Aftonbladet skönmålar EU-migranten Gina Ionescu och hyllar bok om henne

Malin Krutmeijer recenserar boken ”Jag är Gina – en berättelse om överlevnad och skam i Europa”. Boken är enbart en fortsättning på den snedvridna bild av verkligheten som framställs av media, och riktar sig därför endast till de personer som inte är kritiskt tänkande och inte vill se mer än en sida av verkligheten

Erika Oldberg är sambo med Mikael Olsson Al Safandi!

Gina Ionescu är 25 år när journalisten Erika Oldberg möter henne och känner att hon är speciell. Hon utstrålar integritet och skärpa. Och så talar hon, till skillnad från de flesta rumänska romer, engelska. Hon och Oldberg kan föra långa samtal utan tolk.

Red’s kom:
Jag har också träffat Gina Ionescu personligen. Hon behärskar endast grundläggande ord på engelska, och en djupare diskussion fungerar inte. Någon skärpa kunde jag inte upptäcka, mest bara en hatisk inställning till Sverige, inspirerad av vänsterextremister.

Om Gina Ionescu: EU-tiggare flyttade från park i Oslo till Malmös kåkstad, tiggt 1 år i Sverige – Bilder

Idag skyfflas Gina Ionescu runt i Sverige av vänsterextremister för att stå som reklampelare för EU-migranter och – som de tycker – symbolisera problemen med att Sverige inte övertar ansvaret för andra länders medborgare.

Resultatet av deras möte är en fin och fängslande bok som alldeles självklart lyckas vara både en lyhörd biografi och ett drivet samhällsreportage.

Berättelsen om Gina Ionescus liv ramas in av ett akut nu i det stora läger som en grupp EU-migranter byggde på en industritomt på Sorgenfri i Malmö. Bara ett drygt år sedan Malmö stad med hjälp av polisen rivit lägret skriver Erika Oldberg dess historia. Det är viktigt. Utöver att lägret blev en riksnyhet och en symbol för myndigheternas handfallenhet inför de utfattiga människor som använder rätten till fri rörlighet, så hände där unika saker.

Red’s kom:
Tvärtom till vad Aftonbladet vill hävda så blev lägret en symbol över hur det växlade från politikers och myndigheters handlingsförlamning samt velande till handlingskraft och beslutsamhet.

EU-migranter följer definitivt inte någon rätt till fri rörlighet. Romer (nästan uteslutande) missbrukar denna möjlighet för arbetstagare/arbetstagare i syfte att tigga och begå olika former av brott i Sverige.

Snyfthistorien fortsätter

Hennes bakgrund handlar om svek, svår fattigdom och handlingskraft. Hon var fem år när hennes mamma övergav henne och hon togs om hand av en annan kvinna, som åtminstone såg till att hon gick i skolan. Därifrån förvisades hon sedan, av kvinnans supande och misshandlande man, till sina morföräldrar. Den unga Gina flydde så småningom deras dysfunktionella hem och mötte sin man, som framställs som en snäll och bra människa.

Nu upprepar hon att hon aldrig ska överge sina barn, men lämnar dem ändå i långa perioder för att söka försörjning långt hemifrån. Hon och mannen tar de ströjobb de kan få, och tigger när inget annat finns. Överallt kommer hon i kontakt med hjälpsamma människor som förstår att generationer av armod och diskriminering sätter sig i en människa. Desperation och låga förväntningar gör att man inte alltid agerar som man skulle önska att man kunde.

Red’s kom: Ströjobb?

Får vi sanningen av att läsa vad en person tycker och vill att vi ska veta?

Varken Erika Oldberg eller hennes huvudperson väjer för detta. Uppriktigheten är en av bokens styrkor. I samma ögonblick som frustrationen bubblar upp över vissa saker, så vidgar sig bilden till den avgrund som Gina Ionescu lever sitt liv över.

Red’s kom:
Om man skaffar 3 barn (det fjärde barnet resulterade i antingen missfall eller abort) som man inte kan försörja så blir livet givetvis inte lätt, men vem annan än Gina Ionescu har försatt sig i den situationen?

Och nu kommer vi till det unika som hände när Sorgenfrilägret skulle rivas: romerna som bodde där protesterade. Trots sin utsatthet uttalade de sig offentligt och parkerade sig utanför stadshuset i veckor, fast det innebar ett för dem högst kännbart inkomstbortfall. Gina Ionescu blev en frontfigur.

Red’s kom:
Är det ens möjligt att vinkla sanningen så här mycket? Allt om detta beskrivs i detalj i många olika inlägg i denna blogg så den som föredrar sanningen framför vänsterextremisternas bild är välkommen att beta av dessa inlägg.

Vänsterextremisterna höll de trilskande EU-migranterna kvar i Malmö so ett verktyg för sig själva, och ingav EU-migranterna falska förhoppningar om att de skulle bli försörjda av Sveriges skattebetalare.

Thomas Hammarberg och Soraya Post

Experter som Thomas Hammarberg och Soraya Post säger att de aldrig sett romer stå upp för sig själva så.

Red’s kom:
Det blir löjeväckande att kalla vänsterextremister som Thomas Hammarberg och Soraya Post för experter. Experter på vad?

Erika Oldberg skildrar initierat aktivistgrupper, kommunpolitiker och livet i lägret. Gina Ionescu blir vår guide till en tillvaro som efter läsningen inte känns främmande längre.

Klicka här för att gå till artikeln i Aftonbladet, 2016-10-04


Sydsvenskan väljer i sin recension av boken att rikta in sig i alla fall lite mer på fakta och verkligheten istället för att göra som Aftonbladet och mest bara försöka spela på känslor utan koppling till verkligheten.

Tjugofemåriga Gina Ionescu stod längst fram på barrikaden när ett hundratal rumäner blev avhysta från Sorgenfrilägret i Malmö för snart ett år sedan. Journalisten Erika Oldberg har följt henne under två år och i ”Jag är Gina” skildrar hon det hårda livet för en person som tigger på Malmös gator.

Red’s kom:
Ja, Gina fick ofta förekomma i media med sina krav på att bli försörjd av skattebetalarna. Det var inte ett ”hundratal rumäner” som avhystes. De flesta av de drygt 200 EU-migranterna hade lämnat kåkstaden. Kvar var ett 30-tal EU-migranter och ett 50-tal svenska vänsterextremister från olika delar av landet som försökte ställa till med problem för polisen.
Se bl a: Lärare dömd som twitterhotat polis pga avhysning av EU-migranter

Vid sin sida har Gina maken Valeriu, men hemma i Rumänien väntar tre barn. Hon har gjort det hon lovade sig själv att aldrig göra, att precis som sin mor lämna sina barn.

Gina Ionescu bär på en ständig skuld, samtidigt som det är för barnens skull som hon varje dag sätter sig utanför en matbutik med en tom kaffekopp framför sig, på vinst och förlust åker till en småländsk bärskog eller agerar som språkrör för Sorgenfris andra lägermedlemmar. Hon drömmer inte om att bli rik, men om att ha ett drägligt liv och att kunna ge sina barn en trygg uppväxt med tak över huvudet, mat, kläder och skolgång. Gärna i Sverige, då hon inte ser en framtid i ett hemland där majoriteten av den romska befolkning som hon tillhör lever i fattigdom och där diskriminering – liksom här – är en del av vardagen.

Red’s kom:
Media talar alltid om att EU-migranterna skulle vara diskriminerade. Men till dags dato har ingen lyckats ge ens ett enda konkret exempel på detta i Sverige.
Ej heller vågar någon tala om bakgrunden till den diskriminering som naturligtvis förekommer emellanåt mot romer i deras hemland.

Författaren erkänner själv att hon ger en subjektiv bild av Gina

”Jag är Gina” är en i raden av svenska böcker i ämnet tiggeri och än så länge har det inte kommit någon bok där författaren har lyckats hålla sig neutral. Det här är inget undantag. Erika Oldberg skriver redan på sidan elva att hon inte klarar av rollen som observerande journalist. Det går helt enkelt inte när intervjuobjektet är en tjugofemåring som blottar ruttnande tandstumpar varje gång hon ler.

Känsliga frågor undviks… som alltid

Det bidrar till en besvärande obalans. Gina Ionescu befinner sig visserligen längst ner på samhällsstegen, både i Sverige och i Rumänien, men likväl bör fler obekväma frågor ställas. Inte minst för att undvika att reducera henne till ett hjälplöst offer.

Gina blåste en vän på 18 000 kr

Erika Oldberg får exempelvis reda på att Gina har lurat en kompis på 18 000 norska kronor genom att ljuga om att hon måste genomgå en hjärtoperation som hon själv inte kan bekosta. Gina förklarar mycket skamset att pengarna gick till att betala av på skulden som hon och maken har på ett ruckel i Rumänien, men får inga följdfrågor om sitt eget ansvar och hur de egentligen tänkte när de köpte en obeboelig kåk på avbetalning – eller om fattigdom berättigar lögner.

Är det Sveriges uppgift att ta över ansvaret för andra länders medborgare?

Gina Ionescu har en stark och ofta kritisk röst. Som läsare blir jag nyfiken och vill veta mer. Vilka åtgärder tycker hon behövs för att bekämpa socialt utanförskap i Rumänien? Vad kan det svenska samhället göra för att hjälpa de rumäner som söker lyckan i Sverige? Vilket konkret stöd behöver hon själv för att kunna ta sig vidare i livet?

Red’s kom:
Frågor som naturligtvis varken Gina eller författaren har några svar på.

När bokens epilog skrivs är paret Ionescu åter och tigger på Malmös gator, nu med nya skulder i bagaget.

Något som stör läsningen är den ständiga felanvändningen av skiljetecken, tafflig översättning från rumänska och en konsekvent felstavning av namnet på Gina Ionescus hemstad.

Bokens styrka ligger i det lokala perspektivet och att Gina Ionescu genom dagboksanteckningar själv får berätta om sitt liv.

”Jag är Gina” tillför inget nytt till den svenska samhällsdebatten, men är rekommenderad läsning för alla som bättre vill förstå varför fattiga rumäner söker sig till Sverige.

Red’s kom:
Finns det verkligen någon i Sverige som inte förstår detta?Klicka här för att gå till artikeln i Sydsvenskan, 2016-10-06SDS har i denna bild lyckats att helt förändra Gina Ionescus utseende.


I Jönköpings-Posten får vi ännu en starkt vinklad recension av Erika Oldbergs bok:

Den tidigare JP-journalisten Erika Oldberg har skrivit en reportagebok om den romska kvinnan Gina Ionescu. Det är ett starkt vänporträtt som också pekar på tiggarfrågans till synes olösliga moment 22, skriver Rikard Flyckt.

Utanför varje matbutik och Systembolag sitter romska tiggare. Många av oss går bara förbi. Lite färre säger hej, ännu färre stannar till för att lägga en peng i muggen och kanske växla något ord med den som sitter där.

Somliga kastar hatiska eller föraktfulla blickar, några tycker sig till och med ha rätt att sparka till pengamuggen, spotta på den som sitter där eller vräka ur sig otidigheter. På diverse (tyvärr allt mindre) ljusskygga sajter och sociala medier pågår öppet rasistiska diskussioner på temat ”ut med packet”.

Även i mer sansade och välvilligt sinnade kretsar är hållningen till tiggare kluven: Är det bäst att ge eller inte, vilket ansvar har samhället, är det inte dags att förbjuda tiggeriet…

Här är min poäng: Vi har ofta en tendens att se tiggeriet som ett samhällsproblem, eller annorlunda uttryckt, som vårt problem. Tiggarna ger oss dåligt samvete när vi helt oskyldigt travar in på Ica för att bunkra upp inför helgen.

I sin bok om den unga romska kvinnan Gina Ionescu gör hon framför allt en stor insats: Hon lyfter fram människan bakom ”samhällsproblemet”, den person som är den verkligt drabbade bakom ”vårt problem”.

Det är helt omöjligt att läsa ”Jag är Gina” och behålla den bild en eventuellt har av tiggare som en anonym och besvärlig massa. Gina kliver fram som en människa med styrka och integritet, med förhoppningar, med en plågsam längtan under de många månaderna i Sverige medan barnen är kvar hemma i Tirgu Jiu i Rumänien.

Hon kliver fram som en människa som under andra omständigheter kunde ha nått långt, men som är fjättrad av en svår bakgrund och av fattigdom.

”Genialisk” boktitel?

Den lika enkla som genialiska boktiteln säger egentligen allt: Det här är jag, jag är en människa som du, jag kunde ha varit du. Du kunde ha varit jag.

Red’s kom:
Boktiteln ”Jag är Gina” säger väl i verkligheten ingenting?

Det finns 200 miljoner fattiga i Europa. Det finns en 1 miljard svårt utsatta människor i världen. Vi kunde alla varit en av dem… och vissa av oss är det också.

Alltid dessa floskler som vänsterextremister alltid tycker ska väga tyngre än fakta.

Tiggarresorna i Sverige började efter att Gina tvingades lämna Norge efter många års tiggande där

Berättelsen om Gina och hennes man Valeriu börjar hösten 2014 när de befinner sig i Malmö för att försöka få ihop pengar för att kunna betala lånet de tagit till sitt ruckliga hus i Tirgu Jiu. Mest tigger de, ibland får de påhugg i form av städjobb eller bärplockning.

”Kom över” en husvagn

Det är ett tufft liv; först bor de i tält, så småningom lyckas de komma över en gammal husvagn, utsattheten är konstant och hälsoproblemen aldrig långt borta.

Red’s kom:
Hur ”kommer man över” en husvagn? Var det en av EU-migranternas stulna husvagnar som polisen hittade i och runt Malmös kåkstad?
Se bl a: Ammunition, prostitution, stöldgods, stulen husvagn, etc i EU-migranternas kåkstad i Malmö

Avhysning av EU-migranter från deras olagliga bosättning i Malmö

En stor del av boken berör avhysningen av romer från lägret i Sorgenfri i Malmö hösten 2015.

Red’s kom:
Alltså en fortsättning på medias vinklade historier om avhysningen.

Alltid dessa krav på att ”erbjuda alternativ”

De officiella motiven för att tömma lägret var humanitära och av typen ”ingen ska behöva bo så här”. Den delen av tanken går att sympatisera med, men den är svår att få ihop med det faktum att inga seriösa alternativ bjöds.

Red’s kom:
Varför ska personer som olagligen vistas i Sverige, skräpar ner och beter sig illa, belastar det svenska samhället, ställer krav på att bi försörjda samt bryter mot lagar och regler belönas för detta med att försörjas av samhället, samtidigt som de som har det lika svårt eller svårare – men som inte missköter sig – inget får?

Moment 22?

Här visar Oldberg på tiggarfrågans stora moment 22: Ledande politiker i Malmö hänvisar till att Rumänien borde ha ansvaret för sina medborgare. Samtidigt är det just för att Rumänien inte tar det ansvaret, utan systematiskt diskriminerar romer, som de tvingas ut i Europa för att tigga.

Red’s kom:
Det finns inget ”moment 22” i detta. Det gäller bara att börja i rätt ände! Rumäniens och Bulgariens medborgare är inte enskilt Sveriges ansvar. Att försöka lösa Rumäniens problem genom att skattebetalarna i Sverige tvingas försörja EU-migranter enbart försvårar situationen och förvärrar det för EU-migranterna.

Alla okunniga vänsterextremister ställer orimliga krav på Sverige att försörja EU-migranter som kommer till Sverige samtidigt som de tycker att alla som inte är romer kan fritt svälta och frysa ihjäl. Det är bara de vi ser framför näsan som ska få hjälp.

Erika är också Gina

Erika Oldberg förekommer en hel del själv i ”Jag är Gina”. Inte bara som journalisten som samlar in material till sin bok, utan i hög grad också som den engagerade medmänniskan.

Red’s kom:
Med den ”engagerade medmänniskan” avses alltså den människa som – liksom övriga vänsterextremister – försvårar livet för EU-migranterna genom att ställa orimliga krav på samhället i Sverige utan att förstå konsekvenserna av detta.

Erika Oldbergs syn och åsikter är allenarådande i boken

I ett avseende är det ett problem – den objektiva reporterns blick är inte riktigt vad vi får här. När händelserna runt avhysningen beskrivs är det uppenbart var författarens sympatier ligger.

Red’s kom:
Var Erika Oldbergs sympatier ligger framgår från första till sista ord i boken. Det är en verklighetsförfalskning som förhoppningsvis bara lurar Erikas gelikar.

Ingen skönmålning?

Samtidigt skönmålar Oldberg inte.

Red’s kom:
Skönmålningen står i huvudsak Sveriges vänsterstyrda media för. Erika står för verklighetsförfalskningen, men även skönmålningen när hon är blind för att Gina – och andra EU-migranter – skulle ha något ansvar för sin situation.

Är boken/Erika Oldberg trovärdig?

Gina är stark och stolt, men framställs också ibland i mer negativ dager (alltså som en riktig, sammansatt människa), som när hon i desperation ljuger för en vän för att få pengar. Sådant höjer bokens trovärdighet ytterligare.

Red’s kom:
Höjer bokens trovärdighet ytterligare”? En bok som bara beskriver en sida av verkligheten – där ingen som besitter fakta eller kunskap får ge sin syn – kanske inte kan definieras som särskilt trovärdig?

Och även om Oldberg i hög grad vill lyfta fram det svenska samhällets diskutabla hantering av tiggarfrågan och i den ansatsen väcker obekväma frågor som saknar svar, så är ”Jag är Gina” i första hand ett mycket fint tecknat vänporträtt.

Red’s kom:
Den ”diskutabla hanteringen av tiggarfrågan” är inte den Erika Oldberg beskriver, utan att Sveriges fega politiker och myndigheter inte sätter ner foten, och sätter stopp för EU-migranternas tiggarresor, vilket är steg ett om man verkligen vill förbättra situationen för en specifik liten grupp av Europas fattiga.

Boken är skriven med en sorts osentimentalt saklig medkänsla, och är som helhet ett starkt dokument om människovärde och mänsklig värdighet.

Red’s kom:
Saklig medkänsla”? Nej, särskilt mycket saklighet kanske inte går att finna i denna bok, som bara är en fortsättning på medias försök att hjärntvätta folket.Klicka här för att gå till artikeln i JP, 2016-10-13
Se även bl a;
EU-migranter hotar ockupera gator om de avhyses från Malmös kåkstad

Malmös kåkstad med EU-migranter jämnas med marken – Beslut taget

Rado Poeo i Malmös kåkstad heter nu Radu Ciprian: Ingen kommer att lämna lägret

Vänsterextremister håller kvar EU-migranter i kylan i sin laglösa demonstration

Sammanfattning händelser sedan avhysning av Malmös EU-migranter

EU-migranter ockuperar Malmö Stadshus för att få igenom sina krav på gratis boende

EU-migranter demonstrerar igen framför stadshuset Malmö för gratis boende


EU-migranten Armina Buldui i Malmö, fem barn, tiggt 3 år i Sverige, 5 år i Danmark


För övriga sidor om EU-migranter se innehållsregistret (tidigare register) eller använd sökfunktionen här.

Häpnadsväckande debatt om yttrandefrihet – Janne Josefsson tappar tålamodet

I en debatt på låg nivå bland Sveriges journalister om yttrandefrihet i Publicistklubben (med förkortningen PK, vilket blir lite lustigt med tanke på att det står för Politiskt Korrekt) så förtydligades hur illa det ser ut i Sverige med Sveriges vänsterstyrda media. Vad som avslöjas nedan kommer du inte att kunna läsa i traditionella media:

SAMMANFATTNING

Janne Josefsson konstaterar att det största hotet mot yttrandefriheten är de ”antidemokratiska och totalitära strömningarna inom journalistiken”. Ingen av journalisterna på mötet förnekade detta. Alla journalister satt tysta, trots denna allvarliga kritik mot dem. Om de satt där i skam gick inte att se eftersom Publicistklubben mörklagt lokalen, dvs precis som dessa ljusskygga journalister gör med sanningen.

Självkritik verkar inte vara journalisters starka sida. Inte en enda journalist har vågat ta upp Janne Josefssons kritik i traditionella media. Alla verkar hoppas att ingen hört kritiken och att kritiken ska landa längst ner i byrålådan och aldrig plockas fram igen.

Genom historien är det i princip bara Anna Dahlberg som vågat ta upp problemet. Anna Dahlberg är inte bara journalist, hon är kunnig också;
Sveriges smala åsiktskorridor – Rädsla för sanningssägare
Aftonbladets debattmarodörer – Obekväma åsikter avfärdas som rasism

Det borde vara uppenbart för alla att det vänsterstyrda media media är ett allvarligt hot mot demokratin och yttrandefriheten.

Åsa Linderborg på Aftonbladet är stolt över att Henrik Arnstad – känd för att likt Refaat El-Sayed ljugit om sin utbildning – skriver i Aftonbladet. Att varje normalbegåvad person begriper att Henrik Arnstad bara är ett tidsslöseri bryr hon sig inte om.
Se: Henrik Arnstad, behövs han?
• Åsa Linderborg konstaterar stolt att Sverige är unikt i världen genom att det inte finns media som ifrågasätter Sveriges vänsterstyrda media. Åsa Linderborg har i detta resonemang glömt bort Nordkorea.
• Åsa Linderborg är en av de många vänsterextremister som försöker byta ut ordet ”vänsterextremist” till ”antirasist”, för att de anser att det har en bättre klang och – på samma sätt som ordet ”EU-migranter” – bättre döljer vad det egentligen handlar om.

Mikael Olsson Al Safandi, på G att starta upp någon form av extremistgrupp i Malmö, som inte har ett enda vettigt ord att säga, anser att journalister ska vara skräckslagna över att Sverigedemokraterna tar mer mark och menar att demokrati och yttrandefrihet inte ska gälla för Sverigedemokrater.
• Han tycker att det var oacceptabelt att Uppdrag Granskning tog upp problemen med EU-migranter, och det som folket ville veta.
• Vi kan bara hålla med Janne Josefsson när han säger; ”Det är väl en jävla tur att du fick sparken som programchef”.

Varför måste det alltid finnas med minst en tokstolle som Mikael Olsson Al Safandi i varje debatt?

Victoria Da Silva, journalist, undrar om det är en ”mänsklig rättighet” att vara med i Aktuellt, som om någon påstått detta. ”Ska liksom alla organisationer få sin TV-tid?”, undrar hon.
• Sedan förespråkar Victoria Da Silva att de organisationer som delar hennes vänsteråsikter ska ges ännu mer utrymme i media (än de 98% de redan har).
• Hon ställer också frågan om Nya Tider iscensatt en PR-kupp och lurat public service.

Se: Bojkotta journalister och författare som utpressar Bokmässan – Victoria Da Silva

En deltagare applåderas bara för att hon upprördes över att Sverigedemokraterna hade, som hon sa på knagglig svenska; ”presstöd, partistöd och ett språk” och att det var synd om ”alla” som offrades pga detta.
Ingen applåderade Janne Josefssons kloka ord.

Ulf Johansson, ansvarig utgivare, Aktuellt, upprepar bara samma meningslösa och ointressanta saker och bortförklaringar hela tiden. Tillför inget till debatten.

Ann Lagerkrantz, divisionschef SVT, kan inte ursäkta sig nog för att det blev fel i intervjun med Vávra Suk och Henrik Arnstad. Det ”fel” som det handlar om är är att Aktuellt inte nyttjade tillfället tillräckligt bra för att smutskasta Vávra Suk. Varför tycker Ann Lagerkrantz, och resten av public service, att det bara är vänsterextremister som ska stå oemotsagda?

Anders Holmberg, journalist och programledare på SVT, upprepar hela tiden; vi gjorde fel, vi gjorde fel, vi gjorde fel som hade med Vávra Suk i direktsändning.


Vi startar en bit in i debatten när det börjar hetta till och det mest ointressanta av pseudodebatten passerats (de sista 40 minuterna transkriberas här):

Åsa Linderborg, Aftonbladet: Skavlan blev kritiserad för att han gjorde en intervju med Jimmie Åkesson när han kom tillbaka från sin sjukskrivning, det kan man inte göra. Det är klart att public service ska kunna göra en intervju med Jimmie Åkesson. Man glömmer bort att Skavlan är en jätteduktig journalist.

Red’s kom: Är det bara ”jätteduktiga” journalister som ska få göra intervjuer med Jimmie Åkesson och andra företrädare för Sverigedemokraterna?

Det ska noteras att kritiken mot Skavlan kom uteslutande från det vänsterstyrda media/vänsterextremisterna som inte accepterar de demokratiska spelreglerna. Ingen intelligent person uttalade någon kritik om intervjun.

Här finns det hela tiden exempel där antirasister som jag själv tillhör, där man menar att nu går public service högerut. Det är ett exempel på en ängslighet som jag tycker att man måste komma bort från.

Red’s kom: Ja, något utrymme för att gå längre vänsterut finns det inte för media.

De vänsterextremister som vill kalla sig för ”antirasister” tycker naturligtvis att public service ”går högerut” om någon som inte är vänsterextremist tillåts synas i TV.
Forskare i framtiden kommer att förundras över denna infantila inställning.

Mikael Olsson Al Safandi: Jag tycker inte det finns anledning att vara ängslig. Jag tycker det finns anledning att vara mer eller mindre skräckslagen. För att vi har politiska krafter på framryckning som ifrågasätter människors lika värde, och de rycker fram på en ganska bred front, med en retorik som är lömsk. Typ den Mattias Karlsson, som skickar in sådana passningar.

Red’s kom: Att kunna se att Sveriges väg att gå för att hjälpa nödställda där endast de som kommer till Sverige – med en stor andel ekonomiska flyktingar och s k ”skäggbarn” – ska få hjälp, och förstå att de folkvalda enligt lag och författning ska se till landets bästa, är alls icke att ifrågasätta människors lika värde. Det är att ifrågasätta vänsterextremisters intelligens… och det kan klart uppfattas jobbigt bland de som saknar kunskap och förmåga till logiskt tänkande.

Vänsterextremisters retorik består till största delen av floskler och hänvisningar till regelverk som inte finns, samt direkta lögner.

I det läget ställs det oerhörda krav på journalister och på media att vara på fötterna, research osv.

Red’s kom: Men Mikael Olsson Al Safandi vill inte att det ställs några som helst krav på att ifrågasätta vänsterextremisters floskler och direkta lögner. Dessa ska obehindrat framföras utan att någon får argumentera emot.

Samtidigt har vi en medieutveckling där kostnadseffektivitet, produktivitet, ställer sådana krav på journalister att man… jag menar, jag har jobbat på P4 lokalt. Inte fan hinner man kolla särskilt mycket.

Red’s kom: Det tar bara sekunder att inhämta saklig fakta från denna blogg, men är det för att journalister inte ”hinner” detta, eller kan det möjligen vara för att de inte bryr sig om fakta? Det är alltid känslor som prioriteras högst i Sveriges vänstervridna media.

Jag utmanar public service att välja 10 valfria artiklar om EU-migranter där jag lovar att jag kan visa på den enorma osakligheten, okunnigheten (såväl om fakta som den journalistiska förmågan) och de vänstervridna åsikterna i varenda artikel.

Moderator: När någon som Mattias Karlsson, som ändå är högt uppsatt i Sverigedemokraterna, säger en sådan här sak i Aktuellt, två sekunder innan sloten är slut, hur ska man hantera det?

Mikael Olsson Al Safandi: Då får man nog som redaktör prioritera om, för sådant får inte passera obemärkt.
Man måste hantera det. Därför, tänk så här, det är kanske är så att direktsändningen inte var den bästa formen.

Red’s kom: Vänsterextremisters galna åsikter och felaktiga fakta passerar obemärkt varje dag. Varför skulle något inte tillåtas där motsatsen till tiotusentals ”POTENTIELLA” sexualförbrytare (vilket sedan snabbt förvanskades av vänsterextremister) inte kan bevisas?

Janne Josefsson: Åsa, har inte du förändrat dig, jag minns…

Åsa Linderborg, Aftonbladet: Nej.

Janne Josefsson: ... debatten för några år sedan när det handlade om att inte ta debatten?

Åsa Linderborg, Aftonbladet: Ja, men det har jag. Vad jag inte har förändrat mig på är, och det vet ju alla…

Janne Josefsson: Jag är inte rasist”, det vet vi…

Åsa Linderborg, Aftonbladet: Nej, men det är yttrandefriheten. Den har jag alltid försvarat stenhårt.

Red’s kom: Det är bra om man försvarar yttrandefriheten, men mindre bra när man mest bara försvarar yttrandefrihet för dem som är av samma åsikt som en själv.

Åsa Linderborg, Aftonbladet: Den här idén om att man ska mobba SD:s väljare och ignorera partiet, den har helt enkelt inte fungerat. Den strategin är misslyckad.

Red’s kom: Varför är detta alltid vänsterextremisters strategi? Smutskastningar, floskler och oförmåga/ovilja att bemöta argument. Kan det möjligen vara så att när man inte besitter kunskap om ämnet så är attack bästa försvar?

Vi måste helt enkelt börja diskutera sakfrågor.

Red’s kom: Att diskutera i sak kommer inte att fungera för vänsterextremister så länge de saknar kunskap och argument.

Att liksom ta Sverigedemokraterna på allvar är ju att vara konkret. Och det är att vara konkret i sakpolitiska frågor.

Red’s kom: Som i den senaste partiledardebatten där partiledarna öste glåpord över Jimmie Åkesson. Där Stefan Löfven kallade SD för nazister och påstod att de hade nazistflaggor på de möten Jimmie Åkesson deltog på (vilket i efterskott bevisats som den lögn den är).

Åsa Linderborg, Aftonbladet: Där tycker jag att antirasister är väldigt dåliga på att sätta sig in i överhuvudtaget samhällsekonomi, jobb, bostad, pensioner och sådana saker som intresserar Sverigedemokratiska väljare.

Red’s kom: ”Antirasister” – dvs vänsterextremister – besitter ingen kunskap inom dessa områden, särskilt inte ekonomi. Den dag de får denna kunskap kommer de att lämna V, MP och Fi för att bli Sverigedemokrater.

Det är bara ett stort slöseri med tid att debattera med vänsterextremister som t ex Henrik Arnstad, Soraya Post, Thomas Hammarberg, Anders Lindberg/Aftonbladet och Mikael Olsson Al Safandi här.

Moderator: Mikael Olsson Al Safandi sa att vi inte ska ha Mikael Karlsson i direktsändning. Han har ändå varit partiledare under Jimmie Åkessons sjukfrånvaro och är gruppledare i riksdagen. Ska man avstå från att ha ledande Sverigedemokrater i direktsändning?

Red’s kom: Mikael Olsson Al Safandi menar att direktsändning inte är ”den bästa formen” för någon som representerar SD. Han vill alltså utöka censuren och trycka ner det fria ordet.

Åsa Linderborg, Aftonbladet: Det är ju ganska absurt. Ska SVT sitta och ha en lista på vilka folkvalda politiker som man får intervjua?

Mikael Olsson Al Safandi: Jag tror det är svårt för en skrivande journalist att se skillnaden. Som skrivande journalist utsätts man aldrig för att man har de där två minuterna, och det är där allting sitter.
Moderaterna sa till oss här att; Vi ställer inte upp på bandad intervju, vi ställer bara upp på direkt live intervju. Varför det? Så när vi gjorde det då körde de bara message track, pang, pang, två minuter. Ulf Dinkerspiel, bang, bang, bang.

Janne Josefsson: Det är en demokratisk rättighet att göra det.

Mikael Olsson Al Safandi: Den demokratiska rättigheten är inte att kliva in i public service, nationell television, och köra demagogi, av typ Mattias Karlsson. Det är inte demokratiskt.

Red’s kom: Men att vänsterextremister obehindrat och hela tiden öser floskler och sitt hat över människor, det är demokrati?

Med tanke på att vänsterextremister från början till slut använder sig av demagogi, dvs de argumenterar utifrån slående men osakliga argument, så blir det komiskt när vänsterextremister anklagar andra för detta.

Janne Josefsson: Ska Sverigedemokraterna bandas?

Mikael Olsson Al Safandi: Ja, varför inte?

Moderator: Hur ska du göra i partiledardebatten då?

Mikael Olsson Al Safandi: Man måste vara varse att detta kommer att bli ett problem.

Red’s kom: Mikael Olsson Al Safandi bara duckar för frågor.

Åsa Linderborg, Aftonbladet: Det här är ett folkvalt parti. SD är inte ett parti som alla andra, men deras väljare är ungefär som folk är mest.

Red’s kom: Vad Åsa Linderborg säger här är att S, V, MP, M, L, KD är likadana partier. De kan alla dras över en och samma kam.
Lite motsägelsefullt att kritisera Sverigedemokraterna som parti på diverse olika luddiga sätt (fakta lyser alltid med sin frånvaro när vänsterextremister debatterar), men att samtidigt försöka ställa in sig hos 20% (och uppåt, kanske 90%, i enskilda frågor) av befolkningen som tycker som SD.

Mikael Olsson Al Safandi: Public Service har ett åtagande som heter 5:e kapitlet, första paragrafen, Radio och TV-lagen.

Red’s kom: Typisk vänsterretorik; Alla människor har lika värde UTOM vänsterextremisternas meningsmotståndare. De ska förtryckas.

1 § En leverantör av medietjänster som tillhandahåller tv-sändning, beställ-tv eller sökbar text-tv ska se till att programverksamheten som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.

Ulf Johansson, Aktuellt: Det är jätteviktigt att vi är öppna för att de är folkvalda. Vi hade ett jättebra exempel under krisen med budgeten. Vi fick oerhört mycket kritik för att vi livesände den presskonferensen de gjorde. Då förde de ut sin politik, det gör de flesta partier i sådana sammanhang.
Då var det en sak de sa som handlade om invandring och brottslighet där vi var tvingade att gå in och göra… skulle jag sitta och poängsätta åsikterna de förde fram?

Ann Lagerkrantz, divisionschef SVT: Aktuellt har inte varit, är inte, och ska inte bli en ängslig redaktion. Den har landets bästa journalister. De kämpar varje dag. De bästa gästerna. De bästa vinklarna. 

Red’s kom: Det låter som att Ann Lagerkrantz bara talar för att behålla sitt jobb.

Ibland blir det fel. Det blev fel här. Det är alla överens om.

Red’s kom: Alla vänsterextremister är säkert överens om att det blev ”fel”, men då endast för att en meningsmotståndare fick komma till tals i SVT.

Och nu försöker vi lära av det. Och vi försöker fundera rätt mycket på hur vi gör svåra intervjuer och svåra debatter. Men vi är alla helt ense om att vi ska gör dem.

Red’s kom: Varför tycker public service att debatter är svåra bara när vänsterextremisternas motståndare deltar? Henrik Arnstad är fri att säga precis vilka lögner och galenskaper som helst utan ifrågasättas.

Janne Josefsson: Vilka gjorde fel?

Ann Lagerkrantz, divisionschef SVT: Jag tycker vi gjorde fel när vi inte hanterade Vávra Suk-intervjun på annat sätt.

Red’s kom: Idiotsvar. Frågan var; ”VILKA gjorde fel?”. Vilka är ”vi”?

Anders Holmberg, journalist och programledare på SVT: Jag tycker det var så uppenbart. Det var ju uppenbart i panelen också. Man gör fel ibland. Vi gjorde fel. Vi gjorde fel som redaktion. Det var liksom ett felval att ha honom i direktsändning med den typen av frågor som vi hade.

Red’s kom: För vänsterextremister så är det ”fel” att ställa frågor som inte gör att vänsterextremisternas meningsmotståndare utmålas som farliga och samhällets fiende nummer ett.

Public service tycks besatta av att försöka svartmåla alla som inte tycker som vänsterextremisterna… så till den milda grad att de inte ens bryr sig om att denna extrema partiskhet blir uppenbar för alla.

Det var ingen debatt, som Micke säger. Men tanken var att intervjua honom först och sedan Henrik Arnstad. Vi var för dåligt förberedda där.

Red’s kom: Anders Holmberg famlar i mörkret.

Moderator: Du var en av de två programledarna där.

Anders Holmberg, journalist och programledare på SVT: Jag var koncentrerad på det jag skulle göra där. Det här blev en diskussion i efterhand. Kan du inte ge micken till Nike [?] som var tvungen att sitta i sändning häromdagen och ta avstånd från något ni sagt dagen innan?

Nike Nylander?: Det är liksom två, som jag ser det, missförstånd som florerar i beskrivningen. Det ena är att Aktuellt-redaktionen på något vis skulle vara oense med Jan Helin om huruvida den här sändningen med Vávra Suk var ett misslyckande. Det beskrivs som att Aktuellt-redaktionen tyckte den var bra och så kom han och tog oss i örat. Vi tyckte som redaktion allihop att det var en skitdålig sändning. Naturligtvis.

Red’s kom: Men vad svenska folket (inte bara vänsterextremister) tyckte skiter SVT helt i.

Det andra missförståndet är den mycket, mycket konstiga debatten som skedde med Jan Helin, Janne Josefsson och mig där det också är ett stort missförstånd, där det beskrivs som att redaktionen kallade in Janne Josefsson för att han skulle föra vår talan. För att vi hade tagit ställning. Så var det inte alls, utan jag och den redaktör som jobbade den dagen hade en tydlig bild av en intressant principiell debatt. Vi trodde att Janne Josefsson och Jan Helin hade kunnat debattera ungefär som ni gör ikväll. Alltså att det fanns två olika synsätt på huruvida extremister, vilka det nu är, ska kunna debattera. Och det tyckte vi var en viktig och principiell debatt. Det var inte vår avsikt att diskutera ett internt möte, naturligtvis. Det som skedde var att vi hade missförstått Jan Helin och då tog vi till det där interna mötet. Det var dumt. Man hade kunnat göra det på ett annat sätt. Vi hade sett Janne Josefsson på Bokmässan debattera den frågan med Kristina Lindquist [DN].
Tyvärr blev det fel i direktsändning, och det blir det ibland.

Red’s kom: Detta ”fel” – som SVT öser ut ursäkter för – bestod i att Vávra Suk inte särbehandlades utan att han fick säga sin mening på nästan samma sätt som alla förljugna vänsterextremister får göra dagligen i media!!!

Aldrig någonsin har SVT bett om ursäkt för Henrik Arnstads galenskaper som alltid får stå oemotsagda, enligt praxis för vänsterextremister.

SVT vill alltså ha en praxis för vänsterextremister och en annan för de som inte är vänsterextremister.

Janne Josefsson: Vi får inte vara blinda på ena ögat. Vi måste våga ha debatten för det är ett fundament i yttrandefriheten. Vi bjöd in Lars Wilks, Åsa var där, möts av namnkunniga journalister och fick då frågan om hur vi kunde bjuda in Wilks. Ni måste bjuda in någon som vi gillar. Men herregud.

Jag bestämde mig för att göra två program om våld inom politiken och gör ett om den nordiska motståndsrörelsen och granskade dem. Alla var jättenöjda. Sedan sa jag att jag vill också göra ett program om den extrema vänstern, om vad de håller på med inom våld och sådant. Och då fick jag reaktioner; ”Varför det?”, ”De gör väl något bra?”. Men titta på programmet då så kan du se, de har fan halvt ihjäl människor. En liten flicka i Alingsås höll på att kvävas. Två gästarbetare från Slovakien som…

Reaktionerna inom SVT var som ungefär som programmet jag gjorde om Vänsterpartiets mörka historia 2002. Då fick jag reaktioner t o m inifrån redaktionen; ”Varför gör du ett program om vårt parti?” Vårt? Har vi ett parti här som vi alla röstar på allihop, hur kan du vara säker på det? Det får vi fanimej se upp med.
Det blir farligt om det märks att vi inte är oberoende.

Åsa Linderborg, Aftonbladet: Jag tror inte att det är mediernas ansvar om SD får 20% eller inte, utan jag tror att det har att göra med den politik som regeringen för.

Red’s kom: För regeringen en politik? Det skulle man inte kunna tro.

Janne Josefsson: Jag tror medierna har stor betydelse.

Åsa Linderborg, Aftonbladet: Det är det som tyvärr den antirasistiska rörelsen är så dålig på att sätta sig in i, och den rörelse som jag känner lite ansvar för.

Red’s kom: Ja, okunskap kännetecknar vänsterextremister.

Janne Josefsson: Jag tror det har betydelse hur vi hanterar de här frågorna…

Åsa Linderborg, Aftonbladet: Men det är inte det avgörande.

Moderator: Men om det finns ett motstånd att granska vänstern…

Åsa Linderborg, Aftonbladet: Det kan jag inte uttala mig om för jag jobbar inte med Public Service.

Red’s kom: Exakt samma motstånd till att granska vänstern finns inom Aftonbladet, men det vill Åsa Linderborg naturligtvis inte tala om.

Janne Josefsson: Du är ju vald av Jan Helin på Aftonbladet. Det är en privat tidning som kan bedriva opinionsjournalistik och kampanjjournalistik. De kan ju bestämma sig för att nu ska vi röka ut SD ur riksdagen. Public Service har inte den rollen.

Åsa Linderborg, Aftonbladet: Om man tittar ur ett internationellt perspektiv så utmärker sig Sverige eftersom privatägd kommersiell media är helt besjälad av människors alla lika värde. Vi har inte den här högerpopulistiska pressen någonstans… i seriös media. Sverige är helt unik på den punkten.

Red’s kom: Är det något positivt för Sverige att media bara speglar en sida av verkligheten… och dessutom oftast en osann sådan, och att det inte finns någon som kan avslöja lögnerna och felen?

Är Sveriges monopolmedia för andra länder att ta efter?

Ulf Johansson, Aktuellt: Det är oerhört viktigt att vi inte kan misstänkliggöras för att ha någon politisk, inte i Public Service, agenda, får inte ha någon politisk agenda.

Red’s kom: Den som inte begripit att public service har en politisk agenda kan inte vara vid sina sinnens fulla bruk!

Mikael Olsson Al Safandi: Det gäller att vara väldigt tydlig så att man inte hamnar i det att man börjar ha sin utgångspunkt i hur ser vi till att vi inte förlorar i trovärdighetskapital bland den breda allmänna opinionen och så börjar vi utforma vinklar som vi tror ska passa.
Jag tycker det här reportaget är ett sådant. [Uppdrag Granskning om EU-migranter]

Red’s kom: Han säger alltså rakt ut att trovärdighet inom media saknar relevans, så länge vänsterextremister fritt får ljuga och ösa sitt hat över sina meningsmotståndare.

Tidigare i debatten sa Mikael Olsson Al Safandi; ”Det är ett så typiskt sluttande plan-reportage. Man ställer inte frågan ’vad gör vi åt fattigdomen?’ utan ställer frågan ’Varför gör inte våra myndigheter något åt de här smutsiga tiggarna’.

Red’s kom: Varför ställer inte journalister frågan; ”Vad gör politikerna åt fattigdomen bland svenska medborgare, istället för att alltid bara koncentrera sig på fattigdom i andra länder som Sverige inte har något ansvar för?”?

Det är en mycket oroande utveckling. Det beror delvis på att man är ängslig för att inte gå på tvärs.

Red’s kom: Självklart är media (exkl Uppdrag Granskning) ängslig för att gå på tvärs med vänsterextremister. Kan något bli mer uppenbart?

Janne Josefsson; Jag blev ju för fan halshuggen av dig. På felaktiga grunder.


Chang Frick: Jag heter Chang Frick, en av Expressens brunråttor, skriver på nättidningen Nyheter Idag.
När det pratades om Henrik Arnstad så nämndes det att han inte är här och inte kan försvara sig. När det gäller Vávra Suk går det jättebra att diskutera huruvida han är nazist eller inte. Då var det ingen som opponerade sig mot att han inte är inbjuden och kan försvara sig. Om man nu inte ens själv tror på likabehandling, varför försöker man argumentera för det?

Åsa Linderborg, Aftonbladet: Jag fattade inte frågan.

Janne Josefsson: Jag tycker det var en jättebra fråga. Det är ju ingen som ifrågasätter varför Vávra Suk inte är här. Ska han inte få försvara sig?

Mikael Olsson Al Safandi: Du angrep ju Henrik Arnstad.

Janne Josefsson: Jag sa att han var en dålig debattör. Henrik Arnstad har skrivit, jag har själv pratat med honom, att rasisterna, ”lössen”, i Danmarks Jyllandsposten, om de mördas så har tre skyldighet till det. Det är tidningsledningen, det är journalisterna där och de som tecknat. De är ansvariga om de skjuts till döds. Är det en demokratisk uppfattning?

Åsa Linderborg, Aftonbladet: Henrik Arnstad skriver i Aftonbladet och det är ett nöje att trycka hans texter. Men jag tycker det var synd att han inte tog debatten i SVT.

Mikael Olsson Al Safandi: Jag tycker att när vi har ett Aktuellt-inslag som handlar om intervjun med Vávra Suk och med Henrik Arnstad så måste vi kunna göra någon värdering om vad vi tycker om de personerna. Jag tycker de behandlas likvärdigt.


Anders Holmberg, journalist och programledare på SVT: Jag blir inte riktigt klok på Mickes inställning. Ska extremister få vara med i debatt i Public Service eller inte?

Mikael Olsson Al Safandi: De ska vara med i debatt förutsatt att redaktionen har så på fötter att de inte låter sådana…

Anders Holmberg, journalist och programledare på SVT: Så att de förlorar?

Mikael Olsson Al Safandi: Såg du Mattias Karlsson? Tycker du att det är god journalistik?

Anders Holmberg, journalist och programledare på SVT: Det tycker jag verkligen inte. Jag tycker att det skulle markerats där. Men har du aldrig gjort några fel?

Red’s kom: För vänsterextremister är det inte ”god journalistik” om det inte är vänsterextremisterna som alltid får sista ordet.

Mikael Olsson Al Safandi: Jag gör sällan fel.

Anders Holmberg, journalist och programledare på SVT: Vad skönt för dig.

Mikael Olsson Al Safandi: Ja, det känns väldigt fint.

Anders Holmberg, journalist och programledare på SVT: För det har varit huvudpoängen i debatten bland de som tycker lite som du att de inte ska vara med; Extremister ska inte vara med i debatten.

Mikael Olsson Al Safandi: Jag säger bara besinning i en tid då vi har… åsiktsredovisning… det är en jävligt lätt väg ut för att fylla liksom. Det är medielogik, Man säger så här ah va fan vi kör, tar in han och så tar vi in honom och ser vad som händer.

Åsa Linderborg, Aftonbladet: Det är billigt.

Mikael Olsson Al Safandi: Ja, det är billig journalistik, men det är fan inte journalistik snart.

Anders Holmberg, journalist och programledare på SVT: Så åsikter som bryter mot [ohörbart] är inte journalistik?

Mikael Olsson Al Safandi: Nej, inte om det inte finns en väldigt klar redaktionell hållning till det och en redaktionell förberedelse för det.

Red’s kom: Dvs om allt motsägs som meningsmotståndare till vänsterextremister säger, så är allt ok.

Vi lever i en tid då man måste vara särskilt uppmärksam. Vilka metoder man använder och vilka resurser det kräver.
Det är den dörren som jag tycker är så jävla synd att man inte hänger på när Helin öppnar den lite grann.

Red’s kom: Vilken dörr ska hängas på – och hur – om de som inte tycker som Mikael Olsson Al Safandi yttrar sig?

Anders Holmberg, journalist och programledare på SVT: Men Helin gjorde det i sin första artikel genom att stödja sig på en person som tycker att man ska ta debatten med extremister.

Mikael Olsson Al Safandi: Jag tycker man kanske i utökad utsträckning ska ta debatten, men…

Åsa Linderborg, Aftonbladet: Du är ju lika vinglig som Bok och bibliotek här nu.

Mikael Olsson Al Safandi: Den direktsända TV-debatten, det måste man förstå, den är särskild.
Det är en jävla skillnad att säga så här på en tidning att vi kör en debatt och så får en skriva och så får en annan skriva, det är en helt annan grej.
Man kan inte bara säga så oreserverat, ja för fan vi öppnar en debatt för.. man kan inte säga så…

Moderator: Micke, lugna ner dig.

Mikael Olsson Al Safandi: Nej.

Moderator: Låt mig ställa en fråga. Då menar du att man i direktsändningar måste vara mera vaksam som programledare om folk säger något som är fel?

Red’s kom: Vem ska avgöra vad som är fel? Och hur? Har Public Service verkligen detta som uppgift? Är journalisterna inom public service allvetande???

Moderator: Vi såg partiledardebatten igår. Om man då bedömer att Jimmie Åkesson inte är nazist, ska man då rätta Stefan Löfven när han säger det?

Mikael Olsson Al Safandi: Eeeeeh… [lång paus], huruvida det är uttryck för en odemokratisk hållning hos Löfven att han förnekar människors lika värde när han säger det. Möjligt att det faller undan förtalsparagraferna.

Red’s kom: Mikael Olsson Al Safandi vägrade besvara frågan. Om det funnits någon journalist där så hade han inte så enkelt kommit undan alla frågor… ja visst ja, det var ju journalisternas möte.

Moderator: Om Donald Trump varit med i de här debatterna. Hur mycket hade du fått gå in och rätta honom?

Janne Josefsson: Skulle vi kunna ha Hillary Clinton och Donald Trump i Public Service mötas i en live-sändning? Han tillhör väl inte din värdegrund?

Mikael Olsson Al Safandi: Det hade varit en tuff utmaning.
Ja, om jag hade Donald Trump i svensk politik på det sättet så skulle jag nog inte vilja ha honom i direktsändning.

Janne Josefsson: Så du skulle inte vilja ha ett SVT… herregud…. det är väl en jävla tur att du fick sparken som programchef.


Jörgen Huitfeldt, SR: Micke, jag blev lite konfunderad där. Du refererade till Janne Josefssons och Uppdrag Gransknings reportage om romer. Du sa att vi ska inte ängsligt, av rädsla för att verka rädda för att bli anklagade för olika saker, lyssna på vad folk vill höra. Jag tänker att Public Service, vår roll, är väl att alla licensbetalare ska få sina perspektiv belysta emellanåt så länge det ryms inom demokratin och det som står i sändningstillståndet. Tycker inte du det?

Mikael Olsson Al Safandi: Jag menar att det finns idag en opinionsströmning som är väldigt xenofob [ett av vänsterextremisternas ord för främlingsfientlighet], som är väldigt, ska vi kalla det med rasistiska underströmmar.

Red’s kom: Alla som förstår det orimliga i att Sverige är ett socialkontor för en miljard av världens fattiga och som ser bättre sätt att hjälpa människor i nöd blir per automatik definierade som xenofober av vänstermaffian.

Man måste vara vaksam på i vilka perspektiv man hamnar när man säger att vi måste tillfredsställa alla perspektiv.

Red’s kom: Ja, att ta hänsyn till vad majoriteten av Sveriges befolkning tycker har aldrig legat i vänsterextremisternas intresse. Det är bara vänsterextremisternas ”perspektiv” som ska tillfredsställas.

Om man närmar sig frågan om fattiga EU-migranter med perspektivet varför gör inte myndigheterna något åt dem, och får bort dem, för det är så mycket smuts kring dem.

Red’s kom: Varför är det orimligt att belysa myndigheters handlingsförlamning och bristfälligt formulerade lagar?

Janne Josefsson: Man kan ju inte släppa fram dig i direktsändning. Du står ju och ljuger.

Mikael Olsson Al Safandi vill inte att det ska diskuteras om EU-migranter är Sveriges ansvar eller inte

Jörgen Huitfeldt, SR: Det är väl en högst legitim frågeställning att ha huruvida det är Sveriges ansvar eller inte. Det är ju det som människor diskuterar över varje jävla köksbord i hela landet.

Mikael Olsson Al Safandi: Ja, huruvida det är Sveriges ansvar eller inte. Men det är ju en HELT annan sak.

Jörgen Huitfeldt, SR: Det är ju det som Uppdrag Granskning handlade om?

Mikael Olsson Al Safandi: Neeej. Det delar jag inte alls att det är. Den frågeställningen finns ju inte där. Var är de svenska folkvalda politiker som intervjuas i det, är det här inte ert ansvar? Var är de?

Red’s kom: I den mån de folkvalda svenska politikerna vågar uttala sig så är det mest floskler och det svenska folket är trötta på att lyssna på hur politikerna fegt duckar i alla ansvarsfrågor om EU-migranterna. På vilket sätt leder meningslösa floskler utvecklingen framåt?
Se bl a: Gustav Fridolin duckar för alla frågor om skolgång för EU-migranter

Var är de rumänska politikerna?

Red’s kom: De rumänska politikern är överrepresenterade i svensk media. Rumänska politiker har inte ansvar för Sverige och dess lagar.

Det är ju frågan om vilka perspektiv man blåser upp. En timme TV.

Jörgen Huitfeldt, SR: Det perspektivet har sannerligen inte saknats heller.

Janne Josefsson: Det är alltså inte sant vad Micke säger. Jag lovar, ni kan titta på det. Och för det andra, varför dröjde det tills Uppdrag Granskning tog upp lägret innan det blev uppmärksammat av svenska folket? Det hade funnits där 1½ år.

Mikael Olsson Al Safandi: Men Sydsvenskan har skrivit om det under två år.
Se bl a:
Sydsvenskan saknar helt verklighetsförankring när det gäller EU-migranter
Media undviker alla relevanta frågor till Lunds kommun om EU-migranter
SDS vinklar varför färre EU-migranter kommer till Sverige
Per Svensson, SDS, försvarar Sveriges åsiktskorridor om flyktingar

Janne Josefsson: Men inte på det sättet.

Mikael Olsson Al Safandi: Men herregud, nej inte på det sättet.
Väldigt få har skrivit om det utifrån; Vad förpliktigar de sociala ekonomiska konventionerna Sverige till att göra.

Red’s kom: Det är svårt att skriva om detta när det inte finns några sådana konventioner som förpliktigar Sverige att göra annat än att, som mest, skicka hem EU-migranterna. Lustigt nog så är det ändå dessa galna referenser till konventioner som dominerar i Sveriges vänsterstyrda media.
Se bl a:
Samordnare för EU-migranter avfärdar Civil Rights Defenders som de stollar de är
Christina Heilborn, Svenska Unicef, förstår inte barnkonventionen

Mikael Olsson Al Safandi: När våra kommunalråd där nere går ut och säger att våra mänskliga rättigheter, det kan inte Malmö kommun ta ansvar för. Det är ju fantastiska saker. Och det finns inte alls med.

Red’s kom: Det måste vara skönt att leva i en bubbla och vara orädd för att häva ur sig precis vilka lögner man vill.

Janne Josefsson: Jag ställde ju frågan till de som skulle avhysa EU-migranterna, hur mår du…

Mikael Olsson Al Safandi: Till Stadsjuristen, hon är inte folkvald.

Janne Josefsson: Vi hade Åsa Regnér i Aktuellt, och sedan Ygeman.


Ann Lagerkrantz, divisionschef SVT: Jag tror att vi har att lära av en ganska stor journalistisk organisation.
Hur förhåller vi oss till en värld där sanning inte alltid spelar så mycket roll?

Red’s kom: Sanningen spelar verkligen inte särskilt stor roll för vänsterextremister så länge de kontrollerar Sveriges media. För alla oss andra är däremot sanningen desto viktigare.

Hur förhåller vi oss t ex till ett program som Agenda där det kommer medietränade politiker som har färdiga slingor och där man som tittare funderar sedan ja den sa det och den sa det, men vad är sant?
Hur kan vi ta ett kliv fram?

Åsa Linderborg, Aftonbladet: Hela yttrandefrihetsfrågan är oerhört komplex. Majoritetens åsikt behöver inte skyddas. Det betyder inte att de obehagliga åsikterna behöver presenteras överallt, hela tiden.

Red’s kom: Ändå så är det just vad som sker i media, när media presenterar vänsterextremisternas lögner som sanningar.

Janne Josefsson

Janne Josefsson: Nu sätts yttrandefriheten på prov inifrån. Jag menar att det finns hot inifrån journalistkåren själva här.

Yttrandefriheten är inte en vacker vän att hålla i handen.
Jag kan säga att när jag råkar ut för journalister tänker jag, förbjud de jävlarna, det finns ju inte ett kommatecken som är sant. Men det är viktigt att avskyvärda åsikter måste ha rätt att yttras.
Jag hoppas verkligen att Sveriges Television kommer att leva upp till detta.


Följande uttalande är inte så lätt att transkribera eftersom journalisten i fråga pratade så dålig svenska (konstigheter i meningsuppbyggnad etc beror alltså inte på fel i transkriberingen):

?: Jag heter Nahida Yosi [helt omöjligt att uppfatta namnet och hon ville inte heller berätta var hon kom från]. Med all respekt för alla journalister som är här. Det jag har undrat hela tiden när det uppstår sådana debatt är att visst är det jätteviktigt med demokrati.

Red’s kom: Demokrati är bara ”jätteviktigt” för vänsterextremister om det gäller dem själva.

Visst är det jätteviktigt att alla kan komma till tals.

Red’s kom: Att ”komma till tals” är bara ”jätteviktigt” för vänsterextremister om det är vänsterextremister som får ha fortsatt total dominans i debatten.

Men man ska tänka kanske på en väldigt viktigt och väsentlig sak, är att t ex en grupp som Sverigedemokraterna har verktyget språk, har verktyget presstöd, har verktyget partistöd.

Red’s kom: SPRÅK: Det står alla fritt att ha ett språk. Om man kommer till Sverige så finns det inget hinder för att lära sig svenska. Engelska går också bra. Pratar man bara romani chib så kanske man får förstå och acceptera att det inte är något alla svenska medborgare pratar.

Journalisten vill inte säga detta, men vi kan gissa oss till att hon är en av alla dem som vinklar historierna i media om EU-migranter. Tvärtemot till vad denna journalist vill hävda så har EU-migranterna istället fått sin röst hörd orimligt mycket, medan de som besitter kunskaper om det som är relevant genomgående trycks ner i det vänsterstyrda media. Förhållandet i media är ungefär 98% EU-migranters/vänsterextremisters röst och 2% röst från dem som besitter kunskap i frågorna. Men vänsterextremister blir aldrig nöjda förrän de har 100% av utrymmet.

PARTISTÖD: Det är tramsigt att kritisera att SD som Sveriges tredje, andra eller första största parti får partistöd. Även om övriga partier varit inne på att ändra grundlagarna för att slippa tappa makt till SD så känns det märkligt att år 2016 förespråka en tillbakagång till tiden med kommunistdiktaturer i Europa.

PRESSTÖD: Hur många tidningar som inte styrs av vänstern får presstöd? Jag har ingen siffra på detta, men kan ana att det presstöd som det vänsterstyrda media får för att tuta i oss alla lögner kanske ligger på 99% av dessa pengar. Här får inte en stat som utger sig för att vara demokratisk tillåta bidrag till media för att stödja den verklighetsförfalskning som dessa media står för. Bara SVT kostar skattebetalarna 4 miljarder kr/år i direkta kostnader. Hur kan allianspartierna, som också drabbas av det vänsterstyrda medias totala dominans, acceptera att presstöd går till media som försöker hjärntvätta svenska folket och skapa ett hat mot högern?

Men det har inte dom som Sverigedemokraterna attackerat hela tiden på olika sätt.

Red’s kom: Vad är det journalisten anklagar SD för? Vilka har SD attackerat på vilka ”olika sätt”? Hon syftar naturligtvis på EU-migranterna, som så många journalister anser ska särbehandlas och försörjas av Sverige. Men det är ju inte EU-migranterna som SD ”attackerat” utan de fega politiker som inte vågar eller vill ta ansvar för landet.

Och det är det som måste kanske tas upp som en demokratisk fråga. Det är det som är mest angeläget kanske.

Red’s kom: Vad är mest angeläget? Att göra inskränkningar i demokratin för de som inte tycker som vänsterextremisterna?

Ni kan diskutera Sverigedemokraterna hur mycket ni vill och det kommer säkert att få mycket fler röst för dem.

Red’s kom: En naturlig konsekvens av att SD:s meningsmotståndare inte kan argumentera i sak utan mest bara hänger sig åt personangrepp och lögner blir att folket alltmer förstår att politikerna måste bytas ut.

De är offer helt enkelt. Men tänk på de som offras pga just den här demokratiska systemet.

Red’s kom: Vilka offras? Vänsterextremisterna?

Jag ifrågasätter inte det demokratiska systemet, utan hur den tolkas av er.

Red’s kom: Det enda som framgår tydligt av detta svammel är att journalisten är starkt kritisk till det demokratiska systemet så länge vänsterextremisterna inte har monopol på åsikterna.

Åsa Linderborg, Aftonbladet: Vad vill du man ska göra? Jag förstår inte vad du har för konkreta förslag.

Red’s kom:
Och vad vill journalisten ifrågasätta?

?: Jag hoppas att det uppmärksammas att just den där gruppen som inte har det demokratiska verktyget. Nämligen språket. Nämligen stöd på nåt sätt. Dom kan också komma till tals i offentligheten.

Åsa Linderborg, Aftonbladet: Ja, absolut.

Ovanstående obegripliga svammel gav stora applåder från journalisterna!!!
Det räcker alltså för journalister med att någon säger något som låter politiskt korrekt. Att ingen begriper vad det handlar om saknar betydelse.

Några applåder fick inte Janne Josefsson, trots att han var den enda som framförde sakliga, vettiga och värdefulla fakta.


Victoria Da Silva, uppger sig vara ”journalist, nyhetstextare & översättare”: Jag heter Victoria Da Silva och jag är frilansjournalist och ordförande för Frilans Riks också.
Är det liksom en mänsklig rättighet att vara med i Aktuellt? Det finns jättemånga organisationer som gör sin röst hörd, det finns andra människor.
Sedan kan man ifrågasätta, har Nya Tider iscensatt en PR-kupp och lurat Public Service som jobbat många år med det.
Varför ska just de få höras? Ska liksom alla organisationer få sin TV-tid?

Red’s kom: Detta är alltså den låga kvalitet vi har på Sveriges journalister.

Moderator: Jättebra fråga, vi får ta den till panelen. Ska man väga in i de här sammanhangen hur mycket reklam den här tidningen får av den här metadebatten om tidningen?

Ulf Johansson, Aktuellt: Självklart är det ingen mänsklig rättighet att få vara med i Aktuellt. Det säger sig själv. Och det är något vi jobbar med hela tiden på redaktionen.

Red’s kom: Jobbar Aktuellt hela tiden med att undvika ta med meningsmotståndare i nyheterna?

Däremot, har public service gått på? Det var inte public service som drev upp debatten om Nya Tider.

Åsa Linderborg, Aftonbladet: Nej, det var Kultursidorna som gjorde det.

Ulf Johansson, Aktuellt: När det blivit en sådan storm eller blivit en så stor sak av det så har det ju blivit mitt i nyhetsflödet.
När det gäller gynnande så finns det inskrivet hos oss och det kan vi inte göra, men vi kan inte väga in att ska vi gynna den här parten för vi tycker inte om den här parten. Det kan vi aldrig göra.

Åsa Linderborg, Aftonbladet: Public service ska inte avstå från att diskutera eller rapportera om saker som alla andra pratar om.

Janne Josefsson: Alla har rätt att göra PR-kupper och lura Aktuellt. Vi var med om en gång i Uppdrag Granskning när vi fått ett avslöjande om säkerhetskulturen på Forsmark, där det visade sig, jag tror det var var 5:e som var onykter på arbetsplatsen, ett kärnkraftverk, vilket inte var så lämpligt kanske. Då fick vi inte intervjua VD eller Vattenfalls styrelseordförande. De sprang och gömde sig, jag tror de åkte utomlands. Sedan sitter han dagen före vår sändning i Aktuellt och utfrågas där de inte hade hela bilden. Vi vädjade faktiskt; låt de inte lyckas med denna PR-kupp.
Vi lever ju med PR-organisationskonsulter som beter sig som krigsorganisationer när de hör att Uppdrag Granskning är på gång eller en reporter på Aktuellt.


Janne Josefsson: Idag läste jag i en stor morgontidning om en som intervjuas från och till, i TV t ex, som slutar med att hon anklagar mig för att jag pratar om yttrandefrihet. Hon tycker att vi ska prata om yttrandeskyldighet; ”Man borde våga beordra folk att vara tysta för att deras ord är så farliga, livsfarliga”.

Red’s kom:
Det avser vänsterfeministen Elaine Eksvärd i GP, där GP ger henne titeln ”retorikexpert”; Hör ni inte Hitlerklockorna ringa?

Janne Josefsson: Där hamnar vi. Det är den typen av diskussioner ,och det var det jag debatterade med Kristina Lindquist. Jag anser att det är antidemokratiska, totalitära strömningar inom journalistiken som är ett hot mot yttrandefriheten.

Ulf Johansson, Aktuellt: Jag tycker det ytterligare förstärker bilden av våra största utmaningar inom journalistiken att vi måste försvara yttrandefriheten. Samtidigt så finns det fruktansvärda strömningar i samhället just nu som vi måste klara av att hantera. Och den utmaningen är jättestor. Den gäller oss alla.

Red’s kom: Floskler.

Åsa Linderborg, Aftonbladet: Debatten kommer att fortsätta just eftersom samhällsutvecklingen ser ut som den gör. Jag bara kan uppmana alla journalister att ha kurage, helt enkelt.

Red’s kom: Kurage att göra vad? Att stå emot extremvänstern?

Mikael Olsson Al Safandi: Jag hoppas vi tar till oss att det inte blir så att vi som kår betraktat nöjer oss med att konstatera att vi slår vakt om den vidsträckta yttrandefriheten. Utan det diskussionen egentligen kommit att handla om det är att vilket krav ställer samhällsutvecklingen på oss som redaktioner och som journalister? Vilket krav ställer det på den typ av åsiktsredovisande journalistik som vi är vana vid? Om vi dessutom betänker en medieutveckling där åsiktsredovisning är ett ganska lättköpt, en ganska billig typ av journalistik, så får vi liksom se upp för att vi inte hamnar i en utveckling där krafter som t ex Donald Trump i svensk tappning, som är experter på perception management, som är experter på att liksom trumma och marknadsföra sitt budskap, utnyttjar åsiktsredovisningen så.

Upp till kamp

Ulf Johansson, Aktuellt: Det ställer krav på att vi som journalister tar kamp för resurser, arbetstid och annat som gör att vi kan göra ett gott jobb. Det är kanske viktigare än på mycket, mycket länge, för vi har ett politiskt fält, en politisk journalistik som inte är sig lik.Klicka här för att gå till inslaget med Janne Josefsson, Åsa Linderborg, Mikael Olsson Al Safandi, Ann Lagerkrantz, Victoria Da Silva, Anders Holmberg, Jörgen Huitfeldt, Ulf Johansson
Se även bl a;
Peter Wolodarski, DN, kritiserar Aktuellt för yttrandefrihet


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.


För övriga sidor om EU-migranter se innehållsregistret (tidigare register) eller använd sökfunktionen här.