Så att det blir rätt – Politiskt korrekt och Fake news

Jens Ganman och Magnus Carlsson har gjort en 30 minuter lång story där de lagt in figurer till verkliga uttalanden som gjorts av några av de knepigaste och mest verklighetsfrånvända människor som detta land drabbats av. Och några sunda människor på slutet.

Filmen handlar om Politisk korrekthet och Fake news, där vi kan se på vilken låg nivå debatten förts i Sverige som vanskötts av politikerna.

Naturligtvis klarade sig filmen inte igenom vänstercensuren på Youtube och blev därför borttagen. På sociala medier går det utmärkt för vänsterextremister och andra att hata högern, men om kritiska röster höjs mot regeringen eller resten av vänstern då är det stopp. Vi ska inte få sätta oss upp mot makten. Men nu är filmen upplagd på Vimeo istället.

Vi har haft en regering (stödd av Alliansen) som under kraftigt falska förespeglingar strävat efter att försöka censurera kritiska röster i samhället. Vi går stegvis mot en totalitär stat av typ Nordkorea. Detta, lustigt nog, samtidigt som Nordkorea går åt andra hållet (om än med babysteg).

Medverkande/rollista:

Fredrik Reinfeldt:
Fredrik Reinfeldt
Stefan Löfven (S):
Stefan Löfven (S)
Annie Lööf (C):
Annie Lööf (C)
Gustav Fridolin (MP):
Gustav Fridolin (MP)
Morgan Johansson (S):
Morgan Johansson (S)
Annika Strandhäll (S), socialminister:
Annika Strandhäll (S)
Lena Mellin, inrikespolitisk kommentator på Aftonbladet:
Lena Mellin, Aftonbladet
Donald Trump:
Donald Trump
Partiledare och språkrör:
Partiledare och språkrör
Paula Bieler (SD):
Paula Bieler (SD)
Hanif Bali, men skulle kunna vara Soran Ismail:
Hanif Bali (M)
Tino Sanandaji, kunnig, klok och förnuftig kurdisk-svensk nationalekonom, debattör och författare
Tino Sanandaji
Jimmie Åkesson (SD):
Jimmie Åkesson
Magdalena Andersson, finansminister (S):
Magdalena Andersson (S)
Henrik Arnstad, galen, Löfvens informationskälla:
Henrik Arnstad
Karl-Petter Thorwaldsson, LO-ordförande:
Karl-Petter Thorwaldsson, LO
Vem?:
Kvinna
Henrik Arnstad, Karl-Petter Thorwaldsson, Alexandra Pascalidou:
Henrik Arnstad, Karl-Petter Thorwaldsson, LO
Göran Greider, chefredaktör för S-tidningen Dala-Demokraten:
Göran Greider
Fatemeh Khavari, afghansk vänsterextremist och upprorsmakare:
Fatemeh Khavari
Özz Nujen, Henrik Schyffert, Jerzy Sarnecki:
Özz Nujen, Henrik Schyffert, Jerzy_Sarnecki
Fredrik Reinfeldt:
Fredrik Reinfeldt
Ylva Johansson (S), arbetsmarknadsminister:
Kvinna
SVT (namn=?):
SVT
Tino Sanandaji, Magdalena Andersson (S), Hanif Bali (M):
Tino Sanandaji, Hanif Bali (M)
Alice Bah Khunke (MP), Galen kvinna, Lena Mellin (Aftonbladet):
Alice Bah Khunke (MP), Lena Mellin, Aftonbladet
Margot Wallström (S), utrikesminister:
Margot Wallström (S)
Lars Ohly (VPK):
Lars Ohly
Dan Eliasson, f.d. rikspolischef, illa omtyckt:
Dan Eliasson
Gudrun Schyman (Fi):
Gudrun Schyman

Ylva Johansson (S), Annika Strandhäll (S), Magdalena Andersson (S), Fredrik Reinfeldt, Anders Ygeman (S), Stefan Löfven (S):
Ylva Johansson (S), Annika Strandhäll (S), Magdalena Andersson (S), Fredrik Reinfeldt, Anders Ygeman (S), Stefan Lofven (S)
Jan Björklund (L), Annie Lööf (C), Ebba Busch Thor (KD), Ulf Kristersson (M), Alliansen:
Jan Björklund (L), Annie Lööf (C), Ebba Busch Thor (KD), Ulf Kristersson (M), Alliansen
Jimmie Åkesson (SD):
Jimmie Åkesson (SD)
Belinda Olsson, SVT Opinion:
Belinda Olsson
SVT Aktuellt (namn=?):
SVT Aktuellt
Vem?:
Kvinna
Anders Lindberg, politisk chefredaktör på Aftonbladet (”råttan i pizzan”):
Anders Lindberg, Aftonbladet
Mona Sahlin:
Mona Sahlin
Jan Guillou:
Jan Guillou
Peter Wolodarski, chefredaktör på Dagens Nyheter:
Peter Wolodarski, DN
Kungen, Carl XVI Gustaf:
Kungen
Jonas Gardell, gift med med Mark Levengood och ärkebiskop Antje Jackelén:
Jonas Gardell
Alexandra Pascalidou:
Alexandra Pascalidou

Nu några med sans och förnuft…

Leif GW Persson:
Leif GW Persson
Ann Heberlein (M):
Ann Heberlein (M)
Joakim Lamotte:
Joakim Lamotte

För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Kultureliten protesterar mot SD, men varför?

Aftonbladet skriver att ca 250 av landets mest ”folkkära svenskar” (skådespelare, musiker, författare, politiker, komiker, journalister och vem som helst som velat skriva under) – varav 50-60 är kändisar för gemene medborgare – gör ett ”upprop” mot Sverigedemokraterna.

FAKE NEWS
Att det handlar om en Facebookgrupp där man ”skriver under” utan att aktivt göra något själv informerar inte Aftonbladet om i sin valpropaganda. Det räcker med att någon bjuder in en till gruppen så har den som bjudits in ”skrivit under”.

Vi får se hur många fler än Anton Körberg, Börje Salming, etc som kommer att gå ut med att påståendet om att de skrivit under Kjell Bergqvists lista är falskt.

”Vad som helst men inte SD”

Detta görs på initiativ av skådespelaren Kjell Bergqvist i en debattartikel i Aftonbladet. De menar att de kan gå med på vad som helst, men aldrig SD.

De säger alltså öppet att de tycker det är bättre att t ex införa kommunism i Sverige än att folkviljan följs. Och att det är bättre att det fortsätter gå utför för Sverige, med fortsatt dränering av välfärden, än att Sverige byter riktning, till förmån för alla.

Se även: Bojkotta författare som utpressar Bokmässan

Vad tillför känsloutspel utan fakta debatten?

I debattartikeln står det:
I ett allt hårdare och mer polariserat samhällsklimat med hot och hat riktade mot kulturutövare, konstnärer och journalister står svenska folket inför ett val som kan innebära ett helt nytt Sverige.

Det finns kanske någon som är intresserad av att veta att dessa personers partisympatier ligger åt vänster, men vad tillför detta debatten?

Varför OK att hata och hota oss som inte stödjer vänstern?

Varje person med ett uns förnuft begriper att SD inte har något att göra med ”hat och hot” mot de personer Kjell Bergqvist nämner. Däremot gäller omvänt. Vänsterns strategi går enbart ut på att hata och hota sina meningsmotståndare.

Och nu bygger Kjell Bergqvist & co upp ett ytterligare polariserat samhälle med ännu mer hat.

Har du sett någon av dessa personer (förutom Stefan Sauk) protestera mot den drastiska försämringen av välfärden som skett inom samtliga områden de senaste åren?

Vad är problemet?

Vad det är som Kjell Bergqvist, och övriga som skrivit under hans protestlista, är emot med SD får vi inte veta. Ej heller får vi veta vad de vill istället. Det är bara en fortsättning på den sandlådementalitet som råder bland många vänstermänniskor i Sverige, men särskilt bland samtliga partiledare i sjuklövern.

Vad tycker Kjell Bergqvist m fl ska göras åt t ex;
• våldtäktsmän, marockanska gatubarn som rånar och stjäl, inflöde av tunga droger som heroin, gängkrig, kraftig ökning av tung kriminalitet, mord, bilbränder, skolbränder, IS-terrorister, vänsterextremister,
• kraftigt växande utanförskapsområden,
• EU-migranter med alla problem dessa medför, inte minst i brott, EU-migranter som ockuperar mark & bostäder samt kräver gratis mark och försörjning,
• hedersförtryck, barnäktenskap, månggifte, tvångsgifte, arrangerade äktenskap, sharialagar, islamisering av landet,
• afghanska demonstranter som kräver försörjning av svenska medborgare, amnesti för 9000 ljugande och identitetslösa afghanska män utan skyddsbehov,
• rekordmånga fattigpensionärer, rekordlånga vårdköer,
• illegala migranter med större förmåner än de egna medborgarna, nyanlända som får gå före i vårdköerna, gratis tandvård för nyanlända medan pensionärer får betala tusentals kronor,
• kraftiga försämringar i skolan (var sjätte elev underkänns), stor ökning av antalet analfabeter,
• Ett rättsväsende som inte fungerar med en oerhörd brist på poliser samt – det politikerna alltid undviker att beröra – ej fungerande domstolar,
• rekordlånga bostadsköer där nyanlända får gratis nya bostadsrätter och villor,
• tåg vars punktlighet ligger i nivå med världens minst utvecklade länder pga enorma brister i järnvägsnätet,
• IT-skandalen och andra skandaler som avlöst varandra,
• skattefinansierade pride-festivaler över hela Sverige som tagits över av vänsterextremister för deras personliga intressen,
• en DecemberÖverenskommelse där fyra allianspartier lagt ner sin politik så att Socialdemokraterna och extremistpartierna V & MP skulle kunna härja fritt,
• statsminister som inte räds det minsta att sprida enkelt bevisbara lögner, verklighetsförnekande politiker,
• Valsabotage av aldrig tidigare skådat slag från vänstern.

Bara för att nämna något av alla de problem politikerna åsamkat Sverige den senaste tiden.

Om detta har ni inga synpunkter, varför? Varför handlar det för vänstern enbart om att hata SD och dess väljare? Varför vill ni alltid undvika sakfrågor?

Namnlistan (märkligt nog utan Filip & Fredrik) med de påstådda 253 ”av landets mest folkkära artister, skådespelare, tv-personligheter och författare”:

1. Kjell Bergqvist – Skådespelare och upprorsmakare
2. Pernilla August – Skådespelare
3. Helena Bergström – Skådespelare
4. Rolf Lassgård – Skådespelare
5. Mikael Persbrandt – Skådespelare
6. Eva Rydberg – Skådespelare
7. Claes Malmberg – Skådespelare
8. Ulla Skoog – Skådespelare
9. Sissela Kyle – Skådespelare
10. Suzanne Reuter – Skådespelare
11. Sarah Dawn Finer – Skådespelare
12. Regina Lund – Skådespelare
13. Dan Ekborg – Skådespelare
14. Anders Ekborg – Skådespelare
15. Stefan Sauk – Skådespelare, starkt kritisk till förfallet i Sveriges välfärd
16. Martina Haag – Skådespelare, gift med Erik Haag


17. Felix Herngren – Filmregissör


18. Shirley Clamp – Sångare-låtskrivare
19. Zara Larsson – Sångerska
20. Sanna Nielsen – Popsångerska
21. Lisa Nilsson – Sångerska
22. Louise Hoffsten – Sångerska
23. Efva Attling – Sångerska
24. Irma Schultz – Popsångerska
25. Idde Schultz – Sångerska
26. Titiyo Jah- Popsångerska
27. Åsa Jinder – Kompositör
28. Viktoria Tolstoy – Jazzsångerska
29. Jill Jonsson – Jill Johnson, Countrysångerska
30. Tommy Nilsson – Låtskrivare
31. Martin Stenmarck – Sångare
32. Tommy Körberg – Sångare
33. Anton Körberg – Musiker, Son till Tommy Körberg – Dementerar via Twitter att han skrivit under Kjell Bergqvists lista
34. Jojje Wadenius – Gitarrist
35. Björn Skifs

Cajsa Stina Åkerström – Låtskrivare
Kajsa Grytt – Låtskrivare
Anki Bagger – Musikartist
Sharon Dyall – Sångerska

Sören Sulo Karlsson – Sångare
Andreas Kleerup – Musikartist
Nils Landgren – Trombonist


36. Özz Nujen – Ståuppare, känd för sitt hat mot SD och sitt samröre med terroristen Rachmat Akilov
37. Johan Rheborg – Komiker
38. Klara Zimmergren – Komiker
Jesper Odelberg – Komiker
Zinat Pirzadeh – Komiker från Iran


39. Jens Orback – Socialdemokratisk politiker och journalist

40. Mona Sahlin – F.d socialdemokratisk statsminister känd för många skandaler
Göran Ording – Socialdemokratisk politiker i Södertälje

Börje Salming – Har officiellt dementerat att han skrivit under listan


41. Anders Lindberg – Politisk chefredaktör på Aftonbladet med extrema vänsteråsikter och sensationellt okunniga påståenden, en av landets mest illa omtyckta personer (i nivå med Henrik Arnstad)
42. Helle Klein – Journalist, Socialdemokrat och Präst
43. Eva af Geijerstam – Journalist DN


44. Henrik Schyffert – Programledare med extrema vänsteråsikter
45. Jan Scherman – TV4
46. Annika Jankell – Programledare med dotter Happy Jankell
Sofia Rågenklint – Programledare TV4
Meta Bergqvist – Producent/projektledare på SVT

Sofia Wistam – Programledare TV4
Lisa Rennerstedt – TV 4:s förra nyhetsankare
Marianne Rundström – Journalist, SVT
Pamela Andersson Alsenlind – Pamela Andersson Alselind, Journalist Expressen
Lollo Amble – Lolo Amble, Journalist
Johnny Alrup – Journalist
Maria Robsahm – Journalist (TV4, Rapport, Aktuellt, DN), Liberalerna
Peter Robsahm – Gift med Maria Robsahm


47. Björn Ranelid – Författare
48. Peter Birro – Författare
49. Camilla Läckberg – Deckarförfattare


50. Christer Lindarw – Dragqueen
51. Lars-Åke ”Babsan” Wilhelmsson – Modedesigner


52. Ernst Billgren – Konstnär


53. Carolina Gynning – Modell
54. Micael Bindefeld – Evenemangsarrangör

Emil Grönholm – Målare åt Kjell Bergqvist
Musse Hasselvall – Kampsportare
Annicka Kronberg – Präst
Nina Rung – Kriminolog, genusvetare


Mårten Palme – Son till Olof Palme


Anne-Charlotte Körberg – Gift med Tommy Körberg
Erlend Körberg – Son till Tommy Körberg


Åsa Marklund – Vem är detta?
Pia Grünler – Vem är detta?
Ylva Swedenborg – Vem är detta?
Anja Radijc – Anja Radic, Vem är detta?
Victoria Ferguson – Vem är detta?
Mikael Gordon Solfors – Vem är detta?

Jonas Stadling – Präst på 1800-talet?


Helen Sjöholm – Skådespelare ?
Elin Klinga – Skådespelare
Hans Klinga – Skådespelare
Malin Ek – Skådespelare gift med Hans Klinga där Elin Klinga är deras barn
Ingvar Hirdwall – Skådespelare
Carl Kjellgren – Skådespelare
Helena af Sandeberg – Skådespelare
Jens Hultén – Skådespelare
Josephine Alhanko – Skådespelare
Katarina Ewerlöf – Skådespelare
Thomas Hanzon – Skådespelare
Ann Petrén – Skådespelare
David Tainton – Skådespelare
Sofia Ledarp – Skådespelare
Gerhard Hoberstorfer – Skådespelare
Linda Krüger – Skådespelare
Alida Morberg – Skådespelare
Ia Langhammer – Skådespelare
Lotta Ramel – Skådespelare
Vanna Rosenberg – Skådespelare
Shima Niavarani – Skådespelare från Iran
Anna K Wallander – Skådespelare
Birgitte Söndergaard – Skådespelare
Joel Kinnaman – Skådespelare
Gunilla Röör – Skådespelare
Eva Röse – Skådespelare
Pia Green – Skådespelare
Agneta Ehrenswärd – Skådespelare
Amanda Ooms – Skådespelare
Anita Molander – Skådespelare
Ann-Sofie Rase – Skådespelare
Beatrice Järås – Skådespelare
Camilla Lundén – Skådespelare
Rebecka Hemse – Skådespelare
Ola Forssmed – Skådespelare
Vera Vitali – Skådespelare
Ellen Jelinek – Kajsa Reingardt – Skådespelare
Tova Magnusson – Skådespelare
Rafael Edholm – Skådespelare
Mikael Segerström – Skådespelare
Olle Sarri – Skådespelare
Eva Dahlman – Skådespelare
Jakob Ericksson – Jacob Ericksson, Skådespelare
Louise Raeder – Skådespelare
Lo Kauppi – Skådespelare
Iwa Boman – Skådespelare
Jan Myrbrand – Jan Mybrand, Skådespelare
Cilla Thorell – Skådespelare
Rickard Ulvsäter – Richard Ulfsäter, Skådespelare
Katrin Sundberg – Skådespelare
Carina M Johansson – Skådespelare
Henric Norlén – Skådespelare
Gunilla Backman – Skådespelare
Thomas Oredsson – Skådespelare
Jessica Zandén – Skådespelare
Kelly Tainton – Skådespelare
Philip Zandén – Skådespelare
Maria Fahl Wikander – Maria Fahl Vikander, Skådespelare
Lotta Tejle – Skådespelare
Kåre Mölder – Skådespelare
Stefan Gödicke – Skådespelare
Alexander Karim – Skådespelare
Malin Arvidsson – Skådespelare
Pierre Lindstedt – Skådespelare
Björn Bengtsson – Skådespelare
Julia Ragnarsson – Skådespelare
Anneli Martini – Skådespelare
Sara Sommerfeld – Skådespelare
Carina Lidbom – Skådespelare
Lars Bethke – Skådespelare
Claudia Galli Concha – Skådespelare
Simon Norrthon – Skådespelare
Inga-Lill Andersson – Skådespelare
Johan H:son Kjellgren – Skådespelare
Cecilia Frode – Skådespelare
Cecilia Ljung – Skådespelare
Claes Ljungmark – Skådespelare
Stefan Gödicke – Skådespelare
Adam Lundgren – Skådespelare
Eva-Britt Strandberg – Skådespelare
Per Flygare – Skådespelare
Torkel Pettersson – Torkel Petersson, Skådespelare
Kjell Wilhelmsen – Skådespelare
Rolf Lydahl – Skådespelare
Olle Ljungberg – Skådespelare
Nina Gunke – Skådespelare
Thomas Hedengran – Skådespelare
Henrik Lundström – Skådespelare
Rolf Sohlman – Skådespelare
Margareta Petterson – Margareta Pettersson, Skådespelare
Liv Mjönäs – Liv Mjönes, Skådespelare
Marianne Scheja – Skådespelare
Frida Hallgren – Skådespelare
Nicke Wagemyr – Skådespelare
Jan Waldekranzt – Jan Waldekranz, Skådespelare
Happy Jankell – Skådespelare, doter till Annika Jankell och Thorsten Flinck
Thomas Laustiola – Tomas Laustiola, Skådespelare
Lena B Eriksson – Skådespelare
Joakim Odelberg – Tv-skådespelare Mitt i naturen
Richard Kaigoma Sseruwagi – Skådespelare
Ralph Carlsson – Skådespelare
Ann-Sofie Kylin – Skådespelare
Stasse Soulis – Anastasios Soulis, Skådespelare
Joakim Nätterqvist – Skådespelare
Lina Englund – Skådespelare
Kalle Westerdahl – Skådespelare
Rasmus Troedsson – Filmskådespelare
Josephine Bornebusch – Skådespelare
Nisti Stêrk – Skådespelare
Ingela Olsson – Skådespelare
Peter Englund (skådespelare)
Shanti Roney – Skådespelare
Josefin Ljungman – Skådespelare
Christoffer Wollter – Skådespelare
Lia Boysen – Skådespelare
Inger Nilsson – Skådespelare


Anna Serner – VD, Svenska Filminstitutet

Marianne Tedenstad – Regissör
Georg Malvius – Regissör
Pontus Klänge – TV-regissör
Marie Molander – Filmregissör
Håkan Bjerking – Filmregissör
Ella Lemhagen – Filmregissör
Ulf Ahlberg – Filmregissör
Börje Hansson – Filmproducent
Mia Sohlman – Filmproducent
Agneta Fagerström Olsson – Filmproducent
Henric von Zweigbergk – Producent och studioman

Alexander Mørk-Eidem – Norsk-svensk teaterregissör

Vicky von der Lancken – Nöjesproducent och teaterchef

Björn Stein – Filmklippare


Pelle Seth – Filmförfattare
Kjell-Åke Andersson – Manusförfattare
Edward af Sillén – Manusförfattare
Jon Lindström – Manusförfattare
Lena Koppel – Manusförfattare

Rolf Börjlind – Poet gift med Cecilia Börjlind
Cilla Börjlind – Filmförfattare gift med Rolf Börjlind
Lisa Ohlin – Manusförfattare

Elisabeth Östnäs – Författare
Stig Björkman – Författare
Natali Gerami – Natalie Gerami, Författare
Katarina von Bredow – Författare
Jan Sigurd – Författare
Karin Alvtegen – Författare


Lina Hedlund – Sångerska i Alcazar
Sussi Eriksson – Sångerska
Hanna Hedlund – Sångerska
Anna-Lotta Larsson – Sångerska
Lars Hägglund – Sångare, klassisk musik
Johan Renck – Musiker
Jacob Felländer – Musiker
Göran Rudbo – Musiker
Sara Varga – Låtskrivare
Jean Paul Wall – Kompositör


Hans Marklund – Koreograf
My Holmsten – Dansare
Sara Klänge – Makeup-artist
Maria Zeniou – Artist-, event- & showarrangör

Martin Lidberg – F.d. brottare. Twittrar att han är förvånad över att han är med i Kjell Bergqvists lista
Jan Göransson, Handbollsspelare
Linnéa Claeson – Handbollsspelare

Kjell Berqvist

Se även bl a;

Personröstning regler – Vikten av att personrösta i valet 2018


Förutsägelse om riksdagsvalet 2018

Så här blir resultatet i valet 2018


Media försöker desperat förklara bort att SD är Sveriges största parti

SD Sveriges största parti enligt Yougov, 2 veckor innan valet 2018


98 % av Sverige ogillar S+MP, enligt undersökning av IPSOS


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Rapport om våldsbejakande extremism kraftigt vinklad och fel

Den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism har 2017 tagit fram en rapport som (precis som 2016) kraftigt flyttar fokus från de verkliga problemen till icke-problem. Rapporten är vinklad av sällan skådat slag och innehåller ett stort antal felaktigheter och förvridningar av sanningen, enligt vad som tidigare redogjorts för här (se länkar i slutet av sidan).

Nedanstående skriftväxling har sedan 2017-07-21 (fram till idag) ägt rum med Regeringskansliet och den Nationella samordnaren för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism.

LOKALA LÄGESBILDER MÖRKAS MEDVETET
I nedanstående skriftväxling (#35) skriver den nationella samordnaren Anna Carlstedt i klartext att de fullt medvetet hemlighåller hur lägesbilden ser ut i olika kommuner.

Dvs den nationella samordnaren är ängslig för att det ska uppfattas som att någon kommun inte gör vad de borde göra och att hon ska kritiseras om det kom till allmänhetens kännedom att det finns brister i kommunens hantering.

SAMORDNARE ERKÄNT VISSA AV FELAKTIGHETERNA
Resultatet av denna skriftväxling blev att den nationella samordnaren till slut uppmärksammat i alla fall två av de viktigaste direkta sakfelen i samordnarens rapport 2017 (se punkt 27 nedan).

INGEN OFFENTLIG RÄTTELSE
Felaktigheterna har dock inte korrigerats i materialet som publicerats av den nationella samordnaren (eller informerats om någonstans överhuvudtaget).

TRE MÅNADER ATT FÅ FÖRSTA SVAR
Alla skrivelser fram till den 27:e skrivelsen i denna serie är resultatlösa avseende svar. Det tog alltså nästan tre månader att få det första (luddiga) svaret och därefter har det varit en kamp för att försöka få svar på följdfrågorna.

FRÅGA STÄLLTS 17 GGR UTAN SVAR
Minst 17 gånger bara mellan den 21/7 och 11/10 (och ett antal gånger därefter) har frågor ställts på varierande sätt om tillgång till underlaget, dvs det verkliga antalet svar på enkätfrågorna. Inte en enda gång har den nationella samordnaren i sina svar bemött eller ens reagerat överhuvudtaget på dessa frågor.

Exempel på andra frågor där den nationella samordnaren glidit undan och agerat som att frågan inte ens ställts:
1. Hur mycket har stiftelsen Tryggare Sverige fått för den nationella samordnarens uppdrag med enkäten? (Fråga ställts 3 ggr utan respons)
2. Har den nationella samordnaren tecknat ett avtal med stiftelsen Tryggare Sverige där alla rättigheter till underlaget hör till Tryggare Sverige? (Fråga ställts 3 ggr utan respons)
3. Har den nationella samordnaren inte underlaget till den undersökning som gjorts? Inte ens den nationella samordnaren har alltså möjlighet att kontrollera resultatet av den utredning som outsourcats till en privat organisation som styrs och drivs av personer med egna (subjektiva) särintressen?
4. Är det stiftelsen Tryggare Sverige som både bearbetat de svar som kom in från kommunerna och sammanställt resultaten?

I övrigt lämnar rapporten öppet för en mycket stor mängd frågor som är mer eller mindre helt avgörande för att kunna få ut något av rapporten. Inte minst hur svaren fördelats över kommunerna. T ex var (i vilka kommuner) den våldsbejakande extremismen i respektive form uppgetts vara störst.

STYRNING AV REGERINGEN VAD RESULTAT SKA BLI
Det är ganska lustigt att regeringen (Kulturdepartementet) i sina direktiv till den nationella samordnaren ganska detaljerat beskrivit vad den nationella samordnaren ska komma fram till i vissa delar. T ex att arbetet mot våldsbejakande extremism ska ske lokalt med central samordning, olika utbildningar måste ske (fristående från behov), arbetet med stöd till anhöriga behöver utökas lokalt, att jämställdhet och kvinnors rättigheter är relevanta i detta sammanhang, etc.

KRITISKA FRÅGOR
I slutet av detta dokument återfinns 10 + 18 frågor där svaren är mer eller mindre avgörande för kunna utläsa kvaliteten på den nationella samordnarens arbete och om det tagits fram något underlag som kan användas för att stävja våldsbejakande extremism i Sverige och om åtgärder vidtagits för att främja detta arbete.

Sannolikheten att svar kommer att ges är i det närmaste obefintlig såtillvida de inte ställs av media.

1.
Till: Anna Carlstedt anna.carlstedt@regeringskansliet.se
Skickat: den 21 juli 2017 14:14
Ämne: Enkät om våldsbejakande extremism

Jag skulle gärna vilja få en kopia av den enkät som skickats ut till kommunerna, där svaren sammanställts på denna sida.

Jag skulle dessutom vara tacksam över en lista på vilka kommuner som uppgett att Högerextremism, Islamistisk våldsbejakande extremism respektive Vänsterextremism är vanligast i kommunen. [16. INGET SVAR!!!]


2.
From: Bahar Satar Pour Kolahi <bahar.satar.pour.kolahi@regeringskansliet.se>
Sent: Monday, July 24, 2017 1:16 PM
Subject: SV: Enkät om våldsbejakande extremism

De data som vi har tillgång till är bifogade redovisning av undersökningen som genomfördes av Stiftelsen Tryggare Sverige. Vi har således inte tillgång till uppgifter om enskilda kommuner.

Bahar Satar Pour Kolahi
Biträdande kommittésekreterare
Nationella samordnaren för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism
Direkttelefon: 08-4051913
Mobiltelefon: 073-0629534
Telefonväxel: 08-4051000
Postadress: Rosenbad 4, 103 33 Stockholm
http://www.samordnarenmotextremism.se
REGERINGSKANSLIET


3.
Till: Bahar Satar Pour Kolahi
Skickat: den 24 juli 2017 14:37
Ämne: Re: Enkät om våldsbejakande extremism

Men min fråga handlade om vilka enkätfrågor som ställts till kommunerna.
I samordnarens rapport 2016 var dessa frågor (med några undantag) inkluderade i rapporten. I samordnarens rapport 2017 (med ett antal nya frågor) exkluderades emellertid samtliga frågor som ställts till kommunerna.

Det är alltså dessa enkätfrågor (som tagits fram av samordnaren mot våldsbejakande extremism, enligt vad som uppges av samordnaren) som jag skulle vilja se hur de formulerats.

Angående min andra fråga; ”Jag skulle dessutom vara tacksam över en lista på vilka kommuner som uppgett att Högerextremism, Islamistisk våldsbejakande extremism respektive Vänsterextremism är vanligast i kommunen” så måste väl samordnaren mot våldsbejakande extremism ha vetskap om vilka kommuner som svarat hur på enkätfrågan om vilken extremism som förekommer? [17. INGET SVAR!!!]

Är det stiftelsen Tryggare Sverige som både bearbetat de svar som kom in från kommunerna och sammanställt resultaten? [INGET SVAR!!!] I så fall kan väl samordnaren be denna stiftelse om underlaget?


4.
From: Bahar Satar Pour Kolahi <bahar.satar.pour.kolahi@regeringskansliet.se>
Sent: Friday, July 28, 2017 11:22 AM
Subject: SV: Enkät om våldsbejakande extremism

Bifogat hittar du enkätfrågorna som du efterfrågade.

När det gäller enkätsvaren är vi enbart intresserade av de sammanställda svaren, vilket vi fått och skickat till dig (ppt-presentationen).


5.
Till: Bahar Satar Pour Kolahi
Skickat: den 29 juli 2017 22:05
Ämne: Re: Enkät om våldsbejakande extremism

Enkäten var mer omfattande än jag trodde (och än vad som framgick av presentationen av resultatet). Det tycks som att redovisningen av frågorna (dvs den andel av frågorna som redovisats) stämmer med de frågor som verkligen ställts i enkäten [även om resultaten av många frågor inte redovisats].

Däremot får jag (utan att ens ha kännedom om de verkliga resultaten) inte uppgivna procentsatser för respektive enkätfråga till att stämma. För vissa frågor uppges t o m två olika procentsatser för samma fråga och för några enkätfrågor uppges procentsatser som är uppenbart matematiskt omöjliga.

Jag skulle därför vilja veta resultaten i verkligt antal, istället för i procentsatser. Den nationella samordnaren måste väl ha dessa uppgifter, men annars kanske ni kan be stiftelsen Tryggare Sverige leverera dessa? [1. INGET SVAR!!!]

I redovisningen av resultatet definieras vissa ord (dock kanske inte de viktigaste), men dessa definitioner är inte med i enkäten vilket riskerar att leda till att de som besvarat enkäten haft olika tolkningar och att de svar som därmed givits baseras på olika definitioner av orden. [INGEN RESPONS!!!]

Jag har även upptäckt andra tveksamheter, särskilt i slutsatserna som dragits av svaren på frågorna. Vissa slutsatser av enkäten stämmer inte med enkätens frågor (eller med möjliga svar). [INGEN RESPONS!!!]

De jämförelser som görs med 2016 utgår bl a från att det är samma kommuner (och samma personer) som svarat 2017. Men det kanske inte är så troligt (inte ens om man bortser från det faktum att indelningen av de svarande förändrats en hel del)? [INGET SVAR!!!]

Vissa frågor är dessutom ställda på ett sådant sätt att resultatet särskilt saknar möjlighet att ge en rättvisande bild (t ex frågorna om hur mycket tid arbetet mot våldsbejakande extremism upptar). [INGEN RESPONS!!!]

Jag har en hel del frågor om det redovisade resultatet från enkäten, men det viktigaste är vad jag tog upp här ovan, dvs det verkliga antalet svar för respektive enkätfråga. Utan dessa uppgifter blir det omöjligt att uppskatta vad resultatet av frågorna verkligen varit.


6.
From: Bahar Satar Pour Kolahi <bahar.satar.pour.kolahi@regeringskansliet.se>
Sent: Tuesday, August 1, 2017 10:03 AM
Subject: SV: Enkät om vålsbejakande extremism

Vi är få på plats nu under semestern och har försökt hjälpa dig med det material som finns tillgängligt, men eftersom dina frågor är så detaljerade ber vi att få återkomma efter semestern när de som varit engagerade i enkäten finns på plats.


7.
Till: Bahar Satar Pour Kolahi
Skickat: den 1 augusti 2017 12:18
Ämne: Re: Enkät om våldsbejakande extremism

Jag förstår att det är semestertider, men jag har egentligen bara en fråga i detta läge och det är vad de verkliga antalet svar är på respektive fråga i enkäten (alltså i stället för de procentsatser som uppgivits)? [2. INGET SVAR!!!]

Det framgår ju inte från presentationen av enkäten vad procentsatserna är utav. Det kanske finns uppgivna procentsatser som stämmer, under förutsättning att den som omvandlat siffrorna till procent räknat på något speciellt sätt.

Om jag bara får de verkliga antalen för respektive svar (dessa redovisades i den nationella samordnarens rapport 2016 men har exkluderats i årets rapport) så kan jag se detta och då kanske andra frågor blir överflödiga. Så om du skulle kunna ordna dessa siffror till mig skulle jag vara mycket tacksam. [3. INGET SVAR!!!]


8.
From: Bahar Satar Pour Kolahi <bahar.satar.pour.kolahi@regeringskansliet.se>
Sent: Friday, August 4, 2017 1:27 PM
Subject: SV: Enkät om våldsbejakande extremism

Mina kollegor som varit engagerade i enkäten kommer tillbaka från semester inom kort (14 augusti). Jag har försökt hjälpa dig med det material som finns tillgängligt och därför får jag be om att få återkomma till dig när jag har pratat med mina kollegor.


9.
From: Lina Nymoen <Lina.Nymoen@regeringskansliet.se>
Sent: Thursday, August 10, 2017 9:51 AM
Subject: återkoppling

Vill återkoppla på dina frågor om enkäten och meddela att hon som har ansvar för enkäten och dess utformning kommer tillbaka från semestern nästa vecka (v.33) och kommer då att ta kontakt med dig för att ge dig mer information.

Lina Nymoen
Biträdande kommittésekreterare
Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism
Kulturdepartementet [Kulturdepartementet???]
Regeringskansliet
103 33 Stockholm
070-3284921
Lina.Nymoen@regeringskansliet.se
www.regeringen.se
REGERINGSKANSLIET



10.
To: Lina Nymoen och Bahar Satar Pour Kolahi
Sent: Friday, August 18, 2017 2:14 PM
Subject: Re: återkoppling – Fråga om samordnarens enkät om våldsbejakande extremism

Vill bara kolla (eftersom vecka 33 nu snart passerat utan att någon hört av sig) hur det går med min lilla fråga om enkäten?

Om jag bara får sammanställningen över hur många (i st f procenttal) som svarat på respektive enkätfråga så kan jag själv lura ut vad som är fel och vad de märkliga procenttal som uppges i samordnarens presentation av resultatet grundas på. [4. INGET SVAR!!!]


11.
From: Bahar Satar Pour Kolahi <bahar.satar.pour.kolahi@regeringskansliet.se>
Sent: Friday, August 18, 2017 6:21 PM
Subject: SV: Enkät om våldsbejakande extremism

Den analys som gjorts av det insamlade materialet har gjort av stiftelsen Tryggare Sverige på uppdrag av oss. Vi har därför inte tillgång till de uppgifter som du efterfrågar.

Min rekommendation är därför att du vänder dig till Tryggare Sverige för att efterfråga underlaget.


12.
Till: Bahar Satar Pour Kolahi
Skickat: den 19 augusti 2017 12:55
Ämne: Re: Enkät om våldsbejakande extremism

Det var konstigt. Den nationella samordnaren har inte underlaget till den undersökning som gjorts? Inte ens den nationella samordnaren har alltså möjlighet att kontrollera resultatet av den utredning som outsourcats till en privat organisation som styrs och drivs av personer med egna (subjektiva) särintressen? [INGET SVAR!!!]

Jag har som privatperson inget mandat att begära underlaget för undersökningen från denna privata organisation så jag hoppas att den nationella samordnaren kan begära in underlaget från stiftelsen Tryggare Sverige och att detta underlag vidarebefordras till mig.

Är detta möjligt? [5. INGET SVAR!!!]


13.
To: info@tryggaresverige.org
Sent: Saturday, August 19, 2017 5:23 PM
Subject: Enkät om Kommunernas arbete mot våldsbejakande extremism

Jag skulle vilja veta hur många svar som givits på respektive fråga/frågealternativ i enkäten ”Kommunernas arbete mot våldsbejakande extremism – en kartläggning av problembild erfarenheter och arbetssätt” som gick ut till kommunerna. Den nationella samordnaren sa att jag kunde få underlaget till presentationen av slutresultatet från er eftersom det är ni som gjort enkäten såväl som presentationen av slutresultatet. [INGET SVAR!!!]

Anledningen till min fråga är att med de procentsatser som uppges i er PPT-presentation så blir det bl a svårt att se hur många som egentligen svarat och ännu svårare att jämföra med föregående års svar.

Not. Inget svar överhuvudtaget – någonsin – från stiftelsen Tryggare Sverige!


14.
From: Bahar Satar Pour Kolahi <bahar.satar.pour.kolahi@regeringskansliet.se>
Sent: Monday, August 21, 2017 2:18 PM
Subject: SV: Enkät om våldsbejakande extremism

Du återkommer till att det är siffror som du inte får att stämma, får jag fråga mer specifikt vilka siffror det är du syftar på?


15.
Till: Bahar Satar Pour Kolahi
Skickat: den 21 augusti 2017 15:54
Ämne: Re: Enkät om våldsbejakande extremism

Ja, det är i princip samtliga uppgivna procentsatser, utom en eller två, som jag inte får att gå ihop. Men som jag tidigare påpekat finns det också vissa svar som det ges två olika siffror för samt vissa procentsatser som är rent matematiskt omöjliga.

Därför tacksam om den nationella samordnaren kan ta fram underlaget och vidarebefordra till mig. [6. INGEN RESPONS!!!] Då kan jag – helt kostnadsfritt – arbeta för regeringen och kontrollera siffrorna samt vidarebefordra mitt slutresultat till den nationella samordnaren för framtida beslut om ifall uppgifterna ska korrigeras.

Det kan ju vara så att vissa av de märkliga uppgifterna stämmer om man räknar på ett särskilt (ej redovisat) sätt, men det kan jag bara avgöra om jag får tillgång till de verkliga siffrorna (alltså inte procentsatser).

Den nationella samordnaren vill väl att de siffror som uppges ska vara korrekta och att beslut som baseras på den nationella samordnarens rapport tas på rätt grund? [7. INGET SVAR]

Not. Tystnad från den nationella samordnarens kansli och från Tryggare Sverige!


16.
From: Bahar Satar Pour Kolahi <bahar.satar.pour.kolahi@regeringskansliet.se>
Sent: Monday, August 28, 2017 1:16 PM
Subject: SV: Enkät om våldsbejakande extremism

Som vi redovisat i materialet har kommuner men också stadsdelar i Göteborg och Stockholm getts möjlighet att svara på enkäten. Kanske kan det vara anledningen till att du inte får ihop procentsatserna?

Eftersom du inte närmare kan specificera vilka siffror det är du upplever inte stämmer [DET HAR JAG INTE SAGT!!!] kan vi tyvärr inte hjälpa dig vidare. [DET ÄR JU SAMORDNAREN SOM FÅR HJÄLP, INTE TVÄRTOM!!!]

Som vi tidigare påtalat tillhör rådatan Tryggare Sverige och du får gärna vända dig dit.


17.
To: Bahar Satar Pour Kolahi
Sent: Monday, August 28, 2017 11:31 PM
Subject: Re: Enkät om våldsbejakande extremism

Jag är naturligtvis medveten om att stadsdelar i Stockholm och Göteborg räknats in som ”kommuner”. Det ger en klart missvisande bild när man sedan i resultatet nästan genomgående refererar till dessa stadsdelar som kommuner.

Jag kan självfallet specificera vilka uppgifter som jag inte får att gå ihop. Det kommer att ta antingen någon dag för mig att sammanställa eller ungf samma tid om jag sitter ner med någon på regeringskansliet för att förklara hur jag inte får respektive uppgift att gå ihop.

Ett dylikt upplägg känns inte som särskilt meningsfullt när detta istället betydligt enklare skulle lösas genom att jag får de reella siffrorna för hur många som svarat på respektive enkätfråga istället för procentsatser. Dvs så som resultatet presenterades föregående år. [8. INGEN RESPONS!!!]

Det handlar dessutom inte bara om vilka uppgifter jag inte får att gå ihop utan även om vilka uppgifter som man inte kan se är inkorrekta. Och som du förstår är det omöjligt att peka på denna grupp av fel, men dessa kan jag snabbt och enkelt verifiera med hjälp av det underlag jag efterlyst [SEDAN EN MÅNAD, 2017-07-29].

Ingen har sagt att ”rådatan” tillhör Tryggare Sverige. Det låter mycket märkligt om så skulle vara fallet med tanke på att det är den nationella samordnaren som givit Tryggare Sverige uppdraget att samla in resultatet från kommunerna och vad jag förstår arvoderat dem en ansenlig summa för detta arbete.

På tal om det, jag undrar hur mycket har Tryggare Sverige erhållit för uppdraget med enkäten? [INGET SVAR!!!]

Finns det ett skriftligt avtal mellan den nationella samordnaren och Tryggare Sverige som säger att rådatan från undersökningen tillhör Tryggare Sverige? [INGET SVAR!!!]

Som jag tidigare sagt har jag inte mandat att be Tryggare Sverige om något underlag och de lär säkert inte lämna ut detta till mig för att bekräfta att de gjort fel.

Men för den nationella samordnaren kan väl inget vara viktigare än att samordnarens rapport är korrekt, och därför ligger det väl i allra högsta grad i den nationella samordnarens intresse att be om underlaget (och det skulle väl knappast vara möjligt för dem att neka den nationella samordnaren underlaget), eller hur? [9. INGET SVAR]

Har ni bett Tryggare Sverige om detta underlag?
Om inte, kommer ni att göra det? [10. INGET SVAR]


18. – Försök #2
To: magnus.lindgren@tryggaresverige.org
Sent: Tuesday, August 29, 2017 6:35 PM
Subject: Kommunernas arbete mot våldsbejakande extremism

Jag skulle vilja veta hur många svar som givits på respektive fråga/frågealternativ i enkäten ”Kommunernas arbete mot våldsbejakande extremism – en kartläggning av problembild erfarenheter och arbetssätt” som gick ut till kommunerna. Den nationella samordnaren sa att jag kunde få underlaget till presentationen av slutresultatet från er eftersom det är ni som gjort enkäten såväl som presentationen av slutresultatet.

Anledningen till min fråga är att med de procentsatser som uppges i er PPT-presentation så blir det bl a svårt att se hur många som egentligen svarat och ännu svårare att jämföra med föregående års svar.

Not. Omöjligt att få någon respons överhuvudtaget från stiftelsen Tryggare Sverige!


19.
To: Bahar Satar Pour Kolahi
Sent: Friday, September 1, 2017 11:47 AM
Subject: Fw: Enkät om våldsbejakande extremism

Skulle gärna vilja ha svar på mina tre korta frågor;
1. Har ni bett organisationen Tryggare Sverige om underlaget med hur många kommuner respektive stadsdelar som svarat på respektive enkätfråga, och om så ej är fallet, avser ni göra detta? [11. INGET SVAR]
2. Har den nationella samordnaren tecknat ett avtal med Tryggare Sverige där alla rättigheter till underlaget hör till Tryggare Sverige?
3. Hur mycket har Tryggare Sverige fått för den nationella samordnarens uppdrag med enkäten?

Om du inte känner till svaren kanske du kan hänvisa mig till någon som är insatt i detta?

Not. Inget svar ges någonsin på ovanstående frågor.


20.
To: Anna Carlstedt anna.carlstedt@regeringskansliet.se
Sent: Wednesday, September 6, 2017 1:37 PM
Subject: Enkät om våldsbejakande extremism

Jag har tre korta frågor om enkäten om våldsbejakande extremism som jag gärna skulle vilja ha svar på;
1. Har den nationella samordnaren bett organisationen Tryggare Sverige om underlaget med hur många kommuner respektive stadsdelar som svarat på respektive enkätfråga, och om så ej är fallet, avser ni göra detta? [12. INGET SVAR]

2. Har den nationella samordnaren tecknat ett avtal med Tryggare Sverige där alla rättigheter till underlaget hör till Tryggare Sverige?

3. Hur mycket har Tryggare Sverige erhållit för den nationella samordnarens uppdrag med enkäten?

Not. På fråga 2 och 3 vill den nationella samordnaren inte ge något svar, varken nu eller senare.


21.
Från: Anna Carlstedt
Kopia: Lovisa Lagerström Lantz [Kommunikationsansvarig]
Skickat: den 7 september 2017 13:09
Ämne: SV: Enkät om våldsbejakande extremism

Tack för ditt mail och för de tidigare du skickat till oss.
Min kollega Lovisa Lagerström Lantz återkommer till dig inom kort.

Fil. dr Anna Carlstedt
Nationell Samordnare
Nationella samordnaren för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism
Mobiltelefon: +46 70 540 38 69
Telefonväxel: 08-4051000
Postadress: Rosenbad 4, 103 33 Stockholm
E-post anna.carlstedt@regeringskansliet.se
http://www.samordnarenmotextremism.se


22.
From: Lovisa Lagerström Lantz <lovisa.lagerstrom.lantz@regeringskansliet.se>
Sent: Friday, September 8, 2017 2:37 PM
Subject: VB: Enkät om våldsbejakande extremism

Vi har i stunden en pågående dialog med Tryggare Sverige om siffrorna och har bett att få ut det material som du efterfrågar. Jag återkommer till dig så snart vi fått det levererat från dem.


23.
To: Lovisa Lagerström Lantz
Sent: Saturday, September 9, 2017 2:00 PM
Subject: Re: Enkät om våldsbejakande extremism

Jag har tidigare kontaktat de som ingår i denna organisation där jag undrar om jag kan erhålla de verkliga siffrorna på hur många (och vilken kategori) som besvarat respektive enkätfråga. Ingen av dem vill emellertid ens besvara min skrivelse. [13. INGEN RESPONS]

Så om ni lyckats initiera en dialog med Tryggare Sverige är det längre än vad jag lyckats komma.


24.
Till: Lovisa Lagerström Lantz
Skickat: den 18 september 2017 21:53
Ämne: Fw: Enkät om våldsbejakande extremism

Undrar vad aktuell status är?
Vad har Tryggare Sverige svarat på er begäran om att erhålla underlaget till svaren på enkäten om våldsbejakande extremism?


25.
From: Lovisa Lagerström Lantz <lovisa.lagerstrom.lantz@regeringskansliet.se>
Sent: Tuesday, September 19, 2017 9:19 AM
Subject: SV: Enkät om våldsbejakande extremism

Jag beklagar att jag inte har kunnat återkomma till dig så snart som jag hade hoppats. Kontakten med Tryggare Sverige är etablerad men deras leverans har inte gått så snabbt som jag förväntade mig. Jag måste tyvärr be dig om ytterligare lite tålamod.


26.
Till: Lovisa Lagerström Lantz
Skickat: den 10 oktober 2017 22:53
Ämne: Re: Enkät om våldsbejakande extremism

Det har nu passerat drygt en månad sedan Tryggare Sverige skulle skicka informationen till er. Du skrev i september att ni lyckats etablera kontakt med Tryggare Sverige, men att leverans av underlaget uteblivit.

Om det bara är en logistikfråga så kan jag erbjuda mig att hämta dokumentation hos Tryggare Sverige och leverera den till Regeringskansliet.

Eller är det möjligen så att Tryggare Sverige inte vill lämna ut underlaget och hur motiverar de i så fall detta? [14. INGET SVAR]

Vad har ”Tryggare Sverige” svarat på er begäran om att erhålla underlaget till svaren på enkäten om våldsbejakande extremism? [15. INGET SVAR]


27.
From: Lovisa Lagerström Lantz <lovisa.lagerstrom.lantz@regeringskansliet.se>
Sent: Wednesday, October 11, 2017 1:46 PM
Subject: SV: Enkät om våldsbejakande extremism

Tack för att du återkom igen, jag stod precis i begrepp att återkoppla till dig. Jag är tacksam för ditt tålamod att invänta svar. Vi har efter många vändor tagit emot bakgrundsmaterial från Tryggare Sverige och kontrollräknat det.

Vi har då också haft anledning att justera två siffror. Det framgår nedan vilka det är. Tack för att du satte oss på spåret.

Jag hoppas i övrigt att du kan förstå hur materialet är beräknat.

233 kommuner och stadsdelar har besvarat enkäten. Nedan omnämns de som ”kommuner”.

Förekomsten av våldsbejakande extremism:
* 111 kommuner uppger att de har vit makt-miljöer i sin kommun, 24 kommuner att de har vänsterextrema miljöer och 53 kommuner att de har islamistiska miljöer. Utöver detta uppger 38 kommuner att de identifierat ospecificerad våldsbejakande extremistiska grupperingar i kommunen.

* Totalt uppger 171 unika kommuner att de har våldsbejakande extremism generellt i sin kommun. Detta innefattar grupperingar, individer, återvändare och våldsbejakande extremistiska aktiviteter. Det ger 73% vilket är den korrekta siffran istället för 81%.

* 130 kommuner har rapporterat att de har våldsbejakande extremistiska aktiviteter i sin kommun. Av dessa 130 kommuner är det 11 som uppger att de har aktivitet i kommunen utan att de har identifierat några våldsbejakande extremistiska grupper. Dessa kommuner har således individer och grupperingar som kommer utifrån till kommunen för att begå de extremistiska aktiviteterna (8%).

Lägesbilder, handlingsplaner och stöd till avhoppare och anhöriga:
Av de 233 kommunerna rapporterar 99 kommuner (42%) att de har tagit fram en lokal lägesbild medan 103 (44%) uppger att de har en handlingsplan mot den våldsbejakande extremismen. Av kommunerna rapporterar 90 att det finns stödinsatser för individer i riskzonen (39%) medan 59 rapporterar att de har stöd till anhöriga (25%). Här har en förväxling av två siffror skett (de som uppger att de har och de som uppger att de inte har) varför det står 50% i materialet. Korrekt uppgift är 25%.

Det är 184 kommuner som rapporterar att arbetet mot våldsbejakande extremism är integrerat med övrigt brottsförebyggande arbete (79%) medan 93 kommuner rapporterar att arbetet mot våldsbejakande extremism är del i det övergripande RSA-arbetet (40%).

Utsatthet
2 kommuner uppger att den lokala samordnaren/kontaktpersonen utsatts för någon typ av hot. 10 kommuner uppger att någon annan personalkategori utsatts.

Utbildning
121 kommuner uppger att de har genomfört utbildningsinsatser under det senaste året.

Not.
Jag hoppas i övrigt att du kan förstå hur materialet är beräknat.”? Det har aldrig varit en fråga om detta. Det har bara handlat om att utreda vad som är rätt och fel i en rapport som extremt selektivt beskriver resultatet av enkäten.


28.
To: Lovisa Lagerström Lantz
Sent: Wednesday, October 11, 2017 6:56 PM
Subject: Re: Enkät om våldsbejakande extremism

Ja, det du tar upp är två av de fel jag noterat, men även om vi bortser från de vilseledande formuleringarna så vill jag hävda att det finns fler fel.

Jag förstår att procentsatserna baseras på 233 ”kommuner och stadsdelar” (och inte på de 233 – 22 stadsdelsnämnder/stadsdelar (totalt 24) som svarat av Sveriges totalt 290 kommuner), samt inte heller på de 312 personer (288 kommuner + 24 stadsdelar) som enkäten skickats till.
Och jag gissar att för de frågor där inte alla 233 ”kommuner och stadsdelar” svarat så baseras procentsatsen ändå på 233 ”kommuner och stadsdelar”. Korrekt? [INGET SVAR!!!]

OBS!
Ingenstans nämns om det bara är stadsdelarna som fått svara eller om även kommunerna (Göteborg och Stockholm… och Malmö) dessutom fått svara som helhet och räknats in i redovisningen.

Exempel #1:
När det för enkätfråga 19 står:
8% av kommunerna uppger att det förekommit fall av återvändare, dvs. individer som befunnit sig i våldsbejakande extremistmiljöer utomlands och återvänt, under det senaste året i deras kommun”,
vilken uppgift är den korrekta? De 8% som står här eller de 7,3% som annars uppges? [INGET SVAR, men det visar sig ändå senare att samordnaren uppgett en felaktig siffra]

Hur många ”kommuner och stadsdelar” i antal uppger ovanstående? [INGET SVAR förrän efter påtryckningar om detta]

Exempel #2:
När dagens nationella samordnare skriver:
2016 hade 7 % av kommunerna en nedskriven handlingsplan.”,
ska inte den rätta procentsatsen vara 5%?

Jag skulle gärna vilja kontrollräkna själv och återkommer därför till min tidigare fråga; Är det möjligt att ge mig tillgång till underlaget så att jag kan försöka bena ut vad som gäller? [EN FRÅGA SOM ALDRIG ENS BEMÖTS!!!]

Som jag påpekat åtskilliga gånger tidigare är jag ute efter det verkliga antalet som svarat vad på respektive enkätfråga. Först med denna information blir det möjligt att förstå det presenterade resultatet av enkäten. [Precis som för varje gång tidigare som denna fråga ställts ges ingen respons överhuvudtaget!]


29. – Påminnelse efter nästan en månad
To: Lovisa Lagerström Lantz (lovisa.lagerstrom.lantz@regeringskansliet.se)
Sent: Friday, November 3, 2017 9:13 AM
Subject: Fw: Enkät om våldsbejakande extremism

Har du något svar till mig?

Det finns en hel del tveksamma uppgifter i rapporten och den nationella samordnaren vill väl att uppgifterna om våldsbejakande extremism ska vara rätt? [INGEN RESPONS]

Vill tillägga nedanstående fråga eftersom jag inte riktigt förstår ditt svar från den 11:e oktober:

Du skriver först att ”171 unika kommuner” (där jag misstänker att du menar 171 ”kommuner och stadsdelar” av 233) uppger att de ”har våldsbejakande extremism generellt i sin kommun”.
Sedan skriver du att ”130 kommuner” (där jag misstänker att du menar 130 ”kommuner och stadsdelar” av 233) ”har rapporterat att de har våldsbejakande extremistiska aktiviteter i sin kommun”.

Fråga: Vad är skillnaden mellan den första gruppen på 171 och den andra gruppen på 130, och vilka enkätfrågor baseras dessa två uppgifter (”171” respektive ”130”) på? [OBEGRIPLIGT SÅVÄL SOM FELAKTIGT SVAR GES!!!]


30.
To: anna.carlstedt@regeringskansliet.se
Sent: Monday, November 6, 2017 2:24 PM
Subject: Enkät om våldsbejakande extremism

Jag har några frågor angående rapporten om våldsbejakande extremism av den nationella samordnaren.

Av Lovisa fick jag några upprättningar av felen i rapporten, men i detta svar förstår jag inte riktigt vad som menas och har därför frågat vad som avses enligt följande:
Du skriver att ”171 unika kommuner” (där jag misstänker att vad som avses är 171 ”kommuner och stadsdelar” av 233 ”kommuner och stadsdelar”) uppger att de ”har våldsbejakande extremism generellt i sin kommun”.
Sedan skriver du att ”130 kommuner” (där jag misstänker att vad som avses är 130 ”kommuner och stadsdelar” av 233 ”kommuner och stadsdelar”) ”har rapporterat att de har våldsbejakande extremistiska aktiviteter i sin kommun”.
Fråga:
– Vad är skillnaden mellan den första gruppen på 171 och den andra gruppen på 130? [OBEGRIPLIGT SVAR GES!!!]
– Vilka enkätfrågor baseras dessa två uppgifter (”171” respektive ”130”) på? [FELAKTIGT SVAR GES!!!]

Därutöver har jag följande frågor:
1. En generell fråga är varför procentsatser uppges istället för verkligt antal eller både procentsats och verkligt antal så som för den nationella samordnarens rapport 2016? [INGET SVAR!!!]

2. En tillhörande fråga är varför nästan alla procentsatser ges utan decimaler, vilket innebär att det inte ens är möjligt att räkna ut det verkliga antalet?

3. Samordnaren skriver följande under rubriken ”Återvändare”:
”7,3 % av kommunerna uppger att det har förekommit fall av återvändare i deras kommun.
För enkätfråga 19 står det emellertid:
8% av kommunerna uppger att det förekommit fall av återvändare, dvs. individer som befunnit sig i våldsbejakande extremistmiljöer utomlands och återvänt, under det senaste året i deras kommun
Den nationella samordnaren uppger 7,3% medan stiftelsen ”Tryggare Sverige” uppger 8% för samma sak.
Fråga:
– Vilken uppgift är den korrekta (8% eller 7,3%)? [FELAKTIGT SVAR GES!!!]
– Vad är det verkliga antalet och varför skiljer sig uppgifterna åt på detta sätt?
[INGET SVAR]

4. Dagens nationella samordnare skriver: ”2016 hade 7 % av kommunerna en nedskriven handlingsplan.
Fråga:
– Ska inte den rätta procentsatsen vara 5%?

5. Samordnaren skriver; ”2016 uppgav 2 % av de kommuner som svarade att de tagit fram en skriftlig lägesbild.
Fråga:
– Två procent? Av de 206 kommuner som svarade på enkätfrågan så var det 12 kontaktpersoner som uppgav att kommunen hade tagit fram en skriftlig lägesbild. Dvs 6 %, eller?
[SVAR UTEBLEV!!!]

6. Efter enkätfrågan ”Finns det aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen?” står det följande:
Om ja, vilka individer eller grupper/organisationer?
För resultatet 2016 uppges sedan:
En kommun svarade också Mc-kriminalitet och en annan huliganism. Dessa har räknats inom ”annan” (2 procent).
Fråga:
– 2% innebär 4 kontaktpersoner av 208, korrekt? Eller av 207 kontaktpersoner?
– Vad har övriga två kontaktpersoner uppgivit 2016?
[INGA SVAR!!!]

7. För mellanstora kommuner (50 000-100 000) uppges följande:
12 av 19 kommuner anger någon form av våldsbejakande extremism.
50% utgörs av högerextremism, 9 procent av vänsterextremism och 41 procent islamistisk extremism.

Fråga: Uppgifterna går isär:
– ”9 procent” ska vara 8,3%?
– ”41 procent” ska vara 41,7%?
– Vad är de verkliga antalen?
[INGA SVAR!!!]

8. För stora kommuner (100 000-) uppges följande:
12 av 12 kommuner anger någon form av våldsbejakande extremism.
26 procent utgörs av högerextremism, 37 procent av vänsterextremism och lika stor andel 37 procent, av islamistisk extremism.

Fråga:
– 26 procent av 12 kommuner? Dvs 3,12 kontaktpersoner?
– Hur går dessa procentsatser ihop? Procentsatserna går ju inte rent matematiskt att omvandla till verkligt antal.
– Vad är det verkliga antalet för respektive grupp?
[INGA SVAR!!!]

9. Det förekommer två olika uppgifter för hur många som år 2016 svarat att det förekommer ”våldsbejakande extremism” i kommunen.
Den nationella samordnaren skrev 2016 att det var 51 kontaktpersoner som uppgett detta. I år uppges att denna siffra för 2016 vara 54 kontaktpersoner.
Fråga:
– Vilken siffra är den rätta och varför går uppgifterna isär på detta sätt?
[INGET SVAR!!!]

Tacksam om någon kan besvara ovanstående frågor. Med tanke på att uppdraget ska slutredovisas senast den 12 januari 2018 så skulle det väl vara bra om alla frågor retts ut i god tid innan detta?


31.
From: Lovisa Lagerström Lantz <lovisa.lagerstrom.lantz@regeringskansliet.se>
Sent: Friday, November 10, 2017 10:37 AM
Subject: SV: Enkät om våldsbejakande extremism

jag ska se om jag kan svara på dina frågor.

Procentsatserna är beräknade på 233 respondenter.
7,3% av kommunerna uppger 2017 att de har återvändare i kommunen [EJ KORREKT!!!].
7% av kommunerna 2016 hade en färdig handlingsplan.
Som vi tydligt påtalar överallt omnämner vi 2017 kommuner och stadsdelar som ”kommuner” i materialet.

130 kommuner uppger att de sett extremistiska aktiviteter i sin kommun (manifestationer, öppna möten mm) Detta motsvarar fråga 18. [OBEGRIPLIGT SVAR I KOMBINATION MED ANDRA SVAR]

Fenomenet våldsbejakande extremistiska grupper och våldsbejakande extremistiska aktiviteter är inte helt överlappande då vissa kommuner har identifierat aktivitet men inte identifierat några grupperingar och vice versa.

Totalt visar enkäten att 171 kommuner har våldsbejakande extremism generellt (innefattar i denna aspekt våldsbejakande grupperingar, våldsbejakande aktiviteter, återvändare samt något fritextsvar) Detta motsvarar en sammanställning av frågorna 17 och 18. [EJ ÖVERENSSTÄMMANDE MED VAD SOM SENARE UPPGES AV SAMORDNAREN!!!]

Vidare har du frågor kring sättet vi valt att redovisa årets och förra årets lägesbilder. Det uppdrag vi har av regeringen är att ge en generell bild av läget i landets kommuner. [INGENSTANS I REGERINGENS UPPDRAG STÅR DET ATT LÄGESBILDEN SKA VARA GENERELL, MEN ÄVEN OM DET VARIT SANT SÅ MÅSTE VÄL LÄGESBILDEN VARA KORREKT OCH RÄTTVISANDE?]

Värt att notera är att varje lägesbild eg bara är en sanning just den dag så enkäten besvaras, detta eftersom arbetet – och de olika gruppernas aktiviteter – hela tiden pågår och förändras. Därav är en redovisning på decimalen inte intressant.

Du har många frågor som rör 2016 års lägesbild. Vad gäller den kan jag bara konstatera att enkäten bestod av fem [FEL] skrivna frågor som kompletterades med en stor mängd kvalitativa intervjuer [SOM ALDRIG REDOVISATS].


32.
To: Lovisa Lagerström Lantz
Sent: Saturday, November 11, 2017 2:54 PM
Subject: Re: Enkät om våldsbejakande extremism

Tack för informationen om de 130 respektive 171 svaren från respondenterna.
Jag har några frågor med anledning av vad du skriver.

Du skriver:
Fenomenet våldsbejakande extremistiska grupper och våldsbejakande extremistiska aktiviteter är inte helt överlappande då vissa kommuner har identifierat aktivitet men inte identifierat några grupperingar och vice versa. Totalt visar enkäten att 171 kommuner har våldsbejakande extremism generellt (innefattar i denna aspekt våldsbejakande grupperingar, våldsbejakande aktiviteter, återvändare samt något fritextsvar) Detta motsvarar en sammanställning av frågorna 17 och 18.[VILKET SENARE I DENNA SKRIFTVÄXLING VISAR SIG VARA OSANNING!!!]

Jag förstår inte hur denna sammanställning av enkätfråga 17 och 18 gjorts, dvs hur de 171 kontaktpersonerna räknats ihop utifrån dessa två frågor.

Enkätfråga 17 har formulerats som;
Vilka riktningar av våldsbejakande extremism har förekommit under det senaste året i den kommun där du är verksam?
Med svarsalternativ:
a) Högerextremistiska individer eller grupper,
b) Vänsterextremistiska individer eller grupper,
c) Islamistiska extrema individer eller grupper,
d) Annat
e) Har inte förekommit,
f) Vet ej.
Där, vad jag förstår, 73% (tidigare uppgift 81%), dvs 171 av 233 kontaktpersoner, uppgett ett eller flera alternativ av;
g) ”Högerextremistiska individer eller grupper”,
h) ”Vänsterextremistiska individer eller grupper”,
i) ”Islamistiska extrema individer eller grupper” och
j) ”Annat”.
Om så är fallet är de 171 kontaktpersonerna inte en sammanställning av enkätfråga 17 och 18 utan bara ett resultat av enkätfråga 17, eller? [RESULTERAR I OBEGRIPLIGT SVAR]

Du skriver (om jag förstått dig rätt) att 171 personer gett följande 226 svar 2017;
– 111 kontaktpersoner uppgett alternativ a,
– 24 kontaktpersoner uppgett alternativ b,
– 53 kontaktpersoner uppgett alternativ c,
– 38 kontaktpersoner uppgett alternativ d,
Men hur många har valt alternativ e (”Har inte förekommit”) respektive f (”Vet ej”), där man får förutsätta att ingen som valt något av dessa två svarsalternativ samtidigt valt något av de fyra första?

Du skriver;
130 kommuner uppger att de sett [???] extremistiska aktiviteter i sin kommun (manifestationer, öppna möten mm) Detta motsvarar fråga 18.

Enkätfråga 18 är formulerad enligt följande:
Hur har den våldsbejakande extremismen tagit sig uttryck under det senaste året i den kommun där du är verksam?
Med svarsalternativ: Propaganda (skrifter, symboler, bilder), Slutna möten, Öppna möten, Rekrytering, Manifestationer, Brott (attacker, våld, hot, trakasserier, skadegörelse), Annat

Jag tolkar då ditt svar här som att det är totalt 130 kontaktpersoner (i 312 kommuner och stadsdelar) som uppgett ett eller flera alternativ för enkätfråga 18 (där själva frågeställningen gör att om en kontaktperson uppgett fler än ett alternativ för enkätfråga 17 så går det inte att koppla svaret i fråga 17 till svaret/svaren i fråga 18) [DENNA MISS I UTFORMNINGEN AV FRÅGORNA BEMÖTS EJ].

Det framgår emellertid inte om samtliga dessa 130 kontaktpersoner är en delmängd av de 171 kontaktpersoner i 312 kommuner och stadsdelar som svarat på enkätfråga 17. Du säger nu att så ej är fallet. Därför, menar jag, är följande frågor i princip avgörande för hur resultatet ska tolkas (och i praktiken avgörande för hela enkäten);
1. Hur många av de kontaktpersoner som på fråga 17 svarat att de menar att det förekommer ”Högerextremistiska individer eller grupper” i kommunen har uppgett något alternativ för fråga 18? [INGET SVAR!!!]
2. Hur många av de kontaktpersoner som på fråga 17 svarat att de menar att det förekommer ”Vänsterextremistiska individer eller grupper” i kommunen har uppgett något alternativ för fråga 18? [INGET SVAR!!!]
3. Hur många av de kontaktpersoner som på fråga 17 svarat att de menar att det förekommer ”Islamistiska extrema individer eller grupper” i kommunen har uppgett något alternativ för fråga 18? [INGET SVAR!!!]
4. Hur många av de kontaktpersoner som på fråga 17 svarat att de menar att det ”Har inte förekommit” i kommunen har – trots detta – uppgett något alternativ för fråga 18? [INGET SVAR!!!]
5. Hur många av de kontaktpersoner som på fråga 17 svarat ”Vet ej” har uppgett något alternativ för fråga 18? [INGET SVAR!!!]
6. Hur många av de kontaktpersoner som på fråga 17 svarat att de menar att det förekommer ”Annat” i kommunen har uppgett något alternativ för fråga 18? [INGET SVAR!!!]
7. Hur många av de kontaktpersoner som ej svarat på fråga 17 har uppgett något alternativ för fråga 18? [INGET SVAR!!!]

Vad som också varit väldigt intressant att veta är kopplingarna mellan enkätfråga 17 och 18. T ex hur många kontaktpersoner som svarat att de menar att det förekommer ”Högerextremistiska individer eller grupper” har uppgett vilket eller vilka alternativ för fråga 18? [INGET SVAR!!!]

Kommentar för enkätfråga 18 (2017);
Hur har den våldsbejakande extremismen tagit sig uttryck under det senaste året i den kommun där du är verksam?
Jag vill understryka (vilket jag anser borde göras även för läsarna av den nationella samordnarens rapport 2017) att denna enkätfråga inte kan ge något resultat om hur många som ”sett” extremistiska aktiviteter. Enligt frågeställningen kan kontaktpersonen basera sitt svar på vad han/hon läst i media, vad någon berättat rent allmänt för kontaktpersonen, vad kontaktpersonen rent generellt tror, etc. [INGEN RESPONS]

Jag menar att det måste vara viktigt inte bara att frågor formuleras på rätt sätt utan även att resultat presenteras som är så lite öppet för fria tolkningar eller tyckande och oklarheter som möjligt.

När den nationella samordnaren 2017 skriver i rapporten;
Kommunerna uppger att följande typer av extremism har varit mest framträdande under det senaste året:
Högerextremism 48%.
Islamistisk våldsbejakande extremism: 23%
Vänsterextremism: 10%

så blir denna uppgift svårtolkad, inte minst eftersom det inte framgår vilken eller vilka frågor denna slutsats baserats på (eller hur detta gjorts).
111 kontaktpersoner uppger ”högerextremism”, 53 kontaktpersoner uppger ”Islamistisk våldsbejakande extremism” och 24 kontaktpersoner uppger ”vänsterextremism”. Där du nu kompletterar denna information med att så många som 38 kommuner (dvs 16,3% av 233 kontaktpersoner i 312 kommuner och stadsdelar) ”identifierat ospecificerad våldsbejakande extremistiska grupperingar i kommunen[vilket är lite märkligt eftersom det inte ens finns en enkätfråga för detta]. Denna sista uppgift om vad de 38 kontaktpersonerna uppger är inte precis irrelevant men har varken nämnts eller vägts in någonstans i den nationella samordnarens rapport 2017 (eller i stiftelsen Tryggare Sveriges redovisning). [INGEN RESPONS]

[Det kan förekomma många kontaktpersoner som förväxlat andra former av ”våldsbejakande extremism” med kanske främst högerextremism. Särskilt eftersom definitioner helt saknats i frågeställningarna.
Hur många kommuner/stadsdelar har identifierat andra specificerade ”våldsbejakande extremistiska grupperingar”; MC-kriminalitet, fotbollshuliganer, maffia och annat?]

ÖVRIGT:

A.
Du skriver; ”Procentsatserna är beräknade på 233 respondenter.”.
Problemet är att det inte verkar vara så genomgående. T ex vad gäller påståendet i den nationella samordnarens rapport 2017 (där det nu noterats att 81% ska vara 73%):
81 % av de svarande uppger att de har lokala våldsbejakande grupperingar eller individer i kommunen.
Ytterligare 8 % (11 kommuner) uppger att de har tillresande individer som alltså inte är boende i kommunen.

Istället för att baseras på de 233 respondenterna så baseras de 11 kommunerna – utan att det framgår någonstans – på de 130 kontaktpersoner som svarat att de menar att det förekommit ”extremistiska aktiviteter” i kommunen (Enkätfråga 18).
Vad jag förstår nu så är de 8 procenten (11 kommuner) alltså del av de 73 procent av kontaktpersoner som uppgett att det förekommer ”extremistiska aktiviteter”, men utan att detta faktum informerats om.
Det blir ganska förvirrande, även för mig som satt mig in i rapporterna mer än kanske någon annan läsare.

B.
Du skriver; ”Som vi tydligt påtalar överallt omnämner vi 2017 kommuner och stadsdelar som ”kommuner” i materialet.”.
Ja, det påtalas på ett ställe i rapporten 2017, men det skapar förvirring (helt i onödan, enligt min mening). Alldeles särskilt när man dessutom i rapporten 2017 uppger siffror för 2016, även om det för vissa siffror nämns att resultaten för 2016 och 2017 ”inte är riktigt jämförbara”.
Rent krasst är faktiskt inga siffror jämförbara, av ett antal fler skäl än de som uppgetts i den nationella samordnarens rapport 2017. Visst har frågor 2017 formulerats annorlunda jämfört med motsvarande frågor 2016 (och ger därmed bara av denna anledning ej jämförbara resultat), men ett av de viktigaste skälen torde vara att man valt att relatera procentsatserna till olika grundtal.
Om den nationella samordnaren 2017 istället valt att uppge procentsatser för uppgifterna 2016 i relation till 290 kommuner samt procentsatser för uppgifterna 2017 i relation till 312 ”kommuner och stadsdelar” så hade man för i alla fall ett antal procentsatser kunnat relatera siffrorna till varandra (förutom andra fördelar med denna metod). Inte perfekt, men i alla fall bättre än som det gjorts för rapporten 2017.

Hur det ser ut i de 79 kommuner och stadsdelar som inte besvarat någon fråga alls i enkäten 2017 får vi ingen som helst inblick i. Vi får inte ens veta vilka dessa är (eller hur många av dessa som är stadsdelar respektive kommuner). Här hade man säkert kunnat få ut avsevärt bättre information från rapporten om det varit tydligare med vilka som egentligen besvarat enkäten [Särskilt hur situationen ser ut i specifikt Sveriges tre största städer, samt Borås].

Som det är nu bortser den nationella samordnaren 2017 helt från att resultaten skulle kunna bli väldigt annorlunda [särskilt eftersom den nationella samordnaren 2017 valt att enbart uppge procentsatser] om alla kommuner och stadsdelar svarat… och om man tagit hänsyn till vem som egentligen besvarat enkäten (där det tycks vara en hel del kommuner/stadsdelar utan vare sig lokal samordnare eller kontaktperson där någon trots detta besvarat enkäten).

C.
Du skriver att enkäten 2016 bestod av endast fem skrivna frågor som kompletterades med ”en stor mängd kvalitativa intervjuer”.

Angående mina frågor om Mona Sahlins rapport 2016 [till en kostnad av 10 miljoner kr] så förstår jag att man inte kan få ut särskilt mycket av 6-7 (inte fem) allmänna frågor som formulerats så löst som de gjorts – där något resultat av det okända antalet intervjuer aldrig redovisats vad jag förstår, och utan någon förklaring till varför intervjuresultat aldrig presenterats [där inte heller de 13 intervjuerna 2017 redovisats].

Enda skälet till mina frågor på 2016 års rapport är att de refereras till av såväl Tryggare Sverige som av den nationella samordnaren 2017 (trots att siffrorna inte på något sätt är jämförbara) vilket enbart försvårar att förstå rapporten och, vad jag kan konstatera, inte tillför det minsta av värde.

D.
Du skriver att en redovisning på decimalen inte är intressant pga att läget förändras från dag till dag. Jag förstår hur du tänker men jag menar att en redovisning av procentsatser med en decimal blir intressant när;
• Det handlar om så litet antal som det gör för många svar.
• Märkliga avrundningsfel görs (så som är fallet, viket bl a konstateras i min fråga #7 samt här).

Det är ju faktiskt så att det uppges decimaler för vissa procentsatser men det finns ingen logik i varför just dessa försetts med decimal.

E.
Angående min fråga #3;
”Fråga:
– Vilken uppgift är den korrekta (8% eller 7,3%)?
– Vad är det verkliga antalet och varför skiljer sig uppgifterna åt på detta sätt?”
svarar du att ”7,3% av kommunerna uppger 2017 att de har återvändare i kommunen.
Det är alltså Tryggare Sverige som avrundat fel till 8%.
Och svaret på den andra delfrågan gissar jag då är 17 kommuner och/eller stadsdelar? [INGET SVAR, men framkommer senare i skriftväxlingen att det ska vara 18 kommuner och/eller stadsdelar och att det är samordnaren som uppgett fel siffra]

F.
Vad gäller min fråga #5, med anledning av att den nationella samordnaren 2017 skriver;
2016 uppgav 2 % av de kommuner som svarade att de tagit fram en skriftlig lägesbild.”,
skulle jag gärna vilja få svar på min tidigare fråga eftersom det är en ganska stor skillnad mot vad jag kan konstatera:
– Av de 206 kommuner som svarade på enkätfrågan så var det 12 kontaktpersoner som uppgav att kommunen hade tagit fram en skriftlig lägesbild. Dvs 6 %, eller? [INGET SVAR!!!]

Det är ok om du inte vill svara på övriga av mina 9 frågor (dvs fråga 6-9), vi kan bara konstatera att det är exempel på uppgivna siffror som inte är till fullo korrekta. Men vad gäller mina inledande frågor här om de 130 respektive 171 kontaktpersonerna ser jag dessa frågor som helt avgörande för rapporten.


33.
From: Anna Carlstedt <anna.carlstedt@regeringskansliet.se>
Sent: Friday, November 10, 2017 11:29 AM
Cc: Johan Dixelius [Huvudsekreterare]; Lovisa Lagerström Lantz [Kommunikationsansvarig]
Subject: SV: Enkät om våldsbejakande extremism

Tack för Ditt mail och Dina frågor.

Jag har bett en av mina kollegor att ge Dig ett samlat svar från oss.

Not!
Ett samlat svar” är en byråkratisk term som används när man inte vill ge svar på mer än en del av de frågor som ställts samt undvika att ge svar som är tydliga, i regel med syfte att kunna glida undan de frågor som upplevs känsliga.


34.
To: Anna Carlstedt
Sent: Monday, November 13, 2017 10:12 AM
Subject: Re: Enkät om våldsbejakande extremism

Jag har fått ett svar från Lovisa på en del av mina 9-10 frågor men det är väldigt svårt att förstå redovisningen av enkäten – t o m för mig som satt mig in i frågorna mer än kanske någon annan – utan att veta hur många som egentligen givit vilket svar på respektive enkätfråga (dvs så som resultatet av enkätfrågorna redovisades 2016).

Jag har åtskilliga gånger efterlyst en redovisning i reella siffror av hur många som besvarat respektive fråga och gett vilket svarsalternativ. Det är egentligen bara med ett dylikt underlag som det blir möjligt att förstå resultatet. [INGEN RESPONS/FÖRKLARING]

Men varje gång jag efterlyst denna information så bemöts detta inte ens. Om det finns ett skäl till varför den nationella samordnaren inte vill redovisa det verkliga resultatet så är det väl bättre att uppge detta skäl än att bara varje gång helt ignorera frågan? [ÅTERIGEN INGET SVAR!!!]

Som det fungerar nu,
• där resultaten av många [minst 14 st] enkätfrågor inte redovisats överhuvudtaget,
• där resultatet av väldigt många enkätfrågor bara redovisats partiellt,
• där ingen redovisning sker av hur många svar som uteblivit för respektive fråga (eller av hur många som svarat att de inte vet),
• där enkätfrågorna redovisats med [enbart] procentsatser [i regel utan decimal] (där det nu dessutom konstaterats att vissa procentsatser som uppgivits t o m är allvarligt felaktiga), och
där ingen separat redovisning gjorts av resultatet från de städer/stadsdelar där huvudproblemet finns (dvs för var och en av Malmö, Göteborg och Stockholm [och Borås])
så är det ofrånkomligt att rapporten – medvetet eller omedvetet – blir vinklad och att en rättvisande bild av läget inte ges.

I ett så viktigt ämne som våldsbejakande extremism tycker jag inte man ska förvägra alla möjligheten att förstå hur enkätfrågorna besvarats och att själva kunna dra slutsatser av resultatet och skapa sig en bild av situationen.

Eftersom enkäten till stor del bygger på hur enkätfråga 17 och 18 besvarats så hoppas jag att jag nu så snabbt som möjligt kan få svar på i alla fall hur dessa två enkätfrågor egentligen besvarats, tillsammans med var uppgiften ”Ytterligare 8 % (11 kommuner) uppger att de har tillresande individer som alltså inte är boende i kommunen” kommer från och exakt hur dessa 11 kommuner påverkat redovisningen av resultatet.


35.
From: Anna Carlstedt <anna.carlstedt@regeringskansliet.se>
Sent: Friday, November 17, 2017 11:28 AM
Cc: Johan Dixelius [Huvudsekreterare]; Lovisa Lagerström Lantz [Kommunikationsansvarig]; Anna Hedin Ekström [Kommittésekreterare]; Amir Rostami [Kommittésekreterare]
Subject: SV: Enkät om våldsbejakande extremism

Du har ju, vid ett antal tillfällen, haft kontakt med kollegor till mig.
De har, så långt det är möjligt, försökt ge dig svar på de frågor du ställer.

Kommentar:
Det tycks mest som att de försökt att undvika ge svar på frågorna.

Dina frågor rör dels övergripande frågeställningar – som sättet vi valt att redovisa våra lägesbilder på – dels detaljer kring antalet respondenter.

När det kommer till lägesbildens status och det sätt vi redovisat siffrorna på måste jag be dig att hålla till godo med de sätt vi valt.

Du kan förvisso ha åsikter om vårt sätt att redovisa materialet men formen är som den är.

Kommentar:
Att frågorna är som de är behöver inte innebära att redovisningen måste vara som den är eller att redovisningen inte kan förbättras.

Dessutom har ingen bett den nationella samordnaren att förtydliga rapporten med redovisning av enkätsvaren – trots att ett stort behov av detta föreligger -, men det innebär väl inte att den nationella samordnarens torftiga och klart vinklade sätt att redovisa svaren – som ger en annan bild än hur verkligheten ser ut – inte kan ifrågasättas?

Den nationella samordnaren konstaterar att ”det är som det  är”, men kan inte motivera varför det är som det är när frågor om den luddiga redovisningen ställs. Vi ska bara ”hålla till godo” med vad vi får.

Enda syftet med enkäten och redovisningen av enkätsvaren var att ge en lägesbild enligt regeringens direktiv. När det nu är så tydligt som det är att den lägesbild som ges i samordnarens rapport i stora delar är missvisande och felaktig, kan man fråga sig varför den nationella samordnaren inte vill rätta upp detta i landets intresse?

Det är också viktigt att poängtera att lägesbilderna 2016 och 2017 är baserade på olika typer av enkäter där frågorna också ställts på olika sätt.

Kommentar:
Målet var att få en förklaring till varför siffrorna redovisats på ett sätt som gör det märkbart svårare att förstå resultatet (där t ex reella siffror ersatts med procentsatser, i de flesta fall utan decimal och utan att det finns någon logik i varför vissa procentsatser anges med decimal, samtidigt som andra procentsatser utan decimal ger fel resultat pga av detta, och där uppgifterna skiljer sig åt för samma fråga i vissa fall).

Att lägesbilderna skiljer sig åt och baseras på olika frågor är något som självklart kan konstateras omedelbart. Det har framgått från starten av frågorna till den nationella samordnaren att inga oklarheter rått om detta.

Det kan tyckas olyckligt eftersom det inte ger oss ett material som helt går att jämföra över tid – vilket vi också redovisar i vår lägesbild 2017.

Kommentar:
Enkätfrågornas formuleringar gör en jämförelse över tid tämligen meningslös, men samordnarens sätt att redovisa enkätsvaren sätter den sista spiken kistan för en dylik jämförelse. Trots detta jämför den nationella samordnaren 2017 med 2016.

OBS!!!
En mycket stor del av samordnarens tvåsidiga rapport 2017 (som helt saknar slutsatser, i motsats till rapporten 2016) går åt till att beskriva och relatera till siffrorna för 2016. Detta trots att siffrorna för 2016 i praktiken är helt utan värde, av ett flertal olika anledningar.

Vi har trots detta valt att utveckla frågeställningarna från 2016 till 2017 för att arbetet och själva frågan utvecklats.

Kommentar:
Frågorna som ställdes av samordnaren 2016 var formulerade på ett sällsynt inkompetent sätt och behövde förbättras och utökas av denna anledning. Däremot finns det inget i tilläggsdirektiven som föranledde förändringar i enkätfrågorna;

Den 2 juni 2016 fick Samordnaren förlängt uppdrag till januari 2018 med tilläggsdirektiven 2016:43. Enligt dessa ska samordnaren:

  • vidareutveckla och fördjupa det kunskapsbaserade förebyggande arbetet,
  • fortsätta pilotverksamheten med en nationell stödtelefon för information, råd och stöd om våldsbejakande extremism,
  • var sjätte månad ta fram underlag om den lokala utvecklingen av det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism i samverkan med berörda myndigheter i referensgruppen och Sveriges Kommuner och Landsting,
  • bistå myndigheter, kommuner, organisationer och trossamfund med expertkunskap i arbetet mot våldsbejakande extremism,
  • utveckla de expertnätverk som har inrättats och bidra till att stärka och utveckla konkreta insatser och relevant nationell och internationell forskning om våldsbejakande extremism, och
  • analysera och föreslå hur det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism bör samordnas och organiseras nationellt från och med januari 2018.

Att vi inte valt att använda allt material från enkäten i den lägesbild vi redovisar 2017 har också sin förklaring:. De frågor som inte redovisas har ändå utgjort underlag som vi använder oss av i vårt arbete gentemot kommunerna.

Kommentar:
Är det en förklaring till att många frågor inte redovisas bara för att de ”utgjort underlag” i den nationella samordnarens arbete gentemot kommunerna?

Det ena utesluter inte det andra.

Det torde vara väldigt enkelt att redovisa alla frågor och låta läsarna av rapporten själva bedöma vikten av de svar som givits.
Svaren på 14 enkätfrågor har inte redovisats överhuvudtaget – och vissa enkätsvar har bara delredovisats. Många frågor har redovisats på ett vinklat eller felaktigt sätt. Det ger intryck av att redovisning av främst 14 enkätfrågor uteblivit endast av skälet att svaren skulle kunna förtydliga andra svar på ett sätt som inte är önskvärt av den nationella samordnaren.

Delar av det kommer finnas med i den slutrapport som vi lämnar när vårt uppdrag ska slutredovisas.

Vidare återkommer du upprepade gånger till att vi samredovisar kommuner och stadsdelar i de tre största städerna.

Kommentar:
Nej! Problemet som tagits upp är istället att de 4 största problemområdena i Sverige inte särredovisats, vilket hade gett en avsevärt mer korrekt lägesbild.

Anledningen till att vi lät stadsdelarna i Stockholm, Göteborg och Malmö svara på frågorna, är att detta uttryckligen önskades från dessa tre kommuner. Det är också i stadsdelarna som det verkliga handgripliga arbetet många gånger sker.

Att du som läsare av rapporten inte kan särskilja vilka kommuner eller stadsdelar som är vilka är högst medvetet:
Syftet med lägesbilden är nämligen inte att peka ut eller i detalj kartlägga vilka kommuner som gjort vad i arbetet utan att ge en generell övergripande bild av läget i landet. Men detta vet jag att mina kollegor redan beskrivit för dig.

Kommentar:
Detta säger samordnaren trots att vad kommunerna/stadsdelarna gjort bara utgjorde en liten del av enkäten och rapporten!

INTE BARA ANONYMA KONTAKTPERSONER, ÄVEN ANONYMA KOMMUNER!
Hur motiverar denna rädsla för att ”peka ut” kommuner att inte redovisa var de största problemområdena upplevs vara?

Dessutom, vad är en lägesbild värd som inte ens kartlägger vilka kommuner som gjort vad i relation till vilka behov som finns?

Om det skulle vara så att en kommun vidtagit otillräckliga åtgärder i förhållande till behov, varför ska det hemlighållas för allmänheten? Vem tjänar på det, mer än politikerna själva?

SKA VI ALLA LEDAS SOM FÅR IN I EN FÅLLA?
Så som samordnarens rapport presenterats
syftar rapporten till att tala om för oss vad vi ska tycka istället för att låta var och en själv kunna göra sin egen bedömning och dra sina egna slutsatser.

Nedanstående information (texten som följer efter min mailsignatur) har mina kollegor tidigare gett dig kring frågorna 17 och 18 (och 19). Utifrån dina nu utökade frågor finns kompletterande information i kursivt.

Kommentar:
Frågorna har inte ”utökats”, de konkretiseras eftersom svar inte givits på frågorna.

Jag hoppas att det ska vara gott så.

Kommentar:
På ren svenska: ”Jag vill inte ha fler frågor”, eller ”Jag tänker inte besvara fler frågor”. Det framgår tydligt att frågorna upplevs känsliga, och om frågor upplevs känsliga så är det alltid pga att man har något man vill dölja.

Förekomsten av våldsbejakande extremism: (fråga17) 111 kommuner uppger att de har vit makt-miljöer i sin kommun [Endast om man som den nationella samordnaren sätter likhetstecken mellan ”vit makt” och ”högerextrem”, vilket inte gjorts i enkäten där definitioner helt saknas], 24 kommuner att de har vänsterextrema miljöer och 53 kommuner att de har islamistiska miljöer. Utöver detta uppger 38 kommuner att de identifierat ospecificerad våldsbejakande extremistiska grupperingar i kommunen.
20 kommuner har uppgett att det inte har förekommit och 65 kommuner har uppgett att de inte vet om det förekommit.
[Se svar från Lovisa Lagerström Lantz 2017-10-11, punkt 27]

Av de 233 kommunerna uppger 130 kommuner att de har våldsbejakande extremistiska aktiviteter i sin kommun. (fråga 18)
Av dessa 130 kommuner är det 11 som uppger att de har aktivitet i kommunen utan att de har identifierat några våldsbejakande extremistiska grupper. Dessa kommuner har således individer och grupperingar som kommer utifrån till kommunen för att begå de extremistiska aktiviteterna (8%).
[Se svar från Lovisa Lagerström Lantz 2017-10-11, punkt 27]

Fråga 19: 18 kommuner uppger att de har återvändare från krigszoner. [NY UPPGIFT! Den nationella samordnarens uppgift i sin rapport på 7,3% är alltså felaktig]

Totalt uppger 171 unika kommuner att de har våldsbejakande extremism generellt i sin kommun. (fråga 17, 18 och 19 sammanvägda) [NU TILLKOM PLÖTSLIGT FRÅGA 19 I DENNA ”SAMMANVÄGNING”!!!]
Detta innefattar grupperingar, individer, återvändare och våldsbejakande extremistiska aktiviteter.
Det ger 73% [171 / 233 kommuner och stadsdelar, utav totalt 312] vilket är den korrekta siffran istället för 81% [som uppges i den nationella samordnarens rapport].
[Se svar från Lovisa Lagerström Lantz 2017-10-11, punkt 27]

OBS!!!
I den nationella samordnarens tvåsidiga rapport 2017 står det:

Förekomsten av våldsbejakande extremism i kommunerna
81 % av de svarande uppger att de har lokala våldsbejakande grupperingar eller individer i kommunen.
Ytterligare 8 % (11 kommuner) uppger att de har tillresande individer som alltså inte är boende i kommunen.

Dvs i de 81 procenten – som efter påpekande blivit 73% (171 kommuner) – ingick inte de 8 procenten (och inget nämns om att resultatet av fråga 19 inkluderas här). Men nu plötsligt inkluderas dessa 8 procent av någon anledning i de 73 procenten.


36.
To: Anna Carlstedt
Cc: Johan Dixelius; Lovisa Lagerström Lantz; Anna Hedin Ekström; Amir Rostami
Sent: Saturday, November 18, 2017 6:16 PM
Subject: Re: Enkät om våldsbejakande extremism

Jag är ledsen om jag upplevs som besvärlig pga mina frågor. Men skälet till frågorna har varit att jag vill veta vad som egentligen gäller om ”våldsbejakande extremism”, där min förhoppning var att ni skulle uppskatta input på rapporten.

När du skriver; ”Anledningen till att vi lät stadsdelarna i Stockholm, Göteborg och Malmö svara på frågorna, är att detta uttryckligen önskades från dessa tre kommuner.” blir jag mycket förvånad. Det nämns inte någonstans att stadsdelar även i Malmö definierats som ”kommuner” i redovisningen av enkätsvaren.
Om denna nya uppgift stämmer så vill jag hävda att det är en väldigt viktig information för att kunna förstå rapporten och leder osökt till frågan;
Hur många stadsdelar i Malmö har räknats som kommuner (alltså utöver de sammanlagt 24 stadsdelarna i Göteborg och Stockholm)?

Jag vill understryka att jag inte ser något fel i sig i att stadsdelar i Stockholm och Göteborg (och Malmö?) får ge separata svar. Det jag reagerat på är att redovisningen av svaren inte ger en rättvisande bild när en lokal problembild sprids ut som ett problem över hela Sverige.

När du skriver att det är ”högst medvetet” att de som läser rapporten inte ska kunna utläsa var de verkliga problemen upplevs (av kontaktpersonerna) finnas i landet så är det min mening att en större öppenhet skulle kunna leda till en bättre förståelse och mer konkret diskussion, där det ges möjlighet att se vilka insatser som är relevanta var.

På det sätt som enkäten redovisats ges en lägesbild av att det är exakt samma problem och samma behov av åtgärder i Svappavaara som i Göteborg, och det kanske inte är riktigt så i verkligheten?

Du skriver nu:
Totalt uppger 171 unika kommuner att de har våldsbejakande extremism generellt i sin kommun. (fråga 17, 18 och 19 sammanvägda)”. Men det är ju exakt denna fråga som jag försökt få svar på i mina skrivelser. Dvs;
• Hur har fråga 17, 18 och [nu även] 19 ”sammanvägts” för att komma fram till att ”171 unika kommuner” har ”våldsbejakande extremistiska individer eller grupper” och/eller ”våldsbejakande extremistiska aktiviteter” och/eller ”återvändare”?

Den nationella samordnarens svar – med helt ny information – 2017-12-01:
Vi har konverterat frågorna 17, 18 och 19 till binära utfallsmått (ja/nej) där varje kommun/stadsdel antingen har ja vid minst en av frågorna 17 (antingen har de någon typ av våldsbejakande grupperingar eller inte), 18 (antingen har de någon typ av våldsbejakande aktiviteter eller inte) och 19 (antingen har de återvändare eller inte).
Vi har sedan aggregerat detta till att om en kommun/stadsdel har svarat ja på minst en av frågorna har den räknats som att de har antingen våldsbejakande grupperingar, våldsbejakande aktiviteter eller återvändare (det var således 171 kommuner/stadsdelar som svarade ja på minst en av de tre delfrågorna).

Kommentar:
Min fråga var: X (ja/nej: 157 ja) + Y (ja/nej: 11 ja) + Z (ja/nej) = 171. Vilka värden har X, Y och Z? 157 + 11 + 3?
Fråga 17 (extremister) = 157 unika ja
Fråga 18 (aktiviteter) = 119 unika ja varav 11 unika som svarat nej på fråga 17.
Fråga 19 (återvändare): 18 unika ja

Den nationella samordnarens svar 2017-12-01:
Som hypotetiskt exempel:
Kommun 1 svarar på fråga 17 att de har vänsterextremistiska grupperingar och högerextremistiska grupperingar, på fråga 18 att de har propaganda och stängda möten, och på fråga 19 att de har återvändare.
Denna kommun räknas som att de har våldsbejakande extremistiska grupper, och/eller våldsbejakande aktiviteter och/eller återvändare.

Kommentar:
Kommun 1 kan inte utifrån detta räknas som att de har ”våldsbejakande extremistiska grupper, och/eller våldsbejakande aktiviteter och/eller återvändare”.
Kommun 1 kan utifrån detta endast räknas som att de har våldsbejakande extremistiska individer eller grupper och våldsbejakande aktiviteter och återvändare.
Frågan är hur svarsalternativet ”Annat” för fråga 17 och 18 räknats in i statistiken?

Kommun 2 svarar på fråga 17 att de har vänsterextremistiska grupperingar och högerextremistiska grupperingar, på fråga 18 att de inte har några aktiviteter, och på fråga 19 att de har återvändare.
Denna kommun räknas som att de har våldsbejakande extremistiska grupper, och/eller våldsbejakande aktiviteter och/eller återvändare.

Kommentar:
Kommun 2, i detta exempel, kan inte utifrån detta räknas som att de har ”våldsbejakande extremistiska grupper, och/eller våldsbejakande aktiviteter och/eller återvändare”.
Kommun 1, i detta exempel, kan utifrån detta endast räknas som att de har våldsbejakande extremistiska individer eller grupper och återvändare men inga våldsbejakande aktiviteter.
Frågan är hur svarsalternativet ”Annat” för fråga 17 och 18 räknats in i statistiken?

Kommun 3 svarar på fråga 17 att de inte har extremistiska grupperingar, på fråga 18 att de inte har några aktiviteter, och på fråga 19 att de inte har några återvändare.
Denna kommun räknas som de inte har haft våldsbejakande extremistiska grupper, och/eller våldsbejakande aktiviteter och/eller återvändare.

Kommentar:
Kommun 3 räknas alltså precis så som kontaktpersonen svarat.
Frågan är hur svarsalternativet ”Annat” för fråga 17 och 18 räknats in i statistiken?

För fråga 19;
Har det förekommit fall av återvändare, dvs. individer som befunnit sig i våldsbejakande extremistmiljöer utomlands och återvänt, under det senaste året i den kommun där du är verksam?”,
med de tre svarsalternativen; Ja, Nej, Vet ej,
vet jag nu att kontaktpersoner i 18 kommuner och/eller stadsdelar svarat ”Ja” på denna fråga.

För fråga 18;
Hur har den våldsbejakande extremismen tagit sig uttryck under det senaste året i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ)
med de sju svarsalternativen; Propaganda (skrifter, symboler, bilder), Slutna möten, Öppna möten, Rekrytering, Manifestationer, Brott (attacker, våld, hot, trakasserier, skadegörelse), Annat,
vet jag nu att kontaktpersoner i 119 kommuner och stadsdelar uppgett minst ett av dessa sju alternativ [utan given koppling till vilken typ av extremism].

Men sedan skriver du att utöver dessa 119 kommuner och stadsdelar så har 11 kontaktpersoner uppgett ”att de har aktivitet i kommunen utan att de har identifierat några våldsbejakande extremistiska grupper. Dessa kommuner har således individer och grupperingar som kommer utifrån till kommunen för att begå de extremistiska aktiviteterna (8%)” (där procentsatsen på 8% avser 11 av 130 kommuner).
Här uppstår osökt frågan vad är det för ”aktivitet i kommunen” som inte kan kopplas till någon ”våldsbejakande extremistisk grupp” (eller ”individ”, får man förmoda)?

Vad du säger kan tolkas som att 11 – och endast 11 – kontaktpersoner i 233 kommuner och stadsdelar på något sätt och någonstans (utan att det finns någon enkätfråga för detta, men tydligen i samband med fråga 18) uppgett att de på något sätt noterat att det skulle ha förekommit en ”extremistisk aktivitet” (i ej uppgiven form?) under ”det senaste året” av en eller flera personer som kontaktpersonerna på något sätt känner till att de inte bor i kommunen.

Den nationella samordnarens svar 2017-12-01:
Se svaret nedan. De kommuner/stadsdelar som har aktiviteter men utan att ha grupperingar är alltså de som
rapporterar ja på fråga 18 [dvs de kommuner/stadsdelar som gett ett eller flera svarsalternativ för fråga 18 om vilka uttryck den våldsbejakande extremismen tagit sig],
men rapporterar nej på fråga 17 [dvs de som uppgett svarsalternativet ”Har inte förekommit” och (gissningsvis) ”Vet ej” på frågan om det förekommer ”våldsbejakande extremistiska individer eller grupper” i någon av av de fyra olika formerna (dvs inkl. ”Annat”)].

Kommentar:
Det är ett logiskt felslut att förutsätta att bara för att kontaktpersonen gett ett svarsalternativ för fråga 18 om aktiviteter men inte kunnat identifiera våldsbejakande extremister så skulle det innebära att det inte finns våldsbejakande extremister boendes i kommunen/stadsdelen som utför dessa ”aktiviteter”.

Meningen ”De kommuner/stadsdelar som har aktiviteter men utan att ha grupperingar…” är således en uppenbart felaktig slutsats. Det går inte att utifrån hur kommunerna/stadsdelarna svarat förutsätta att kontaktpersonen vet – eller ens tror – att det finns ”aktiviteter” i kommunen/stadsdelen som utförs av någon som bor utanför kommunen/stadsdelen.

119 unika kommuner och stadsdelar har alltså uppgett minst en ”aktivitet” på fråga 18, men 11 av dessa kommuner/stadsdelar har gett 16 svarsalternativ för fråga 18 utan att de noterat någon form av våldsbejakande extremistiska individer eller grupper?

Min specifika fråga angående detta är;
• Hur har de här tillkommande 11 kommunerna/stadsdelarna besvarat fråga 18 (om de gjort detta) om de inte angett något av de sju svarsalternativen för frågan?

Den nationella samordnarens svar 2017-12-01:
På fråga 18 har de 11 kommunerna svarat:
18_1 Propaganda (skrifter, symboler, bilder): 2 av 11 svarat att de har detta.
18_2 Slutna möten: 0 av 11 svarat att de har detta.
18_3 Öppna möten: 1 av 11 svarat att de har detta.
18_4 Rekrytering: 2 av 11 svarat att de har detta.
18_5 Manifestationer: 2 av 11 svarat att de har detta.
18_6 Brott (attacker, våld, hot, trakasserier, skadegörelse): 1 av 11 svarat att de har detta.
18_7 Annat: 8 av 11 svarat att de har detta.

Svaren ovan är inte uteslutande utan kommunerna har kunnat svara ja på flera av dessa.

Kommentar:
11 unika kommuner och stadsdelar har alltså gett ovanstående 16 svarsalternativ för fråga 18. Och resterande 222 kommuner och stadsdelar har inte besvarat frågan alls?

Den nationella samordnarens svar 2017-12-01:
De 11 kommunerna/stadsdelarna har alltså svarat nej på frågan om de har några identifierade grupperingar i sin kommun (Fråga 17) MEN har trots att de saknar grupperingar har de svarat ja på frågan om de har en eller flera aktiviteter som kan kopplas till våldsbejakande extremism. I detta fall har vi tolkat det som att de har tillresta individer som har utfört aktivitet i deras kommun utan att för den saken ha varit hemmahörande i den aktuella kommunen.

Kommentar:
Det går inte att göra en sådan tolkning! Det är en logiskt felaktig slutsats att 11 kommuner har tillresta våldsbejakande extremister bara för att respektive kontaktperson inte identifierat någon våldsbejakande extremist (höger, vänster, islamist eller ”Annat”) som utfört respektive aktivitet. Det kan vara så, men det kan precis likaväl inte vara så.

Som exempel (hypotetiskt):
Kommun 1 rapporterar extremistiska grupperingar enligt fråga 17 och extremistiska aktiviteter enligt fråga 18.
Grannkommunen 2 å andra sidan rapporterar att de inte har några identifierade extremistiska grupperingar i sin kommun men att det tillfälligtvis förekommer aktiviteter, t ex att vänsterextrema-grupperingar från Kommun 1 reser till Kommun 2 för att få individer där att starta upp en lokalavdelning. Således har vissa kommuner inte identifierat grupperingar men trots detta aktiviteter i sin kommun.

Kommentar:
Det går inte att göra en sådan tolkning! Det är en logiskt felaktig slutsats att våldsbejakande extremister skulle ha rest från en kommun/stadsdel, där kontaktpersonen uppfattat det som att det finns en eller flera våldsbejakande extremister, till en annan kommun/stadsdel där kontaktpersonen inte identifierat någon våldsbejakande extremist men tror sig ha noterat någon ”aktivitet” som skulle kunna kopplas till någon våldsbejakande extremist.

Dessutom; våldsbejakande extremister kan åka längre än från grannkommunen.

Sedan kan man fråga sig hur denna slutsats beaktas i kombination med fråga 19, där kontaktpersoner i 18 kommuner och/eller stadsdelar svarat ”Ja” på denna fråga:
”Har det förekommit fall av återvändare, dvs. individer som befunnit sig i våldsbejakande extremistmiljöer utomlands och återvänt, under det senaste året i den kommun där du är verksam?”, med de tre svarsalternativen; Ja, Nej, Vet ej.

Det blir helt obegripligt.

För fråga 17;
Vilka riktningar av våldsbejakande extremism har förekommit under det senaste året i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ)
med de sex svarsalternativen; Högerextremistiska individer eller grupper, Vänsterextremistiska individer eller grupper, Islamistiska extrema individer eller grupper, Annat (beskriv: ___), Vet ej, Har inte förekommit,
vet jag nu att;
* 65 kommuner och stadsdelar av 233 svarat ”Vet ej”.
* 20 kommuner eller stadsdelar av 233 svarat ”Har inte förekommit”.
* 226 svar givits av ett oredovisat antal kommuner och stadsdelar på de fyra första svarsalternativen; Högerextremistiska individer eller grupper (111 kontaktpersoner [48%] har gett detta svarsalternativ), Vänsterextremistiska individer eller grupper (24 kontaktpersoner [10%] har gett detta svarsalternativ), Islamistiska extrema individer eller grupper (53 kontaktpersoner [23%] har gett detta svarsalternativ), Annat (38 kontaktpersoner [16%] har gett detta svarsalternativ, där det inte redovisas vad de fyllt i under den tillhörande rubriken ”Beskriv:”).

Min specifika fråga här är;
• Hur många unika kommuner/stadsdelar har gett de 226 svaren?

Den nationella samordnarens svar 2017-12-01:
Totalt rapporterar 157 kommuner [dvs 157 unika kommuner och stadsdelar gav de 226 svaren?] att de har identifierat minst en våldsbejakande extremistisk grupp (67%) [inkl. 38 unika kontaktpersoner som uppgav ”Annat?] på grund av att överlappningen är stor.

Kommentar:
Vad menas med ”på grund av att överlappningen är stor? Är det 157 unika kommuner – inkl. 38 unika kontaktpersoner som uppgav ”Annat” – som för fråga 17 gett de 226 svaren, eller ej (oavsett någon överlappning)?

171 unika kommuner och stadsdelar – 157 unika kommuner och stadsdelar = 14. Var kommer dessa 14 från?

Frågan kvarstår: X (ja/nej) + Y (ja/nej) + Z (ja/nej) = 171. Vilka värden har X, Y och Z?

Ovanstående fyra frågor är de frågor jag har på i rapporten uppgivna siffror och jag skulle bli väldigt glad om dessa frågor kunde besvaras så att jag kan förstå rapporten lite bättre.


37. – Påminnelse #1
To: anna.carlstedt@regeringskansliet.se
Cc: Johan Dixelius; Lovisa Lagerström Lantz; Anna Hedin Ekström; Amir Rostami
Sent: Thursday, November 23, 2017 12:57 PM
Subject: Fw: Enkät om våldsbejakande extremism

Undrar bara hur det går med de korta och enkla frågor jag ställde förra veckan?

För att överhuvudtaget kunna ha en nationell och lokal handlingsplan mot våldsbejakande extremism krävs det ju (förutom en enhetlig terminologi) att det finns en rättvisande lägesbild att utgå från.

Enkätfrågorna 17, 18 och 19 (med en förståelse om hur svaren fördelats i landet) är grundläggande inte bara i sig själva utan även för de flesta övriga frågor i enkäten. Om det inte framgår hur dessa frågor besvarats blir det i praktiken omöjligt att förstå vad enkäten egentligen ger för lägesbild. Därav att jag söker svar på hur dessa frågor egentligen besvarats.

Hoppas att ni ser ett värde i de frågor jag ställer.


38. – Påminnelse #2
To: anna.carlstedt@regeringskansliet.se
Cc: Johan Dixelius; Lovisa Lagerström Lantz; Anna Hedin Ekström; Amir Rostami
Sent: Wednesday, November 29, 2017 1:17 PM
Subject: Fw: Enkät om våldsbejakande extremism

Undrar om det är någon som vill ha vänligheten att svara på de fyra frågor jag ställde i förrförra veckan?


39. – Påminnelse #3
Till: Anna Carlstedt <anna.carlstedt@regeringskansliet.se>
Kopia: Johan Dixelius; Lovisa Lagerström Lantz; Anna Hedin Ekström; Amir Rostami
Skickat: den 1 december 2017 10:47
Ämne: Fw: Enkät om våldsbejakande extremism

Jag vet inte varför det blev så tyst från er, men ifall ni inte vill svara på frågor om hur resultatet av enkäten om våldsbejakande extremism ska tolkas – trots regeringens direktiv att den nationella samordnaren ska verka för en öppen och offentlig diskussion och att allmänheten informeras – skulle det vara bra om ni informerade om detta.

Kommentar:
I regeringens tilläggsdirektiv (
Dir. 2016:43) står det att den nationella samordnaren ska ”stimulera ett offentligt samtal med syfte att nå ut till allmänheten”.]

Jag tror jag skulle kunnat bidra med några intressanta aspekter till den nationella samordnarens slutrapport om våldsbejakande extremism i januari (när jag misstänker den blir klar). Tycker därför det är tråkigt att det inte verkar finnas något intresse för input från mig.

Om jag får tillgång till underlaget så kan jag själv söka fram svaren på mina grundläggande frågor. Är det möjligt?


40a.
From: Anna Hedin Ekström <anna.hedin.ekstrom@regeringskansliet.se>
Sent: Friday, December 1, 2017 10:46 AM
Subject: Autosvar: Enkät om våldsbejakande extremism

Hej!
Tack för ditt mejl.
Jag har semester till och med den 12 januari 2018.
Vänligen
Anna


40b.
From: Anna Carlstedt <anna.carlstedt@regeringskansliet.se>
Cc: Johan Dixelius
Sent: Friday, December 1, 2017 2:35 PM
Subject: SV: Enkät om våldsbejakande extremism

Stort tack för dina mail.

Jag beklagar att mitt svar dröjt något. Som du säkert förstår har vi mycket bråda dagar nu när vi skall avsluta vår utredning på bästa sätt: Se till att allt som ingår i vårt uppdrag blir klart, och samtidigt göra en riktigt bra överlämning till de som sedan tar över frågorna.
Själv är jag konstant på resande fot i vårt avlånga land just nu. Dessutom har jag velat inhämta så bra underlag som möjligt från ett antal olika kollegor för att efter bästa förmåga kunna svara på dina frågor. Därav dröjsmålet.

Jag uppskattar verkligen din omsorg och ditt engagemang.

Samtidigt vill jag säga att jag nu inte tror vi kommer så mycket längre från vår sida, i våra försök att svara: Vi har nu gjort så gott vi kan. Dessutom vill jag understryka att underlagen till årets lägesbild samlades in i början av året, att vi lärt oss mycket längs vägs gång och att det strax är dags för de som tar över efter oss att göra en ny lägesbild.

Vi kommer självklart att förmedla det du gjort oss uppmärksam på, med dina kloka frågor och medskick.

Jag gör då ett försök att svara på dina frågor, och passar än en gång på att tacka dig för dina mail och din vilja att hjälpa oss att göra ännu bättre lägesbilder i framtiden.

Alltså:
• När det gäller Malmö ska inte den orten vara med, jag var felunderrättad.

• Angående dina andra frågor ska vi se om vi kan göra oss förstådda. Jag har arbetat en del i nedanstående texte med exempelvis färg och fetstil i ett försök att förtydliga och hoppas det underlättar läsningen:

DEN NATIONELLA SAMORDNARENS SVAR HÄREFTER HAR FLYTTATS TILL SKRIVELSE #36 DÄR SVAREN HÖR HEMMA, FÖR BÄTTRE FÖRSTÅELSE.


41.
To: Anna Carlstedt
Cc: Johan Dixelius
Sent: Monday, December 4, 2017 9:49 PM
Subject: Re: Enkät om våldsbejakande extremism

Tack för svaret, jag förstår att det nu är stressigt att få ihop allt innan avslut den 12/1. Därav att jag försökte få svar på mina frågor redan i juli, för drygt 4 månader sedan, så att svar kunde ges i god tid innan slutrapporten.

Samtidigt så hoppas jag att mina frågor ger värdefull feedback till nytta för slutrapporten.

Det var inte helt enkelt att förstå hur antalet kommuner med våldsbejakande extremism räknats ut, men det ska alltså vara 157 unika kommuner och stadsdelar av totalt 312 som via sin kontaktperson svarat att de anser att det förekommer någon form av våldsbejakande extrema individer eller grupper (fråga 17).

Men utav dessa 157 kontaktpersoner så har 38 kommuner/stadsdelar uppgett att de våldsbejakande individerna/grupperna inte är högerextremister, vänsterextremister eller islamister. Man kan gissa att de avser t ex fotbollshuliganer eller motorcykelgäng, men ingen vet säkert.

Det verkliga antalet kommuner/stadsdelar med våldsbejakande extremistiska individer/grupper (eftersom t ex fotbollshuliganer och motorcykelgäng ej inkluderats i den nationella samordnarens uppdrag) är således 119 (157-38). Dvs 38% av landets kommuner, inkl. 24 stadsdelar.

Enbart baserat på 290 kommuner kan denna procentsats istället bli 33% (men redovisningen ger tyvärr inte möjligheten att avgöra den exakta procentsatsen för kommuner).

Utöver dessa kommuner/stadsdelar finns det 14 kommuner/stadsdelar (171-157) där kontaktpersonen uppgett att det funnits aktiviteter och/eller återvändare, men utan att kontaktpersonen kunnat identifiera någon våldsbejakande extremist i någon form.

171 UNIKA KOMMUNER OCH STADSDELAR
Min fråga var alltså vilka värden X, Y och Z har i följande formel: X (ja/nej) + Y (ja/nej) + Z (ja/nej) = 171.
Om jag nu förstått allt rätt är svaret på min fråga följande;
X = 157 (Fråga 17 om extremister = 157 unika ja).
Y = 11
   (Fråga 18 om aktiviteter = 119 unika ja, varav 11 unika som svarat nej på fråga 17).
Z = 3     (Fråga 19 om återvändare = 18 unika ja, varav endast 3 som svarat nej på fråga 17).

ALLMÄNNA KOMMENTARER

Jag vill bara som kommentar understryka följande (vilket jag hoppas beaktas i slutrapporten):

Det är ett logiskt felslut att förutsätta att bara för att kontaktpersonen gett ett svarsalternativ för fråga 18 om aktiviteter men inte kunnat identifiera våldsbejakande extremister så skulle det innebära att det inte finns våldsbejakande extremister boendes i kommunen/stadsdelen som utför dessa ”aktiviteter”.

När du skriver ”De kommuner/stadsdelar som har aktiviteter men utan att ha grupperingar…” är detta alltså en felaktig slutsats. Det går inte att utifrån hur kommunerna/stadsdelarna svarat förutsätta att kontaktpersonen vet – eller ens tror – att det finns ”aktiviteter” i kommunen/stadsdelen som utförs av någon som bor utanför kommunen/stadsdelen.

Du skriver:
De 11 kommunerna/stadsdelarna har alltså svarat nej på frågan om de har några identifierade grupperingar i sin kommun (Fråga 17) MEN har trots att de saknar grupperingar har de svarat ja på frågan om de har en eller flera aktiviteter som kan kopplas till våldsbejakande extremism. I detta fall har vi tolkat det som att de har tillresta individer som har utfört aktivitet i deras kommun utan att för den saken ha varit hemmahörande i den aktuella kommunen.

Du menar att 11 kommuner har tillresta våldsbejakande extremister bara för att respektive kontaktperson inte identifierat någon våldsbejakande extremist (höger, vänster, islamist eller ”Annat”) som utfört respektive aktivitet. Det kan vara så, men det kan precis likaväl inte vara så.

Det är en logiskt felaktig slutsats att våldsbejakande extremister skulle ha rest från en kommun/stadsdel, där kontaktpersonen uppfattat det som att det finns en eller flera våldsbejakande extremister, till en annan kommun/stadsdel där kontaktpersonen inte identifierat någon våldsbejakande extremist men tror sig ha noterat någon ”aktivitet” som skulle kunna kopplas till någon våldsbejakande extremist.

Dessutom; våldsbejakande extremister kan åka längre än från grannkommunen.

Sedan kan man fråga sig hur denna slutsats beaktas i kombination med fråga 19, där kontaktpersoner i 18 kommuner och/eller stadsdelar svarat ”Ja” på denna fråga:
Har det förekommit fall av återvändare, dvs. individer som befunnit sig i våldsbejakande extremistmiljöer utomlands och återvänt, under det senaste året i den kommun där du är verksam?”, med de tre svarsalternativen; Ja, Nej, Vet ej.

Du skriver:
Totalt rapporterar 157 kommuner att de har identifierat minst en våldsbejakande extremistisk grupp (67%) på grund av att överlappningen är stor.

Som jag skrev inledningsvis förutsätter jag här att du menar att 157 unika kommuner och stadsdelar – inkl. 38 unika kontaktpersoner som uppgav ”Annat” – gav de 226 svaren (det finns alltså ingen överlappning för siffran ”157”).

MIN REKOMMENDATION!
Jag rekommenderar starkt att den nationella samordnaren inte gör egna tolkningar på detta sätt av enkätsvaren. Bättre att istället redovisa hur svaren givits. Sedan kan den nationella samordnaren naturligtvis i en kommentar beskriva hur enkätsvaren tolkats av den nationella samordnaren. På detta sätt ges alla möjlighet att dra sin egen slutsats utifrån fakta istället för utifrån spekulationer som framställs som fakta.

ÖVRIGA FRÅGOR
Jag har dock några andra frågor som jag gärna skulle vilja ha svar på för att kunna förstå själva rapporten om våldsbejakande extremism.

Resultatet av vissa grundläggande enkätsvar har av någon anledning inte redovisats någonstans. Om jag får tillgång till enkätsvaren kan jag själv enkelt söka fram svaren på dessa frågor.

Sedan finns det ett par övergripande frågor om hur utbildningen bedrivits samt om utbildningsmaterialet som jag inte kan finna svar på från den nationella samordnarens webbplats.

1.
Den nationella samordnaren uppger att 233 kommuner och stadsdelar besvarat enkäten, men hur många kommuner respektive hur många stadsdelar besvarade enkäten?
– Hur många kontaktpersoner/stadsdelar i Göteborg (med 10 stadsdelar) har besvarat den nationella samordnarens enkät 2017?
– Hur många kontaktpersoner/stadsdelar i Stockholm (med 14 stadsdelsnämnder) har besvarat enkäten?

2.
Fråga 3. Finns det en kontaktperson eller lokal samordnare för arbetet mot våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam?
med svarsalternativen;
Ja, kontaktperson, Ja, lokal samordnare (och kontaktperson), Nej, Vet ej
– Är det 110 kontaktpersoner som svarat ”Ja, kontaktperson”?
– Är det 110 kontaktpersoner som svarat ”Ja, lokal samordnare (och kontaktperson)”?
– Hur många kommuner/stadsdelar har uppgivit både det första och andra alternativet?
– Hur många kommuner/stadsdelar har svarat ”Vet ej”, ”Nej” respektive inte alls?

3.
I hur många kommuner har länsstyrelserna hållit kunskapsseminarier om våldsbejakande extremism (med fokus på hur våldsbejakande extremism ”kan hanteras” på lokal och regional nivå)?
– I vilka kommuner har inga kunskapsseminarier hållits ännu?

4.
I hur många kommuner har Lunds universitets ”uppdragsutbildning” hållits?
– Vilka kommuner har inte deltagit på denna utbildning?
– Vilka personer är det som står bakom utformningen/upplägget av denna utbildning (och var finner jag mer info om detta)?

5.
Var återfinns utbildningsmaterialet för de kunskapsseminarier som länsstyrelserna hållit för kommunerna och utbildningsmaterialet för Lunds universitets uppdragsutbildning?
– Kan jag få ta del av dessa utbildningsmaterial/handböcker?

AVSLUTANDE FRÅGOR
De frågor jag ställt har ställts som grund för ett antal, som jag ser det, helt avgörande frågor för att kunna dra några slutsatser överhuvudtaget och för att en rättvisande lägesbild ska kunna ges.

Jag kommer att sammanställa dessa frågor och skicka till dig senare. Om du anser att tiden är för knapp att besvara dessa grundläggande frågor innan den 12/1 så är det min förhoppning att svaren i alla fall återfinns i slutrapporten.


42.
To: anna.carlstedt@regeringskansliet.se
Cc: Johan Dixelius
Sent: Wednesday, December 6, 2017 12:04 PM
Subject: Fw: Enkät om våldsbejakande extremism

KRITISKA FRÅGOR

Som jag nämnde tidigare har jag några avslutande frågor som jag anser synnerligen viktiga för slutrapporten från den nationella samordnaren. Dvs frågor som, i motsats till mina tidigare frågor, inte är kopplade direkt till enkäten.

Del 1. – Frågor om hotbilder

Här nedan följer frågor som är helt avgörande för att kunna förstå vilken extremism som finns var och vilken form av hot som respektive extremism utgör i praktiken. Samt för att kunna avgöra prioriteringar och nivå på resurser för att åtgärderna ska ha någon effekt av betydelse. Dvs den information som sedermera alla presumtiva åtgärder ska utgå från.

VAD ÄR DEN NATIONELLA SAMORDNARENS SLUTSATS ENLIGT NEDAN?

1. Anser den nationella samordnaren att högerextremism är den vanligast förekommande riktningen i Sverige?
– I så fall grundat på rent konkret vilka fakta?
– Vilken typ av högerextremism?
– Om ej, vilken typ av extremism är vanligast förekommande?

b. Anser den nationella samordnaren att de tre olika formerna av extremism är synonyma med våldsbejakande, eller kan respektive extremism delas in i våldsbejakande och icke-våldsbejakande?

2. Vilka former av våldsbejakande extremism anser den nationella samordnaren utgör det största, näststörsta respektive tredje största hotet mot demokratin (inkl. demonstrationsrätten, mångsidig samhällsinformation, rätten och möjligheten att uttrycka sina politiska åsikter samt att politiska partier inte hindras eller begränsas av vissa aktörer i sina möjligheter att nå ut med sin information) i Sverige?
– Baserat på vilka fakta?

3. Vilken form av våldsbejakande extremism anser den nationella samordnaren är viktigast, nästviktigast och tredje viktigast att lägga resurser på i Sverige?
– Vilka resurser samt nivå på dessa resurser kan anses tillräckliga och var ska dessa resurser primärt läggas rent geografiskt?
– Vilka fakta grundas detta på?
– Hur ska kostnaderna för arbetet mot våldsbejakande extremism finansieras?

4. Vad anser den nationella samordnaren att de konkreta skillnaderna är mellan de olika hotbilderna från högerextremism, vänsterextremism respektive islamistisk extremism i Sverige?
– Vilka fakta baseras detta på?

5. För de tre olika formerna av extremism i Sverige (högerextremism, vänsterextremism och islamistisk extremism), hur stor del inom respektive kategori utgörs av ”ensamagerande individer och hur stor del utgörs av grupper, anser den nationella samordnaren?
– Vilka fakta baseras detta på?

6.  Hur många individer inom respektive kategori uppskattas det att det finns i Sverige idag (och baserat på vilka fakta);
– Våldsbejakande högerextremister?
– Våldsbejakande vänsterextremister?
– Våldsbejakande islamister?

7. Anser den nationella samordnaren att någon form av våldsbejakande extremism (aktiviteter) ökat eller minskat i Sverige?
– I så fall vilken typ, under vilken period och av vilken anledning, samt vilka fakta baseras detta på?
Med specifikation särskilt för;
– Radikalisering
– Våld
– Hot
– Trakasserier

8. Anser den nationella samordnaren att någon form av våldsbejakande extremister (individer eller grupper) ökat eller minskat i Sverige?
– I så fall vilka, under vilken period och av vilken anledning, samt vilka fakta baseras detta på?

9. Hur vanligt (i siffror eller procent) anser den nationella samordnaren att det är i Sverige med våldsbejakande extremister från andra länder?
– Vilken kategori av dessa våldsbejakande extremister från annat land är vanligast, nästvanligast och tredje vanligast, och baserat på vilka fakta?
– Från vilka länder?
– Hur kan problemet med tillförseln av andra länders extremister i Sverige stävjas?

10. Varför har arbetet avgränsats till bara tre former av våldsbejakande extremism istället för att inkludera fler? Dvs hur motiveras det att vänsterextremism/högerextremism getts högre prioritet än t ex fotbollshuliganism, kriminella MC-gäng och olika maffiaorganisationer (som kan förväxlas med eller ha kopplingar till de tre formerna av våldsbejakande extremism)?
– Finns det inget intresse av att komma åt problemen med alla våldsbejakande grupper i Sverige?


43.

Här kommer den sista delen av mina avslutande frågor som jag anser vara av största vikt att de besvaras på något sätt i den nationella samordnarens slutrapport.

Del 2. – Frågor om resultat och mål

1. Vilka konkreta resultat har uppnåtts i vilka kommuner, dvs hur mycket inom respektive kategori av ”våldsbejakande extremism” har minskat – eller ökat – i vilka kommuner?
– Pga vilka anledningar?
– Hur har detta uppmätts?

2. Hur ser den nationella handlingsplanen ut mot våldsbejakande extremism?
– Vilka nationella åtgärder måste, respektive bör, göras när och hur, enligt den nationella samordnaren?
– Hur ska det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism samordnas och organiseras nationellt, enligt den nationella samordnaren?

3. Var anser den nationella samordnaren att de största resurserna ska läggas mot våldsbejakande extremism och varför?
– Vilka kommuner/stadsdelar?
– Vilka kommuner/stadsdelar ska prioritera vilken typ av extremism (höger, vänster, islamistisk eller annan) på vilket sätt och på vilka grunder?

4. Anser den nationella samordnaren att de resurser som ska läggas mot våldsbejakande extremism kan baseras på vad enskilda kontaktpersoner svarat på en enkät eller ska istället enkom fakta och forskning vara styrande för vilka åtgärder som vidtas?

5. Finns det något som visar att lägesbilder, handlingsplaner och utbildningar gett något konkret resultat – dvs minskning av någon form av extremism – överhuvudtaget någonstans?
– I så fall vilken typ, var och på vilket sätt samt baserat på vad?

6. Finns det något som tyder på att samarbete mellan polis och kommun lett till en minskning av våldsbejakande extremism?
– I så fall hur, vad/vilken typ, var och på vilket sätt samt baserat på vilka fakta?

7. Finns det något som tyder på att informationsdelningen om våldsbejakande extremism mellan kommunen och polisen fungerar bra?
– I så fall, hur/på vilket sätt och var samt baserat på vilka fakta?
– Var fungerar denna informationsdelning inte bra och var behöver det fungera bättre på vilket sätt?

8. Finns det något som tyder på att utbildning av kommunpersonal om våldsbejakande extremism lett till någon minskning av våldsbejakande extremism?
– I så fall, hur/på vilket sätt, vilken typ och var samt baserat på vilka fakta?

9. Finns det något som tyder på att riktade stödinsatser för individer i riskzonen” behöver utvecklas?
– I så fall varför, var och utvecklas på vilket sätt, samt baserat på vilka fakta?
– På vilket konkret sätt har stödet till ”individer i riskzonen” förbättrats, och var?

10. Finns det något som tyder på att riktade stödinsatser för anhöriga till individer i riskzonen” behöver utvecklas?
– I så fall varför, var och utvecklas på vilket sätt, samt baserat på vilka fakta?
– På vilket konkret sätt har stödet till anhöriga till individer i riskzonen förbättrats, och var?

11. Hur har det gått med verksamheten med en nationell stödtelefon för information, råd och stöd om våldsbejakande extremism?
– Vad är den nationella samordnarens åsikt om ifall en ”stödtelefon” fyller någon funktion?
– Driver Röda korset fortfarande denna ”stödtelefon”?
– Stödtelefonen startade 2015-11-16 och skulle utvärderas efter ett år. Kan jag få ta del av den skriftliga utvärderingen?

12. Har radikalisering och rekrytering till våldsbejakande grupper ökat eller minskat?
– I så fall hur, inom vilka grupper, var och inom vilket tidsspann samt baserat på vilka fakta?

13. Hur har den nationella samordnaren uppmuntrat till insatser för individer som vill lämna våldsbejakande extremistiska rörelser?
– På vilket sätt?
– Vilka insatser skulle detta vara för vilka rörelser, rent konkret?

14. Hur många individer har lämnat våldsbejakande rörelser?
– För vilka rörelser och inom vilket tidsspann?

15. Hur ser den nationella samordnarens sammanhållna strategi ut för arbetet med att värna demokratin mot våldsbejakande extremism?

16. Bedömer den nationella samordnaren att det finns något behov av författningsändringar med anledning av våldsbejakande extremism, och i så fall vilka?

17. Vilket konkret ansvar har kommunerna för det brottsförebyggande arbetet enligt den nationella samordnaren?

18. Har den nationella samordnaren inrättat nätverk av experter?
– Vilka expertnätverk har inrättats var och vilka personer ingår i dessa under vilken tidsperiod?

 

Muslimer står för en övervägande del av antisemitismenCitat från resultatet av forskningen enl. ovan: ”Högerextremister, som ofta associeras med antisemitism, utgör en klar minoritet”. Muslimer utgör det markant största hotet för judar i de olika EU-länderna. Därefter är det de vänsterinriktade som fruktas mest av judar i EU (med undantag för Tyskland).


Övriga frågor

Några övergripande frågor och tips om hotbilder och mål som kan vara till stor nytta för den nationella samordnaren och, som en konsekvens därav, för kommuner och Sverige med dess beslutsfattare.

1.
Är det 13 intervjuer som gjorts med lokala samordnare och/eller kontaktpersoner mot våldsbejakande extremism, och vad har dessa resulterat i?
– I vilka kommuner? Hur många intervjuer med samordnare och hur många med kontaktpersoner?
– Vilka frågor har ställts i samband med dessa intervjuer (och vilka svar har getts)?
– Kommer dessa 13 intervjuer – med frågor och resultat – att redovisas, och i så fall när och på vilket sätt? Om inte, varför?

2.
Vilken budget har den nationella samordnaren (efter Mona Sahlin) haft att röra sig med?

3.
Hur ser den nationella samordnarens uppdragsbeskrivning ut till stiftelsen ”Tryggare Sverige”? Tacksam för kopia av uppdragsbeskrivningen.

Regeringen har ju understrukit vikten av att den nationella samordnaren verkar för en öppen och offentlig diskussion och att allmänheten informeras. Hoppas därför att jag kan få svar på ovanstående så att jag kan övergå till mina viktiga slutfrågor & tips som jag tror kan tillföra en hel del, och som jag därför hoppas kommer att uppskattas.

Den nationella samordnarens rapport om resultatet av enkäten är väldigt knaper så det är svårt att få ut något meningsfullt utan att veta hur enkäten egentligen besvarats.

Om jag får tillgång till materialet kan jag själv finna svaren på fyra av ovanstående frågor. Är det möjligt?


Not.
Precis som för frågorna i skrivelse #41 ville samordnaren inte ge någon respons på de 10 + 18 + 3 sista frågorna i skrivelse #42-43.


Källor:
Samordnarens rapport 2016

Samordnarens rapport 2017

Frågor från den nationella samordnaren 2017, som besvarats av upp till 233 ”kommuner och stadsdelar”

Se även bl a;
Den stora bluffen av samordnaren mot våldsbejakande extremism avslöjas här!

Stiftelsen Tryggare Sverige sprider desinformation om extremism


SVT sprider Fake News om extremister i Sverige – Finns inga vänsterextremister?


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Den stora bluffen av samordnaren mot våldsbejakande extremism avslöjas här!

Samordnaren mot våldsbejakande extremism är sedan 2016-12-20 Anna Carlstedt (ordförande i Svenska Röda Korset 2015-2016).

Carlstedt efterträdde Mona Sahlin som presterade en 12 sidor lång (6 sidor om alla upprepningar tagits bort) och oanvändbar rapport till en kostnad av 10 miljoner kr.

Varför S+MP-regeringen (Alice Bah Kuhnke) utsåg Anna Carlstedt är okänt. Hon har inga kunskaper inom området och saknar helt meriter för uppdraget. Om regeringen varit intresserad av att tillsätta en expert som samordnare skulle istället t ex Magnus Ranstorp varit rätt val. Men för S+MP-regeringen verkar det räcka med att man röstar rödgrönt för att tillsättas som expert.

JIHADISTER STRIDER PGA NAZISTER?
När Anna Carlstedt utsågs till ny samordnare i december 2016 sa hon till SR att det är pga vit makt-rörelsen som jihadister åker från Sverige till Syrien och Irak för att strida.

PROPAGANDAMATERIAL
Nu har samordnare Anna Carlstedt tagit fram ännu en rapport, av precis lika litet värde som Mona Sahlins rapport.

Om kostnaden för denna tvåsidiga rapport överstiger de 10 miljoner kronor som Mona Sahlins rapport kostade är oredovisat.

MÅL OCH RESULTAT SAKNAS
Inga mål ställs upp och inga konkreta resultat redovisas i samordnarens rapporter. De frågor som ställts av samordnaren till kommunerna är inte resultatinriktade. Anna Carlstedt har inte ens en enda slutsats i sin lilla tvåsidiga rapport.

Det är nu bara ett par månader kvar tills projektet ska slutredovisas (2018-01-12). Hela projektet med Mona Sahlin (som efter diverse skandaler hoppade av sitt uppdrag 2016-05-04) och Hillevi Engström (M) som nationella samordnare var genomgående resultatlöst, och med Anna Carlstedt som nationell samordnare har inget överhuvudtaget uppnåtts.

However beautiful the strategy, you should occasionally look at the results.
– Sir Winson Churchill

INGA SLUTSATSER
Den nationella samordnaren 2017 har inte ens dragit några slutsatser av den enkät som skickats ut till kommunerna. Att dra slutsatser av svaren på enkäten har istället delegerats till en eller två personer i den privata stiftelsen ”Tryggare Sverige”. Utan att någon kompetens för detta finns i denna stiftelse (se ”Slutsatser”).

INGEN LÄGESBILD FÖR PROBLEMOMRÅDEN
Eftersom den nationella samordnaren inte särskiljer de verkliga problemområdena, dvs främst Malmö, Göteborg, Stockholm och Borås, från resten av Sverige blir det av samordnaren redovisade resultatet kraftigt missvisande.
Eftersom den nationella samordnaren inte delat upp redovisningen på de få geografiska områden (städer) där kanske 90% eller mer av problemen med våldsbejakande extremism förekommer och övriga geografiska områden (kommuner) blir det alltså omöjligt att få en relevant och rättvisande lägesbild av situationen.

Efter tre år med en nationell samordnare mot våldsbejakande extremism så finns det inte ett spår av redovisning om var i Sverige problem med detta förekommer eller var problemen kan bedömas vara som störst (enl. givna kriterier). Detta har inte redovisats, varken med utgångspunkt från personligt tyckande av kommunrepresentanter eller med utgångspunkt från hur det ser ut i verkligheten.

Endast genom en separat redovisning, var för sig, av ovan nämnda städer och en annan separat redovisning för övriga delar av Sverige, företrädesvis indelat på 3-4 landsdelar, är det möjligt att få en bild av hur läget ser ut i Sverige.

PROBLEM SMETATS UT JÄMNT FÖRDELAT ÖVER 290 KOMMUNER
Inte ens den nationella samordnaren har haft en lägesbild att utgå från där det framgår i vilka kommuner/stadsdelar problemen förekommer. Istället har samordnaren utgått från en generell bild av hela Sverige, som dessutom baserats enbart på personligt tyckande av enskilda personer.

AVSAKNAD AV FAKTA
Samordnarens rapport är kliniskt ren från fakta om problemen. Som vanligt handlar det för vänstern enbart om känslor och personligt tyckande.

MISSVISANDE/FELAKTIGA PROCENTSATSER
I många av de uträkningar/procentsatser som kan kontrolleras så verkar dessa vara fel (förutom att praktiskt taget samtliga procentsatser inte ger en rättvisande bild ens av kontaktpersonernas tyckande). Det ger intryck av att samordnarens matematiska kunskaper ligger i nivå med en tredjeklassare (total okunskap i matematik är signifikativt för
vänsterextremister).

ORIKTIGA UPPGIFTER OCH SLUTSATSER
Mycket är fel i samordnarens rapport (vilket enkelt kan konstateras). Frågorna till kommunerna har samordnare Anna Carlstedt inte bifogat rapporten (vilket markant försvårar att upptäcka felaktigheterna), men finns här.

I rapporten jämförs hela tiden äpplen med päron.

FRÅGOR FÖRHALAS GENOM SAMORDNARE
Samordnare tillsätts i regel av regeringen enbart i syftet att förhala frågor och att få det till att se ut som att något görs åt problemen. Endast i de fall en utredning tillsätts med en grupp av för uppdraget kompetenta personer – med relevant tidsavgränsning för resultat – är det seriöst menat.

LUDDIGA OCH IRRELEVANTA ENKÄTFRÅGOR
Med samordnaren mot våldsbejakande extremism blir det dessutom särskilt tydligt att syftet från start (med framtagande av de luddigt formulerade frågorna för kommunerna) varit att sprida propaganda där högern ska skuldbeläggas och smutskastas, utan att behöva involvera fakta. Och de många och omfattande problemen med vänsterextremisterna ska förminskas.

INGET HAR UPPNÅTTS!!!
Efter att samordnaren verkat i snart tre år (uppdraget ska slutredovisas senast den 12 januari 2018) kan ännu ingen peka på att något uppnåtts överhuvudtaget, dvs att man lyckats stävja någon form av extremism.

MEDIA IFRÅGASÄTTER INGET
Eftersom Sveriges vänstervridna media noga undviker konkreta frågor om detta så fortsätter denna löjeväckande process där frågor bara dras i långbänk och ingen ansvarig (särskilt inte S+MP-regeringen) bryr sig om att inga resultat någonsin uppnås… eller ens kommer att uppnås.

RAPPORT ANVÄNDS FÖR ATT SPRIDA DESINFORMATION
Nu används Anna Carlstedts starkt vänstervridna och genomgående felaktiga rapport flitigt av vänstermedia i Sverige för att sprida desinformation och ta fokus från de verkliga problemen.

FEL INFORMATION GER FELSATSADE RESURSER
De verkliga problemen är de facto vänsterextremism och islamism, men vänstern försöker alltid lägga en slöja över dessa problem i syfte att försöka få alla att tro att det istället är högerextremismen som skapar alla problem i Sverige. Resurserna kommer därmed aldrig att landa rätt.

HANDLINGSPLAN FÖRE LÄGESBILD
Nu sitter kommunerna och tar fram handlingsplaner – på direktiv av samordnaren – utan att ens ha en lägesbild, eller med en felaktig lägesbild som grund. Vad är det kommunerna tar fram handlingsplaner för när kommunerna inte ens vet vad det är som behöver handlingsplaner?

RAPPORT 2016 OCH 2017 – ENKÄT OM PERSONLIGT TYCKANDE
Här nedan redovisas rapporterna från både 2016 (samordnare Mona Sahlin) och 2017 (samordnare Anna Carlstedt) så att det enklare går att se bristerna och försöken att manipulera enkätsvaren på samordnarens infantila enkät till kommunerna, så att det passar vänstern så bra som möjligt:



Enkät till Sveriges kommuner avseende arbetet mot våldsbejakande extremism

I mars 2016 skickades en enkät till de 290 personer som är kommunernas kontaktpersoner mot våldsbejakande extremism [trots att säkert en majoritet av kommunerna inte ens hade en sådan kontaktperson].

Red’s kom:
Det finns stark anledning att tro att en klar majoritet av dessa ”kontaktpersoner” – precis som den nationella samordnaren själv – röstar rödgrönt och därför besvarat frågor i enlighet med sin politiska syn, fristående från fakta!

PROBLEM MED VÄNSTEREXTREMISTER FÖRMINSKAS
Av naturliga skäl har Regeringskansliet (de 10 personer som lyder under den nationella samordnaren) ett särintresse av att reducera problemen med vänsterextremisterna i mesta möjliga mån. Denna grundläggande tanke går som en röd tråd genom den nationella samordnarens rapport.

82 kommuner (28%) besvarade inte enkäten 2016

208 kontaktpersoner svarade på enkäten [2016].

Red’s kom:
Det kan jämföras med 2017 då 233 av 312 ”kommuner och stadsdelar” besvarade enkäten. Dvs 79 ”kommuner och stadsdelar” – 25%avstod helt från att svara.

Frågan är om man kan dra några relevanta slutsatser för hela Sverige, och vidta relevanta åtgärder i respektive kommun/stadsdel, utifrån en enkät där 1/4 (eller mer) inte svarar överhuvudtaget?

Vi får inte ens veta vilka kommuner/stadsdelar som svarat 2016 och 2017.

VARFÖR INGA NATIONELLA ÅTGÄRDER?
Nationella åtgärder hade givetvis varit avsevärt mer effektivt (i såväl kostnader som tid), men i vanlig ordning skjuter regeringen ifrån sig sitt ansvar på enskilda kommuner.

18% av 290 kommuner uppgav 2016 att ”våldsbejakande extremism” förekommer i ”någon form” – 54% vet inte om det förekommer

En fjärdedel av kommunerna anger [2016] att [de tror att] det existerar någon form av våldsbejakande extremism i kommunen.

Red’s kom:
Det var 17,6% (51 st oredovisade) av Sveriges 290 kommuner som 2016 svarade att de trodde att det fanns ”våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” i någon form, enligt den nationella samordnaren 2016. Dvs inkl. opolitiska organisationer som t ex fotbollshuliganism, MC-kriminalitet och maffia, t ex från Balkan, samt besökande från andra länder eller kommuner.
Den nationella samordnaren 2016 skriver:51 kommuner angav att det existerar våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen. En kommun avstod att svara.

VILKA 51 KOMMUNER?
Vilka kommuner (utöver de självklara; Malmö, Göteborg, Stockholm och Borås)?

Varför vill samordnaren inte redovisa de 51 kommunerna, med särredovisning av ovan nämnda städer, trots att dessa uppgifter är helt avgörande för hur resultatet ska tolkas liksom vilka åtgärder som behöver vidtagas?

VARFÖR INGA DEFINITIONER?
Det är uppenbart att definitionerna om vad som är ”våldsbejakande extremism” skiljer sig kraftigt åt från person till person, men ändå definieras inga termer i frågeställningen.

Nacka kommun definierar våldsbejakande extremism så här (tillsammans med nedanstående bild):
Vad är våldsbejakande extremism?
Att använda våld (hot och trakasserier) för att uppnå ett politiskt eller religiöst syfte.Våldsbejakande extremism

Dessutom kan de ”kontaktpersoner” som besvarar samordnarens enkätfrågor utgå enbart från vad de läst/hört – eller tror sig ha läst/hört – i media, eller hört ryktesvägen, utan att det behöver stämma.

75% AV DE SVARANDE KOMMUNERNA 2016 SAKNAR VETSKAP OM NÅGRA VÅLDSBEJAKANDE PERSONER
Knappt 40 procent av kommunerna anger [2016] att det inte finns någon våldsbejakande extremism.

Red’s kom:
156 (79+77) kontaktpersoner, dvs 54% av landets 290 kommuner – alternativt drygt 75% av 207 svarande kontaktpersoner/kommuner – svarade 2016 att de inte vet eller inte tror att det finns några ”våldsbejakande individer eller grupper/organisationer”, enligt frågeställningen.
Den nationella samordnaren 2016 skriver:79 kommuner angav att det inte förekommer några våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen.

Drygt en tredjedel av kommunerna [2016] vet inte om det förekommer våldsbejakande extremism i kommunen.

Red’s kom:
Det var 77 av de 207 svarande kontaktpersonerna som 2016 saknade vetskap om några ”våldsbejakande individer eller grupper/organisationer”. Dvs 77 av 290 kommuner.
Den nationella samordnaren 2016 skriver:77 kommuner angav att de inte vet om det finns våldsbejakande extremism i kommunen.”.

41 av 51 kontaktpersoner trodde 2016 att ”högerextremism” finns i kommunen

• Av de kommuner [51 kommuners kontaktpersoner] som anger att [de tror att] våldsbejakande extremism finns i deras kommun så är högerextremism den mest förekommande, knappt 50 procent [högerextremistisk aktivitet = 41 kontaktpersoner (14%), vänsterextremistisk aktivitet = 12 kontaktpersoner (4%), islamistisk extremism = 30 kontaktpersoner (10%), enligt vad den nationella samordnaren 2016 skriver].

Red’s kom:
14% av kontaktpersonerna i Sveriges kommuner (dvs 41 oredovisade kommuners kontaktpersoner av totalt 290 kommuner) uppgav 2016 att de tror att det finns ”våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” i någon form (enligt personlig och valfri tolkning) på högerkanten i kommunen.

SKA ÅTGÄRDER BASERAS PÅ PERSONLIGT TYCKANDE OCH FÖRVRÄNGD INFORMATION?
Detta är dock personligt tyckande, helt utan stöd i forskningen. Dessutom är det fristående från antal personer såväl som antal incidenter, och nivå av problem samt behov av åtgärder.

Den av nationella samordnaren här ovan uppgivna procentsatsen är starkt avvikande från hur vi andra uppfattar verkligheten baserat på nyhetsrapportering, fakta och sakliga rapporter.

ANTAL & PROBLEMNIVÅ OVIKTIGT?
Med den nationella samordnarens märkliga sätt att ställa frågor, räkna och resonera kan 100 stenkastande vänsterextremister med ”bangers” och gasbomber/molotovcocktails i en kommun motsvara lika mycket problem och kräva lika mycket åtgärder/resurser som en högerextremist i kommunen.

Genom att helt bortse från bl a antal såväl som den grad av problem som respektive form av extremism skapar (eller riskerar att skapa) kommer enkätresultaten oundvikligen att resultera i helt felaktiga satsningar och åtgärder för att säkra medborgarna, landet och demokratin.

Ingenstans i den nationella samordnarens rapport (eller någon annanstans) presenteras DOKUMENTERADE och bekräftade erfarenheter (t ex polisrapporter) av våldsbejakande extremism i någon form.

14 procent av kommunerna [12 kontaktpersoner av Sveriges 290 kommuner, enligt den nationella samordnaren 2016] anger att det finns vänsterextremism i kommunen.

Red’s kom:
Märklig formulering av den nationella samordnaren 2016 (såväl som av stiftelsen ”Tryggare Sverige” och den nationella samordnaren 2017)! 14%? Finns det en enda kommun i Sverige som är befriad från vänsterextremism?

Varför ändrar samordnaren formuleringen för just denna grupp från antal (”mest förekommande” och ”näst mest förekommande”) till ”finns”?

VÄNSTEREXTREMISTER VANLIGAST OCH FLEST, UTOM I ”KONTAKTPERSONERNAS” ÖGON
Det är alltså endast 4% av kontaktpersonerna i Sveriges 290 kommuner som 2016 uppgav att de tror att det finns ”våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” på vänsterkanten i kommunen. Alla förstår säkert att vänsterextremister finns i långt, långt fler kommuner, förutom att de till antalet är avsevärt fler än högerextremisterna.

POLITISK AGENDA STYR ENKÄTFRÅGOR, ENKÄTSVAR & RESULTAT
Med ovanstående information framgår väldigt tydligt vilken politisk åsikt den nationella samordnaren
(som ansvarar för formuleringen av frågorna) såväl som respondenterna har.

Islamistisk extremism är den näst mest förekommande (36 procent). [30 kontaktpersoner]

Red’s kom:
10% av kontaktpersonerna i Sveriges 290 kommuner uppgav alltså 2016 att de tror att det finns ”våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” i form av islamister i kommunen. Dvs islamister skulle då finnas i endast 30 kommuner (där den nationella samordnaren inte vill redovisa vilka dessa kommuner är, även om vi vet att deras starkaste fästen är Malmö, Göteborg, Stockholm och Borås).

HUR MÅNGA ISLAMISTER FINNS I SVERIGE?
Antal islamister är okänt, men Säpo ger en icke exakt uppgift på några tusen kända islamister i Sverige (att jämföra med de ca 50 högerextremisterna i NMR).

72 kontaktpersoner i landets 290 kommuner uppger att någon kommunanställd ”utbildats”

Meningslösa, irrelevanta och oriktiga slutsatser av den nationella samordnaren baserat på felaktigt & ofullständigt material:

En dryg tredjedel av kommunerna [72 av landets 290 kommuner, enligt den nationella samordnaren 2016, dvs 25% av Sveriges kommuner (inte ”en dryg tredjedel” som stiftelsen ”Tryggare Sverige” uppger)] har [enligt ”Tryggare Sverige” och den nationella samordnaren 2016] genomfört [någon form av] utbildningsinsatser [för minst en person vid något tillfälle i historien] som syftar till att höja kunskapen om våldsbejakande extremism hos de kommunalt anställda.

Red’s kom:
Värdelöst vetande. En ”utbildningsinsats” kan vara en tre minuters allmän genomgång för en av de högre cheferna.

Sedan kan man fråga sig vad det är för utbildning som behövs, som alla vi andra – i alla fall de av oss som är uppdaterade och läser alternativa källor – inte redan känner till?

INGEN UTBILDNING I 218 KOMMUNER?
Resterande [218 (dvs 290-72) eller 136 (dvs 208-72)] kommuner har inte genomfört några utbildningsinsatser [2016 eller någon gång tidigare].

Red’s kom:
Om detta saknas kännedom, men 132 kontaktpersoner (63%) av totalt 208 uppgav 2016 att de trodde att deras kommun inte genomfört någon utbildningsinsats överhuvudtaget, enligt den nationella samordnaren 2016 (”132 kommuner angav att de inte har haft några utbildningsinsatser.”).

Ska denna diskrepans tolkas som att 4 kontaktpersoner (136-132) inte svarat på frågan?

12 av 290 kontaktpersoner 2016 uppgav att kommunen har en ”lägesbild”

Meningslösa, irrelevanta och oriktiga slutsatser av den nationella samordnaren baserat på felaktigt & ofullständigt material:

47 procent av kommunerna [97 kontaktpersoner, enligt den nationella samordnaren 2016, dvs 33% av landets 290 kommuner] anger att de inte har en lägesbild över våldsbejakande extremism.

Lika många [97 kontaktpersoner] anger att de har en icke nedskriven lägesbild.

Red’s kom:
De har alltså en ”bild” av läget i någons huvud?
I praktiken innebär detta att 194 kommuner av 208 uppger 2016 att de inte har någon lägesbild.

Det är totalt sett fler kommuner som har någon form av lägesbild än som inte har det [under förutsättning att man räknar in lägesbilder i någons huvud, enligt personligt tyckande].

Red’s kom:
12 (4+8) av Sveriges 290 kommuner (dvs 4%) anser att de har en nedskriven lägesbild, enligt den nationella samordnaren 2016 (två kommuners kontaktpersoner som svarade på enkäten svarade inte på denna fråga om lägesbild). Dvs 206 – 194 kontaktpersoner.

RELEVANT LÄGESBILD?
Men finns det någon kommun som har en relevant och korrekt lägesbild?
Speciellt med tanke på att 109 (97+12) av kontaktpersonerna uppgett att kommunen har någon form av lägesbild utan ens tillgång till det absolut mest grundläggande för en dylik lägesbild; SÄPOS uppgifter.

15 kommuner har handlingsplan 2016

Meningslösa, irrelevanta och oriktiga slutsatser av den nationella samordnaren baserat på felaktigt & ofullständigt material:

• Totalt sett har 61 procent av kommunerna en handlingsplan [15 kommuner hade en färdig handlingsplan 2016, enligt den nationella samordnaren 2016, dvs 5% av landets 290 kommuner] – eller är på väg att skaffa en handlingsplan, alternativt har tagit fram riktlinjer för arbetet och inkluderat dem i andra handlingsplaner [112 (30+13+59+10, enligt närmare beskrivning nedan) av 290 kommuner – dvs 39% – ansåg 2016 att deras kommun skulle komma att skapa en handlingsplan i någon form alternativt inkluderat riktlinjer i någon form för detta i andra handlingsplaner.
Alltså totalt 44% (5%+39%) av 290 kontaktpersoner.]
.

Red’s kom:
Ovanstående formulering av den nationella samordnaren 2017 är ett konkret exempel på hur man manipulerar med statistik för att komma så nära som möjligt till det resultat man vill ska gälla.

Det ska understrykas att media den senaste tiden konstaterat att kommunernas handlingsplaner mot ”våldsbejakande extremism” är kraftigt undermåliga. Inte ens en så här grundläggande sak har den nationella samordnaren lyckats med efter tre år.

15 KOMMUNER HAR FÄRDIG HANDLINGSPLAN
Sju procent av kommunerna [15 kommuner, dvs 5% av landets 290 kommuner, enligt kontaktpersonerna och den nationella samordnaren 2016] har en färdig handlingsplan.

Här följer totalt intetsägande statistik av samordnaren:

14 procent [30 kommuner, dvs 10% av landets 290 kommuner] har kommit ganska långt i arbetet med att ta fram handlingsplan och
sju procent [13 kommuner, dvs 4% av landets 290 kommuner] har kommit halvvägs.
28 procent [59 kommuner, dvs 20% av landets 290 kommuner, enligt samordnaren] har precis påbörjat ett arbete med att ta fram en handlingsplan.
Fem procent [10 kommuner, dvs 3% av landets 290 kommuner] har tagit fram riktlinjer för arbetet och inkluderat dessa i andra handlingsplaner.

* En dryg tredjedel [81 kommuner (70 kommuner som inte påbörjat arbetet med att ta fram en handlingsplan + 10 kommuner som inte kommer att göra en handlingsplan + 1 kommun som inte svarat på frågan), dvs 39% av de ”kontaktpersoner” som besvarat någon del av enkäten] har inte påbörjat ett arbete.

Red’s kom:
DRYGT HÄLFTEN AV LANDETS KOMMUNER KOMMER INTE ATT GÖRA EN HANDLINGSPLAN
Enligt samordnarens redovisning 2016 så är det 127 (15+30+13+59+10) av 290 kommuners kontaktpersoner som uppger att kommunen har eller kommer att göra någon form av handlingsplan (dvs 44% av landets kommuner).



Utformning och struktur
Enkätens frågor är konstruerade utifrån de frågor som Samordnarens kansli ber kommunerna att ge svar på inför kommunbesöken. Dessa frågor innehåller de komponenter som bedömts vara centrala i arbetet mot våldsbejakande extremism.

Red’s kom:
• Inte en enda fråga från samordnaren är resultatinriktad!
• Inte ett enda mål har ställts upp i samordnarens rapport!
Därmed är hela undersökningen, bara av dessa anledningar, helt utan värde.

Att sedan fakta inte beaktats gör inte det hela bättre.

Anonyma svar!!!

Av de 208 kontaktpersoner som svarade på enkäten [2016] så angav 180 vilken kommun de representerar [För 2017 har antalet som inte ens velat uppge vilken kommun de representerar inte redovisats].

Red’s kom:
Detta faktum hemlighålls av Sveriges vänstervridna media när de refererar till samordnarens rapport. Varför vågar inte den som svarat uppge sitt namn?
Det innebär att 28 personer (minst) i kommunerna kan ha försökt manipulera resultatet (utöver vad som redan sker med personligt tyckande) vilket kan ge särskilt missvisande resultat med såpass låg svarsfrekvens.
Hur kan anonyma svar från kommunerna accepteras och räknas in i statistiken (i praktiken innebär detta att en person rent teoretiskt kan ha svarat för 29 kommuner)?

Att det inte framgår vem det egentligen är som besvarat frågorna innebär dessutom att respondenten kan vara någon helt annan än kommunens kontaktperson i frågorna samt helt okunnig inom området och att kommunen kanske inte ens känner till att frågorna besvarats.


SAMORDNARENS ENKÄT MED RESULTAT

Fråga 1: Jag är kontaktperson för kommun: __________

Fråga 2: Finns det aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen?

Resultat 2016:
• 79 kommuner angav att det inte förekommer några våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen.
• 77 kommuner angav att de inte vet om det finns våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen.
• 51 kommuner angav att det existerar våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen.
• En kommun avstod att svara.

Red’s kom: Dvs som allra minst 54% (79 +77 kontaktpersoner) av landets 290 kommuner saknar vetskap om ”våldsbejakande individer eller grupper/organisationer”.

17,6% av landets kommuner (dvs 51 kontaktpersoner) uppgav att de trodde att dessa förekom.

För 83 (290-207) kommuner (29% av landets kommuner) vet vi inte vad de trodde 2016.


2017

Max 45% tror att det förekommer ”våldsbejakande extremism”

Förekomsten av våldsbejakande extremism i kommunerna

Fråga 17. Vilka riktningar av våldsbejakande extremism har förekommit under det senaste året i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ)
• Högerextremistiska individer eller grupper
• Vänsterextremistiska individer eller grupper
• Islamistiska extrema individer eller grupper
Annat (beskriv: ___)
Vet ej
Har inte förekommit

Fråga 18. Hur har den våldsbejakande extremismen tagit sig uttryck under det senaste året i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ)
• Propaganda (skrifter, symboler, bilder)
• Slutna möten
• Öppna möten
• Rekrytering
• Manifestationer
• Brott (attacker, våld, hot, trakasserier, skadegörelse)
• Annat

73 % [Den nationella samordnaren har nu noterat att deras tidigare uppgift på 81% var fel. Detta enligt nedan, där det förklaras varför det i verkligheten är max 45% av Sveriges kontaktpersoner] av de svarande uppger att de [tror att de] har lokala våldsbejakande grupperingar eller individer i kommunen.

RÄTTELSE AV DEN NATIONELLA SAMORDNAREN

Totalt uppger 171 unika [unika?] kommuner att de [dvs dessa 171 kontaktpersoner tror att kommunen/stadsdelen] har våldsbejakande extremism generellt [?] i sin kommun. Detta innefattar grupperingar, individer, återvändare och våldsbejakande extremistiska aktiviteter [vilket inte framgår av enkäten, så frågan är hur den nationella samordnaren kommit fram till detta].
Det ger 73%
[dvs 171 av 233 kontaktpersoner i 312 ”kommuner och stadsdelar”] vilket är den korrekta siffran istället för 81%.

• Ytterligare 8 % (11 kommuner) uppger att de [tror att de] har tillresande individer som alltså inte är boende i kommunen.

Red’s kom: Fel!!!
Som framgår nedan av den nationella samordnarens svar har man här ovan helt unikt ändrat vad procenttalet baseras på. Istället för att baseras på 233 kommuner och stadsdelar (utav 312) så baseras de 11 kommunerna på de 130 kontaktpersoner som svarat att de tror att det förekommer ”extremistiska aktiviteter” i kommunen.

De 8 procenten (11 kommuner) är alltså del av de 73 procenten av kontaktpersoner som uppgett att de tror att det förekommer ”extremistiska aktiviteter”.

Det kan i sin tur innebära att det i verkligheten är 65% (73% – 8%) av kontaktpersonerna (totalt 130 av 290 kommuner, dvs 45% av Sveriges 290 kommuner) som tror att det bor folk i kommunen som ägnar sig åt ”extremistiska aktiviteter”.

Eftersom det inte framgår av de två enkätfrågorna;
Fråga 17. Vilka riktningar av våldsbejakande extremism har förekommit under det senaste året i den kommun där du är verksam?
Fråga 18. Hur har den våldsbejakande extremismen tagit sig uttryck under det senaste året i den kommun där du är verksam?
om de ”extremistiska aktiviteterna” avser boende i kommunen kan många ha svarat fel (tolkat frågan olika), varför det i verkligheten kan vara t o m avsevärt färre än 65% (enl. ovan) av kontaktpersonerna som tror att kommunen har invånare som ägnar sig åt ”extremistiska aktiviteter”.

RÄTTELSE (?) AV DEN NATIONELLA SAMORDNAREN

130 kommuner har rapporterat att de har våldsbejakande extremistiska aktiviteter i sin kommun. Av dessa 130 kommuner är det 11 som uppger att de har aktivitet i kommunen utan att de har identifierat några våldsbejakande extremistiska grupper. Dessa kommuner har således individer och grupperingar som kommer utifrån till kommunen för att begå de extremistiska aktiviteterna (8%) [11 av 130 ”kommuner och stadsdelar”].

Red’s kom:
MOTSTRIDIGA UPPGIFTER
Det är okänt varför den nationella samordnaren, i sin rättelse, först skriver att det är 171 kontaktpersoner av 233 i 312 ”kommuner och landsting” som uppger att det förekommer våldsbejakande extremism och i nästa mening ändrar detta till 130.

Frågeställningen 2016 var; ”Finns det aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen?

Frågan har 2017 blivit två där fråga 17 formulerats som:
Fråga 17. Vilka riktningar av våldsbejakande extremism har förekommit under det senaste året i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ) (Högerextremistiska individer eller grupper, Vänsterextremistiska individer eller grupper, Islamistiska extrema individer eller grupper, Har inte förekommit, Vet ej, Annat (beskriv: ___))
Stiftelsens vilseledande resultat:
73% av kommunerna [oavsett om de tagit fram en lägesbild eller ej] uppger [dvs kontaktpersonerna tror] att det förekommit riktningar [i oredovisad form] av våldsbejakande extremism i deras kommun under det senaste året [2017 eller 2016-2017?].

Red’s kom:
Den nationella samordnaren har nu, efter påpekande, uppmärksammat att den tidigare uppgivna procentsiffran på 81% var fel. Den nationella samordnaren säger nu att det handlar om 171 (eller 130?) av 233 kontaktpersoner i 312 ”kommuner och stadsdelar”, men den nationella samordnarens nya uppgift på 73% kan också vara fel.

MAX 59% AV SVERIGES 290 KOMMUNER TROR ATT DET FÖREKOMMER ”EXTREMISM”?
Ska resultatet av Fråga 17 tolkas som;
Det är 171 kontaktpersoner av 233 kontaktpersoner i 288 kommuner + 24 stadsdelsnämnder/stadsdelar – dvs MAX 59% (men kan vara så lågt som 51%, dvs 149/290, alternativt 45% – eller t o m ännu lägre – enligt utredning ovan) AV SVERIGES 290 KOMMUNER – där kontaktpersonerna uppgett att de tror (eftersom uppgiften inte baseras på några fakta!) att det finns ”våldsbejakande grupperingar eller individer” i kommunen i någon form?

Kommentar [av den nationella samordnaren 2017]:
2016 uppgav 25 % av de svarande [25% av 208 = 52 kontaktpersoner, men ska vara 51 enligt den nationella samordnaren 2016] att de uppfattat det som att de hade aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen.

Red’s kom:
Den nationella samordnarens kommentar förvirrar när man som här uppger procentsatser baserade på olika förutsättningar (t ex olika grundtal).
Av de 208 svarande var det 24,5%. Men det var 17,6% av Sveriges 290 kommuner – dvs 51 kontaktpersoner – som uppgav 2016 att de ansåg att det fanns ”aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen”.

HAR VÅLDSBEJAKANDE EXTREMISM ÖKAT FRÅN 25% (17,6%) 2016 TILL 73% (45%) 2017?
Den markanta ökningen beror sannolikt inte enbart på att antalet våldsbejakande grupperingar och/eller individer har ökat utan också på en förhöjd kunskapsnivå och en ökad medvetenhet om frågorna i kommunerna.

Red’s kom:
Eller inte alls på varken ökad kunskap/medvetenhet, utan i stället – förutom en reell, kraftig och för alla märkbar ökning av antalet islamister – pga att frågor formulerats olika (med t ex längre tidsperspektiv 2017) och en förändrad indelning av respondenter från år till år, samt på att fler på vänsterkanten besvarat enkäten 2017 (därav den kraftiga ökningen från 14% till 36% för ”våldsbejakande högerextremism” trots att det inte finns ett tecken någonstans som tyder på den minsta ökning av denna form som snarare knappt ens existerar, förutom de 50 NMR-medlemmarna).

Vem som helst kan spekulera utan någon grund. Men hur relevant är detta personliga tyckande när konkret underlag och fakta saknas som indikerar vad som förändrats och det inte heller finns någon utredning om hur mycket förändringarna spelar in?

2016:


Fråga 2:
Finns det aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen?

51 kommuners kontaktpersoner angav 2016 att de ansåg att det förekommer ”aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” i kommunen.

Fråga 2b)
Om ja, vilka individer eller grupper/organisationer?

Av de 51 kontaktpersoner som 2016 angav att de ansåg att det finns 1 eller flera aktiva ”våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” som bor eller inte bor i kommunen;
• 41 kontaktpersoner (14% av 290 kommuner) angav att de ansåg att det finns ”högerextremistisk aktivitet” i någon form i kommunen.
• 12 kontaktpersoner (4% av 290 kommuner) angav att de ansåg att det finns ”vänsterextremistisk aktivitet i kommunen” i någon form.
• 30 kontaktpersoner (10% av 290 kommuner) angav att de de ansåg att det finns ”islamistisk extremism” i kommunen.
• 2 kontaktpersoner (0,6% av 290 kommuner) svarade ”Annan” (En kontaktperson svarade Mc-kriminalitet och en annan huliganism.)


2017:

Fråga 17. Vilka riktningar av våldsbejakande extremism har förekommit under det senaste året i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ)
• Högerextremistiska individer eller grupper
• Vänsterextremistiska individer eller grupper
• Islamistiska extrema individer eller grupper
• Annat (beskriv: ___)
• Vet ej
• Har inte förekommit

Av de 171 (? En ökning från 51) kontaktpersoner som 2017 angav att de ansåg att det under det senaste året förekommit ”våldsbejakande extremism” i någon form (och ”Annat”?), av 1 eller flera personer som bor eller inte bor i kommunen/stadsdelen;
• 111 kontaktpersoner (36% av 312 kommuner och stadsdelar, en ökning från 14%) angav att de ansåg att det förekommit ”Högerextremistiska individer eller grupper” i kommunen ”under det senaste året”.
• 24 kontaktpersoner (8% av 312 kommuner och stadsdelar, en ökning från 4%) angav att de ansåg att det förekommit ”Vänsterextremistiska individer eller grupper” i kommunen ”under det senaste året”.
• 53 kontaktpersoner (17% av 312 kommuner och stadsdelar, en ökning från 10%) angav att de ansåg att det förekommit ”Islamistiska extrema individer eller grupper” i kommunen ”under det senaste året”.
• 38 kontaktpersoner (12% av 312 kommuner och stadsdelar, en ökning från 0,6%) angav att de ansåg att det förekommit ”Annat” (oredovisat vad detta skulle vara) i kommunen ”under det senaste året”.


Fråga 2b: Om ja, vilka individer eller grupper/organisationer?

Resultat 2016:
Av de [51 kontaktpersoner] som angav att [de tror att] det existerar våldsbejakande extremism [Nej, ska vara ”aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer”!] i kommunen;
• 41 uppgav att [de tror att] det finns högerextremistisk aktivitet i kommunen.
• 12 angav att de har uppmärksammat [?] vänsterextremistisk aktivitet i kommunen.
• 30 angav att de har uppmärksammat islamistisk extremism i kommunen.
• En kommun svarade också Mc-kriminalitet och en annan huliganism. Dessa har räknats inom ”annan” (2 procent). [Varför uppges procenttal helt plötsligt? 2% innebär 4 kontaktpersoner av 208; vad har övriga två kontaktpersoner uppgivit?]

Red’s kom:
Den ospecifika redovisningen för 2016 öppnar alltså för minst två ospecifika scenarier som kan tolkas olika;
1. ”det finns högerextremistisk aktivitet” (171 respondenter av 312), och
2. ”har uppmärksammat vänsterextremistisk aktivitet/islamistisk extremism” (130 respondenter av 312).

VEM HAR ”UPPMÄRKSAMMAT” VAD?
Dessutom ingick inte i frågan att kontaktpersonen själv skulle ha ”uppmärksammat” något, utan det är en efterkonstruktion av den nationella samordnaren.

STATISTIK BASERAD PÅ VAD KONTAKTPERSONER I 17,6% AV KOMMUNERNA TROR OCH/ELLER VILL PÅSKINA
Vilka kommuner har svarat vad, hur har svaren fördelats på de 51 kontaktpersonerna och varför vill den nationella samordnaren inte redovisa denna synnerligen viktiga information som är i högsta grad relevant för att kunna tolka svaren/resultatet?

Avgörande info för tolkning av resultatet: Enkätfrågor tolkningsfria

Här är det viktigt att poängtera att svaren inte ska tolkas som att det i 30 kommuner finns våldsbejakande islamistiska extremister eller att det i 41 kommuner finns individer från den högerextrema rörelsen. Då det inte fanns några bundna svarsalternativ var kommunerna fria att tolka frågan.

Red’s kom:
Även med ”bundna svarsalternativ” kvarstår problemet med politiskt påverkade svar och tolkningsfrihet (särskilt eftersom termer inte definierats och eftersom svar inte utgår från bekräftade fakta utan enbart från personligt tyckande)!

ÄPPLEN JÄMFÖRS MED PÄRON
Det innebär att svaren indikerar om kommunerna [dvs enskilda kontaktpersoner] har sett [eller hört om eller läst om eller bara inbillat sig] någon typ av våldsbejakande extremism i kommunen – ett klistermärke från Nordfront eller klotter om Daesh [dvs IS] har räknats på samma sätt som om det finns faktiska anhängare till någon av de tre rörelserna i kommunerna.

Red’s kom:
När vänsterextremister i Österrike sprayar hakkors över valaffischer för partier de ogillar så klassificeras detta tilltag som högerextremism. Motsvarande gäller säkert i de svar som givits till samordnaren.

Svaren ska därmed inte uppfattas som en absolut sanning [eller som någon sanning överhuvudtaget], men det ger [absolut inte] en indikation till lägesbild i landet både avseende utbredning av våldsbejakande extremism samt inbördes förhållande mellan de tre typerna.

Red’s kom:
Svaren kanske istället bara ger en lägesbild över de kommunala respondenternas politiska åsikt?

Enligt vad som redogjorts för här finns i alla fall ingen tillförlitlighet i svaren vad gäller;
• utbredning av våldsbejakande extremism
• inbördes förhållande mellan de tre typerna.

Kommunerna var inte heller låsta av en uttalad avgränsning i tid.

Red’s kom:
För t ex en kommunpolitiker i Sundsvall är naturligtvis en medlem i NMR som synligt viftar en flagga på stan mer aktiv än en IS-terrorist som på sitt statsfinansierade boende planerar ett folkmord eller halshugger hundra ”otrogna” i Syrien. Terrorister har en tendens att inte synas eller märkas särskilt mycket innan de sprider döda människor runt sig.

Vem är mest samhällsfarlig; en flaggviftande NMR-medlem, en fotbollshuligan, en vapenförsedd maffiamedlem/maffiaboss, en skjutglad Hells Angels-medlem, en bangers- och stenkastande vänsterextremist eller en IS-terrorist?

Det enda enkätsvaren kan ge en bild av är möjligen vilka politiska åsikter de anonyma personer som svarat har. Eller, i ”bästa” fall, vad enskilda anonyma personer i kommunerna personligen anser baserat på vad de läst – eller tror sig ha läst – i Sveriges starkt vänsterstyrda media.

Absurd statistik (2016)

Små kommuner (0-10 000 invånare):
5 av 50 kommuner [10% av kontaktpersonerna] uppger att [de tror att] det existerar någon form av våldsbejakande extremism i kommunen.
Samtliga fem kommuner anger att de [tror att de] har högerextremism och två utav dem även har sett islamistisk extremism.

Mindre kommuner (10 000-20 000):
10 av 58 kommuner [17% av kontaktpersonerna] uppger att [de tror att] det finns våldsbejakande extremism.
45 procent [dvs 4 kontaktpersoner] utgörs av högerextremism och 55 procent [dvs 6 kontaktpersoner] av islamistisk extremism.

Red’s kom:
Under 2016 uppgav kontaktpersonerna i 15 (5+10) av 108 (50+58) onämnda kommuner, med upp till 20 000 invånare, således följande;
9 (5+4) kontaktpersoner tror att det finns aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer från högern.
0 (!!!) kontaktpersoner tror att det finns aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer från vänstern.
8 (2+6) kontaktpersoner tror att det finns islamistiska aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer.

Mellankommuner (20 000-50 000):
15 av 41 kommuner [37% av kontaktpersonerna] uppger att [de tror att] det förekommer våldsbejakande extremism i kommunen.
68 procent utgörs av högerextremism, 11 procent av vänsterextremism och 21 procent av islamistisk extremism.

Red’s kom:
Under 2016 uppgav kontaktpersonerna i 15 av 41 kommuner med 20 000-50 000 invånare således följande;
10 kontaktpersoner tror att det finns aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer från högern.
2 kontaktpersoner tror att det finns aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer från vänstern.
3 kontaktpersoner tror att det finns islamistiska aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer.

Mellanstora (50 000-100 000):
12 av 19 kommuner [63% av kontaktpersonerna] anger [att de tror att det finns] någon form av våldsbejakande extremism.
50% utgörs av högerextremism, 9 procent [Ska vara 8,3%?] av vänsterextremism och 41 procent [Ska vara 41,7%?] islamistisk extremism.

Red’s kom:
Dvs 6 kontaktpersoner tror det finns ”högerextremism”. Är det sedan 5 kontaktpersoner (41,7%) som tror det finns ”islamistisk extremism” och en person (8,3%) som tror det förekommer ”vänsterextremism?

Stora kommuner (100 000-∞):
12 av 12 kommuner anger någon form av våldsbejakande extremism.
26 procent [Det är en uppenbart matematisk omöjlighet, precis som i många andra fall av samordnaren uppgivna procentsatser] utgörs av högerextremism [3 kontaktpersoner?], 37 procent av vänsterextremism [4 kontaktpersoner?] och lika stor andel 37 procent [4 kontaktpersoner?], av islamistisk extremism.

Red’s kom:
Under 2016 uppgav kontaktpersonerna i 24 (dvs 12+12) av 31 (dvs 19+12) kommuner med över 50 000 invånare således följande;
9? (6+3?) kontaktpersoner tror att det finns aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer från högern.
5? (1+4?) kontaktpersoner tror att det finns aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer från vänstern.
9? (5+4?) kontaktpersoner tror att det finns islamistiska aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer.

Not.
Det är en diskrepans mellan vad som uppges här, dvs att 54 kontaktpersoner (5+10+15+12+12) uppgav 2016 att det förekommer ”våldsbejakande extremism” i kommunen, jämfört med vad den nationella samordnaren uppgett tidigare i rapporten, dvs att 51 kontaktpersoner uppgivit att det finns ”aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” i kommunen.

Det är lite märkligt hur de ca 50 personerna i NMR (som bara finns i några få kommuner) kan få så stort genomslag på vad kommunernas kontaktpersoner svarar och i det resultat som den nationella samordnaren presenterar.

Felaktiga slutsatser av den nationella samordnaren

Det övergripande mönstret är att graden av våldsbejakande extremism stiger i takt med invånarantal.

Red’s kom:
Detta mönster stämmer enbart med enkätsvaren för vänsterextremism, men om man istället utgått från verkligheten är detta en självklarhet (i alla fall för vänsterextremism och islamism):

Invånare Höger Vänster Islam
0 – 20k: 9 0 8
20k – 50k: 10 2 3
50k – : 9 (?) 5 (?) 9 (?)

VAR SKA RESURSERNA LÄGGAS?
För att se mönster i hur omfattande islamism är i kommunerna är invånarantalet irrelevant. Det är istället antalet muslimer som är en avgörande faktor att utgå från (men det har samordnaren inte varit intresserad av att utreda och därmed blir resultatet ofrånkomligen klart missvisande). Då talar vi primärt om fyra städer/kommuner; Malmö, Göteborg, Stockholm och Borås. Det behövs inga enkäter för att konstatera att det är i dessa fyra områden som 100% av resurserna ska läggas om man vill uppnå någon form av resultat!!!

Övriga felaktiga slutsatser av samordnaren:
• I stort är högerextremism mer förekommande i kommuner med mindre antal invånare, medan det omvända gäller för vänsterextremism och islamistisk extremism.

I stort förefaller det som att högerextremismen (i relation till de andra två typerna) minskar i takt med stigande invånarantal.

Red’s kom:
Vad en enskild kontaktperson i en kommun tror eller vill ge sken av är inte nödvändigtvis samma som vad som gäller i verkligheten. Dessutom är det inte ens vad som påvisats från enkätsvaren.

I stort förefaller det som att vänsterextremismen (i relation till de andra två typerna) ökar i takt med stigande invånarantal.

I stort verkar den våldsbejakande islamismen öka i takt med stigande invånarantal [Nej, däremot i takt med antalet muslimer].

Red’s kom:
1. För det första handlar enkätfrågan inte om högerextremism, vänsterextremism och våldsbejakande islamism utan (enligt frågeställningen) om ”aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” från höger och vänster samt islamism.

2. För det andra utgör materialet inget underlag för att kunna notera en reell ökning eller minskning av det ena eller andra. Det handlar enbart om vad enskilda kontaktpersoner tror baserat på helt okända faktorer och/eller om vad enskilda kontaktpersoner vill ge eken av baserat på sin politiska åsikt. Därav att det är så extremt få i de vänsterstyrda kommunerna – med de flesta vänsterextremisterna – som vill erkänna vänsterextremismen.

3. För det tredje så finns det inte någon korrelation mellan de svar som givits och av samordnaren angivna slutsatser.

4. Dessutom är underlaget så litet att även om meningsfulla svar givits så hade svaren varit av ringa värde.

5. Avslutningsvis så har samordnaren uppgivit procentsatser (utan decimaler), som nästan genomgående framgår som felaktiga, istället för reellt antal.

UPPREPNING AV INFANTIL SLUTSATS
Som helhet stiger graden av våldsbejakande extremism i takt med invånarantal.

Red’s kom: Och vatten är vått.

2017

Vanligast förekommande miljöer [???]

Fråga 17. Vilka riktningar av våldsbejakande extremism har förekommit under det senaste året i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ)
• Högerextremistiska individer eller grupper
• Vänsterextremistiska individer eller grupper
• Islamistiska extrema individer eller grupper
Annat (beskriv: ___)
Vet ej
Har inte förekommit

Kommunerna [dvs ett okänt och oredovisat antal av 233 ”kontaktpersoner” 2017] uppger att [de tror, tycker eller vill ge sken av att] följande typer av extremism har varit mest framträdande [Vad menar den nationella samordnaren med ”mest framträdande”? Det finns ingen enkätfråga om detta!] under det senaste året [De senaste 12 månaderna eller sedan den 10:e januari?]:
• Högerextremism 48 % [Nordiska Motståndsrörelsen? ”Vit makt”?]
• Islamistisk våldsbejakande extremism: 23 %
• Vänsterextremism: 10 %

FÖRTYDLIGANDE AV DEN NATIONELLA SAMORDNAREN 2017

Förekomsten av våldsbejakande extremism:
111 kommuner [dvs 47,6% av 233 kontaktpersoner i 312 ”kommuner och stadsdelar”] uppger att de har vit makt-miljöer i sin kommun [Var finns enkätfrågan om detta? Inget nämns i enkäten om ”vit maktmiljö”], 24 kommuner [dvs 10,3% av 233 kontaktpersoner i 312 ”kommuner och stadsdelar”] att de har vänsterextrema miljöer och 53 kommuner [dvs 22,7% av 233 kontaktpersoner i 312 ”kommuner och stadsdelar”] att de har islamistiska miljöer.
Utöver detta uppger 38 kommuner [dvs 16,3% av 233 kontaktpersoner i 312 ”kommuner och stadsdelar”] att de identifierat ospecificerad våldsbejakande extremistiska grupperingar i kommunen.

Red’s kom:
Sammanfattningsvis: Utav 288 kommuner och 24 stadsdelar; 111 ”vit makt” + 24 ”vänsterextrema” + 53 ”islamistiska” + 38 ”ospecificerad våldsbejakande extremistiska grupperingar”. Uppgifterna baseras på personligt tyckande av den anonyma ”kontaktpersonen” i gissningsvis totalt 171 (eller 130?) av 312 kommuner och stadsdelar, enligt den nationella samordnarens senaste uppgifter (om än obegripliga).

Det ska noteras att det inte är kommunerna som uppger ovanstående utan okända s k ”kontaktpersoner” (varav vissa anonyma t o m för den nationella samordnaren) i ett okänt antal av gissningsvis 211 (233 – 22 stadsdelsnämnder/stadsdelar) kommuner (av landets 290 kommuner).
Kontaktpersonerna har uppgett sin personliga ståndpunkt i allmänna frågor, där de svarandes politiska åsikter säkert varit avgörande för svaren i väldigt många fall.

Svaren speglar inte hur verkligheten ser ut.

Utan att veta hur många kontaktpersoner i kommunerna respektive de 24 stadsdelarna som svarat på frågan blir det bara av denna anledning svårt att ta det av samordnaren uppgivna resultatet seriöst.

OBS! Den nationella samordnarens uppgifter ovan baseras på Fråga 17 där den nationella samordnaren 2017 nu påstår (efter att samordnaren uppmärksammats av enskild medborgare på att den tidigare uppgivna siffran på 81% var felaktig) att; ”73% av kommunerna [dvs 171 av 233 kontaktpersoner i 312 ”kommuner och stadsdelar”] uppger att det förekommit riktningar av våldsbejakande extremism i deras kommun under det senaste året.”.

Kommentar [av den nationella samordnaren 2017]: 2016 uppgav kommunerna: högerextremism 48 %, islamistisk extremism 36 % och vänsterextremism 14 % [och tydligen 0% ”ospecificerad våldsbejakande extremistiska grupperingar”, vilket 38 kontaktpersoner (av 312) påstås ha uppgett för 2017].

Red’s kom:
Nej! För 2016 (med andra förutsättningar/grundtal, vilket gör en jämförelse mellan 2016 och 2017 meningslös) gäller istället följande;
• 41 kontaktpersoner i 14 % (inte 48 % som samordnaren uppger) av landets 290 kommuner trodde (eller ville ge sken av) 2016 att det fanns aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer från högern.
Denna uppgift kan av ett flertal skäl ej jämföras med 111 kontaktpersoner för 2017.

• 12 kontaktpersoner i 4 % (inte 14 % som samordnaren uppger) av landets 290 kommuner trodde 2016 att det fanns aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer från vänstern.
Denna uppgift kan av ett flertal skäl ej jämföras med 24 kontaktpersoner för 2017.

• 30 kontaktpersoner i 10 % (inte 36 % som samordnaren uppger) av landets 290 kommuner trodde att det fanns islamistiska aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer.
Denna uppgift kan av ett flertal skäl ej jämföras med 53 kontaktpersoner för 2017.

Ovanstående uppgifter för 2016 baseras på endast 51 kontaktpersoner (17,6% av Sveriges 290 kommuner) som 2016 hävdade att de personligen uppfattat det som att de hade ”aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” i någon form i kommunen.

FAKE NEWS
Verkligheten är en himmelsvid skillnad mot den bild samordnaren försöker måla upp och som Sveriges vänstervridna media snabbt anammar utan att ifrågasätta eller kontrollera något.

Vi kan se hur den nationella samordnarens rapport leder till felaktiga rubriker och felaktiga påståenden i media. Här är ett exempel från Aftonbladet (2017):
Högerextrema grupper största problemet
Totalt står dessa grupper och individer för drygt hälften  av den extremism som kommunerna identifierat [Kommunerna har alltså inte ”identifierat” någonting! Aftonbladet nöjer sig inte med den nationella samordnarens förvridna påståenden utan måste förvrida dem t o m ännu mer. Och inte ens om man räknar så vinklat som Aftonbladet gör blir det ”drygt hälften”, vilket framgår av den nationella samordnarens förtydligande i grön text ovan. Ovanpå detta gör Aftonbladet ingen åtskillnad mellan kommuner och stadsdelar utan sväljer samordnarens felaktiga och missvisande terminologi med hull och hår], medan islamistisk våldsbejakande extremism ligger på 23 procent och vänsterextremism 10 procent.
– En förklaring är att den högerextrema miljön är mycket mer synlig och aktiv. De berättar själva vilka medlemmar och aktiviteter de har på ett helt annat sätt än vad den islamistiska extremismen gör, säger Carlstedt till TT.

OMÖJLIGT ATT JÄMFÖRA 2017 MED 2016

Resultaten är dock inte helt jämförbara.

Red’s kom:
Inga resultat är relevanta (eftersom resultaten baseras på personligt tyckande och politiska åsikter istället för på fakta och forskning) och än mindre är resultaten för 2016 och 2017 jämförbara, inte minst eftersom frågeställningar och sätt att räkna samt presentera resultaten förändrats, liksom hur kontaktpersonerna fördelats, mellan 2016 och 2017.

Dessutom; eftersom det är andra ”kommuner” som svarat 2017 jämfört med 2016 blir en jämförelse omöjlig.

Dessutom;
2016 ställdes frågan om vilken typ av extremism som fanns i kommunen utan att samtidigt fråga hur långt tillbaka i tiden det handlade om.

Red’s kom:
Frågan 2016 var (utan förtydligandet som tillkom 2017 om att flera svarsalternativ kan ges och utan svarsalternativen ”Vet ej” samt ”Har inte förekommit”): Finns det aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen? Om ja, vilka individer eller grupper/organisationer?”.

För 2017 har frågan (Fråga 17) formulerats som; ”Vilka riktningar av våldsbejakande extremism har förekommit under det senaste året i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ)”.
De sex svarsalternativen 2017 var: ”
Högerextremistiska individer eller grupper, Vänsterextremistiska individer eller grupper, Islamistiska extrema individer eller grupper, Har inte förekommit, Vet ej, Annat (beskriv).
Det senaste året” kan tolkas som 2017 (januari, innan enkäten skulle skickas in) eller som de senaste 12 månaderna (där nog få eller ingen kan hålla koll på vad de tror sig uppmärksammat som ligger inom just detta intervall).

Det innebär att 2016 års siffror kan ha varit tilltagna i överkant eftersom kommuner som någon gång tidigare – men inte just nu – haft en eller flera av de tre typerna av extremism kan ha svarat ja på frågan om förekomst.

Red’s kom:
Eller så var siffrorna tilltagna i UNDERKANT pga att 2016 kunde frågan uppfattas som att gälla för ”just nu”, och inte under den längre tidsperioden av ”det senaste året” (som i sig är tolkningsbart). Eller kanske både i underkant och överkant?

INFANTIL SLUTSATS
I likhet med föregående års lägesbild så är förekomsten av våldsbejakande extremism högre i större städer än i mindre.

Red’s kom:
Är det intressant med slutsatser – självklarheter – som vi alla vet? Dessutom utan att behöva några enkätsvar för att förstå detta.

Dessutom kan det noteras att inget resultat redovisas av samordnaren som styrker denna självklarhet. Samordnaren ger istället en lägesbild med siffror som motsäger vad vi alla vet.

Varför presenterar den nationella samordnaren 2017 inte siffror för 2017 som skulle påvisa att ”förekomsten av våldsbejakande extremism” är ”högre i större städer”? Dvs på motsvarande sätt som den nationella samordnaren 2017 presenterat dylik statistik – som dock inte stödde påståendet – för 2016?

Not.
Den nationella samordnaren 2017 presenterar resultat för 2016 indelat på
5 kommunstorlekar;
Små kommuner (0-10 000 invånare), Mindre kommuner (10 000-20 000), Mellankommuner (20 000-50 000), Mellanstora (50 000-100 000), Stora kommuner (100 000-∞).
2017 har denna indelning reducerats till 3 kommunstorlekar enligt enkätens första fråga:
Fråga 1. Hur många invånare bor i den kommun där du är verksam?
• 0 – 20 000 invånare
• 20 000 – 50 000 invånare
• 50 000 invånare eller fler
Men för 2017 (där samordnaren överlåtit till respektive ”kontaktperson” att fastställa hur många invånare som bor i kommunen istället för att utgå från SCB:s statistik) presenteras alltså inget resultat indelat på ”kommunstorlek”.


Max 12 kommuner har en lägesbild om våldsbejakande extremism

Fråga 4: Finns det i kommunen en lägesbild om våldsbejakande extremism?

Resultat 2016:
• 8 kommuner angav att de har både en nedskriven- och en icke nedskriven lägesbild.
• 4 kommuner angav att de har en nedskriven.
• 97 kommuner angav att kommunen har en icke nedskriven lägesbild.
• 97 kommuner angav att det i kommunen inte finns en lägesbild över våldsbejakande extremism.
• 2 kommuner valde att inte svara på frågan.

Svaren visar alltså att det i en majoritet av kommunerna finns någon form av lägesbild om våldsbejakande extremism.

Red’s kom:
Ännu en kraftig manipulering av statistik och sanningen. Att max 12 av 290 kommuner år 2016 hade en nedskriven lägesbild (som dessutom i samtliga 12 fall kan vara felaktig) kan knappast betraktas som en majoritet.
En icke nedskriven lägesbild är en icke-lägesbild.


2017

Framtagandet av lägesbilder

Fråga 14. Har det under det senaste året tagits fram en lägesbild om förekomsten och omfattningen av våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam?
• Ja
• Nej
• Vet ej

42 % av Sveriges kommuner [dvs 99 kontaktpersoner av 233 i ett oredovisat antal (77-99) kommuner] uppger att de under det senaste året [2017 eller 2016-2017?] tagit fram en lokal lägesbild.

RÄTTELSE AV DEN NATIONELLA SAMORDNAREN

Lägesbilder, handlingsplaner och stöd till avhoppare och anhöriga:
Av de 233 kommunerna rapporterar 99 kommuner (42%) [dvs 99 av kontaktpersonerna i 233 ”kommuner och stadsdelar” av totalt 312] att de har tagit fram en lokal lägesbild medan 103 (44%) [dvs 103 av 233 ”kommuner och stadsdelar” av totalt 312] uppger att de har en handlingsplan mot den våldsbejakande extremismen.

Av kommunerna rapporterar 90 [dvs 90 av 233 ”kommuner och stadsdelar” av totalt 312] att det finns stödinsatser för individer i riskzonen (39%) medan 59 [dvs 59 av 233 ”kommuner och stadsdelar” av totalt 312] rapporterar att de har stöd till anhöriga (25%).
Här har en förväxling av två siffror skett (de som uppger att de har och de som uppger att de inte har) varför det står 50% i materialet. Korrekt uppgift är 25% [!!!].

Red’s kom:
För endast 32% av de under 2017 tillfrågade 312 kommunerna och stadsdelarna är det – utifrån vad kontaktpersonerna anser – känt att en lägesbild i någon form tagits fram. Där ”lokal lägesbild” kan innebära ungefär vad som helst i praktiken och inte ens behöver vara nedtecknad!

Frågan till kommunerna om lägesbild – där det alltså inte ens klargörs att lägesbilden ska vara skriftlig – har formulerats enligt följande 2017:
Fråga 14. Har det under det senaste året tagits fram en lägesbild om förekomsten och omfattningen av våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)
Att jämföra med frågans formulering 2016:
Fråga 4: Finns det i kommunen en lägesbild om våldsbejakande extremism? [Hur svarsalternativen till fråga 4 formulerats 2016 specificeras inte men var gissningsvis Nej och Ja, en nedskriven och Ja, en icke-nedskriven och Ja, både en nedskriven och icke-nedskriven]

Varför den nationella samordnaren 2017, i enkätfrågan, inte velat särskilja en nedskriven lägesbild från en icke-nedskriven vet vi inte.

HANDLINGSPLAN UTAN LÄGESBILD
99 kontaktpersoner uppger 2017 att de har en lägesbild medan 103 kontaktpersoner uppger att de har en handlingsplan. Dvs som allra minst 4 kommuner/stadsdelar har en handlingsplan utan någon som helst form av lägesbild (varken muntlig eller skriftlig).

Den nationella samordnaren redovisar inte hur många kontaktpersoner som svarat att de har en handlingsplan utan skriftlig lägesbild. Det kan vara en stor andel, kanske t o m de flesta.

LÄGESBILD UTAN ATT KÄNNA TILL LÄGET
Hur kan kommuner/stadsdelar ta fram en lägesbild utan att de ens har grundläggande uppgifter om läget?

Det är en fråga som ter sig särskilt intressant med tanke på att det framgår av övriga svar från kontaktpersonerna att kommunerna/stadsdelarna inte känner till hur lägesbilden ser ut – t ex genom att nästan 100% av kommunernas/stadsdelarnas kontaktpersoner 2017 inte har någon vetskap om ”återvändande”, men även genom att kommunerna/stadsdelarna inte känner till SÄPO:s uppgifter om vilka säkerhetsrisker som finns i vilka kommuner/stadsdelar.

OBS! En s k ”lägesbild” kan bestå av några få meningar med allmänna åsikter eller t o m en enda kort mening, t ex ”Kommunen har inte noterat några våldsbejakande individer eller grupper.” (vilket man också kan se är hur det ser ut i verkligheten om man studerar kommunernas ”lägesbilder”).

Nedanstående luddiga påstående av den nationella samordnaren baseras på följande enkätfråga 2017:
Fråga 15. Vilka aktörer har varit involverade i framtagandet av lägesbilden i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ)
Skolan
Socialtjänsten
Polisen
• Hälso- och sjukvården
• Arbetsförmedlingen
• Kommunala bostadsbolag
• Trossamfund
• Föreningar/organisationer

Framtagandet av lägesbilden har i de flesta fall genomförts tillsammans med polis, skola och socialtjänst.

Red’s kom:
Flesta fall”? Hur många är dessa per alternativ?

Kommentar [av den nationella samordnaren 2017]: 2016 avgavs ingen begränsning bakåt i tid när frågan ställdes. Det innebär att siffrorna inte är riktigt jämförbara.

Red’s kom:
Inga resultat är relevanta eftersom resultaten baseras på personligt tyckande av en person istället för på fakta. Än mindre är siffrorna jämförbara, inte minst eftersom frågeställningar och sätt att räkna och presentera resultaten förändrats, liksom hur kontaktpersonerna fördelats, mellan 2016 och 2017.

Dessutom; eftersom det är andra ”kommuner” som svarat 2017 jämfört med 2016 blir en jämförelse än mer omöjlig.

2016 uppgav 2 % av de kommuner som svarade att de tagit fram en skriftlig lägesbild.

Red’s kom:
Nej, av de 206 kommuner som svarade på frågan 2016 var det 12 kontaktpersoner (8+4) som uppgav att kommunen hade tagit fram en skriftlig lägesbild (”8 kommuner angav att de har både en nedskriven- och en icke nedskriven lägesbild. 4 kommuner angav att de har en nedskriven.”). Dvs 6 % av 206 kontaktpersoner (inte 2 %, som samordnaren uppger).
Av Sveriges 290 kommuner var det alltså 4% som tagit fram en skriftlig lägesbild 2016.

47 % uppgav [2016] att de hade en icke-nedskriven lägesbild.

Red’s kom:
Av de 206 kontaktpersoner som svarade på denna fråga 2016 så var det 97 kontaktpersoner (+ 8 särskilt förvirrade kontaktpersoner som ”angav att de har både en nedskriven och en icke-nedskriven lägesbild”, som vi kanske kan bortse från här) som uppgav att kommunen hade en ”icke nedskriven lägesbild”. Dvs 47% av de som svarade, motsvarande 33% av Sveriges 290 kommuner, uppgav att de hade någon form av lägesbild i någons huvud.

Flera kommuner arbetar även idag med muntliga lägesbilder som diskuteras bland annat på veckovisa samverkansmöten. Dessa är vanligen av mer operativ karaktär.

Red’s kom:
Personligt tyckande helt utan värde i en rapport. Var härstammar denna uppgift från? Hur många är ”flera”?



Fråga 5: Hur långt har kommunen kommit med utformande av handlingsplan för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism?

Red’s kom:
Någon fråga om detta har inte ställts 2017, av okänd anledning (se Fråga 20 nedan).

För att värna demokratin”? Men inte för att skydda svenska medborgare mot terrorattentat och våld, samt vänsterns ständiga och allvarliga hot mot särskilt SD-politiker?

Resultat 2016:
127 kommuner (61 procent [61% av antalet kommuner (207 st) som svarat på enkätfrågan, men 127 kommuner är 44% av Sveriges 290 kommuner]) har – eller är på väg – att skaffa en handlingsplan, alternativt har tagit fram riktlinjer för arbetet och inkluderat dem i andra handlingsplaner.

15 kommuner har en färdig handlingsplan.
10 kommuner har tagit fram riktlinjer för arbetet mot våldsbejakande extremism och inkluderat dem i andra handlingsplaner.
13 kommuner har kommit halvvägs.
30 kommuner har kommit ganska långt i arbetet.
59 kommuner har precis påbörjat ett arbete.
_____
127

70 kommuner har inte påbörjat arbetet med att ta fram en handlingsplan.
10 kommuner kommer inte att göra en handlingsplan.
1 kommun avstod att svara på frågan.

Red’s kom:
Enkäter är meningslösa när den som skapar dessa helt saknar förmåga att utforma enkäter.


2017

Framtagandet av handlingsplaner mot våldsbejakande extremism

Formulering av frågan 2017:
Fråga 20. Finns det en beslutad/antagen handlingsplan mot våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam?
• Ja
• Nej
• Vet ej

44 % av kommunerna [uppges av 103 kontaktpersoner i 233 ”kommuner och stadsdelar” utav totalt 312] har en beslutad/antagen handlingsplan mot våldsbejakande extremism.

Red’s kom:
Dvs 103 kontaktpersoner av 233 i ett oredovisat antal (81-103) kommuner (dvs 28%-35% av landets 290 kommuner) uppger att det 2017 finns någon form – muntlig eller skriftlig – av handlingsplan, av oredovisad omfattning.

Vilka kommuner har en handlingsplan 2017 och varför vill samordnaren inte berätta vilka dessa kommuner är och än mindre länka till deras handlingsplaner?

Fråga 10. Är arbetet mot våldsbejakande extremism integrerat med det övriga lokala brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet i den kommun där du är verksam?
• Ja
• Nej
• Vet ej

Fråga 12. Är arbetet mot våldsbejakande extremism integrerat med kommunens krisberedskap med bl.a. risk- och sårbarhetsanalyser (RSA) i den kommun där du är verksam?
• Ja
• Nej
• Vet ej

• I 79 % av kommunerna [dvs enligt 184 av 233 kontaktpersoner i 162-184 kommuner, dvs 56%-63% av landets 290 kommuner] är arbetet mot våldsbejakande extremism integrerat med det övriga brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet.
• I 40% av kommunerna [dvs enligt 93 av 233 kontaktpersoner i 71-93 kommuner, dvs 24%-32% av landets 290 kommuner] är arbetet integrerat med kommunens krisberedskap.

Red’s kom:
Dvs 103 ”kommuner” uppges 2017 ha en handlingsplan, men 184 ”kommuner” – dvs 81 ”kommuner” utan handlingsplan – uppger att arbetet är ”integrerat med det övriga lokala brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet”. Hur går detta ihop?

Hur många kommuner och stadsdelar med respektive utan beslutad/antagen handlingsplan uppger att ”arbetet mot våldsbejakande extremism är integrerat med det övriga lokala brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet”?

Hur många kommuner och stadsdelar med respektive utan beslutad/antagen handlingsplan uppger att ”arbetet mot våldsbejakande extremism är integrerat med kommunens krisberedskap”?

FÖRTYDLIGANDE AV DEN NATIONELLA SAMORDNAREN

Det är 184 kommuner som rapporterar att arbetet mot våldsbejakande extremism är integrerat med övrigt brottsförebyggande arbete (79%) medan 93 kommuner rapporterar att arbetet mot våldsbejakande extremism är del i det övergripande RSA-arbetet (40%).

Red’s kom:
Integrerat med”? Ett klassiskt sätt att undvika ett klargörande av vad som verkligen gäller. Det fanns två frågor i enkäten som kunnat klargöra vad kontaktpersonerna menar;
Fråga 11. Beskriv kort på vilket sätt arbetet mot våldsbejakande extremism är integrerat med det övriga lokala brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet i den kommun där du är verksam.
Fråga 13. Beskriv kort på vilket sätt arbetet mot våldsbejakande extremism är integrerat med kommunens krisberedskap med bl.a. risk- och sårbarhetsanalyser (RSA) i den kommun där du är verksam.
Men resultatet av fråga 11 och fråga 13 redovisas inte på något sätt av den nationella samordnaren eller av stiftelsen Tryggare Sverige.

De mycket förvirrande siffrorna indikerar såväl enfald/okunskap som genomgående försök till medveten förfalskning av fakta från samordnaren.

Kommentar [av den nationella samordnaren 2017]:
2016 hade 7 % [5%] av kommunerna en nedskriven handlingsplan.

Red’s kom:
Äpplen jämförs med päron. Samordnaren förvillar läsarna med luddiga och meningslösa frågeställningar i enkäten samt genom att byta ut reella siffror mot procentsatser.

År 2016 hävdade samordnaren att 15 kontaktpersoner, dvs 5 % av Sveriges 290 kommuner, uppgav att de hade en ”färdig handlingsplan för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism”.

Not.
7% av de 207 kommuner som svarade på denna fråga 2016 ger 14 kommuner (men ska vara 15).

För 2017 uppger samordnaren (och stiftelsen ”Tryggare Sverige”) att ”44 % av kommunerna har en beslutad/antagen handlingsplan mot våldsbejakande extremism”, vilket inte är riktigt samma sak som frågan 2016 (2016: ”Hur långt har kommunen kommit med utformande av handlingsplan för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism?”. 2017: ”Finns det en beslutad/antagen handlingsplan mot våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam?”).

Ytterligare 14 % uppgav [2016] att de hade kommit ganska långt i arbetet med att ta fram en.

Red’s kom:
För 2016 uppgav dåvarande samordnare att 30 av 207 kommuner kommit ganska långt i arbetet. Dvs 10 % av landets 290 kommuner.

Ytterligare 5 % hade [2016] tagit fram riktlinjer och integrerat handlingsplanen i andra strukturer.

Red’s kom:
För 2016 uppgav dåvarande samordnare att 10 av 207 kommuner ”tagit fram riktlinjer för arbetet mot våldsbejakande extremism och inkluderat dem i andra handlingsplaner”. Dvs 3,4 % av landets 290 kommuner.


Exempel på handlingsplaner 2017:
Malmö stad (Sveriges mest omfattande, av naturliga skäl)
Göteborgs stad
Örebro kommun
Avesta kommun
Bromma/Stockholms stad
Eda kommun
Fagersta kommun
Falkenbergs kommun
Flen kommun
Grums kommun
Helsingborgs stad
Hässleholms kommun
Järfälla kommun
Karlskrona kommun
Katrineholms kommun
Kristinehamns kommun
Kumla kommun
Kungsbacka kommun
Kungsörs kommun (schema för handlingsplan)
Laholms kommunLaholm
Lekebergs kommun
Linköpings kommun
Ljungby kommun
Ljusnarsberg/Norra Örebro län
Mölndals stadMölndals stad (sammanträdesprotokoll)
Nacka kommun
Nordmalings kommun
Nyköpings kommun
Osby kommun
Ronneby kommun
Sollentuna kommun
Strängnäs kommun
Strömstads kommun
Strömsund kommun
Sunne kommun
Surahammars kommun
Svalövs kommun
Säters kommun
Tidaholms kommun
Tyresö kommun
Upplands Väsby kommun
Uppsala kommun
Vallentuna kommun
Vellinge kommun
Västerviks kommunVästerviks kommun
Älvsjö/Stockholms stad
Östersunds kommun
Österåkers kommun
Överkalix kommun

Brottsförebyggande Centrum i Värmland



Fråga 3: Har kommunen haft utbildningsinsatser syftade till att öka kunskapen om våldsbejakande extremism hos de kommunalt anställda?

Resultat 2016, enligt dåvarande nationella samordnare:
• 132 kommuner angav att de inte har haft några utbildningsinsatser.
• 72 kommuner angav att de har genomfört utbildningsinsatser om våldsbejakande extremism för de kommunalt anställda.
• 4 kommuner avstod att svara.

De som har haft utbildning ombads ange ett procentuellt värde om hur många av de kommunalt anställda som tagit del av informationen. Av de 24 kommuner som svarade på frågan så varierade värdena mellan 0,007- 100 procent och samtliga värden (utom 100 procent) visade 20 procent eller lägre.
Svaren gav två typvärden: 1 och 2 procent samt medianen 2,65 procent.
Bland de kommuner som har haft utbildning är det alltså mest förekommande att ungefär 2 procent av de kommunalt anställda har tagit del av informationen. Här bör det poängteras att kontaktpersonerna inte har ombetts att specificera vilken typ av utbildning som de anställda har tagit del av.

Red’s kom:
Ovanstående enkätfråga 2016 (med oredovisad följdfråga om typ av utbildning) öppnar för så många valfria tolkningar att hela frågeställningen per automatik blir irrelevant.

Men sammanfattningsvis kan sägas att av de 72 kontaktpersoner som 2016 uppgav att utbildning genomförts för de kommunalt anställda så svarade endast 24 kontaktpersoner på frågan om hur många som utbildats (med svar från 7 promille och uppåt). Det finns därmed anledning att misstänka att det i själva verket maximalt var ett 20-tal kommuner som – i bästa fall – genomfört någon form av ”utbildning” värd namnet.


2017

Utbildning

Frågan har 2017 formulerats som:
Fråga 22. Har det under det senaste året genomförts någon form av utbildning om våldsbejakande extremism för berörd personal i den kommun där du är verksam?
• Ja
• Nej
• Vet ej

52 % av de kommuner som svarat på enkäten uppger att de har genomfört utbildningsinsatser under det senaste året [2017 eller 2016-2017?].

Red’s kom:
Förtydligande, efter påpekande, av den nationella samordnaren 2017:

Utbildning
121 kommuner uppger att de har genomfört utbildningsinsatser under det senaste året.

Det är alltså 121 kontaktpersoner i 233 kommuner och stadsdelar i ett oredovisat antal (99-121) kommuner, dvs 34%-42% av Sveriges 290 kommuner, som anser att någon form av utbildningsinsats genomförts ”under det senaste året” (där denna period är tolkningsfri).

Enkätfrågan om typ av utbildning som kontaktpersonerna svarat på 2017 lyder:
”Fråga 23. Beskriv kort vilken form av utbildning som genomförts i den kommun där du är verksam.

Utbildningarna har främst riktats till kommunens chefer och det som ofta kallas för ”första linjens personal”. Innehållet har främst handlat om kunskap om extremistiska miljöer och förebyggande arbete.

Red’s kom:
Hur många kontaktpersoner som svarat på frågan uppges inte (det kan alltså vara en enda person) och därmed är detta personliga tyckande, och uppenbart vilseledande information, helt utan värde!

Vad har utbildningarna resulterat i rent konkret? Något svar på den viktigaste – och enda relevanta – frågan i detta sammanhang får vi inte.

Kommentar [av den nationella samordnaren 2017]:
Enkäten skickades ut [2017-01-10] innan Samordnaren hade påbörjat kunskapsseminarierna, vilka via länsstyrelserna ger utbildning till landets samtliga kommuner. Kunskapsseminarierna fokuserar på hur frågan om våldsbejakande extremism kan hanteraslokal och regional nivå [Hur kan våldsbejakande extremism ”hanteras” (istället för att motverkas)? Och varför sker inget på nationell nivå? Varför finns inte dessa seminarier på nätet för alla att studera?]. Ytterligare en utbildning som inte hade påbörjats när frågorna ställdes är den uppdragsutbildning som Samordnaren genomför tillsammans med Lunds universitet och som riktar sig till praktiker [?] som arbetar med frågorna på lokal nivå och inom myndigheter [Varför, och till vilken nytta?].

2016 uppgav 35 % av de svarande kommunerna att de hade genomfört utbildningsinsatser [någon gång i historien, för en eller flera personer].

Red’s kom:
25% av landets 290 kommuner (dvs 72 kontaktpersoner) uppgav 2016 att kommunen genomfört någon form av utbildningsinsats (där även en 3 minuters genomgång för en eller ett par personer räknas in).



Slutsatser 2016 av dåvarande nationella samordnare:
Denna rapport syftar till att ge en lägesbild över hur kommunernas arbete mot våldsbejakande extremism fortlöper.

Red’s kom:
Eftersom inga mål satts upp och inga konkreta resultat redovisas och inga lägesbilder av aktuell situation finns och nästan allt bara handlar om personligt tyckande av enskild person så ger samordnarens rapport ingen som helst bild av situationen.

Rapporten ger inte heller den minsta ledtråd till vad som behöver göras rent konkret, hur eller var.

Det verkar finnas ett samband mellan graden av våldsbejakande extremism i kommunen och hur mycket kommunerna arbetar emot det.

Red’s kom:
Verkligen? Det framgår emellertid inte av de svar på enkäten som redovisats eller samordnarens rapport. Speciellt med tanke på att graden av våldsbejakande extremism i respektive kommun är okänt och det därför är uteslutet att kunna dra den slutsats som den nationella samordnaren gör.

Det existerar till dags dato ingen utredning om graden av våldsbejakande extremism. Regeringen tycker tydligen det är viktigare att tillsätta utredningar och ta fram rapporter som saknar förutsättningar att kunna leda till något konstruktivt.

Kommuner som anger att det finns liten grad av våldsbejakande extremism i kommunen har mindre arbete, och vice versa.

Red’s kom:
Rena spekulationer, men det skulle vara ganska märkligt om kommuner med liten grad av våldsbejakande extremism i kommunen har större arbete, och vice versa?

Enkäten ger dock inte svar på frågan om de kommuner som anger att det inte finns någon våldsbejakande extremism i kommunen gör så på grund av att de inte har något arbete och därmed inte har upptäckt fenomenet, eller tvärtom: att det inte finns någon våldsbejakande extremism och därmed behövs inget arbete.

Red’s kom:
Svammel. Enkäten ger inte svar på en enda relevant fråga.

VAD BEHÖVS?
Mot bakgrund av detta så förefaller kommuner med färre antal invånare behöva stöd för att initiera ett arbete mot våldsbejakande extremism.

Red’s kom:
Nej! Det finns inte det minsta stöd någonstans för denna personliga åsikt.

Mot bakgrund av hur den verklighet ser ut som vi alla kan se behöver istället regeringen omedelbart vidta kraftfulla nationella åtgärder för att snabbt stoppa vänsterextremismen och den islamistiska extremismen.

Dessa kommuner bör kunna ta hjälp av varandra genom exempelvis samverkan på regional nivå. Vid behov bör den regionala nivån kunna fungera som initiativtagare och ett stöd till mindre kommuner [som saknar behov].

Red’s kom:
Nej, istället måste regeringen börja ta ansvar för landet.

På så sätt skapas förutsättningar för att kommuner, oavsett storlek [alltså oavsett behov], bedriver ett aktivt arbete mot våldsbejakande extremism

Red’s kom:
På så sätt” fortsätter allt som vanligt, och inga konkreta resultat uppnås.

VAD VISAR ENKÄTEN?
Sammanfattningsvis visar enkäten att, jämfört med när Samordnaren [Mona Sahlin] tillträdde, så har Sverige tagit stora kliv framåt i arbetet mot våldsbejakande extremism, men att mycket arbete återstår att göra.

Red’s kom:
Varken enkäten eller dess svar visar på ett enda resultat! Inte ett enda steg framåt. Inte en enda konkret förbättring kan påvisas. Tvärtom, situationen har enbart blivit värre och värre! Inte ett enda mål har uppställts eller uppnåtts.
Det enda som visats är en oduglig samordnare och att inget löses av att dra dessa frågor i långbänk istället för att göra något konstruktivt åt de reella och synnerligen allvarliga problemen med vänsterextremism och islamister.

Över hälften av kommunerna har en lägesbild över våldsbejakande extremism

Red’s kom:
Den nationella samordnaren 2016 uppgav att 109 kommuner hade en nedskriven lägesbild eller en bild i någons huvud av läget, dvs 38% av Sveriges 290 kommuner, men bara 12 av 206 svarande kommuner hade en nedskriven lägesbild.

2017 (då frågan ändrats så att ingen hänsyn togs till om lägesbilden var skriftlig) uppgav 99 kontaktpersoner av 233 – dvs 32% av 312 kommuner och stadsdelar – att de tagit fram en lokal lägesbild, muntlig eller skriftlig.

och 127 kommuner har, eller är på väg att ta fram en handlingsplan.

Red’s kom:
44% av Sveriges kommuner (127 av 290) uppgav 2016 att de har eller är på väg att ta fram en handlingsplan i någon form.

2017 uppgav 33% (103 kontaktpersoner) av 312 kommuner och stadsdelar att de har en handlingsplan i någon form mot den odefinierade våldsbejakande extremismen.

Samtidigt vet inte många kommuner om det finns någon våldsbejakande extremism i sitt område.

Red’s kom:
Samordnarens ordning på vad som behöver göras känns något felvänd:
1. Ta fram en handlingsplan
2. Ta fram en lägesbild
3. Utbildningsinsatser till ”kommunalt anställda
4. Ev. utreda vilka behov som finns

En kunskapshöjning verkar nödvändig då endast en dryg tredjedel av kommunerna har haft utbildningsinsatser till de kommunalt anställda [72 kontaktpersoner påstod 2016 att de genomfört utbildning i någon form, dvs en fjärdedel av Sveriges 290 kommuner. För 2017 uppges att 121 av 312 kommuner och stadsdelar genomfört utbildning ”under det senaste året”, dvs 38%].

Red’s kom:
En kunskapshöjning verkar nödvändig”? Varför? En ”kunskapshöjning” kan endast vara nödvändig baserat på behovet av detta. Inte, som den nationella samordnaren påstår, enbart pga att ett antal kommuner (utan behov) inte genomfört någon utbildning.

Vad löser ”utbildningsinsatser”? Utbildning i vad? Har ett endaste problem med vänsterextremismen eller islamismen lösts så här långt med någon ”utbildningsinsats”? I så fall vilket?

UPPREPNING AV INFANTIL SLUTSATS
Arbetet mot våldsbejakande extremism skiljer sig också mycket åt i landet, där kommuner med färre invånare uppvisar ett mindre arbete än dem med fler antal invånare.

Red’s kom:
Av den självklara anledningen att behov för detta saknas och att det finns viktigare saker att prioritera. Varför tycker den nationella samordnaren att kommuner ska ägna sig åt arbete mot något som inte definierats och som inte ens finns?

HUR HAR ENKÄTEN GETT EN ”LÄGESBILD” OCH PÅ VILKET SÄTT ÄR ENKÄTEN RELEVANT FÖR FRAMTIDA ARBETE?
Enkäten har gett en lägesbild över hur arbetet mot våldsbejakande extremism fortlöper i landet och bör beaktas när det framtida arbetet formuleras.

Red’s kom:
Hur länge ska vi skattebetalare behöva spendera miljontals kr på varje dylik meningslös rapport?Nationell samordnare mot våldsbejakande extremism, Mona Sahlin och Anna Carlstedt


Samordnarens tvåsidiga rapport 2017


År 2017 har samordnarens rapport decimerats från den redan innan väldigt anspråkslösa rapporten (Mona Sahlins 12 sidor) till ynka två sidor, även denna kliniskt ren från mål och uppnådda konkreta resultat:

Nationella samordnaren för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism [Anna Carlstedt, 2017] har regeringens uppdrag att ta fram och presentera en bild över kommunernas arbete mot våldsbejakande extremism.

2017 görs det i form av denna lägesbild.

Red’s kom:
Två ynka sidor av den nationella samordnaren. Full av felaktigheter och obegriplig redovisning, precis som Mona Sahlins rapport.

Lägesbilden har sammanställts genom en enkätundersökning bland Sveriges alla kommuner [där gissningsvis 211 av 290 kommuner/städer besvarade enkäten], 14 stadsdelsnämnder i Stockholm och 10 stadsdelar i Göteborg [där den nationella samordnaren inte vill avslöja hur många av dessa 14+10 stadsdelar som besvarade enkäten].

I sammanställningen omnämns dessa som ”kommuner”.

Red’s kom:
Denna omskrivning av stadsdel till kommun resulterar i en total förvirring (tydligen även för den nationella samordnaren själv) av vad som egentligen gäller.

211 av 290 kommuner svarade 2017

Enkäten skickades den 10 januari med sista svarsdatum den 6 februari 2017 [Enligt vad som står i enkäten var deadline istället 2017-02-01].

74 % av de tillfrågade [totalt 312 kommuner/städer och stadsdelar] svarade, dvs. 233 personer.

Red’s kom:
2016 = Upp till 208 okända/anonyma ”kontaktpersoner”, med oredovisad politisk åsikt i 208 av 290 kommuner, svarade.

2017 = Upp till 233 okända/anonyma ”kontaktpersoner” med oredovisad politisk åsikt i gissningsvis 211 kommuner (233 – 22 stadsdelsnämnder/stadsdelar) av totalt 290 kommuner, svarade.

Hur många svar som var anonyma vill den nationella samordnaren 2017 inte redovisa, och inte heller hur många svar som uteblev för olika frågor.

Nya – irrelevanta – frågor för 2017

Utsatthet
I frågeunderlaget ställdes frågan om personen som svarade på enkäten själv hade blivit utsatt eller kände till någon i organisationen som hade blivit utsatt med anledning av arbetet mot våldsbejakande extremism.

Red’s kom: Frågorna till kommunerna 2017;
Fråga 31. Har den lokale samordnaren/kontaktpersonen utsatts för någon form av våld, hot eller trakasserier under det senaste året med anledning av sitt arbete mot våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)

Fråga 33. Har det förekommit att någon annan personalkategori utsatts för någon form av våld, hot eller trakasserier under det senaste året med anledning av deras arbete mot våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)

1 % [av 233 kontaktpersoner i 312 kommuner och stadsdelar] uppger att den lokala samordnaren/kontaktpersonen har utsatts för någon typ av hot, trakasseri eller våld under det senaste året [2017 eller 2016-2017?].

Red’s kom: Efter förfrågan förtydligar den nationella samordnaren 2017:

Utsatthet
2 kommuner uppger att den lokala samordnaren/kontaktpersonen utsatts för någon typ av hot [eller ”trakasserier”].
10 kommuner uppger att någon annan personalkategori utsatts.

Det måste vara betydligt under snittet, sett över hela befolkningen, som utsatts för någon typ av hot och definitivt långt, långt under antalet politiker som utsätts för hot.

4 % [dvs 10 av 233 kontaktpersoner i 312 kommuner och stadsdelar] uppger att [de tror att] någon annan personalkategori har utsatts [på odefinierat sätt].

Reds kom: 4% av 233 kommuner/stadsdelar blir 9,32 personer, men det verkliga antalet uppges nu vara 10 personer som anser detta.

Vilka andra personalkategorier arbetar mot ”våldsbejakande extremism”?

Tillförlitligheten i vad dessa kommuners kontaktpersoner uppgett är okänt. Uppenbarligen har de 10-12 kontaktpersonernas uppgifter inte kontrollerats på något sätt överhuvudtaget.

Detta är en enkätfråga av den nationella samordnaren som inte kan vara av värde för något, så som den har formulerats och utan vare sig följdfrågor eller kontroll.

• Hur många från vilken personalkategori?
• Hur många inom respektive kategori av ”hot”, ”trakasserier” och ”våld”?
• Är ett upprört mejl att klassificera som t ex trakasserier?

Kommentar [av den nationella samordnaren 2017]: Det finns ingen siffra från tidigare år att jämföra med.

Flera [Hur många?] kommuner vittnar [Hur?] dock om mörkertal när det gäller otillåten påverkan, därför finns det anledning att problematisera siffrorna i lägesbilden

Red’s kom:
Mörkertal” finns alltid – precis som för alla andra resultat i samordnarens rapport – och är förvisso en anledning för att ”problematisera siffrorna i lägesbilden”, men hur?

Hur många polisanmälningar har gjorts (och varför ställs ingen fråga om detta)? Det kan vara så att ovan uppgivna 1% och 4% i själva verket är noll.

Återvändare

Frågan till kommunerna 2017 har formulerats enligt följande:
Fråga 19. Har det förekommit fall av återvändare, dvs. individer som befunnit sig i våldsbejakande extremistmiljöer utomlands och återvänt, under det senaste året i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)

7,3 % [enl. den nationella samordnaren 2017, medan organisationen ”Tryggare Sverige” uppger att siffran är 8%] av kommunerna [Hur många av hur många ”kommuner”?] uppger att det har förekommit fall av återvändare i deras kommun [Den nationella samordnaren skriver i efterskott att det ska vara 18 kommuner eller stadsdelar (dvs 7,7% av 233 kommuner och stadsdelar och 5,8% av tillfrågade 312 kommuner och stadsdelar) där okända kontaktpersoner 2017 uppger att det är deras uppfattning att deras kommuner haft ”fall av återvändare”… ”under det senaste året”].

Red’s kom:
Vilka är dessa 18 kommuner och stadsdelar (utom de självklara; Malmö, Göteborg och Stockholm) och varför vill samordnaren inte redovisa vilka dessa är?

Säpochefen Anders Thornberg tycker att det fokuseras för mycket på återvändare och säger att det viktigaste är att få stopp på tillväxten. Något sådant initiativ har dock inte tagits av varken den nationella samordnaren eller av regeringen.

43,5 % [I de flesta fall uppges inte decimaler i rapporten] uppger att det inte har förekommit några fall av återvändare [dvs gissningsvis 101 kontaktpersoner (43,3% av 233 kommuner och stadsdelar) har – precis som nedanstående grupp på 48,7% – ingen vetskap om det förekommit fall av återvändare].
48,7 % [gissningsvis 113 kontaktpersoner, dvs 48,5%] uppger att de inte vet.

Red’s kom:
Vad tror resterande 0,5% (100 – (7,3+92,2))?
Eller: Vad tror resterande 2 kontaktpersoner (233 – (17+101+113))?

Kommentar [av den nationella samordnaren 2017]:
Det finns ingen motsvarande siffra att jämföra med från föregående år.
Värt att notera är den höga andel [i realiteten minst 92,2% (dvs 43,5%+48,7%)] kommuner som uppger att de inte vet om det har förekommit några fall av återvändare i deras kommun.

Red’s kom:
Ja, gissningsvis 214 (dvs 101+113) eller 215 (92,2%) kontaktpersoner av 233 kommuner och stadsdelar 2017 har ingen vetskap om ”återvändare”.
Kommunerna gör alltså handlingsplaner, men utan att veta för vad (den nationella samordnaren 2017 skriver: ”44% av kommunerna [dvs 103 kommuner och stadsdelar] har en beslutad/antagen handlingsplan mot våldsbejakande extremism”). Rena cirkusen.

Stöd till individer och familjer i riskzonen

Frågan till kommunerna 2017 om stödinsatser har formulerats enligt följande:
Fråga 25. Finns det stödinsatser för individer som befinner sig i riskzonen att rekryteras till våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)

39 % av kommunerna uppger att de har utarbetat stödinsatser till individer i riskzonen.

Red’s kom:
91 kontaktpersoner (enl. den nationella samordnaren) tror, tycker eller vill ge sken av att kommunen ”utarbetat stödinsatser till individer i riskzonen”.
• Vilka ”stödinsatser”?

Frågan till kommunerna 2017 om stödinsatser för familjemedlemmar har formulerats enligt följande:
Fråga 27. Finns det stödinsatser för familjemedlemmar till individer som befinner sig i riskzonen att rekryteras till våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)

25 % av kommunerna [Dvs av 233 av totalt 312 kommuner och stadsdelar. Den nationella samordnaren har efter påpekande upptäckt att tidigare uppgift på 50% var felaktig] uppger att de erbjuder stöd till familjer/anhöriga till individer i riskzonen.

Red’s kom:
Dvs 58 eller 59 (enligt samordnaren) kontaktpersoner (1/4 av 233 kontaktpersoner i 312 ”kommuner och stadsdelar”) anser att deras kommun ”erbjuder stöd till familjer/anhöriga till individer i riskzonen”.
• Vilket stöd erbjuds och sedan när?
• Vilka stöd har antagits av hur många ”familjer/anhöriga”… och varför?

Kommentar [av den nationella samordnaren 2017]:
Det finns inte en motsvarande siffra från föregående år.

Stödinsatserna som kommunerna vittnar om i årets undersökning bottnar främst i redan existerande strukturer.

Red’s kom:
Hur vet samordnaren detta om det inte ens ingått i frågeställningen?
Hur stor del är utöver ”existerande strukturer”?

OBS! I en uppföljning till detta inlägg kommer fortsatt information om samordnarens rapport.


Den nationella samordnarens uppdrag

Den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism skriver:

Vårt uppdrag

I juni 2014 tillsattes en Nationell Samordnare med uppdraget att samordna arbetet med att värna demokratin mot våldsbejakande extremism på nationell och lokal nivå. Till detta uppdrag fick samordnaren sitt ursprungliga direktiv (2014: 103) som sammanfattas i fyra punkter:

  • stärka och stödja samverkan i arbetet med att värna demokratin mot våldsbejakande extremism på nationell och lokal nivå,
  • inrätta en referensgrupp för kunskaps- och informationsutbyte,
  • stödja aktörer som identifierar problem med våldsbejakande extremism lokalt, och
  • genomföra riktade utbildningsinsatser.

2015 beslutade regeringen att Samordnaren skulle få utökat uppdrag. På så sätt fick Samordnaren tilläggsdirektiv  (2015:27). Den 12 mars 2015 beslutade regeringen att samordnaren skulle:

  • förbättra stödet till anhöriga,
  • utreda förutsättningarna för en pilotverksamhet med en nationell stödtelefon,
  • ta fram och initiera genomförandet av en sammanhållen strategi för arbetet med att värna demokratin mot våldsbejakande extremism,
  • uppmuntra till insatser för individer som vill lämna våldsbejakande extremistiska rörelser, och
  • inrätta ett nätverk av experter.

Den 13 augusti 2015 beslutade regeringen (2015:86) att Samordnaren skulle ge en etablerad frivilligorganisation, som anmäler sitt intresse, i uppdrag att genomföra en pilotverksamhet med en nationell stödtelefon dit bl.a. anhöriga, kommuner och organisationer kan vända sig för att få information, råd och stöd. Denna så kallade stödtelefonen lanserades november 2015 [och visade sig snabbt bli en total flopp].

Den 2 juni 2016 fick Samordnaren förlängt uppdrag till januari 2018 med tilläggsdirektiven 2016:43. Enligt dessa ska samordnaren:

  • vidareutveckla och fördjupa det kunskapsbaserade förebyggande arbetet,
  • fortsätta pilotverksamheten med en nationell stödtelefon för information, råd och stöd om våldsbejakande extremism,
  • var sjätte månad ta fram underlag om den lokala utvecklingen av det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism i samverkan med berörda myndigheter i referensgruppen och Sveriges Kommuner och Landsting,
  • bistå myndigheter, kommuner, organisationer och trossamfund med expertkunskap i arbetet mot våldsbejakande extremism,
  • utveckla de expertnätverk som har inrättats och bidra till att stärka och utveckla konkreta insatser och relevant nationell och internationell forskning om våldsbejakande extremism, och
  • analysera och föreslå hur det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism bör samordnas och organiseras nationellt från och med januari 2018.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Enkät 2016
28% besvarade inte enkät 2016
54% käner ej till någon våldsbejakande extremism 2016
– Vilka 51 kommuner?
– Varför inga definitioner?
75% känner ej till några våldsbejakande personer 2016
41 av 51 kontaktpersoner trodde 2016 att ”högerextremism” finns i kommunen
– Ska åtgärder baseras på personligt tyckande och förvrängd information?
– Antal och problem oviktigt?
– Vänsterextremister vanligast/flest, utom i kontaktpersonernas ögon
– Politisk agenda styr enkätfrågor, enkätsvar och resultat
– Hur många islamister finns i Sverige?
72 kontaktpersoner uppger 2016 att någon kommunanställd ”utbildats
– Ingen utbildning i 218 kommuner?
12 kontaktpersoner uppgav att kommunen har en ”lägesbild” 2016
– Relevant lägesbild?
15 kommuner har handlingsplan 2016
– 15 kommuner har en färdig handlingsplan
– Drygt hälften av landets kommuner kommer inte att göra någon handlingsplan mot våldsbejakande extremism
Utformning och struktur av enkätfrågor
Anonyma svar!!!
Den nationella samordnarens enkät 2016 och 2017, med ”resultat”
– Finns det aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen?
– Resultat 2016
– Resultat 2017 – Max 45% tror att det förekommer ”våldsbejakande extremism” – Förekomsten av våldsbejakande extremism i kommunerna
– Rättelse av den nationella samordnaren 2017 om våldsbejakande extremism
– Rättelse av den nationella samordnaren 2017 om våldsbejakande aktiviteter
– Motstridiga uppgifter
– Max 59% av Sveriges 290 kommuner tror det förekommer ”extremism”?
– Har våldsbejakande extremism ökat från 25% (alt. 17,6%) 2016 till 73% (alt. 45%) 2017?
Finns det aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen?
– Om ja, vilka individer eller grupper/organisationer?
Vilka riktningar av våldsbejakande extremism har förekommit under det senaste året i den kommun där du är verksam?
– Om ja, vilka individer eller grupper/organisationer? (2016)
– Vem har ”uppmärksammat” vad?
– Statistik baserad på vad kontaktpersoner i 17,6% av kommunerna 2016 tror och/eller vill påskina
Avgörande info för tolkning av resultatet: Enkätfrågor tolkningsfria 2016 och 2017
– Äpplen jämförs med päron
Absurd statistik (2016)
– Små kommuner (0-10 000 invånare)
– Mindre kommuner (10 000-20 000)
– Mellankommuner (20 000-50 000)
– Mellanstora (50 000-100 000)
– Stora kommuner (100 000-∞)
Felaktiga slutsatser av den nationella samordnaren
– Var ska resurserna läggas?
– Övriga felaktiga slutsatser av den nationella samordnaren
– Upprepning av infantil slutsats
Vanligast förekommande miljöer 2017
– Förtydligande av den nationella samordnaren 2017
– Fake News
– Omöjligt att jämföra 2017 med 2016
– Infantil slutsats
Max 12 kommuner har en lägesbild om våldsbejakande extremism 2016
Framtagandet av lägesbilder 2017
– Rättelse av den nationella samordnaren 2017 om lägesbilder och stödinsatser
– Handlingsplan utan lägesbild
– Lägesbild utan vetskap om läget
Hur långt har kommunen kommit 2016 med utformande av handlingsplan för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism?
Framtagandet av handlingsplaner mot våldsbejakande extremism 2017
– Förtydligande av den nationella samordnaren 2017
Exempel på handlingsplaner 2017
2016: Har kommunen haft utbildningsinsatser syftade till att öka kunskapen om våldsbejakande extremism hos de kommunalt anställda?
Utbildning 2017
Slutsatser 2016
– Vad behövs?
– Vad visar enkäten?
– Upprepning av infantil slutsats
– Hur har enkäten gett en ”lägesbild” och på vilket sätt är enkäten relevant för framtida arbete?
Den nationella samordnarens tvåsidiga rapport 2017
211 av 290 kommuner svarade 2017
Nya – irrelevanta – frågor för 2017
– Utsatthet
– Återvändare
– Stöd till individer och familjer i riskzonen
Den nationella samordnarens uppdrag


Källor:
Samordnarens rapport 2016
Samordnarens rapport 2017

Se även bl a;
Stiftelsen Tryggare Sverige sprider desinformation om extremism


SVT sprider Fake News om extremister i Sverige – Finns inga vänsterextremister?


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Terrorresor från Sverige

Mona Sahlin, av Alliansen utsedd till samordnare mot våldsbejakande politiska rörelsers reaktion med anledning av terrordådet i Paris är inte ointressant. Enligt Sahlin vilar nu ett tungt ansvar på regeringen även här hemma.

– I Sverige blir det nu en fortsatt viktig uppgift för både regering och civilsamhället att nu agera både för yttrandefriheten och religionsfriheten. Att samarbetet mot extremismen får större uppslutning och att rädslan och oron tas på allvar.

– Säkerhetsarbetet mot terror måste prioriteras samtidigt som det offentliga arbetet mot extremerna inom alla delar av samhället måste ges en tyngd och ett allvar som situationen kräver.

– Nu sätts återigen det demokratiska och toleranta samhället på prov.

Mona Sahlins heta linje

Toleranta samhället. Mona Sahlin genomför i skrivande stund en ”turne” genom landet där hon bland annat propagerar för en ”het linje” för anhöriga att ringa in sin oro för att deras barn kan lockas av Jihadisternas förtrollande musik.

Jihadistresor/krigsresor från Sverige

Vi kan konstatera att idag så har minst ett 40-tal svenska jihadister återvänt till Sverige efter att erhållit såväl träning som stridserfarenhet genom IS försorg ibland annat Syrien och Irak. Detta enligt Säkerhetspolisen i juni 2014. Antalet idag, får vi anta, är något högre även fast några inte fick nog av spänningen och livet under IS svarta fanor utan ville ha mer.

De som kommer hem har, ska vi ha klart för oss, exakt den stridserfarenhet som krävs för att genomföra ett dåd som det i Paris. Utan misskund och helt utan rädsla för död eller represalier.

Vi kan även konstatera att Mona Sahlins bästa vapen mot detta, som samordnare, är en het telefonlinje.

Lagförslag om att beslagta pass

Innan Alliansen lämnade Rosenbad förbereddes ett lagförslag om att kunna beslagta pass för de som SÄPO, bland flera, misstänker resa till just de träningsläger och krigshärdar som kan producera sådana satans mördare som vi sett idag i olika medier.

Detta ärende togs över av Anders Ygemans departement och var i praktiken färdigt att kunna gå till riksdagen för beslut. Där har det inte landat ännu och ingen på vare sig Regeringskansliet, Statsrådsberedningen eller Justitiedepartementet kan idag svara på var det ärendet ligger eller vad som hände.

Vad hände?

Jag utesluter inte att det bromsats av några. Att Bommersviksskolade politiskt sakkunniga som fått grepp om detta gjort den i övrigt korrekta analysen att även SSU:are och unga Miljöpartister, som vill åka till Västbanken eller Gaza alternativt Västsahara som aktivister, kan komma att omfattas av denna lagstiftning och stoppat den av det skälet. Om det är så, så finns det all anledning att snabbt omvärdera detta aktivistiska egenintresse av äventyr.

Faktiskt, när jag tänker efter, exakt samma adrenalinmekanism som finns hos jihadisterna. En blandning av adrenalin och politisk övertygelse.

Stoppa extremism?

Vi får väl se om Mona Sahlin och den svenska regeringen är beredda och har viljan att stoppa extremism eller ej. Eller om det är skillnad på extremism och extremism.Klicka här för att gå till Ledarsidorna, 2015-01-07Not.
Säpo säger den 12/1 2015 att det kan vara så många som 300 svenska medborgare som åkt till Syrien & Irak för att kriga för IS (och ett 30-tal av dessa har så här långt dött i striderna).

Mona Sahlin kräver tydligare besked av statsminister Stefan Löfven

Stefan Löfven gjorde på torsdagen en helomvändning om budgeten.

Beskedet för en vecka sedan var att den budget som S och MP tagit fram ska fungera som en valplattform för de två partierna.
Men nu hävdar statsministern att ”budgeten är överspelad.
Samtidigt säger han sig inte ha några planer på att bryta samarbetet med MP, även om S ska gå till val som ett eget parti.

MP är inte som förr

Enligt Mona Sahlin är MP ett annat parti i dag är de var när hon själv samarbetade med de tidigare språkrören Peter Eriksson och Maria Wetterstrand. De var mer pragmatiska.

Not. Det är nog många som håller med om detta.

Asylhanteringen måste reformeras mot terrorism

De flesta har åkt till Syrien och Irak för jihad. De har anslutit sig till IS.

Ordet IS sände kalla kårar längs ryggraden. Jag kunde inte koncentrera mig, eller fokusera på fredagsbönen. Tanken på att jag stått där, i moskén, fredag efter fredag, sida vid sida med män som nu kanske spelade fotboll med människors huvuden, gjorde mig illamående. Efter den här dagen deltar jag inte längre i fredagsbönen, jag ber hemma i stället.

Det är snart fyra år sedan jag kom till Sverige för att söka asyl och därmed skydd. Det jag nu fick veta i moskén gjorde mig allvarligt oroad över min egen och svenskarnas säkerhet. Jag lyckades fly från knarkbaroner och brutalt mördande talibaner, men efter vad jag hörde den här fredagen i den endast halvfulla moskén, vet jag inte längre hur säker jag kan känna mig i det här landet.

Jihad (”heligt krig”) i Sverige

Vad händer när dessa krigare kommer tillbaka hit? Män som deltagit i de mest grymma och brutala övergrepp på andra människor, på civila, i Irak och Syrien. Ska de utföra heligt krig, jihad, också i Sverige? Jag ser det som en absolut tänkbar realitet. Hur förbereder sig Sverige inför det?

Jag blev ännu oroligare när jag några dagar senare talade med en man som jag mötte på gymet i Norrköping. Han berättade att jihadister, medlemmar i IS, nu kommer till Sverige som asylsökande. Jag undrade vad de skulle kunna ha att vinna på det. Han svarade: ”När tiden är inne kommer de att resa sig och kalla till jihad också här. Zulmay, du måste förstå att IS inte är ett skämt, de är på riktigt. De sänder så kallade ’sleeping cells’ in i landet och bygger på det sättet upp sin beredskap.

Otillräckliga utredningar leder till att terrorister tar sig in i Sverige

Jag blev tyvärr inte särskilt förvånad av det jag hörde, även om det samtidigt var chockerande. På grund av den undermåliga hanteringen på asylområdet, där man inte gör tillräckligt noggranna utredningar och kontroller av de individer som kommer hit och ansöker om asyl, kan extremister ta sig in i landet.

Zulmay Afzali är före detta regeringstjänsteman i Afghanistan, flykting i Sverige sedan tre år, lärare och författare.

Här stoppas inga terrorister

Mona Sahlin: Unga kan ha tvingats utomlands

Skärpt lagstiftning räcker inte

Skärpt lagstiftning är inte nog för att stoppa unga svenskar från att resa till Syrien och Irak för att ansluta sig till Islamiska staten, IS. Det säger den nationella samordnaren Mona Sahlin, som kommer att föreslå regeringen att satsa på ökat familjestöd och att starta avhopparverksamhet. Hon har själv mött flera hemvändare.

Enligt Säpo har antalet svenskar som rest till Syrien och Irak för att ansluta sig till al Qaida-inspirerade grupper ökat. Säkerhetspolisen (Säpo) har bekräftade uppgifter på att 100 svenska medborgare rest till Syrien och Irak för att strida för Islamiska staten.

I dag finns inga möjligheter att hindra en person som står i begrepp att ansluta till terrororganisationer utomlands. I praktiken är samhällets verktygslåda i det närmaste tom när det gäller att stoppa resorna.

Genom samtalen har Mona Sahlin kommit till insikt om att endast skärpt lagstiftning, som förbud att ansluta till terrorstämplade organisationer, är otillräckligt för att förhindra människor att åka.

– Ett förbud hade inte spelat någon som helst roll för dem. De var så uppfyllda av den stora uppgiften. Senare visade det sig att de inte klarade av att utföra det våld som förväntades av dem.


Många migranter stider för IS

Hittills har minst 110 svenskar rest till Syrien och Irak för att ansluta sig till al-Qaida-inspirerade grupper som IS enligt Säkerhetspolisen.

Sverige har en relativt hög andel terrorresande i förhållande till jämförbara länder. Säpo beräknar att det i verkligheten handlar om 150 till 200 fall inräknat misstänkta resor som inte kunnat bekräftas.

– Det visar att vi måste vidta fler åtgärder för att människor inte rekryteras till de här handlingarna. Det innebär att vi måste se till att ha åtgärder för att följa de som trots allt lämnar landet. Och vi måste ha riktigt bra koll på dem när de återvänder till landet så att vi kan lagföra dem för eventuell brottslighet de gjort sig skyldiga till, och se till att de inte gör sig skyldiga till någon brottslighet i Sverige, säger inrikesminister Anders Ygeman (S).

En ny lag mot så kallade terrorresor snabbutreds just nu och väntas träda i kraft redan 2015. Men attacken i Paris gör att regeringen nu förstärker hela arbetet med terrorbekämpning.

– Vi kommer definitivt att vidta flera åtgärder under de närmaste dagarna och veckorna för att bekämpa terrorism och bekämpa möjligheterna att åka utomlands och strida. För att ta reda på vilka det är som gör det och kunna eventuellt lagföra dem när de kommer tillbaka, säger Anders Ygeman.

Efter attacken mot satirtidningen Charlie Hebdo i Paris stärker regeringen nu terrorberedskapen bland annat genom att ligga på för ett närmare polisiärt samarbete inom EU.

– Ett område är det som man i EU kallar PNR, som håller koll på resandeströmmar för att kunna kartlägga mönster, och på det sättet kunna lagföra de som gör sig skyldiga till terrorhandlingar eller terror-resor när de kommer hem, säger inrikesminister Anders Ygeman.

Klicka här för att gå till artikeln i SR, 2015-01-08