Yttrandefrihet utan men

Många ställer upp för yttrandefriheten och mot våldet, vissa med ett litet ”men”, t ex att terrorn med mål att tysta är en skrämmande utveckling som statsapparaten resolut måste motarbeta, men att ”yttrandefriheten ska användas under ansvar”.

Eller etikforskaren Ann Heberlein som i SVT:s Agenda i söndags tog ställning för yttrandefriheten, men menade att när det kommer till konstnärliga provokationer måste ”vi fundera på om det är värt det”.

Eller Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg, som (14/2) slår fast att yttrandefriheten måste vara allas eller ingens. Men: ”Jag är bara så trött på att dess gränser alltid ska testas på muslimer.”. Detta ”men” antyder att terrorn är ett svar.

Kritiken mot Vilks går från att hans rondellhund inte är konst till att hela hans projekt ”bara” är att provocera. Vilket i förlängningen betyder att Vilks får skylla sig själv. Lars Vilks har ett ”ansvar” för att fanatiker vill döda honom?

Yttrandefrihet, men …

Som om den som kränker bara får kränka lite lagom. Som om den som utnyttjar sin yttrandefrihet ska se upp så att ingen blir ledsen. Som om den som kritiserar måste böja sig för andras känsla för vad som är heligt, trots att hädelse inte är ett brott i Sverige.

Också de som påstår att yttrandefrihet råder vill kringskära det fria ordet med ansvar, god smak eller hänsyn för andras känslor.

Ska vi rätta oss efter länder där religionen bestämmer vad som är tillåtet?

Om vi ska anpassa oss efter regler i länder där religiösa maktmän bestämmer vad som är förbjudet och tillåtet är friheten under attack.

Yttrandefriheten är absolut; lagen sätter gränserna. Ingen smakdomare får begränsa den med att konsten – som Vilks rondellhund – inte är bra nog.

Även det som vissa anser är heligt måste kunna ifrågasättas

Efter attentatet i Paris tog många avstånd: ”jag är inte Charlie Hebdo”, och pekade på det obehagliga i satirbilderna. Men det handlar inte om att tycka som tecknarna på satirtidskriften. Det handlar inte om att dela Vilks åsikter. Det handlar om att stöda rätten att uttrycka åsikterna.

Även det som vissa anser heligt måste kunna ifrågasättas

Som författaren Elisabeth Åsbrink konstaterar (DN 19/2), med hänvisning till Galileo Galilei:
Vi ska vara rädda om den ädla konsten att häda, och beundra dem som vågar utföra den. Utan blasfemi skulle vi fortfarande tro att solen och stjärnorna kretsar runt jordklotet, och fortfarande insistera på att vi människor är centrum av universum.”.

Ska friheten begränsas av folks känslor?

Kritiken handlar ofta om att den som ser yttrandefriheten som absolut tänker på tok för teoretiskt. Att friheten i praktiken behöver begränsas, av folks känslor, av det ena och det andra. Men ska yttrandefriheten vara äkta får den begränsas bara av det lagen uttryckligen pekar ut som hets mot folkgrupp.

Red’s kom:
Problemet är att lagen är för luddig här, som nästan alltid annars. Det mesta kan tolkas precis hur man vill om det är hets mot folkgrupp eller ej, vilket tydligt belyses av att det finns åklagare som menar att om man liknar böneutrop vid åsneskri så är det hets mot folkgrupp.

Bara för att någon inte vill se profeten som rondellhund så betyder inte det att andra inte får teckna den.

Det är tydligen oklart vad 1700-talsjuristen Thomas Thorild menade med sin devis som står i guldbokstäver över ingången till aulan i universitetshuset i Uppsala: ”Tänka fritt är stort men tänka rätt är större.”. Det finns försök att förklara bort den mest självklara förklaringen, att ”rätt” tankar går före det fria tänkandet. Att överheten, makten, visste bättre. Att någon kunde slå fast vad som var rätt och någon annan skulle anpassa sig. Så är det hur som helst idag på många håll i världen.

Det är dock inget skäl att hos oss betrakta ordet som bara villkorligt frigivet. För att någon annars blir ledsen. Eller går bärsärkagång med automatvapen.Klicka här för att gå till artikeln i SDS, 2015-02-20

Hets mot folkgrupp att likna böneutrop vid åsneskri

En man skrev på Facebook att ”Det är inte normalt att vakna till en åsna som har ont i magen” efter att ha blivit väckt av ett muslimskt bönemöte på en fotbollsplan i Nyköping. Mannen väcktes ur sin sömn (utropen startade vid 7.30) av en muslimsk gudstjänst i Nyköping i juni 2014, och förargad la han ut en kort video av gudstjänsten på Facebook.

Efter en kort tid tog han bort inlägget men det samlades ändå ett hundratal människor utanför mannens bostad. Stämningen var, skriver SVT, ”uppretad” och polis kom till platsen.

Åtalas för att likna ett gudstjänstutrop vid ett åsneskri

Mannen åtalas av Nyköpings åklagarmyndighet för hets mot folkgrupp. Brottet är, enligt åklagaren, ”inte ringa”.
– Det är väldigt märkligt och är en rejäl inskränkning i yttrandefriheten om det inte går att uttrycka sig raljant och kritiskt om religion, säger Mårten Schultz, professor i civilrätt.

Schultz tror inte att mannen fälls men anser ändå att det här underminerar hela hets mot folkgrupp-lagstiftningen.

Hån mot utövande av religion straffbart i Sverige?

Kammaråklagare Michael Forsberg i Nyköping anser att han har tillräckligt på fötterna för att väcka åtal.
– Taget ur sitt sammanhang framstår kommentaren som oförarglig. Men tillsammans med videon och det faktum att det fick en enorm spridning så är det inte kritik mot religion utan rent hån.

Att polisen fick rycka ut gör brottet inte ringa

Kammaråklagare Forsberg anser att det är viktigt att fallet prövas. Han säger att den effekt inlägget fick spelar stor roll, då polisen fick rycka ut för att skydda mannen från uppretade människor som läst kommentaren. Det gör att brottet heller inte bör ses som ringa.
– Ja, där sticker jag ut huvudet lite. Det vanligaste gällande hatbrott är att det är ringa: någon heilar eller har ett hakkors på jackan. Det här tycker jag är annorlunda.

Just att det spelar in i om brottet anses ringa eller ej att folk blev uppretade och sökte upp den misstänkte är enligt advokaten Percy Bratt väldigt problematiskt. Bratt är specialist på yttrandefrihetsmål och försvarade bland annat Åke Green, pingstpastorn som 2004 åtalades för hets mot folkgrupp efter en predikan om homosexuella.

Red’s kom:
Kammaråklagaren menar alltså att om du uttrycker något som kan tolkas som förklenande om en del av utövande av en religionsutövning så hetsar du en folkgrupp och riskerar upp till fyra års fängelse.

Folkgrupp kan påverka åtalsrubricering

– Att spridningen har betydelse för brottets grad är rimligt. Det framgår även av själva straffbestämmelsen om hets mot folkgrupp. Men att låta effekten spela in på det sätt som åklagaren gör här, öppnar upp för grupper som vill ha ett mycket snävt utrymme för kritik och satir i religiösa frågor. Sådana grupper kan t ex dyka upp på en utställning med Lars Vilks och ställa till ett jäkla liv för att påverka åklagare och domstol, säger Percy Bratt.

Starka yttrandefrihetsrättsliga skäl

Bratt menar också att det finns starka yttrandefrihetsrättsliga skäl för att yttrandet i det här fallet inte ska anses utgöra hets mot folkgrupp.Klicka här för att gå till artikeln i SvD, 2014-08-25


Att missakta är inte att hetsa

Lagen om hets mot folkgrupp inkluderar uttryckande av missaktning med anspelning på hudfärg, etnicitet, religiös tillhörighet eller sexuell läggning.
Missaktningsbegreppet är en av hetslagstiftningens svaga punkter.
(En annan är att den strider mot principen om likhet inför lagen, eftersom den, enligt ett yttrande av Justitiekanslern 2003, inte kan åberopas om den kränkte tillhör majoritetsgruppen etniska svenskar.)

Att missakta är inte att hetsa. Vi kan på goda eller dåliga grunder uttrycka förakt för vad andra gör eller anser utan att för den skull uppvigla till våld mot dessa andra. Vi är inte moraliskt skyldiga att högakta varandras åsikter. Däremot är vi skyldiga att finna oss i att andra både har och framför åsikter som vi djupt ogillar – åtminstone så länge de inte kräver att få framföra dem i vårt hem eller i vår föreningslokal och så länge de inte hotar oss, skriver Per Bauhn, professor i praktisk filosofi (Linnéuniversitetet).

Feghet upphöjd till rättsnorm

Mannen i Nyköping gavs inte den respekten. I stället hotades han i sitt hem av uppretade fromma, som sedan dessutom anmälde honom.

Åklagaren verkar mena att just de troendes upprördhet är grund nog för att säga att mannen gjort sig skyldig till allvarlig kränkning. Detta förefaller vara feghet upphöjd till rättsnorm. Man stryker de mest ofördragsamma medhårs och ser mannen som väckt deras vrede som problemet.

Religionen ska inte styra samhället

Det är inte mannens Facebookinlägg, utan den attack han utsattes för av de förment rättrogna, som är det brott som bör beivras. Precis som rätten att göra konstutställningar där Jesus och Muhammed framställs på annat sätt än de troende önskar, ska vi ha en rätt att offentligt ondgöra oss över klockringning och böneutrop.

Det är demokratin och de medborgerliga fri- och rättigheterna som anger gränserna för religionens plats i samhället, inte tvärtom. Det är måhända missaktning, men till skillnad från hot och våld, så begränsar det inte någons handlingsutrymme, skriver professor Per Bauhn.

Förbud mot åsikter om allt som rör Islam?

När man åtalar en man som i ironiska ordalag påpekat att det inte är njutbart för alla att ta del av andras religionsutövning, så tar man lagen och samhället flera steg tillbaka. Detta är i praktiken att återinföra hädelselagstiftning bakvägen, via hetslagstiftningen. Det du får säga om glassbilens melodi, det får du inte säga om böneutroparen. Vi åläggs att ta av oss mössan för religiösa synpunkter på ett sätt som inte gäller för andra aktiviteter i samhället. Vadderad med hänsynsargument tar den religiösa lättkränktheten åter plats på scenen.

Hets mot demokratin

I själva verket saknar vi här en annan hetslag, nämligen en lag om hets mot demokratin. En sådan lag skulle rikta sig mot våld och hot om våld som syftar till att begränsa individers möjlighet att utöva sin åsikts- och yttrandefrihet. Den som hotar en karikatyrtecknare på grund av hans bilder skulle då inte dömas bara för hotet, utan för att ha gjort sig skyldig till grundlagsbrott. I likhet med nuvarande hetslagstiftning skulle alltså hets mot demokratin vara en försvårande omständighet i bedömningen av våld och hot om våld. Med en sådan lag gör vi också klart, att det är demokratin och de medborgerliga fri- och rättigheterna som anger gränserna för religionens plats i samhället, inte tvärtom.

Per Bauhn
professor i praktisk filosofi
LinnéuniversitetetKlicka här för att gå till artikeln i GP, 2014-09-02


Ingen kritik mot islam eller muslimer

Jag är själv troende, har inga som helst problem med svenska moskéer och minareter och tycker att det knappast måste vara nödvändigt att i tid och otid kränka människors religiösa känslor. Men därifrån till att göra det olagligt? Mannen har inte uttryckt kritik mot islam i sig, inte heller mot muslimer. Han har på ett raljant sätt klagat på ett visst utövande av religionen, alltså på att böneutropen låtit för mycket.

Någon kan tycka att de låter vackra, en annan att de är anskrämliga. Båda åsikterna måste väl ändå vara tillåtna i en demokrati?

Dagen före nyheten från Nyköping handlade DN-serien ”Rocky” av Martin Kellerman om den inte alltid ljuva känslan att väckas av kyrkklockor. ”Måste verkligen de kristna berätta vad klockan är varje jävla timme? Vi har klockor på våra smartphones, vi behöver ingen puckelrygg som drar i ett rep för glatta livet.Klicka här för en större bildNär jag läste strippen skrattade jag högt. Nu inser jag att den reaktionen var för tolerant för den svenska rättvisebyråkratin år 2014. Korrekt bemötande när någon raljerar över valfri aspekt på ens religion kanske i stället är att åkalla myndighet och kalla det hets?

Jag förstår att folk polisanmäler när de blir förolämpade. Dock inte att en åklagare finner anmälan värd att ta på allvar. Om mannen fälls är det ett allvarligt fel och ett stort hån av yttrandefriheten. Sverige har en lång tradition av skarp, inte sällan spefull, kritik av religionsutövning.

Sedan kan vi hoppas att de uppretade människor som samlades vid bostaden också är åtalade. Deras handlande förefaller betydligt allvarligare än mannens.

Erik HelmersonKlicka här för att gå till artikeln i DN, 2014-08-25

Se även;
Staffan Danielsson (C) och Anders Lindberg (Aftonbladet) debatterar böneutrop från minareter i januari 2013

Staffan Danielsson, riksdagsledamot (C)
Det finns ingen rätt att på samma sätt som kyrkklockors klang över stora bostadsområden, gator och torg kunna marknadsföra religiösa budskap.
Kyrkklockor är ett historiskt och kulturellt undantag som vi är vana vid. Om vi skulle börja med religiös marknadsföring då borde man likabehandla politiska, ideella och  kommersiella budskap och då lär det bli trångt i det offentliga luftrummet.
Då kan man hellre vara mer restriktiv med kyrkklangen, om religionsfriheten skulle kräva exakt millimeterrättvisa.

Anders Lindberg, Aftonbladet
I ett modernt samhälle så är det så att människor får tro vad de vill, människor får utöva sin religion som de vill.
Och då är på något sätt grundbulten att staten ska inte lägga sig i det här.

Red’s kom:
Anders Lindberg säger att om en religion t ex kräver att få offra lamm på stadens torg så är det inget någon – varken stat eller medborgare – ska ha rätt att kunna opponera sig mot.

Man kan fråga sig i vilket samhälle Anders Lindberg lever i, men det finns inget stöd någonstans – inte ens i ”religionsfriheten” att, i det samhälle vi lever i idag, utöva sin religion som man vill. Det förstår förmodligen alla utom Anders Lindberg.

Då är det viktigt att samma regel gäller för alla. Att man får utöva sin religion på samma villkor.

Red’s kom:
Vad betyder detta? Vilken ”regel”? Vilka ”samma villkor”?
Anders Lindberg menar att religionen står över staten och dess regelverk. Religiösa sekter ska vara fria att få göra vad de vill, och bestämmer själva över hur de vill utöva sin religion offentligt, menar han.

Och då är det rimliga att reglerna är desamma för kyrkklockor som de är för böneutrop.

Red’s kom:
Anders Lindberg förstår inte ens något så elementärt som den extrema skillnaden mellan kyrkklockor och religiösa budskap som påtrycks alla i omgivningen utan möjlighet för medborgarna att kunna skydda sig mot dessa i vårt sekulära samhälle.

Dilemmat är att om man börjar rangordna då slutar det i den här diskussionen alltid med att det är Islam man ifrågasätter.

Red’s kom:
Så man kan inte vara kritisk mot religiöst förtryck i form böneutrop utan att ifrågasätta Islam?
Har medborgarna för övrigt inte rätt att ifrågasätta religioner?

Det är ju inte så att det här är samma diskussion vi hade haft om det är glassbilen det är frågan om.

Red’s kom:
Återigen visar Anders Lindberg att han inte kan skilja på religiöst förtryck och t ex pling från en glassbil (som man förvisso i sig kan ifrågasätta).

Det här är en diskussion som handlar om Islam.

Red’s kom:
Anders Lindberg är tröttsam, rent ut sagt plågsam, att lyssna till.

Jag tycker att har man religionsfrihet ska den vara lika för alla.

Red’s kom:
Ändå talar Anders Lindberg om att en specifik religion ska tillåtas införa religiösa riter i det svenska sekulära samhället, och förtrycka medborgare, som ingen annan religion gör.

Religionsfrihet innebär att man har rätten att ha vilken religion man vill, inte att man får utöva religionen på vilket sätt man vill. Varför kan eller vill Anders Lindberg inte förstå detta?

Om en religion i sig har inbyggt t ex ett förtryck av olika grupper i samhället, som inte är förenligt med ett modernt lands normer eller regelverk, så ger det inte någon per automatik rätt att utöva detta förtryck i vårt land bara för att kraven grundar sig i religiösa åsikter.

Staffan Danielsson, riksdagsledamot (C)
Religionsfrihet innebär religionsfrihet till religion, men också frihet från religion. Ingen kan ju undslippa budskapet om det förs ut över bostadsområden, gator och torg. En del vill nog inte ha det så påträngande paketerat till sig.

Anders Lindberg, Aftonbladet
Fast problemet här är att religionsfrihet innebär likabehandling. Det är inte religionsfrihet om man har religionsfrihet för alla utom Islam, vilket man skulle hamna i, i ett sådant här läge.
Utan religionsfriheten bygger på likabehandling. Alla samfund, alla religioner ska behandlas lika.

Red’s kom:
Nej, religionsfriheten bygger inte alls på likabehandling. Religionsfriheten bygger på att alla är fria att ha vilken religiös tro man vill utan att stat eller andra medborgare ska kunna straffa någon för detta eller tvinga religiösa att tro något annat.

Anders lindberg förstår fortfarande inte skillnaden mellan att att ha en tro och sättet att utöva den.

Och konsekvensen av, om man nu skulle behandla alla lika utom Islam, det är ju att man diskriminerar dem som är muslimer i samhället och då bryter man religionsfriheten. Det är det som är kärnan hela tiden.

Red’s kom:
Som en upphakad skiva.
Anders Lindberg vill diskriminera dem som inte är muslimer, genom att ge dem med muslimsk tro vissa särrättigheter, andra ej förunnat.

Staffan Danielsson, riksdagsledamot (C)
Jag tror att man måste likabehandla religiös reklam/propaganda med kommersiell, politisk och ideell reklam. Då blir det svåröverskådligt om många börjar trängas i det offentliga luftrummet.

Kyrkklockor har vi haft i tusen år, vi är vana vid det och vi har det vid bröllop, dop och begravningar. Det tycker jag kan vara ett kulturellt och historiskt betingat undantag.

Sverige är ett sekulärt samhälle. Det här sättet att kalla till gudstjänst och bön är från medeltiden, när kristendomen och islam var statsreligioner.

Har vi inte rätt till frihet från religion idag?

Anders Lindberg, Aftonbladet
Vi lever inte i medeltiden längre utan vi lever i ett uttryck där det finns många olika religioner sida vid sida.

Red’s kom:
Det verkar som Anders Lindberg i alla fall förstått så mycket som att vi inte lever i medeltiden. Men han tycker samtidigt att vi ska återvända dit.

Det ska noteras att Anders Lindberg inte vill/kan svara på frågan om medborgarna inte ska rätt till frihet från religion.

Och då är det helt orimligt att säga att en religion är tillåten, en annan är det inte.

Red’s kom:
Vem har förbjudit Islam?

Förbjuds Islam bara för att man förbjuder religiöst förtryck?

Det finns så att säga inget alternativ där man är för religionsfrihet men plockar ut en viss religion, och det är det som det handlar om här.
Ska man tillåta detta på samma villkor som alla andra eller ska man inte tillåta det.
Och då är frågan mycket djupare och då tycker jag frågan ska besvaras; ja, samma regler för alla, samma villkor för alla.

Red’s kom:
Är denna människa, Anders Lindberg, spritt språngande galen?

Samtliga texter jag sett från Anders Lindberg är häpnadsväckande extrema, osakliga och ologiska, på samma sätt som hans resonemang här ovan.

Idag är de alla Charlie Hebdo, men…

Je suis Charlie?

I dag är de alla Charlie. Säger sig stå upp för yttrandefrihet, fri kultur och pressfrihet.
I går duckade de av rädsla för att kränka religiösa extremister. I morgon kommer de att göra likadant. Gnälla över att behöva betala Lars Vilks polisskydd. Be om ursäkt för religionskritik. Plocka ned tavlor. Lägga sig platt. Fega ur. Vända bort ansiktet och blunda för att åsiktskorridorens väggar sluter sig allt närmare.

Svensk feghet att våga uttrycka sig

Inom såväl media och kultur som inom det politiska etablissemanget i Sverige finns en feghet som tar sig uttryck i självcensur och humorlöshet.
Det är därför den typ av politisk och religiös satir som finns i många andra delar av världen aldrig skulle fungera i Sverige. Tänk om någon känner sig kränkt? Och vad läskigt om det som framförs eller publiceras blir ifrågasatt, kritiserat eller till och med genererar hot!

Yttrandefrihet bara om man följer strömmen?

På något sätt har allt för många också fått för sig att yttrandefrihet i huvudsak handlar om att följa strömmen och skydda åsikter som återfinns i den politiska mittfåran och stämmer överens med de egna värderingarna.

Det är fel. Yttrandefriheten är till för alla, även för den vars åsikter (och konstinstallationer) av en majoritet bedöms vara otäcka och osmakliga. Eller faktiskt särskilt för dem.

Själva kärnan i yttrandefriheten är rätten att bryta av, provocera och vara tvärtemot utan att för den sakens skull tystas, frysas ut eller skjutas ned.

Måste allt vara Politiskt Korrekt?

En hel del förstår inte heller hur värdefull denna rättighet är utan tar den för given och är beredda att offra vår rätt att uttrycka oss fritt bit för bit på den politiska korrekthetens altare.

Hycklare är de allihop (nästan)

Charlie HebdoCharlie HebdoCharlie Hebdo
Se även bl a;
Lättkränkthetsrapport


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.

En svensk tiger

Efter terrorattacken mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo har den fria världen rest sig som en man i protest mot det fundamentalistiska våldet och till försvar för yttrandefriheten.

Karikatyrer i Jyllands-Posten

Den ursprungliga karikatyrkrisen bröt ut efter att Jyllands-Posten i september 2005 publicerade en samling satirteckningar. Publiceringen möttes av våldsamma protester. Västerländska ambassader angreps, hundratals (!) människor dog och karikatyrernas upphovsmän fick gå under jorden. Det var Danmarks värsta internationella kris sedan andra världskriget.

Kritiken mot J-P var utbredd i Sverige. Så här kunde det låta: ”Jag kan inte se någon yttrandefrihet råda i detta. Det är en provokation som inte går att stödja”. Mehmet Kaplan är i dag minister i den rödgröna regeringen.

Efter påtryckningar av Laila Freivalds & Säpo stängs Sverigedemokraternas sajt

I Sverige oroade man sig för en liknande utveckling. När Sverigedemokraterna – då ett treprocentsparti – utlyste en karikatyrtävling, och deras webbtidning publicerade det första bidraget (profeten sedd bakifrån speglar sig med en svart tejpremsa över spegelbilden) blev pressen för stor. Dåvarande utrikesminister Laila Freivalds (S) och Säkerhetspolisen utövade påtryckningar på webbleverantören som släckte sajten. Yttrandefriheten fick stryka på foten.

Lars Vilks

Sverige fick sin egen Muhammedkris 2007 när konstnären Lars Vilks bidrog med tre teckningar föreställande profeten som rondellhund till en annars obetydlig utställning i lilla Tällerud. Verken stoppades, men en bild publicerades bland annat i Nerikes Allehanda, vilket ledde till omfattande protester.

Sverige valde en något annorlunda väg än den danska, där dåvarande statsminister Anders Fogh Rasmussen hårdnackat vägrade att be om ursäkt för publiceringarna.
Statsminister Fredrik Reinfeldt tog i stället emot ambassadörer från en rad diktaturer. Efter mötet sade Irans ambassadör i Sverige att ”Det här är en bra policy. Vi ska använda yttrandefriheten för integration och inte för splittring eller islamofobi” (”ogrundad, sjuklig rädsla för allt runt islam”).

I riksdagshuset fick man för sig att fira ”Arabförbundets dag”, där samma representanter fritt fick spy galla över den svenska grundlagen och kräva inskränkningar i yttrandefriheten.

När Islamiska staten i Irak senare utfäste en belöning på Lars Vilks huvud avböjde både Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt att kommentera.

Undviker att publicera något som kan reta upp islamiska fundamentalister

Antalet tidningar som har publicerat ens någon av J-P:s, Vilks, eller de franska satirikernas bilder – som ställningstagande – går att räkna på fingrarna. SvD är inget undantag. En kombination av säkerhetstänkande, redaktionell nyhetsvärdering och påstådd religiös hänsyn trumfar yttrandefriheten.

Jag själv, som skriver om islamisk terrorism ofta, undviker nogsamt att publicera något som fundamentalisterna håller för heligt. Fegt, ja, men så är det.

Klicka här för att gå till artikeln i SvD, 2015-01-08

Muhammedkarikatyrer är inte en fråga om yttrandefrihet

Mehmet Kaplan (MP), numera bostadsminister i den socialdemokratiska regeringen, har uttalat sig om yttrandefriheten och Jyllands-Postens karikatyrer. Kaplans åsikt var då att karikatyrer på Muhammed inte bör omfattas av samma yttrandefrihet.

– Man har länge velat belysa den svåra situationen i Danmark. Nu lyssnar omvärlden, säger Mehmet Kaplan på Sveriges Muslimska Råd.

Jylland-Postens publicering av karikatyrbilder på Muhammed har tagit upp frågan om var gränsen för yttrandefrihet går. Mehmet Kaplan från Sveriges Muslimska Råd menar att man i Danmark har gått över gränsen:
Det här handlar inte om yttrandefrihet utan att man kränker människor i deras tro. Jag kan inte se någon yttrandefrihet råda i detta. Det är en provokation som inte går att stödja.

Han målar upp en dyster bild av Danmark som sedan terrorattackerna 11 september 2001 blivit alltmer intolerant. Jylland-Postens bilder på Muhammed är bara en i mängden av främlingsfientliga uttryck.

Så kan man inte argumentera, säger Per Svensson, ledarskribent på Expressen.
Man kan inte byta tryckfrihetslag beroende på hur den rådande situationen ser ut vid ett visst tillfälle.

Klicka här för att gå till artikeln i Dagen, 2006-02-02