Löfvens nya försök att undvika misstroendevotum, 2 av 3 skattehöjningar dras tillbaka

Miljöpartiet och Vänsterpartiet enades i helgen om att dra tillbaka två av tre föreslagna skattehöjningar

Stefan Löfven räknar med att alliansen nu drar tillbaka hotet om misstroendeförklaring – men införandet av en flygskatt finns kvar i regeringens höstbudget.

Red’s kom:
Löfven och S+MP-regeringen kör alltså samma metod som vid förklaringen att misstroende skulle riktas mot tre ministrar pga IT-skandalen, där resultatet blev att Anders Ygeman omplacerades, Anna Johansson fick gå (någonstans, ingen verkar veta vart) men Löfven behöll försvarsminister Peter Hultqvist, mot oppositionens vilja.

Nu kommer S+MP-regeringen alltså att dra tillbaka två av tre skattehöjningar. De skickar ut ännu en testballong för att se om majoriteten i riksdagen kommer att vika sig. Löfven provocerar de partier han säger sig vilja samarbeta med.

Ytterligare tre ministrar kan bli föremål för en misstroendeförklaring:
• Mikael Damberg (S), näringsminister
• Per Bolund (MP), biträdande finansminister
• Tomas Eneroth (S), ny infrastrukturminister (”trafikminister”)Mikael Damberg (S), Per Bolund (MP, Tomas Eneroth (S)

Här kan oppositionen enkelt kontra med att om S+MP-regeringen inte drar tillbaka även flygskatten så kommer misstroendeförklaring att riktas mot en minister istället för mot tre. Man kan ana att Per Bolund ligger mest risigt till (Mikael Damberg riskerar ju ändå att ryka i framtiden pga IT-skandalen). I sådant fall gör oppositionen – om de känner för att vara generösa – en eftergift som direkt motsvarar S+MP-regeringens eftergift för majoriteten.

En förklaring om misstroende har varnats för i samband med att regeringen lägger sin budgetproposition, där Alliansen motsätter sig S+MP-regeringens tre skatthöjningar som anses vara skadliga för företagande och arbete:
• Flygskatten
• Sämre 3:12-regler för småföretagare (skattehöjning  för fåmansbolag)
• Skärpt marginalskatt

Med vilken rätt klagar Löfven på misstroendevotum?

Misstroendeomröstningar är fritt att använda antingen för att peta en minister som man anser är oduglig av valfri anledning eller för att en minoritet inte ska tro att de kan bestämma över en majoritet. Eller av vilken anledning som helst. Att misstroendeomröstningar sker är ett tecken på att demokratin inte är helt begraven.

Misstroendeförklaring är ett av DEMOKRATINS skarpaste verktyg

Det hävdas att en misstroendeförklaring är riksdagens skarpaste vapen. Det är en sanning med modifikation. Det är i så fall demokratinsskarpaste vapen”.

Lena Mellin (Aftonbladet) verkar tyvärr inte ha förstått vad demokrati innebär utan skriver:

Misstroendeförklaring är ett av riksdagens skarpaste vapen. Det bör användas med sans och måtta.
Misstroendeomröstningar är inte till för att protestera mot förslag som man inte gillar. Det är till för att användas när ett statsråd faktiskt saknar riksdagens förtroende för att de klantat sig och misskött sitt ämbete.

Det är alltså så felaktigt som något kan vara! När det gäller misstroendeförklaringar så ska de absolut aldrig någonsin användas ”med sans och måtta”. Med sådant allvarligt feltänk är demokratin död (som DÖ, Decemberöverenskommelsen). Istället är det bättre ju oftare misstroendeförklaringar används som verktyg. Då och endast då kommer folkets vilja att följas, om inte bra så i alla fall på bästa möjliga sätt. Så länge vi inte har ett system med folkomröstningar som i Schweiz, och personval (som i Finland) vilket gör det avsevärt svårare för politiker att ligga på sofflocket och strunta i vad folket tycker.

I aktuellt fall har S+MP-regeringen att följa majoritetens vilja eller ta konsekvenserna av att tro – som Löfven – att man står över folkets vilja.

Förslaget om flygskatt

• I november föreslog en statlig utredning en punktskatt på flygresor beroende på flygresans längd.

• Den lägsta nivån utredningen föreslår är 80 kronor och ska gälla för varje enkel flygresa inom Europa och inom Sverige. För resor som är längre än 600 mil föreslås skatten bli 430 kronor. Den näst högsta nivån som föreslås är 280 kronor för flyg till länder som ligger helt eller delvis utanför Europa och högst 600 mil från Arlanda flygplats.

Skatten skulle bara tas ut vid avresor från svenska flygplatser.

Syftet med skatten är att minska flygets klimatpåverkan genom att uppmuntra konsumenter att välja mer miljövänliga alternativ.

Med skatten väntas utsläppen minska med 0,08–0,2 miljoner ton koldioxidekvivalenter.

Red’s kom:
Det är bara spekulationer. Varje sunt tänkande människa begriper att om lilla Sverige genomför en sådan åtgärd har det i den stora totalen noll och ingen effekt på miljön. Visst blir det en liten extra skatteintäkt, men de pengar regeringen drar in på gungorna förlorar de på karusellerna.

Fakta: Regeringen och TT

Så mycket dyrare blir flygbiljetten

Påslag för den nya flygskatten, räknat från Stockholm/Arlanda:
• Luleå, Sverige: 80 kr (69 mil)
• Amsterdam, Nederländerna: 80 kr (115 mil)
• London, Storbritannien: 80 kr (150 mil)
• Kreta, Grekland: 80 kr (270 mil)
• Malaga, Spanien: 80 kr (300 mil)
• Las Palmas, Kanarieöarna: 80 kr (430 mil)
• Istanbul, Turkiet: 280 kr (220 mil, men Turkiet ligger delvis utanför Europa)
• Agadir, Marocko: 280 kr (380 mil, men utanför Europa)
• New York, USA: 430 kr (630 mil)
• Bangkok, Thailand: 430 kr (830 mil)
• Sydney, Australien: 430 kr (1580 mil via Bangkok)

S, MP och V eniga i att begränsa vinster i välfärden

I helgen kom regeringspartierna och Vänsterpartiet överens om att senare i höst lägga fram ett förslag som begränsar vinster i välfärden.
–  Vi är överens om huvuddragen, men det återstår en del detaljer, sa i går civilminister Ardalan Shekarabi till Dagens Nyheter.

Red’s kom:
Dvs Löfven gör en strategisk eftergift för att trygga Jonas Sjöstedts stöd för höstbudgeten – i förvissning om att Alliansen och SD fäller vinsttaket i riksdagen.

S, MP och V ger efter i 2 av tre skattehöjningar

Regeringen och Vänsterpartiet enades också i helgen om att dra tillbaka två av de tre skattehöjningar som allianspartierna kritiserat.

Det var i mitten av juni som alliansens partiledare meddelade att de är beredda att agera i riksdagen för att stoppa skattehöjningarna, till exempel i form av en misstroendeförklaring.

”Alliansen kommer i dag att agera gemensamt för att stoppa de tre skattehöjningarna och få regeringen att backa”, skrev Centerledaren Annie Lööf då på twitter.

Liberalernas partiledare Jan Björklund konstaterade samtidigt:
”Regeringen måste backa från de tre skattehöjningarna på jobb och företagande. Annars kommer alliansen agera, till exempel genom misstroendeförkl.”

Tillägg:
Magdalena Andersson (S) dementerar nu Ekots och Expressens – samt Jonas Sjöstedts (V) – uppgifter och hävdar: ”Vi har ingen överenskommelse om hur vi ska gå vidare med skatterna”.

Fake News? Vi får kanske vänta till den 20 september innan vi får klart besked från S+MP-regeringen?

Källa: Expressen

Vinster i välfärden

DN skriver under rubriken ”Löfven hycklar om ’vinstjakt’”:

”Vi har utgått från Reepalus utredning”, säger civilminister Ardalan Shekarabi (S). Bara det beskedet visar hur snett ute man är.

Ilmar Reepalus alster ”Ordning och reda i välfärden”, som överlämnades till regeringen i november i fjol, sågades grundligt inte bara av många och tunga remissinstanser. Bland kritikerna fanns också ledande socialdemokrater och utredningens egna experter.

När Jonas Sjöstedt talar om ”vinstjakt i välfärden” finns någon sorts logik i botten. Vänsterpartiet avskyr inte bara vinster i välfärden, man avskyr vinster, punkt. Förr kallades de ”profit” och skulle avskaffas efter revolutionen tillsammans med möjligheten att välja tandkräm.

”Läckage”, ”missbruk av skattepengar” och  ”vinstjakt”

Men när Stefan Löfven och andra ledande socialdemokrater använder samma språk doftar det hyckleri. Löfven är ingen vinsthatande antikapitalist. Han känner väl till att personalen i de privata välfärdsbolagen inte är en skara pengahungriga utsugare som ”jagar” vinster till varje pris. När han svingar mot de privata välfärdsbolagen talar han mot bättre vetande.

I stället handlar det om valrörelse. Socialdemokraterna tror att partiet nu kan surfa på en allmän våg av misstro mot alternativ i välfärden. Ett sätt är att lyfta fram enskilda dåliga exempel – utövare som inte alls borde vara i branschen och som är undantag, inte regel. Ett annat är att använda värdeladdade ord som ”läckage”, ”missbruk av skattepengar” och just ”vinstjakt”.

57% vill ta bort vinster i välfärden, eller?

Det är sant att det finns en skepsis hos stora väljargrupper mot vinster i välfärden, även om den är minskande. 57 procent av väljarna vill enligt SOM-institutet att de ska tas bort.

Red’s kom:
Det finns mycket starka skäl att betvivla denna undersökning (man kan få de svar man önskar genom att formulera frågorna ”rätt”)… alternativt väljarnas intelligens.

70% vill att alternativ till kommunala skolor ska finnas

Men samtidigt anser en stor majoritet, enligt en undersökning i år från Demoskop, att valfrihet är viktigt, till exempel inom vård, äldreomsorg och personlig assistans. Och samtidigt svarar sju av tio svenskar, enligt Ipsos i februari, att de vill att skolvalet mellan kommunala skolor och ”godkända friskolor” ska få finnas kvar.

Red’s kom:
Notera att inget opinionsinstitut vågar ställa någon fråga om ifall muslimska friskolor ska tillåtas i Sverige.

Medias manipulering av folket

Man kan spekulera i hur denna motsägelse går ihop. Det är inte osannolikt att ord som ”vinstjakt” satt sig så ordentligt att väljarna slår bakut mot tanken på Monopolkapitalisten med hög hatt som mjölkar skattepengar ur sjukhus, skolor och äldreboenden. Det är också rimligt att några uppmärksammade skandaler inom den privata välfärden satt spår.

Men när tanken i stället går till den läkarägda vårdcentralen vid busshållplatsen, eller till den privata förskola där barnen trivs så bra, framstår tanken på att de ska stoppas som bisarr.

Ideologiskt betingade inskränkningar gagnar inte Sverige

Avarterna ska bort. Precis som i den offentliga verksamheten finns i den privata exempel på hur chefer och huvudmän visat sig skandalöst olämpliga att driva välfärd. Men att driva igenom ideologiskt betingade inskränkningar i hela branschen är huvudlöst.

Kvaliteten är det viktiga, inte vem som äger vad

Det tål att upprepas att det är betydligt viktigare att fokusera på verksamheternas kvalitet än deras ägandeform.

Och vad gäller kvaliteten visar de privata alternativen gång på gång att de leder till nöjda elever och patienter, och en personal som ofta trivs betydligt bättre än kollegorna i den offentliga välfärden.

Regeringen vet att V+S+MP-regeringens förslag inte går igenom

En kraftig vinstinskränkning byggd på Ilmar Reepalu och Vänsterpartiet kommer inte att gå igenom riksdagen.

I stället lär de privata alternativen inom välfärden återigen bli valfråga. Då har alliansen mycket att vinna, med det enkla budskapet att alternativen i välfärden generellt fungerar mycket bra, att privata bolag inte är något ont i sig och att företagsamhet inte är synonymt med cynisk ”vinstjakt”.

Red’s kom:
Politiken blir löjeväckande när man lägger förslag som alla redan från början vet att majoriteten kommer att avslå direkt.

LÖFVENS LEKSTUGA
Löven och hans minoritetsregering saknar vilja och/eller förmåga att förhandla med majoriteten.

Löfven har uteslutit blocköverskridande kompromiss

Regeringen har skött frågan om vinster i välfärden ansvarslöst. På S-kongressen i våras fick man ett svårtolkat mandat som gav relativt fria händer.

Det hade säkerligen varit möjligt att hitta en blocköverskridande kompromiss som just fokuserade på kvalitet, ströp möjligheterna för oseriösa aktörer och ändå garanterade fortsatt valfrihet.

Löfven gjort sig beroende av Sjöstedt, vilket drabbar alla medborgare

I stället har Stefan Löfven gjort sig beroende av Sjöstedt som i budgettider kan höja rösten och ställa ultimatum.

Då får till och med en undermålig produkt som Ilmar Reepalus utredning, helt i onödan, nytt politiskt liv och läggs till grund för en kompromiss mellan S och V. ”Nu har vi baxat den ända hit”, för att citera en gammal finansminister (S).

Källa: DN

Se även bl a;
Ygeman, Hultqvist och Anna Johansson ryker via misstroendeförklaring

Stefan Löfven chansar, låter misstroendevotum mot Peter Hultqvist röstas om

Regeringens mörkläggning av och lögn om IT-skandalen i TransportstyrelsenRegeringen höjde Maria Ågrens (f.d generaldirektör vid Transportstyrelsen) lön med 3 500 kr/månad (dessutom retroaktivt) under tiden som polisens utredning av henne pågick. Hon behåller dessutom sin nya lön tills vidare, trots att hon till slut, efter medias reaktioner, sparkats.

Löfven ljög. Mörkläggningen av IT-skandalen på Transportstyrelsen fortsätter

Batra: Löfven har skadat Sverige med sin hantering av IT-skandalen

Ann Linde, Ygemans statssekreterare, fortsätter mörka IT-skandalen

Regeringens säkerhetspolitiska råd, endast PR-jippo av Löfven? – Med sammanställning av händelseförloppet för IT-skandalen från april 2015 t o m 27 juli 2017

Är regeringens plan att begrava informationen om IT- och mörkläggningsskandalen?

Lät du dig luras av DN/Ipsos undersökning om IT-skandalen?

Ygeman, Hultqvist, Linde och Löfvens statssekreterare KU-anmäls pga IT-skandalen

Löfven försvarar Peter Hultqvist – Hoppas misstroendevotum dras tillbaka

Försvarsminister Peter Hultqvist kommer att få gå

IT-skandalen: Löfven ligger pyrt till i KU:s granskning


Förutsägelse om riksdagsvalet 2018

Sentio och YouGov pålitligaste opinionsinstitut – SD största parti


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Alliansen har gett V vetorätt för varje budget till 2022

Uppgörelsen den 27 december 2014 innehåller flera otydligheter och tycks inte ta sikte på att fungera långsiktigt. Den politiska situationen förändras, konstaterar Hans Bergström. Och alliansen har gett fri lejd åt Stefan Löfven att regera med det underlag han tycker fungerar.

Decemberöverenskommelsen gäller till och med valdagen 2022. Det skulle dock förvåna om den håller ens till midsommar 2015.

Därtill är den alltför ogenomtänkt och dagsbunden.

De sex undertecknande partierna tror sig kunna låsa en politisk situation som är föränderlig. Sådana försök brukar regelmässigt visa sig kortsynta och fyllda med kommande sidoverkningar som de inblandade inte insåg när de skrev under.

Överenskommelsen innehåller en allvarlig och helt central motsägelse.
Först sägs det att den syftar till att ”en minoritetsregering ska kunna få igenom sin budget”. Men senare står det i stället att förslaget ”från den partikonstellation som är störst släpps fram vid budgetomröstning i kammaren”.

V:s vetoträtt

Den minoritetsregering S–MP som Sverige begåvats med har mindre underlag än alliansen. För att bli ”störst” måste den få även Vänsterpartiets aktiva stöd, vilket som bekant har ett pris.

I stället för att hjälpa sittande minoritetsregering att få igenom sin egen budget har alliansen enligt skrivningen gett Vänsterpartiet vetomakt i förhållande till denna regering.
En sådan effekt har ingenting att göra med ekonomisk ansvarsfullhet eller att ”göra Sverige möjligt att regera”.

Jonas Sjöstedt tackar och tar emot (se intervjun i Expressen 3/1). Han erbjuds en stärkt ställning utan att behöva göra några av överenskommelsens åtaganden.

Alliansen har för åtta år framåt (!) gett carte blanche för varje innehåll i en vänstersignerad budget.

Antag att en kommande vänsterbudget föreslår att förmögenhetsskatten återinförs och marginalskatten höjs till 80 procent, som före 1990 års skattereform. Alliansen har lovat att lägga ned sin röst inför ett sådant förslag, även om det finns en majoritet i riksdagen för att stoppa det. Ohållbart!

Misstroendeförklaring möjlig?

Misstroendeförklaring finns formellt kvar som möjligt vapen, om regeringspolitiken skulle fortsätta dra långt åt vänster, som under den gångna hösten. Men går en misstroendeförklaring att förena med de förtroendefulla ömsesidiga åtaganden som ingår i decemberöverenskommelsen? Knappast.

Decemberöverenskommelsen bryter mot praxis

Överenskommelsen gör ingen åtskillnad mellan olika regeringskoalitioner. Alliansen lovar att inte bry sig om huruvida Socialdemokraterna vill regera ensamma, med MP eller även släppa in V i regeringen. Detta bryter mot en praxis som har gällt från talmannens sida under snart 40 år.

Alltsedan tillkomsten av regeringen Ullsten 1978 har talmannen försett sitt förslag till statsminister med tillägg rörande vilken partikonstellation förslaget gäller:
– ”Att till ny statsminister utse Ola Ullsten, som avser att bilda en folkpartiregering, i vilken kan komma att ingå personer utan partipolitisk förankring” (12/10 1978).
– ”Att till statsminister utse Thorbjörn Fälldin, som avser att bilda en regering i vilken kommer att ingå företrädare för Centerpartiet och Folkpartiet” (18/5 1981).
– ”Att till ny statsminister utse Stefan Löfven, som avser att bilda en regering bestående av företrädare för Socialdemokraterna och Miljöpartiet” (30/9 2014).

Syftet har varit att göra klart vilken typ av regering förslaget gällt, eftersom olika partiers röstning givetvis kunnat påverkas av den informationen.

Så röstade M nej till Ullsten som statsminister 1978, men hade röstat ja om han föreslagits som statsminister för en FP–M-regering. Då skulle i gengäld S ha röstat nej, medan de nu lade ned sin röst.

Alliansen skulle röstat nej till S+MP

Efter valet 2014 hade det varit ytterst rimligt om allianspartierna röstat nej till en S–MP-regering Löfven, men lagt ned sin röst inför en ren S-regering Löfven.

Med decemberöverenskommelsen har nu de borgerliga partierna lovat att medverka till att släppa fram även en regering som inkluderar kommunister.

Motion & reservation

I nyhetsanalyser, även från kvalificerade bedömare, har sagts att Löfven inte behöver få problem med budgeten ens utan V-stöd, eftersom de borgerliga partierna kanske inte längre går fram med en gemensam budgetmotion. Analysen missar åtskillnaden mellan gemensam motion och gemensamma reservationer i utskottet.

Ända fram till 2006 lade allianspartierna fram separata partimotioner om budgeten. Det hindrade inte att de sedan i finansutskottet enades kring gemensamma reservationer.

Alliansens gemensamma reservation om riktlinjer för politiken

Våren 2005, till exempel, hade allianspartierna separata partimotioner, men därefter gemensam reservation om riktlinjer för den ekonomiska politiken liksom om mål för budgetpolitiken. Riksdagen röstar om utskottsbetänkanden, inte om motioner.

Skulle alliansen, om den är störst i finansutskottet genom att V inte röstar aktivt för regeringen och alliansen får stöd av SD, verkligen avstå från att föra fram sitt förslag till rambeslut i finansutskottet?
Och hur kan den tro på motsvarande vit flagg från vänstersidan om situationen skulle bli omvänd 2018–2022?

Alliansen får inte söka inflytande

Decemberöverenskommelsen binder också alliansen till att inte söka få regera, eller ens eftersträva tungt politiskt inflytande, om den inte själv är större än summan av S, V, MP och Fi.

V ska beaktas till 100%, SD till 0%

Innebörden av detta är, som Ulf Adelsohn påpekat, att Vänsterpartiet ska räknas till 100 procent och Sverigedemokraterna till noll procent.

SD blir det enda oppositionspartiet

Men därtill kommer att överenskommelsen i sig själv bidrar till en opinionsutveckling som gör det mycket svårt för alliansen att bli större i val än de fyra socialistiska partierna ihop.

Den ger Sverigedemokraterna chans att framträda som enda verkliga oppositionsparti i Sverige.

SD kommer nu ensamt att stå för det förslag till misstroendeförklaring mot S–MP-regeringen, som det hade varit mest naturligt att alliansen lagt fram i november (och som då hade berövat Löfven konstitutionell makt att hota med nyval).

Decemberöverenskommelsens syfte tycks därtill vara att alliansen inte ska behöva modifiera sin invandringspolitik, vilket ytterligare stärker SD.

Alternativ till decemberuppgörelsen

Men vad fanns det för alternativ, frågar några. Det fanns flera:

  1. Stor koalition S–M.
  2. Nyval och därefter alliansregering med indirekt stöd av SD.
  3. Löfven II-regering, bestående av enbart socialdemokrater, framsläppt av de borgerliga mot löfte om blocköverskridande överenskommelser på några centrala områden.

Bindande formler för alla situationer kan inte ersätta politiskt omdöme

Framför allt hade Stefan Löfven rätt när han veckorna före decemberöverenskommelsen förklarade att man inte kan ersätta politiskt omdöme med bindande förhandsformler för att söka reglera alla kommande politiska situationer.

Opposition kan inte avstå från sin politik

Stefan Löfven hade också rätt när han tidigare i höstas undrade hur oppositionspartier medvetet kan avstå från att söka påverka besluten i en riktning de bedömer som gagnelig för landet, för att under fyra år nästan enbart förbereda nästa valrörelse.

Överenskommelsen spricker innan sommaren

Decemberöverenskommelsen är dömd att haverera, och rätteligen så.
Klicka här för att gå till artikeln i DI, 2015-01-07

VÅGMÄSTARROLLEN KVARSTÅR

Syfte att oskadliggöra SD

När regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet kom överens med de fyra borgerliga partierna och ställde in extravalet var huvudsyftet att oskadliggöra Sverigedemokraterna. Det är vikarierande partiledaren Mattias Karlssons bild av uppgörelsen som presenterades i lördags.

Detta är väl något som står helt klart för alla. Det är inte någons ”bild” utan det har t.o.m. sagts rakt ut av de etablerade partierna.

Minskad demokrati

Mattias Karlsson säger;
– Det mest beklagliga är den demokratiska aspekten. Vi går i fel riktning i Sverige när vi har det här extrema stödet för minoritetsstyren. Jag hade gärna sett att vi gått i motsatt riktning, kanske mer i likhet med bland annat Danmark, där man söker bredare uppgörelser och mer konsensus kring sakinnehållet i politiken. Att man nu gör det ännu lättare för en minoritet att styra landet tror jag inte är bra i längden.
– Som jag ser det är det en av grundpelarna i demokratin att majoriteten ska styra och att styret av landet ska vara förankrat hos en så bred andel av befolkningen som möjligt. Nu går man i motsatt riktning.

Detta är också en självklarhet. En minoritetsregering är bara ett litet steg från en diktatur.

Oinskränkt makt för en svag minoritetsregering att göra vad den vill

Mattias Karlsson säger;
– Problemet är att man inte har gjort upp i sak. Hade man förhandlat sig fram till ett politiskt paket med olika ståndpunkter där man landar i att det här kan vi gemensamt stå för hade det varit en sak, men nu är det mer en formalialösning där man ger carte blanche för en väldigt svag minoritetsregering att styra som den vill.

Även detta är helt uppenbart. Man har bara försökt lägga upp en plan för att utestänga SD, men man har inte gjort upp om själva sakfrågorna i politiken.

Misstroendeförklaring mot Stefan Löfven

I frågan om skälet till att lämna in en misstroendeförklaring mot Stefan Löfven svarar Mattias Karlsson;
Det viktiga för oss är att göra det tydligare för väljarna vilka som ger sitt stöd för Stefan Löfven och vilka som inte gör det.”.

Detta är väl inget som någon kan invända mot. Tydliggöranden inom politiken kan det aldrig bli för många av.

SD:s vågmästarroll

Mattias Karlsson säger;
– Vårt inflytande över budgetprocessen ser ut att bli mindre om den här överenskommelsen håller, men vår vågmästarroll kvarstår.”.

Det är korrekt. Det är viktigt att förstå att så länge alliansen+S+MP+V inte agerar som ett parti samt röstar likadant i alla motioner & propositioner, dvs så länge det finns någon skillnad mellan alliansen och vänsterblocket kvarstår SD som vågmästare i form av Sveriges tredje största parti.

Miljöpartiet orimligt stort inflytande

Mattias Karlsson säger;
Det är beklagligt att de stora partierna ger ett så pass litet och extremt parti som Miljöpartiet ett så stort inflytande i svensk politik.
På presskonferensen i lördags sa både Socialdemokraterna och Moderaterna att de kommer att hedra migrations­överenskommelsen
det innebär att väljarna får Miljöpartiets migrationspolitik hur de än röstar, om de inte röstar på Sverigedemokraterna.
”.

Ja, det är ett av de minsta partierna – MP – som styr migrationspolitiken, men i grund och botten måste man förstå att allt handlar om att blockera SD så mycket som möjligt och att försöka skrämma väljarna att inte rösta på det parti som de upplever som den största konkurrenten. Oavsett till vilket pris detta sker för landet.

Ej finansierad budget för asylmottagning

Mattias Karlsson säger;
Vi har en situation där vi står inför en hotande systemkollaps i flera kommuner när det gäller flyktingmottagandet och vi har en under­finansierad budget för den omedelbara asylmottagningen. Inget av de andra partierna har gett svar på hur de tänker hantera den här situationen.
I dag lånar Sverige pengar till välfärden samtidigt som vi har ett underskott för den omedelbara asylhanteringen. Det måste de andra partierna ge svar på hur vi ska lösa.
”.

Ja, det tycks märkligt hur enade de övriga partierna är i att inte föra upp frågan om finansiering av flykting- och anhöriginvandring på dagordningen, men kanske ännu märkligare att detta mörkande accepteras av väljarna.

KD tar bladet ur mun

På frågan;
Ser du någon förflyttning hos de andra partierna i invandringsfrågan?
svarar Mattias Karlsson;
– Det fanns intressanta element i Kristdemokraternas utspel häromveckan. Mig veterligen är det första gången på många år som ett parti, förutom vårt, börjat prata om volymerna och kostnaderna kopplade till invandringspolitiken.”.

Lite underligt att Kristdemokraterna – en av landets minsta representanter för väljarna – är de enda av de etablerade partierna som vågar att i alla fall ytligt nämna något i frågan. Den enskilda fråga som kanske mest påverkar ekonomin för landets befolkning borde det inte gå att stoppa huvudet i sanden för.

Se även bl a;
Slutresultat i riksdagsvalet 2018


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor