Grön Ungdoms bristande kunskaper i grundläggande matematik

Magda Rasmusson, språkrör, Grön ungdom skriver i SvD (10/12) bl a;
I en representativ demokrati som Sverige behöver partier som inte har 50 procent samarbeta med andra för att få igenom politik. I höstens val röstade 13 procent på Sverigedemokraterna medan övriga röstade på partier som inte vill minska invandringen. Miljöpartiet och några till vill därtill stärka asylrätten så att fler får sina mänskliga rättigheter tillgodosedda.

Logiken i hennes resonemang lämnar mycket övrigt att önska.
Det är inte 87 % av Sverige som vill öka invandringen eller ens behålla den på nuvarande nivå.
Det är också fel att alla partier, utom SD, inte vill minska invandringen. Det är bara tre småpartier som proklamerat denna åsikt (V, C och MP som vill ha fri invandring utan att kunna förklara hur det skulle gå till).

Se dessutom händelseutvecklingen inom Moderaterna där t o m hälften av M-politikerna öppet säger att de vill göra åtstramningar i flyktingpolitiken. Då kan man bara ana hur många det är som i grunden tycker likadant, men som inte vågar uttrycka detta!

Magda Rasmusson visar med sina hatiska formuleringar mot SD att hon saknar relevanta argument, och därför inte kan göra annat än hänge sig åt osakliga och irrelevanta smutskastningar i samma anda som inte minst Stefan Löfven.

En stilla undran till Magda Ramussons synpunkter; Var på denna planet finns det ett land som har en demokrati som inte är representativ?

Är det en demokrati om en partistyrelse bestämmer mot folkets vilja?

Utanför ämnet kan man fråga sig om ett land kan kalla sig demokratiskt där inte folket styr utan där 50 % av partiernas representanter (vars åsikter och vilja dessutom normalt inte framgår) kan styra över 100% av medborgarna. De senaste händelserna i Sverige kan väl inte tydligare visa att det finns anledning till förändringar.

Vad hindrar oss från att ge mera makt åt väljarna?

Bristande öppenhet

Bristen på öppenhet är inte unik för Moderaterna utan så här ser spelet ut i alla svenska partier – mer eller mindre.

Styrd urvalsprocess

I själva verket är det legio bland de svenska partierna att alla företrädare utses inom en liten krets som ibland kallas valberedning, ibland nomineringskommitté, ibland något annat. Oavsett namn är syftet detsamma: att hålla fotfolket borta och kontrollera processen så att bara ”rätt” personer kan komma ifråga för ett uppdrag.
Så kopplar eliterna ett järngrepp om sina partier.

Demokrati endast 1 gång/4:e år

Ofoget att marginalisera väljarna i den svenska demokratin gäller även politikens innehåll.
Vårt demokratiska inflytande är begränsat till att en gång vart fjärde år lägga vår röst på ett parti. Men exakt vad vi röstar på vet vi inte, annat än i de få frågor som debatterats i valrörelsen med luddiga svar på nästan alla frågor. Hur partierna kommer att ställa sig i de nya frågorna som dyker upp under mandatperioden är höljt i dunkel.

Politiker kan besluta tvärtemot väljarnas åsikt

Inte heller kan de valda företrädarna hindras från att besluta tvärtemot väljarnas uppfattning. Och någon möjlighet att i efterhand överpröva beslut gives icke i den svenska modellen. Det vore ett brott mot den representativa demokratin, enligt systemets försvarare.

Folket kan besluta om folkomröstning

I ett land som Schweiz ser man helt annorlunda på detta. Där kan väljarna ändra beslut som fattats i deras parlament. Det sker i en folkomröstning som folket tagit initiativ till – inte de valda politikerna. För att utlösa detta räcker att ett visst antal namnunderskrifter samlats ihop.

Schweizarna förklarar sig mycket nöjda med denna ordning. Den vitaliserar demokratin och tyglar de folkvaldas möjlighet att rösta efter vad som passar dem och inte väljarna.

Vad hindrar oss från att ge mera makt åt väljarna?

Ann-Marie Pålsson, docent i nationalekonomi och tidigare riksdagsledamot (M), 2014-10-29