Löfven har ett högt tonläge

Decemberuppgörelsen – Moderaternas partiledning kritiseras

Interna kritiken växer. Nu svarar Anna Kinberg Batra på de hårda orden från bland andra sina företrädare Carl Bildt och Ulf Adelsohn.

Uppgörelse om spelregler, inte om sakpolitik

Genom lördagens s k decemberöverenskommelse tycker partiledarna inom Alliansen att de har fått som de ville. Det blev en uppgörelse om spelreglerna för minoritetsstyre, och inte förhandlingar om sakpolitiken.

Kan inte rösta på egna förslag

Även förre utrikesministern Carl Bildt är bekymrad när han skriver i sin blogg:
En del besvärligheter kan det dock komma att bli – mest dock för Alliansens partier. I före 2006 väl etablerad tradition brukar allianspartierna lägga en gemensam reservation i finansutskottet om den ekonomiska politikens inriktning. Jag utgår från att så kommer att bli fallet nu också. Men man riskerar då att råka ut för förödmjukelsen att i enlighet med överenskommelsen inte kunna rösta för denna i kammaren om det skulle vara en risk för att den skulle gå igenom.”.

Löfven vinnaren

EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark tycker att Löfven är den stora vinnaren.

Missnöje i länsförbunden

Även ute i de moderata länsförbunden finns en viss tveksamhet.

Viktigt med alternativ?

Anna Kinberg Batras svar på den skarpa kritiken är att ”det är viktigt att det finns olika alternativ”.

Sammanfattning av artikeln

Anna Kinberg Batra säger att Alliansen ville ha en överenskommelse där aktuell regerings budget inte skulle ifrågasättas av motparten. Dvs när regeringen lägger fram sin budget ska det andra blocket inte rösta på sin egen budget;
– En förutsättning för att lägga ned några röster i en budgetomröstning är att vi är överens om att det skulle vara ömsesidigt.”.

Samtidigt säger Anna Kinberg Batra;
– Vi hade varit tydliga före och efter valet. Vi skulle lägga alliansförslag och vi lovade väljarna att rösta på dem.

Anna Kinberg Batra vill inte svara på om regeringen kunde ha räddat sin första budget genom en överenskommelse på kvällen den 2 december, men med tanke på ovanstående kommentar från Anna Kinberg Batra skulle det innebära ännu ett sviket löfte till väljarna att inte rösta på sin egen budget.

Anna Kinberg Batra säger vidare;
Sverige behöver former för att det största underlaget ska kunna regera.”.

Men med den s.k. ”decemberöverenskommelsen har partierna kommit överens om det rakt motsatta, dvs att en minoritet ska kunna regera utan att riksdagens demokratiska möjligheter och rättigheter utnyttjas.

På frågan;
I vilken mån är detta ett erkännande av att det som hände för ett år sedan, när de rödgröna och SD fällde en del av budgeten, att det var fel?
svarar Anna Kinberg Batra undvikande;
– I överenskommelsen ingår ett ömsesidigt åtagande om att inte göra den typen av utbrytningar och det tycker jag är viktigt.”.

Dvs ännu ett steg mot ökad maktkoncentration för en minoritet !!!

Dokument om överenskommelse saknas

Det finns inget skriftligt dokument om Decemberöverenskommelsen. Därigenom finns det inget konkret att analysera och partiledningarna kan fortsätta uttrycka sig obegripligt och vända och vrida på orden.

Se även bl a;
Löfven har fått storhetsvansinne

Stefan Löfven surar över tillkännagivanden

Stefan Löfven surar för att han inte får som han vill


Löfven vill samarbeta med de partier han baktalar

Så vill Löfven samarbeta i integrationsfrågan

Varför vill Löfven inte samarbeta?

Utsträckta händer ej seriöst menat

Politiker anklagar politiker för att tycka som SD hellre än att diskutera sakfrågorna


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.

Moderaterna får stenhård kritik

Decemberuppgörelsen

Den som läser kommentarerna under Kinberg Batras inlägg om decemberuppgörelsen på hennes officiella Facebooksida får leta efter positiva kommentarer.

En villkorslös kapitulation

Den tidigare moderatledaren Ulf Adelsohn (1981–1986) kallar uppgörelsen för ”en villkorslös kapitulation”:
Tyvärr är det här riktigt illa. I iver att utestänga SD har ni gjort V till vågmästare och bara sett till regerandets form inte dess innehåll.
Det är inte bra för Sverige att få en vänsterpolitik som ni måste släppa igenom fyra vårar och tre höstar. En villkorslös kapitulation där 158 mandat ska regera över Sverige.
Ska ni lägga ner rösterna även om inte V röstar med regeringen?
”.

Vänstergir, fiasko, svek, förräderi

Rader av moderatväljare konstaterar att Sverige nu står inför en vänstergir och kallar uppgörelsen för ”ett fiasko”, ”svek” och ”förräderi”.

Uppgörelsen är ett hastverk

Den tidigare kulturministern Cecilia Stegö Chilò (6–16 oktober 2006) kallar uppgörelsen för ett hastverk: ”Sorry Anna, detta var inte bra. Hur kan du sluta en överenskommelse som binder 100 självständigt valda riksdagsledamöter?
Hur kan du fösa regeringen i armarna på V?
Hur kan du avstå från att opponera på följdpropositioner?
Hastverk.
Det blir rejäl uppförsbacke Anna. Jag tror inte detta är bra för Alliansen. Löfven såg lika förtjust ut som katten Måns, när han grundligt lurat Pelle.
”.

Ökat politikerförakt

Ulf E Börjesson fruktar att det som nu hänt kommer att öka föraktet för politikerna: ”Outgrundligt och oerhört tragiskt att sätta väljarnas röst ur spel på det här sättet. Politikerföraktet kommer att öka vilket leder till lägre valdeltagande. Huvudlöst!”.

Anna Kinberg Batra svarar luddigt

Kinberg Batra själv svarar: ”Detta lägger en viktig grund även för våra möjligheter att ta ansvar i regeringsställning efter nästa val, oavsett när det arrangeras. Därför är det viktigt och bra att vi kommit överens. God fortsättning och gott nytt år!

Se även bl a;
Slutresultat i riksdagsvalet 2018


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

KNÄCKFRÅGAN SOM ALLIANSEN DUCKAR FÖR

Oklarhet om budget

Decemberuppgörelsen skulle låsa upp dödläget i riksdagen och möjliggöra för minoritetsregeringar att få igenom sina budgetar. Men inför vårbudgeten riskerar det ändå att bli problem, eftersom frågetecken kring hur det ska fungera praktiskt kvarstår. Om Alliansen lägger ett gemensamt budgetförslag kan den inte rösta på det utan att riskera att Sverigedemokraterna återigen fäller regeringens budget. Men lägger allianspartierna enskilda förslag parti för parti kan allianssamarbetet börja luckras upp, enligt statsvetare.

Regeringen får total makt

Borgerliga företrädare har varnat för att regeringen nu kan få igenom vad den vill, oavsett stöd i riksdagen.

I DN-intervjun med statsminister Stefan Löfven efter att överenskommelsen presenterats, sa han att man kommer att regera med stöd av Vänsterpartiet så länge blockpolitiken kvarstår.

S-budget i samarbete med V

I gårdagens DN slog V-ledaren Jonas Sjöstedt fast att V och regeringen är överens om att göra statsbudgeterna gemensamt under resten av mandatperioden. Men det är oklart vad som händer om Vänsterpartiet av någon anledning i framtiden inte stöder regeringens budget.

Erik Ullenhag

Om S och MP går fram med en egen budget är Alliansen den största partikonstellationen och då kan vi rösta på vår egen budgetmotion”, twittrade Erik Ullenhag, Folkpartiets ekonomisk-politiska talesperson, under söndagen.

Här kan man emellertid fråga sig vad skillnaden är om Alliansens budget vinner enbart med stöd av Alliansen eller om deras budget vinner med stöd av SD?

Anna Kinberg Batra

Jo självklart kommer vi lägga både egna budgetförslag och and­ra förslag. Sverige behöver olika, och mer av Alliansens, alternativ”, twittrade Anna Kinberg Batra (M), den 27 december, samma dag som överenskommelsen presenterades.

Om Alliansen lägger eget förslag på budget, och röstar på detta, vad innebar då decemberuppgörelsen?

Tomas Tobé

Tomas Tobé, vice gruppledare för Moderaterna i riksdagen och blivande partisekreterare säger:
De som kritiserar oss säger att vi blir ett stödparti till Socialdemokraterna. Jag kan ha respekt för den åsikten, men jag delar den inte.

Problem med decemberuppgörelsen

Tommy Möller är professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet och tidigare talskrivare åt Carl Bildt. Han ser flera svårigheter med decemberöverenskommelsen.
– Uppgörelsen betyder antingen att
Oppositionen inte lägger gemensamma budgetmotioner och i stället lägger enskilda som inte kan få majoritet i riksdagen,
eller att
Oppositionen lägger gemensamma motioner för att understryka att man är ett regeringsalternativ, men då kommer man ju inte att kunna rösta på sitt förslag. Då ger man regeringen carte blanche.

– I princip kan allt som har med ekonomi att göra tas med budgetbeslutet. Minska strafftiden för personer som sitter i fängelse för att spara pengar, till exempel. Det kommer att bli mycket debatt om vad som är en budgetfråga och matar man in för mycket så försvagas riksdagens ställning rejält. Det är en utveckling vi kommer att se, säger han.
Han anser att en annan konsekvens blir en ”mycket svag opposition”.

Presskonferensen om decemberöverenskommelsen som innebär att en minoritet ska kunna styra över en majoritet i Sverige.
Frågan är om man tar ansvar för Sverige genom att begränsa demokratin?

Rädslan för att Sverigedemokraterna ska öka ännu mer verkar vara den enda drivkraften för förhandlingar.

MP säger nej till överenskommelse där KD-förslagen ingår

Det migrationspolitiska samarbetet över blockgränsen knakar i fogarna. Kristdemokraternas förslag om ändrade regler för flyktingmottagande väcker ont blod hos Miljöpartiet. MP säger blankt nej till en överenskommelse där KD-förslagen ingår.

Vilken väg vill Maria Ferm gå?

De vill införa en mer restriktiv politik. Det är något som drabbar de som är på flykt från krig och förföljelse och försvårar själva etableringen i samhället. Det är helt fel väg att gå, säger Maria Ferm (MP), migrationspolitisk talesperson.

MP vill inte bara hålla S gisslan i galna beslut, även alliansen ska dansa efter MP:s pipa (trots att MP är ett av de minsta partierna).

Tillfälliga uppehållstillstånd
Miljöpartiet, som skapade den migrationspolitiska överenskommelsen tillsammans med de borgerliga under förra mandatperioden, säger blankt nej till förslaget att permanenta uppehållstillstånd ersätts av tillfälliga.

Säkra länder
Dessutom är Miljöpartiet kritiskt till KD:s krav att asylsökande från ”säkra” länder på till exempel östra Balkan ska snabbehandlas.
Det finns inga ”säkra” länder, anser Maria Ferm.

Inte ens Sverige är ett säkert land?

Vänsterpartiet

Vänsterpartiet varnar för att KD:s förslag leder till en anpassning till SD:s dagordning.

Migrationsministern (S)

Migrationsminister Morgan Johansson (S) underkänner KD:s resonemang om att sänkta ersättningsnivåer skulle leda till att fler söker arbete.
Han är också oroad över att krav på arbete för permanent uppehållstillstånd innebär en tvångssituation gentemot arbets­givaren.
De här två förslagen de kommer med är inte särskilt genomtänkta och därmed svåra att förhandla om, säger Morgan Johansson.

Samarbete över blockgräns
Men Morgan Johansson avvisar ändå inte ett samarbete om migrationsfrågorna över blockgränsen.
Det finns en överenskommelse och den tycker jag att vi ska hålla oss till. Om något parti inom den överenskommelsen vill ändra politik måste vi diskutera det. Jag är angelägen att hitta blocköverskridande lösningar, säger migrationsministern.

FP, C och M vill inte säga vad de tycker

Såväl folkpartiledaren Jan Björklund som C-ledaren Annie Lööf och den blivande moderat­ledaren Anna Kinberg Batra undviker att uttrycka vad de tycker om KD:s förslag.

Göran Hägglund

KD-ledaren Göran Hägglund anser att det måste stå varje parti fritt att föra fram egna förslag utanför uppgörelsen. Men han blev upprörd när DN på gårdagens presskonferens i riksdagen ställde frågan om förslagen inte var en anpassning till Sverigedemokraternas politik.
Jag är trött på att alla diskussioner börjar och slutar med Sverige­demokraterna, deklarerade han.

KD:s utspel sätter uppgörelse med rödgröna på prov

SD stöds av dem som angriper SD

Tove Lifvendahl skriver i SvD (6/12) bl a:
En viktig sanning är att om man accepterar motståndarens världsbild, kan man bara förlora. Men att se samma problem är inte att acceptera en annans världsbild.
• Både Vänsterpartiet och Moderaterna tillstår exempelvis att den svenska skolan har problem och att resultaten går ner – men analysen om varför och vad som måste ske, skiljer sig åt.
• Både Miljöpartiet och Centerpartiet är tongivande i frågor om klimat och miljö, men har tämligen olika uppfattning om vad som utgör bästa styrmedel.

Om SD:s enda motstånd framöver blir att andra berättar att de är fascister, nazister och rasister, kommer de andra partierna att förlora.

SD:s bästa stöd fås just nu från dem som inte orkar/förmår fundera på själva sakfrågorna, utan nöjer sig med att anklaga alla som lyfter frågor om tillkortakommanden kring migration och integration för att fiska i SD:s grumliga vatten. Så upprätthålls ett förödande tankeförbud som verkar direkt kontraproduktivt; i stället för att politiker känner sig tvungna att fundera på vad de kan göra för att ändra på det som är problematiskt – och därmed reellt kunna utmana SD – blir resultatet att frågorna undviks helt.

De som efter valet har sagt ”vi tog visst debatten med SD i valrörelsen”, uppvisar en oförmåga eller ovilja att återge vad som egentligen hände. Visst uppstod replikskiften. Men när Jimmie Åkesson talade om både reella och sina subjektivt upplevda problem, mötte de politiska motståndarna honom genom att kokettera med att de inte var så hemska som han. Så tekniskt sett kanske man kan hävda att det debatterades – men det var uppenbart för många att det var skilda planhalvor matchen spelades på – och den utföll tyvärr till SD:s fördel.

Andra reella problem har vi återkommande lyft; somliga ligger på bordet i många kommuner och handlar konkret om mängden bostäder, skol- och vårdplatser som behövs för att klara den stora inströmningen av flyktingar som behöver skydd. Varje dag som går utan att detta inte tas om hand på ett fungerande sätt, kommer att vara en där SD utifrån sin nollsummespelsretorik och möjlighet att peka på en illa fungerande praktik, kan värva fler anhängare. SD har just nu närapå tillskansat sig ett monopol på att tala om migration och integration, eftersom andra tiger.

Monopol är mer ofta än sällan skadliga. I det här fallet leder det till att politikutvecklingen på ett område som verkligen är i behov av det, är obefintligt. En enad front mot SD är en dålig idé. Även här, liksom i så många andra frågor, är mångfald och konkurrens att föredra.

Grön Ungdoms bristande kunskaper i grundläggande matematik

Magda Rasmusson, språkrör, Grön ungdom skriver i SvD (10/12) bl a;
I en representativ demokrati som Sverige behöver partier som inte har 50 procent samarbeta med andra för att få igenom politik. I höstens val röstade 13 procent på Sverigedemokraterna medan övriga röstade på partier som inte vill minska invandringen. Miljöpartiet och några till vill därtill stärka asylrätten så att fler får sina mänskliga rättigheter tillgodosedda.

Logiken i hennes resonemang lämnar mycket övrigt att önska.
Det är inte 87 % av Sverige som vill öka invandringen eller ens behålla den på nuvarande nivå.
Det är också fel att alla partier, utom SD, inte vill minska invandringen. Det är bara tre småpartier som proklamerat denna åsikt (V, C och MP som vill ha fri invandring utan att kunna förklara hur det skulle gå till).

Se dessutom händelseutvecklingen inom Moderaterna där t o m hälften av M-politikerna öppet säger att de vill göra åtstramningar i flyktingpolitiken. Då kan man bara ana hur många det är som i grunden tycker likadant, men som inte vågar uttrycka detta!

Magda Rasmusson visar med sina hatiska formuleringar mot SD att hon saknar relevanta argument, och därför inte kan göra annat än hänge sig åt osakliga och irrelevanta smutskastningar i samma anda som inte minst Stefan Löfven.

En stilla undran till Magda Ramussons synpunkter; Var på denna planet finns det ett land som har en demokrati som inte är representativ?

Är det en demokrati om en partistyrelse bestämmer mot folkets vilja?

Utanför ämnet kan man fråga sig om ett land kan kalla sig demokratiskt där inte folket styr utan där 50 % av partiernas representanter (vars åsikter och vilja dessutom normalt inte framgår) kan styra över 100% av medborgarna. De senaste händelserna i Sverige kan väl inte tydligare visa att det finns anledning till förändringar.

Vad hindrar oss från att ge mera makt åt väljarna?

Bristande öppenhet

Bristen på öppenhet är inte unik för Moderaterna utan så här ser spelet ut i alla svenska partier – mer eller mindre.

Styrd urvalsprocess

I själva verket är det legio bland de svenska partierna att alla företrädare utses inom en liten krets som ibland kallas valberedning, ibland nomineringskommitté, ibland något annat. Oavsett namn är syftet detsamma: att hålla fotfolket borta och kontrollera processen så att bara ”rätt” personer kan komma ifråga för ett uppdrag.
Så kopplar eliterna ett järngrepp om sina partier.

Demokrati endast 1 gång/4:e år

Ofoget att marginalisera väljarna i den svenska demokratin gäller även politikens innehåll.
Vårt demokratiska inflytande är begränsat till att en gång vart fjärde år lägga vår röst på ett parti. Men exakt vad vi röstar på vet vi inte, annat än i de få frågor som debatterats i valrörelsen med luddiga svar på nästan alla frågor. Hur partierna kommer att ställa sig i de nya frågorna som dyker upp under mandatperioden är höljt i dunkel.

Politiker kan besluta tvärtemot väljarnas åsikt

Inte heller kan de valda företrädarna hindras från att besluta tvärtemot väljarnas uppfattning. Och någon möjlighet att i efterhand överpröva beslut gives icke i den svenska modellen. Det vore ett brott mot den representativa demokratin, enligt systemets försvarare.

Folket kan besluta om folkomröstning

I ett land som Schweiz ser man helt annorlunda på detta. Där kan väljarna ändra beslut som fattats i deras parlament. Det sker i en folkomröstning som folket tagit initiativ till – inte de valda politikerna. För att utlösa detta räcker att ett visst antal namnunderskrifter samlats ihop.

Schweizarna förklarar sig mycket nöjda med denna ordning. Den vitaliserar demokratin och tyglar de folkvaldas möjlighet att rösta efter vad som passar dem och inte väljarna.

Vad hindrar oss från att ge mera makt åt väljarna?

Ann-Marie Pålsson, docent i nationalekonomi och tidigare riksdagsledamot (M), 2014-10-29

Bara forskningen kan bota Moderaterna

Ingen förbättring av integrationen

Man brukar ge rådet till de i personlig kris att först våga erkänna sin situation för sig själv. Moderaterna har efter sin valförlust ännu inte tagit detta första steg mot tillnyktring. Partiet vägrar envist att medge att integrationen av invandrare i Sverige inte har förbättrats sedan Alliansens valseger 2006.

Inflödet av nya arbetslösa

Invandrares utanförskap var den största enskilda faktorn bakom Moderaternas valförlust också indirekt. Inflödet av nya arbetslösa dolde arbetslinjens framgångar i övrigt. Bland invandrarna själva ser vi inte helt oväntat att människor som pressas samman i segregerad fattigdom inte är nöjda med sin status som andra klassens medborgare. Utsatta och frustrerade invandrare känner igen sig mer i vänsterns klasskritik än det liberala budskapet om frihet och låga skatter.

I förorter som Tensta och Rosengård fick Moderaterna färre än en tiondel av rösterna.

21,4 % arbetslösa av utomeuropeiskt födda

Arbetsförmedlingens senaste prognos noterar: ”Av de inrikes födda i åldrarna 16-64 år var 5,5 procent av arbetskraften arbetslösa under tredje kvartalet 2014. Av utrikes födda var motsvarande andel 15,4 procent och bland utomeuropeiskt födda 21,4 procent”.

57 % förvärvsarbetande bland utrikes födda

År 2011 förvärvsarbetade 82 procent av de inrikes födda och 57 procent av de utrikes födda i åldrarna 20-64 år [58 procent 2013].

Migrationsuppgörelsen

Moderaternas nyvalda partiledare Anna Kinberg Batra håller fast vid migrationsuppgörelsen med Miljöpartiet.

Frisering av utanförskapet med retoriska tricks

Ett värre problem är att Moderaterna under Fredrik Reinfeldt och Kent Persson satt i system att ljuga och vilseleda i dessa frågor med stöd av en sympatisk media. Mer kreativ energi gick till att frisera utanförskapet med retoriska tricks och rena fabrikationer än till att utveckla effektiva åtgärder.

Fiffel med statistik provocerar

Moderaternas väljare är smartare än journalister och provocerades av att se sin egen regering ta fifflet med utanförskapsstatistiken till nya höjder.

Arbetsmarknadsstatistik mixtras med

Det viktigaste tricket i regeringen arsenal var att ge sken av att den snabba befolkningsökning som invandringen förde med sig var synonym med reducerat arbetslöshet. Genom att ständigt prata om ”antalet nya jobb” eller om antalet ”invandrare som går till jobbet varje dag” sopades den dystra arbetsmarknadsstatistiken under mattan.

Arbetslöshet mäts dock alltid och överallt i procent. Siffror på hur många som går till jobbet är värdelösa utan siffror på hur många som inte går till jobbet.

Att inte justera för befolkningstillväxt när man diskuterar sysselsättning eller välstånd är helt enkelt fusk.

60 % har endast förgymnasial utbildning

Arbetsförmedlingen skriver: ”Nästan 60 procent av de nyanlända inom etableringsuppdraget har endast förgymnasial utbildning, varav de flesta har kortare grundutbildning än nio år.
Under kommande år väntas antalet inskrivna arbetslösa som har en kort utbildning fortsätta att öka.

Efterfrågan på lågutbildade minskar

Den svenska ekonomin är allt mer kunskapsintensiv. Bara en tiondel av de med jobb har förgymnasial utbildning, och kraven ökar år efter år. Arbetsgivares bristande efterfrågan på lågutbildade från tredje världen kommer inte att lösas med ett avskaffande av LAS eller fler jobbcoacher. Det löses heller inte av konservativa åtgärder som att ”ställa krav” och be de arbetslösa kavla upp ärmarna. Allt tyder på att arbetslösa invandrare intensivt söker efter arbete. De som inte lyckas kan knappast skuldbeläggas för svenska arbetsgivares höga krav i en högteknologisk arbetsmarknad där många tävlar om allt färre enkla jobb.

Nytänkande behövs

Det är svåra frågor som kräver nytänkande. Väljare förväntar sig djupare analys av ett statsbärande parti än att ordet ”öppenhet” upprepas med ännu större intensitet.
Ett förslag till Anna Kinberg Batra som kan bidra till att reparera förtroendeskadan utan att ändra flyktingpolitiken i sig; Tillsätt en kommission om dessa frågor ledd av riktiga forskare. T ex Assar Lindbeck, Jan Ekberg, Bertil Holmlund, Bo Rothstein, Per Skedinger, Yves Zenou, Olof Åslund och Joakim Ruist.

Undviker att anlita expertis

Alliansens trovärdighet har tagit skada av att man i stället för riktiga forskare alltmer lutar sig mot ideologiska tankesmedjor som Timbro/Migro eller Fores.

Erik Ullenhag tog uttryckligen avstånd från Jan Ekberg, landets mest seniora forskare på området migrationens ekonomiska effekter.

I stället förlitar man sig på expertis från evangeliska ideologer som Fredrik Segerfeldt, Johan Norberg och Andreas Bergström, som sinsemellan inte ens har en ekonomexamen från Fairfax University att dela på.

Retorik provocerar

En hel del av missnöjet med Nya Moderaterna handlar om den provocerande obegåvade retoriken, inte flyktingmottagandet i sig. Floskler, lögner och självcensur har inget i borgerligheten att göra och har i varje fall hitintills inte hjälpt invandrare komma i arbete. De allra flesta Moderatväljare har stora hjärtan och vill gärna hjälpa de som flyr krig. Men Moderater har också oftast en hjärna att tänka med, och betraktar hederlighet som en värderingsfråga.

Bara forskningen kan bota Moderaterna

Ingen ändring i invandringspolitiken

Invandringspolitik, var?

Det blir ingen ändring i invandringspolitiken säger alliansen samstämmigt. Men vilken invandringspolitik? Varför frågar journalisterna inte om detta? I svaren från allianspartierna handlar invandringspolitiken bara om att Sverige ska ta emot mesta möjliga flyktingar. Det låter förvisso humant och bra, men hur ska det finansieras, på vilket sätt med vad, på bekostnad av vad?

Ingen diskussion eller information om finansiering & integrering

Varför är partierna så rädda för att gå in på finansieringen och integreringen? Anser de inte att väljarna har rätt att veta detta, oavsett vilken partipolitisk ståndpunkt man har?

Så länge alla partier vägrar att svara på frågor av denna typ och inte vill visa vilka kostnader det innebär, vem vinner på detta om inte SD?

Se även:
Åtgärder som krävs för Sveriges invandringspolitik

Regeringens plan för reformering av nyanländas etablering

Centerpartiets integrationspolitik

Folkpartiets nya villkor för invandrare

KD:s förslag att minska kostnaden för flyktingmottagandet

Av Riksdagspartierna så har Moderaterna och Vänsterpartiet ännu inte med ett ord presenterat sin syn på hur flyktingpolitik, invandringspolitik, och integrationspolitik ska utformas.

12% av moderaterna tycker annorlunda än SD

Bara 12% av moderaterna tycker annorlunda än SD

57% av moderaterna anser att det är ett dåligt förslag att ta emot fler flyktingar och bara 12% anser att det är ett bra förslag.
Ska man tolka detta som att moderaterna inte företräder sina väljare i sin politik?

Är ytan den enda viktiga parametern?

Fredrik Reinfeldt säger; ”Jag flyger ofta över den svenska landsbygden och det skulle jag vilja råda fler att göra. Där finns oändliga fält och skogar. Där finns mer plats än man kan föreställa sig. De som hävdar att landet är fullt, de bör visa var det är fullt”.
Men är det någon som hävdat att det inte är ekonomin som är problemet utan att det är antalet kvm?

Världsrekordet på flest människor i en Mini-bil (BMW) är 27, så plats finns det nog alltid.

Fredrik Reinfeldt: Jag flyger ofta över den svenska landsbygden och det skulle jag vilja råda fler att göra

Behov av ändrad inställning till SD

Danmarks före detta finansminister Claus Hjort Frederiksen (V), menar att det är nödvändigt att Sveriges politiska etablissemang ändrar kurs i invandringsfrågan och inställningen till SD.
Han har noga följt den svenska debatten under många år och tror inte att det är hållbart i längden att negligera ett parti med tiotals procent av väljarkåren.

Det är lite naivt om man tror att den svenska befolkningen är helt annorlunda än den övriga befolkningen i Europa.

Verkligheten kommer hinna ikapp de svenska politikerna”.

Majoritet kan inte helt negligeras

Det är faktiskt så att vad som nu händer i Sverige kunnat förutsägas ganska detaljerat. Precis som i andra länder där politikerna inte haft någon fungerande flyktingpolitik så kommer det till syvendes och sist leda till att det upptäcks och protesteras mot.
För att en demokrati ska kunna fungera som en sådan måste man nog lyssna även på minoriteter (därmed inte sagt att man behöver göra exakt som minoriteter vill). Men när man inte ens lyssnar på majoriteten (som inom Moderaterna) kanske man inte ska tro att det håller i längden.

Här går gänget till attack mot polisen

Horribelt av Migrationsverket

Boende i Hagsätra: Det ser ut som ett slagfält

TOPPSTYRDA PARTIER

Partiledning som inte lyssnar

Partierna har inte presenterat någon plan för att hantera flyktingproblemen, men partierna har heller inte undersökt varken vad deras politiker, medlemmar eller väljare anser. Är det inte lite märkligt att i en sådan stor och viktig fråga inte ens efterhöra medlemmarnas åsikter om vilken väg partiet ska välja?

50% av M-politikerna tycker som SD

Nu har SVT gjort vad Moderaternas partiledning borde ha gjort och undersökt vad M-politikerna anser, med resultatet att fler än hälften vill samma som SD, trots att moderaternas kommande partiledare (och ev blivande statsminister) är av en helt annan åsikt (dvs den i Sverige ”politiskt korrekta”).

Vi kan inte ta in hur många som helst, som nästa år då vi ska ta in 110.000, säger Timo Granetin, oppositionsråd i Vingåker, till SVT.

Det finns fler problem än att partiledningen i Moderaterna går på en annan linje än vad M-politikerna önskar.

50% av politikerna saknar öppenhet i en diskussion om invandringspolitik

Nästan hälften av M-politikerna anser att det är svårt att öppet diskutera invandringspolitiken.
Det hade varit högst oroväckande redan om 10 % ansåg att de inte ens kan debattera invandringspolitiken.

Tobias Billström fick hård kritik bara för att han sagt att Moderaterna skulle diskutera volymen invandrare som kommer till Sverige vilket visar hur känsligt detta ämne är. Det här är ännu en tydlig signal om de masssiva problemen i invandringsfrågor.

Konsekvenserna av en partiledning som inte vill diskutera invandring

Frågan är hur länge ett parti kan överleva där partiledningen inte ens vill föra en diskussion om invandring och där en mycket stor del av deras politiker inte är av samma åsikt som den som presenteras av partiledningen.

Permanent uppehållstillstånd & anhöriginvandring

Migrationsverket beslutade 2013 att alla syrier med skyddsskäl får permanent uppehållstillstånd, vilket i sin tur leder till att även anhöriga har rätt att bosätta sig i Sverige.
53 procent av M-politikerna vill att det ska bli svårare att få permanent uppehållstillstånd.

Lagen om eget boende

Lika många, 53 %, anser att lagen om eget boende, EBO, ska skrotas och flyktingar ska placeras där det finns jobb och/eller bostäder.
Detta istället för att flyktingar är fria att bestämma själva var de vill bo, vilket sätter ett enormt tryck på en handfull kommuner (som redan innan kan ha haft det svårt att få ekonomin att gå ihop).


Åsikter om invandringen från moderata politiker

Bland de PK-svar som kommit in från politikerna återfinns bl a följande:

Timo Granetin får medhåll av kommunalrådet i Öckerö kommun, Arne Lernhag, som menar att det saknas omkring 150.000 bostäder, exklusive invandringen;
Det är orealistiskt att tro att vi ska kunna upprätthålla någon som helst kvalitet i invandringen med så höga tal”.

Arne Lernhag kritiserar också partiledningen. Han menar att det inte förs en diskussion om invandringen i partiet;
Partiledningen har valt att inte vilja diskutera dessa frågor trots att de ständigt tagits upp på olika möten inom partiet. Partiet måste våga diskutera alla frågor som är aktuella och det inkluderar frågor om invandringen”.

Patrik Krupa i Olofström menar att det inte bara är i Moderaterna som ingen diskussion förs;
Det är tabu att ventilera migrationspolitik inom alla partier utom inom SD”.

Peter Carpelan (M), som är landstingsråd i Stockholms läns landsting, men tills i höstas var kommunstyrelsens ordförande i Ekerö, menar att det är en omöjlig uppgift för Sverige att ta emot ett så stort antal flyktingar;
Det är helt oacceptablelt om det samtidigt innebär att kostnaderna blir så astronomiska att vi i Sverige måste göra nedskärningar i vår egen välfärd”.


S + MP, ledningen inom Socialdemokraterna lever sitt eget liv.

Det är inte bara inom Alliansen där det verkar finnas ett avgrundsjupt hål mellan partistyrelsen och övriga politiker. Även inom socialdemokraterna går partiledningen, med Stefan Löfven i spetsen, en annan väg än vad S-politikerna i övrigt önskar.
De socialdemokratiska politikerna vill inte ha med Miljöpartiet i regeringen, men MP biter sig fast med stöd av Stefan Löfven.

M-politiker vill samarbeta med SD

Var tredje M-kommunpolitiker säger öppet ja till SD-samarbete

Det kan vara många fler om de vågat uttrycka sina åsikter och/eller vågat gå emot partiledningen.

Partistyrelsen beslutar att inte samarbeta med SD
2008 fattade den moderata partistyrelsen ett principbeslut om att inte samarbeta med Sverigedemokraterna på någon nivå. Detta beslut stödjs av idag av Moderaternas tillträdande partiledare Anna Kinberg Batra.

Kan ett parti fungera när partiledningen i sina åsikter står väldigt långt från såväl sina väljare som sina politiker?

En fråga där Moderaterna är splittrat är om man ska kunna samarbeta med Sverigedemokraterna i kommuner och landsting. Av de som svarat på SVT:s enkät tycker 36,6 procent att det ska vara möjligt trots ett principbeslut att partiet inte ska samarbeta.

SVT-undersökning: Moderaterna splittrat i flyktingfrågan

S och MP röstade på SD – och vann

David Batra om hustruns nya roll som Moderaternas ledare

Se även bl a;
Slutresultat i riksdagsvalet 2018


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Lyssna på väljarna framför medierna

I Moderaternas färska eftervalsanalys finns två meningar som avslöjar något viktigt om inte bara M, utan svensk politik överlag: Partiet har vid flera tillfällen under regeringstiden försökt lyfta integrationspolitiska förslag, men debattläget, särskilt i media, har gjort det mycket svårt. Diskussionen kom i stället att handla om hur dessa förslag förhöll sig till Sverigedemokraternas politik”.

Journalisters åsikter skiljer sig mot folkets

Hur ska politikerna veta vad väljarna egentligen tycker, när kommunikationen filtreras av en journalistkår vars värderingar i vissa avseenden skarpt skiljer sig från folkflertalets?

Moderaterna anpassar sig efter media

Ett exempel var när tidigare migrationsminister Tobias Billström (M) i början av 2013 ville sänka volymerna för såväl asyl- som anhöriginvandring. Billström möttes av hård medial kritik och anklagades för att anpassa politiken till SD. Till en början stod Billström på sig och förklarade att partimedlemmar och väljare varit ”väldigt tydliga” med att de ville se denna förändring av migrationspolitiken.
Efter några dagars mediestorm sade Fredrik Reinfeldt att M aldrig skulle överväga att minska invandringsvolymerna.

Drevet var över, ordningen återställd. I valet ett och ett halvt år senare förlorade M 340 000 röster medan SD fick 460 000 nya väljare.

Åsa Romson & vita heterosexuella män

Miljöpartiet kan också ha tappat väljare på att anpassa sig till medielogiken. De gröna har förvisso alltid varit feminister, men inte av den aggressiva, manshatande sorten. När Åsa Romson i somras plötsligt talade om ”vita, heterosexuella män” som icke-människor försvann nog ett antal MP-röster.Åsa Romson och Medleålders vita heterosexuella män

Att ”lyssna in” väljarna mer, och medierna mindre, vore en demokratisk välgärning och vitaliserande för politiken.

Är SVT:s journalister miljöpartister?

Åsiktsklyftan ökar mellan journalister och allmänhet

SVT och SR, dags att erkänna era partisympatier