Borgerlig vrede – Vem vann?

Maktförskjutning från riksdag till regering

Den borgerliga besvikelsen är inte svår att förstå. Decemberöverenskommelsens löfte om att släppa igenom den största partikonstellationens statsminister och budget medför en markant maktförskjutning från riksdag till regering.

Mer inflytande för färre mandat

Förutsatt att överenskommelsen håller samman kommer vi i två mandat­perioder nu se en svagare opposition och där färre mandat kommer att få större inflytande.

Att göra minoritetsstyrets budget till en helig ko är riskabelt. Att på förhand lova att inte fälla budgeten innebär att Stefan Löfven kan kasta in mer eller mindre vilken ekonomisk kompott han vill utan att någon kommer att hindra honom i parlamentet.

Eller som förre toppmoderaten Mikael Odenberg dystopiskt målar upp det på måndagens DN Debatt: inte ens förstatligande av banker och återinförande av löntagarfonder skulle Alliansen stoppa med den nya ordningen, bara det innefattas av budgeten. Det är onekligen en allvarlig invändning.

Politik är inte främst form, utan innehåll. Och den lilla detaljen saknas med några få undantag i uppgörelsen.

Borde inte fler än 33% tycka att överenskommelsen är odemokratisk?

Missnöjet avspeglas också i den mätning från SVT/Sifo som kom på måndagen och som visar att en av tre väljare tycker att överenskommelsen är odemokratisk.

Stefan Löfven styr med den budget han sa han inte tänkte styra med

Om Stefan Löfven inte hade varit så ivrig att hota med nyval hade det sannolikt funnits utrymme för fler sakfrågor än pensioner, energi och försvar. Men Löfven förklarade sin brådska med att han absolut inte tänkte styra med en Alliansbudget. Vilket han ju nu faktiskt gör, och kommer att göra under minst år 2015, ändå.