden kan avhysa dem.

Även om det någonstans funnits ett krav (som ingen kan referera till) för Kronofogden att först identifiera dem som ska avhysas, så finns bevisligen inte detta krav för polisen (se andra avhysningar som gjorts, t ex Sergels Torg).

Hur gick identifieringen till?

Varför har polisen i Malmö inte identifierat fler än tre tiggare i tiggarlägret vid Industrigatan?

Vad är det som gör att tiggarna inte kan identifieras? Och hur vet polisen då om dessa ”oidentifierbara” utlänningar ens har rätt att befinna sig i Sverige?

Får alla utlänningar per automatik även uppehållsrätt/uppehållstillstånd i Sverige om de lyckas hålla sig undan myndigheterna ”tillräckligt” länge?

Så här säger Schengenreglerna om den fria rörligheten och rätten att vistas i ett annat EU-land längre än tre månader, enligt EU-upplysningen:

EU-medborgare har rätt att stanna längre tid än tre månader i ett annat EU-land om hon eller han är där för att:
– arbeta eller driva eget företag
– studera
– leva som pensionär.
EU-medborgare har också rätt att stanna längre än tre månader om hon eller han på annat sätt är självförsörjande.

Dvs, om en EU-migrant (eller dennes barn) efter tre månader behöver stöd i form av boende/natthärbärge, mat, duschmöjlighet, kläder, etc så är rätten att vistas i landet förverkad. Alltså samma krav som för de tre första månaderna.

OBS! EU-upplysningen klargör följande:

Viss kontroll kan förekomma inom Schengen
Även om passkontrollerna är avskaffade måste den som reser inom Schengenområdet kunna visa att hon eller han har rätt att uppehålla sig där vid identitetskontroller.

För att underlätta polisens arbete finns det även en bestämmelse om att den som bor på hotell eller campingplats i ett annat Schengenland ska fylla i ett särskilt registerkort. I samband med registreringen ska man visa upp en giltig ID-handling.

Det innebär att EU-migranter som ockuperat privat/allmän mark och inte kan eller vill uppvisa något som bekräftar dennes identitet och/eller där det inte kan bekräftas hur länge personen vistats i landet, kan utvisas ur landet med omedelbar verkan. Polisen är då skyldig att svara för detta.

Så här skrev SkD 2014-10-03:
Polisen har i omgångar identifierat boende i tältläger. Men när de kommit tillbaka har flera redan flyttat därifrån samtidigt som nya istället tillkommit.
Och även på annat håll i landet där det har planerats för avhysningar har det varit problem med identifieringen.

Rent generellt är det bäst om enskilda personer kan identifieras när det handlar om en avhysning, säger Alexandra Nattlund Palmén, teamchef på kronofogdemyndigheten.

Så här skrev GP 2013-11-21:
Markägaren måste kontakta kronofogden och begära avhysning. Polisen upprättar en anmälan och identifierar personerna. Med polisanmälan som grund kan kronofogden sedan avhysa dem från platsen, oftast med hjälp av polisen.
– Men det är ett ärende mellan kronofogden och markägaren. Vi hjälper bara till vid själva avhysningen, säger Niklas Svensson, biträdande enhetschef för polisenheten Syd.

Så här skrev Stockholm Direkt 2014-08-29:
Fakta – Processen
• Stadsdelen får in tips på en olaglig bosättning
• Kontakt med polis och uppsökarenheten på socialkontoret
• Kontakt med markägaren
• Kontakt med Kronofogdemyndigheten
Polisen åker till platsen för att identifiera personerna som bor där
• Kronofogden avhyser personerna
• Markägaren städar upp

Så här skrev SR, 2014-06-18:
EU-migranter bort från Delsjömotet
– Vad som gäller i sådana här läge är att markägaren, i det här fallet Göteborgs stads trafikkontor, gjort en polisanmälan. Polisen har varit där och gjort en identifiering, nu är det skickat till kronofogden som verkställer det, säger Mikael Ivarsson vid Göteborgs stads sociala resursförvaltning.

Kfm instämmer:
Att avhysa någon tar lång tid
En avhysning är en omfattande process som tar lång tid. Först ska polisen identifiera de personer som olovandes ”campar” i området.
Markägaren skickar sedan en begäran om avhysning till Kronofogden som börjar handlägga ärendet.
Kronofogden fattar sedan ett beslut om avhysning. Kronofogden genomför sedan avhysningen tillsammans med polisen.

Källa: Kronofogden

Se Utsökningsbalken (1982:774), 16 kap 2 § om avhysning;
2 § Innan avhysning sker ska svaranden beredas tillfälle att yttra sig. Saknar svaranden känt hemvist och har det inte kunnat klarläggas var han eller hon uppehåller sig, får avhysning dock ske utan hinder av att han eller hon inte har beretts tillfälle att yttra sig.
I fråga om delgivning av handling varigenom svaranden bereds tillfälle att yttra sig gäller delgivningslagen (2010:1932). Har delgivningsmottagaren känt hemvist inom riket men träffas varken han eller någon som handlingen kan lämnas till enligt 34-37 §§ delgivningslagen och kan det inte klarläggas var han eller hon uppehåller sig, får kungörelsedelgivning användas eller handlingen lämnas i delgivningsmottagarens hemvist eller på lämplig plats i anslutning till hans eller hennes hemvist.

I Utsökningsbalken görs ingen skillnad mellan avhysning från allmän plats och privat mark. Härmed torde det vara bekräftat en gång för alla – med stöd av lagen – att identifiering inte behövs för att kunna avhysas (precis som Alexandra Nattlund Palmén, teamchef på Kfm, säger)!

Lag (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning
18 § Ansökningen skall innehålla uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap. 1 § rättegångsbalken. Lag (2006:709).

Rättegångsbalk (1942:740)
33 Kap. Om inlaga i rättegång och om delgivning
1 § En ansökan, en anmälan eller en annan inlaga i rättegång ska innehålla uppgift om domstolen samt parternas namn och hemvist.
En enskild parts första inlaga i rättegången ska innehålla uppgift om partens
1. personnummer eller organisationsnummer,
2. postadress och adress till arbetsplats samt i förekommande fall annan adress där parten kan anträffas för delgivning genom stämningsman,
3. telefonnummer till bostaden och arbetsplatsen samt mobiltelefonnummer, med undantag för nummer som avser ett hemligt telefonabonnemang som behöver uppges endast om rätten begär det,
4. e-postadress, och
5. förhållanden i övrigt av betydelse för delgivning med honom eller henne.
Förs partens talan av ställföreträdare, ska motsvarande uppgifter lämnas även om denne. Har parten ett ombud, ska ombudets namn, postadress, e-postadress, telefonnummer till arbetsplatsen och mobiltelefonnummer anges.
En stämningsansökan ska dessutom innehålla uppgift om enskild svarande i de hänseenden som anges i andra och tredje styckena.
Uppgift om svarandens eller dennes ställföreträdares arbetsplats, telefonnummer, e-postadress och ombud behöver lämnas endast om uppgiften utan särskild utredning är tillgänglig för sökanden. Saknar svaranden känd adress, ska uppgift lämnas om den utredning som gjorts för att fastställa detta.
Begär en part att ett vittne eller annan ska höras, är parten i den utsträckning som anges i fjärde stycket skyldig att lämna uppgifter beträffande denne.
Uppgifter som avses i första–femte styckena ska gälla förhållandena när uppgifterna lämnas till rätten. Ändras något av dessa förhållanden eller är en uppgift ofullständig eller felaktig, ska det utan dröjsmål anmälas till rätten. Lag (2010:1936).

Alltså ska ansökan innehålla (men uppges inte som krav för avhysning);
1. personnummer/organisationsnummer (och ev. namn på person)
2. postadress + adress till arbetsplats
3. hemtelefonnummer och mobiltelefonnummer
4. e-post

I Rättegångsbalken 33 kap. 1 § – som refereras till i 18 § i lag (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning – står det endast att ansökan ska innehålla personnummer och postadress, men det står inte någonstans att dessa personuppgifter är en förutsättning för att avhysning ska kunna ske.

Att dessa uppgifter inte är ett krav för avhysning understryks av att de identifikationsuppgifter som nämns i Rättegångsbalken inte är applicerbara på alla människor (alla har inte personnummer, alla har inte bostad).

Dessutom fastställer Utsökningsbalken (1982:774), 16 kap 2 § om avhysning att identifiering inte behövs vilket torde slutgiltigt bekräfta att någon identifikation inte är nödvändig för avhysning.
Dvs avhysning kan ske av en grupp personer som ockuperat mark även om inte alla (eller ens någon) kunnat identifieras.
Sökanden kan alltså i sin ansökan om handräckning skriva; ”Identifiering har inte kunnat göras av någon av dem som ockuperat marken” kompletterat med skälet för detta, och detta skulle då i sig inte vara något hinder för att Kfm ska kunna avhysa personer.

Kfm uppger till mig att de önskar som minst namn och födelsedatum – vilket t o m motsägs av det regelverk Kfm själv refererat till som grund för sin åsikt; lag (1990:746) – på ockupanter av mark för att kunna initiera en avhysning av dessa personer. Men det är i praktiken ett uppenbart omöjligt krav eftersom det i sådant fall bara skulle vara möjligt för varje ockupant att vägra uppge namn och födelsedatum för att slippa bli avhyst. Ett sådant krav faller därmed på sin egen orimlighet (förutom att det bevisligen saknar stöd i lag).

Jag har ställt följande frågor till Kronofogdemyndigheten;
Fråga #1: Kan Kfm avhysa personer som olovligen tagit privat mark i besittning även om inte alla (eller ens någon) kunnat identifieras? Dvs ja eller nej?

a. Kan Kfm avvisa en ansökan om handräckning för avhysning av ockupanter som olovligen ockuperar privat mark enbart pga att ansökan inte innehåller namn och/eller födelsedatum på dem som ska avhysas? Dvs ja eller nej?

b. I så fall, med vilken rätt kan Kfm vägra att verkställa en avhysning av oidentifierade personer?
Detta alltså med tanke på att krav på identifiering för avhysning inte finns i rättegångsbalken, medan utsökningsbalken (16 kap., under rubriken ”Avhysning”) uttryckligen klargör att det inte finns något krav på identifiering av ockupanterna för att de ska kunna avhysas!

Fråga #2: Vilket regelverk styr att det är upp till sökanden att identifiera ockupanter av privat mark, i det fall namn och personnummer på dem som ska avhysas är en ovillkorlig förutsättning för att Kfm ska verkställa avhysning?

Kfm kan emellertid inte svara på någon av ovanstående grundläggande frågor.

Exempel på ansökan om avhysning av Kronofogden gällande ockupanter (inte av romer) av mark i park. Här kan man konstatera att Kfm önskar (inget krav för avhysning) identifiering av ockupanterna samt att denna identifiering i sådant fall sker av polisen.


Romer får besittningsrätt genom att bryta mot lagen

Den operativa chefen på Malmöpolisen, Mats Karlsson, säger;
Nu har människorna varit där så länge att de har någon form av besittningsrätt. Det är komplicerat men så har vi tolkat det, säger han.

Red’s kom:
1. Tolkat utifrån vad? Med vilket juridiskt stöd kan polisen hävda att romerna fått besittningsrätt till det område romerna olagligen berett sig tillträde till och ockuperat, dvs egenmäktigt förfarande?
2. Bara för att vissa personer varit där långt över den tid de har rätt att vistas i Sverige (där den första tiggaren ockuperade marken för ca 1 år sedan), varför skulle det innebära att alla nyanlända tiggare också skulle få besittningsrätt?

Ej heller finns det några bevis för hur länge någon av ockupanterna varit där eftersom tiggarna lever helt utan kontroll av myndigheter.

Det finns ingen som helst logik i Malmöpolisens absurda påstående och visar bara på en pinsam okunskap inom polisen om lagen!

I Europarådets skrift ”Romers och resandes mänskliga rättigheter i Europa” står det;

Romer som håller till i anspråkslösa bosättningar eller på mark som de inte äger liksom romer som bor i lagligt erkända bostäder saknar varje form av besittningsrätt i Europa.

Nu har emellertid Malmöpolisen självsvåldigt infört besittningsrätt för romer som folkgrupp på av oidentifierade romer olagligt ockuperad svensk mark.

Ett hot mot rättssäkerheten i Sverige

Fastighetsägaren har egendomsskydd enligt regeringsformen och Europakonventionen. Att polisen inte ingriper mot ockupation av privat mark är ett angrepp på rättssäkerheten och den grundlagsskyddade äganderätten. EU-migranterna måste kunna avhysas!

Opålitlig professor

Malmöpolisens operativa chef, Mats Karlsson, samt professor Bengt Lundell (expert på konstitutionella och offentligrättsliga frågor, med expertutlåtanden i juridiska frågor till Riksdagen, och som nu uttalat sig i HD) pratar således i nattmössan.
Om man är professor borde man veta bättre än att gå ut med åsikter om sådant man inte behärskar eller tänkt igenom. Detta är också en väckarklocka för alla att inte blint lita på någon bara för att denna person har en titel som professor. Det är fakta som gäller, inte personligt och grundlöst tyckande.

Jag har till professor Bengt Lundell ställt följande fråga;
Med anledning av vad som skrivits i HD 2015-03-13 undrar jag på vilken juridisk grund du kommit fram till att om okända och oidentifierbara personer från annat land under en okänd period (dvs under olika kortare perioder för som mest upp till ett år sedan) illegalt ockuperat privat mark i Sverige så skulle en hel grupp (andra) okända personer/ett specifikt folkslag få besittningsrätt till denna mark i Sverige som vissa okända och oidentifierbara personer olagligen tagit i besittning under kortare perioder?
Jag kan inte se att lagen uttrycker någon sådan möjlighet till besittningsrätt för mark.

Något svar har jag inte erhållit.

Polisens utredning

Biträdande närpolischef Erik Åberg säger till Skånes Fria, 2014-09-25, att polisen ska;
”utreda rättsläget och ta reda på hur polisen på andra orter i Sverige agerat. Knäckfrågan för polisen är huruvida tältlägret kan anses vara en olovlig bosättning, eller om det är ett brott mot den ordningslag som reglerar hur man får tälta. Eller om det handlar om en störning av den allmänna ordningen. Inom ett par veckor ska det vara utrett.”.

Red’s kom:
Vad blev resultatet av denna utredning från förra året? Vilka lagparagrafer vilar polisen sig på? Vad står i utredningsmaterialet och var hittar vi detta?

Regelverk som tiggarna bryter mot

Tiggarna i Malmö bryter mot bl a följande regelverk;

  1. Miljöbalken (29:7, 29:7a, 15:30, se även bl a 9:9, 2:3 och 9:3),
  2. Lag (2003:778) om skydd mot olyckor (Se SFS 2003:778 2:2-3, 3:1, 5:1-4),
  3. Störning av den allmänna ordningen (med t ex rök från brasor, grillning, etc),
  4. Brott mot ordningslagen för hur man får tälta enligt lokala ordningsstadgar,
  5. Egenmäktigt förfarande / Olaga intrång

Brandskyddet på området (med alla nyinstallerade kaminer) är inte förenligt med lag.

Dessutom kan det inte rimligen tillåtas att människor sover direkt på förgiftad mark, så som är fallet med tomten vid Industrigatan. Fastighetsägaren får inte ens tillstånd att bygga hus på området pga den förorenade marken.

Borde kanske Malmöpolisen JO-anmälas för att de vägrar upprätthålla lagen?

Svartbyggen

Stadsbyggnadskontoret i Malmö informerar om att det finns två tillsynsärenden angående svartbyggen för romernas läger på industritomten i kv. Brännaren 19 (dnr 2015-0428) samt Pildammsparken/Innerstaden 9:142 (dnr 2015-0589).

Besittningsrätt till mark för utländska tiggare

Tiggarna har inte betalat någon hyra (arrende) eller annan avgift (tvärtom har de bara kostat markägaren stora summor pengar) och följaktligen kan det aldrig bli en fråga om besittningsrätt.

Regelverket för besittningsskydd måste klargöras så att även polisen förstår vad det innebär!

Besittningsrätt går före äganderätt?

Vad innebär besittningsskydd?

Besittningsskydd innebär ett skydd för nyttjanderättshavaren om upplåtaren säger upp avtalet till upphörande.
En bostadshyresgäst har ett direkt besittningsskydd (dvs ”En rättighet för hyresgäst att som huvudregel få sitt hyresavtal förlängt när hyresvärden har sagt upp avtalet.”) som följer av 12 kap. 46 § jordabalken och innebär att hyresförhållandet i stort sett alltid förlängs.
En lokalhyresgäst har ett indirekt besittningsskydd som följer av 12 kap. 5760 §§ jordabalken och innebär att ersättning kan utgå om hyresavtalet inte förlängs.

Besittningsskydd av mark

Vid jordbruksarrende, bostadsarrende och fiskearrende föreligger en i respektive lagstiftning närmare reglerad rätt för arrendatorn till förlängning av arrendeavtalet/upplåtelseavtalet (besittningsskydd). Arrendenämnden har att handlägga tvister om förlängning av sådana avtal.

Vad gäller anläggningsarrende (ett avtal om anläggningsarrende uppkommer genom att en jordägare och en arrendator ingår ett skriftligt avtal under ett antal givna förutsättningar) finns inte någon förlängningsrätt utan en rätt till skadestånd vid utebliven förlängning på motsvarande sätt som vid hyra av lokal (indirekt besittningsskydd). Arrendenämnden har här att på samma sätt som när det gäller lokaler fullgöra en medlande funktion samt pröva fråga om uppskov.

Om dylika regler som polisen i Malmö fått för sig gäller i Sverige hade gällt i andra länder så skulle vi kunna skicka ner alla svenska hemlösa till Rumänien för att ta deras mark i besittning.

Olaga intrång

Tolkning av och rättspraxis kring brottet “Olaga intrång”.

4 kap. 6 § Brottsbalken (1962:700): Den som olovligen intränger eller kvarstannar där annan har sin bostad, vare sig det är rum, hus, gård eller fartyg, dömes för hemfridsbrott till böter. Intränger eller kvarstannar någon eljest obehörigen i kontor, fabrik, annan byggnad eller fartyg, på upplagsplats eller på annat dylikt ställe, dömes för olaga intrång till böter. Är brott som i första eller andra stycket sägs grovt, dömes till fängelse i högst två år.

Brottet olaga intrång har två viktiga delar, för det första måste man “obehörigen” ha inträngt eller kvarstannat på visst ställe. Med obehörigt inträngande menas att man till exempel brutit sig in i en byggnad, klättrat över staket eller liknande. Med obehörigt kvarstannande menas till exempel att man vägrat lämna en byggnad efter tillsägelse av ägaren.

Den andra delen av brottet handlar om vilken sorts plats man obehörigen inträngt/kvarstannat i. Bryter man sig in i någons bostad har man begått hemfridsbrott (oavsett om personen är hemma eller inte). Bryter man sig in i andra byggnader, som inte räknas som bostäder, klassas det som olaga intrång. Med andra byggnader avses framförallt arbetsplatser men också ödehus och inhägnade platser om det framgår att de är privata/inträde är förbjudet.

Så här skrev Lokaltidningen Malmö 2015-02-20;
Enligt lagen gäller olaga intrång endast för fastigheter, kontor, upplagsplatser eller annat dylikt ställe. I det här fallet rör det sig om en obrukad industritomt som inte varit helt avgränsad av staket och inte tydligt utmärkt som privat eller att obehöriga inte skulle ha tillträde.
– Har man börjat bo på en plats, även om du tagit dig in där olovligen från början, kan markägaren inte avhysa med polisens hjälp, berättar Linda Pleym, pressinformatör vid Skånepolisen.
Därför kan en eventuell avhysning inte göras kollektivt utan markägaren måste ansöka till Kronofogden för varje enskild person som den önskar avhysa. Det är markägarens ansvar, inte polisens, att identifiera den som ska avhysas, berättar Linda Pleym.

Red’s kom:
Det är märkligt att markägaren inte haft en skylt om att det är privat område och/eller att inträde är förbjudet (och heller inte satt upp detta i efterskott), men man kan fråga sig varför det skulle vara relevant i sammanhanget och vilken lag som stadgar detta som ett absolut krav (Brottsbalken ställer inte detta krav)?Privat område. Obehöriga äga ej tillträdeMen även om det hade varit ett krav att det ska vara skyltat som privat område så var uppges att det inte skulle gå att skylta om detta i efterskott, och att alla som därefter inträder gör sig skyldig till olaga intrång?

Pressinformatören vid Skånepolisen har fel i att det är markägarens ansvar att identifiera dem som ska avhysas. Var skulle detta sägas i vilken lag? Alla andra (inkl. polisen) som uttalat sig i frågan har sagt motsatsen, dvs att det är polisens uppgift att identifiera dem som ska avhysas. Det är i övrigt ingen annan än polisen som har denna behörighet. Bortsett från att det i Utsökningslagen tydligt framgår att det inte finns något krav på identifiering för att kunna avhysas.

Egenmäktigt förfarande – Ockupera mark

Brottsbalken (1962:700) 8 kap:

8 § Den som, i annat fall än särskilt i detta kapitel omförmäles, olovligen tager och brukar eller eljest tillgriper något, dömes för egenmäktigt förfarande till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla om någon utan tillgrepp, genom att anbringa eller bryta lås eller annorledes, olovligen rubbar annans besittning eller ock med våld eller hot om våld hindrar annan i utövning av rätt att kvarhålla eller taga något.

9 § Rubbar man olovligen annans besittning för att själv taga sig rätt, dömes för självtäkt till böter eller fängelse i högst sex månader.

11 §
Gör någon intrång i annans besittning av fastighet, såsom genom att olovligen anbringa eller bryta stängsel, bygga, gräva, plöja, upptaga väg eller låta kreatur beta, eller skiljer någon obehörigen annan från besittning av fastighet eller del därav, skall vad i 8 och 9 §§ sägs om egenmäktigt förfarande eller självtäkt äga tillämpning.

Svenska medborgare och företag straffas för romernas olagligheter

Medan romerna tillåts begå brott straffas svenska medborgare och företag för tiggarnas brottslighet. Fastighetsägaren beläggs med vite för det avfall och avföring som romerna sprider på den tomt som de ockuperat, men ingen lyfter ett finger för att visa romerna att brott inte lönar sig i Sverige.

Vilka lagar gäller för illegala bosättningar?

Så här skriver Göteborgs stad (liksom Skara kommun m fl) på frågan vilka regelverk som styr tiggarnas bosättningar:

Allemansrätten tillåter att man får tälta något enstaka dygn i naturen om man inte stör markägaren eller skadar naturen. Vid längre tids tältning ska man dock alltid kontakta markägaren. Tältplatsen får inte ligga nära boningshus.

Om man tältar i stora grupper med många tält måste man be markägaren om lov eftersom risken för markskador, nedskräpning och olägenheter för människors hälsa är större. Ställer man upp en husvagn ska man kontakta markägaren.

De som bryter mot reglerna ovan gör sig skyldiga till egenmäktigt förfarande. Egenmäktigt förfarande är i svensk rätt ett tillgreppsbrott enligt 8 kap 8 § Brottsbalken. Påföljden är böter eller fängelse i högst två år.

Kommer staden se till att avhysning sker på alla illegala boplatser?
Formellt finns det inga rättigheter att bosätta sig var man vill. På ett humanitärt plan utgör illegala boplatser en oacceptabel boendemiljö med hygieniska problem, miljöproblem, brandsäkerhetsproblem, hälsoproblem med mera.

Alla människor måste anpassa sig till de lagar och regler som gäller. Att det uppstår illegala boplatser i Göteborg är inte långsiktigt hållbart. Boplatserna skapar också både oro och ilska hos grannar och andra som kommer i kontakt med dem.

Göteborgs Stad kommer även fortsättningsvis att avhysa de som bosatt sig på en plats utan markägarens tillåtelse. Vi kommer då hänvisa till andra möjligheter i form av akuta insatser eller hemresa.

Skyldighet att värna om svenska medborgare

Var ska samhället ha sina prioriteringar? Staten, liksom kommunen lokalt, har en direkt skyldighet att värna om landets medborgare. Någon sådan skyldighet finns inte för medborgare från andra länder, annat än temporärt i akuta situationer.

Hur kan man ha ett regelverk som är så otydligt att det ens är möjligt att göra en sådan vansinnig tolkning som polisen i Malmö gör?

Hur kan samhället ens tillåta att det är möjligt att bryta mot lagen på detta sätt?

Vilken myndighet ska hållas ansvarig för detta?

Varför har Regeringen belagt sig själva med munkavle i denna fråga?

Klicka här för att gå till artikeln i SDS, 2015-03-12

Länklista, se även bl a:
Malmöpolisen vägrar utföra sitt uppdrag och identifiera EU-migranter


EU migranter – Bilder du inte får se i media

Bilder från EU-migranternas läger i Malmö, förr och nu

Bilder från tiggarnas kåkstad i Malmö 2015-03-21

Bilder från EU-migranternas kåkstad i Malmö, nyaste området

Malmös kåkstad, bilder från 2015-04-17 – aggressivare EU-migranter

EU-migranter avhyses från sin illegala kåkstad i Malmö – Efter 1 år!

Anslag om avhysning uppsatt för EU-migranternas kåkstad i Malmö, 2015-03-26

Överklagande om avhysning av EU-migranter i Malmö endast vag begäran om anstånd

Allt åt alla uppmanar alla att störa avhysning av EU-migranter i Malmö 27/4

Uppskjuten avhysning i Malmös kåkstad med EU-migranter, bilder 2015-04-27

Centrum för sociala rättigheter stoppar avhysning av EU-migranter från kåkstaden i Malmö till kanske 2016 med fejkat överklagande

Frederick Batzler om besittningsrätt

Markägare för EU-migranters läger på Industrigatan hotas med vite

EU-migranternas kåkstad utreds om det är svartbygge

Räddningstjänsten anser inte åtgärder behövs för säkerhetsrisker i EU-migranternas läger

Fattigdomsinvandring och medföljande miljöproblem i Malmö

Polisen: Förundersökning nedlagd om brott mot miljöbalken

Miljöförvaltningens anmälan om miljöbrott för kåkstaden i Malmö läggs ner pga att brott ej går att utreda

Polis, chefsåklagare och vice överåklagare vill inte utreda uppenbart miljöbrott av EU-migranter i Malmö

Solidaritet med EU-migranter och Fi försöker få EU-migranter att städa i Malmös kåkstadbilder

Bråk mellan EU-migranter i kåkstaden i Malmö – man misshandlad – Fi protesterar


Bilder från EU-migranternas läger vid Singelgatan i Malmö, 2015-04-22

När ska avhysning ske av tiggare från Pildammsparken i Malmö?

Beslut att avhysa EU-migranterna från Pildammsparken i Malmö

Solidaritet med EU-migranter kräver ersättning av Malmö stad för 51 EU-migranters sopor

Protest mot att EU-migranter inte får bostäder, vänsterorganisationen Allt åt alla

Vänsterpartister, Martina Skrak m fl, i Malmö-Lund-området vill stoppa avhysningar av EU-migranter

Vänsterpartiet Malmös åtgärder för EU-migranter förvärrar bara situationen

Vänsterpartiets förslag på problemen med EU-migranterna skadar istället för att hjälpa

Handlingsplan för utsatta EU-medborgare i Malmö, Vänsterpartiets alla förslag nedröstade

Långsiktiga förslag på EU-migrant-problemen lyser med sin frånvaro i Malmö

Dagverksamhet för EU-migranter i Malmö kostar 3,5 miljoner kr/år

EU-migranter kräver stöd från Malmö stad

EU-migranter och Allt åt alla i Malmö avhysta

Kommunernas hantering av tiggare i Malmö, Lund, Göteborg

Kommunledning i Göteborg och Stockholm önskar fler tiggare !!!

Socialborgarråd vill kringgå lagen för att stödja EU-migranter i Sverige

Fi påstår att Socialtjänstlagen ger tiggarna rätt till socialbidrag, bostad, etc

Har de tiggande EU-migranterna rätt till samma bidrag som alla svenskar?


Ohållbart med tiggarläger

Olagliga läger för EU-migranter

Utrensning av tiggare i Helsingborgs parker, flyttas till camping

EU-migranter ockuperar stuga – Polisen vill inte göra något

Handräckning beviljad för avhysning av EU-migranter i skjul på privat tomt i Landskrona

EU-migranter ska avhysas från privatägd tomt, ägd av HSB, i Gävle

EU-migranter i Mönsterås river sitt läger frivilligt

Ett hundratal EU-migranter avhystes från rastplats av polis

Kronofogden vräker EU-migranter i Skara

EU-migranter avhyses i Jönköping, Skara och Gnosjö

EU-migranter utanför Märsta avhysta

Linköping bussar hem EU-migranter, krav att hemresa ej tidigare betalats av kommunen

EU-migranters hemresa på Sveriges bekostnad inställd pga missbruk

Politiker i Farsta oeniga om avhysningar av EU-migranter – debatt mellan S och M

Polis avhyser ett hundratal EU-migranter från p-plats i Kista

Avhysning av EU-migranter i Stockholm

50-tal EU-migranter avhysta från Sveavägen i Stockholm – nya boplatser byggs snabbt upp

Moderaterna föreslår att vakter avhyser EU-migranter

Sissela Nordling Blanco (Fi) jämför avhysning via vakter med förintelsen av judar

Explosionsartad ökning av EU-migranter i Västerås

Utökade befogenheter för polisen vid avhysning, motion från Moderaterna


471 miljarder kr till Rumänien från EU, mest från svenskar – Varför hjälp i Sverige?

Justitieministern chockad över hur mycket bistånd Rumänien får


Europaparlamentariker Cecilia Wikström om EU-migranter

Anna König Jerlmyr kräver att regeringen ska sluta ducka i frågan om tiggeriet

Illegala bosättningar oacceptabelt – KD-förslag på lösning till tiggarproblem

KDU efterlyser starkare åtgärder mot EU-migranternas olagliga bosättningar

Vad anser Sveriges partiledare om tiggeriet?

Debatt om tiggeriet med arg Gustav Fridolin

Fi kräver obegränsat stöd till EU-migranter

Bör Feministiskt Initiativ förbjudas?

Soraya Post (Fi) arbetar inte för Sverige i EU och konkreta förslag saknas

EU-migrant misshandlad i Malmö av fega råttor! – Utnyttjas sedan av Feministiskt Initiativ

Vad tycker politikerna ska göras åt problemen med tiggande EU-migranter?

Migrationsforskare Ioana Bunescus icke-lösningar på EU-migranter – Förbjuda fattigdom?

Utestäng Rumänien från EU’s fria rörlighet, anser en moderat kommunpolitiker i Haninge

Hjärta till hjärtas lösningar på Sveriges runt 5.000 EU-migranter

En svensk EU-parlamentarikers vaga förslag på hur problemen med EU-migranter ska lösas

Riksdagsledamöter emot förbud mot tiggeri

Endast 36% av svenskarna emot att lagstifta mot tiggeri

Varför inte förbjuda tiggeri?

Sverige och Finland enda länder utan förbud mot tiggeri

Politiker i Finland vill registrera tiggare

I Finland irriterar sig hälften på tiggare

Danmark vill med sitt tiggeriförbud styra om EU-migranter till Sverige

Majoritet i Norge för förbud mot tiggeri

Vad gäller juridiskt för EU-migranters vistelse i Sverige? Regler för avvisning/utvisning av EU-migranter/tiggare

Hjälp till EU-migranter lockar fler tiggare, enligt Moderaterna i Haninge

Rykten om mer stöd och natthärbärge lockar EU-migranter till Uppsala

Romer otacksamma för hjälp i Gnosjö – kräver mer

EU-migranter är turister, och har därmed inte rätt till skola för barnen

I Umeå ska EU-migranters barn få omsorg med pedagogiska inslag – Skola till romska barn

Rumänien betalar inte skulder till Sverige för vård av EU-migranter

EU-migranter – Ge pengar till tiggare eller inte?

Ge inte tiggarna pengar – vädjar en rom som är ansvarig för romska frågor

Nationell samordnare för utsatta EU-medborgare som tillfälligt vistas i Sverige

Samordnare för tiggare besöker Malmö och Lund

Sverige satsar 87 miljoner kr på samhällsinformation till 700 tiggare !!!

Projekt startas för att informera EU-migranter om deras rättigheter i Sverige – Göteborg experimentstad

”Kompetensutbyte” mellan Rumänien och Sverige? Var är EU? Media mörkar!

Samarbete mellan Rumänien och Sverige mot tiggeri

Regeringen lägger 52 miljoner kr på ”romers inkludering”. Vad betyder detta, Alice Bah Kuhnke?

Hemlösa svenskar glöms bort när romer prioriteras – Friggebodar åt EU-migranter


EU-migranter tigger pengar av hemlösa, ohållbar situation – tiggarlicens

Gravida tiggare skapar problem i Karlskrona

Är tiggarna ingen ohyra? Anders Lindberg, Aftonbladet, ute och snurrar igen

Boom för staket mot EU-migranter

Media i Rumänien hånar Sverige – Ett paradis för tiggare

Denna blogg uppmärksammas i Rumänien och Finland, etc

Statlig medias extrema vinklingar: ”Nu får EU-migranter jobb”

Är man rasist om man kallar tiggare för tiggare?

Vad innebär antiziganism i Sverige? Vad innebär romsk inkludering?

Fi vill inte ha ord som tiggare eller EU-migrant för tiggare

FP-politiker tillrättavisas för harmlösa åsikter om tiggeri


Tiggeri bekräftas som organiserat

Polisen: Tiggare ofta del av kriminella ligor

Halta och lytta tiggare, eller?

Bråk mellan tiggare i Stockholm, kvinnlig tiggare sparkad i ansiktet

Våldsam tiggaruppgörelse i Helsingborg

Faktum-försäljare hotas av EU-migranter

EU-migranter åtalas för misshandel i Östersund – utvisning

EU-migranter får fängelse men utvisas inte

EU-migranter. Så här lurades medborgarna år 2013 av Socialstyrelsens utredare Annika Remaeus och SR

Varning för irländska/engelska hantverkare och asfaltsläggare

Tiggare avhyses, städnota på 50.000 kr

För övriga sidor om EU-migranter se innehållsregistret.