Sandviken och politikernas lögner med stöd av PWC

I Sandviken verkar det gå bra, enligt media:
Tjänar över en halv miljard på invandringen
Sandviken tjänar över 500 miljoner kronor årligen på de utomlandsfödda personer som bor i kommunen.

Till att börja med kan man inte utgå från enstaka fall (där vi inte ens kan se hur man kommit fram till vad man kommit fram till och vi heller inte vet vilka kategorier av invandrare man utgår från).

Det är inte lätt att bilda sig en uppfattning genom en enstaka artikel, där det inte finns någon som kritiskt granskar, men här kommer en rättelse;
Kontraproduktiv sifferexercis om invandring (svd.se, Tove Lifvendahl)
Har Öresundsbron varit lönsam? Det beror på vilka parametrar man tar med.

Statliga bidrag räknas som vinst

Revisionsfirman PWCs rapport har bara inkluderat kommunernas kostnader. Genom att exkludera de ca 70% av kostnader som betalas av stat och landsting kommer man fram till att invandring går med vinst. Rapporten räknar statliga bidrag som betalas av skattebetalare i resten av landet som en vinst för Sandvikens kommun.

Mer info om det påstådda ”goda exemplet” från en nationalekonom (Tino Sanandaji);
Invandring lönsam i Sandvikens kommun! (‘om statens och landstingens kostnader exkluderas’)

Beställare av rapport är partisk

Många har låtit dig luras av den fejkade rapporten från Sandviken/PwC. Men en bra utgångspunkt är att vara införstådd med att den som beställer en rapport är partisk och får det resultat beställaren vill ha (i detta fall ville Sandviken försvara den kritik som de fått genom inte bara en vinklad rapport utan genom att direkt lura medborgarna). Jag har sett det så många gånger förut.
Speciellt svårt blir det naturligtvis för oss vanliga dödliga i nationalekonomiska frågor.
Man ska inte heller ha för stor tillit till media utan man måste lyssna på bägge sidor, och sedan göra sig en egen bedömning utifrån detta, bäst man kan. Utan Internet hade vi levt i ett mörker, å andra sidan har vi nu problemet med att veta vilken sanning som är mest sann.

Man kan räkna på olika sätt eller så kan man medvetet & flagrant ljuga och bluffa som i Sandviken-fallet. I detta fall upptäcktes politikernas lögner efter ett tag, men innan dess hade Sandviken-fallet spridits som en löpeld över Internet. Det är säkert väldigt många som än idag inte nåtts av sanningen.

Alla kostnader ska räknas in

Det finns förvsso icke mätbara vinster med invandringen. Å andra sidan finns det det en hel del icke mätbara kostnader såväl som kostnader som är mätbara på olika sätt men som ändå inte räknas in samt även varierande nackdelar.

Utgå från relevanta parametrar

Det är alltid bättre att utgå från sanningen och sedan kan var och en ta ställning utifrån inte bara självklarheten att vi ska hjälpa dem i nöd utan även från andra högst relevanta parametrar.

Inget straff för varken politiker eller PWC!

Hur kan det vara att de politiker som försökte föra medborgarna bakom ljuset inte fick något straff för detta?

Sandviken/Sandvikenrapporten. 2014: Tjänar över en halv miljard på invandringen. Intäkterna är större än kostnaderna. 2019: Sandvikens miljonförlust - fem år efter vinstrapporten. Budgetunderskott på 67 miljoner kronor 2019.
Sandviken/Sandvikenrapporten. 2014: Tjänar 500 miljoner kr/år på invandring. 2019: Sandvikens miljonförlust - fem år efter vinstrapporten. Budgetunderskott på 67 miljoner kronor 2019.
Sandviken har ett budgetunderskott på 67 miljoner kronor. Pga invandringen
2014 kom rapporten att Sandviken, en kommun med 40.000 invånare, tjänade 500 miljoner om året på invandringen. I september 2014 skulle det vara val.
Idag, 2019, låter det lite annorlunda.
– Det är ansträngt, konstaterar kommunstyrelsens ordförande Peter Kärnström (S), som räknar med ett budgetunderskott på 67 miljoner kronor i år.
– Ungefär 700 personer går på försörjningsstöd i dag, vilket kostar kommunen mellan 55 och 60 miljoner kronor. Samtidigt har vi en skola med höga kostnader och väldigt låga resultat.
350 personer i kommunen har så kallade extratjänster, en hundraprocentigt subventionerad anställning i offentlig sektor genom Arbetsförmedlingen.
Inom några år behövs 800 nya skolplatser i kommunen, samtidigt måste äldrevården byggas ut.
Och som om inte det vore nog. I Svenskt näringslivs företagsranking – en lista över platser i Sverige där det är bäst att starta och driva företag – ligger Sandvikens kommun på plats 244 av 290.
– Då hade vi ju statliga ersättningar som täckte våra kostnader, säger Sandvikens socialdemokratiska kommunordförande om den kritiserade rapport som arbetsmarknads- och trafiknämnden tog fram 2014.
I Sandviken betalar invånarna i dag 33,12 kronor i kommunalskatt – nästan en krona mer än snittet i landet – och skattehöjningar kan inte uteslutas framöver.

Källa: Expressen

Eftersom vi har jobbat en hel del med integration och flyktingmottagning har vi sedan länge haft klart för oss att över tid blir majoriteten av de som flyttar till Sandviken förvärvsarbetande, sa Leif Jansson, chef för arbetsmarknads- och trafikförvaltningen, till DN 2014.

Citat från Stefan Löfven när han ska försvara den höga invandringen till Sverige:

För att det blir vinst på sikt.


Stefan Löfven: Vi tjänar på invandringen


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

SD stöds av dem som angriper SD

Tove Lifvendahl skriver i SvD (6/12) bl a:
En viktig sanning är att om man accepterar motståndarens världsbild, kan man bara förlora. Men att se samma problem är inte att acceptera en annans världsbild.
• Både Vänsterpartiet och Moderaterna tillstår exempelvis att den svenska skolan har problem och att resultaten går ner – men analysen om varför och vad som måste ske, skiljer sig åt.
• Både Miljöpartiet och Centerpartiet är tongivande i frågor om klimat och miljö, men har tämligen olika uppfattning om vad som utgör bästa styrmedel.

Om SD:s enda motstånd framöver blir att andra berättar att de är fascister, nazister och rasister, kommer de andra partierna att förlora.

SD:s bästa stöd fås just nu från dem som inte orkar/förmår fundera på själva sakfrågorna, utan nöjer sig med att anklaga alla som lyfter frågor om tillkortakommanden kring migration och integration för att fiska i SD:s grumliga vatten. Så upprätthålls ett förödande tankeförbud som verkar direkt kontraproduktivt; i stället för att politiker känner sig tvungna att fundera på vad de kan göra för att ändra på det som är problematiskt – och därmed reellt kunna utmana SD – blir resultatet att frågorna undviks helt.

De som efter valet har sagt ”vi tog visst debatten med SD i valrörelsen”, uppvisar en oförmåga eller ovilja att återge vad som egentligen hände. Visst uppstod replikskiften. Men när Jimmie Åkesson talade om både reella och sina subjektivt upplevda problem, mötte de politiska motståndarna honom genom att kokettera med att de inte var så hemska som han. Så tekniskt sett kanske man kan hävda att det debatterades – men det var uppenbart för många att det var skilda planhalvor matchen spelades på – och den utföll tyvärr till SD:s fördel.

Andra reella problem har vi återkommande lyft; somliga ligger på bordet i många kommuner och handlar konkret om mängden bostäder, skol- och vårdplatser som behövs för att klara den stora inströmningen av flyktingar som behöver skydd. Varje dag som går utan att detta inte tas om hand på ett fungerande sätt, kommer att vara en där SD utifrån sin nollsummespelsretorik och möjlighet att peka på en illa fungerande praktik, kan värva fler anhängare. SD har just nu närapå tillskansat sig ett monopol på att tala om migration och integration, eftersom andra tiger.

Monopol är mer ofta än sällan skadliga. I det här fallet leder det till att politikutvecklingen på ett område som verkligen är i behov av det, är obefintligt. En enad front mot SD är en dålig idé. Även här, liksom i så många andra frågor, är mångfald och konkurrens att föredra.